Fru talman! Joakim Järrebring har frågat mig om jag avser att skyndsamt säkerställa att Sverige uppfyller EU:s krav och hur jag och regeringen ämnar agera för att undvika kostsamma sanktioner från EU-kommissionen.

EU-kommissionen har i en formell underrättelse daterad den 16 december 2024 framfört att Sverige har underlåtit att uppfylla vissa skyldigheter enligt ramdirektivet för vatten. Kommissionen framför bland annat att den svenska lagstiftningen inte säkerställer att tillstånden till vattenkraftverk och dammar ses över tillräckligt regelbundet och uppdateras när så är nödvändigt, vilket enligt kommissionens mening innebär att vattenkraftens negativa konsekvenser för vattenmiljön inte fångas upp tillräckligt snabbt.

Fru talman! I sitt svar på den formella underrättelsen den 31 mars 2025 bemöter regeringen kommissionens invändningar och beskriver hur direktivets krav på regelbunden översyn och nödvändiga uppdateringar av tillstånd till vattenkraftverk och dammar införlivas i svensk rätt. Detta görs dels genom de bestämmelser om omprövning för moderna miljövillkor för vattenkraften som trädde i kraft den 1 januari 2019, dels genom bestämmelser om tillsynsmyndighetens skyldighet att bedriva tillsyn över vattenverksamheter och möjligheterna att under vissa omständigheter ompröva och återkalla tillstånd till vattenkraftverk och dammar tidigare än vid den tidpunkt som framgår av den nationella planen för omprövning av vattenkraft.

Direktivets krav införlivas även genom regelverket om åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer. Exempel på det är kommuners och myndigheters skyldighet att vidta åtgärder enligt ett åtgärdsprogram och deras ansvar för att miljökvalitetsnormerna följs, tillsammans med de verktyg som finns i form av tillsynsmyndighetens möjlighet att vid tillsyn rikta ett föreläggande mot verksamhetsutövare av vattenkraftverk och dammar om att vidta åtgärder om rättelse samt rätten att besluta om generella föreskrifter.

Regeringen anser med andra ord att det svenska regelverket utgör ett fullständigt införlivande av direktivets krav på regelbundna översyner och nödvändiga uppdateringar av tillstånd till vattenkraftverk och dammar, vilket säkerställer att miljömålen i ramdirektivet för vatten uppnås.

Fru talman! Låt mig börja med att tydliggöra det som ledamoten själv lyfter fram, nämligen att den formella underrättelse från kommissionen som regeringen nyligen har besvarat inte handlar om kritik mot att regeringen har pausat genomförandet av den nationella planen för moderna miljövillkor.

Det kommissionen hävdar är i stället att kravet i ramdirektivet för vatten regelbundet behöver ses över och att tillstånd som har införlivats på ett felaktigt sätt i svensk rätt behöver uppdateras när så är nödvändigt. Kommissionen menar alltså att en 40-årig omprövningscykel av vattenkraftverk och dammar inte säkerställer tillräckligt regelbundna översyner och att omprövningarna inte säkerställer att vattenkraftens negativa konsekvenser fångas upp tillräckligt snabbt.

Detta har regeringen bemött i ett svar till kommissionen. Vi menar att det svenska regelverket utgör ett fullständigt införlivande av direktivets krav på regelbundna översyner och nödvändiga uppdateringar. Låt mig därför säga att det är mycket positivt att ledamoten delar bilden att Sverige inte brister i den delen av arbetet, för det vill vi verkligen tydliggöra både här i kammaren och i vårt svar till kommissionen.

Låt oss gå över till frågan om pausandet. I bakgrundsbeskrivningen av tillståndskravet för vattenkraftsverksamhet enligt svensk lag konstaterar kommissionen upprepade gånger att regeringen har skjutit på sin tidsplan för att slutföra instruktionerna för sammanjämkning av miljömål och målen för vattenkraftsproduktionen. Kommissionen konstaterar också att tidsfristerna för ansökan om prövning av tillstånd i nuvarande version av tidsplanen är fördelade mellan 2025 och 2039. Eftersom omprövningsförfarandena tar tid i första instans och efter eventuella överklaganden förväntas de sista omprövningarna enligt den här tidsplanen vara slutförda i början av 2040-talet.

Kommissionen konstaterar vidare att regeringen i förslaget till ett av dessa uppskov medgav att Sverige bryter mot ramdirektivet för vatten på grund av föråldrade vattenkraftstillstånd och att de vattenkraftverk och dammar som innebär att Sverige inte lever upp till de krav som följer av ramdirektivet för vatten behöver åtgärdas.

Slutligen konstaterar kommissionen att regeringen färdigställde sitt förslag till instruktion för att förena miljömål och mål för vattenkraftsproduktion, det vill säga den promemoria med förslag till författningsändringar som vi remitterade.

Dessa skrivningar i den formella underrättelsen utgör alltså enbart en bakgrundsbeskrivning; de ingår inte i den kritik som kommissionen riktar mot regeringen. Det finns från kommissionens sida ingen uttrycklig kritik mot pausen, utan den nämns endast som grund för den påstådda överträdelsen av ärendet i den del jag redogjorde för tidigare.

Svaret på ledamotens fråga hur regeringen har resonerat kring eventuella hot om böter eller kostsamma sanktioner är alltså att det inte är kopplat till den kritik som kommissionen riktar eftersom kommissionens kritik gäller en annan del av hur vi tillämpar vattendirektivet. Vårt pausande av processerna tas alltså inte upp som uttrycklig kritik av hur vi tillämpar direktivet utan endast som grund för en separat påstådd överträdelse av direktivet, vilket gäller en annan del. Därmed har vi inte resonerat kring det när det gäller vårt pausande, och som vi märker är det inte heller det kommissionen riktar kritik mot.

Fru talman! Ledamoten ställde ett flertal frågor. Jag ska svara efter bästa förmåga.

Det här är ju ganska komplexa frågor som rör vattendirektivet, vilka villkor som gäller enligt detta ganska omfattande direktiv och hur de påverkar våra vattenkraftverk, som levererar till vårt elsystem, samt små dammar och kraftverk som har mer av en kulturmiljömässig funktion i vårt samhälle.

När vi från regeringen har motiverat de pauser som görs har vi, precis som ledamoten redogjorde för, främst framhållit att elsystemet är i behov av avlastning. Det finns självklart även andra effekter av detta.

Även vad gäller kulturmiljöer har regeringen tagit initiativ. Exempelvis fick länsstyrelserna i regleringsbrevet för 2024 ett återrapporteringskrav enligt vilket de skulle redovisa hur de hade bidragit till och använt olika kunskapsunderlag om kulturmiljöer. Av redovisningen framgår att länsstyrelserna arbetar aktivt med att ta fram kulturmiljöunderlag som ska kunna användas vid översynen av miljökvalitetsnormer. Det har också inrättats en nationell arbetsgrupp som har arbetat för att samordna hur kulturvärden hanteras inom ramen för vattenförvaltning, vilket förväntas bidra till ett bättre fokus i dessa frågor när prövningen sedan sker. Detta verktyg har regeringen försökt att tillämpa för att verka för en avlastning för de vattenkraftverk som finns till mer av kulturmiljöskäl och inte nödvändigtvis är till för elsystemets nytta.

Vad gäller de vattenkraftverk och dammar vars utformning och drift medför att vi i Sverige inte lever upp till de krav som följer av ramdirektivet för vatten är det angeläget att nödvändiga omprövningar kan genomföras och att vi miljöanpassar våra verksamheter så snart som möjligt. Regeringen har detta som en tydlig linje, men vi är i ett läge där man behöver väga olika allmänintressen mot varandra. Avlastningen för elsystemet är en fråga som av många olika skäl har varit högst aktuell för Sveriges del.

Vi är angelägna om att miljöanpassa dessa verksamheter så snart som möjligt. I remisspromemorian finns föreslagna förtydliganden om vilken kravnivå som ska gälla. Vi vill också säkerställa en mer effektiv samverkan inför utformningen av ansökningar. Vi vet ju att verksamheterna möter många svårigheter och att utformningen av ansökningar om omprövning kraftigt kan förbättra förutsättningarna för en mer tidseffektiv och högkvalitativ process som också kan bidra till att Sverige säkerställer sin efterlevnad av kraven i EU-rätten.

Fru talman! Vad gäller tidslinjen delar jag helt bilden ledamoten redogör för, nämligen att dessa prövningsprocesser behöver komma igång snarast möjligt. Men vi måste också se till att de när de väl kommer igång är mer välfungerande än de har varit tidigare så att vi verkligen har dragit nytta av pausen. Vi ville ju inte att detta skulle vara bara ett förlängande och ett uppskjutande av processerna, utan vi ville nyttja pausen till att förbättra hur processerna går till. Här vill jag inte minst rikta ett stort tack till det engagemang industrin har visat i dialog med Regeringskansliet och andra berörda om hur vi kan förbättra processerna.

Denna förbättring leder förhoppningsvis till mindre kostnader och större effektivitet sett till kostnaderna för dessa prövningar. Vi vet att många av dessa vattenkraftsverksamheter anlitar dyra konsulter för att klara av dessa processer, och precis som ledamoten nämner är det många som har svårt att få ihop detta sett till finansieringen. Vad gäller finansieringen är den form industrin själv har verkat för med en fond man kan söka medel ur för prövningarna ett väldigt effektivt system där det är privata pengar i rullning. Vi hoppas att vi kan verka för att denna fond fortsätter att arbeta på detta sätt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.