Oscar Sjöstedt

Fru talman! Objektivt sett höjs taket i akassan. Vi höjer det för andra gången under denna mandatperiod. Vi har höjt det två gånger på två år; det fixade inte sossarna på två mandatperioder. Fler kommer också att kvalificera sig för akassa. Det är två objektiva saker.

Ja, det sker en nedtrappning. Detta är en jätteintressant diskussion - det finns säkert de som tycker att det borde trappas ned ännu mer. Vi har en nedtrappning efter 100 dagar. Man kan fråga sig: Ska det aldrig trappas ned? Ska människor kunna vara arbetslösa i flera år? Nu är detta min slutreplik, så ledamoten kan inte svara på det. Det är dock klart att det måste finnas en avvägning i detta hänseende. Det kanske finns någon som vill ha en nedtrappning efter 10 dagar, men det tycker jag är lite snålt - 100 dagar kanske är rimligare.

Man kan ju gå åt andra hållet också - ska det aldrig trappas ned? Ska man få ersättning från akassan i flera år om man har blivit arbetslös? Det är klart att det måste finnas en balans i detta.

Sammantaget är det objektivt så att det vi har ställt oss bakom, som kammaren kommer att votera om i eftermiddag, innebär en förstärkning av akassan. Fler kommer att kvalificera sig för akassa, och taket kommer att höjas. Objektivt sett är detta en förstärkning.

Fru talman! Det var ju nyanserat och bra.

Vi har stärkt akassan två gånger den här mandatperioden. Ja, jag anser att det kammaren kommer att votera om i eftermiddag är en förstärkning av akassan. Taket kommer att höjas för andra gången, och fler kommer att kunna kvalificera sig för akassan. Objektivt är det en förstärkning.

Det bästa som kan hända för att vi ska råda bot på byggkrisen är att vi för en ekonomisk politik som gör att Riksbanken kan fortsätta att sänka räntorna. Det är det absolut bästa som kan hända dessa bolag. Man kan skruva lite vid sidan av, men man kan inte komma bort från detta faktum.

Krisen råder bland bolag som har varit för högt belånade. Det finns många bolag inom fastighetssektorn som mår bra, för de har inte varit högt belånade. Krisen har uppstått därför att många andra bolag har varit högt belånade och fått stora problem när räntan gått upp. Detta gäller inte bara fastighetsbranschen, utan det gäller även många andra bolag som har tagit för stora risker och belånat sig för mycket. Det bästa som kan hända dessa bolag är att Riksbanken kan fortsätta att sänka räntan.

Fru talman! Hur kan man degradera en så viktig fråga och bara avfärda den som kulturkrig?

För bara några minuter sedan, i mitt anförande, tog jag upp ett konkret exempel som man kan läsa om i medierna - jag kan skicka artikeln till Mikael Damberg sedan - på att man lånar ut skattebetalarnas pengar och sedan inte får tillbaka dem därför att bolagen inte var och inte heller blev livskraftiga. De pengarna är borta. De är liksom försvunna; skattebetalarnas pengar har försvunnit.

Av respekt för skattebetalarna värnar jag deras pengar, och då avfärdas det som ett yttrande i något slags kulturkrig. Det är ganska nonchalant, primärt gentemot skattebetalarna. Det är ganska nonchalant att inte ha den respekten för skattebetalarnas pengar, men okej, där skiljer vi oss åt.

Jag har ingen möjlighet att svara på frågor om vilka beslut Region Gävleborg fattar. Jag tillhör inte den regionen och har ingen möjlighet att svara. Socialdemokraterna vill å sin sida slå sönder alla privata vårdcentraler, om vi ska vända på det. Men jag kan inte svara på exakt hur det ser ut där, för jag tillhör inte den regionen.

Jag tycker att vi har gjort stora tillskott, bland annat genom sektorsbidraget till sjukvården. Framför allt har vi gett stora pengar inom statsbudgetens utgiftsområde 25, som innehåller pengar till hela kommunsektorn, det vill säga både kommuner och regioner. Till skillnad från vad den förra regeringen gjorde är detta permanenta pengar som vi har skjutit till. Det är alltså ganska stora tillskott som har gjorts till kommuner och regioner, självklart inklusive sjukvården.

Fru talman! Det var ganska många saker, men vi tar dem i något slags oordning.

Precis som vi hörde i ett tidigare replikskifte utgörs den enskilt största satsningen i vårändringsbudgeten av just pengar till sjukvården. Vi ger 6 miljarder kronor till sjukvården. Jag förstår att den som tillhör oppositionen tycker att 6 miljarder är för lite och vill ha 7 miljarder i stället - jag förstår att det funkar på det sättet - men vi tycker att det är en ganska välavvägd satsning.

När det gäller sjukförsäkringen har vi inte lagt några förslag på riksdagens bord om att försämra sjukförsäkringen. Det har vi absolut inte gjort. A-kassan har vi dessutom stärkt inte bara en gång utan två gånger. Två gånger har vi stärkt a-kassan under den här mandatperioden, vilket innebär att vi har lyckats med mer på två år än vad Socialdemokraterna lyckades med under två mandatperioder.

Jag kommer alltid att betrakta det med stor och djup skepsis när staten, eller på annat sätt det offentliga, går in och äger och driver företag på det sätt som vi diskuterar här nu. Det är inte statens uppgift att göra det, och det är inte statens uppgift att skjuta in pengar i vad som borde vara privata verksamheter. Privata företag får hitta privat kapital på privata marknader - och det finns det gott om - men staten ska inte göra det. Staten ska inte sitta och leka riskkapitalist med våra skattepengar. Det brukar nämligen inte gå bra, och det brukar helt enkelt inte bli bra.

Fru talman! Kampen mot inflationen är vunnen. Jag är medveten om att jag var inne på detta redan i vintras, i den budgetdebatt vi hade då, men det här är så pass centralt. Den inflation som började skena under förra mandatperioden, under den förra regeringen, har påverkat så mycket och så negativt att det har haft absolut högsta prioritet för oss att bekämpa den. Det har vi också gjort, med en försiktig och välavvägd ekonomisk politik, och vi har gjort det med framgång.

Prognosen är att KPIF, alltså det inflationsmått som Riksbanken främst tittar på, kommer att ligga på målnivån framgent. Det är detta som har möjliggjort att Riksbanken har kunnat börja sänka räntan. Vi kan också konstatera att Sveriges riksbank sänkte räntan ganska långt innan ECB, euroländernas riksbank, började göra detsamma. Detta är oerhört centralt, såklart. Sakta men säkert, steg för steg, kommer det att bli lite billigare att bo i Sverige, helt enkelt.

Nästan ingen svensk löntagare - något undantag finns det säkert - har haft en löneutveckling som har överstigit inflationen under den period som vi nu lämnar bakom oss. Det betyder de facto att man har blivit fattigare.

Men nu ändras detta. Nu är situationen den omvända. Nu går vi in i en period där lönerna ökar mer än priserna ökar. Det betyder att man får ökad köpkraft. Man blir lite rikare. Det kommer att ta ett tag att komma i kapp, men nu går vi i rätt riktning.

Varför nämner jag då detta att inflationen började skena under förra mandatperioden, under den förra regeringen, när den till stora delar är ett globalt fenomen? Jo, det finns element i detta som riksdag och regering kan påverka på nationell nivå. Det handlar om priserna på insatsvaror, alltså typ el, drivmedel och så vidare. De påverkar i sin tur priset på slutprodukten, i princip alldeles oavsett vad det är för slutprodukt vi pratar om.

Elpriserna i Sverige stack iväg därför att Socialdemokraterna drev igenom en helt onödig - katastrofal, skulle jag vilja säga - förtida nedläggning av fullt fungerande kärnkraftsreaktorer. Det påverkade elpriset, och det påverkade priset på i princip allt annat också, förutom att det ställde till det för hushållen.

Bränslepriserna stack iväg för att Socialdemokraterna drev igenom ett fruktansvärt ogenomtänkt experiment med så kallad reduktionsplikt. Vi hade världens högsta bränslepriser under förra mandatperioden. Nota bene: Världens högsta! Det påverkade också priserna på allt annat.

Nu har vi reverserat detta experiment som man utsatte svenska folket för. Dessutom har vi sänkt skatterna. Helt plötsligt har vi bland de lägre bränslepriserna på kontinenten. Dieseln är i dag 10 kronor billigare och bensinen ungefär 3,50 billigare, jämfört med då Tidöpartierna tog över. Och det kommer mera. Det kommer ytterligare skattelättnader redan till årsskiftet, alltså om bara lite drygt ett halvår.

Fru talman! Beskedet i den ekonomiska vårpropositionen och vårändringsbudgeten är också att tilläggsbidraget i bostadsbidraget, som vi har förstärkt och förlängt ett antal gånger, kommer att förlängas ytterligare.

Man kan alltså inte göra allt, som vissa oppositionspolitiker verkar tro. Man kan i synnerhet inte göra det i tider av hög inflation. Man kan inte bekämpa hög inflation med att trycka mer pengar. Det är i princip som att försöka släcka eld med bensin, vilket i och för sig är sjukt kul men inte att rekommendera. Man får lära sig att prioritera med begränsade resurser.

Barnfamiljer med låg ekonomisk standard - det rör sig om strax över 100 000 barnhushåll - är precis den typ av prioritering vi vill göra. I genomsnitt innebär vårt besked strax över 1 000 kronor i månaden, för vissa betydligt mer.

I stort, fru talman, ligger kursen fast. Jag och Sverigedemokraterna sa redan i valrörelsen - och då talar jag om riksdagsvalet - att inre och yttre trygghet kommer att vara i fokus för den här mandatperioden. Inre och yttre säkerhet kommer att behöva prioriteras, för det är så Sverige och resten och världen ser ut. Vi har krig i hjärtat av Europa, och vi har en gängbrottslighet på hemmaplan som åtminstone i vissa avseenden tar sig formen av ett slags lågintensivt krig, även om det inte är fullt jämförbart med fronten i Ukraina.

Vi har inte vunnit kampen mot gängbrottsligheten, inte än. Men vi kommer att göra det. Anledningen till att Kriminalvården tilldelas ytterligare 1,38 miljarder kronor i årets vårändringsbudget är att myndigheten ska göra sig redo för att inhysa massvis fler hyresgäster i takt med att vi slår sönder och låser in gängen. Vi har en helt annan ambitionsnivå än den förra regeringen hade. Vi har en helt annan syn på själva begreppen brott och straff.

Det är alltså ett paradigmskifte. Det är ingen överdrift. Det finns mycket kvar att göra, men vi är definitivt på rätt väg.

Försvarsmaktens expansion och rustning fortsätter även den. Samma gäller här: Det finns mycket kvar att göra, men vi är på rätt väg. Det rörde inte på sig särskilt mycket under vare sig förra eller förrförra mandatperioden. Nu rör det på sig, ganska fort till och med, och det går åt rätt håll.

Fru talman! Vi har också inom Tidöpartierna kommit överens om en Ukrainaram. Det är oerhört viktigt. Det handlar om 75 miljarder kronor för åren 2024, 2025 och 2026. Det är viktigt att dessa två saker inte så att säga konkurrerar med varandra. Det finns ingen konkurrens mellan rustningen här hemma, i Svea rike, och det militära stödet till Ukraina i deras försvarskrig mot terroriststaten Ryssland och mot Putin och hans krigsförbrytarregim.

I eftermiddagens votering kommer vi inte bara att rösta om detta, utan vi kommer också att fatta beslut om Sveriges 16:e militära stödpaket till Ukraina. Det är potent. Det handlar om högkvalificerad materiel, inte minst stridsledningsflygplan. Det är stridsfordon 90, stridsvagn 122, Archer, pansarbandvagn 302, jaktrobotar, luftvärn, luftbevakning, stridsledningsplan med mera. Det är sådant som Tidöpartierna under den här mandatperioden har enats om och lagt förslag om på riksdagens bord och som alla riksdagens partier har kunnat ställa sig bakom, och Sverige har levererat eller är i färd med att leverera denna materiel till Ukraina.

Enigheten här i kammaren i den här frågan är en styrka. Det sänder tydliga signaler till Ukraina. Det skickar tydliga signaler på ett annat sätt till Ryssland också. Det vore att föredra om denna enighet kunde bestå även framöver.

Nu har vi också en ekonomisk plan som sträcker sig åtminstone till utgången av 2026. Sedan har jag inte vare sig bättre eller sämre spåkula än någon annan, men fram tills en ukrainsk seger är uppnådd ska det vara tydligt var Sverige står någonstans.

Fru talman! Jag har talat om behovet av prioriteringar med anledning av inflationen, primärt, men behovet förstärkts givetvis av kriget. Självklart är det på det sättet.

Då blir i alla fall jag lite upprörd, för att uttrycka det milt, när jag läser och tar del av ytterligare exempel på vad jag betraktar som regelrätt slöseri med skattebetalarnas pengar. I det här fallet är det Energimyndigheten som har lånat ut en massa pengar till en massa bolag som har en påstått grön profil. Det handlar om en halv miljard kronor. Det är våra pengar som de lånar ut. Det är skattebetalarnas pengar. Här har man slängt pengarna rakt ned i ett svart hål, för de påstått gröna bolagen har inga förutsättningar att betala tillbaka lånen. Då har lånen skrivits av och i stället omvandlats till bidrag.

Vi har alltså en statlig myndighet som pytsar ut hårt arbetande svenska skattebetalares pengar till privata bolag, och de pengarna kommer aldrig tillbaka. De pengarna är borta. Jag tycker inte att det tillhör statens kärnuppgifter att leka riskkapitalister på det här sättet.

Låt mig bara förtydliga. Vi har haft diskussioner och replikskiften här där vi har talat om Northvolt och Hybrit. Jag lägger mig inte i enskilda bolags affärsidé. Det är inte detta som är mitt jobb som politiker. Men jag lägger mig i om bolagens finansiering utgörs av offentligt kapital. Då betraktar jag det som mitt jobb.

Om privata bolag lyfter privat kapital på en privat marknad kommer jag inte att lyfta ett lillfinger. Går det bra är det jättekul, och går det dåligt är det inte mitt problem. Men när det är offentligt kapital och skattebetalarnas pengar det handlar om kommer jag att känna ett ansvar för det. Det både oroar mig och irriterar mig att det bara verkar vara Sverigedemokraterna som upprörs av detta. Det borde inte vara så. Men den diskussionen kommer jag att fortsätta att föra i regeringen.

Fru talman! Sverigedemokraterna och regeringen har en budgetsamverkan, och det betyder att vi står bakom det betänkande vi nu debatterar. Därför vill jag avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Det är i och för sig en helt riktig observation. Jag har inte engagerat mig i politiken för att jag har någon stark åsikt om vilken typ av bil andra människor kör. Jag har engagerat mig i politiken för att jag har sett allvarliga problem i samhället som vi nu håller på och tacklar tillsammans. Vilken typ av bil andra människor kör är nog mitt absolut sista bekymmer.

Nu köper vi i och för sig vår olja från norrmännen, men det är en annan femma. Detta är ett globalt system som är mer komplext än vad Janine Alm Ericson försöker göra gällande. Det bästa vore såklart om vi inte köpte någon olja av Ryssland över huvud taget, men det skulle inte förändra för Putin. Då säljer han den någon annanstans, och så köper vi den oljan därifrån i stället. Det är inte så att han blir fattigare av det skälet. Det är mer komplext, och det vet Janine Alm Ericson om.

Men i övrigt är observationen korrekt. Jag har inte engagerat mig politiskt för att jag har någon stark åsikt om vilken bil andra människor kör. Jag är väldigt ointresserad av den frågan.

Fru talman! Det lät ju jättebilligt. När jag kör min gamla Volvo kostar det betydligt mer än 3 kronor milen. Men köp en elbil då! Det är inte så att jag försöker att förbjuda någon att göra det. Det är väl upp till var och en.

Däremot får man inte en subvention av de andra skattebetalarna om man köper en bil. Det får inte jag heller om jag köper den bil jag vill ha. Det är väl upp till var och en. Köp vilken bil du vill! Jag lägger mig inte i det. Bara för att jag är politiker har jag inte åsikter om allting på det sättet. Det är upp till var och en. Jag har ingen åsikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

Min granne har en elbil - fine! Jag har det inte. Jag har en gammal Volvo - törstig som bara den, dricker bensin så att det inte är klokt. Men detta är upp till var och en. Jag har ingen åsikt om det. Jag förhindrar inte och förstör inte. Man får köpa precis vilken bil man vill, och så får man betala vad den bilen kostar. Om det kostar 3 kronor milen - jamen herregud, då är det väl bara att köpa jättemycket elbilar. Jag lägger inga hinder för det.

Fru talman! Jag vet inte om jag egentligen uppfattade någon fråga där.

Jag och Sverigedemokraterna driver givetvis precis de frågor vi vill driva i varje enskild budgetförhandling. Det här är någonting som jag har tagit upp med de andra Tidöpartierna. Jag har uttryckt mitt partis stora skepsis till den stora inblandningen av offentligt kapital.

Det sägs att vi håller på att vinna. Jag vet inte ens vad det är för någonting vi ska vinna. Att vinna är att sätta sprätt på offentliga pengar. Att vinna är att sätta sprätt på skattepengar. Det kanske vi vinner. Det är en ganska dålig kamp att vinna.

Det är precis som jag sa tidigare i mitt anförande i talarstolen. Jag tycker inte att det är skattebetalarnas uppgift att finansiera företag. Det är företagens uppgift att ha en produkt, att utveckla en produkt och att sälja den produkten med lönsamhet. Det är min syn på marknadsekonomi.

Jag hade inte blivit förvånad om jag haft det här replikskiftet med Ida, Mikael eller Janine. Men att jag har det med en företrädare för vad som påstås vara något slags marknadsekonomiskt inriktat parti förvånar mig.

Fru talman! Anledningen till att jag refererade till artikeln var att alla ska kunna gå tillbaka till källan. Om jag står här och säger att det är 88 miljarder och inte har någon källhänvisning kan det framstå som lite oseriöst. Det var därför som jag väldigt tydligt hänvisade till en artikel, och i det här fallet i tidningen Dagens Industri.

De påstår i den granskning som de har gjort att av det kapital som har gått in specifikt i bolaget Northvolt, som jag nämnde, är 88 miljarder offentliga medel. Om Volvo har gått in med pengar räknas det inte in i det. Volvo är inte offentligt. Det är givetvis privat. Det ligger utanför de 88 miljarderna.

Hela poängen är att 88 miljarder av offentliga medel har gått in i ett privat företag. Det var min poäng, och det är vad som oroar mig. Det förvånar mig lika mycket som när vi hade det här replikskiftet senast att Centerpartiet är så entusiastiskt över att det offentliga, inte det privata, ska gå in och finansiera företag. Jag är väldigt skeptisk.

Fru talman! Det hedrar Ida Gabrielsson att hon är detaljinsatt i utredningen. Jag kan inte påstå att jag är detsamma.

Jag tänker inte dra för stora växlar på att det har landat en utredning. Det landar utredningar om inte dagligen så i princip varje vecka. Det finns inga förslag på riksdagens bord. Sverigedemokraterna har inte lagt fram något förslag, och något av våra samarbetspartier har inte lagt fram några skarpa förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

Det har lagts fram förslag från en utredning. Då sätter man sig och tittar på den utredningen och ser vad utredningen säger. Det är inte mer dramatiskt än så. Det är där vi är. Det finns inga förslag på riksdagens bord. Jag känner mig inte stressad eller oroad på något sätt. Kommer det dåliga förslag får vi se till att skjuta dem i sank, och kommer det bra förslag kan vi medverka till dem. Det återstår att se.

Fru talman! Jag tänker inte komma med några garantier eller löften över huvud taget. Jag kan i det här replikskiftet återigen understryka vad Sverigedemokraternas ingång i detta är. Sverigedemokraternas ingång är inte att försämra sjukförsäkringen.

Det har ganska nyligen kommit en utredning, och vårt folk sitter och tittar på den utredningen. Jag vet inte exakt vad andra partier har för ingångar i den här frågan. Det är ingen som på det sättet har lyft det i någon förhandling. Det kanske händer att det blir på det sättet. Jag kan inte till hundra procent lova exakt hur framtiden kommer att te sig. Det går liksom inte eller är i varje fall inte ansvarsfullt att göra.

Jag kan lugna Ida Gabrielsson med att Sverigedemokraternas ingång är att inte försämra sjukförsäkringen. Med det sagt kan det finnas kloka förslag ändå, utan att jag själv är detaljinsatt i just den utredning som det refereras till. Jag är inte heller helt till freds med exakt hur alla detaljer fungerar i dag. Det kanske finns förbättringspotential. Det låter jag vara osagt.

Sverigedemokraternas ingång är klar. Men jag tänker inte göra hundraprocentiga profetior om framtiden. Det är inte ansvarsfullt.

Fru talman! Det Socialdemokraterna gjorde med akassan var ju tillfälligt. Det vi från Sverigedemokraterna gjorde med akassan när vi stärkte den och höjde taket är permanent. Detta är skillnaden, och det är såklart ganska relevant för den enskilde löntagaren.

Vi hörde nyss Mikael Damberg prata om investeringsstödet. Vi vet ju att det inte funkar; det är pengar rakt ned i byggherrarnas fickor. Löntagare gynnas inte av ett investeringsstöd. Byggherrarna kanske gynnas av det; det är pengar rakt ned i byggherrarnas fickor.

Rotavdraget har ju höjts. Vi har ju gjort det. Framför allt har vi separerat rotavdraget från rutavdraget, som riktar in sig på helt andra saker. Rotavdraget är separat från rutavdraget. Tidigare fanns det ett maxtak för både rot och rut, så om man hade gjort väldigt mycket rutavdrag kunde man inte göra något rotavdrag alls. Nu är de helt separerade och dessutom högre, så det är klart att vi har gjort saker.

Det kanske går att göra fler saker. Man har inte patent på bra politik; det kan vi vara överens om.

Fru talman! Till att börja med har vi inte försämrat a-kassan. Vi har stärkt akassan inte bara vid ett tillfälle utan vid två tillfällen. Taket kommer att ligga på 34 000 kronor i månaden. Vi har alltså stärkt akassan vid två tillfällen, vilket är något som Socialdemokraterna inte mäktade med under åtta år vid makten.

Sjukförsäkringen har inte heller försämrats. Jag är fullt medveten om att det finns en utredning som, tror jag, är klar. Det finns inget förslag på riksdagens bord om att försämra sjukförsäkringen. Var utredningen kommer att landa kan jag bara spekulera i - jag vet inte det i nuläget.

Sverigedemokraternas ingång i denna fråga är dock väldigt tydlig. Vårt folk i socialförsäkringsutskottet sitter i princip i detta nu och lusläser denna utredning, som har bäring på sjukförsäkringen. Jag vet inte exakt var detta kommer att landa eller vilka ingångar andra partier har i denna fråga.

Det bästa som kan hända byggsektorn är att inflationen faller tillbaka så att Riksbanken äntligen kan börja sänka räntorna, för det är detta som är problemet från första början.

Fru talman! När Tidöpartierna tog över i samband med regeringsskiftet, den 18 oktober 2022, kostade en liter diesel 28 kronor och 12 öre. I dag kostar en liter diesel knappt 19 kronor. Det är nästan 10 kronor billigare, eller i alla fall lite mer än 9 kronor billigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

Detta har såklart att göra med att vi har drivit igenom skattesänkningar på drivmedel, men det har också att göra med att vi kraftigt har minskat den så kallade reduktionsplikten. Den är nu 6 procent på diesel i stället för, som tidigare, drygt 30 procent. Det är ju bra i sig.

Det intressanta är dock att prisminskningen vid pump, som är en följd av den ändrade reduktionsplikten, också sänkte inflationen med 0,3 procentenheter i direkta effekter och med lika mycket i indirekta effekter. Transporter blev billigare, vilket kunde göra att varor i butik blev billigare och så vidare. Detta är enligt en bedömning från Nordea.

Tänk då om vi hade gått på oppositionens linje och höjt reduktionsplikten till 60 procent i stället för att sänka den till dagens nivå på 6 procent. Då hade vi inte bara varit tillbaka på 28 kronor för en liter diesel, utan då hade en liter diesel snarare kostat 38 kronor. Vilken effekt hade detta gett på inflationen? Inflationen gick nedåt när vi sänkte reduktionsplikten. Vilken effekt hade då en sådan höjning gett, utöver det faktum att inte en kotte hade haft råd att köra bil i det här landet?

Fru talman! Vi har på det stora hela vunnit kampen mot inflationen. Det kanske framstår som lite förhastat och något överilat att säga det, men jag känner mig i alla fall tillräckligt trygg för att göra den analysen. Inflationen kommer att ligga på målnivån under de kommande åren, enligt de senaste prognoserna.

Det har varit en tuff period. Jag har tidigare jämfört detta med ett stålbad, och det tror jag är en bild som många kan hålla med om. Vi får backa bandet nästan 35 år innan vi hittar liknande inflationssiffror här i Sverige, men nu har vi rott detta i land.

Inflationsbekämpningen har varit prio ett när vi inom Tidöpartierna har samverkat kring den ekonomiska politiken. Det har egentligen inte funnits några alternativ. Alternativet att öppna pengakranarna, låna pengar och öka statsskulden - den ekonomiska politiken hade inte funkat. Den ekonomiska politiken hade förvärrat läget. Den hade ökat inflationen.

Den ekonomiska politik som vi har fört har funkat, även om den har varit jobbig, smärtsam och tuff. Vi är i princip i land. Nu kan vi blicka framåt. Nu ska vi lösa de problem som vi har.

Till exempel är regionernas ekonomiska situation oroväckande. Det är Tidöpartiernas uppfattning att de behöver hjälp i form av ekonomisk stöttning. 6 miljarder kronor tillskjuts i samband med den här propositionen just för att stötta regionerna ekonomiskt.

Själva syftet, bevekelsegrunden, är såklart att ingen enskild region ska behöva säga upp personal inom sjukvården, åtminstone inte av ekonomiska skäl. Samtidigt gäller det för regionerna att prioritera rätt och att effektivisera.

Regionerna har, nota bene, egen beskattningsrätt - det ska vi för all del komma ihåg. Men min benägenhet att vidta den här typen av åtgärder, det vill säga tillskjuta pengar från staten till regionerna, ökar inte när man läser om regioner som lägger ned en akutmottagning i syfte att spara pengar samtidigt som de lägger lika mycket eller mer pengar på konst på sjukhusen.

34 miljarder kronor har Tidöpartierna skjutit till - till välfärden och till kommunsektorn. Det åligger kommunerna och regionerna ett mycket stort ansvar att prioritera rätt med dessa tillskott - att fokusera på kärnverksamheten, att sluta göra fel saker och att fortsätta att göra rätt saker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

Fru talman! I det ekonomiska läge som vi har gått igenom har det även funnits behov av att staten tar ett ansvar för de socioekonomiskt svagare hushållen, det vill säga de hushåll som har drabbats relativt sett mest av den höga inflation som vi har haft.

De fattiga äldre har fått se sin garantipension öka. De arbetslösa har fått stärkt a-kassa. Taket kommer att ligga på 34 000 kronor per månad. De barnfamiljer som uppbär bostadsbidrag har fått ett höjt sådant. Strax över 100 000 barnfamiljer med tuffa marginaler har fått uppemot 2 100 kronor per månad i stärkt bostadsbidrag genom ett så kallat tilläggsbidrag. Det har varit ett tillfälligt bidrag, men det kommer att förlängas. Det kommer alltså att gälla under hela året och inte upphöra vid halvårsskiftet, som det hade gjort om vi inte hade gjort någonting.

Fru talman! I likhet med tidigare budgetpropositioner under denna mandatperiod ser vi ett påtagligt tillskott till Kriminalvården. Vi pratar om nästan 1,4 miljarder kronor. Det tillskottet är resultatet av den mycket stora omläggning av svensk rättspolitik som vi är i färd med att genomföra. Här ser vi en påtaglig ideologisk skiljelinje mellan Tidöpartierna å ena sidan och oppositionspartierna å den andra.

Fler ska låsas in, och fler ska sitta inlåsta längre. Floskelpolitikens tid är äntligen över.

Fru talman! Efter första världskriget fattades det ett mycket stort beslut om nedrustning, år 1927, i den här kammaren. Det följdes såklart av upprustning i slutet av 30-talet och början av 40-talet. Och det följdes av en kraftig nedrustning efter murens och Sovjetväldets fall och det kalla krigets slut när man - återigen naivt, som det skulle visa sig - såg den eviga freden framför sig.

Jag kan konstatera att den här kammaren historiskt har fattat ofantligt dåliga beslut, oavsett vem som suttit i regering. Men då är då, och nu är nu. Nu rustar vi. Vi har gjort mycket - men inte tillräckligt mycket. Hotet kommer som vanligt från diktaturen österut, från terroriststaten Ryssland.

Nu fortsätter vi arbetet med att rusta upp vår svenska krigsmakt så att vi både kan freda vår mark och kan hjälpa Ukraina i deras försvarsstrid. Även det civila försvarets behov adresseras i propositionen. Det handlar om att stärka sjukvården under höjd beredskap, att stödja kommuner i att stå emot it-attacker, att iordningsställa skyddsrum, att köpa in elverk, elaggregat, vattenrening - allt sådant som vi tar för givet ska funka när det är frid och fröjd men som kanske inte funkar när det inte är frid och fröjd.

Fru talman! I en artikel i Dagens industri för ungefär två veckor sedan kunde vi läsa om bolaget Northvolt och hur mycket pengar som tillförs från det offentliga, det vill säga i praktiken från skattebetalarna. Granskningen visar att det handlar om 88 miljarder kronor i bidrag från bland annat Energimyndigheten, Vinnova, Tillväxtverket och Naturvårdsverket men även lån från Europeiska investeringsbanken, som på olika sätt är garanterade av vår egen riksgäld. Även pensionsspararna har genom de olika AP-fonderna tvingats in i Northvolt. "Uppsidan är privat men nedsidan är offentlig", som det uttrycks i artikeln.

Det är inte skattebetalarnas uppgift att finansiera företag, utan det är företagens uppgift att hitta kunder som vill köpa deras produkter för att därigenom skapa lönsamhet. Detta slöseri och lättsinne med skattebetalarnas pengar irriterar mig enormt och måste få ett slut. Vi kan inte ha det på det här sättet. Det kan heller inte bara vara Sverigedemokraterna som har respekt för skattebetalarnas pengar. Det får inte funka på det sättet!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

(Applåder)

I detta anförande instämde Eric Westroth (SD).

Fru talman! Elräkningarna är dyra därför att Mikael Damberg har lagt ned kärnkraften.

Mikael Damberg säger att vi inte gör någonting för vanligt folk, men vi har ju sett till att behålla det som var en tillfälligt högre nivå i a-kassan. Den är numera permanent. Det tillfälliga bostadsbidraget till barnfamiljer med väldigt låga inkomster har förlängts och förlängts. Det har blivit billigare att tanka bilen. Människor med låga inkomster och medelinkomster får sänkt skatt nu vid årsskiftet och så vidare.

Ändå fokuserar man på en enda sak. Det kanske går att förfina rotsystemet, för all del. Jag kan jättegärna sitta och prata med Mikael Damberg om det. Men att säga att det här är det enda som spelar roll och helt plötsligt glömma bort alla andra stora satsningar för helt vanligt folk som vi har gjort - den typen av retorik köper jag inte riktigt.

Fru talman! Avdraget gör man väl i och för sig på arbetskostnaderna. Det är ju inte dyrare att installera ett dyrt material än ett mer prisvärt material. Jag hänger inte riktigt med i tanken om lyx-rot.

Mikael Damberg sa att vi skapar en enorm osäkerhet. Det finns en enorm osäkerhet även hos skattebetalarna när man använder skattebetalarnas pengar till den här typen av projekt. Den sidan av myntet finns ju också där.

Jag vill inte att detta ska gå dåligt. Min ambition är inte att det ska gå dåligt bara för att jag ska få rätt. Då har jag hellre fel. Jag ser mycket hellre att det blir jättebra och att jag hade fel.

Oron hos mig är primärt för skattebetalarna. Man använder skattebetalarnas pengar på ett sätt som jag inte skulle vara beredd att använda mina egna pengar på. Jag tycker att politiker - i synnerhet vi som sitter i riksdagens finansutskott - ska se på skattebetalarnas pengar med minst samma omtanke som om det var våra egna pengar. Jag hade inte velat investera mina pengar i detta projekt. Då kan jag inte samtidigt tycka att vi ska ta skattebetalarnas pengar och investera dem i det här projektet. Det är ju lite hyckleri någonstans.

Jag känner en oro där, men jag hoppas såklart att jag har fel. Jag hoppas att detta blir precis hur bra som helst och att jag får stå och skämmas om några år för att jag hade så fel. Jag hoppas verkligen det, men jag tror tyvärr inte det. Jag brukar ha rätt.

Fru talman! Antalet representanter för det svenska näringslivet som har pratat med mig i de ärenden som Martin Ådahl tog upp är lika med noll. Vill man göra det är man välkommen att höra av sig; det är inga som helst problem. Jag är tillgänglig för att lyssna.

Jag tyckte att jag var ganska tydlig - eller till och med övertydlig - i mitt besked. I mitt anförande tidigare, fru talman, sa jag någonting i stil med att jag inte är emot riskfyllt företagande men att jag däremot är emot att staten använder skattebetalarnas pengar till riskfyllt företagande. Det är detta som är skillnaden.

Vad jag gör med mina pengar är min ensak. Vad Martin Ådahl gör med sina pengar är hans ensak. Vad en och annan miljardär någonstans gör med sina pengar är deras ensak. Men när det gäller skattebetalarnas pengar vill jag vara med och ha en åsikt. Då tycker jag att man ska vara försiktig.

Detta är ett extremt riskfyllt projekt. Det betyder inte att det är bra eller dåligt. Jag säger bara att det är riskfyllt, och då ska man vara försiktig med skattebetalarnas pengar. Vad någon annan gör med sina pengar lägger jag mig inte i; jag tycker att jag var väldigt tydlig med det.

Fru talman! Nu ställde Martin Ådahl i och för sig inte någon fråga om bränslepriserna, men eftersom jag tog upp detta i mitt anförande kan jag säga att reduktionsplikten kommer på plats om lite drygt en månad, tillsammans med lite fina och härliga skattesänkningar på drivmedel som vi har fått igenom. Om en månad får man se om det kan bli lite prisjusteringar i riktning nedåt.

Martin Ådahl talade om hatretorik. Till att börja med vet jag inte om detta hör hemma inom ramen för en budgetdebatt, fru talman. Det finns moskéer i Sverige där det predikas hat mot bögar, mot judar och mot hela vårt frihetliga svenska - eller västerländska - sätt att leva. Där kan vi prata om hatretorik. Jimmie påpekar att detta är ett stort problem, och han vill stänga ned dessa verksamheter. Det har man gjort i länder som Frankrike och, tror jag, Tyskland. Jag tror att det har gjorts även i andra länder, men jag är säker på att man har gjort det i Frankrike.

Vill man inte se det problem som Jimmie Åkesson pekar på? Att inte skjuta budbäraren är en ganska bra utgångspunkt. Det finns ett sådant problem i Sverige i dag, och det måste man givetvis kunna påpeka. Där har vi hatretoriken. Det gäller såklart inte bara moskéer - det finns förstås hatretorik också på andra ställen - men nu var det detta han nämnde.

Det kan rimligen inte vara hatretorik att påpeka att det finns hatretorik och att vi behöver bekämpa den. Det går liksom inte ihop.

Fru talman! Det är ett stålbad. Jag använde precis det begreppet i mitt anförande. Det var inte med avseende på just kommunsektorn utan med avseende på löntagarna.

Det är ett stålbad. Vi har haft inflation som är tvåsiffrig. Det är en situation som åtminstone min generation inte har upplevt. Man får backa bandet betydligt längre än så.

Det är ett stålbad. Det är ett stålbad för pensionärerna. Det är ett stålbad för löntagarna. Det är ett stålbad för företagarna. Det är ett stålbad för den offentliga verksamheten, inklusive för staten. Staten har också fördyringar i sin verksamhet, i sina myndigheter, och så vidare.

Frågan är: Var vill man dra gränsen? Man kan fortsätta med resonemanget att alla ska kompenseras för det högre inflationsläget. Det kan man göra. Men då behöver även löntagarna kompenseras.

Jag talade i mitt anförande om att löntagarna har fått reallöneminskningar. Det är ett stålbad för dem. Det är ett stålbad för hela den offentliga verksamheten. Man kan kompensera alla. Men det som händer då är att man måste driva staten med stora underskott. Då måste man låna pengar.

Det man gör då är att man inte löser det bakomliggande problemet som är inflationen. Driver vi staten med stora underskott och driver en väldigt expansiv ekonomisk politik och en expansiv finanspolitik kommer inflationen att förvärras. Då kommer Riksbanken inte att ha möjlighet att någon gång i framtiden, när det nu kan bli, börja sänka räntan, som är lösningen på alla de här problemen.

Man kan göra på det sättet. Jag tror inte att det är bra. Det är ett stålbad, och vi kommer allihop att behöva gå igenom det stålbadet. Det gäller den offentliga sektorn, det gäller oss som individer och hushåll, och det gäller alla företag. Det är oundvikligt. Det enda man kan göra är möjligen att skjuta på problemet. Men man kommer inte undan problemet. Det går tyvärr inte.