Johan Britz

Herr ålderspresident! Tack för välkomnandet, Jytte Guteland och Åsa Westlund!

Jag vill backa bandet lite och påminna om vad det är vi pratar om här. De svenska klimatmålen och etappmålet till 2030 sattes i och med att det klimatpolitiska ramverket antogs 2017.

Det har nu gått nästan tio år, och omvärlden har förändrats rejält. En av de viktigaste förändringarna är att EU:s klimatmål har skärpts. Eftersom de svenska etappmålen till 2030 skiljer sig från EU:s 2030-mål har ett behov uppstått av att harmonisera målen. Detta är den främsta anledningen till att Miljömålsberedningen fick i uppdrag att föreslå uppdaterade etappmål till 2030. Jag tror att vi är helt överens om att det ligger i Sveriges intresse att våra mål är väl linjerade med våra EU-åtaganden.

Jag noterar också att Miljömålsberedningen bedömt att det kan komma att behövas en översyn av Sveriges målkonstruktion för 2040 när EU-ramverket för perioden efter 2030 finns på plats. Målet för inrikes transporter till 2030 är utformat på ett sätt som innebär att andra sektorer i praktiken knappt behöver minska sina utsläpp till 2030. Det minskar omställningstrycket för dessa sektorer, vilket riskerar att leda till suboptimering där transportköpare och resenärer drabbas av högre priser än vad som annars hade varit nödvändigt. Det kan därför finnas skäl att ersätta det tidigare transportmålet med ett elektrifieringsmål för transportsektorn. Detta bereds nu i Regeringskansliet.

Herr ålderspresident! Jytte Guteland har frågat klimat- och miljöministern när regeringens proposition med anledning av Miljömålsberedningens betänkande kommer att läggas fram till riksdagen.

Tack så mycket för interpellationen, Jytte Guteland! Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på den.

Det klimatpolitiska ramverket tjänar Sverige väl, och målet om att nå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2045 och negativa utsläpp därefter ger långsiktiga förutsättningar för näringslivet och samhället att genomföra den omställning som krävs. De nationella etappmålen är viktiga som kontrollstationer på vägen mot nettonollutsläpp.

Sverige har drivit på för att göra EU till den globalt ledande kraften i klimatomställningen. Med EU:s skärpta klimatlagstiftning har skillnaden mellan de svenska nationella etappmålen och våra EU-åtaganden minskat. Detta var ett viktigt skäl till att Miljömålsberedningen fick i uppdrag att bland annat lämna förslag på uppdaterade svenska klimatmål till 2030 i syfte att, med bibehållen ambitionsnivå, bättre överensstämma med Sveriges klimatåtaganden inom EU.

Betänkandet lämnades den 30 oktober 2025 och skickades ut på remiss den 25 november samma år. Remissinstanserna är till största del positiva till beredningens förslag att uppdatera de svenska klimatmålen till 2030 så att de bättre överensstämmer med Sveriges åtaganden inom EU.

Betänkandet bereds nu i Regeringskansliet. Ambitionen är att återkomma till riksdagen i denna fråga under våren 2026.

Herr ålderspresident! Arbetsmiljöverket har fått utökade anslag för att skärpa och effektivisera kontrollen av arbetsmiljön för att dödsolyckor och andra allvarliga arbetsmiljörisker ska förebyggas. År 2025 fick de 50 miljoner extra. År 2026 får de 75 miljoner extra. Och från 2027 får de 100 miljoner mer per år.

Utöver den permanenta finansieringen av det arbete som de nio myndigheter som omfattas av uppdraget gör har regeringen gjort flera budgetsatsningar under den här mandatperioden.

Det har blivit tydligt under den här diskussionen i kammaren att det till stor del handlar om oseriösa företag som inte tar sitt ansvar som arbetsgivare. Regeringen har gjort genomgripande reformer för att komma till rätta med den typen av arbetslivskriminalitet.

Vi kommer tillbaka till att det är arbetsgivaren som har det yttersta ansvaret enligt regelverket. Jag uppfattar att det inte finns några skilda meningar om det här. Det är arbetsgivaren som ska se till att alla arbetstagare har tillräckliga kunskaper om arbetet och om riskerna i arbetet för att ohälsa och olycksfall ska kunna förebyggas och en tillfredsställande arbetsmiljö ska kunna uppnås. Det är arbetsgivaren som ska se till att alla som monterar, ändrar eller demonterar ställningar har rätt utbildning och tillräcklig kompetens. Det ansvaret ska arbetsgivaren ta.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr ålderspresident! Jag tycker att det är väldigt bra att den diskussion vi har i dag engagerar så mycket, för det handlar om människors säkerhet. Det handlar om dem som jobbar med de här frågorna, precis som Leif Nysmed lyfte upp. Det handlar också om tredje man.

Jag uppfattar att vi är helt överens om att det är arbetsgivaren som har och ska ha det yttersta ansvaret för både det förebyggande arbetet och en trygg och säker arbetsmiljö. Vi kan också notera att det är Arbetsmiljöverket som är nationellt kunskapscentrum för frågor om arbetsmiljö och att det är Arbetsmiljöverket som har rätten att utfärda föreskrifter. Myndigheten har också rätt att göra tillsyn och inspektioner, och man ska arbeta för att regelverket inom det verksamhetsområde som man ansvarar för följs.

Jag vet inte om Leif Nysmed har uppfattat det, men jag kan nämna att Arbetsmiljöverket i december 2025 fick i uppdrag av regeringen att se till att arbetstagare ska ha tillräckliga kunskaper för att kunna hantera asbest säkert.

Arbetsmiljöverket bedriver ett löpande utvecklingsarbete som även omfattar andra områden än asbest, där kvalitetssäkring av utbildningar nu uppmärksammas.

Herr ålderspresident! Det ligger mycket i det som har tagits upp i diskussionen av både Sofia Amloh, Leif Nysmed och Magnus Persson. Jag tycker att det senaste inlägget och vittnesmålen om hur branschen fungerar stärker min övertygelse om att vi har ett problem med oseriösa företag.

Sedan vill jag ändå ställa frågan: Tycker Sofia Amloh eller någon annan i den här kammaren att vi ska ändra regelverket så att det inte längre är arbetsgivaren som har ansvaret att säkerställa att de anställda har rätt kompetens att utföra sina arbeten på ett säkert sätt? Det skulle ju vara ett helt annat sätt att hantera frågan. Då blir följdfrågan: Vem ska då ansvara för det?

Låt mig ändå säga någonting om vad vi gör mot oseriösa företagare och arbetslivskriminalitet. Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att komma till rätta med de problem som oseriösa arbetsgivare medför, för att de inte följer lagar och regler. Vi ser till att det är lättare att dela information mellan myndigheter för att göra myndighetsgemensamma kontroller. Vi har rivit ett antal sekretesshinder. Det är väldigt viktigt. Då kontrollerar man kanske inte certifikatens giltighet eller huruvida det är rätt person som befinner sig på en arbetsplats, men det är så vi upptäcker oseriösa företag.

Oseriösa företag som är aktiva i till exempel byggbranschen och inte tar det ansvar de har som arbetsgivare har säkert också andra problem. Vi gör budgetsatsningar för att stärka rättsväsendet. Vi har förlängt och förstärkt uppdraget om akrimcenter och en varaktig myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet till och med den 31 december 2026.

Vi har också mottagit slutbetänkandet från delegationen mot arbetslivskriminalitet, som är ett viktigt kunskapsunderlag för myndighetssamverkan där man särskilt har studerat byggbranschen som en näringsgren med hög risk för arbetslivskriminalitet.

Fru talman! Sofia Amloh har frågat mig om jag tänker vidta åtgärder för att säkerställa att utbildningsbevisen via snabba webbutbildningar, som i dag kan ge certifikat för många riskfyllda arbetsuppgifter på byggarbetsplatser, ska innehålla praktiska moment. Jag vill inleda med att tacka interpellanten för frågan.

Enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) och Arbetsmiljöverkets föreskrifter är det arbetsgivaren som ska säkerställa att arbetstagare har utbildning på den nivå som behövs för arbetsuppgifterna. Regeringen har under mandatperioden vidtagit en del åtgärder för att komma till rätta med oseriösa arbetsgivare som inte följer gällande lagar och regler. Jag vill särskilt framhålla de förbättrade möjligheterna att dela information mellan myndigheter, ökade resurser till Arbetsmiljöverket samt det förlängda och förstärkta uppdraget om myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet (A2024/01109).

Arbetsmiljöverket deltar i och samordnar arbetet mot arbetslivskriminalitet. Myndigheten har fått i uppdrag att genomföra ett utvecklingsarbete för en mer träffsäker och riskbaserad tillsyn.

Fru talman! Låt mig återigen tacka Sofia Amloh för att vi får stå här och diskutera den mycket viktiga frågan om arbetslösheten.

Arbetslösheten är för hög, och vi behöver göra mer för att komma till rätta med den. Men att det inte händer någonting, som Sofia Amloh påstår, är inte helt sant.

Det är helt sant att Liberalerna var med och drev igenom, eller medverkade till, den omläggning av AF:s verksamhet som skedde under föregående mandatperiod. Det var inte en prioriterad åtgärd för Liberalerna. Med facit i hand borde vi ha dragit i bromsen mycket tidigare.

Jag återkommer till det faktum att Socialdemokraterna satsar mindre än regeringen på att bryta lågkonjunkturen och gör det dyrare att anställa unga. Men en sak som vi är överens om är att vi ska ha utbildningar som är anpassade efter arbetsmarknadens behov. Det har vi pratat om tidigare här, och det kommer vi, den här regeringen, att fortsätta satsa på.

Nu går vi snart mot ett val. Jag tror att de närmaste månaderna kommer att handla mycket om det vi har pratat om här i dag, nämligen vad arbetslinjen är. Arbetslinjen handlar om att öppna dörrar i stället för att låsa in personer i utanförskap, att det ska löna sig att gå från bidrag till arbete och egen försörjning och att det ska vara lönsamt att arbeta mer. Bidragslinjen mot arbetslinjen kommer vi att diskutera mer under kommande månader, och det ser jag fram emot.

Tack så mycket för den här debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det är märkligt att lyssna på ledamoten, som efterfrågar fler åtgärder, när det enda ni föreslår är höjda bidrag jämfört med regeringen och att det ska bli dyrare att anställa unga. På totalen satsar ni i ert budgetalternativ mindre än regeringen på att bryta den lågkonjunktur vi är inne i.

Låt mig nämna något annat som regeringen också gör. För att förbättra matchningen på arbetsmarknaden är det viktigt att öka den yrkesmässiga och geografiska rörligheten samt kontrollen och uppföljningen av de arbetssökande. Det finns många arbetslösa, men det finns också många jobb. Arbetslösheten ser helt olika ut i olika delar av vårt land. Den är låg i norr och hög i söder.

Därför har Arbetsförmedlingen i år fått ett tillskott på 100 miljoner kronor för detta och beräknas få ett tillskott med 200 miljoner kronor 2027 och 300 miljoner kronor från och med 2028.

Vi har också gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att i sin verksamhet prioritera arbetslösa personer som befinner sig långtifrån arbetsmarknaden. I linje med det ska myndigheten också arbeta med att öka aktiviteten bland inskrivna arbetssökande med kompletterande ekonomiskt bistånd i enlighet med bidragsreformen.

Antalet personer inom det som kallas Arbetsförmedlingens sammanhållna matchningsstöd ökar, och den omfattar nu ungefär 9 000 deltagare. Det är ett svar på de problem som uppstod med den kaosprivatisering av Arbetsförmedlingen som bland annat Socialdemokraterna genomförde.

Utvecklingen på totalen under hösten förra året fram till nu visar också att det finns tecken på att allt fler arbetslösa tar del av arbetsmarknadsutbildningar. Det finns resurser avsatta för att de subventionerade anställningarna ska öka.

Fru talman! Tack, återigen, för den här viktiga diskussionen! Vi är överens i denna kammare – hoppas jag i alla fall – om att arbetslösheten och utanförskapet i Sverige är för stora och att vi behöver bekämpa dem på bästa sätt.

I Sverige är arbetslösheten både konjunkturell och strukturell. Den konjunkturella arbetslösheten bekämpas via regeringens åtgärder för att stötta ekonomisk återhämtning och genom att stärka hushållens ekonomi, med bland annat en förstärkning av jobbskatteavdraget och en tillfällig sänkning av matmomsen från 12 procent till 6 procent.

För drygt ett år sedan såg regeringen i sina prognoser hur kurvorna var på väg att vända. Sedan tillträdde Donald Trump i Vita huset och orsakade ett tullkaos i världen som påverkade både konsumenters vilja att konsumera och företags vilja att investera.

Nu har vi sett en liknande möjlig ljusning, men som vi alla märker så fort vi slår på nyheterna lever vi i en väldigt osäker tid med en mycket dramatisk omvärld som påverkar vår ekonomi. Detta leder till lågkonjunktur. För att stärka hushållens köpkraft i en lågkonjunktur behöver vi säkerställa att den privata konsumtionen kan öka. Det dämpar fallet i den samlade efterfrågan. Lågkonjunkturer riskerar att skapa effekter på arbetsmarknaden där tillfällig hög arbetslöshet leder till varaktig lägre sysselsättning. Detta behöver vi göra något åt, och det gör vi också.

Därför satsar regeringen mer än till exempel Socialdemokraterna på att bryta lågkonjunkturen. Det är därför vi säkerställer att det blir billigare att anställa unga med regeringens politik jämfört med Socialdemokraternas politik. Och det är därför vi satsar på fler utbildningsplatser som leder till jobb.

Vi genomför också en omfattande bidragsreform, som på sikt förväntas minska den strukturella arbetslösheten. Den bidragsreformen omfattar bland annat ett aktivitetskrav för mottagare av försörjningsstöd, ett bidragstak och en jobbpremie. Jobbpremien är till för den som går från bidrag till arbete. Aktivitetskravet innebär att kommunerna blir skyldiga att erbjuda aktiviteter som motsvarar individens arbetsförmåga och en skyldighet för individen att delta. Syftet är att motverka passivitet, långvarigt bidragsberoende och utanförskap.

Oppositionens och Socialdemokraternas svar på frågan verkar vara att det ska vara högre bidrag, högre aktivitetsstöd och högre akassa. Det är inte rätt väg för Sverige om vi ska bryta den alldeles för höga arbetslösheten.

Fru talman! Sofia Amloh har frågat mig om jag tänker ta några initiativ med anledning av det som framgår av Finanspolitiska rådets årliga rapport i de frågor som berör arbetsmarknadspolitiken.

Jag vill börja med att tacka interpellanten för frågan, som berör Finanspolitiska rådets betydelsefulla granskning av regeringens finanspolitik.

Finanspolitiska rådet konstaterar att konjunkturen behöver stärkas och att överensstämmelsen mellan de arbetslösas kompetenser och arbetsgivarnas behov behöver förbättras. Många arbetslösa står långt ifrån arbetsmarknaden. Arbetsmarknadspolitiken behöver bli mer effektiv med kostnadseffektiva insatser anpassade till de arbetslösas olika förutsättningar och behov.

Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att minska arbetslösheten och prioriterar reformer inom framför allt tre områden. Det handlar om att stötta ekonomins återhämtning genom att fortsätta stärka hushållens köpkraft, stärka de arbetslösas färdigheter och förstärka stödet till dem som står långt ifrån arbetsmarknaden samt att återupprätta arbetslinjen så att fler kommer i arbete. Regeringen har också gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att med egen personal förstärka stödet för långtidsarbetslösa och förbättra matchningen och kontrollen av de arbetslösa.

Den enskilt viktigaste insatsen för att långsiktigt etablera sig på arbetsmarknaden är utbildning. Regeringen har därför gjort stora satsningar på bland annat regionalt yrkesvux och yrkeshögskolan.

Fru talman! Vi har system i Sverige som syftar till att hantera situationer där människor blir uppsagda på grund av arbetsbrist. Ledamoten har frågat mig huruvida den här situationen är rimlig utifrån den lagstiftning vi har i LAS. Jag kan konstatera att LAS är en ramlag och att parterna har ett ansvar att utifrån den förhandla och göra överenskommelser.

Vi ska ha klart för oss att arbetslöshet är väldigt farligt. Man måste därför väldigt snabbt komma tillbaka till arbete. Parterna har tagit fram omställningsorganisationer som är jätteduktiga, och staten har Arbetsförmedlingen. Vi betalar en stor del av a-kassan även om det också finns egenavgifter där. Vi i regeringen har gjort om a-kassan så att den är inkomstbaserad och fler omfattas. Stödet är högre i början, och det är en tydligare avtrappning. Det är ju så här systemet ska fungera.

När jag säger att det handlar om balans handlar det om att systemet behöver ha en balans. I vissa fall kommer någon part att uppfatta att balansen är fel, och en annan part uppfattar att balansen är rätt och vice versa. Det är så det kommer att vara i ett system där man förhandlar sig fram till olika lösningar.

Jag tycker att vi har ett väldigt bra system. Den här regeringen värnar den svenska modellen så som den fungerar. Vi ska ha trygghet på arbetsplatsen, och vi ska ha trygghet om man har blivit av med sitt arbete och behöver ställa om.

Tack för en mycket viktig diskussion!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Regeringen värnar den svenska modellen. Det betyder också att vi har den svenska modellen, precis som ledamoten beskriver. Jag håller i stort med om den beskrivning av alla förtjänster som den svenska modellen har och som bidrar till att göra Sverige till ett rikt land.

Den bygger dock på en balans, och en balans innebär att olika företeelser ibland faller ut till arbetstagarnas missnöje och ibland till arbetsgivarnas missnöje. Ska man in och rucka på den balansen befinner man sig potentiellt på ett sluttande plan.

Regeringen vill att det ska vara trygga förhållanden på arbetsmarknaden även när man är mellan arbeten och kan behöva ställa om. Att sakna arbete har väldigt negativa effekter både för individen och för samhället; det vet vi.

Vi kan konstatera att förutsättningarna för omställning förbättrats ytterligare genom det omställningspaket som genomfördes 2022. Redan innan dess fanns omställningsorganisationer som hjälper arbetstagare som blir uppsagda. Det är en svår situation för alla som drabbas. Dessa organisationer ger stöd till varslade och uppsagda personer som behöver ställa om mellan jobb. Det är också en grundbult i den svenska modellen, att man ska få hjälp om man blir av med sitt arbete. Omställningsorganisationerna har hög kompetens och kan med goda resultat hjälpa personer som kan behöva ställa om mellan jobb.

Fru talman! Jag tackar återigen för frågan. Jag tycker att det här är viktigt.

I den svenska arbetsmarknadsmodellen har arbetsmarknadens parter ett stort ansvar. Ansvaret är delat med staten. Parternas förmåga att ta sin del av ansvaret är god och har historiskt varit mycket god. Den här regeringen värnar parternas autonomi och självständighet, som är grunden för modellen. Den är stark, och den har tjänat Sverige väl.

Den här frågan handlar om återanställningsrätt, som delvis regleras i lagen om anställningsskydd. Men lagen om anställningsskydd är i hög grad en ramlag som utgör grunden för stabila spelregler för arbetsmarknadens parter och där de har möjligheter att träffa olika överenskommelser genom kollektivavtal.

Det är arbetsgivarna som leder och fördelar arbetet. De har rätt att bestämma om förändringar i verksamheten. Lagen om anställningsskydd medger en rätt till återanställning i vissa fall. Då ska man komma ihåg att det i sig är en inskränkning i arbetsgivarens arbetsledningsrätt. Men bestämmelserna om återanställning är i vissa fall semidispositiva, det vill säga parterna kan genom avtal avvika från det som anges i lagen.

Jag förstår interpellantens oro för de människor som nu sägs upp. Det ska vi ta på stort allvar. Det handlar både om den oro som dessa människor känner och om deras möjligheter att komma tillbaka till ett annat arbete. Men i det här fallet är det precis så som lagstiftningen och partsmodellen är tänkt att fungera. Vi har en ramlag i botten som det sedan har förhandlats om, och så har man kommit fram till en lösning eller inte kommit fram till en lösning. Det är ingenting som jag kan lägga mig i.

Fru talman! Lars Mejern Larsson har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att stärka de anställdas återanställningsrätt så att den ger ett tillräckligt skydd i situationer där verksamhet tillfälligt upphör men återupptas. Jag vill inleda med att tacka ledamoten för frågan.

Arbetstagare som förlorar jobbet på grund av arbetsbrist har enligt anställningsskyddslagen rätt till återanställning i vissa fall. Bestämmelsen balanserar dels arbetstagares behov av skydd, dels arbetsgivares behov av att kunna fatta nödvändiga beslut i samband med verksamhetsförändringar. Balansen mellan arbetsmarknadens parter är kärnan i den svenska arbetsmarknadsmodellen. Den bygger på att lagstiftningen sätter ramar och att arbetsmarknadens parter genom kollektivavtal tar fram branschspecifika villkor. Partslösningar är vägledande i den svenska modellen och kan vara till fördel för både arbetstagare och arbetsgivare. Det kan på så sätt till exempel göras avvikelser från bestämmelsen om återanställningsrätt. Här har arbetstagarorganisationer möjligheter att tillvarata arbetstagarnas intressen.

Frågor om anställningsskydd och omställning är aktuella och viktiga, och jag följer dem därför noga. Det är genom samverkan mellan lagstiftning och kollektivavtal som arbetsmarknadens behov och arbetstagares trygghet bäst kan förenas. Regeringen värnar den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Fru talman! Låt mig vara lite mer konkret, om jag nu inte lyckades med det tidigare.

Det pågår en process för att hantera den utredning som har inkommit och remitterats. Där gör vi redan i dag några olika saker. Andra saker bereds fortsatt i Regeringskansliet. Jag tror att det är bra att man behandlar den här typen av frågor med viss eftertänksamhet.

Låt mig nämna två saker som hänger ihop med det som Samhallutredningen har föreslagit.

Jag nämnde att vi ser över målen för Samhalls verksamhet. Samhallutredningen ansåg att flera olika mål för verksamheten bör förändras, däribland målet för övergångar till den reguljära arbetsmarknaden, för att sätta tydligare fokus på kvaliteten i verksamheten och i övergångsarbetet. Finansdepartementet har, tillsammans med Arbetsmarknadsdepartementet och i dialog med Samhall, påbörjat en översyn av Samhalls mål. I den översynen beaktas förstås Samhallutredningens förslag. Detta är ett exempel på en sak som vi arbetar med.

Utredningen föreslog också att se över processen för hur Arbetsförmedlingen anvisar personer till Samhall, vilket är en ganska delikat uppgift. I 2026 års regleringsbrev gav vi ett uppdrag till Arbetsförmedlingen att följa upp att myndigheten vidtagit utvecklingsåtgärder i fråga om anvisningar till skyddat arbete hos Samhall. I uppdraget ingår även att utveckla enhetliga arbetssätt vid myndigheten för prioritering och urval när det finns flera kandidater till en ledig plats hos Samhall.

Med dessa exempel hoppas jag att interpellanten i alla fall har fått med sig någonting som svar på de frågor som har väckts på detta väldigt viktiga område. Vi är helt överens om att funktionsnedsattas situation på arbetsmarknaden behöver förbättras successivt. Det gäller dock att göra rätt saker.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill återigen tacka interpellanten för det engagemang i de här frågorna som jag upplever att vi helt och hållet delar.

Regeringen prioriterar individanpassat stöd för personer med funktionsnedsättning, och ett effektivt och behovsanpassat stöd ses som en avgörande del för att fler ska kunna etablera sig på arbetsmarknaden. Det är ingången till den reformagenda, om man vill kalla det så, som regeringen har på detta område.

Som interpellanten är inne på handlar inte allt om Samhall. Jag repeterar det igen: Vi har fått utredningen, och en del har vi påbörjat arbetet med. Övriga delar är under beredning, och dem får vi återkomma om.

En annan del i detta är dock Arbetsförmedlingen. Regeringen anser att ett effektivt och individanpassat stöd från Arbetsförmedlingen är avgörande för att fler personer med funktionsnedsättning ska kunna etablera sig på arbetsmarknaden. Låt mig där nämna exempelvis att flera insatser för att stärka stödet till den här målgruppen har genomförts under mandatperioden.

Arbetsförmedlingen har sedan 2024 i uppdrag att med egen personal ge förstärkt stöd till långtidsarbetslösa, däribland personer med funktionsnedsättning. Vidare fick myndigheten 2025 i uppdrag att genomföra informationsinsatser för att öka arbetsgivares kunskap om tillgängliga stöd för den här målgruppen.

Under 2025 har regeringen också infört ett nytt bidrag för vuxna med funktionsnedsättning som studerar inom regionalt yrkesvux. Bidraget ges till den kommun eller region som ansvarar för utbildningen och ska användas till personal som ger elever med funktionsnedsättning bättre stöd, antingen individuellt eller i grupp.

I budgetpropositionen för 2026, som riksdagen ganska nyligen fattade beslut om, har regeringen även föreslagit en förstärkning av det särskilda utbildningsstödet till folkhögskolor för att underlätta för personer med funktionsnedsättning att studera. Därutöver föreslås ett nytt riktat bidrag till folkhögskoleutbildningar för denna målgrupp. Syftet är att stärka folkhögskolornas förmåga att möta behoven hos deltagare med varierande stödbehov och att motverka att utbildningar läggs ned.

Regeringen följer förstås fortsatt Arbetsförmedlingens och Samhalls arbete med att ge ändamålsenligt stöd till personer med funktionsnedsättning, men jag kan gärna påpeka igen att regeringen prioriterar ett individanpassat stöd för personer med funktionsnedsättning.

Fru talman! Samhallutredningen överlämnade betänkandet Ökad kvalitet hos Samhall och fler vägar till skyddat arbete den 26 mars 2025. Utredningen visade bland annat att målgruppen för skyddat arbete hos Samhall blir allt större och att stödbehovet hos målgruppen har ökat de senaste åren. Sammansättningen av de individer som har anvisats till skyddat arbete är enligt utredningen i huvudsak oförändrat jämfört med för tio år sedan, men de som anvisas i dag har bland annat längre tid i arbetslöshet. En större andel är också utomeuropeiskt födda.

Utredningen bedömer att behovet av skyddat arbete är stort och sannolikt kommer att växa framöver men att statens styrning av bolaget har haft en för svag tyngdpunkt på kvalitet. Det är enligt utredningen ett problem både för de individer som anvisats till en anställning hos Samhall och för att det begränsar vilka individer som kan anvisas.

Utredningen bedömer att kvaliteten i Samhalls verksamhet behöver öka och bestå över tid. Enligt utredningen behöver Samhall ges varaktiga möjligheter att anställa fler chefer, utveckla utbudet av arbetsuppgifter lokalt och erbjuda en introduktion i arbetet, med lägre förväntan på produktivitet, större utrymme för utvecklingsinsatser och bättre möjligheter att prova och tillgodogöra sig olika typer av arbetsuppgifter.

Därutöver föreslår utredningen bland annat att regeringen ska ge Arbetsförmedlingen i uppdrag att följa upp handläggningsprocessen och arbetet med arbetsplatsförlagda insatser för arbetssökande med funktionsnedsättning samt att tillgången till andra former av skyddat arbete ska utökas.

Betänkandet har remissbehandlats.

Regeringen stärker styrningen av och kvaliteten i Samhall. Som jag nämnde pågår en genomgripande översyn av Samhalls mål, och som jag nämnde i det tidigare svaret har flera åtgärder redan vidtagits som ligger i linje med Samhallutredningens förslag.

Fru talman! Jonathan Svensson har frågat mig om det är nära förestående att jag och regeringen kommer att gå fram med förändringar av Samhall utifrån den utredning som nyligen presenterats. Han har vidare frågat vad jag anser om de åtgärder som presenteras av utredningen. Slutligen har han frågat vilka åtgärder som kommer att vidtas för att fler människor med funktionsnedsättning ska få ett arbete.

Jag vill börja med att tacka ledamoten för interpellationen och för dessa viktiga frågor. Regeringen anser att effektiva och individanpassade stöd är avgörande för att fler personer med funktionsnedsättning ska kunna etablera sig på arbetsmarknaden.

Utredningsbetänkandet Ökad kvalitet hos Samhall och fler vägar till skyddat arbete (SOU 2025:29) bereds fortfarande. Jag har därför inte möjlighet att uttala mig generellt om vad jag anser om utredningens förslag. Jag vill däremot nämna att regeringen redan har vidtagit åtgärder utifrån förslag som har lämnats av utredningen.

Just nu pågår en genomgripande översyn av målen för Samhalls verksamhet. Vidare har regeringen gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att följa upp att de utvecklingsåtgärder som myndigheten har vidtagit i fråga om anvisningar till skyddat arbete hos Samhall har omhändertagit tidigare identifierade brister. Arbetsförmedlingen har också fått i uppdrag att utveckla enhetliga arbetssätt för prioritering och urval, när det finns flera kandidater till en ledig plats hos Samhall.

Herr talman! Tack, Isak From, för denna viktiga diskussion!

Som jag nämnde har vi ett system för korttidsarbete. Behöver det förändras, eller behöver vi ett nytt? Vi är inte riktigt lika övertygade som interpellanten om detta, men vi utesluter det inte. Vi utesluter inte att vi kan behöva förändra och förbättra de system som vi har.

Det första systemet – det system som regeringen kan aktivera vid en mycket djup lågkonjunktur eller vid risk för en mycket djup sådan – började man ta fram under finanskrisen. Det var 2008. Det tog då sex år att ta fram det.

Detta är komplicerade system. Vi vill inte ha en situation där företag med lätthet kan använda skattebetalarnas pengar för att upprätthålla verksamheter som inte bär sig. Det är målkonflikten här, och där tror jag att vi är överens.

Vi är överens om att vi ska ha ett system där vi skyddar arbetstagare, men vi skyddar egentligen inte företag. Vi säkerställer att människor har skydd om de blir av med jobbet. De har möjlighet till omställning och utbildning. Men enskilda verksamheter ska vi i grund och botten inte använda skattebetalarnas pengar till att hålla under armarna.

Jag är lika besjälad som Isak From av skogsindustrins roll för det här landet. Den är jätteviktig. Vi kommer att följa den här frågan noga.

Jag tackar så mycket för den här diskussionen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Det korta svaret är att Sverige har ett system för korttidsarbete, som vi använde under pandemin. Det kallas ibland det öppna och permanenta systemet. Det trädde i kraft den 7 april 2020 som ett komplement till det redan befintliga regelverket.

Det regelverket tillkom 2013, om jag säger rätt, och handlar om stöd vid korttidsarbete. Det togs fram mot bakgrund av finanskrisen och trädde i kraft i januari 2014. Det innebär i korthet att regeringen aktiverar stödet om det råder en synnerligen djup lågkonjunktur eller om det är sannolikt att en sådan är nära förestående. Det stödet utgår därefter till alla arbetsgivare som inför korttidsarbete och uppfyller förutsättningarna för stöd. Någon individuell prövning av arbetsgivarens ekonomiska förhållanden sker inte. Hittills har regeringen aldrig aktiverat det systemet.

Enligt det system som trädde i kraft 2020 kan stöd lämnas under en begränsad tid till arbetsgivare som på grund av tillfälliga och allvarliga ekonomiska svårigheter behöver införa korttidsarbete. Det stödet lämnas efter ett beslut om godkännande för stöd. Ett sådant godkännande kan lämnas om arbetsgivaren har fått tillfälliga och allvarliga ekonomiska svårigheter som har orsakats av något förhållande utom arbetsgivarens kontroll och inte hade kunnat förutses eller undvikas. Arbetsgivaren ska vidare ha använt sig av andra tillgängliga åtgärder för att minska kostnader för arbetskraft. Den stödperioden är begränsad till sex månader i följd med möjlighet till förlängning i ytterligare tre månader.

Behöver vi förändra det system för korttidsarbete som finns, eller behövs det ett nytt system? Jag är inte lika övertygad som interpellanten, men jag utesluter inte det.

Men vi har som sagt ett fungerande stöd i dag, och företag kan ansöka om det hos Skatteverket. Under den senaste tiden är det inte många som har gjort det. Det beror kanske på att vi har en helt annan situation nu än den som många företag mötte under pandemin. Vi har ett fungerande system. Det har till och med förbättrats under pandemin eftersom det fanns brister i det.