Anna Starbrink

Herr talman! Min fråga går till finansmarknadsministern. Ukrainska soldater slåss med svenska vapen. Samtidigt håller sig en del statliga aktörer med etiska principer som jämställer försvarsindustrin med porr, spel och tobak. Det gäller till exempel Pensionsmyndigheten. Ett annat exempel är Miljömärkning Sverige AB, som förvaltar miljömärket Svanen. På regeringens uppdrag arbetar de med miljömärkning av bland annat fonder och investeringsprodukter, och de väljer helt bort vapen.

Personligen har jag svårt att se något mer hållbart än att hjälpa Ukraina att vinna kriget med de stödpaket som vi kan bidra med.

Min fråga till finansmarknadsministern är: Vad är regeringens hållning avseende svensk försvarsindustri? Är det en viktig verksamhet som behövs för att vi ska kunna hjälpa Ukraina att vinna kriget och försvara sin frihet, och bör en placering där därmed betraktas som en hållbar placering? Eller är det en lika dålig och skadlig verksamhet som exempelvis tobaksindustrin?

Fru talman! Ännu ett stödpaket, det 14:e, ska vi debattera i dag. Tyvärr är det inte det sista stödpaketet.

Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina är ett grymt och tyvärr också utdraget krig som plågar människorna i Ukraina hårt och leder till stora mänskliga förluster.

Ukrainas motståndskraft och försvarsvilja imponerar, och vi ska fortsätta att ge vårt stöd. Det gör vi därför att det är vad anständiga stater gör. Vi stöder och hjälper våra vänner. Det är en solidaritetshandling.

Men det finns också ett egenintresse i detta. Att stödja Ukraina är ett viktigt led i att skapa säkerhet för hela Europa, även för oss själva. Ett väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas. Det konstaterar Försvarsberedningen. Ryssland utgör det allvarligaste och mest direkta hotet mot europeisk och svensk säkerhet på både kort och lång sikt.

Ukrainas kamp handlar om att försvara sitt land, sitt folk och sin frihet. Men i ett vidare perspektiv är det ytterst en konflikt om vilka normer och principer som ska vara styrande, den starkes rätt eller en regelbaserad världsordning.

Det är glädjande att se att riksdagens partier alltjämt är eniga i stödet för Ukraina. Det är verkligen en styrka. Ändringsbudgeten ger möjlighet att skicka ytterligare materiel till Ukraina. Och som vi redan har hört i debatten handlar det om viktig utrustning, ammunition med mera.

Men utöver detta innebär Sveriges 14:e stödpaket också en satsning på utbildning. Sverige kommer att fortsätta sitt engagemang i Operation Interflex, den brittiskledda grundutbildningsinsatsen med ambitionen att utbilda 30 000 soldater per kvartal. Sverige bidrar med ungefär 120 instruktörer.

Fru talman! Ukraina är ett av de länder i världen som har flest minor utplacerade. Det handlar om miljoner minor som Ryssland har placerat ut. Det är en katastrof för landet. Och risken är uppenbar att människor kommer att lemlästas och att detta kommer att pågå under lång tid framöver. Det förhindrar också förstås att marken brukas. Därför menar jag att det är så oerhört viktigt att Sverige med detta stödpaket som nu ska skickas bidrar till utbildningen i Litauen för ukrainska officerare i kvalificerad minröjning. Tanken är att de sedan ska kunna resa hem till sina hemmaförband och där utbilda fler minröjare. Det är ett viktigt bidrag till uppbyggandet av landet.

Fru talman! Detta 14:e stödpaket kommer att behöva följas av fler. Och min förhoppning är - det är någonting som Liberalerna har varit pådrivande för - att vi i närtid ska kunna erbjuda Ukraina tillgång till Jas Gripen. Regeringen har gett Försvarsmakten i uppdrag att se över förutsättningarna för detta. Och redan i början av november kommer vi att få ett underlag för vår fortsatta beredning. Detta och det förestående Natomedlemskapet, som jag hoppas nu är inom räckhåll, är viktiga förutsättningar för att vi ska kunna hjälpa Ukraina även med stridsflyg och på så vis också värna vår egen säkerhet.

Fru talman! Återigen gläder jag mig åt att vi fortsatt är så eniga i riksdagen när det gäller vårt stöd för Ukraina. Det är en styrka, och vi måste hålla ut. Som tidigare talare har sagt här måste vi vara uthålliga i vårt stöd för det ukrainska folket som också tvingas till en helt annan sorts uthållighet som är svår att föreställa sig.

Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)

Herr talman! Nästa vecka har det gått 18 månader sedan Ryssland inledde sitt oprovocerade, orättfärdiga anfallskrig mot Ukraina. Det har varit så mycket lidande, så många skadade och så mycket död.

Den strid som Ukraina nu för är en kamp för sitt lands frihet och sin självständighet. Samtidigt är det en kamp för Europas frihet och även vår. Den kampen måste Ukraina vinna. Ukraina måste vinna kriget och vinna freden. Det är möjligt. Det måste vi tro. Men det är möjligt bara om omvärlden fortsätter att ge ett omfattande militärt, humanitärt och politiskt stöd.

Det är en styrka att den internationella sammanhållningen i stödet till Ukraina är fortsatt stark och att vi i Sveriges riksdag i dag står helt eniga i vår långsiktiga vilja att agera för att fortsätta att skicka vapen och annan materiel till Ukraina.

I dag är det det 13:e stödpaketet som står på agendan. Den här gången uppgår stödpaketets värde till 3,4 miljarder. Sammantaget är vi väl då uppe i dryga 20 miljarder. Reservdelar, ammunition, minröjningsutrustning, transportfordon med mera finns i paketet, och det är nödvändiga tillskott till det ukrainska försvaret.

Sveriges stöd till Ukraina ska självklart ses som en solidaritetshandling för det ukrainska folket och dess rätt att forma sin framtid. Och på vilket fantastiskt sätt de lyckas sköta sitt försvar! Vilken skicklighet, vilken innovationskraft och vilken enorm vilja!

Men självklart finns det också stora förluster, skador och död. Våra hjärtan blöder för det ukrainska folket. Därför är vårt stöd så viktigt. Men det är också viktigt som ett strategiskt led i att hävda Europas och vår egen frihet och vår fred.

Herr talman! Ryssland har onda avsikter. Putins ambitioner sträcker sig vida längre än till Ukraina. Omvärlden har många gånger felbedömt Rysslands intentioner. Kanske har vi önsketänkt. Vi ville ju så gärna tro på freden, demokratin och friheten i Europa och att den var vunnen en gång för alla, även för det ryska folket. Men det står klart, vilket vår försvarsberedning konstaterar, att Ryssland sedan lång tid tillbaka anser sig vara i konflikt med hela västvärlden.

Utvecklingen i Ryssland går i neostalinistisk riktning. Det ser vi tydliga exempel på, med långa fängelsestraff för kritik mot regimen och med olika övergrepp och förföljelser, till exempel deportationer från Ukraina. Statens ideologi och överordnade förhållningssätt utgår från idén om Rysslands särart. Det övergripande hotet är från väst, och vad som framhålls som centralt är de ryska traditionerna, som står i skarp kontrast till den frihetliga, liberala ordning som vi lever i och vill försvara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i statens budget för 2023 - Försvarsmateriel till Ukraina och försälj-ning av jaktrobotar till USA

Det är dessa värderingar som vi måste värja oss mot. I dag är det Ukraina som slåss för sitt land och sin frihet och samtidigt för vår frihet.

Det stödpaket som vi i dag beslutar om är som sagt ett av många, men jag befarar att det inte är det sista. Sverige och omvärlden måste fortsätta att stödja Ukraina, och vi får aldrig ge upp. Vi måste hålla ihop.

Men det räcker inte att sända vapen. För att våra stödpaket verkligen ska få den betydelse som jag tror att vi alla önskar måste vi göra mycket mer. Vi måste stödja Ukraina politiskt och humanitärt. Vi måste driva på för Ukrainas medlemskap i EU och se till att Ukraina redan nu bjuds in att delta i EU:s försvarssamarbete Pesco. Vi bör också när vi själva en dag får bli medlemmar i Nato välkomna Ukraina som en allierad.

Krigsförbrytarna i Ryssland måste ställas inför rätta i Haag. En tribunal kommer att få stor betydelse.

Återuppbyggnaden av landet är inget som ligger långt i framtiden, när kriget är över. Återuppbyggnaden måste ske hela tiden, här och nu. Det handlar om de människor som lever sin vardag i Ukraina och hela tiden utsätts för dessa övergrepp och attacker från Ryssland. Där måste Sverige på olika sätt bidra.

Jag har förstått att det inom inte minst vårdområdet finns mycket vi kan bidra med. Det finns en hög kompetens i Sverige när det gäller bland annat rehabilitering av skadade människor.

Herr talman! Låt mig avsluta med att tacka alla partier i Sveriges riksdag för att vi så samlat och enigt i ord och handling visar vårt samstämmiga och mycket konkreta stöd för Ukraina. Jag yrkar bifall till finansutskottets förslag.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 3.)

Fru talman! Vi upplever en dramatiskt försämrad säkerhetssituation. Det är en säkerhetssituation som är väldigt allvarlig. Rysslands fruktansvärda och oprovocerade anfallskrig mot Ukraina är ett angrepp på friheten i hela Europa.

Jag tror att det är uppenbart för alla att försvaret måste förstärkas såväl materiellt som med kompetent bemanning. Under många år har Försvarsmakten varit underfinansierad och underdimensionerad i förhållande till sitt viktiga uppdrag att försvara vårt land.

Många har nu fått ett bryskt uppvaknande. Under förra året blev det övertydligt att även Sverige måste lämna en politik byggd på fromma förhoppningar utan verklighetsförankring bakom sig. Alla åtta partier i riksdagen kunde enas om att öka försvarsanslagen med ambitionen att nå 2 procent av bnp snarast möjligt. Och i maj 2022 hade därtill tillräckligt många partier anslutit sig till Liberalernas linje om att det var dags att söka Natomedlemskap. Därmed kunde också en ansökan gå in till Nato.

Jag är övertygad om att Natomedlemskapet kommer att tjäna oss väl. Men det räcker förstås inte att bli medlemmar och hoppas på stöd från våra blivande allierade. Vi måste stärka vår egen försvarsförmåga, och då blir naturligtvis personalfrågorna helt centrala.

Den uppbyggnad som behövs handlar till stor del om att säkerställa bemanningen inom såväl olika delar av det civila försvaret som inom frivilliga försvarsorganisationer och naturligtvis Försvarsmakten.

I går överlämnade Försvarsberedningen sin första delrapport till regeringen. Det är en kontrollstation för det gällande totalförsvarsbeslutet. Det är en enig försvarsberedning, vilket jag ser som en styrka, som gemensamt pekar på behovet av att stärka såväl det civila som det militära försvaret. Beredningen konstaterar att just bristen på personal är en begränsning för tillväxten, som planerades i totalförsvarsbeslutet 2020, och understryker personalförsörjningens betydelse för att klara detta. Därtill handlar det om att möta behoven som uppstått genom olika beredskapsåtgärder, om det viktiga stödet till Ukraina och förstås om den kommande Natointegrationen.

Försvarsmakten och andra berörda myndigheter inom totalförsvaret har ett stort ansvar - och även ett stort och brett mandat - att göra sina organisationer attraktiva för människor att verka inom och att säkerställa en god kompetensförsörjning. Politiskt ska vi naturligtvis ta ansvar för att skapa förutsättningar som möjliggör för myndigheterna att leva upp till sitt uppdrag och sitt ansvar, men det gäller också för oss, tycker jag, att undvika detaljreglering i fråga om deras arbetsgivarroll.

Det har väckts många motioner inom området personalpolitik här i riksdagen. Det visar på ett stort engagemang och på en iver att utveckla försvaret. Det är ett engagemang som jag tror att vi alla delar, även om vägen dit kan se lite olika ut.

Flera av dessa motioner innehåller intressanta förslag, och man pekar på möjligheter. Samtidigt kan vi konstatera att mycket av det som föreslås är sådant som redan pågår inom berörda myndigheter.

Jag vill ännu en gång slå ett slag för vikten av återhållsamhet i fråga om att detaljreglera verksamheterna när det gäller kompetensförsörjningsområdet och arbetsgivarfrågor.

Det finns flera stora utmaningar som myndigheterna måste ta ansvar för att hantera i sitt operativa arbete. Försvarsmakten planerar för utökningar i samtliga försvarsgrenar och stridskrafter. Givet omvärldsläget är detta naturligtvis mycket angeläget.

Fru talman! Jag vill gärna peka på den uppenbara jämställdhetsbristen. Det behövs fler kvinnor i försvaret. Det är förstås en fråga om att kvinnor ska ha motsvarande möjligheter som män har. Men framför allt är det en förutsättning för en långsiktigt hållbar personalförsörjning och för tillväxt i såväl grundorganisationen som krigsorganisationen.

Fokus i Försvarsmakten ligger på att öka andelen kvinnor i grundutbildning med värnplikt, eftersom det utgör det huvudsakliga insteget till de militära personalkategorierna. Det är ingen snabb lösning, men det är den långsiktigt rätta strategi som behövs för att öka rekryteringsbasen för anställning i Försvarsmakten. Detta är ett arbete som pågår, och det finns anledning att noga följa utvecklingen.

Ett proaktivt agerande behövs mot strukturer samt mot brister i till exempel materiel, som flera talare har varit inne på tidigare i denna debatt, och brister i ledarskap som försvårar för kvinnor att verka på alla nivåer i den mansdominerade försvarsverksamheten. Detta kräver ett dagligt engagemang från ledare i hela organisationen utifrån de värderingar som ska prägla verksamheten.

Fru talman! Det är kompetensen som är viktig, inte hos vem den finns. Därför måste Försvarsmakten ha en inkluderande hållning även gentemot hbtqi-personer. Jag vill betona att Försvarsmakten har gjort mycket på detta område. Men vi får inte glömma att de fördomar och de begränsningar som människor möter i samhället i stort också finns inom Försvarsmakten. Det finns all anledning att påminna om detta, särskilt nu i en tid när till exempel hbtqi-personers rättigheter ifrågasätts och inte minst transpersoner i hög grad stigmatiseras. Jag vill därför uppmana Försvarsmakten att fortsätta sitt viktiga arbete för inkludering och låta kompetensen komma till sin rätt oavsett hos vem den finns.

Det går inte att bortse från utmaningarna vad gäller personalförsörjningen eller kompetensförsörjningen. Liksom i många andra delar av samhället råder det kompetensbrist, och det kräver ett ambitiöst utvecklingsarbete för att lyckas möta behoven. Detta behöver följas upp och analyseras för att möjliggöra en framåtsyftande och lärande process. Jag föreställer mig att den nybildade Myndigheten för totalförsvarsanalys i sitt viktiga uppföljnings- och utvärderingsarbete av det svenska totalförsvaret kommer att bidra till att öka kunskapen och se luckorna och bristerna och var åtgärder behöver vidtas utifrån de mål som riksdagen har beslutat för totalförsvaret, både för det militära och för det civila försvaret.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag betona att kompetensförsörjningen och personalpolitiken är avgörande delar i den helhet som krävs för att stärka försvarsförmågan och göra Sverige säkrare.

Med detta yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Herr talman! Den här debatten visar att det finns en stor och gemensam vilja att ta ansvar för Sveriges krisberedskap. Det är väldigt glädjande, för Sverige som land ska naturligtvis stå väl rustat att möta kriser och till och med krig.

Tyvärr är vårt civila försvar - liksom det militära - eftersatt. Det är därför en högt prioriterad fråga att bygga vår civila förmåga starkare. Rysslands fruktansvärda och våldsamma anfallskrig mot Ukraina och det aggressiva tonläge som riktas mot väst, inklusive Sverige, har dramatiskt förändrat vårt säkerhetsläge.

Krig är naturligtvis bland det mest fasansfulla vi kan tänka oss. Vår civila beredskap måste ta höjd för detta men också för andra situationer som utmanar vårt samhälle. Jag tänker på klimatrelaterade kriser, cyberattacker, nya pandemier och andra hälsorisker. Tyvärr kan listan över vad vi måste vara beredda på göras väldigt lång.

Regeringen pekar på den pågående utvecklingen av det civila försvaret och samhällets krisberedskap och att detta naturligtvis bör både fortsätta och påskyndas under kommande år. Propositionen Totalförsvaret 2021-2025 och beslut som har fattats efter den ger den huvudsakliga inriktningen för det fortsatta arbetet med det civila försvaret.

Vi är på rätt väg, menar jag. En lång rad goda initiativ tas och har tagits i Sverige. Och ett antal utredningar ser över hur beredskapen kan stärkas - ur många olika perspektiv.

Vi följer väl alla utvecklingen i Ukraina och slås av det fruktansvärda som människorna där tvingas uppleva men också av den enastående förmåga till motstånd som civilbefolkningen liksom landets ledning och försvarsmakt uppvisar. Det är imponerande. Det är också tydligt hur oerhört centralt det är med den grundläggande infrastrukturen och att nödvändiga samhällstjänster kan upprätthållas även när människor är sårbara och har hamnat i ett väldigt utsatt läge. Jag tror att vi kan lära oss mycket av det som nu sker i Ukraina och av hur det ukrainska folket möter det krig som de utsätts för.

Mycket görs, och vi har tagit flera viktiga initiativ. Jag är glad att den nya regeringen har en särskild minister med ansvar för dessa frågor. Det ger kraft att driva på i utvecklingen av det civila försvaret. Även inrättandet av det nya nationella säkerhetsrådet och tillsättandet av en nationell säkerhetsrådgivare tror jag kan bli väldigt betydelsefullt.

Strukturen och lagstiftningen inom totalförsvaret och krisberedskapen behöver förstås säkerställas. Nu ses detta också över på en rad områden. Inte minst gäller det hälso- och sjukvårdsområdet, där det finns mycket att göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

Räddningstjänstens roll har flera varit inne på i denna debatt. Det kan inte nog understrykas hur viktigt detta är. Och aktiveringen av civilplikten, som nu görs, är av stor vikt. Detsamma gäller de åtgärder som regeringen, MSB och många andra vidtagit när det gäller räddningstjänstens utveckling, personalförsörjning och utbildning.

Herr talman! Ett annat område som flera talare har lyft fram gäller cyberattacker, som vårt samhälle redan i dag utsätts för och är sårbart för. En lång rad åtgärder har vidtagits på senare tid för att förbättra förutsättningarna att stå emot dessa attacker och öka vår säkerhet. Det nya nationella cybersäkerhetscentret har en viktig roll att fylla när det gäller att stärka samhällets förmåga att förebygga, upptäcka, mota och hantera cyberattacker och olika incidenter. Men det kommer att krävas ett stort och omfattande arbete för att vi ska kunna fullfölja vår ambition att rusta vårt samhälle att stå stadigt även i de sammanhangen.

Herr talman! Det finns oerhört mycket mer man skulle kunna lyfta fram, men jag ska inte förlänga debatten. Jag konstaterar att många av de motioner som vi diskuterar i dag innehåller kloka förslag. Jag konstaterar också att det redan nu pågår ett aktivt arbete i olika delar för att utveckla och stärka vårt samhälles beredskap att möta kriser.

Det är välkommet att frågan om civil beredskap nu är en fråga som engagerar många och brett, för så har det inte alltid varit. Vi allihop har kanske inte heller känt det stora behovet tidigare. Men nu är mitt intryck att man från alla partier tar frågan på stort allvar. Det är ju ett bryskt uppvaknande för många av oss när vårt samhälle prövas av så stora utmaningar som pandemin och det kraftigt försämrade säkerhetsläget. Jag är glad att vi nu arbetar med stor kraft för att stärka vår beredskap.

Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till utskottets förslag och också passa på att önska herr talmannen och alla ledamöter en glad påsk.

Herr talman! Tack för frågan, Hanna Gunnarsson! Om jag hade en kristallkula och kunde se in i framtiden skulle jag ge dig glasklara svar.

Det är klart att vi i Sverige ska göra allt för vårt lands säkerhet, och kommer det till exempel en stor hotbild riktad mot Gotland är jag tacksam om Nato finns där, med allierade från olika länder, och bidrar till försvaret av Sverige. För mig är det inte kontroversiellt. För mig vore det kontroversiellt att säga att vi vad som än händer absolut inte ska ta hjälp av våra allierade med några baser i Sverige. Det tycker jag vore helt omoraliskt, och det är ingenting jag vill stå för.

Däremot är vi ju inte där i dag att vi måste bejaka tanken på att på kort sikt ha Natobaser här, men när det skorpar till sig ordentligt - eller om, för vi hoppas ju att det aldrig sker - är jag tacksam om Nato vill vara med och bidra till vår säkerhet.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

Herr talman! Tack för din fråga, Hanna Gunnarsson!

Jag tycker att Sverige ska hålla öppet hur vi vill forma vår säkerhetspolitik och vår försvarspolitik i framtiden. Det är bra att vi inte har några förbehåll. Det finns ingenting i dag som talar för att vi på kort sikt ska ha vare sig kärnvapen eller baser på svenskt territorium, men jag vill klargöra att vi för vårt lands räkning ska fatta de säkerhetspolitiska beslut som är nödvändiga för att trygga Sverige och Sveriges befolkning i varje givet läge. Därför är det klokt att vi håller öppet och är redo att fatta beslut och göra analyser framåt i takt med utvecklingen.

Jag tror att det vore olyckligt att bestämt låsa sig vid en princip som ska gälla för lång tid; vi ser ju hur Norge agerar väldigt pragmatiskt i sitt medlemskap i Nato, och det är ett förhållningssätt som jag tycker att även Sverige bör anamma. Därför vill jag från Liberalernas sida säga att vi inte stänger dörren för att på sikt ha baser i Sverige. Det betyder inte att Sverige kommer att ha det i närtid, och det ser jag inte heller behov av nu.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för frågan om Sveriges roll i ett Natomedlemskap där även Turkiet ingår. Jag tycker att vi ska ha en engagerad och tydlig roll där vi ska göra vår röst hörd. Men vi ska också minnas att de beslut som gäller vad som ska ske på svensk mark är beslut som Sverige fattar på samma sätt som Turkiet har självbestämmande över sitt land.

Jag tycker att det vore olyckligt om vi målade upp en bild av att vi med ett svenskt Natomedlemskap på något vis skulle bli en sorts lydstat till Turkiet. Det är en falsk bild som inte har med verkligheten att göra och som verkligen inte gynnar Sveriges roll i världen eller vår säkerhetspolitik.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Svenneling för hans fråga. Jag tror att det är uppenbart för alla att Turkiet har ett stort underskott när det gäller demokrati. Det finns stora problem. Ledamoten har redogjort för flera av dem, bland annat hur oppositionen behandlas.

I vår är det val i Turkiet, och det blir naturligtvis ett tillfälle då vi får ett kvitto på hur det står till med demokratin där.

Från Liberalernas sida vill jag vara väldigt tydlig med att vi ser stora demokratiproblem, ett stort underskott, i Turkiet. Vi ser att oppositionen inte har de möjligheter att verka som vi tycker ska fungera i en demokrati.

Om vi tittar på hur världen i övrigt betraktar Turkiet finner jag The Economists demokratiindex intressant. Man placerar Turkiet på plats 103 av 167 stater. Det kan inte sägas vara ett gott betyg för ett land som vill framstå som demokratiskt. Man pekar på stora brister.

Så svaret är: Nej, demokratin är inte till fyllest i Turkiet, och vi ser allvarligt på bristerna där.

Blir det en bättre eller sämre situation om Sverige går med i Nato? Jag tror inte att de inrikespolitiska förhållandena i Turkiet över huvud taget påverkas av ett svenskt medlemskap. Däremot är det uppenbart att Sverige har använts som ett inlägg i den uppskruvade inrikespolitiska valdebatten i Turkiet.

Herr talman! Äntligen! Beslutet om Sveriges medlemskap i Nato är historiskt. Det är det enskilt viktigaste försvarspolitiska beslut som Sverige kan fatta i det nya, allvarligt försämrade säkerhetsläge som följer av Rysslands våldsamma anfallskrig mot Ukraina.

Ingen organisation har som Nato bidragit till fred och säkerhet i världen. Att länder samarbetar för att ömsesidigt stärka varandras säkerhet och avskräcka tänkbara angripare har visat sig tjäna världen bra, vilket har varit tydligt under Natos hela historia. Det är en stor trygghet för Sverige att ta steget in i Nato, och det blir samtidigt en styrka för Nato när Sverige blir en allierad. Vi kan bidra med vårt geografiska läge, vårt högteknologiska försvar och mycket annat, som ledamoten Alm redogjorde för tidigare. Det är säkerhetspolitiskt men också moraliskt vettigt och riktigt att Sverige nu deltar i samarbetet för vår gemensamma säkerhet.

Herr talman! Grattis, Finland! Våra finska vänner ser ut att komma med i Nato före Sverige. Detta är naturligtvis viktigt för Finland med dess 134 mil långa gräns mot Ryssland, men för Sverige är det illa att lämnas utanför ännu en tid. Men det är också dåligt för Nato, som skulle ha stor nytta även av ett svenskt medlemskap.

Men ha förtröstan! Förr eller senare kommer Sverige att bli medlem i Nato. När detta sker är ett beslut som ligger i Turkiets händer. Nu gäller det att vi i Sverige håller huvudet kallt och agerar på ett sätt som gynnar våra möjligheter att bli medlem utan att vi för den sakens skull tillmötesgår orimliga krav på att vi ska montera ned våra grundlagsskyddade rättigheter. Sverige lever redan i dag upp till Natos krav på medlemsländerna, och vi lever upp till det avtal som vi och Finland har med Turkiet. Nu är det Turkiet och Nato som måste visa vad open door policy betyder.

Genom Nato förbättras vår säkerhet påtagligt. Men inträdet i Nato är inte målet, utan det är början på en ny era där Sverige ska forma sin roll i samarbetet. Liberalerna menar att Sverige ska vara en engagerad och aktiv medlem, och jag vill peka på några viktiga aspekter.

Först och främst har vi de ömsesidiga försvarsgarantierna och artikel 5. Vi har argumenterat för Nato för Sveriges säkerhets skull. Detta är viktigt och en enorm trygghet för Sverige, men det är i lika hög grad ett stort ansvar för vårt land. Vi måste förbereda oss på den nya situationen att svenska kvinnor och män kommer att tjänstgöra för andra länders säkerhet, exempelvis i Baltikum, där Nato har baser och där hotet från Ryssland känns mer påtagligt än på många andra platser. I värsta fall kommer svenska soldater att få uppleva krig med allt vad det innebär.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

En annan aspekt är behovet av att stärka vårt eget försvar. Natomedlemskapet förpliktar oss att ta ansvar för vår egen beredskap och upprätthålla vår egen försvarsförmåga liksom vår förmåga att hjälpa andra allierade vid ett väpnat angrepp. Med andra ord måste Sverige kraftigt förstärka sitt eget försvar. Natos riktmärke säger 2 procent av bnp, vilket Natochefen Stoltenberg dessutom har klargjort ska betraktas som ett golv, inte ett tak. Liberalerna anser att vi på kort sikt kan behöva utöka försvarsanslagen ännu mer för att bygga vårt tyvärr eftersatta försvar starkare för att sedan kunna lägga oss på den nivå som Nato har pekat ut som ett riktmärke.

Kärnvapenfrågan, som många redan har tagit upp i dagens debatt, förtjänar en seriös diskussion. Regeringen skriver i propositionen att man håller fast vid den svenska Natoansökan utan förbehåll, för bland annat kärnvapen på svensk mark.

Det finns inga som helst tecken på att något Natoland som har kärnvapen - USA, Storbritannien eller Frankrike - vill placera dem i Sverige.

Samtidigt råder det inte någon som helst tvekan om att kärnvapen i händerna på despoter i vår omvärld, helt utan moral men med stora maktambitioner att härska, är ett existentiellt hot mot oss och mot världen. Det är oroande, minst sagt, att Ryssland skramlar med sina kärnvapen.

Att Nato har förmåga att möta dessa hot är en trygghet för oss och för världen. Men det är upp till oss själva som land att besluta hur vi vill ha det. För detta krävs inga förbehåll. Sverige måste fortsätta att ha ett stort engagemang i fråga om rustningskontroll, nedrustning och icke-spridning, bland annat genom Stockholmsinitiativet för kärnvapennedrustning. Det finns ingen motsättning mellan att fortsätta arbeta med det och att bli en aktiv medlem i Nato.

När det gäller Natobaser i Sverige vill vi från Liberalernas sida ha en öppen hållning. Vi ska, likt Norge, inte heller här ha några förbehåll vid inträdet. Norge har sin egen baspolitik som innebär nej till permanenta baser i normal fredstid. Men samtidigt har de en pragmatisk hållning och fördjupar sitt samarbete med ökad närvaro från Nato i Norge.

Sverige ska självklart som en suverän stat fatta sina egna policybeslut, precis som Norge har gjort. Från Liberalernas sida menar vi att Sverige som en aktiv allierad ska eftersträva ett djupt och förtroligt samarbete som även inbegriper stark närvaro av Nato i Sverige, vilket på sikt kan innebära baser på svensk mark. Men där är vi inte i dag.

Herr talman! Avslutningsvis: Det viktigaste vi kan göra för att stärka vår säkerhet som land är att bli medlemmar i Nato. För Liberalerna har det varit en lång väntan. Redan 1995 väckte dåvarande folkpartiledaren Maria Leissner frågan om svenskt Natomedlemskap. Och sedan 1999 har partiet drivit frågan. Det är förstås utmärkt att vi har fått med oss en betryggande majoritet för ett Natomedlemskap och att Liberalernas försvarspolitik på så vis också har blivit Sveriges. Men det går inte att samtidigt tänka bort att det vore fantastiskt om vi redan vore medlemmar i stället för att ta detta steg nu när vi redan åter har krig i Europa.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Jag ber om ursäkt för mina små övertramp här. Jag skyller på iver och nybörjarskap i kammaren.

Tack för ditt - för ledamotens - svar! Jag hör att du säger - förlåt, ledamoten säger - 2 procent utan Nato. Majoriteten här vill ju satsa 2 procent och vara medlem i Nato. Det kommer att krävas mer för att jag ska känna mig trygg med den säkerhetspolitik som ledamoten förespråkar.

Jag noterar också förslaget om att samarbeta med våra grannländer. Det är bara det att våra grannländer är eller vill vara med i Nato. De väljer inte att samarbeta bilateralt med Sverige. De väljer Nato. Hur ska ledamoten bygga detta samarbete som han eftersträvar med våra grannländer?

Herr talman! Tack, ledamoten, för ditt långa och resonerande inlägg, som ändå inte gav alla svar som jag skulle vilja ha!

Du beskriver att Sverige har tjänats väl av alliansfriheten under 200 år. Det kan man naturligtvis diskutera.

Framtiden är kanske ännu mer aktuell för oss att förhålla oss till, och jag undrar om du delar överbefälhavarens uppfattning att ett militärt angrepp inte går att utesluta. Om du inte tror att han har fel på den punkten tycker jag att det är viktigt att Vänsterpartiet redogör för hur Sverige ska hantera ett sådant angrepp. Ni ger inga svar i er budget eller i andra sammanhang.

När du tidigare fått frågan i replikskiften här har du svarat med ganska långa och intressanta säkerhetspolitiska resonemang, men du lämnar frågan obesvarad. Hur vill du försvara Sverige?

Jag ska skicka med en annan fråga också. Den handlar om detta med kärnvapen.

Jag tror att vi alla delar din avsky mot kärnvapen och gärna skulle se en helt kärnvapenfri värld. Men det råder ju inga tvivel om att kärnvapen i händerna på despoter utan moral men med stora maktambitioner är ett existentiellt hot. Även om jag delar visionen om en kärnvapenfri värld vill jag fråga dig om du och Vänsterpartiet menar att världen skulle bli säkrare utan Nato. Hur skulle en värld där bara Ryssland, Kina och Nordkorea har kärnvapen påverka Sveriges säkerhet på ett positivt sätt?

(TALMANNEN: Jag påminner om att vi i kammaren talar i tredje person om varandra via talmannen snarare än rakt över golvet.)

Fru talman! År 1998 höll Folkpartiet landsmöte. Det hade redan gått några år sedan Berlinmuren föll, och vi var mitt i en tid som starkt präglades av en öppenhetsvåg som formligen svepte över Europa och fick unga människor, som jag själv vid den tiden, att starkt känna vad frihet innebär. Vi kunde nästan ta på den.

Vi korsade alla gränser i Europa, och vi fick inblick i livet i öst och knöt många vänskapsband. Men vi var aldrig naiva. Vi visste att freden och friheten aldrig får tas för given, och vi visste att ensam inte är stark, bara ensam. Folkpartiet, dåtidens Liberalerna, beslutade på landsmötet i Lund att vi ska arbeta för ett svenskt medlemskap i Nato, och det har vi gjort sedan dess.

Det var uppenbart för oss då att alliansfriheten inte kan säkra vår frihet i framtiden. Vi kände också starkt att vi behöver vara solidariska med andra demokratier. Detta var och är fortfarande våra starkaste argument för ett svenskt Natomedlemskap. Och i dag har vi äntligen nått fram till tröskeln till försvarsalliansen. Det är oerhört betydelsefullt, inte bara för oss som var unga när muren föll utan också för våra barns och våra barnbarns framtid.

Det räcker förstås inte att vi blir medlemmar i Nato, utan vi måste stärka vår egen försvarsförmåga. Både som land och som folk måste vi vara redo att möta de största av utmaningar. Det är en ny verklighet som formas, med Putins fruktansvärda anfallskrig mot Ukraina och maktambitioner som vi inte helt och fullt vet vidden av. Men verkligheten formas också av de ökande klimathoten, som kommer att påverka våra liv än mer påtagligt i framtiden. Och som alltid är det de människor som redan är sårbara som drabbas hårdast.

Fru talman! Vi ska ändå inte vara rädda för framtiden. I stället ska vi tillsammans ta ansvar, leda vägen och vara med och forma vår framtid. I den budget och det utgiftsområde som vi diskuterar här i dag måste fokus ligga på att stärka Sveriges motståndskraft och det militära försvaret så att vi alla kan känna trygghet i förvissningen om att vi som nation har förmåga att försvara vårt eget land och våra blivande allierade i ett ömsesidigt, förtroendefullt och nära samarbete. Lika viktigt är det, av samma skäl, att vi stärker det civila försvaret.

Fru talman! De stora ekonomiska satsningar som nu görs och som ligger framför oss, tillsammans med de höga ambitioner som regeringen har visat att den har, måste ge effekt. Därför är det bra att det nu startas en ny myndighet, Myndigheten för totalförsvarsanalys. Även detta är något som Liberalerna har arbetat för. Jag ser den som ett viktigt verktyg för att följa upp totalförsvaret och hur det utvecklas i förhållande till den riktning som vi här i riksdagen stakar ut.

Fru talman! Tortyrkammare för barn - har någon hört något så fruktansvärt? Kan vi föreställa oss hopplösheten i detta? Sönderbombade mödravårdsmottagningar, lekparker som måltavlor för ryska angrepp och hundratals barn som försvunnit - har någon hört något så fasansfullt? Och det är bara ett axplock ur den häpnadsväckande rapportering vi får ta del av från krigets Ukraina. Det är axplock av ondska.

Att Ukraina klarar att försvara sitt land mot Ryssland och dess fruktansvärda anfallskrig är avgörande för säkerheten i Europa, men här och nu handlar det framför allt om alla människor som får uppleva krigets fasor. De måste få en chans att få sin frihet tillbaka och bygga upp sin tillvaro igen.

Nyligen gjorde Sverige ett stort stödpaket, som var större än alla tidigare paket tillsammans, och skickade till Ukraina. Men det kommer att behövas mer. Kommande stödpaket behöver formas med lyhördhet för vad Ukraina efterfrågar och behöver.

Den budgetproposition som regeringen har lagt fram ger goda förutsättningar för att vi för det första ska kunna stärka vårt militära och civila försvar, för det andra göra vårt inträde i Nato till en viktig insats för att stärka vår försvarsförmåga och vår solidaritet med andra länder och för det tredje - sist men inte minst - fortsätta vårt militära och humanitära stöd för Ukraina.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali

Fru talman! Svenskar har gjort och kommer att göra stora insatser för fred och trygghet i världen genom vårt lands deltagande i olika internationella insatser såsom den i Mali. Alla som har bidragit och kommer att bidra förtjänar förstås vårt hjärtliga och varma tack.

Från Liberalernas sida ser vi ett stort behov av internationella kris- och konflikthanteringsförmågor. Fler insatser i till exempel FN:s och EU:s eller Natos regi kommer att behövas, och Sverige bör engagera sig i dessa. Men de insatser som görs måste ha förutsättningar att uppfylla sitt syfte och stödja en positiv utveckling på den plats där man verkar.

Tyvärr är utvecklingen i Mali mycket nedslående och blir allt farligare. Trots ett långvarigt och omfattande utländskt engagemang med truppnärvaro går utvecklingen i Mali åt helt fel håll. Det är mycket bekymmersamt att förhoppningarna om skydd av civila, främjande av mänskliga rättigheter, humanitär verksamhet och stöd till en politisk övergångsprocess inklusive genomförande av demokratiska val inte har blivit möjliga att uppfylla.

Det här innebär att vi nu i stället ser en kraftigt försämrad situation som minskar människors frihet och säkerhet. De militärkupper som genomfördes i augusti 2020 och maj 2021 var allvarliga signaler om en negativ utveckling och att den skulle förstärkas ytterligare. Det samarbete som finns med den avskyvärda Wagnergruppen med sina krigsförbrytare och sina täta band till Putins Ryssland gör naturligtvis situationen ännu värre.

Liberalerna påpekade detta redan för mer än ett år sedan och föreslog då att vi skulle göra en snabbare avveckling av den pågående insatsen. Tyvärr fick vi inte gehör för vårt förslag. Det är beklagligt. Det har fördröjt den här processen, och vår närvaro har blivit onödigt lång. Det är en farlig situation som behöver hanteras på ett sätt som skapar de bästa förutsättningarna att avveckla det svenska åtagandet i Mali.

Fru talman! Det är bra att vi nu har ett konkret förslag från regeringen om hur den svenska insatsen inom ramen för FN:s samarbete ska avvecklas tidigare än vad som tidigare var beslutat om än senare än jag skulle önska. Jag välkomnar detta.

Det har varit ett viktigt åtagande med en stark närvaro med en väpnad styrka i Mali ända sedan 2014. Det är naturligtvis beklagligt att utvecklingen gått åt fel håll, främst förstås därför att det drabbar civilbefolkningen och människors vardag, men också för att det inte längre är rimligt och meningsfullt för Sverige att fortsätta sitt engagemang på plats.

Nu är det i stället viktigt att fokusera på en god ordning för avvecklingen av vår närvaro i landet med sikte på att den ska vara avslutad i sin helhet senast den 30 juni nästa år. Det är rimligt att det får finnas en svensk väpnad styrka bestående av högst 470 personer som ställs till förfogande för avvecklingen av det svenska engagemanget i Mali. Det här beslutet borde ha fattats för länge sedan, men det är bättre sent än aldrig.

Svenskt deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali

Fru talman! Jag yrkar bifall till propositionen och förslaget i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 13 december.)

Herr talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag tänker att civilsamhället både i Sverige och i andra länder är en viktig resurs i det här arbetet, liksom en samverkan däremellan.

Statsrådet nämnde också vikten av att arbeta med hälsa. Därför vill jag fråga om han skulle kunna utveckla något mer när det gäller Sveriges möjligheter att bidra till en förbättrad hälsa just kopplat till hiv. Det finns inget botemedel eller vaccin, men det finns både bromsmediciner och förebyggande läkemedel, så kallade Prep.

Herr talman! I dag är det Världsaidsdagen. Det har gått 40 år sedan de första fallen konstaterades, men aids är fortfarande en dödlig sjukdom.

Ojämlikhet, stigma och diskriminering går hand i hand med smittspridningen. Varannan minut smittas en ung kvinna av hiv. Under 2021 smittades en och en halv miljon människor - en miljon fler än det gemensamma globala delmålet som vi skulle sträva mot.

Man kan bli besviken och känna hopplöshet, men det finns verkligen stort hopp. Det finns länder där hbt-personers rättigheter stärks, och det finns länder där flickors och kvinnors rättigheter också stärks.

Sverige har en stark tradition av att vara pådrivande i den globala kampen för mänskliga rättigheter. Min fråga går till biståndsminister Johan Forssell. Hur vill regeringen fortsätta det viktiga arbetet för att motverka hiv och bidra till att målet om en aidsfri generation kan uppnås?

Fru talman! Jag uppfattade inte att det var någon fråga utan mer ett resonemang, som jag gärna kan ta delta i.

Jag känner naturligtvis också en stor oro för hur befolkningen i olika förtryckarländer utsätts för sina regimers hårda förtryck. Det gäller naturligtvis även i till exempel Turkiet.

Vi behöver hitta vägar och en lösning tillsammans med andra goda krafter och andra demokratier, så att Sverige kan bli en fullvärdig medlem och en del av Nato och samtidigt värna humanismen i vårt land och i världen.

Fru talman! Jag tackar för frågan. Detta är en av de stora och viktiga frågor som Sverige måste ta sig an för att vi ska kunna bli medlemmar i Nato. Det måste vi göra på ett sådant sätt att vi med stolthet kan bära och ta ansvar för situationen för människor inte bara i vårt eget land utan även i andra länder, inklusive de som i dag förtrycks i Turkiet.

Det svenska Natomedlemskapet är ju på väg att hända. Det är väldigt positivt. Det ger oss som land betydligt större trygghet och möjlighet att försvara friheten i hela Europa. Men det får inte tas till intäkt för att vi inte ska se andra behov och värden och framför allt andra människors behov och värden. Det är en oerhört central uppgift. Det är också en fråga inte bara för de partier som ingår i regeringen och dess samarbetspartier utan för alla partier som gemensamt vill arbeta för ett Natomedlemskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänpolitisk debattFörsvarspolitik

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna! Det vore naturligtvis förmätet av mig att tala för regeringen, då jag ju, liksom ledamoten, inte ingår i den, utan jag är en av Liberalernas representanter här i riksdagen.

Som många vet hade jag lite synpunkter av allvarlig karaktär på den överenskommelse som finns. Men den innefattar ju inte utrikespolitik och försvars- och säkerhetspolitik. Det är förklaringen till att avtalet inte preciserar dessa delar.

Naturligtvis kommer regeringen med sina nytillträdda ministrar att gemensamt återkomma med skarpa och långsiktiga förslag kring försvars- och säkerhetspolitiken i budgeten. Jag vill ändå betona att det är ett skyndsamt arbete som måste göras av regeringen och av oss här i riksdagen.