Romina Pourmokhtari

Fru talman! Joakim Järrebring har frågat mig om jag avser att skyndsamt säkerställa att Sverige uppfyller EU:s krav och hur jag och regeringen ämnar agera för att undvika kostsamma sanktioner från EU-kommissionen.

EU-kommissionen har i en formell underrättelse daterad den 16 december 2024 framfört att Sverige har underlåtit att uppfylla vissa skyldigheter enligt ramdirektivet för vatten. Kommissionen framför bland annat att den svenska lagstiftningen inte säkerställer att tillstånden till vattenkraftverk och dammar ses över tillräckligt regelbundet och uppdateras när så är nödvändigt, vilket enligt kommissionens mening innebär att vattenkraftens negativa konsekvenser för vattenmiljön inte fångas upp tillräckligt snabbt.

Fru talman! I sitt svar på den formella underrättelsen den 31 mars 2025 bemöter regeringen kommissionens invändningar och beskriver hur direktivets krav på regelbunden översyn och nödvändiga uppdateringar av tillstånd till vattenkraftverk och dammar införlivas i svensk rätt. Detta görs dels genom de bestämmelser om omprövning för moderna miljövillkor för vattenkraften som trädde i kraft den 1 januari 2019, dels genom bestämmelser om tillsynsmyndighetens skyldighet att bedriva tillsyn över vattenverksamheter och möjligheterna att under vissa omständigheter ompröva och återkalla tillstånd till vattenkraftverk och dammar tidigare än vid den tidpunkt som framgår av den nationella planen för omprövning av vattenkraft.

Direktivets krav införlivas även genom regelverket om åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer. Exempel på det är kommuners och myndigheters skyldighet att vidta åtgärder enligt ett åtgärdsprogram och deras ansvar för att miljökvalitetsnormerna följs, tillsammans med de verktyg som finns i form av tillsynsmyndighetens möjlighet att vid tillsyn rikta ett föreläggande mot verksamhetsutövare av vattenkraftverk och dammar om att vidta åtgärder om rättelse samt rätten att besluta om generella föreskrifter.

Regeringen anser med andra ord att det svenska regelverket utgör ett fullständigt införlivande av direktivets krav på regelbundna översyner och nödvändiga uppdateringar av tillstånd till vattenkraftverk och dammar, vilket säkerställer att miljömålen i ramdirektivet för vatten uppnås.

Fru talman! Det var ju mycket olyckligt att detta var interpellantens sista inlägg. Den information jag har fått till mig är att EU-förordningens krav inte har börjat tillämpas än. Inget land har alltså utformat sin lagstiftning utifrån EU-förordningen. Sedan finns det flera länder vars returlagstiftning är utformad på så vis att små flaskor inte omfattas, men det är inte samma sak som att genomföra undantag från en lagstiftning som ännu inte implementerats i något av EU-länderna. Det är alltså oklart om man har tagit fram lagstiftning som inte omfattar små flaskor för att medvetet undanta dessa flaskor eller om det bara bygger på att lagstiftningen togs fram under en tid när små flaskor inte förekom på marknaden – det är ju ett hyfsat nytt fenomen, så att säga.

Eftersom detta var ledamotens slutanförande får dock frågan om vilka länder som har undantag från en lag som ännu inte implementerats någonstans hänga i luften.

Om man oroar sig över hur angelägen den här regeringen är om att visa svensk tillväxt omsorg och hänsyn och varje dag arbeta för att stärka svenska företags villkor har man nog inte lagt märke till mycket av det regeringen arbetar med. Vi har sedan första dagen på jobbet arbetat hårt för sådant som bättre elförsörjning till svensk industri och förenklade tillståndsprocesser.

Vi är också så pass tydliga vi kan vara i det specifika uppdraget till Naturvårdsverket, nämligen att man helt enkelt ska undvika implementering över miniminivå samt att man ska analysera och vid behov lämna förslag om att genomföra nationella undantag. Det, skulle jag säga, är så tydlig man kan vara givet de förutsättningar vi har. Jag är övertygad om att ledamoten egentligen delar den bilden. Men det är bra att vi får en debatt om hur vi tillsammans kan fortsätta agera för förbättrade villkor för svenska företag och för svensk tillväxt. Det uppskattas alltid, i alla fall av en liberal.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! ”Överbyråkratiskt” lät verkligen som ett ord som jag direkt vill ta avstånd från skarpt. Faktum kvarstår, fru talman: Om ledamoten vore statsråd och hade suttit med denna ordning hade även ledamoten behövt förhålla sig till att myndigheterna ska analysera hur vi tillämpar förordningar innan vi börjar annonsera vad som ska ske. Det är den ordning som råder, helt enkelt.

När det gäller nu gällande lagstiftning finns det tydliga villkor för att ansöka om dispens och annat hos Naturvårdsverket. Och de krav i EU-förordningen som interpellanten vill att regeringen ska besluta om undantag från har alltså ännu inte trätt i kraft. Självklart vill man annonsera så tidigt som möjligt för att skapa trygghet för industrin, men det är viktigt att ha med sig i tidslinjen att förordningen faktiskt ännu inte har trätt i kraft. Vi behöver ha grund för de beslut vi fattar i regeringen, och de grunderna kommer ofta ur analyser från våra myndigheter.

Jag vill på inget sätt undvika transparens och gömma mig bakom min myndighet. Tvärtom menar jag att regeringen väldigt tydligt här redogör för hur vi resonerar i frågan. Vi menar att Naturvårdsverket ska beakta hur implementering över miniminivå kan undvikas. Man ska också tolka de olika delarna av vårt utredningsuppdrag till Naturvårdsverket som regeringens inriktning och prioriteringar vid genomförandet av den här EU-lagstiftningen. Vi skriver in dessa formuleringar i uppdraget för att de är styrande för de förslag som myndigheten senare ska lämna.

Jag förstår frustrationen över att ännu inte kunna se i spåkulan vad resultatet blir. Men arbetet bör föregås av analyser. Det är så vi arbetar, och det är så jag menar att vi fortsatt bör arbeta.

Och som sagt: De krav i EU-förordningen som interpellanten vill att regeringen ska besluta om undantag från har alltså ännu inte trätt i kraft.

Fru talman! Tack till ledamoten för tillfället att diskutera denna fråga!

Ledamoten har även ställt skriftliga frågor om detta som har fått svar vid tidigare tillfällen. Jag får därför börja med att tacka för det stora engagemanget i det här arbetet. Regeringen är väldigt nöjd med utvecklingen av lagstiftningen PPWR och hur förhandlingen gick till. I slutet av förhandlingen lyckades vi, efter hårt arbete med hög politisk involvering, få flera ordentliga framsteg som svensk industri är betjänt av.

Det gäller många olika delar. Det som får mest uppmärksamhet är möjligen pappersförpackningarna, som är väldigt utvecklade i vårt land. Också i flera andra nordiska länder är det en tradition man håller sig till, medan man i andra länder har mer av glasflaskor. Det är viktigt att lagstiftningen inte riktar in sig på olika delar.

Det vi diskuterar i dag är att Naturvårdsverket har fått ett uppdrag att föreslå hur PPWR ska implementeras i Sverige. Utan att gå in alltför mycket på det tekniska: När man implementerar en EU-lag, oavsett vilken det gäller, föregås implementeringen från regeringens sida ofta av en analys från lämplig berörd myndighet.

Det betyder att det vore oansvarigt att införa undantag utan att myndigheten har fått analysera själva frågan. Det gäller även om jag står här i kammaren och tydligt redogör för regeringens linje, som är att Naturvårdsverket ska beakta hur en överimplementering eller en implementering över en miniminivå kan undvikas. Det gäller även om jag exempelvis lyfter att myndigheterna ska utnyttja möjligheten för nationella undantag om det bedöms lämpligt av konkurrensskäl och annat som vi har redogjort för i uppdraget.

Regeringen är tydlig gentemot myndigheten med den inriktning vi pekar på i detta arbete. Men vi menar också att myndigheten ska få göra sitt arbete på det sätt som man så väl brukar lyckas göra, nämligen att utreda och analysera vad konsekvenserna blir för svensk industri och för Sveriges måluppfyllnad gentemot PPWR.

Att föregå den bedömningen redan nu, utan ett underlag om vilka konsekvenser det skulle medföra, menar regeringen helt enkelt är ansvarslöst, och det är därför vi undviker det. Vi låter myndigheten arbeta på med sitt underlag. Vi är tydliga i underlaget med att man noga ska se över hur implementering över miniminivå kan undvikas och hur man kan nyttja möjligheten för nationella undantag så att vi undviker administrativa, kostnadsmässiga eller konkurrensmässiga nackdelar, särskilt gällande bestämmelser som bedöms få oproportionerliga konsekvenser för svenska företag.

Tittar vi på vårt pantsystem och våra förutsättningar att hantera förpackningar i Sverige kan vi konstatera att just dessa småflaskor är i en särskild kategori och inte går att panta i vårt vanliga system. Vi ser fram emot Naturvårdsverkets analys av frågan innan vi går vidare från regeringens sida.

Fru talman! Mattias Ottosson har frågat mig om jag avser att förändra Naturvårdsverkets uppdrag så att möjligheten till undantag för små plastflaskor prioriteras i Naturvårdsverkets delredovisning senast den 1 december 2025 och att näringslivet därmed inte riskerar att drabbas av fortsatt osäkerhet och marknadsmässiga nackdelar. Mattias Ottosson har också frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att svenska företag inte ska behöva vänta i minst två år på ett besked om ett undantag som redan nu är möjligt att införa enligt EU-förordningen.

Låt mig inleda med att säga att vi delar synen på att näringslivet inte ska drabbas av osäkerhet och marknadsmässiga nackdelar.

Den 27 februari i år gav regeringen i uppdrag till Naturvårdsverket att föreslå hur det svenska regelverket ska kompletteras och anpassas till Europaparlamentets och rådets förordning om förpackningar och förpackningsavfall. Uppdraget ska delredovisas till Regeringskansliet senast den 1 december i år gällande de artiklar som ska börja tillämpas senast tre år från förordningens ikraftträdande. Resterande delar ska redovisas senast den 1 december 2026.

Bestämmelser som rör retursystemet börjar tillämpas senare än tre år efter ikraftträdande, vilket innebär att dessa ska ingå i den sistnämnda redovisningen. Det framgår dock i uppdraget till Naturvårdsverket att den första delredovisningen kan omfatta förslag kopplade till artiklar som ska börja tillämpas senare om myndigheten gör bedömningen att det är nödvändigt.

Regeringen är tydlig i uppdraget med att Naturvårdsverket ska beakta hur implementering över miniminivån kan undvikas samt att myndigheten ska analysera och vid behov lämna förslag på nationella undantag där det är möjligt. Det framgår också att myndigheten ska utnyttja möjligheten för nationella undantag om det bedöms vara lämpligt av konkurrensskäl, administrativa skäl eller kostnadsmässiga skäl. Det gäller särskilt när bestämmelser bedöms få oproportionerliga konsekvenser för svenska företag och myndigheter eller i övrigt svenska förhållanden.

I uppdraget ingår också att Naturvårdsverket ska inhämta information från berörda näringslivsrepresentanter och intresseorganisationer. Verket ska också beakta hur omotiverade regelbördor kan motverkas och hur administrativa kostnader och andra kostnader för företag och myndigheter inte ska öka mer än nödvändigt.

Mot bakgrund av detta finns det inte skäl för mig som statsråd att ändra på Naturvårdsverkets uppdrag.

Fru talman! Tack, ledamoten Josef Fransson, för frågan!

Nej, det avser inte regeringen att undersöka. Regeringen driver som det ser ut nu inte frågan om att möjliggöra utvinning av fossil energi. Vårt fokus ligger just nu på att se till att Sverige inte minst ska kunna bidra med de kritiska mineral och metaller som hela Europa är i stort behov av. Precis som ledamoten nämnde kommer det väldigt väl till pass att det inte är oppositionen som sitter vid rodret i regeringen. Vi gör det nu möjligt att sälja det uran man utvinner.

Det som är så intressant är nämligen att man i de gruvor vi har i Sverige hela tiden har hittat uranet. På grund av lagstiftningen från den tidigare rödgröna regeringen har man dock behövt hantera detta uran som avfall, med de kostnader som följer med det, för att sedan importera uran från andra länder för vår kärnkraft. Och sedan klagar man på att kärnkraften är dyr.

Vi är mycket glada över att nu kunna få bort förbudet mot uranbrytning. Vi kommer att titta på andra möjligheter att utveckla gruvverksamheten, men inte specifikt när det gäller fossil energi.

Fru talman! Ja, jag satt i ett ganska långt möte med Klimatpolitiska rådet och diskuterade innehållet i rapporten. Vi pratade om de olika förslagen de lade fram. Jag ställde frågor om varför man bara föreslår ett paket för skogen och inte påpekar vilka typer av åtgärder som skulle kunna användas. Jag fick till svar att det är många frågor som är svåra att komma överens om i rådet, exempelvis när det gäller gödsling. Det är en fråga som också splittrar församlingen här i kammaren.

Klimatpolitiken är nämligen komplex. Klimatpolitiken är naturvetenskaplig.

Även om ledamoten gång på gång upprepar att Sverige har gått från att vara ett föredöme till att plötsligt vara i ett katastrofalt läge blir det inte sant för det. Sverige har lägst utsläpp per capita i hela EU. Vi i Sverige är bra på att minska våra utsläpp. 2024 ökade utsläppen, men alla andra år med den här regeringen vid rodret beräknas Sveriges utsläpp minska, och de har minskat. Trots att man trodde att de skulle öka 2023 gjorde de inte det, utan de minskade.

Det är viktigt att ha en nypa verklighetsförankring när man diskuterar dessa frågor, och möjligen är det också bra att sänka tonläget.

(Applåder)

Fru talman! Tack till ledamoten Oscarsson för en viktig fråga!

Det man måste ha med sig är att EU:s vattendirektiv har gällt sedan millennieskiftet. Syftet med vattendirektivet är att skydda vattenmiljön, alltså se till att vi har friska sjöar och vattendrag. Syftet med direktivet är alltså inte att vi ska riva ut en massa dammar eller göra extensiva omläggningar av hur vår naturmiljö ser ut i Sverige.

Sveriges implementering av direktivet har gått långsamt, och vi har varit nära att drabbas av mycket höga böter. Därför arbetar olika instanser runt om i hela landet med att aktivt försöka öka vår implementering av direktivet.

Vi kommer att göra många olika saker för att se till att verksamhetsutövare inte fokuserar på att riva ut sina dammar. I stället ska vi försöka hitta andra konstruktiva vägar framåt.

Fru talman! Läser man OECD:s rapport ser man att det i deras tioåriga granskning av Sveriges utsläpp framkommer att Sverige väldigt framgångsrikt minskat utsläppen av luftföroreningar och förbättrat vår luftkvalitet, att våra klimatutsläpp är bland de lägsta i OECD-länderna och att vi har lägst utsläpp per capita i EU.

Det noteras också att vi har gjort stora framsteg inom flera viktiga policyområden. Exempelvis var fokuset för OECD:s rapport negativa utsläpp. De hade särskilt tittat på bio-CCS-politiken, som den här regeringen har accelererat. Nyligen gick vi i land i en auktion för negativa utsläpp som vanns av Stockholm Exergi. Det noteras att vi är extremt progressiva i klimatfrågor och ligger väldigt långt fram.

Jag deltog själv i en många timmar lång diskussion om rapporten med OECD och även Klimatpolitiska rådet. Det finns flera förslag som vi ämnar ta vidare, exempelvis gällande jordbrukssektorn, där utsläppen stått stilla under många mandatperioder.

Fru talman! Flera ledamöter har vid det här laget refererat till de två rapporterna från Klimatpolitiska rådet och OECD:s rapporter. Om man inte bara läser tidningarnas rubriker om dessa rapporter utan faktiskt läser innehållet i rapporterna märker man att Klimatpolitiska rådet menar exempelvis att regeringen bedöms nå ett av klimatmålen – ESR-målet – till 2030. Det är ett av de allra tuffaste målen.

Klimatpolitiska rådet menar dock att vi bör ha en större marginal till målet. Vi bör alltså överträffa målet med en större marginal än vad vi gör nu. De refererar även till siffror som visar att vi överträffar ESR-målet till 2030, som det ser ut nu i våra kalkyler.

I OECD:s rapport har man inte tagit budgetpropositionen för 2025 i beaktande. Läser man statsbudgeten för 2025 och den klimatredovisning som finns i den ser man att regeringen faktiskt har tagit flera av OECD:s förslag i beaktande och att vi till 2030 beräknas nå ett av de tuffaste klimatmålen i EU, nämligen ESR-målet, som rör transportsektorn.

(Applåder)

Fru talman! Tack till ledamoten Luhr för kloka frågor med konstruktiv ton! Det uppskattas alltid.

Hur ska vi arbeta för att förbättra Sveriges klimatarbete? Flera av de förslag som framkommer i rapporterna är väldigt intressanta. Några av dem arbetar faktiskt regeringen redan med att genomföra, andra är vi intresserade av att titta på. Det gäller förslag i såväl Klimatpolitiska rådets rapport som OECD-rapporten.

Sedan är det viktigt att ha med sig att procentsatserna för hur mycket utsläppen ökar kan se väldigt dramatiska ut när man är det land som har lägst utsläpp i hela EU per capita. Då blir ökningarna väldigt tydliga och stora. Men Sverige kommer att komma på banan igen detta år. Budgeten för 2025 finns ju inte med i OECD:s rapport, och det är därför de beräknar att vi missar mål.

Fru talman! Sverige har under flera decennier bedrivit en väldigt framgångsrik och stark miljö- och klimatpolitik som har lagt grunden för låga utsläpp. Ett av de främsta skälen till det är att vi till skillnad från andra länder har ren el och ren energi som vi använder oss av i vår industri, i våra fabriker och i våra hushåll.

För att Sverige ska fortsätta ha låga utsläpp även i framtiden krävs att vi inte bränner olja i Karlshamnsverket för att få våra fabriker att rulla utan i stället har både vindkraft och kärnkraft. Det är regeringens stora fokus i klimatpolitiken.

Hade man läst rapporten från Klimatpolitiska rådet hade man noterat att de särskilt har tittat på omställningen i jordbruket, där regeringen har tagit initiativ till en massa ny politik, exempelvis Kväveklivet, som underlättar för de lantbrukare som vill ställa om. Det är ett viktigt steg i den utveckling som sker av Sveriges politik för att minska våra utsläpp.

Herr talman! Det görs väldigt fyndiga ordval här i kammaren i dag. Jag noterar att ledamoten säger att statsrådet inte kan svara. Det är kloka ordval, med tanke på att det är just så att jag inte kan svara. Jag har inte möjlighet att föregripa den här handläggningen. Det är ledamoten mycket väl medveten om.

Sedan väljer ledamoten att använda andra ord och säger plötsligt att statsrådet inte vet. Det är inte samma sak som att jag inte kan svara.

Jag har alltså, med gällande regler som jag och alla andra statsråd har att arbeta efter, inte möjlighet att redogöra för detta. Då skulle jag föregå den handläggning som sker av detta överklagande. Jag kan inte föregå handläggningen genom att påpeka hur lång tid man kan förvänta sig att det ska ta, när detta beslut ska komma eller vad utfallet kommer att vara.

Låt mig tydliggöra för dem som tittar på den här interpellationsdebatten och som berörs av det aktuella ärendet att de inte behöver känna någon misstro. Den här regeringen arbetar hårt för att tillgängliggöra naturreservaten. Vi ska kunna leva och nyttja den natur vi har på ett hållbart och balanserat sätt. Inte minst jakten är en fundamental del i att vi ska lyckas med det. Vi behöver en aktiv förvaltning av de djur som rör sig, även i våra naturreservat. Det är något som man inte ska oroa sig för.

I fråga om sådana här juridiska ärenden är det helt enkelt inte så att jag inte vet, utan jag kan inte svara när det gäller det aktuella ärendet.

Som jag tidigare redogjorde för är Korpimäki naturreservat också ett Natura 2000-område, vilket gör att det blir extra komplext och mer tidskrävande.

Vi arbetar så hårt vi kan för att på ett så bra sätt som möjligt kunna ge besked till alla som berörs, så att vi kan fortsätta nyttja vår natur på ett klokt sätt i hela vårt avlånga land.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Som ledamoten är inne på finns det vissa delar av arbetet som sker inom regeringen, och jag tror att ganska många skulle bli förvånade över att dessa sker inom regeringen. Ett exempel är ett av de tidigaste ärenden jag fick titta på när jag kom in till Regeringskansliet som nybliven miljöminister. Det rörde ett överklagande gällande möjligheten att köra skoter inom ett visst område som var delvis skyddat. Jag kan vara tydlig med att jag själv var förvånad över att även sådana ärenden, som är av väldigt lokal karaktär, hamnar på regeringens bord.

Vi har en förvaltningslag i Sverige som reglerar handläggningstider. Där framgår att om ett ärende exempelvis har inletts av en enskild part och inte avgjorts i första instans senast inom sex månader får parten begära att myndigheten ska avgöra ärendet. Då måste myndigheten, inom fyra veckor från att en sådan begäran inkommit, helt enkelt avgöra ärendet eller besluta att avslå en sådan begäran.

Herr talman! Precis som ledamoten redogör för finns inte motsvarande regler för handläggningstid vid överklagandeärenden till regeringen. Hur kommer det sig att inga regeringar har reglerat en sådan fråga? Det kan finnas flera skäl. Jag tror inte att det handlar om att man vill ha det särskilt behagligt för sig själv. Det handlar nog snarare om att regeringen är en väldigt hög instans, i många fall den sista part man kan överklaga hos. Därmed blir det ofta mer komplexa ärenden som kan vara av olika karaktär. Möjligen är det av det skälet man inte har samma strikta handläggningstider.

Jag tycker dock att det ledamoten lyfter upp är väldigt legitimt. Hur ser vi till att det går att känna förtroende för staten? Jag delar bilden som ledamoten redogör för: att det finns en oro för och en större misstro mot vilka syften staten och länsstyrelserna har i enskilda beslut. Att lokalbefolkningen uppfattar att det inte finns förståelse för den livsstil och de villkor som råder är ett problem som man inte ska underskatta. Man ska verkligen ta det på allvar och se till att bygga upp det förtroendet. Jag tycker att det är väldigt bra att ledamoten tar upp det.

Hur ska man då hantera den problematiken? Regeringen har tagit emot en regeringsprövningsutredning som bland annat tittat på det här. I det betänkandet föreslår utredningen bland annat att beslut om områdesskydd enligt miljöbalken, exempelvis om terrängkörningslagstiftning, ska kunna överklagas till domstol i stället för som nu till regeringen.

Utredningen bedömer att förslagen sannolikt kommer att innebära att ärendenas handläggningstider blir kortare. Det beror bland annat på att man bedömer att Regeringskansliets organisation inte är anpassad för att hantera överklaganden av det här slaget. Inte minst den utredningen ger lite insikt i denna problematik, som jag är alldeles medveten om att vi har.

Jag tycker att det är bra att ledamoten lyfter upp att det är ett problem när det tar tid och att det skapar en misstro mot staten. Så ska vi självklart inte ha det.

Vi kommer att fortsätta arbeta efter allra bästa förmåga för att leva upp till den nivå av skyndsamhet, rättssäkerhet och effektivitet som vi har att följa. Olika ärenden skiljer sig åt. Hur snabbt eller långsamt det går att handlägga enskilda överklaganden påverkas alltså av många olika faktorer.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för tillfället att diskutera de här frågorna.

Precis som ledamoten anför ger jag inte ett nytt svar på frågan när man kan förvänta sig ett besked i den här frågan. Jag är övertygad om att ledamoten är mycket väl medveten om att man som statsråd inte kan föregripa ett beslut i ett ärende. Man kan inte som minister själv gå ut och uttala sig om utfallet i ett visst ärende innan det är beslutat, och man kan inte heller säga när ett sådant beslut kommer att fattas. Det är intressant att ledamoten ställer frågan på det sättet om hon nu är medveten om vilka villkor som gäller för regeringen och för hur regeringen uttalar sig.

Herr talman! Ledamoten påpekar att utgångspunkten för hanteringen av sådana här ärenden är att den ska ske skyndsamt, effektivt och utan att rättssäkerheten eftersätts. Det relevanta här är att det av dessa tre olika faktorer inte finns en som är viktigare än de andra. Det finns inte en faktor som är mer relevant än de andra att ta hänsyn till när man handlägger ett ärende. Handläggningen ska ske skyndsamt, effektivt och utan att rättssäkerheten eftersätts, och om rättssäkerheten eftersätts som en konsekvens av att man hanterar ärendet mer skyndsamt har man helt enkelt inte uppfyllt de villkor som råder för ett sådant här överklagande och hur det ska hanteras.

Sedan undrar ledamoten, herr talman, hur det kommer sig att jag, trots att det är regeringen som fattar beslutet, inte kan föregripa beslutet genom att uttala mig. Svaret är helt enkelt att det inte fungerar som så att jag som enskilt statsråd sitter och låtsas agera jurist och bedömer alla de olika intresseavvägningar som finns i enskilda ärenden. Så som saker och ting fungerar i svenska statens hantering av överklaganden är det i stället Regeringskansliet som samlat med de berörda experterna – det kan man kalla dem, även om tjänstemän är den korrekta termen – hanterar de olika avvägningar som görs i olika ärenden.

Ledamoten lyfter också i sin interpellation att andra ärenden som har kommit in senare har hanterats snabbare. Då är det relevant att påpeka att det vid överprövningar av beslut som rör naturreservat finns en mängd olika frågeställningar. De här frågeställningarna skiljer sig åt beroende på vilken typ av överklagande det är och vilka typer av förhållanden som råder för naturreservatet i fråga, och i dessa exempel skiljer de sig åt.

Jag tror att det är någonting som möjligen ledamoten vet om men som kanske gemene man inte känner till, det vill säga hur sådana här förhållanden kan vikta olika beslut. Även om man tar besluten i tur och ordning är det helt enkelt så att vissa beslut kan hanteras rättssäkert, effektivt och därmed skyndsamt eftersom det inte finns lika stora avvägningar att göra.

Det man gör är att hantera olika intresseavvägningar och frågeställningar som handlar om att lyckas skydda miljön på olika sätt men också om att väga nyttan för miljön mot allmänna intressen och enskilda intressen. Precis som ledamoten lyfter, herr talman, är det oerhört viktigt att vi, när vi skyddar stora ytor av natur, också ser till att ha en stark lokal förankring och en förståelse för det liv som pågår i den biten av natur innan reservatet bildas. Det ska kunna pågå i stor utsträckning så länge det inte påverkar syftet med upprättandet av det enskilda naturreservatet. Det är alltså en avvägning som regeringen, och i grund och botten staten, alltid har att ta ställning till och som är oerhört viktig.

Herr talman! Marie Olsson har frågat mig hur lång tid jag anser att det är rimligt att det tar att handlägga ett ärende hos regeringen och när jägarna i Orsa och i resten av Dalarna kan förväntas få ett beslut från regeringen gällande jaktmöjligheter i Korpimäki naturreservat.

Frågan ställs med anledning av att Länsstyrelsen i Dalarnas län har fattat ett beslut om att utöka möjligheterna till jakt inom Korpimäki naturreservat. Detta beslut har överklagats till regeringen.

Utgångspunkten i regeringens hantering av överklagade beslut enligt miljöbalken är att handläggningen ska ske skyndsamt, effektivt och utan att rättssäkerheten eftersätts. Som jag tidigare svarat på Marie Olssons riksdagsfråga angående handläggningstid kan jag i dagsläget inte säga när regeringen fattar ett beslut om naturreservatet Korpimäki. Då detta är ett pågående förvaltningsärende kan jag inte föregripa ett beslut i ärendet genom att uttala mig om tidsplan eller utfall i frågan. Ärendet bereds fortfarande i Regeringskansliet.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Kjell Jansson för frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Strandskyddet är en fråga som verkligen engagerar regeringen, och vi gör allt vi kan för att så snabbt som möjligt lägga fram olika förslag. Det är därför vi inte tog endast den ena färdigutredda delen av det första steg som vi tidigare har informerat om i beaktning utan även tittade igenom alla möjliga och tänkbara utredda frågor som skulle kunna leda till en förbättring av strandskyddet och lade fram dessa. Det är också skälet till att det tog lite längre tid än vad som hade kunnat vara fallet, och detsamma gäller för vår stora strandskyddsutredning.

Vi kommer att lägga fram en stark reformering som på riktigt kommer att kunna ta tag i den här problematiken. Jag, som tidigare också satt som ledamot för Stockholms län, känner mycket väl till hur det här påverkar inte minst vår skärgård. Vi ser fram emot att liberalisera strandskyddet, och vi arbetar så snabbt vi bara kan för att komma upp i den kvalitet vi vill ha. Det handlar om att faktiskt få resultat som är tydliga och som ger den effekt vi vill ha, med mer frihet längs den svenska kusten.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten Martin Kinnunen, för frågan!

Det raka svaret på frågan är att bokstavsutredningen om artskyddet inte är klar än och helt enkelt inte har kommunicerats av det skälet. Det är också så att det är en bokstavsutredning, det vill säga att den är internt utförd på departementet och att utredningsförslag inte kommer att skickas ut på remiss utan bereds inom Regeringskansliet enligt gängse rutiner.

Alla partier i den här regeringen menar att det finns en problematik med det nuvarande systemet. Det finns ett problem i att markägare får avverkningsförbud utan att få ersättning för detta. Det är också en extensiv implementering av artskyddslagstiftningen som vi helt enkelt behöver se över. Det arbetet pågår för fullt på Regeringskansliet av den här regeringen.