Fredrik Malm

Herr talman! Socialdemokraterna talar om att låsa in ungdomar. Det är en mycket märklig retorik, vill jag säga.

Vi är ett liberalt parti, och vår utgångspunkt är den enskilda individen. Socialdemokraterna säger sig utgå från arbetarklassen - men gör inte det - medan vi utgår vi från den enskilda individen. Och det är så att barn och ungdomar är olika. De har olika förutsättningar, olika viljor och olika drömmar. De har olika tankar om hur de vill se sin framtid. Därför kanske inte målsättningen ska vara att alla ska in på universitetet. Det kan finnas några ungdomar där ute som inte nödvändigtvis vill det, Aylin Fazelian.

Därför är det viktigt att vi har olika vägar inom utbildningssystemet som gör att man kan göra det man vill. Det handlar inte om att låsa in eller om att stänga några dörrar. I mitt anförande tog jag mycket tydligt upp en rad olika delar som är viktiga i det livslånga lärandet, som yrkeshögskolan, den kommunala vuxenutbildningen och till exempel omställningsstudiestödet - och så vidare. Det är jätteviktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Om man frågar människor som har varit en tid på arbetsmarknaden vilket som var det första jobbet de fick kommer de allra flesta ihåg det. När man frågar om de har kvar det jobbet nu är svaret att nästan ingen har det. Människor byter nämligen jobb, och därför måste möjligheten till omskolning och annat finnas.

Problemet är följande: Om man akademiserar även allt vad gäller yrkeskunskaper i Sverige kommer intresset för att läsa dessa utbildningar att minska i Sverige. En rad ungdomar som vill ut i arbetslivet snabbt kommer inte heller att ha möjlighet att göra den resan. Jag hoppas som sagt verkligen att fler väljer att läsa de yrkesinriktade gymnasieprogrammen nu när man har återinfört högskolebehörigheten. Jag hoppas verkligen att det blir så, men jag är inte lika säker som många andra.

Herr talman! Som jag sa i mitt anförande: Alla vill inte bli akademiker. Alla kan inte heller bli akademiker, och vårt samhälle skulle inte fungera om alla vore akademiker.

Ändå har Socialdemokraterna på bred front under många år haft som största ingångsvärde att man ska akademisera även de yrkesinriktade utbildningarna i Sverige. Jag menar att det har varit olyckligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Nu har man återinfört högskolebehörigheten på yrkesprogrammen. Den fanns tidigare också - då var den frivillig, och nu är det frivilligt att välja bort den. Vi får se hur mycket den förändringen gör skillnad.

Jag är inte så säker på att ännu mer teori på yrkesprogram där vi har personer som framför allt vill lära sig yrkeskunskaper för att snabbt komma ut i arbetslivet nödvändigtvis är den långsiktigt bästa lösningen. För oss i Liberalerna är det viktigt att det finns utbildningsvägar också för de personer som snabbt vill ut i arbetslivet.

Jag skulle säga att detta ofta blir extra viktigt på de individuella programmen, herr talman. Då har vi nämligen en situation där en elev inte klarar att komma in på gymnasiet, går ett eller kanske två år på individuellt program och sedan ska in på ett ordinarie nationellt gymnasieprogram - och dessutom bli högskolebehörig. Det innebär att de personer som kanske har det rätt tufft med just de teoretiska delarna av skolan, och därtill kanske är ganska skoltrötta, av någon anledning ska gå på gymnasiet två år längre än alla andra.

Man får fundera över hur pass klokt ett sådant upplägg för svensk skola är.

Herr talman! Det finns två problem med Niels Paarup-Petersens resonemang. Det ena är att det inte är sant. Det andra är att det är fel. Det är aningen svårt att argumentera mot något när man har så helt olika verklighetsbild av hur saker och ting är.

Vi har gjort stora satsningar på välfärden och stora satsningar på skolområdet i den budgetproposition som gäller för detta år. I vårändringsbudgeten sker av tradition inga större satsningar. Det har varit så under många år att de stora satsningarna inte kommer i den utan i budgetpropositionen på hösten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Vi gör ändå stora satsningar på skolområdet nu - större än vad som brukar komma i vårändringsbudgetar. Vi satsar bland annat på avsevärt fler platser inom just de yrkesutbildningar som Niels Paarup-Petersen talar sig så varm för. Han borde egentligen välkomna det. Men han säger att det här är viktigt, och när vi levererar säger han att det är dumt av oss. Det är en märklig argumentation. Vi borde ju vara överens om att satsningarna på nya platser är viktiga.

Men jag upprepar, herr talman, att vi också befinner oss i en ekonomisk situation som innebär att vi, som någon nämnde här tidigare, inte heller kan agera på ett sätt som eldar på inflationsbrasan.

Efter att ha lyssnat på Niels Paarup-Petersens anföranden i den här debatten skulle jag säga att om allt han har lovat åt höger och vänster och alla håll och kanter skulle infrias, då skulle vi inte ha en inflation på 8 procent. Då skulle den vara bra många procentenheter över det. Det skulle urholka de verksamheter som Niels Paarup-Petersen talar så varmt om.

Vi måste agera ekonomiskt ansvarsfullt i den situation vi nu befinner oss i. Det innebär att det är lätt för Centerpartiet i opposition. Man kan lova allt åt alla. Det är tuffare för oss i regeringen. Vi tvingas att ta ansvar.

(Applåder)

Herr talman! Några vackra ord? Jag skulle nog säga att Niels Paarup-Petersen glömde ett ord där, nämligen ordet hundra. Det är några hundra vackra ord i mitt anförande. Några betyder nämligen två eller fler, enligt svenska ordböcker. Men jag tackar för denna fina komplimang.

Det är också skillnad på ord och handling. Det är ibland också det som är skillnaden på teori och praktik - teori är mycket ord, och praktik är lite mer handling.

Låt mig bara konstatera en sak, herr talman. Jag tror att det är viktigt när vi diskuterar de här frågorna att det finns två perspektiv, som är rätt viktiga att ha med sig.

Det ena är att Sverige skapade omfattande temporära stöd under pandemin. De stöden är inte tänkta att vara för evigt. Vi gjorde stora förändringar under pandemin på många olika sätt. Vi inskränkte till och med våra fri- och rättigheter med olika restriktioner av mötesfrihet och annat. Det gjorde vi temporärt, och det var nödvändigt att göra det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Det andra vi måste se i den här diskussionen är inflationen. Det är ju så att inflationen är det som i dag urholkar kvaliteten i många verksamheter, brett över hela samhället. Får vi inte ned inflationen kommer den att fortsätta urholka kvaliteten i olika verksamheter.

Det regeringen nu gör är att man är tillbaka på ett stöd för YH som är ungefär vad det var före pandemin, i praktiken möjligen aningen större, och vår ambition är att växla upp mer. Vår ambition är att stärka detta. Vi gör det med 900 nya platser till YH och till den kommunala yrkesvuxenutbildningen. Till den yrkesinriktade vuxenutbildningen tror jag att det är 9 000 platser vi nu satsar på. Det är otroligt viktigt i denna tid, och vi kommer att fortsätta växla upp det arbetet.

Herr talman! Gymnasiet är ju en väldigt viktig del av det svenska skolsystemet. Det är också en ganska väsentlig del av ungdomen och tonåren, får man konstatera.

Gymnasiet är viktigt såtillvida att det är då man väljer inriktning. Det gör man ju inte i grundskolan, utan där läser alla elever i stort sett samma sak. Man ska klara mer avancerade moment, och det egna ansvaret ökar.

Gymnasieskolan i Sverige är uppdelad så att man ska förberedas för högre studier eller förberedas för arbetslivet. Många elever som har kommit hit under de senaste åren är i gymnasieåldern, och de behöver snabbt lära sig svenska språket genom till exempel först språkintroduktion för att sedan komma in på ett gymnasieprogram. Den svenska gymnasieskolan är viktig på många olika sätt. Det innebär också att grundskolan måste fungera för att gymnasiet ska fungera, på samma sätt som gymnasieskolan behöver fungera för att den högre utbildningen ska fungera.

Låt mig, herr talman, inledningsvis säga att de praktiska programmen på gymnasiet är minst lika viktiga som de teoretiska. Under lång tid i Sverige har det funnits en attityd att de teoretiska utbildningarna är lite finare och lite viktigare än de praktiska utbildningarna. Synen har lett till att man alltmer velat teoretisera de praktiska utbildningarna för att höja deras status. Men alla vill inte bli akademiker, och alla kan inte bli akademiker. Samhället skulle inte fungera om alla vore akademiker.

Det är lite märkligt, herr talman, men de partier som framför allt nedprioriterat praktiska yrkeskunskaper är just de partier som själva kallar sig för arbetarpartier. Vi ser i dag ett stort behov av yrkesutbildad arbetskraft. Det handlar både om gymnasial yrkeskompetens och eftergymnasial yrkeskompetens.

Enligt Svenskt Näringslivs bedömning av behoven på svensk arbetsmarknad borde ungefär fyra av tio i varje årskull läsa ett yrkesprogram på gymnasiet. I dag är den siffran ungefär en tredjedel. I min valkrets, Stockholms stad, är det en bra bit under 20 procent som läser yrkesinriktade program.

Skolverket har i uppdrag att ta fram regionala planeringsunderlag som stöd för huvudmännens planering, dimensionering och erbjudande av utbildning. Om man vill öka andelen elever som läser på yrkesprogram innebär det en förändrad dimensionering av gymnasieprogrammen, hur många som ska läsa varje program och så vidare. Det handlar om att göra programmen bättre anpassade så att de leder till att fler elever kan gå direkt till jobb. Det är vad det i grund och botten handlar om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Nu kommer även de praktiska utbildningarna att leda till högskolebehörighet igen. Jag vill vara uppriktig och säga att jag verkligen hoppas att fler ungdomar väljer yrkesprogrammen, även om jag inte är lika tvärsäker som många andra i kammaren. Jag tror att det finns andra faktorer som också påverkar, till exempel ungas attityder som har förändrats över tid, en allt bredare medelklass, kvaliteten på yrkesutbildningar och så vidare. Det är inte bara högskolebehörigheten som påverkar attraktiviteten för utbildningarna. Jag hoppas att förändringen ska öka intresset för att läsa yrkesprogrammen på gymnasiet. Det vore bra för Sverige och för vår arbetsmarknad. Men vi lär få avvakta några år för att se hur den förändringen har påverkat.

Herr talman! Man bör dock i diskussionen om dimensionering av gymnasieprogrammen också ha ett lite längre perspektiv. Jag har tagit upp det i några debatter tidigare under åren. De som läser på gymnasiet i Sverige i dag kommer att vara ute på arbetsmarknaden i Sverige en bit in på 2070talet. Under den tiden kommer arbetsmarknaden givetvis att förändras mycket. Individer förändras också. Individer byter jobb eller bransch, tar en ny bana i livet, gör nya vägval, flyttar och så vidare. Det innebär att vi inte får stirra oss blinda på vissa förmågor eller dimensionera utbildningar för hårt utifrån kortare arbetsmarknadsprognoser. Det finns andra värden, förkovran, lärande och annat.

Men även andra delar av utbildningssystemet är minst lika viktiga när det gäller kompetensförsörjning och arbetsmarknadens behov, inte minst yrkeshögskolan, möjligheter till omställning senare i livet, det livslånga lärandet, vuxenutbildningen och det nya omställningsstudiestödet. Det är viktigt att se detta i frågorna om dimensionering. I slutändan finns ett subjekt i sammanhanget, nämligen den unga personen som ska välja gymnasium. Den personen kanske inte vill bli plattläggare därför att vi politiker tycker det, eller den personen kanske inte vill bli naturvetare därför att vi politiker tycker det. Den personen har en egen vilja, och det är viktigt att ha med i diskussionen om utformningen av gymnasieskolan.

Herr talman! Höga krav och höga förväntningar i gymnasiet är en förutsättning för att de elever som går vidare till universitetet klarar sina studier där, precis som jag har nämnt. Detsamma gäller de elever som går ut grundskolan och börjar på gymnasiet. Om grundskolan brister i sitt kunskapsuppdrag försämras kvaliteten på gymnasiet, och om gymnasieskolan inte klarar sitt kunskapsuppdrag försämras kvaliteten och nivån på utbildningen på universitet och högskolor.

I det perspektivet är det viktigt att påpeka att undervisning på gymnasiet gör sig allra bäst i klassrum med utbildade lärare. Sveriges gymnasieelever tog ett enormt ansvar under pandemin. De elever som läste på gymnasiet under pandemiåren läste alltså halva sin gymnasietid på distans. De fick aldrig något riktigt erkännande för detta, och det var för att man lade fokus på dem som låg i fronten mot viruset inom sjukvården och på andra områden. Men svenska ungdomar tog ett jättestort ansvar under dessa år. Pandemin visade också att detta inte var bra och att vi inte får göra distansundervisningen permanent, utan det är viktigt att betona att undervisningen görs bäst i klassrum.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Sverige behöver också fler ingenjörer, och resan börjar i gymnasiet. Regeringen ser till att naturvetenskap blir en obligatorisk del av teknikprogrammet på gymnasiet. Fler som går teknikprogrammet ska få bra förutsättningar att klara till exempel biomekanik och utveckla framtidens läkemedel. Dessutom värnar vi också spetsklasserna på gymnasiet, både vad gäller resurser och i lagstiftning. Det här har varit en försöksverksamhet med riksrekryterande spetsutbildning i teoretiska ämnen. Det blir nu permanent.

Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Om man tittar på de utgiftsområden som finns i statsbudgeten ser man att de stora tillskotten av resurser sker bland annat på våra områden, till svensk skola. Dels tycker regeringen och de fyra partierna i regeringsunderlaget att utbildning och skola är viktigt, dels handlar det om att vi går in i tuffare tider. Det innebär att det kommer att krävas stöd, inte minst för omställning. Därför gör vi väldigt stora satsningar på till exempel kommunal yrkesvuxutbildning och även yrkeshögskolan med många nya platser.

Från riksdagens sida tar vi i och med budgetpropositionen och även vårändringsbudgeten ett stort ansvar. Vi satsar. Problemet är att många kommuner inte klarar av att prioritera skolan utan prioriterar andra kommunala verksamheter.

Herr talman! Niels Paarup-Petersen har rätt i att Socialdemokraterna ofta har fel. Men han har samtidigt fel när han i sin argumentation ger Socialdemokraterna rätt i en del frågor. Det är väl så vi kan sammanfatta det hela.

Herr talman! Jag blir lite fundersam när Niels Paarup-Petersen i talarstolen verkar insinuera direkt eller möjligen indirekt att jag själv och mitt parti argumenterar för att vi vill bestämma vilka läroböcker som ska användas i olika klassrum. Det har vi aldrig sagt. Jag har aldrig argumenterat för det.

Däremot förfäktar jag den uppfattning som Niels Paarup-Petersen möjligen inte instämmer i: att det är bättre att barnen har läroböcker än att de inte har några läroböcker. Därför gör den här regeringen den största satsningen någonsin så att vi ska kunna ha läroböcker i skolan. Det verkar bekymra Niels Paarup-Petersen, av något märkligt skäl.

Det är tvärtom. Jag vet inte om det behövs någon särskild nämnd av människor som ska säga vilka läroböcker man ska ha. Jag tycker att beslutsfattandet över vilka läroböcker som köps in till skolan ska decentraliseras. Framför allt ska man ge de enskilda lärarna mycket större inflytande. De arbetar med läroböckerna och ser vilka böcker de tycker fungerar bra i undervisningen. Genom att vi ökar anslagen finns det också större möjlighet för lärarna att få större inflytande över detta.

Herr talman! Därtill vill jag upprepa något som är lite märkligt. Av resurserna till svensk skola kommer 92 procent från kommunerna. Då vore det lite klädsamt om de partier som styr de största kommunerna - till exempel är Socialdemokraterna med och styr nio av Sveriges tio största kommuner - klarade av att göra vissa kommunala prioriteringar.

I tuffa tider med hög inflation måste man välja att prioritera skolan. Det har regeringen gjort med 9 000 platser på yrkesvux, stora satsningar på läromedel och miljardsatsningar på välfärden för detta år. Men det är märkligt att socialdemokratiska kommuner drar ned på anslagen och skyller på regeringen. Och sedan kommer Niels Paarup-Petersen här och säger att sossarna alltid har rätt. Det säger verkligen någonting om Centerpartiet nu för tiden.

(Applåder)

Herr talman! Låt mig ta ett exempel. För ett antal år sedan var det en elev på en gymnasieskola i Stockholms stad som grovt misshandlade en annan elev. Den elev som blev misshandlad gick för övrigt sin första dag på skolan. Eleven som genomförde misshandeln blev avstängd i två tre veckor av rektorn för skolan. Då var han hemma. Han fick ingen akutskola. Sedan kom han tillbaka efter tre veckor, och det han gjorde då var att han knivhögg en annan elev till döds.

Att denna elev skulle flyttas till en akutskola tycker alltså Aylin Fazelian är att sortera den eleven.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Grundläggande om utbildning

Jag tror att vi behöver lite perspektiv på situationen i svensk skola. Vi har fall med elever som agerar på ett sådant sätt att de sätter skräck i en hel skola.

Det finns elever som agerar på ett sådant sätt att det blir ständiga polisiära ärenden och elever som till slut gör att skolledning, personal och andra elever anser att situationen är ohanterbar. Då måste man på något sätt i vissa fall kunna genomföra åtgärder som gör att de andra elevernas trygghet stärks och att det finns en ordnad verksamhet för eleven som agerar på det här sättet.

Det här handlar inte om att sortera barn och ungdomar. Det handlar om att hantera en rätt brutal realitet som finns på många skolor i Sverige. Jag hade önskat att det inte behövts, men vi befinner oss där vi befinner oss. Vi har säkerligen i alla tider haft fall med incidenter, och man måste kunna agera för att hantera sådana situationer.

Herr talman! Vad gäller den andra frågan styrs nio av tio kommuner av Socialdemokraterna, och 90 procent av resurserna till skolorna kommer från kommunerna. De borde verkligen satsa mer på skolan i stället för att skylla på regeringen.

Herr talman! Låt mig börja med att säga att jag gärna hade sett att vi inte skulle behöva några akutskolor i Sverige. Problemet är bara att vi gör det. Problemet är att vi har en situation i svensk skola i dag där vi tvingas införa den typen av åtgärder.

Det är ett underbetyg för svensk skola. Det är också ett underbetyg för svensk skolpolitik och samhällsutveckling under många år att vi har fått en situation där otryggheten kan få sådana konsekvenser att elever kan tvingas att placeras i sådana skolor. Det är dock ingen permanent lösning. Det ska inte vara det och kan inte vara det.

När det gäller till exempel elever som har varit väldigt våldsamma och skapar en otrygghet för andra elever på skolan behöver kanske polisen rycka ut till skolan ofta. Men även de eleverna har rätt till utbildning av pedagogisk personal som måste försäkras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Grundläggande om utbildning

Vi har den situation vi har i våra skolor. Vissa av de åtgärder som Aylin Fazelian förfasar sig över är tyvärr helt nödvändiga, givet den situation vi har nu. Häromveckan sköts en elev utanför en skola i Eskilstuna. Det har varit andra situationer där personer har gått rakt in i klassrum under lektionstid och till exempel rånat skolan på datorer. Det har varit attacker och till och med en lärare som dödats.

Herr talman! När man talar om resurser till skolan ska man vara medveten om att 92 procent av resurserna till svensk skola kommer från kommunerna medan 8 procent kommer härifrån. Det är faktiskt kommunerna som har ansvar för svensk skola. Jag välkomnar om Aylin Fazelian vill ansluta sig till Liberalernas uppfattning och återföra ansvaret hit.

I nio av Sveriges tio största kommuner är det Aylin Fazelians parti som styr. Det är ni som drar ned anslagen i de kommunerna.

I detta anförande instämde Robert Stenkvist (SD).

Herr talman! Som jag sa i min förra replik till Niels Paarup-Petersen kan man mycket väl diskutera de olika stegen; det handlar inte bara om F utan om de andra bokstäverna dessförinnan också - E, D, C, B och A. Det är klart att man kan diskutera det. Man kan diskutera om spannen är för stora eller för små.

Riksdagen fattade tidigare beslut kring just detta att från lärarens sida göra den sammanvägda bedömningen vid betygssättningen så att det inte ska vara den sämsta prestationen som påverkar och sätter betygen. Men jag skulle säga så här, herr talman: Mitt största bekymmer är egentligen inte konstruktionen av de olika stegen i betygsskalan, utan mitt största bekymmer är att 15 000 elever går ut årskurs 9 varje år utan att komma in på gymnasiet. Det spelar ingen roll vad betyget de får heter, för de eleverna har uppenbarligen inte nått de mål som krävs.

Då kan man välja, vilket jag nu har förstått att Niels Paarup-Petersen inte vill men vilket andra partier i hans opposition vill, att ta bort betyget F och helt enkelt slussa vidare dessa elever till gymnasiet. På gymnasiet ska sedan alla programmen vara högskoleförberedande, och efter det ska eleverna in på universitetet. Problemet är att detta inte är en bra modell för svensk skola. Det är inte en bra modell för svensk skola att vi på det sättet flyttar den stora utmaningen, alltså att elever ska få grundläggande kunskaper, högre och högre upp i åldrarna.

Egentligen behöver vi gå i motsatt riktning, och vi behöver sätta in stöden mycket tidigare. För att sätta in stöd mycket tidigare behövs det mer av screening, mer av diagnostiska prov och mer av mätbara prov och annat. Det handlar om att kunna identifiera de här eleverna bättre och kunna sätta in stödet. Det skulle jag säga är det allra viktigaste.

Herr talman! Niels Paarup-Petersen går upp i talarstolen och argumenterar för att det inte finns några enkla lösningar - och sedan föreslår han precis en sådan: att helt enkelt ta bort betyget underkänt. Då är saken biff, så att säga.

Så enkelt är det inte. Det är inte så att eleverna lär sig mer i skolan för att man tar bort möjligheten att bli underkänd. Om man tar bort betyget underkänd betyder det inte att de eleverna plötsligt har blivit godkända eller har nått de kunskapsmål vi har.

Sanningen är ju att vi måste ha höga ambitioner för svensk skola. Vi måste ha målsättningar och mål som eleverna ska uppnå. Armand Duplantis hoppar 6,22 i stavhopp, tror jag att det är. Hur högt hade han hoppat om han inte hade haft en ribba? Det kan man fråga sig. Det hade varit omöjligt att ta reda på hur högt han hade hoppat, och han hade inte kunnat se om han hoppade högre en gång jämfört med gången tidigare. När han klarar en höjd höjer han dessutom ribban lite till. Det är precis så svensk skola också måste fungera.

Det är klart att man mycket väl kan diskutera de olika betygsstegen. Man kan diskutera spannen däremellan, och man kan diskutera en rad olika saker. Det är inte så att detta är några stentavlor från berget Sinai, utan det är någonting som politiker och även Skolverket kan rå över på olika sätt. Tidigare har vi haft fyra steg, och någon gång har vi haft fem. Ibland har vi bokstäver, ibland har vi siffror och så vidare. Men i grund och botten är det så att vi måste ha vissa mål eleven behöver uppnå för att kunna ta sig vidare till nästa steg, och därför behövs det här betyget.

Man tar en smitväg om man tror att man hjälper barn och ungdomar genom att ta bort F-betyget. Det innebär bara att dessa barn kommer att flyttas upp till nästa stadium, och nästa, och sedan i stället får bekymmer framöver. Det är mycket bättre att sätta in stöd tidigt - att kunna upptäcka dessa elever och ge dem mer hjälp.

Herr talman! Till att börja med finns det ingenting i Tidöavtalet som säger att modersmålsundervisningen ska bort. Det finns ingenting som säger att den är skadlig. Det som står där är att det ska ses över om den får negativa konsekvenser.

Det är klart att man se över någonting också utifrån dess positiva konsekvenser. Men det sker inte lika ofta i politiken att man gör det, kan jag säga, och de positiva konsekvenserna tror jag inte att man behöver se över särskilt mycket. Det är bättre att kunna två språk än ett, tycker jag. Det är bättre att kunna tre än två, dessutom, och kan man tio är det alldeles förträffligt. Men om modersmålsundervisningen får konsekvenser för den andra undervisningen, till exempel om man går från lektioner i svenska som man behöver för att i stället läsa sitt modersmål som man ändå har med sig hemifrån, är det inte särskilt bra. Det är väl bra om man kan se över de delarna. Men jag skulle som sagt inte vara särskilt bekymrad över detta.

Herr talman! Jag tackar så mycket för frågan.

Den här verksamheten är ju reglerad i dag, herr talman. I det som vi har kommit överens om och i Tidöavtalet nämns ingenting om att modersmålsundervisningen skulle vara skadlig eller något sådant. Det är socialdemokratisk retorik. Det står att man ska utreda om det kan få negativa konsekvenser. Det skulle till exempel vara om modersmålsundervisningen skulle inkräkta på inlärningen av svenska på något sätt eller ta lektionstid från andra ämnen. Om så sker är det ju inte bra.

Jag skulle inte vara särskilt orolig över detta. Sverige har ju haft modersmålsundervisning, som tidigare hette hemspråk, under många år.

Dessutom ställs det vissa krav. Det handlar inte bara om att ens föräldrar talar det språket, utan man ska också tala det språket hemma. Det krävs också att man har vissa grundkunskaper i modersmålet för att man ska kunna ta del av den undervisningen.

Det finns andra saker man kan titta på också, till exempel hur läromedlen ser ut i modersmålsundervisningen. Jag har tidigare fått indikationer på att det förekommit modersmålsundervisning där man haft läroböcker från hemlandet och hemlandet inte har riktigt samma syn som Sverige på vilket samhällsskick som är mest lämpligt. Det kanske är av just det skälet som de här personerna befinner sig i Sverige - för att de tvingades fly hemlandet.

Det finns säkert saker och ting som man kan titta på i detta, men jag skulle inte vara särskilt orolig.

Herr talman! I detta ärende behandlar vi utbildningsutskottets betänkande 6, och där behandlas ett hundratal yrkanden från allmänna motionstiden i riksdagen i höstas om bland annat skolans värdegrund, trygghet, särskilda ämnen och kunskapsområden och en hel del annat.

Låt mig börja med, herr talman, och säga att svensk skola står inför mycket stora utmaningar. Hur ska fler elever nå kunskapsmålen? Hur ska skolan bli mer likvärdig? Hur ska vi få fler behöriga, duktiga och engagerade lärare? Hur ska vi öka tryggheten, lugn och ro i skolan och stävja skolk, stök, våld och trakasserier? Hur ska vi hjälpa de elever som behöver mer stöd, och hur ska vi stötta de som är högpresterande och inte får tillräckliga utmaningar i skolan i dag?

Det finns inga snabba lösningar på hur vi lyfter upp svensk skola, och det finns inte heller några enkla lösningar. Den som tror det har varken förstått vidden av utmaningarna eller hur en så pass omfattande verksamhet som svensk skola med så många huvudmän, regelverk, fördelningssystem och medarbetare kan förändras. Vad som krävs är en rad reformer och ett kontinuerligt, mödosamt arbete under många år för att höja svensk skola till att åter bli en skola i världsklass. Det handlar om att hantera utmaningarna jag redan nämnt och många fler därtill.

Svensk skola måste återgå till att bli en kunskapsskola. Fokus måste vara lärarledd undervisning av hög kvalitet med fokus på kunskapsresultat och läroböcker av hög kvalitet i en miljö som präglas av lugn och ro, ordning och reda, att elever följer de regler som gäller och att lärarna har en arbetsmiljö som gör att de trivs och vill utvecklas i jobbet. Vidare ska föräldrar ta ansvar för att deras barn sköter sig.

Detta kommer att kräva en högre grad av regelstyrning, tydligare fokus på ordning och reda, större satsningar på läroböcker och ett tydligare ledarskap i svensk skola. Målsättningen måste vara att alla elever ska nå kunskapsmålen och att alla skolor ska hålla en hög kvalitet. Så är det inte i dag. Det är tyvärr långt därifrån.

Det som däremot kommer att behöva ta ett steg tillbaka, herr talman, är det omfattande fokuset på digitalisering, särskilt i unga åldrar, den alltför omfattande administrativa delen av lärarnas arbete, flummiga idéer om att ta bort läxor och F-betyget eller att lärarledd undervisning skulle vara något gammaldags och mossigt samt skolor som konkurrerar med klatschiga koncept och reklamkampanjer men som inte fokuserar på kvalitet.

I grund och botten behöver svensk skola ett statligt huvudmannaskap igen. Detta är i det längre perspektivet den allra viktigaste pusselbiten för att garantera likvärdigheten i svensk skola. Tre decennier av kommunalt huvudmannaskap har försämrat kunskapsresultaten. Vi har urholkat läraryrkets status och skapat orimliga skevheter i resursfördelning. Många kommuner har inte tagit det ansvar som krävs för sin skola - antingen för att de inte har prioriterat detta eller för att de inte har haft kapacitet att kunna prioritera detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Grundläggande om utbildning

Att skapa likvärdighet i svensk skola, herr talman, innebär inte att resurserna nödvändigtvis ska fördelas lika. Likvärdighet handlar om lika förutsättningar, inte om lika ekonomiskt utfall. Svensk skola är redan i dag kompensatorisk genom till exempel socioekonomisk omfördelning, tilläggsbelopp, extra stöd för de elever som behöver det, fritidsverksamhet och en hel del annat. Men svensk skola kommer att behöva bli än mer kompensatorisk eftersom förutsättningarna skiljer sig åt så mycket som de gör. Det handlar till exempel om fler mindre undervisningsgrupper, fler speciallärare, ökade möjligheter till skola på loven för de elever som behöver och att fler barn i utsatta områden går i förskolan.

Ett sätt att öka likvärdigheten i undervisningen är att satsa på läroböcker av hög kvalitet. Det gör den här regeringen. Vi satsar detta år från statens sida nästan 700 miljoner kronor i ett riktat stöd till läroböcker och de kommande åren 500 miljoner kronor per år.

Det är intressant att sätta detta i perspektiv. Under 2021, herr talman, fick en elev i svensk skola enligt de senaste siffrorna i genomsnitt läroböcker i samtliga ämnen för 850 kronor. Det är alltså 70 kronor i månaden. Det är mindre än vad ett basabonnemang på Netflix kostar. Jämfört med våra grannländer ligger vi avsevärt lägre.

De nya pengar som nu tillförs motsvarar ungefär 500 kronor ytterligare per elev för detta år. Huvudmännen kan ansöka om detta stöd, men de får inte lägga mindre resurser på läroböcker och läromedel än de gjort de senaste tre åren. Man kan alltså inte minska de kommunala anslagen och kompensera den besparingen med statsbidrag, utan pengarna ska gå till fler läroböcker. Det är nya pengar; det är ett ytterligare stöd för att kunna köpa in läroböcker.

Det finns mycket starka skäl för denna satsning. Läroböcker i skolan förbättrar inlärningen. Det höjer undervisningens kvalitet, gör det lättare för föräldrar att hjälpa sina barn i skolarbetet och minskar arbetsbördan för lärare som lägger tiotals timmar varje termin på att producera egna läromedel, som dessutom inte är kvalitetssäkrade på det sätt som en lärobok är.

Fler läroböcker är också en förutsättning för att minska skärmtiden i skolan. Kognitiv forskning visar att barn lär sig bättre när de läser i en bok, och vem som helst som hanterat en Ipad eller en dator vet att det är lätt att bli distraherad. Våra barn behöver mindre skärmtid. De behöver mer läsning och skrivning med papper och penna.

Men jag medger att det bästa vore om kommunerna, som har ansvaret för detta, hade prioriterat läroböcker högre. Då hade inte regeringen behövt göra denna extra satsning. Men eftersom detta område är så eftersatt är denna satsning absolut nödvändig.

Avslutningsvis, herr talman, finns det fler frågor kopplade till läroböcker som nu bereds i Regeringskansliet. Det följer av den utredning som genomfördes för några år sedan av Gustav Fridolin, den tidigare skolministern. Det var en utredning, men det blev två betänkanden av den - ett om skolbibliotekens roll och ett om läromedel. Jag är i grunden positiv till den utredningen, vill jag säga, och jag hoppas att regeringen så fort som möjligt kommer med förslag till riksdagen så att vi kan genomföra de förändringarna. Det handlar bland annat om definitioner i lagstiftning och sådana saker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Grundläggande om utbildning

Med detta sagt vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport Skolpengen - effektivitet och konsekvenser

Herr talman! Det är väldigt upplyftande att lyssna på Niels Paarup-Petersen. Det är egentligen första gången jag hör en centerpartist argumentera på det sättet. I 30 år har Centerpartiet argumenterat tvärtom när det gällt friskolor, resurser och annat.

Jag kan erkänna att också mitt parti stegvis har gjort förändringar och går mer handfast fram för att genomföra dem så att vi kommer bort från de skevheter i incitamentsstrukturen som finns, om jag uttrycker mig lite kameralt, rörande resursfördelningen i skolan.

Herr talman! Vi kan såklart ha en skolberedning. Hela riksdagen är väl egentligen en beredning. Vi bereder förslag hela tiden, och det baseras utifrån valresultatet. Vi hanterar saker i utskott och debatter. Ibland har vi breda utredningar som är parlamentariskt sammansatta, och ibland är det enmansutredningar. Saker processas hela tiden.

Vi måste nog ändå vara ödmjuka, herr talman, och inse att det finns en del ideologiska skillnader, till exempel i synen på hur stort det statliga ansvaret över skolan ska vara och hur hård statlig styrning vi ska ha. Det kan handla om hur hårt man vill detaljreglera. Det finns säkerligen också en del olika synpunkter om pedagogiska frågor. Centerpartiet röstade exempelvis nej till att lärare ska kunna beslagta elevers mobiltelefoner om de stör lektionerna och hänvisade till den privata äganderätten. Det är ett förhållningssätt som jag inte riktigt delar.

Vi har som sagt olika synpunkter i en rad frågor. Riksdagen är därför ett bra format för att hantera det. Förhoppningsvis kan vi i utskottskontext eller andra sammanhang få en bredare enighet.

Linköping var för övrigt en mycket fin stad i helgen.

(forts. § 7)

Herr talman! Jo, regeringen är borgerlig. Jag tror att Niels Paarup-Petersen syftade på regeringsunderlaget, som inkluderar ytterligare ett parti, men regeringen är borgerlig.

Det är självklart så, herr talman, att regeringen ska göra ett ordentligt jobb. Det är just därför detta behöver utredas. Jag ser framför mig att man ska söka största möjliga breda samsyn i riksdagen för att till exempel kunna öka det statliga åtagandet för skolan.

Jag ser gärna att även Centerpartiet förskjuter sina positioner och öppnar för ett större statligt ansvarstagande för skolan. Centerpartiet behöver kanske inte gå lika långt som mitt och några andra partier vill. Frågan gäller till exempel det Riksrevisionen tar upp i sin rapport om en nationellt bestämd schablon för skolpengen - eller skolpengsnormen, som är det ord vi använder och som väl är något snarlikt. Exakt hur den kommer att se ut måste ju utredas, men jag ser gärna en bred samsyn kring detta och även kring en rad andra frågor. Jag uppfattar att både skolminister Lotta Edholms och högskoleminister Mats Perssons förhållningssätt till riksdagen är lyhört och att man vill ha en dialog för att få bredare stöd för de reformer vi genomför.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport Skolpengen - effektivitet och konsekvenser

Det finns frågor i politiken som har väldigt långa ledtider, till exempel försvarspolitiken som diskuterades nyss, eller skolpolitiken för den delen. Om man går in och ändrar i läroplanen eller i lärarutbildningarna och så vidare får det konsekvenser i generationer framåt, men om man ökar eller minskar något skatteavdrag får det effekt direkt. Sådant kan man ändra på momangen om man tycker att det slår fel. Det är just därför det är väldigt viktigt att ha brett stöd för stora, skolpolitiska reformer i Sverige.

Herr talman! Om Socialdemokraterna vill se vad de gjorde de åtta åren räcker det väl att titta i friskolekoncernernas bokslut för att se hur väl de lyckades med alla reformer de skulle genomföra. Om man vill förändra skolpolitiken måste man se till att ha riksdagen med sig. Man kan få riksdagen med sig på en hel del, men kanske inte på allt som Socialdemokraterna vill.

Faktum är att med de reformer regeringen nu går fram med är avsikten att skapa regelverk som är robusta och stabila och ger goda förutsättningar. I sådana fall tycker jag att det är bättre om det tar ett halvår längre tid för att regelverket verkligen utreds, går igenom Lagrådets prövning och förankras på ett bra sätt i riksdagen. Regeringen har inte ambitionen att lägga fram dåligt underbyggda lagstiftningsprodukter i riksdagen några månader före valet bara för att man vill att de ska bli nedröstade så att man sedan kan använda dem i valrörelsen. Det är inte riktigt så vi ser på politiken.

När det gäller till exempel skolpengen, som Riksrevisionen tar upp, hänger den ihop med den bristande likvärdigheten i svensk skola. Den är i huvudsak en följd av kommunaliseringen som Socialdemokraterna drev igenom för 30 år sedan och som de fortfarande inte har orkat ompröva.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport Skolpengen - effektivitet och konsekvenser

Socialdemokraterna är som en bläckfisk som har blivit rund och däst. Den har åtta armar för att kunna dela ut bidrag åt åtta håll samtidigt, men den är inte kraftfull. Socialdemokraterna har inte kavlat upp ärmarna. De har inte orkat reformera svensk skola. Det krävs liberaler på Utbildningsdepartementet och en borgerlig regering för att göra de här förändringarna.

Herr talman! Socialdemokraterna och de andra rödgröna partierna kom i regeringsställning hösten 2014. Då hände ingenting, förutom dåvarande skolminister Gustav Fridolins handhjärta. År 2015 kom, och det hände ingenting. År 2016 kom, och det hände ingenting. År 2017 kom, och det hände ingenting. År 2018 kom, och det hände ingenting. Det gjorde det inte 2019, 2020 eller 2021 heller.

I mars 2022, några månader före valet, kom två propositioner till riksdagen. De var så dåligt skrivna och så undermåliga att riksdagen inte kunde bifalla dem. Det var till exempel fråga om intresseanmälan till skolor eller kö.

Det hade räckt att Socialdemokraterna hade ringt till Fredrik Christensen från Centerpartiet som då satt i utskottet eller till mig. De hade inte ens behövt blanda in Sverigedemokraterna om de inte kände för att prata med dem. Det hade gått att få majoritet i alla fall. Men det gjorde inte Socialdemokraterna, utan de lade fram förslag som de visste skulle falla i riksdagen, enbart för att kunna använda dem i valrörelsen. Jag är kritisk till detta. Jag tycker att man ska ta regeringsmakten på större allvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport Skolpengen - effektivitet och konsekvenser

Vi gör nu den största omregleringen av friskolesektorn på 30 år. Jag önskar att det kunnat ske tidigare. Men jag konstaterar att Socialdemokraterna var oförmögna att driva igenom det. De var mer intresserade av att skriva artiklar och att göra tjusiga bilder som folk delar på Facebook. De var mindre intresserade av att göra det tunga jobbet, kavla upp ärmarna, utreda, gå igenom noga och sätta sig ned och se över lagstiftningen för att kunna komma med genomarbetade förslag till riksdagen som man sedan kan få majoritet för. Det beklagar jag verkligen.

Jag hoppas att vi kan göra mer framöver. Socialdemokraterna får gärna stödja den utvecklingen.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Vi har nu att diskutera Riksrevisionens rapport Skolpengen - effektivitet och konsekvenser. Det låter inte så sexigt, men det är faktiskt ganska viktigt om man tycker att skola, utbildning och kunskap är någonting väldigt centralt för Sveriges utveckling. Det är jag också helt övertygad om att vi alla anser.

Riksrevisionen har granskat detta, herr talman. Det rör friskolor, närmare bestämt fristående grundskolor. Man har ett antal synpunkter, som också regeringen kommenterar i sin skrivelse till riksdagen om Riksrevisionens granskning.

Låt mig gå igenom några av resultaten och lite av den kritik Riksrevisionen framför, herr talman.

Man menar bland annat att regelverket för att betala ut skolpeng till skolor i Sverige inte beaktar de trögrörliga kostnaderna. Skolan har ju stora fasta kostnader, och dessa minskar inte för att några elever byter skola. De ökar inte heller nödvändigtvis för att några andra elever kommer till skolan. I många kommuner bestäms dock skolpengen utan hänsyn till de fasta kostnaderna, vilket kan få rätt stora konsekvenser för skolor. Man pekar till exempel på att skolor med osäkert elevunderlag kan bli mer benägna att anställa personal på tidsbegränsade anställningar.

En annan punkt, herr talman, som Riksrevisionen för fram är att lika ersättning till fristående skolor och kommunala skolor inte nödvändigtvis ger lika förutsättningar. Bidraget till fristående skolor ska ju bestämmas efter samma grund som hemkommunen tillämpar för att fördela resurser till den egna skolan. Det är detta vi kallar principen om lika villkor. Riksrevisionen menar dock att detta inte medför lika förutsättningar eftersom de kommunala huvudmännen har ett ansvar som de fristående skolorna inte har, nämligen att tillse att skolplikten upprätthålls, att alla har rätt att få en studieplats och att alla som omfattas av skolplikten också går i skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport Skolpengen - effektivitet och konsekvenser

Därtill, herr talman, tar Riksrevisionen också upp negativa effekter av regelverket för skolpengen. Det handlar om att det kan få ganska stora negativa konsekvenser om fristående skolor etableras i kommuner eller i områden där det inte finns något direkt kapacitetsbehov. Det innebär att man etableras någonstans där det redan finns väldigt mycket skolplatser, och så tar man bara elever från andra skolor. Då har vi skolor kvar, ofta kommunala, som sitter på en stor överkapacitet i form av lokaler och annat.

Riksrevisionen pekar också på en del positiva saker, till exempel att en relativt stor andel av eleverna i Sverige har möjlighet att göra skolval. Det är väldigt positivt. För oss i Liberalerna är det viktigt att elever och föräldrar gör aktiva val. För två år sedan kunde ungefär två tredjedelar av alla elever välja en fristående skola inom fem kilometer från bostaden.

Vi ser också att man gör ett aktivt val i större utsträckning. Det är i och för sig inte en jättestor minskning, men det är en minskning med 3-4 procentenheter av elever som nu går i den kommunala skolan jämfört med för 15 år sedan. Det innebär att fler elever och föräldrar har valt andra skolor.

Herr talman! Riksrevisionen tar också upp en annan sak i sin granskning. Det handlar om nyetablering av fristående skolor. Skolinspektionen tolkar regelverket snävt. Det är snarare så att lagen tolkas som den är tänkt att tolkas, men lagstiftningen, dess förarbeten och den praxis som har utvecklats är lite för snäva. Om en nyetablering av en fristående skola kommer att skapa påtagliga problem på lite längre sikt, fem sex år, för kommunen och eleverna där den ska etableras ska man kunna neka skolan att starta.

Riksrevisionen pekar på ett bekymmer med förarbetena till lagstiftningen. Det tas upp ett antal exempel för när man kan komma att använda detta och avböja en etablering av en ny fristående grundskola. Men de exemplen handlar i huvudsak om glesbygdskommuner. Skolinspektionen har alltså i en del större kommuner med en kraftig friskoleetablering och där kommunen har velat avslå ansökan inte funnit att det finns lagrum och praxis för att göra det. Riksrevisionen bedömer att det inte räcker med mindre justeringar för att komma åt de problemen.

Herr talman! Därtill föreslår Riksrevisionen en nationellt beslutad schablon för skolpengen. Det ligger ganska nära det som vi i Liberalerna har drivit och som nu finns med i Tidöavtalet om att regeringen ska utreda en nationell skolpengsnorm. Det är väldigt positivt.

Det är nödvändigt att följa upp friskolereformen. Den kom på 90-talet, för 30 år sedan nu. Om man behöver göra förändringar måste riksdagen och regeringen ha kraft att göra det. Tyvärr hände väldigt lite de senaste åtta åren. Men nu kommer det att hända desto mer. Vi går nu fram med den största omregleringen av systemet med friskolor på 30 år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport Skolpengen - effektivitet och konsekvenser

Till exempel behöver kommunala skolor ersättas för sina merkostnader. Kommunens skolverksamhet är skyldig att hålla ett visst antal platser i reserv. Det gör att man helt enkelt inte kan anpassa verksamheten så mycket som man kanske skulle vilja. Det ansvaret kostar pengar och borde fördelas mer jämlikt.

Det är ett problem att Skolinspektionens regelverk för att stoppa skoletableringar, som jag nyss gick igenom, får en del negativa konsekvenser. Man behöver se över den lagstiftningen, vilket regeringen också har öppnat upp för. När en skola etableras kan det till exempel leda till kraftigt höjda lokalkostnader per elev i den kommunala skolan. Det är inte rättvist att en del av vissa barns skolpeng ska gå till att betala för lokaler som står delvis tomma.

Herr talman! Avslutningsvis: Regeringen kommer också att låta utreda införandet av en ny statlig skolpengsnorm. Det är viktigt. Jag bedömer att de här åtgärderna svarar mer än väl mot de rekommendationer som Riksrevisionen för fram.

(Applåder)

Herr talman! Det är ett historiskt och nödvändigt beslut som riksdagen i dag har att fatta. Vi bryter nu med en 200 år lång försvars- och säkerhetspolitisk doktrin.

Det kan vara värt att i lite breda penseldrag gå igenom vad den har inneburit. Vi använder ju slentrianmässigt uttrycket 200 år av fred.

Intrigerna under Napoleonkrigen ledde bland annat fram till att Sverige förlorade Finland 1809. Vi fick också en ny kungaätt till Sverige med Jean Baptiste Bernadotte, Karl XIV Johan. Den slutsats Sverige drog av detta var: Vi är inte längre en stormakt i Östersjöregionen, vilket innebär att vi inte klarar av att själva balansera Ryssland. Detta var egentligen klart redan efter det stora nordiska kriget 80-90 år tidigare. Någon annan måste helt enkelt balansera Ryssland i vår del av världen.

Denne "någon annan", herr talman, var till en början Storbritannien. Under Krimkriget på 1850-talet var Storbritannien ända uppe vid Gotland. Senare under 1800-talet blev denne "någon annan" som skulle skydda Sverige mot Ryssland Kejsartyskland. Det är ingen slump att en stor majoritet av den svenska befolkningen under första världskriget stod bakom Tyskland. Det var Tyskland som var grindvakten mot Tsarryssland på den tiden, 1914-1918.

Efter andra världskriget blev denne "någon annan" som skulle klara av att balansera Ryssland Nato.

Det är nu nödvändigt att också vi i Sverige fullt ut och i samarbetet i Nato bidrar till att garantera frihet och säkerhet i vår del av världen. Vi kan inte hela tiden förlita oss på att någon annan ska balansera ett alltmer expansionistiskt, fascistiskt och diktatoriskt Ryssland.

Detta visar sig nu vara absolut nödvändigt, herr talman, med tanke på det som sker i Ukraina med den fullskaliga ryska invasionen och de anspråk Ryssland gör på att kuva andra grannfolk - i Moldavien, i Georgien eller i vilket land det nu må vara. Detta uppvaknande borde ha kommit långt tidigare, herr talman, men Socialdemokraterna har tyvärr alltid varit utrikes- och säkerhetspolitikens yrvakna eftersläntrare. De har inte gått i bräschen för att bryta ny mark i dessa frågor.

Neutralitetspolitiken må fungera i fredstid, men då är det mesta lugnt. När den verkligen prövats, när det blivit riktigt skarpt, som under andra världskriget och åren därefter, upprätthölls den genom att vi gjorde avsteg från den, exempelvis med permittenttrafiken genom Sverige, vilket hårt drabbade våra grannar i Norge. Baltutlämningen, utlämningen av baltiska flyktingar efter kriget, är ett annat exempel. Det är djupt omoraliskt att som land behöva göra detta.

Avslutningsvis, herr talman: Liberalerna, som hette Folkpartiet på den tiden, tog ställning för ett svenskt Natomedlemskap redan i slutet av 90talet. Det var för att det då visade sig att Förenta nationerna och EU var oförmögna att klara av att skapa fred på Balkan. Det var Trnopolje, Prijedor, Sarajevo, Srebrenica och lärdomarna därifrån som gjorde att vårt parti tog ställning för ett Natomedlemskap. Jag är väldigt glad över att riksdagen i dag, förhoppningsvis alldeles strax, fattar beslut om det svenska medlemskapet framöver.

Sveriges medlemskapi Nato

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 6.)