Daniel Riazat

Herr talman! Jag kan väl ta vid där Noria Manouchi slutade och säga så här: I tuffa tider kanske man inte utser ministrar som har serverat knäckebröd och vatten till förskolebarn. I tuffa tider håller man inte fast vid ideologiska skygglappar som handlar om att försvara riskkapitalbolagen inom förskolan. I tuffa tider pratar man inte om att satsa på landets kommuner när man de facto gör det motsatta för att kunna finansiera skattesänkningar för landets miljonärer och miljardärer.

I tuffa tider för man inte en ansvarslös politik så att landets ekonomi går åt helt fel håll. Vi har fått höra att det misslyckade elstöd som regeringen har kommit med har lett till att statens budget går med underskott just nu. Varifrån tas dessa pengar? Dessa pengar tas - senare - från förskolebarnen och från personalen i förskolan och skolan.

Min fråga till den moderata riksdagsledamoten Noria Manouchi är: Hur kan Moderaterna stå här och prata om att satsa på förskolan efter det man menar har varit några misslyckade år? Jag ska lägga till att jag inte har varit nöjd med allting som har skett de senaste åren. Men hur kan Moderaterna stå här och prata om att satsa på just förskolan när man, precis som Mats Wiking sa här tidigare, över huvud taget inte uppfyller de önskemål som finns från landets kommuner? I en majoritet av kommunerna var Moderaterna under den förra mandatperioden med och gjorde stora nedskärningar i bland annat budgeten för förskolan. Hur kan Noria Manouchi då stå här och prata om att satsa på förskolan?

Herr talman! Till att börja med vill jag nämna ren kunskapsfakta. Det är inte vi i den här kammaren som kommer att besluta om terrorklassning av IRGC. Det är ställningstagandena i EU-nämnden och det som regeringen kommer att göra på EU-nivå som avgör den frågan.

Att komma med tomma ord om att SD skulle haft förslag om det är bara ett försök att komma undan att de de facto inte ställde sig bakom att driva frågan om att terrorklassa IRGC i EU-nämnden när den väl dök upp. Första gången den egentligen kom upp för riktigt beslut var efter att vi hade klagat på Josep Borrell, som är EU:s högste representant i utrikesfrågor. Då valde Sverigedemokraterna att lägga allt de sagt åt sidan och i stället vika ned sig för Moderaternas och regeringens linje: att man inte får göra någonting för att skapa oenighet inom EU. Det betydde att IRGC inte skulle sättas upp på terrorlistan.

Herr talman! Jag skulle vilja be ledamoten att inte komma med floskler från talarstolen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Jag har följt den här frågan från starten och varit med på i princip samtliga sammanträden i EU-nämnden där frågan har diskuterats, debatterats och beslutats om. Det blir då väldigt märkligt att stå här och få höra att det inte stämmer att Sverigedemokraterna vek ned sig i EU-nämnden när beslutet skulle fattas.

Vi är många här i salen som satt där under den tiden. Och protokollen finns, som ledamoten också sa. Sanningen är att Sverigedemokraterna inför EU-nämndens möte gick ut och slog på stora trumman för att man skulle vara med och driva på för att IRGC skulle sättas upp på terrorlistan. När vi väl satt på EU-nämndsmötet nöjde sig Sverigedemokraterna med ett icke-svar från utrikesminister Tobias Billström eftersom man inte ville skapa oenighet inom EU, som både ni och Moderaterna sa under mötet.

Vi, fyra andra partier, menade att det viktiga inte är oenigheten utan att verka för att skapa enighet i frågan och att sätta upp dem. Sverigedemokraterna var inte med på det.

Herr talman! För några decennier sedan var Sverige ett land som var känt världen över för sin internationella solidaritet. Visserligen fanns det brister även under den tiden, men det är ett faktum att Sverige fram till väldigt nyligen ansågs vara - och det gäller fortfarande jämfört med många andra länder - en röst för fred, frihet och solidaritet.

Men det är inte riktigt så längre, herr talman. Detta visar sig i praktiken, inte bara i form av pinsamma uttalanden från denna regering. Det visar sig i avsaknaden av stöd till folket i Afghanistan som flyr från talibanregimens terror, i avsaknaden av stöd till Palestinas folk som utsätts för världens mest brutala ockupation av Israel och i avsaknaden av stöd till de frihetskämpande kurder som slogs mot IS åt hela världen men som nu inte får anses vara frihetskämpar därför att diktatorn Erdogan inte vill det.

Det syns i form av att svensk utrikespolitik har förändrats i form av minskat bistånd som kan bygga skolor och sjukhus. I stället är det bomballiansen Nato som är förebilden, som gång på gång bombar sönder just skolor och sjukhus - precis som Ryssland i dag gör i det vidriga anfallskriget mot Ukraina.

En gång i tiden hade vi ambassadörer som Harald Edelstam och statsministrar som Olof Palme, som trots sina brister alltid stod upp för den internationella solidariteten. I dag har vi ett regeringsalternativ vars största parti består av rasistiska och nazistiska Twittertroll. Det är tragiskt för vårt land.

Detta är dock inte de enda situationerna där det märks att svensk utrikespolitik har förändrats. I morgon är det fem månader sedan revolutionen mot diktaturen i Iran inleddes. Efter 43 år av förtryck, förföljelse, angiveri, avrättningar och korruption ledde allt detta till ett kokande samhälle vars slutpunkt nåddes när den av mördarregimen tillsatta moralpolisen dödade den unga kurdiska kvinnan Jina Amini efter att ha tagit henne på grund av anklagelser om att hon inte bar rätt kläder eller huvudbonad.

Under fem månaders tid har miljontals iranier, kurder och andra folkgrupper utanför och i Iran skrikit "jin, jiyan, azadi" eller "zan, zendegi, azadi", vilket betyder kvinna, liv, frihet. Man har demonstrerat, skickat brev till politiker och anordnat kunskapsseminarier och galor.

Vad har den svenska regeringens svar blivit? Jo, den svenska regeringens svar under dessa månader har varit rena hån och floskler. När det är dags för högtider som nouruz, eller newroz som vissa kallar den, är politiker från alla partier på plats och samlar in röster inför kommande val. Men när det väl gäller, under de svåra stunderna som nu, ska vi vara försiktiga, enligt Tobias Billström. I ena stunden står ett parti som Sverigedemokraterna och säger att man stöttar folkets revolution i Iran, för att i andra stunden vägra att gå med på en hårdare linje i EU-nämnden mot just den iranska regimen. Ingen lögnare från dessa högerpartier kan komma och säga att detta inte stämmer. Jag har själv sett det gång på gång i EU-nämnden, och det finns med i protokollen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Trots ordförandeskapet i EU och de möjligheter detta innebär väljer dessa partier att i praktiken inte göra någonting alls. I stället för att Sveriges utrikesminister kallade upp Irans ambassadör direkt när protesterna påbörjades kallades Sveriges utrikesminister till samtal av Irans utrikesminister. Världen är alltså upp och ned i det här fallet. I stället för att sätta upp revolutionsgardet IRGC på terrorlistan fortsätter regeringen att säga att vi måste vara försiktiga för att inte skapa oenighet i EU.

20 000 människor har fängslats på fem månader. Ett stort antal har avrättats under dessa månader, hundratusentals om vi ska räkna från 1979 när den här brutala regimen tog över makten. Barn har fråntagits rätten att leva för att de vill leva i ett demokratiskt system. Vilket stöd har de fått mer än tomma ord och löften från den svenska regeringen? Svaret är i praktiken noll.

Jina Amini, 22; Nika Shakarami, 16; Sarina Esmailzadeh, 16; Mehsa Mogoi, 18; Hananeh Kia, 22; Hadis Najafi, 23; Mohammad Rakhshani, 12; Omid Sarani, 13; Sodeys Keshani, 14; Zakaria Khial, 16; Saeed Mohammadi, 21; Fereidoon Mahmoudi, 32 - detta är bara några exempel på människor som blivit mördade av denna brutala regim de senaste månaderna.

Jag vill avslutningsvis bara säga några ord angående en person som jag har tagit mig äran att vara politisk sponsor eller fadder för. Jag önskar dock att jag inte hade behövt det. Det handlar om Akbar Ghafari, som har blivit arresterad och fängslad med anklagelsen att ha fört "krig mot Gud", vilket i Iran innebär avrättning. Han anklagas för brott han inte har begått. Sanningen är att det enda han har gjort är att visa solidaritet med sina medmänniskor under protesterna genom att gömma dem.

Låt oss tillsammans vara rösten för Irans folk och för alla de folkgrupper som utsätts för den brutala, fundamentalistiska regimen i Teheran! Folket i Iran, i Baluchistan, i Kurdistan, i Kermanshah, i Manzanderan, i Gilan och på alla andra platser förtjänar vårt stöd. Låt oss komma ifrån flosklerna och stötta dem på riktigt!

Fru talman! Nu blir det väldigt sent och väldigt speciellt att komma upp som sista talare kvart i elva, men vi får göra det bästa av situationen.

Med anledning av att vi i Vänsterpartiet av olika skäl inte kunde vara med på justeringen hade vi kanske behövt tala lite längre, men vi fördelar om det mellan våra ledamöter. Samuel Gonzalez Westling kommer att ta den biten under morgondagens debatt.

Dagens debatt är väldigt speciell för mig. Även om det inte är unikt med svenska politiker som antingen före eller efter sin tid som förtroendevalda politiker har haft fingrarna i syltburken hos riskkapitalbolag inom välfärden är det nog första gången under mina år i riksdagen som jag får vara med om att stå i opposition till en SD-ledd regering vars skolminister först var skolpolitiker i Sveriges huvudstad för att därefter bli skolkapitalist och sedan bli skolminister. Låt oss ha med oss denna utgångspunkt när vi debatterar den svenska skolpolitiken och statsbudgeten avseende skolväsendet.

Det finns ännu en sak som vi måste ha med oss när vi diskuterar den SD-ledda regeringens budget och den generella skolpolitik som man för, och det är slottsavtalet, som dessa partier kallar Tidöavtalet. Vilka är de röda trådarna i detta avtal? Vad är den röda tråden - eller de röda trådarna - när det gäller valet av Sveriges skolminister och den nu lagda budgeten för 2023?

För det första handlar det om stora skattesänkningar för de allra rikaste i Sverige på bekostnad av eleverna. För det andra handlar det om en fortsättning på det misslyckade marknadssystemet och marknadslogiken i den svenska skolan. För det tredje handlar det om enorma nedskärningar för landets kommuner. För det fjärde handlar det om de rasistiska dimridåer som hela det här avtalet genomsyras av för att föra bort fokus från de tre föregående punkterna.

Jag börjar med frågan om marknadsskolan. I Tidöavtalet skriver man bland annat att man ska ha ett återkrav på skolpengen vid bland annat brott. Vi har i utbildningsutskottet haft timmar av möten med de berörda skolmyndigheterna om denna fråga. De konstaterar att detta kommer att bli otroligt svårt på grund av aktielagstiftningen, som också innefattar Sveriges friskolor, eftersom majoriteten av de fristående skolorna ägs av aktiebolag och stora bolag.

Man pratar om att vinstutdelning inte ska få förekomma under de första åren efter att en skola har startats eller köpts av en ny ägare. Vad betyder detta i praktiken? Den som kan någonting om svensk skolpolitik vet att det inte innebär någonting. Det finns i dag inga skolkoncerner som tar ut vinst de första åren när de startar eller tar över en skolverksamhet.

Man pratar om ökad insyn. Det behövs bättre insyn i fristående skolor, både juridiskt, ekonomiskt och pedagogiskt. Man skriver att eftersom offentlighetsprincipen lämpar sig dåligt för mindre friskolor borde det klargöras i en insynsprincip som gäller friskolor.

Här måste vi ta fram de fakta som finns. Friskolornas riksförbund har sagt en sak i frågan, och det är vad som står i Tidöavtalet. Men när man pratar med Idéburna Skolors Riksförbund säger de att offentlighetsprincipen även skulle gynna de mindre friskolorna. Det här är en punkt som man har lagt till för att komma bort från det faktumet att man röstar nej till offentlighetsprincipen i den svenska skolan. Varför gör man det? Man gör det för att man inte vill att det ska finnas insyn i de största koncernerna. Man gör det på beställning av de största koncernerna.

Man pratar om obligatoriskt skolval med bättre information och kortad kötid. Samtliga av dessa partier har röstat ja till att behålla kösystemet i den svenska skolan. Nu vill man dessutom förlänga och försämra valsystemet ytterligare genom att ha ett obligatoriskt val, det vill säga det räcker inte med att en fjärdedel av eleverna har fått det sämre utan nu ska alla få ett sämre system.

Det här var de punkter som finns, och det finns ytterligare några som ärligt talat inte ens är värda att nämna när det gäller marknadsskolan. Det här är symtomatiskt för denna blåbruna regering. Hela budgeten och hela slottsavtalet handlar om hur man kan behålla dagens extrema system, som handlar om marknadslogik i den svenska skolan.

Låt mig gå över till frågan om nedskärningar. Det var den andra röda tråden. Den förklarades bäst av ordföranden för Lärarförbundet Johanna Jaara Åstrand. Den 8 november 2022 sa hon i tidningen Läraren att budgeten i praktiken innebär en svångrem för förskola och skola. Det är stor risk att det kommer att ske stora besparingar. Kommunerna får 6 miljarder i statsbidrag, men vi har konstaterat att det behövs 25,4 miljarder för att kompensera för kostnadsökningar och höjda löner inom skolan. De räcker inte på långa vägar.

Johanna Jaara Åstrand konstaterar också att många poster i budgeten handlar om omfördelningar av pengar i stället för nya satsningar. Hon tycker att det är högst anmärkningsvärt att regeringen inte inser att det är i en lågkonjunktur som man måste satsa på utbildning och kunskap för att skapa framtidstro.

Johanna Jaara Åstrand säger vidare att förbundet nu i stället anser att elever, barn, lärare och rektorer kommer att ha mindre pengar att röra sig med samtidigt som debatten handlar om ökade kunskaper, stärkt likvärdighet och att lärare ska få en vettigare arbetssituation. Det går inte ihop med budgeten.

Utöver detta ser vi att man ställer allt högre krav på lärare och personal. Dessa krav ökar med regeringens politik, men den ekonomiska kompensationen uteblir.

Låt mig ge några exempel på högre krav. Först och främst handlar det om att utöka studietiden. Vem ska kompensera detta? Ska de blåbrunas nedskärningsbudget göra det? Nej. Man pratar om fler speciallärare och fler elever i särskilda undervisningsgrupper. Varifrån kommer de pengarna? Är det i de blåbrunas besparings- och nedskärningsbudget? Svaret är nej.

Man pratar om spetsklasser i en tid där vi inte ens kan ge samtliga elever en grundläggande utbildning på grund av de nedskärningar som borgerliga kommuner har gjort under många år och som tyvärr även tidigare borgerliga regeringar har gjort.

Man pratar om att läsning och läsförståelse ska få större plats i skolan. Man pratar om att samtidigt minska lärarnas administrativa börda. Hur går nedskärningar och ökade krav på skolpersonalen ihop med att minska lärarnas administrativa börda? Är det genom de blåbrunas nedskärningsbudget? Svaret är nej.

Det pratas om att förbättra elevhälsan. Var är satsningarna på att förbättra elevhälsan?

Det pratas om att skärpa granskningen av skolor med konfessionell inriktning, men vid varje tillfälle där riksdagen har röstat om detta har de blåbruna partierna stoppat alla förslag att på något sätt röra friskolesystemet.

Man pratar om att ha snabbare integration och mer likvärdiga förutsättningar för nyanlända elever. Gör man detta med en nedskärningsbudget? Svaret är nej.

Låt mig gå över till de rasistiska dimridåerna som genomsyrar hela Tidöavtalet. Vi kan bland annat ta fram frågan om angiverisystem för lärarna. Är det vad svenska lärare ska få besked om i budgeten och Tidöavtalet? Vad de ska satsa på i dag och framöver är angiverisystem, och det är så deras administrativa börda ska minska. Det är så de ska utföra sitt uppdrag för att skapa en likvärdig skola. Svaret är nej.

Som jag nämnde tidigare finns ett känt citat som en av ledarna för budgeten och Tidöavtalet har uttalat tidigare: När man går till val säger man en sak innan valet. Sedan genomförs valet, och då säger man samma sak efter valet.

Är det verkligen så den svenska skolpolitiken ska vara? Vi menar från Vänsterpartiets sida att för att kunna skapa en likvärdig skola, en jämlik skola, är det politikens ansvar att se till att den genomförs. För att se till att alla barn ska få likvärdiga möjligheter att lyckas att vara demokratiska samhällsmedborgare i vårt land och bygga upp landet för framtidens utmaningar är det politikens ansvar att se till att de kan göra det. Då är det viktigt att säga en sak när det är val och sedan säga samma sak efter valet. Det finns inte i den budget som den blåbruna regeringen har visat upp för oss eller i det slottsavtal som Sverigedemokraterna snickrade fram åt denna konservativa nationalistiska regering.

Dessutom finns en stor fara när det kommer till frågan om angiveri, nämligen att man ifrågasätter vetenskapen bakom modersmålsundervisning och sänder en signal till Sveriges lärare att de ska jaga elever, inte hjälpa elever. Nio av tio lärare har redan sagt att de inte kommer att göra detta.

Vi kommer att få bevisat att den borgerliga regeringens budget och avtal kommer att vara den mest misslyckade skolpolitiken som vi har sett i modern svensk politisk historia. Jag ser fram emot att stå i talarstolen igen och säga detta återigen till dess vi får en ny regering och till dess vi kan ändra på den inriktning ni har tagit in i den svenska skolpolitiken.

(Applåder)

(forts. prot. 43)

Herr talman! Patrick Reslow pratar om en öppen process. Jag tror att vi ser lite olika på demokratiska och öppna processer, för i det här fallet var det de facto en väldigt stängd process där Sverigedemokraterna ena dagen sa en sak och dagen efter, när de hade haft lite middagar med Svenskt Näringsliv, sa en annan sak. Jag vet inte hur öppet det kan kallas när man gör på det viset.

Ja, det stämmer att jag kommer att fortsätta att stå i den här kammaren och ta upp detta. Så länge vi har världens mest extrema marknadssystem och marknadslogik i den svenska skolan kommer Vänsterpartiet, tillsammans med andra partier, att stå här och ta upp frågan. Det finns inte en chans att vi kommer att låta Sverigedemokraterna komma undan med det faktum att man gör stora nedskärningar på skolan och ser till att överkompensera vissa skolkoncerner på bekostnad av barnens framtid och nutid. Man gör det på bekostnad av personalens välmående på de olika skolorna runt om i landet, och man gör det på bekostnad av Sverige som kunskapsnation. Det kommer vi att fortsätta säga så länge det här systemet får fortsätta.

Detta handlar inte om något slags fascination över Sverigedemokraterna. Det är knappt så att Sverigedemokraternas egna väljare och medlemmar är fascinerade av Sverigedemokraterna, och det är verkligen inte jag heller - lika lite som jag är fascinerad av andra fascistiska partier som har funnits i historien. I det här fallet handlar det om att Sverigedemokraterna alltid döljer sig bakom den råa, hårda retorik som Patrick Reslow visar oss i dag. Den går ut på att alltid prata om de andra när Sverigedemokraterna inte vill svara på frågan varför man hatar det svenska skolsystemet.

En gång i tiden byggde det svenska skolsystemet på principen om likvärdighet och jämlikhet, men Sverigedemokraterna och deras samarbetspartier tycker någonting helt annat, nämligen att det ska bli större skillnader. Det kommer vi aldrig att ställa upp på.

Herr talman! Vi befinner oss i ett nytt läge i svensk politik. För första gången har vi en regering som uppenbarligen anser att Pinochetregeringens lösningar avseende skolan är de allra bästa.

Det är i sammanhanget lite lustigt att det råkar vara just Sverigedemokraterna som har varit med och i princip beslutat vad som ska stå i slottsavtalet och i stora delar av budgeten. Min fråga blir till att börja med: Varför gillar Sverigedemokraterna Pinochets skolpolitik? Den gick ut på att man skulle göra ett marknadsexperiment av den chilenska skolan. I det här fallet gäller det den svenska skolan, där ett fåtal ägare av riskkapitalbolag och andra bolag ska kunna göra vinst på bekostnad av barnens utbildning.

Det kanske inte bara är Sverigedemokraterna som har varit med och beslutat om detta. Vi känner ju till detta med att man säger en sak före valet och en annan efter valet. Jag undrar varför Sverigedemokraterna har sagt en sak till folket för ett antal år sedan, för att nu helt plötsligt vara Pinochets företrädare i Sveriges riksdag och vilja skydda ett fåtal aktieägare på bekostnad av barnens framtid.

Herr talman! Jag måste ha sagt fel från början. Liberalerna fick ett godkännande från Sverigedemokraterna redan när de tog fram det här avtalet, så detta är kanske ingenting som behöver rådgöras om just nu.

När det gäller frågan om att se över och utveckla modersmålsundervisningen tror jag att alla partier i Sveriges riksdag, möjligtvis förutom det parti som leder Fredrik Malms regering, alltså Sverigedemokraterna, är överens om att detta behövs. Men när det gäller varför detta står på det sätt som det gör i slottsavtalet är det otroligt tydligt att detta är en fråga som kommer från just dem som har beslutat om det som ska stå i slottsavtalet.

Vi vet att man gömmer undan en stor del av de nedskärningar som man har i budgeten och en stor del av de skattesänkningar som nämndes här tidigare med dimridåer för att skapa en helt annan debatt i Sverige. Den handlar om människor som har en annan bakgrund. Man försöker att i alla delar av Tidöavtalet, eller slottsavtalet, ha med olika delar för att på något sätt ifrågasätta eller insinuera att det är någonting som inte stämmer.

Många partier i Sveriges riksdag har genom åren lagt fram utvecklingsförslag för modersmålsundervisningen. Liberalerna har inte varit ett av de partier som har gjort det. Och så kommer man med ett förslag där man pratar om att se över och tillsätta en utredning om modersmålsundervisningen i syfte att den inte negativt ska påverka integrationen. Har Fredrik Malm sett något som helst tecken från myndigheter eller liknande på att så skulle ha skett? Om inte, varför ska det läggas väldigt mycket resurser på att göra någonting för att tillfredsställa ett enda parti i denna riksdag?

Herr talman! Det är möjligt att herr talmannen behöver prata med talman Andreas Norlén senare om att ändra reglerna i kammaren eftersom Liberalerna förmodligen behöver få godkännanden i framtiden när de ska svara på frågor i talarstolen.

Det här fallet - frågan som jag ska prata om - handlar om det de behöver tillstånd av Sverigedemokraterna för att tala om. När Liberalerna gick till val var de ett parti som dels pratade om mer resurser till skolan, dels sa sig stå upp för alla elever i den svenska skolan. Liberalerna sa att de stod bakom skolforskning och beprövad erfarenhet.

Sedan kom slottsavtalet, och i det står bland annat att man ska tillsätta en utredning med uppgift att se över modersmålsundervisningen i syfte att den inte negativt ska påverka integrationen eller elevernas kunskapsutveckling i svenska språket. Då blir det väldigt märkligt när man lägger fram en budget som ser till att lärarna får mindre resurser och tid med eleverna och att skolorna behöver göra stora nedskärningar.

Dessutom vill Liberalerna tillsätta en granskning för att förändra någonting som enligt forskning, vetenskap och beprövad erfarenhet leder till mer inkludering i Sverige och det svenska språket, nämligen att man får lära sig sitt modersmål.

I det här fallet är det ju möjligt att Liberalerna behöver fråga Sverigedemokraterna eller rådgöra med dem innan man kan svara på frågan. Jag undrar bara: Vad hände med de liberala värderingarna när det kom till den här budgeten och slottsavtalet? Varför ska Liberalerna vara med och trycka på hårdast mot dem som behöver mest hjälp i den svenska skolan?

Fru talman! Jag vill säga att jag ställer mig bakom vartenda ord som Alireza Akhondi sa här.

Vad gäller dessa fem överenskommelser kanske det kan verka som att det är någonting litet. Men är det verkligen någonting litet, och är det något viktigt att fortsätta med? Då undrar man ju varför regeringen vill göra det.

Vi har hört det här snacket tidigare i fråga om Saudiarabien. Det slutade med att Sverige hjälpte till att bygga en vapenfabrik i Saudiarabien, inte med att mänskliga rättigheter skulle förbättras.

Vi har sett det i fallet med Turkiet när man skrivit under ett avtal. Det har inte lett till att demokratin i Turkiet har utökats, tvärtom.

Jag vill att utrikesministern missförstår mig rätt. Vi som är iranier i Sverige eller i övriga världen vill inte att Sverige och Europa ska utföra den här revolutionen åt vårt folk. Det vi är ute efter och det vi kräver är för det första att de europeiska regeringarna, inklusive den svenska, ska sluta hjälpa den iranska regimen och för det andra att man ska göra allt man kan för att underlätta folkets revolution - för det är folkets revolution.

I det finns det aspekter kring de här fem avtalen där Sverige sänder en signal om att man inte bryr sig om att en nioåring blev mördad i går, brutalt mördad av det iranska revolutionsgardet. Det sänds en signal att man inte bryr sig när människor på Irans gator skriker "zan, zendegi, azadi!" eller "jin, jiyan, azadi!", som betyder kvinna, liv, frihet. Det duger inte. Det duger inte för oss som sitter i den här kammaren, det duger inte för de människor som sitter på läktaren här i dag och det duger inte för de tiotusentals och miljontals människor som är ute på gatorna i Iran varje dag med sitt liv som insats då de vet att de kommer att antingen bli fängslade eller dö. Och de ska höra Sveriges utrikesminister och andra utrikesministrar antingen vara tysta eller säga att det är viktigt att vi fortsätter med de här bilaterala avtalen. Nej, det är det inte. Du har ett val att göra nu, utrikesministern.

Fru talman, ministern, ärade ledamöter som är på plats och kära, underbara åhörare!

För att sätta frågan om de avtal som Alireza Akhondi talade om i ett perspektiv måste jag tyvärr upprepa det jag har sagt många gånger under de senaste två månaderna. Jag har vid ett antal tillfällen läst upp i princip samma saker som jag kommer att säga nu från talarstolen. Jag har också gjort det när jag har varit i EU-nämnden med utrikesministern, och jag kommer att göra det fram till den dagen den svenska regeringen kommer att lyssna på oss.

För er som inte gillar upprepningar vill jag bara säga: Vad synd! Så länge Europas och Sveriges högst uppsatta politiker inte agerar i Iranfrågan är vi många - jag, Alireza Akhondi och många andra ledamöter - som kommer att fortsätta att ta upp dessa frågor.

Sedan två månader och två dagar tillbaka står Iran i lågor. Det är lågor vars eld fick en revolutionär tändning efter det att den fundamentalistiska regimens moralpolis mördade Jina Mahsa Amini. Vi alla vet varför. Irans regin, som kommer från stenåldern, har stiftat lagar där kvinnor och kvinnors klädsel måste kontrolleras och där kvinnor måste straffas om de inte följer dessa stenåldersliknande lagar.

I Jinas fall blev det ett brutalt mord. I många andra fall har det blivit piskrapp, fängelsestraff, böter och förföljelse.

Under de senaste 43 åren har den brutala diktatoriska statsmakten i Iran förföljt, fängslat och mördat människor vars enda brott har varit att de har tagit upp kampen för demokrati, jämlikhet, yttrandefrihet, pressfrihet, minoriteters rättigheter och jämställdhet. Att regimen i Teheran mördar oskyldiga är inget nytt, men de senaste månadernas påbörjade revolution visar att denna mördarregim inte heller skyr några som helst medel för att tysta ned befolkningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Barn och unga mördas på öppen gata. Universitetsstudenter fängslas, avstängs, mördas eller torteras - till och med på de universitet där de studerar. I Baluchistan och Kurdistan har vi sett hur regimen använder stridshelikoptrar, pansarvagnar och militären för att döda demonstranterna. Vi vet fortfarande inte hur många som har blivit mördade efter den av regimen anlagda branden i Evinfängelset.

Det är dags att politiker i Sverige och Europa visar var vi står. Vissa av oss har redan gjort det, medan andra fortfarande menar att vi måste fortsätta som det alltid har varit.

Kommer den förra regeringens tystnad gentemot denna diktatur att fortsätta? Kommer det att vara viktigare för denna regering med ekonomiska intressen och bilaterala avtal, eller kommer man att stå upp för den iranska befolkningen? Vi vet ju vad som hände i fallet med Turkiet nyligen, där den svenska regeringen helt plötsligt bytte fot i frågan om mänskliga rättigheter för att kunna ingå ett avtal.

Beslutet på EU-toppmötet, som ministern nämnde, blev sanktioner mot vissa inom regimen. Det är jättebra. Men det är långt ifrån vad som behöver göras för att stötta folkets revolution i Iran. Folket i Iran kräver att Irans ambassader ska stängas. I Sverige har vi haft en regering, och har en regering, som inte ens vill kalla upp ambassadören. Folket i Iran kräver att Iran ska slängas ut från internationella sammanhang. Även på denna punkt är det total tystnad från regeringen. Folket i Iran har krävt att EU inte ska skriva under kärnenergiavtalet med Iran, med farhågan att Europa kommer att vara ännu tystare i fråga om mänskliga rättigheter. Hur kommer den svenska regeringen med dig, Tobias Billström, att agera nu?

Herr talman! Visserligen var ministern ny vid förra frågestunden, men nu fick vi höra ett svar som inte bör komma från en minister utan snarare från ett aktiebolag inom skolmarknaden. Det var exakt vad vi hörde.

När man talar om att inte ta ut vinster de första åren vet skolministern, som själv kommer från en av dessa skolkoncerner, att man aldrig gör det. Man tar inte ut vinster de första åren, utan man ser till att öka företagets tillgångar. Efter några år tar man ut vinsterna.

Varför vill inte regeringen göra något åt detta? Är det viktigare att försvara dessa företags intressen än barnen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

(Applåder)

Herr talman! I 31 års tid har Sverige haft det mest unika marknadsexperimentet i världen, i något skolsystem. Sverige är världens enda land där det råder fri dragningsrätt på våra skattemedel, där vilka företag och personer som helst kan öppna skolor på en marknad där elever ses som kunder och personalen som servicepersonal och där vi ser att man gör obegränsade vinster trots att kvaliteten inte håller.

Vi har nu en minister som kommer från ett av dessa bolag vars aktier höjdes ganska rejält när hon utsågs till skolminister. Under den förra frågestunden ställde jag frågan till ministern vilken politik de avser att föra gällande marknadsskolan. Då vägrade hon att svara på frågan. Anledningen, menade hon, var att hon var KU-anmäld.

Jag ställer frågan igen, eftersom det går att svara på frågan även om man är KU-anmäld: Vad tänker denna regering göra för att sätta stopp för det här marknadsexperimentet så att elever inte längre anses vara kunder?

Herr talman! Trots att 80 procent av Sveriges befolkning vill avskaffa marknadsskolan är Sverige världens enda land där vem som helst kan starta en privatägd skola, få full skattefinansiering och samtidigt bidra till segregation - och som belöning för detta också få ta ut mångmiljonbelopp i vinst.

Hos sex av riksdagens partier finns det starka kopplingar till dessa välfärdstjuvar, som skor sig på våra skattemedel. År 2014 uppmärksammades svältens förskola, i borgerliga kretsar kallad Hälsans förskola. Samtidigt som ägarna tog ut över 8 miljoner i vinst fick barnen äta knäckebröd och vatten. Skolminister Lotta Edholm känner till detta bolag väldigt väl eftersom hon fram till den dag då Sverigedemokraterna utsåg henne till skolminister var ledamot i denna skolkoncerns styrelse och hade ett stort aktieinnehav.

Hur kan väljarna lita på att vår skolminister kommer att se till att följa folkets röst om att avskaffa marknadsskolan och inte företräda marknadens intressen?

Fru talman, ärade ledamöter och åhörare! Sedan 34 dagar tillbaka står Iran i lågor, lågor vars eld fick en revolutionär tändning efter att den fundamentalistiska regimens moralpolis mördade Jina Mahsa Amini, som ansågs bryta mot reglerna om tvångshijab.

Allmänpolitisk debattÖvriga ämnen

Under de senaste 43 åren har den brutala diktatoriska statsmakten i Iran förföljt, fängslat och mördat oskyldiga människor vars enda brott har varit att de har tagit upp kampen för demokrati, jämlikhet, yttrandefrihet, pressfrihet, minoriteters rättigheter och jämställdhet. Att regimen i Teheran mördar oskyldiga är inte något nytt, men den senaste månadens påbörjade revolution visar att denna mördarregim inte skyr några som helst medel för att tysta befolkningen.

Barn och unga mördas på öppen gata, och universitetsstudenter fängslas, torteras eller mördas på de universitet där de pluggar. I Baluchistan och Kurdistan har vi sett hur regimen använder stridshelikoptrar, pansarvagnar och militären för att döda fredliga demonstranter. Antalet dödade efter den anlagda branden mot det ökända Evinfängelset, där många politiska fångar befinner sig, är fortfarande inte fastställt.

Huvudparollen för denna feministiska revolution är: zan, zendegi, azadi, vilket är en persisk översättning av kurdiskans jin, jiyan, azadi som myntades för ett par decennier sedan av en antikapitalistisk och feministisk rörelse och betyder kvinna, liv, frihet.

Det är dags att vi som politiker i Sverige och i Europa visar var vi står. Vissa av oss har redan gjort det, medan andra fortfarande står tysta. Kommer den förra regeringens tystnad gentemot denna diktatur att fortsätta med Sveriges högernationalistiska regering? Kommer det att vara viktigare för denna regering att värna ekonomiska intressen, som man har gjort i fallet med till exempel Turkiet, snarare än att försvara 85 miljoner perser, kurder, balucher, lorer, araber och många andra folkgruppers kamp mot den iranska mullaregimen? Kommer bristen på feminism i utrikespolitiken, som nu har deklarerats, att innebära att regeringen blundar för denna feministiska revolution?

Hittills har de flesta partier bara snackat, men ingenting har gjorts. När vi på EU-nämnden senast i förra veckan hade möte inför EU-toppmötet med Europas utrikesministrar och diskuterade Iran var det med som en övrig aktuell fråga. Ärendet fick alltså inte ens en egen punkt av EU:s högsta representant i utrikes frågor, Josep Borrell. På detta möte var det i princip enbart Vänsterpartiet och Socialdemokraterna som tog upp frågan om Iran och som också kritiserade EU och tog med aspekter som feminism och jämställdhet kring denna fråga.

Beslutet på EU-toppmötet blev sanktioner mot vissa inom regimen, vilket är bra. Men det är långt ifrån vad som behöver göras för att stötta denna revolution.

Folket i Iran kräver att Irans ambassader i Europa ska stängas. I Sverige har vi haft en regering, och har en, som inte ens vill kalla upp ambassadören.

Folket i Iran kräver att Iran slängs ut från internationella idrotts- och kultursammanhang. Även på denna punkt är det total tystnad.

Folket i Iran har krävt att EU inte ska skriva under kärnenergiavtalet med Iran med farhågan att Europa kommer att bli ännu tystare i frågan om mänskliga rättigheter.

För Nika, Jina, Sarina, Mahsa, Hadis, Ghazaleh, Mino, Navid, Neda och alla andra som har fallit offer för denna mördarregim uppmanar jag Sverige och Europa att vakna. Folkets feministiska revolution mot denna fruktansvärda regim i Iran behöver vårt stöd. Det är dags att gå från snack till handling.