Romina Pourmokhtari

Herr talman! Låt mig börja med att säga att i Finland är det en högerregering, i Tyskland är det en högerregering och i Nederländerna är det en högerregering. De var tre av de viktigaste partner Sverige hade när vi drev på för en ambitionsnivå i EU:s nya klimatmål.

Spanien har en socialdemokratiskt ledd regering, och den är en bra kollega när man förespråkar en stark klimatambition. Men majoriteten av länderna leds av högerregeringar, och de förespråkar hårda klimatlagar, nya klimatmål, 90 procents ambitionsnivå. Det är inte så enkelt som man vill framställa det.

Men jag vill tacka ledamöterna från Socialdemokraterna som ger mig tillfälle att så tydligt kunna redogöra för den stora seger som Sveriges regering har lyckats med. Vi förhandlade i 22 timmar för att inte ge upp om den ambitionsnivå som vi ville se i EU, med ett klimatmål om 90 procent till 2040. Det var så många som trodde att EU skulle misslyckas, att EU inte skulle komma överens om en starkare ambition i klimatarbetet. Men Sverige lyckades vinna i förhandlingen och få gehör för vår linje om 90 procent, precis det som näringslivet efterfrågar.

Herr talman! Vi ger ett miljardtillskott till ellastbilar i Sverige i den budget som regeringen nyligen presenterade. Vi har aldrig satsat så mycket på laddinfrastruktur i Sverige som under den här mandatperioden. Alltså ser vi till att det finns en infrastruktur för alla dessa ellastbilar som man nu försöker sälja på marknaden.

Det stämmer att Klimatklivet inte nödvändigtvis kopplar an exakt till den del av diskussionen vi har här, men det är det främsta sättet för att finansiera infrastrukturen för elektrifieringen. Det är den inhemska marknaden vi behöver jobba upp för att de svenska företagen ska lyckas exportera mer av de elektrifierade rena varorna och tjänsterna. Elinfrastrukturen är helt avgörande, och där satsar regeringen.

Herr talman! Jag vill verkligen vända mig mot den svartmålning som skedde i ett tidigare anförande där en av ledamöterna hävdade att man har trott att Sverige är en del av lösningen. Menar man att Sverige inte längre är en del av lösningen? Det är ett befängt påstående. Sverige är det land i EU som har lägst utsläpp per person. Vi är bäst i EU på låga utsläpp.

Ta Tyskland som exempel! Tyskland har 16 gånger högre utsläpp än Sverige. Det beror till stor del på att de rödgröna som styrde i Tyskland under lång tid ägnade sig åt att lägga ned kärnkraft. De ville bara ha vindkraft i stället. Det ruinerade förutsättningarna för tysk industri att stärka sin ekonomi och gjorde att man förlitade sig alltmer på fossil kolkraft. Det är ett land som inte är ett föredöme.

Sverige är det land som har lägst utsläpp per person i hela EU, dessutom det enskilda år då Sveriges utsläpp ökade. Det är något som hedrar, och det hedrar alla svenskar, inte bara regeringen och inte bara näringslivet utan även ledamöterna från Socialdemokraterna.

Jag vill ändå påpeka att vi i Sverige ska vara stolta över att Sverige har väldigt låga utsläpp, tack vare att vårt näringsliv har ett fantastiskt engagemang. De ägnar sig varje dag åt att på olika sätt minska sina utsläpp i sina processer och på grund av de produkter de säljer.

I Sverige har vi också ren el. Vi har vattenkraften, vi har kärnkraften och vi har vindkraften och solenergin. Vi har inte en massa kolkraft, som de rödgröna i Tyskland ägnar sig åt att premiera.

Jag tycker att det är dåligt när vi pratar om att man skulle ha trott att Sverige var en del av lösningen. Sverige är definitivt en del av lösningen och ska fortsätta vara det, inte minst tack vare vårt fantastiska näringsliv.

Herr talman! Det kom upp flera olika diskussioner i de båda anförandena från ledamöterna. Jag ska göra mitt bästa för att svara på de frågor som kom upp.

Vi har nyligen haft tuffa förhandlingar i EU om en ny klimatlag. I dessa förhandlingar förespråkade Sverige tillsammans med Finland, Spanien och ett fåtal andra länder en hög ambitionsnivå på 90 procent. Vi tryckte på för att EU skulle anta ett nytt klimatmål inför 2040 som lade en god grund inför de förhandlingar som sedan skedde på ett klimatmöte i FN där man förväntades presentera ny politik i sin nationella klimatplan, alltså det som EU plockar fram tillsammans.

Vi har tryckt på för att försvara svensk industri. Vi vet att svensk industri vill ha en hög ambition. Här är regeringen helt överens med Socialdemokraternas ledamöter: Vi vet att den svenska industrin vill ha hög ambitionsnivå och höga klimatmål, och det är en stor styrka som vi ska ta vara på.

Jag menar att det är alldeles tydligt: Vad den svenska industrin inte minst också efterfrågar för att lyckas med klimatomställningen är stora mängder ren el och bra effekt. Detta är helt avgörande för att Sverige ska fortsätta ha låga utsläpp.

Det förs nu en diskussion, herr talman, om att artikel 6-krediter är ett hot mot detta mål och att den svenska regeringen har verkat för att artikel 6-krediter på olika sätt ska involveras mer i målet. Då ska man vara klar över att Sverige och jag personligen satt i 22 timmar för att se till att det inte blev så, alltså att vi inte fick ett mål som var under 90 procent och där man ska använda artikel 6-krediter.

Vi har sett till att det inte finns några skrivningar som binder medlemsstaterna vid att använda artikel 6-krediter. Det som till slut blev utfallet i förhandlingen var en möjlighet att använda artikel 6-krediter för de länder som krävt detta för att gå med på 90 procent. Detta menar vi var en väldigt viktig del i förhandlingen för att det skulle bli så som exempelvis svensk industri har efterfrågat. Det är flera som har nämnt att man inte vill att artikel 6-krediter ska ligga i fokus.

Från svensk sida har vi möjligheten att inte använda oss av artikel 6-krediter för att uppnå målet. Det är en möjlighet som jag är glad och stolt över att ha lyckats försvara. Det hade inte kunnat ske utan Spanien. Vi var få länder och få förhandlare som drev på för detta, men vi är glada att vi faktiskt lyckades med den delen.

Sedan är det ett väldigt tufft läge. Länder som Italien och Polen är väldigt kritiska till de kostnader som kommer av klimatomställningen och de EU-lagar vi har. Det är en debatt som vi också haft i Sverige. Inte minst Sverigedemokraterna, men även samtliga andra partier i vårt regeringssamarbete, tryckte på väldigt hårt i valrörelsen för att det var för stort fokus på bränslepriser. Det var just bränslepriserna som var skälet till att vi 2024 såg en uppgång av Sveriges utsläpp i stället för den nedgång som vi verkar se de andra åren. Det här är viktigt att ha med sig. Om man bara kritiserar uppgången av utsläpp blir det intressant att fråga sig om det betyder att Socialdemokraterna förespråkar höjda bränslepriser igen. Om man kan säga det rakt ut får vi en ärligare klimatdebatt.

Slutligen, herr talman, innan jag förhoppningsvis får möjligheten att i följande inlägg svara på ytterligare frågor, menar jag att det inte är genom Vinnovas myndighetsanslag som det främsta klimatarbetet sker med svensk industri, utan det är i stället exempelvis genom Klimatklivet, som är större än någonsin tidigare.

Herr talman! Jytte Guteland har frågat mig hur jag avser att stödja de svenska företagen i den gröna omställningen.

Frågan ställs mot bakgrund av ett uttalande från Svenskt Näringsliv där de varnar för att börja ”svaja på förutsättningarna” i klimatpolitiken och ett uttalande från Teknikföretagen, som inte vill att det ska vara möjligt att använda artikel 6-krediter under Parisavtalet för att uppfylla EU:s mål om 90 procents utsläppsminskning.

Att stärka förutsättningarna för företagens klimatomställning är en viktig del av regeringens klimatpolitik. Vi arbetar både i den nationella politiken och i EU-politiken för att stärka företagens möjligheter till omställning. Nationellt arbetar vi bland annat med att få till effektivare tillståndsprocesser och med att säkra tillräckligt med fossilfri el för att täcka framtidens elbehov i takt med en ökad elektrifiering.

I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) har regeringen lagt fram en rad åtgärder som stöder företagens omställning. Här ingår ett miljardtillskott till Klimatklivet, förlängning av stöd till lätta ellastbilar och permanent skattefrihet för förmån av laddel på arbetsplatser.

En viktig del av klimatpolitiken är att svenska företag erbjuder en rad lösningar och innovationer som kan bidra till klimatomställningen utomlands. I maj skickade jag och bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa ett brev om svenska klimatlösningar till parterna under Parisavtalet för att visa på det bidrag som svenska lösningar kan utgöra i den globala omställningen.

Herr talman! En förutsägbar klimatpolitik är viktig för att företagen ska våga investera i utsläppsreducerande teknik. I förhandlingarna om EU:s klimatlag, där ett mål till 2040 ingår, har Sverige tillhört den grupp av länder som har drivit på hårdast för ett 90-procentsmål.

Vad gäller möjligheten att använda internationella krediter under Parisavtalets artikel 6 är den svenska linjen tydlig: Sverige stöder en möjlighet att använda internationella krediter, men fokus behöver ligga på faktiska utsläppsminskningar och permanenta negativa utsläpp inom EU.

I den allmänna inriktning för klimatlagen som nåddes i rådet den 5 november finns en möjlighet att använda artikel 6-krediter för att nå 90-procentsmålet till 2040 på ett ambitiöst och kostnadseffektivt sätt. Det är först i förhandlingarna om det kommande klimatramverket som det kommer att fastställas hur bidraget till målet från artikel 6-krediter kommer att utformas. En viktig fråga blir hur ramverket kan säkra ett bibehållet omställningstryck för industrin. Det blir också viktigt att de artikel 6-krediter som används håller hög kvalitet och miljöintegritet.

Här kan Sverige bidra med värdefulla erfarenheter från vårt pågående nationella program för internationella klimatinvesteringar.

Fru talman! Jag delar bilden att det ibland, från politikens sida, kan bli så att det, när miljölagstiftningen träder in, endast är miljö som ska ligga till grund för det arbete som sker. Då får man bakslag. Då får man pausade miljövillkor och bakslag när det gäller bränsleskatter och reduktionsplikter.

Man måste vara mer ansvarsfull när man utformar klimat- och miljöpolitiken. Detta omfattar även vattenkraften. Därför har vi nyttjat paustiden till att se över hur prövningarna går till, och vi landat i en sund balans där vi ser till att miljöprövningar inte ska leda till nedläggning. Vi har en bättre kravnivå, och vattenkraften ska prövas mot rätt nivå. Vi ska utnyttja de utrymmen som finns för undantag, något som den tidigare regeringen avstod från att göra.

Jag är övertygad om att vi på det här sättet, tillsammans med alla som äger vattenkraft i Sverige, kommer att kunna stärka miljövillkoren samtidigt som vi tar hänsyn till vårt kulturarv och, inte minst, till den elkapacitet som vi hoppas att även de små vattenkraftsägarna kommer att kunna bidra till.

Fru talman! Skälet till att Sverige har låga utsläpp, särskilt i jämförelse med andra länder i Europa, är att det fanns partier som tog kampen om att vi inte så som Socialdemokraterna föreslog skulle bygga kolkraftverk längs hela Östersjöns kust utan i stället bygga kärnkraft. Bland andra slogs Liberalerna för detta.

Sedan innan jag föddes har Sverige också haft koldioxidskatt. Vi har krävt att företag ska betala för de utsläpp de genererar. Det är detta som ligger till grund för näringslivets engagemang i att fasa ut fossila bränslen.

Det är inte tidigare rödgröna regeringars nya påhitt som har lett till att Sverige ligger längst fram i klimatarbetet, utan det är den rena elen. Det är just denna rena el näringslivet nu skriker efter och tack vare Tidöregeringen kommer att kunna få. Vi har gått ihop, näringslivet finansierar och ren el kommer att möjliggöra att Sveriges utsläpp faktiskt fortsätter att minska även i framtiden.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för en väl ställd fråga.

Precis som ledamoten nämnde är det viktigt att vi ser till att upprätthålla de höga miljökrav som vi vill se i vår vattenkraft i Sverige. Inte minst mitt eget parti, Liberalerna, har kämpat och slagits för att vi ska ha nationalälvar i Sverige som inte exploateras för vattenkraft utan utgör en fantastisk miljö för många arter att frodas i.

De vattenkraftverk vi har ska få moderna miljövillkor. När dessa processer sköttes av den rödgröna regeringen såg vi ett enormt motstånd, ett stort missnöje och en genuin oro för vattenkraftens överlevnad. Det är inte en sund balans.

Vi måste, som Tidöregeringen har gjort i Tidöavtalet, vara tydliga med att vi ska arbeta för fiskvandringsvägar och annat när vi uppdaterar vattenkraften till att bli modern. Processerna måste också göras så att de inte bara leder till nedläggning, för då löser man inte problemet i grunden.

Fru talman! Tack till ledamoten! Vi har ju vid flera tillfällen haft möjlighet att diskutera denna fråga, som återigen tar avstamp i rapporter från just Oxfam. Där menar jag att om man räknar att varenda person i Sverige som har exempelvis en studieskuld är lika fattig som någon som knappt har mat för dagen i ett annat land blir det en väldigt konstig syn på vilka som är rika och fattiga i olika samhällen. Man behöver i sådana rapporter, för att få en sund balans mellan vilka som är rika och inte är det, ta hänsyn till att en studieskuld i Sverige inte innebär att man lever på ett sätt som det framställs i dessa rapporter. Jag menar de inte utgör en god grund för den här debatten givet hur man räknar.

Angående frågan om hur vi ska reglera de superrikas beteende ska vi först och främst se till att de när de konsumerar på ett extravagant sätt gör det hållbart. Det vill till exempel säga att lyxjakten ska vara en eljakt i stället för att gå på diesel. Vi ska inte reglera rikedomen utan reglera utsläppen.

(Applåder)

Fru talman! Låt mig börja med att nämna att den här klimatplanen, som EU tog fram efter många, många timmar av förhandling, faktiskt är en av världens mest ambitiösa klimatplaner sett till vad den försöker leverera utifrån. Det måste man ha med sig. Vi behöver nämligen ett starkare engagemang från fler delar av världen om vi ska lyckas uppnå Parisavtalet.

Men när det gäller om Sverige ska leva upp till sin del i detta menar jag att det är en utmaning när man exempelvis skjuter fram lagstiftning. Därför motarbetade jag det å det hårdaste under den 22 timmar långa förhandlingen. Tyvärr satte Italien i slutändan stopp för det. Det behövdes en enhällighet i beslutet.

Fru talman! Det regeringen vill göra för att stärka Sveriges måluppfyllnad gentemot sina EU-åtaganden, som i slutändan blir det vi levererar gentemot Parisavtalet och i FN-sammanhanget, är allra främst att se till att de EU-lagstiftningar som nu är på plats implementeras. Om alla länder genomför dem på ett korrekt sätt skulle det innebära att vi faktiskt levererar i fråga om Parisavtalet, att EU lever upp till Parisavtalet.

Detta kräver att vi lyckas med implementeringen. Det är en svår fråga. Det handlar allra främst om hur vi ska få tag på all den el som krävs för att fasa ut de fossila bränslena. Det handlar om att ersätta dem med den nya vindkraft och kärnkraft som behövs för att industrin ska våga ställa om och fasa ut kol, olja och gas ur sina processer och ur sina industrier.

Det är ett väldigt viktigt fokus för regeringen – tillsammans med infrastrukturen. Vi menar att vi måste bygga ut den infrastruktur som krävs för att leva upp till de lagar som EU nu har gentemot oss och som Sverige också ska arbeta hårdare för att lyckas med.

Fru talman! Jag menar att vi, om vi ska ha en mer ändamålsenlig lagstiftning, också måste tänka på att människor inte bara mår bra av att det är optimala ljudnivåer överallt. Människor mår också bra av att umgås, av att mötas, av att få sitta på en uteservering eller av att lyssna till en konsert.

Sverige ska vara ett land där vi har ett levande kulturliv, och det ska även miljöbalken kunna bidra till. Därför arbetar regeringen intensivt med den här frågan. Några av de förslag som nu efterfrågas kommer att diskuteras vidare.

Fru talman! Stort tack till ledamoten, som jag vet har ett levande engagemang för kulturlivet inte minst i den här staden! Men nu är vi i riksdagen, och det finns ett behov när det gäller de nationella lagarna.

Jag antar att skälet till att jag får denna fråga personligen är att bullerreglerna ofta är tätt sammankopplade med lagstiftning som inte minst jag arbetar med. Det här är en fråga som engagerar många.

Svaret på frågan om Sverige håller på att bli lite, lite tråkigare skulle jag säga är ja. Vi behöver göra mer för att se till att vi har en bättre social yta i våra gemensamma områden. Det påverkas också av vilka lagar vi har och vilka begränsningar de sätter inte minst för små aktörer som försöker få sin verksamhet att gå ihop.

Det här är en fråga som vi kommer att arbeta aktivt med. Vill man veta lite mer specifikt vad jag som politiker tycker kan man titta i Sydsvenskan eller lyssna på P4 Stockholm i dag, där jag har gjort några uttalanden å mitt partis vägnar.

Fru talman! Jag har också många förhoppningar om alla de ärenden som hanteras inom Regeringskansliet. Om detta ärende kan jag säga att min förhoppning är att länsstyrelsen inte brister i sin handläggning utan ser till att ge oss en god grund att fatta beslut på i det fall beslutet överklagas.

När man återförvisar ärendet hoppas vi att prövningen ska innehålla allt den ska innehålla så att vi faktiskt kan göra en bedömning i frågan om huruvida jakten ska få ske eller inte. I det här fallet har vi inte gjort en bedömning av huruvida jakten ska få ske eller inte, utan vi har gjort en bedömning av den hantering som länsstyrelsen har haft av ärendet om Korpimäki naturreservat.

Vi ser fram emot att titta på ärendet när det återkommer. Det av länsstyrelsen upphävda jaktförbudet gäller för andra arter än älg, rådjur, räv och hare. Det är något som får fortsätta.

Precis som ledamoten lyfter upp är ett Natura 2000-område ett EU-skydd – enkelt uttryckt. Det innebär att det är andra regler som gäller än de regler som gäller för naturreservat. Två olika former av skydd på samma område är en typisk sådan sak som gör att ärendet blir mer tidskrävande. Men vi kommer, som alltid, att göra allt vi kan för att hantera dessa juridiska frågor så snabbt det bara går. Vi ser fram emot att hantera ärendet igen i det fall det kommer till oss.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för en bra diskussion. Det är viktigt att vi pratar om hur vi kan använda vår natur på ett klokt och ansvarsfullt sätt. Det gör vi när vi jagar i Sverige. Det finns noggranna föreskrifter för hur jakten ska gå till, och det finns duktiga jägare i Sverige som tar fantastiskt ansvar för alla regler som ska upprätthållas. De är inte få, och vi vill verkligen värna jägarnas förtroende.

Det gör mig bekymrad när jag får höra att folk i Orsa och generellt alla som nyttjar Korpimäki naturreservat är besvikna över regeringens beslut. Detta handlar faktiskt om att regeringen av formella skäl har fattat beslutet därför att länsstyrelsen har brustit i sin handläggning. Det är formella skäl som ligger till grund för att vi upphäver länsstyrelsens beslut och tycker att de ska göra en ny prövning.

Det är svårt att från regeringens sida gå emot bedömningen av vilka lagar som ska uppfyllas eller inte, vilka regelverk som ska uppfyllas eller inte, från länsstyrelsens sida. Det är inte en bedömning som ska göras lättvindigt. Om vi anser att länsstyrelsen inte har följt de regler som finns om dessa beslut skulle det vara fel av regeringen att inte hänvisa ärendet tillbaka. Regeringen skulle agera felaktigt om vi tycker en viss sak i själva sakfrågan.

Vad som har hänt är att länsstyrelsen inte har handlagt ärendet på rätt sätt, och därför lämnar man tillbaka ärendet till länsstyrelsen för att de ska göra en ny prövning. När den prövningen är korrekt kommer en bedömning att göras i frågan om man ska få jaga eller inte. Diskussionen nu är inte om jakten ska få ske eller inte, utan det nuvarande beslutet baseras på formella skäl, nämligen att länsstyrelsen har brustit i sin handläggning. Jag vill vara mycket tydlig med det.

De föreskrifter som finns för jakt i naturreservat kräver att det är själva naturreservatets syfte som ska upprätthållas genom att undvika jakten. Om det är en population som exempelvis inte finns inom naturreservatet utan på andra platser är det ett typexempel på att naturreservatets syfte inte är att utgöra miljö för just den arten. Då bör inte bedömningen av huruvida jakt ska ske eller inte påverkas.

Men det ska också nämnas att det är en fråga om en juridisk bedömning. De ärenden där vi hanterar exempelvis överklaganden av länsstyrelsers beslut sker i samråd med skickliga jurister som gör goda bedömningar och där vi tillsammans diskuterar frågan. Det är självklart så att den jakt som sker i naturreservaten påverkas mycket av hur de arterna naturligt existerar i de områden som skyddas.

Mer och mer skyddas. Vi vet att det i Sverige finns över 5 000 naturreservat. Nya naturreservat bildas med jämna mellanrum, och det kräver mer diskussion och debatt om hur föreskrifterna ser ut och hur regeringen hanterar överklaganden av när staten gör bedömningar om att bilda naturreservat och hur vi sedan använder naturreservat – för jakt och rekreation.

Fru talman! Jag vill vara väldigt tydlig med att det regeringen har gjort är att upphäva och återförvisa ärendet till länsstyrelsen för att länsstyrelsen ska göra en ny prövning. Vi har alltså påpekat att länsstyrelsen inte har gjort det den ska göra för att kunna landa i sin bedömning. Vi har därmed inte gjort en bedömning av vad vi tycker om det länsstyrelsen har beslutat eller inte.

På frågan från ledamoten om huruvida en länsstyrelse ens kan ändra sin praxis när man märker att man får nej av regeringen vill jag vara väldigt tydlig med att länsstyrelserna kan ändra sin praxis och ändra sin metod att exempelvis förhålla sig till jakt inom naturreservat.

Man måste dock fortfarande följa Sveriges lagar. Man måste göra exempelvis en konsekvensbedömning som lever upp till de lagarna. Det har inte Länsstyrelsen i Dalarna gjort. Det är skälet till att vi har återförvisat ärendet till länsstyrelsen – för att den ska göra en konsekvensbedömning som lever upp till de lagar vi har. Därefter kan vi besluta om exempelvis ett eventuellt överklagande på ett visst sätt baserat på vad vi tycker är själva sakfrågan.

Jag hoppas att det är tydligt, för jag och regeringen är inte motståndare till jakt – tvärtom. Vi tycker att jakt ska kunna ske även i naturreservat, och vi tycker att jakten ofta används på ett väldigt rimligt sätt för att upprätthålla starka ekosystem och se till att vi har en natur som mår bra.

Föreskrifterna för jakten måste dock upprättas enligt en bestämd process där man exempelvis ska ta hänsyn till naturreservatets syfte och samråda med olika parter på ett sätt som inte riktigt har gjorts här. I fallet med Korpimäki naturreservat har länsstyrelsen exempelvis inte samrått med Naturvårdsverket. Det är en sak som brukar ske innan sådana här beslut fattas – de brukar ske, men måste inte.

Man har inte heller gjort en ordentlig konsekvensbeskrivning. Detta är strikt reglerat särskilt när det gäller ett av EU utpekat Natura 2000-område. Då måste man göra ordentliga konsekvensbedömningar, som vi i detta fall menar att länsstyrelsen inte har gjort. Därför får de göra det här igen, och så får vi se vad som händer sedan. De måste helt enkelt leva upp till de föreskrifter som finns.

Även efter regeringens beslut att upphäva och återförvisa beslutet från länsstyrelsen om utökad jakt finns det jakt i detta naturreservat. Utökad jakt i naturreservatet är också tänkbart i framtiden. Det vill jag vara väldigt tydlig med.

Det regeringen har gjort här är inte en bedömning av vår åsikt i frågan om huruvida jakten ska få ske eller inte i naturreservatet. Det vi har gjort är att återförvisa ärendet till länsstyrelsen eftersom de inte har levt upp till de kriterier som ställs när man ska fatta sådana här beslut.

Huruvida det här kommer att hända eller inte, om vi kommer att bredda jakten eller inte i Korpimäki naturreservat, beror på hur länsstyrelsen väljer att hantera ärendet framöver. Hur kommer konsekvensbeskrivningen att se ut? Vad kommer den att innehålla? Och kommer man att ta fram den? Om man gör det är jag övertygad om att det här ärendet kommer att hanteras på ett annat sätt, eftersom man då har följt de regler som finns.

Jag vill avsluta med att återigen trycka på att det vi har gjort är att återförvisa ärendet till länsstyrelsen. Då upphäver man det, och sedan återförvisar man det. Det är inte att göra en bedömning av vad vi tycker i själva sakfrågan.

Fru talman! Marie Olsson har bett mig att redogöra för skälen och grunderna till regeringens beslut att upphäva länsstyrelsens beslut om jaktföreskrifter för Korpimäki naturreservat. Hon har även frågat om jag avser att vidta några generella åtgärder för att tydliggöra föreskriftsrättens omfattning när det gäller jakt i naturreservat.

Inledningsvis vill jag säga att ledamoten på ett föredömligt sätt själv redogör för regeringens beslutsskäl. Det krävs alltid synnerliga skäl för att länsstyrelsen, helt eller delvis, ska kunna upphäva ett beslut om naturreservat. Eftersom Korpimäki naturreservat dessutom ligger inom ett särskilt bevarandeområde i form av ett av EU-rättsligt skyddat Natura 2000-område ställs det ytterligare krav för att länsstyrelsen ska kunna upphäva en reservatsföreskrift.

Vad gäller föreskriftsrättens omfattning framgår det tydligt av 7 kap. 5 § miljöbalken att ett beslut om att bilda naturreservat ska förenas med de inskränkningar i rätten att använda mark- och vattenområden som behövs för att uppnå syftet med reservatet. Det kan exempelvis handla om reglering av jaktmöjligheterna inom ett reservat.

Regeringen konstaterar i beslutet bland annat att länsstyrelsen inte har bedömt konsekvenserna för de ingående naturtyperna eller gjort någon sådan bedömning av de typiska arterna för respektive naturtyp i Natura 2000-området som enligt 19 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken med mera ska göras innan myndigheten meddelar ett sådant beslut som nu är i fråga. Det är mot denna bakgrund som regeringen har upphävt och återförvisat ärendet till länsstyrelsen, som nu kommer att behöva göra en ny prövning. Det är helt enkelt regeringens beslut i detta fall.

Fru talman! Låt mig börja med att nämna för ledamoten från Socialdemokraterna att ni socialdemokrater i er skuggbudget faktiskt stöttar en riktad elbilspremie och inte den typ av elbilspremie som ni först skapade och som vi avskaffade. Såvitt jag tolkar er budgetproposition rätt tycker ni att vår elbilspremie är en bättre modell än den som ni tidigare införde och som vi nu ändrar på. Det tycker jag är en bra sak. Det är väldigt positivt. Ni har insett att vi behöver stötta landsbygden. Vi behöver se till att fler är med på elektrifieringståget. Det tycker jag är väldigt bra.

Men diskussionen handlar om Riksrevisionens rapport. Det stämmer att Riksrevisionen inte granskade de här prognoserna tidigare. Men när ledamoten återkommande trycker på att exempelvis Naturvårdsverket skulle överskatta elektrifieringstakten tycker jag att det vore klädsamt att nämna att man ibland underskattar takten på klimatarbetet. Exempelvis bedömde man att utsläppen skulle öka 2023 för att den här regeringen sänkte drivmedelsskatter. Sedan minskade utsläppen trots att vi sänkte drivmedelsskatter därför att folk inte körde mer utan kunde använda de skattepengar som de inte hade blivit fråntagna av staten till något annat i stället. Det var där pengarna hamnade, inte på att tanka oftare.

Också det tycker jag är ganska relevant i klimatdebatten, det vill säga att osäkerheterna är stora i våra prognoser. Vilket håll osäkerheten är större eller mindre åt är också en debatt. Men om debatten handlar om hur vi ska bli bättre på att räkna på klimatet kanske vi inte hela tiden ska fokusera på när man har räknat åt ett visst håll och ignorera när man har räknat åt ett annat håll.

Jag tror också att det är bra om vi har fler myndigheter som arbetar med underlagen så att de blir mer träffsäkra. Jag kommer självklart att fortsätta arbeta med att förbättra underlagen. Vi kommer att kunna ge ett formellt svar om hur vi hanterar rapportens underlag i riksdagen efter årsskiftet, då vi har analyserat underlaget på det sätt man ska enligt gängse rutiner i Regeringskansliet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Då väljer jag att upprepa vad jag redan har påpekat om hur regeringen hanterar en förbättring av scenarierna, nämligen att vi har beslutat om flera olika uppdrag för att förstärka myndigheternas analyskapacitet.

Vi har utvecklat arbetet med utsläppsinventeringar och att se över olika modeller för samhällsekonomin för att helt enkelt se hur vi kan förstärka våra bedömningar av klimateffekter.

Vi har lämnat uppdrag om att ta fram vägledningar avseende klimateffektbedömningar och klimatpolitikens kostnadseffektivitet för att se till att få en bättre bedömning av hur det ser ut.

Inför framtagandet av 2023 års klimathandlingsplan utökades antalet myndigheter som fick i uppdrag att arbeta med att ta fram underlag till handlingsplanen. Det är något som vi menar kan förbättra träffsäkerheten från tidigare år.

Vi har haft flera olika rundabordssamtal där vi på olika sätt försökt hämta in underlag från näringsliv, civilsamhälle, akademi och andra för att hantera de här frågorna men också många andra. Exempelvis har regeringen gett ett uppdrag till en särskild utredare, som har tittat på hur Sveriges klimatpolitik kan utvecklas utifrån förändringar på europeisk nivå. Det är också ett sätt att förstärka och förbättra både vår analyskapacitet och synen på förslagen.

Det pågår alltså ett väldigt omfattande arbete. Och jag har diskussioner med generaldirektörer med jämna mellanrum, så jag ser inget särskilt skäl till att kalla till mig dem.

Jag tycker också, fru talman, att den här debatten hade varit väldigt intressant att ha exempelvis efter 2023 års resultat. Man kunde ha kallat till en sådan interpellationsdebatt år 2024 och frågat vad regeringen gör för att förbättra sin kapacitet och analysera de här prognoserna. Prognosen visade ju att utsläppen skulle öka, men de minskade. Någon sådan interpellationsdebatt ville man dock inte ha eftersom man i det här tyvärr har större fokus på att kritisera regeringens klimatpolitik. Man vill hitta en ny vinkel på den frågan.

Jag förstår att man vill ha en debatt om klimatpolitiken. Man vill diskutera de olika scenarierna eftersom oppositionen föredrog ett annat scenario än det regeringen valde. Men det är så att prognoserna är osäkra. Ibland säger prognosen att utsläppen kommer att öka, och sedan minskar de. Den här gången sa prognosen att utsläppen kommer att öka en viss mängd, och sedan ökade de en annan mängd än prognosen påstod. Det här är något som är svårt att förutspå.

Det är verkligheten, fru talman. Det är den fråga som vi diskuterar i dag. Man kan göra mycket för att förbättra analyserna, men det här handlar i grund och botten om att det är osäkert att räkna på utsläpp. Det är osäkert i olika modeller för samhällsekonomins utveckling. Det är något som man ständigt kommer att behöva arbeta för att förbättra.

Jag menar att det är bra om exempelvis Naturvårdsverket vill ge oss ett underlag till budgeten som vi ska bygga vår politik på, men det blir svårt att sätta två olika reduktionsplikter. Vi har en reduktionsplikt. Vi har en budget. Vi har en post för hur mycket vi ska satsa på att återställa våtmarker. Då är det bra om vi har en bedömning att utgå från och inte två bedömningar som en arbetsgrupp tittar på för att sedan leverera en bedömning till mig som jag ska bygga en budgetförhandling på. Det här menar jag är en förbättring, som svar på den frågan.

Det är fantastiskt att ledamoten lyfter fram att man vill öka takten på elektrifieringen. Jättebra! Det tror jag att de flesta av oss vill göra, men vi vill göra det på olika sätt. Det är det som blir så intressant.

Man kritiserar också regeringen för en flackande politik för reduktionsplikten. Innebär det att oppositionen vill gå tillbaka till sin förra reduktionspliktsplan? Socialdemokraterna har också en ny plan för reduktionsplikten. Sedan ska man samarbeta med Miljöpartiet, som numera vill avskaffa reduktionsplikten efter ett visst årtal. Jag skulle därför säga att flackandet är en konsekvens av verkligheten.

Fru talman! Det var väldigt bra att ledamoten Westlund nämnde Riksrevisionen i anförandets sista mening i alla fall, så att det anknöt till den interpellationsdebatt vi faktiskt har i dag.

Jag förstår att man gärna fortsätter den tidigare debatten och diskuterar vad jag har sagt om hur jag ställer mig till klimatmålen och deras efterlevnad. Det kan vi såklart också diskutera. Jag kan kort redogöra för de påståenden som gjorts här i kammaren om att jag, fru talman, skulle ha sagt att jag ska avgå om utsläppen ökar.

Det jag sa i en lång intervju i Klotet i Sveriges Radio var att jag som klimatminister vill att vi ska röra oss mot klimatmålen och nå dessa och att jag, om jag märker att vår politik för oss längre bort från Sveriges klimatmål, kommer att avgå.

Vi rör oss inte längre bort från Sveriges klimatmål när Sveriges utsläpp minskade 2023, ökade 2024 och beräknas minska 2025 och minska 2026. Sättet man når klimatmål på är faktiskt inte att stirra sig blind på exakt hur utsläppskurvor ser ut från år till år, utan det handlar om vilken politik man har som grund för att nå utsläpp, det vill säga vad man gör för att det ska finnas ren el i Sverige så att vi inte behöver använda oljeverket i Karlshamn.

Men den diskussionen vill oppositionen inte ha. De vill bara prata om mål och siffror i stället för om politiska förslag. Det är tråkigt. Om vi hade gjort det hade vi kunnat prata mycket mer om Sveriges klimatpolitiska framtid, som jag menar ser ljus ut. Sverige har lägst utsläpp per person i EU, och Sverige gör jättemycket för att fortsätta att ha det. Sverige ligger bra till.

Vi har mål som vi inte når därför att de är väldigt högt satta, och dem kämpar vi för att nå med mer och mer politik varje dag. Det är en utmaning som vi delar med flera olika länder som har jättehöga, ambitiösa mål. Det är en bra sak, men den optimistiska debatten vill oppositionen inte ha, fru talman.

Vi får i stället återgå till att diskutera andra saker, exempelvis ledamoten Gutelands påståenden, eller logik, skulle jag vilja säga, här i kammaren, när det gäller att Riksrevisionens granskning visar att det finns utvecklingspotential för de scenarier och prognoser som man arbetar efter. De stora osäkerheterna är något som vi känner till och som vi arbetar för att hantera.

Man påstår här att det finns två scenarier från förra året och att regeringen valde det optimistiska därför att den sitter i en tuff situation. Det vänder jag mig emot. Det fanns två scenarier förra året. Inget av dem stämde. Jag tycker att det vore bra om ledamöterna kunde vara tydliga med det.

Det finns alltså inte en verklighet där oppositionen förutsåg precis vad som skulle hända och fick helt rätt, för inget av de två scenarierna stämde. Det är inte så konstigt. Scenariot var fel också för 2023. Det visade att Sveriges utsläpp skulle öka 2023, och jag fick stå i kammaren och i tv och försvara varför Sveriges utsläpp beräknades öka. Men sedan minskade faktiskt utsläppen 2023. Det blev resultatet.

Skälet är att prognoserna är osäkra. Det vore jättebra om vi kunde ha en debatt om det, för jag tycker på riktigt att det är ett problem. Hur kan vi se till att de prognoser vi gör för hur utsläppskurvorna ser ut blir mer och mer säkra, i stället för att oppositionen ska använda dem som ett påhittat slagträ – att oppositionen förutsåg verkligheten och att regeringen inte gjorde det. Så enkel är inte verkligheten.

Vi behöver förbättra de olika prognoser som görs. Regeringen arbetar aktivt med det. När det gäller rapporten analyserar vi den just nu. Vi gör mycket för att försöka förbättra prognoserna eftersom vi har känt till problematiken ett tag.

Vi har exempelvis beslutat om ett flertal uppdrag för att förstärka myndigheternas analyskapacitet och se till att de har bättre förmåga att göra klimateffektbedömningar. Vi har utvecklat arbetet med utsläppsinventering och försökt se över våra olika samhällsekonomiska modeller för att hitta en mer korrekt balans i hur prognoser ser ut. Men det finns förbättringspotential, och den diskuterar jag gärna med ledamöterna här i dag.

Fru talman! Jytte Guteland har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av de brister och osäkerheter i underlagen till regeringens klimatpolitik som Riksrevisionen lyfter fram.

Den 21 oktober 2025 presenterade Riksrevisionen en granskning om statens arbete med underlag och utvärdering i det klimatpolitiska ramverket. Riksrevisionens övergripande slutsats är att regeringens och myndigheternas arbete brister, framför allt när det gäller Naturvårdsverkets arbete med att ta fram ett underlag till regeringens klimatredovisningar och klimathandlingsplaner, vilket inkluderar scenarier för utsläppsutvecklingen. Riksrevisionen menar att underlaget innehåller stora osäkerheter som förs vidare till regeringens klimatredovisningar och klimathandlingsplaner och att osäkerheterna medför en risk för att regeringen underskattar behovet av åtgärder för att minska utsläppen.

Regeringen välkomnar att Riksrevisionen har granskat det här arbetet. Att arbetet med underlag och utvärdering är effektivt och transparent är centralt för att Sverige ska kunna uppfylla klimatmålen. Scenarier för klimatutsläpp är till sin natur osäkra, och därför är det viktigt att metoderna som används är transparenta. Regeringen arbetar kontinuerligt med att förbättra arbetet med klimatredovisningar och klimathandlingsplaner. Denna granskning kommer att kunna användas som ett underlag i det arbetet framöver.

Granskningen och rekommendationerna analyseras nu inom Regeringskansliet, och regeringen kommer i enlighet med riktlinjerna att återkomma med en skrivelse till riksdagen i början av nästa år där regeringen redovisar vilka åtgärder regeringen har vidtagit eller avser att vidta med anledning av de iakttagelser Riksrevisionen gör i sin rapport.

Herr talman! Vi har alltså en verklighet i Sverige där utsläppen minskade 2022 och 2023 men ökade 2024 och nu beräknas minska igen 2025 och 2026. Det är verkligheten. År 2024 ökade utsläppen, absolut. Varför gjorde de det? Jo, för att regeringen hanterade en baksmälla från Socialdemokraternas politik. Ni hade en skyhög reduktionsplikt, som ni pausade så fort Miljöpartiet försvann från makten. Det är väldigt fina löften ni ger om att ni som parti också har en politik för att det inte ska vara jättedyrt vid pump. Problemet är bara att ni skulle styra med andra partier som inte har denna politik. Det vore klädsamt om ni var ärliga med vad er klimatpolitik innebär, och det vore relevant att få veta om det blir 28 kronor litern för dieseln igen vid ett maktskifte.

Jag hoppas att det inte blir ett maktskifte. Jag väntar mig inte att vi ska förlora makten och lämna en springnota. Jag förväntar mig att svenska folket vill fortsätta med en Tidöregering och fortsätta på den bana vi har stakat ut, där det inte kostar 28 kronor litern att tanka, vilket vissa ledamöter verkade tycka var en bra sak medan andra var mer kritiska. Vi ser också fram emot att ta vidare det klimatarbete som behöver ske i Sverige och som kräver en elektrifiering, och då behöver Sverige ha mer ren el och fler satsningar som gör att näringslivet lyckas med sin omställning, till exempel förenklade tillståndsprocesser, och annat, som kanske inte låter lika snabbt och effektivt som högre skatter men som gör skillnad.

Sverige har under denna regering lägst utsläpp per capita i EU. Det finns många exempel på när de rödgröna har styrt och Sverige inte har haft lägst utsläpp per capita. Men jag kommer inte att kasta det i ansiktet på oppositionen, för jag tycker att klimatdebatten ska vara bättre än så.

Det finns ett skäl till att ledamoten Westlund endast kunde referera till år 2022, för det var nämligen det enda år då klimat- och miljöbudgeten var större än våra klimat- och miljöbudgetar. Det var också det året då Socialdemokraterna faktiskt inte fick igenom sin budget i kammaren.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.