Yasmine Eriksson

Fru talman! Tack, Olle Thorell, för att du tar upp Gaza! Jag hann tyvärr inte göra det i mitt anförande. Den här debatten skiljer sig lite från andra debatter som vi har i riksdagens kammare i och med en hård tidsbegränsning där vi inte talar längre än våra sex minuter. Därför hann jag inte med hela mitt anförande.

Precis som Olle Thorell nämner är situationen i Gaza fruktansvärd för väldigt många människor. Från Sverigedemokraternas sida vill vi också se humanitära öppningar så att vi kan få in hjälp till Gaza. Kontrollstationerna för de lastbilar som ska in i Gaza behöver utökas och bemannas så att det som kommer in i Gaza faktiskt är humanitär hjälp och inte något som i förlängningen kan skada den ena eller andra sidan.

Fru talman! Man kan konstatera att det har hänt en del på den globala arenan sedan den förra utrikespolitiska debatten hölls här i kammaren för ett år sedan. De styrande i Gaza har gått in i Israel och utfört barbariska mord och kidnappningar. Vi har problem med handelskedjor till följd av attacker mot fartyg på Röda havet. Vi har haft ett tufft år bakom oss med en hög inflation, vilket inte bara har påverkat oss utan fått till följd att miljontals människor har hamnat i fattigdom. Vi har krig i Sudan och i Nagorno-Karabach. Rysslands krig mot Ukraina pågår än i dag. Finland är med i Nato, och Sveriges ansökan till försvarsalliansen har tagit steg i rätt riktning.

Detta är såklart bara ett litet axplock av vad som har hänt runt om i världen det senaste året.

En del av den svenska utrikespolitiken kan man se genom de satsningar vi gör på internationellt bistånd. Sverigedemokraterna och regeringen aviserade redan i Tidöavtalet att biståndet behöver reformeras, och vi har nu stakat ut en ny bana för Sveriges internationella bistånd.

Det är just nu 56 miljarder som fördelas årligen, och jag vet att många ställer sig kritiska till bistånd när vi har skriande behov här hemma. Vi har människor i Sverige som är hemlösa och som lider brist på sanitet. Människor dör i vårdköer. Vi har en utbredd gängkriminalitet, och vi blir dagligen utsatta för cyberangrepp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det här är systemhotande och påverkar såväl individer som företag. Men ska vi trots detta vara generösa och årligen lägga 56 miljarder behöver biståndet hanteras på ett trovärdigt, transparent och säkert sätt. En reformering behövdes för att bättre spegla väljarnas vilja, för det är ändå deras röster vi är här för att representera.

Trots att våra fyra partier - regeringspartierna och Sverigedemokraterna - har en del olika ingångar i hur vi vill att biståndet ska hanteras har vi landat i en gemensam produkt som vi alla ställer oss bakom och där våra respektive partiers viljor har beaktats i olika delar.

För att få bukt med världens alla utmaningar är dock biståndet ensamt otillräckligt. Sverige är en stor biståndsgivare, men även om vi skulle lägga hela vår statsbudget på bistånd skulle det inte räcka till världens alla behov. Men det bistånd vi faktiskt ger ska gå till genomtänkta, väl avvägda insatser. Vi ska ha en ansvarsfull biståndspolitik. Skattemedel ska inte betalas ut till organisationer där vi inte kan säkerställa att pengarna går dit det var tänkt.

Det är nämligen ett faktum att det finns en hel del korruption bland organisationer. Varje år får Sveriges biståndsmyndighet in hundratals anmälningar om misstänkt korruption. Anmälningarna ökar år för år, vilket kan tolkas på två sätt: Antingen ökar korruptionen, eller så har man tagit fram bättre rapporteringsmöjligheter och visselblåsarfunktioner. Oavsett anledning är korruptionsproblematiken reell. I majoriteten av de fall som inrapporterats till Sida har man kunnat fastställa att korruption har förekommit. Det handlar om förskingring, stöld, mutor med mera.

Med detta sagt är jag glad att korruptionsbekämpning inom biståndet har en hög prioritet i dag. Jag har även förhoppningar om att den nya generaldirektören för Sida tar detta på mycket stort allvar. Inga skattemedel ska betalas ut till korrupta!

Fru talman! Det svenska biståndet ska ha fokus på transparens och effektivitet. Ett effektivt utvecklingsbistånd ska på sikt inte längre behövas. Det måste vara målsättningen.

Målsättningen ska med andra ord inte vara att betala ut så mycket medel som möjligt, utan målet måste vara att få bäst utväxling för pengarna. Biståndet ska gå till de insatser där de gör bäst och mest nytta. Vi kan, som jag tidigare har nämnt, från svenskt håll inte hjälpa hela världen, men vi ska göra det bästa vi kan med de medel vi har.

Det finns flera aktörer som mobiliserar kapital där varje satsad krona på ett projekt multipliceras många gånger om. Kreditgarantier är också ett viktigt verktyg för att möjliggöra investeringar i utvecklingsländer. Detta hjälper människor på utsatta platser att kunna starta företag, trygga en egen inkomst och samtidigt bidra till en positiv samhällsutveckling i landet eller på orten där de är verksamma. Detta är en viktig del för att motverka fattigdom.

Fru talman! Det är ingen hemlighet att Sverigedemokraterna anser att den tidigare förda migrationspolitiken har varit ohållbar. Enträget har vi påtalat att det är oerhört ineffektivt att lägga stora resurser på de få av världens flyktingar som tagit sig till Sverige samtidigt som miljontals flyktingar fortfarande är kvar i sina närområden. Därför är det bra att vi nu har ett tak på avräkningar på biståndet för att bekosta migrationen till Sverige.

Herr talman! Jag kan bara konstatera att Socialdemokraterna fortsätter med sin symbolpolitik. För oss är det viktiga vilken skillnad vi faktiskt kan göra på riktigt, inte vilken rubrik eller vilket namn det har.

Olle Thorell framförde i sitt anförande kritik mot att vi pausat biståndet till Palestina. Jag skulle vilja fråga ledamoten om han inte håller med om att vi måste säkerställa att de biståndsmedel vi betalar ut inte går till terrorism eller till korrupta aktörer. Vi pausade biståndet för att säkerställa att inga felaktiga utbetalningar görs. Vi behöver ha ett transparent och säkert bistånd. Vi kan inte betala ut det lättvindigt bara för att vi alltid har gjort det, när vi vet att Palestina har stora problem med korruption.

Olle Thorell efterfrågade en långsiktig plan för biståndet till Palestina. Nu har Sida fått ett kompletterande regeringsuppdrag angående översynen av biståndet till Palestina. När översynen presenteras kommer regeringen att titta på den för att göra en bedömning av hur vi ska gå vidare framöver. Vad är det mer Olle Thorell vill se än att vi utreder det här grundligt och sedan gör en bedömning utifrån de fakta vi får på bordet?

Herr talman! Inledningsvis vill jag kommentera ett replikskifte där jag blev apostroferad rätt många gånger. Det kan vara läge att nämna något om det. Socialdemokraterna kritiserade Liberalerna hårt för att de samarbetar med Sverigedemokraterna. Jag tycker i all väsentlighet att Liberalerna är den vuxna i rummet, inte Socialdemokraterna, som sitter kvar i någon sandlådementalitet och inte kan samtala med andra partier. Liberalerna har vunnit väldigt mycket mer på detta. De får igenom sin politik både i riksdagen och i regeringen, något som Socialdemokraterna inte lyckas med.

Men det var inte därför jag begärde replik på Olle Thorell, utan anledningen var Olle Thorells kritik rörande borttagandet av feministisk utrikespolitik i budgeten. Därför skulle jag vilja fråga om Olle Thorell motsätter sig de delar vi har på detta område inom Tidösamarbetets utrikespolitik. Det handlar om att minska de digitala klyftorna med särskilt fokus på flickor och kvinnor och om att främja kvinnors företagande, arvsrätt och besittningsrätt. Det handlar om kvinnors och flickors rätt till utbildning och om att ha fokus på dem i konfliktsituationer, där vi vet att de är mer drabbade. Vilka av de åsikter och förslag vi har inom detta politikområde är det Olle Thorell så enträget vänder sig emot?

Herr talman! Som jag har nämnt tidigare spelar det roll vad man gör med biståndsmedlen. När den budgeten minskar eller ökar får det en viss effekt på enskilda projekt på många olika platser, för vi har ju väldigt många samarbeten med olika organisationer runt om i världen.

Jag tror ändå att vår modell är mycket bättre, för oavsett om vi riktar mer medel till det humanitära kommer de pengar som faktiskt går till utvecklingsbistånd att vara mer träffsäkra. Det ska arbetas med att mobilisera mer privat kapital, försöka få in hävstänger och höja de anslag som vi kan ge genom garantier, vilket när det landar rätt är ett extremt bra instrument för att mobilisera privat kapital när man annars kanske inte hade vågat göra investeringar i till exempel utvecklingsländer.

Herr talman! Att det humanitära biståndet ökar i denna oroliga tid är en självklar och väl vald prioritering. Vi har fler krig än vad vi kan räkna, och de humanitära behoven ökar. Det gäller att prioritera, vilket jag har varit inne på förut, och nu prioriterar vi de allra mest nödställda som är i stort behov. Vi vet att världen har oändligt stora behov på många plan, och skulle vi slopa humanitärt bistånd och bara ge utvecklingsbistånd skulle vi ändå inte kunna möta dessa behov.

Vi gör prioriteringar och smalnar av något för att kunna göra bättre insatser mer koncentrerat på de platser vi väljer. Vi minskar till exempel antalet landsstrategier för att öka koncentration och fokus och därmed förhoppningsvis göra en ordentlig insats.

Herr talman! Precis som ledamoten Thorell nämner finns det olika typer av bistånd, och det vi har kommit överens om är att villkora en del av utvecklingsbiståndet. Detta kommer att ligga till grund för vilka vi väljer som samarbetspartner i utvecklingsfrågor. Vill man nå en förändring och bidra till utveckling i dessa länder måste det finnas en vilja till samarbete från deras sida. Det kan inte bara vara ensidigt, för då kommer vi inte att nå någonstans. Jag tycker att detta är ett grundsteg på en bättre väg.

Herr talman! Det korta svaret på Olle Thorells första fråga är: Nej, vi vill inte se 0,5 procent av bni i bistånd, för vi har helt och hållet frångått principen om ett procentmål. I stället jobbar vi med fasta anslag som är förutsägbara så att man över tid vet hur mycket som kommer att användas, vilket gör det lättare att planera.

Frågan om andra stater och deras återtagande av sina medborgare handlar i grunden om folkrätten. Givetvis ska Sverige stå upp för den och verka för att den implementeras världen över. Det gäller inte minst i de fall där människor är i Sverige utan att ha rätt att vara här men inte heller släpps in i sina hemländer. De hamnar i en gråzon och famlar i blindo när de inte har ett land att vistas legalt i. Jag tycker därför att det är fullt rimligt att vi ställer krav på att dessa länder tar emot sina egna medborgare.

Herr talman! När det gäller biståndspolitiken handlar allting om prioriteringar, och det är det vi gör. Lotta Johnsson Fornarve antyder att vi inte skulle göra insatser som går i linje med den politik vi faktiskt driver, men detta är tämligen verklighetsfrånvänt.

Såväl i Tidöavtalet som i budgeten och reformagendan för biståndet preciserar vi att migrationspolitiska åtgärder behöver beaktas. Vi behöver motverka grundorsakerna till migration, vilket jag också nämnde i mitt huvudanförande. Allt det som ligger till grund för att människor tvingas eller vill migrera är också det vi arbetar med genom vår biståndspolitik.

Herr talman! Jag tycker att det var en fullt rimlig åtgärd som vi vidtog under föregående år när vi frångick enprocentsmålet för biståndet. Vi har i stället en fast summa som är förutsägbar, vilket underlättar planeringen av framtida insatser.

Tyvärr har fattigdomen ökat de senaste åren, men om man ser det hela i ett längre tidsperspektiv ser man att den har minskat. I mänsklighetens historia var det inte länge sedan Sverige var ett fattigt land.

Jag förstår att det finns otroligt stora behov av att minska fattigdomen runt om i världen, och vi adresserar detta genom vår politik och genom de fattigdomsbekämpande åtgärder som vi presenterar. Det handlar om utökad handel, jobbskapande med mera.

Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet.

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd, som debatteras i dag, är en del av statens budget som Sverigedemokraterna och regeringspartierna har kommit överens om. Det är sedan tidigare känt att våra fyra partier har lite olika syn på hur biståndspolitiken ska se ut. Vi har dock jämkat oss samman och landat i en bra produkt som alla fyra partier kan stå bakom.

Liksom budgetsamarbetet är biståndet en del av Tidöavtalet. Vi har kommit överens om att fokusera biståndspolitiken för att den ska utgöra ett verktyg för att motverka irreguljär migration, öka återvändandet och bidra till ett effektivt arbete för frivillig återvandring.

Biståndet ska innefatta effektiva åtgärder för att motverka själva grundorsakerna till migration. Nu tänker säkert vissa, inte minst oppositionen, att allt såklart handlar om migration när det gäller Sverigedemokraterna. Men man kan låta bli att vantolka och faktiskt försöka lyssna på vad den här omprioriteringen betyder. Jag menar att det finns starka synergier mellan bistånd och migration. Det finns direkta kopplingar såsom bistånd till flyktinghjälp, men även i princip allt annat bistånd har dessa synergier. Biståndet ska innefatta åtgärder för att motverka själva grundorsakerna till migration.

Vilka är då grundorsakerna till migration? Några av dem är krig och konflikt, brist på mänskliga rättigheter, brist på sjukvård, en för svag rättsstat, fattigdom och klimatpåverkan. Alla dessa utgör grundorsaker till migration och är samtidigt områden där bistånd har potential att göra skillnad.

Herr talman! Utvecklingssamarbetet är ett viktigt verktyg inom utrikespolitiken för att värna svenska intressen och möta de utmaningar som Sverige och världen står inför. Samordningen mellan utvecklingspolitiken, utrikespolitiken, handelspolitiken, klimatpolitiken och migrationspolitiken ska stärkas. Detta framgår i budgetpropositionen och har nu också förtydligats genom reformagendan för biståndet.

De tematiska prioriteringarna fokuserar på de områden där Sverige har intressen. Det handlar om att stärka det humanitära stödet för att rädda liv och lindra nöd. Det handlar om att främja frihet och bekämpa förtryck. Vidare handlar det om stärkta synergier mellan bistånds- och migrationspolitiken, om förbättrad hälsa för de allra mest utsatta, om fattigdomsbekämpning genom jobbskapande, handel och utbildning samt om utökat och effektiviserat klimatbistånd. Det handlar dessutom om att stärka kvinnors och flickors frihet, rättigheter och egenmakt.

Alla dessa tematiska områden är delar av den reformagenda som Tidöpartierna har tagit fram gemensamt och som kommer att ligga till grund för den fortsatta styrningen av biståndspolitiken.

Herr talman! Min frågar riktar sig också till statsrådet Forssell.

Den översyn som Sida fick i uppdrag att göra har nu kommit i hamn. Den gjordes för att säkerställa att inga av de svenska biståndspengarna ska gå till aktörer som inte förbehållslöst fördömer Hamas. I sin presentation konstaterade de att det inte finns några aktörer som fördömer Hamas förbehållslöst.

Man kan tycka vad man vill om översynen. Själv tycker jag att den var extremt bristfällig. Det är något som jag tror att statsrådet håller med om, eftersom man beslutade att ge Sida ett kompletterande uppdrag i den här frågan.

Ser statsrådet i det här läget några förutsättningar att återuppta utvecklingsbiståndet till Palestina när man svart på vitt har fått till sig att ingen aktör förbehållslöst fördömer Hamas?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! För drygt en vecka sedan gick den islamistiska terrororganisationen Hamas in i Israel och utförde omfattande terrordåd mot israeler och turister. Efter detta kom regeringen och Sverigedemokraterna överens om att pausa utvecklingsbiståndet till Palestina, vilket var klokt.

Men eftersom det humanitära biståndet kvarstår vill jag fråga statsrådet Forssell om FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar, UNRWA. Det är en organisation som bland annat kritiserats för att ha finansierat läromedel med antisemitiskt innehåll.

Utbildning är en del av det humanitära biståndet, och Sida uppger att vi i år betalar miljontals kronor till UNRWA. Min fråga är därför om Sverige i fortsättningen kommer att betala ut stöd till denna kritiserade organisation.

Herr talman! Morgan Johansson har i sina repliker upprepade gånger gjort antydningar om att vi skulle vilja exportera till diktaturer. Men i mitt huvudanförande var jag ganska tydlig med att stora delar av vapenexporten handlar om att Sverige och våra allierade ska kunna försvara sig mot den här typen av diktaturer. Det är alltså helt motsatt mot vad han försöker påklistra mig.

Det finns visst delar i den rådande lagstiftningen som utgör hinder, och det är någonting att motsätta sig. När det gäller Ukraina är det just så. Vi var tvungna att ta det via riksdagen och göra undantag för att kunna göra dessa exporter. Det hade varit en bättre situation om en sådan praxis redan hade funnits. Praxis i dag är att vi inte exporterar till länder som är i en väpnad konflikt, vilket Ukraina var och är. Men vi exporterar till Ukraina. Sverigedemokraterna vill att det ska finnas en sådan praxis som gäller redan från början, så att det inte behöver ta onödigt lång tid.

Herr talman! Jag vill till att börja med yrka bifall till reservation 2 från Sverigedemokraterna.

Sveriges försvarsindustri går på högvarv, och vår krigsmateriel är mer efterfrågad än på mycket länge. Detta är i det rådande säkerhetspolitiska läget mycket positivt, och det är ett konkret bidrag till vår avskräckande verksamhet mot de aggressiva diktaturerna, som tydligast representeras av Rysslands aggressiva krig i Ukraina.

Sverige har en viktig roll som demokratiernas vapensmedja, vilket vi ska vara mycket stolta över. Det som utgjort ett hinder för Putins invasion av Ukraina har varit de ukrainska försvararna som är beväpnade med vapen från västvärlden, där Sverige spelar en stor roll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Strategisk export-kontroll 2022 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Rysslands krig i Ukraina blir alltmer brutalt. Bara denna vecka har vi kunnat se hur en stor damm har sprängts i Ukraina, vilket lett till en omfattande förstörelse. Massakrer utförda av Ryssland har uppdagats i områden som Ukraina har befriat, och det är rimligt att förutsätta att Ryssland begått fler och än mer omfattande illdåd i de områden som varit ockuperade under en lång tid. Ukraina behöver därför befria de ockuperade områdena så snabbt som möjligt, och för detta behövs vapen från väst. Det är kanske det tydligaste exemplet som visar på behovet av en ökad export av krigsmateriel från Sverige.

Politiken på detta område har under decennier tyvärr varit inriktad på att begränsa och försvåra för export och tillverkning av krigsmateriel. Detta har försvårat och fortsätter att försvåra för Sveriges möjligheter att tillverka krigsmateriel både till vårt eget försvar och för export.

Den senaste utredning som gjorts i frågan hade titeln Skärpt exportkontroll av krigsmateriel och inriktades på att utifrån olika parametrar begränsa exporten. Det var en naiv utgångspunkt redan vid utredningens start 2015 och är en linje som är ohållbar i dagens värld med aggressiva diktaturer.

Nu är det hög tid att vi får en ny inriktning för politiken på plats, och behovet av detta har lyfts fram från flera håll. I propositionen om svenskt Natomedlemskap som regeringen lagt på riskdagens bord påpekade flera remissinstanser detta, bland annat Inspektionen för strategiska produkter och Utrikespolitiska institutet. Dagens exportkontrollregelverk är inte anpassat för vare sig ett Natomedlemskap eller för den nya säkerhetspolitiska värld som kräver att både vi i Sverige och andra länder har krigsmateriel så att vi kan försvara oss mot aggressiva diktaturer.

Herr talman! En ny utredning behöver göras så snabbt som möjligt om hur regelverket kan anpassas efter den nya situation som Sverige befinner sig i. Varje dag som går utan att en sådan utredning påbörjats innebär att Sverige och våra samarbetsländer riskerar att hamna i en situation där vi inte kommer att ha tillräcklig tillgång till vapen.

Vi menar att det är oansvarigt att inte omgående påbörja en sådan utredning. Det behövs en utredning snabbt om hur regelverken kan anpassas så att Sverige kan spela en viktig roll som producent av de vapen som vi och allierade länder behöver för att försvara oss mot aggressioner likt den som nu utspelar sig i Ukraina.

För att undvika att man som land utsätts för en så brutal invasion som den vi ser i Ukraina behöver man ha som grund att arbeta förebyggande genom sitt försvar. På så sätt kan man uppnå en avskräckande effekt. För detta behövs naturligtvis vapen, vilket är svårt att införskaffa i efterhand. Därför är det oerhört angeläget att svensk försvarsindustri ges förutsättningar att redan nu kunna förse oss och våra allierade med de vapen som behövs för att avskräcka en motståndare.

Herr talman! Sverige behöver också förbereda sig för en hotbild som kommer att finnas under lång tid. Därför behöver vi öva mot olika scenarier. Ett av de värsta scenarierna, som tyvärr är aktuellt, är om vi på olika sätt utsätts för massförstörelsevapen och hur vi då ska agera. Ryssland hotar för närvarande med att sätta in kärnvapen, och landet har med hjälp av kemiska vapen attackerat motståndare i olika stater. I framtiden kan även Sverige utsättas för olika former av massförstörelsevapen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Strategisk export-kontroll 2022 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

För att kunna hantera dessa situationer så bra som möjligt behöver de av våra myndigheter som berörs öva tillsammans, något som tidigare gjorts genom så kallade icke-spridningsövningar. Dessa övningar har tyvärr inte genomförts i samma utsträckning de senaste åren. Det är dags att trappa upp övningarna så att Sverige kan hantera insatser med massförstörelsevapen mot landet.

Herr talman! Det behövs också tillräcklig och rätt kompetens inom området exportkontroll för att kunna hantera den situation som uppstått i och med att Sverige är en stor exportör av både krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden. Tyvärr är inte fallet så i dag och har inte varit det under ett antal år. Den militära kompetensen på myndigheten ISP, som kontrollerar dessa produkter, har nämligen minskat i förhållande till det totala antalet anställda. I dagsläget är den mindre än någonsin då antalet anställda har ökat.

Behovet av militär kompetens för att kunna värdera de försvarspolitiska skälen för olika exporter har dock inte minskat utan ökat radikalt i förhållande till den upprustning som pågår. Redan 2017 pekade Riksrevisionen på behovet av specialistkompetens på ISP, men tyvärr har det inte blivit åtgärdat. I stället har vi en situation där juridiska bedömningar äger företräde framför försvarspolitiska. Detta leder till och har under många år lett till negativa konsekvenser för den svenska krigsmaterielexporten och för vårt försvar.

Herr talman! Från årets skrivelse om strategisk exportkontroll och produkter med dubbla användningsområden finns också flera positiva områden som är värda att uppmärksamma. Det handlar bland annat om att Sverige för första gången godkänt export av krigsmateriel till Mellanösterns enda demokrati, Israel. Det är banbrytande för svensk exportkontroll, och ett ökat utbyte med Israel på krigsmaterielområdet vore mycket välkommet av flera skäl. Dels handlar det om en väl utvecklad demokrati, dels är det ett land som har en högteknologisk försvarsindustri som Sverige kan tjäna mycket på att ha ett nära samarbete med.

Jag noterar också att arbetet med efterkontroller fortskrider, vilket är en viktig del för att ha kontroll över den krigsmateriel som exporteras och tillse att den inte hamnar på avvägar. Det är nu viktigt att de första kontrollerna på plats kan genomföras så snabbt som möjligt.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag påpeka att man i skrivelsen kan konstatera att saker går åt rätt håll men att det sker för långsamt. Då talar jag främst om behovet av en ny utredning, som jag nämnde. Framsteg har även gjorts av nuvarande regering, som avskaffat kravet att ISP ska lägga stora resurser på att bedöma andra staters inrikespolitiska prioriteringar och att den feministiska utrikespolitiken ska beaktas även inom detta område. Tvärtom är nu en resa påbörjad som kan innebära att Sverige solidariskt ställer upp och exporterar vapen till våra allierade. Inte minst kan vi underlätta för vår Natoanslutning genom att anpassa regelverket.

Fru talman! Jag riktar min fråga till statsrådet Forssell.

Sedan Sverige fick en ny regering har arbetet med att förbättra det internationella biståndet kunnat påbörjas. En nödvändig reformering av hur de svenska biståndsmiljarderna används är som bekant på gång. Under tiden har regeringen gett Sida i uppdrag att redovisa hur utvecklingssamarbetet används för att generera ytterligare engagemang och finansiering från bland annat den privata sektorn. Myndigheten fick också i uppdrag att analysera möjligheten att stärka det svenska näringslivets roll i utvecklingssamarbetet.

Min fråga är därför vilka lärdomar och slutsatser som statsrådet har kunnat dra av Sidas redovisningar i ämnet samt om vi kan vänta oss en större närvaro av svenska investeringar i utvecklingsländer framöver.