Alexander Christiansson

Herr talman! Tack för anförandet, Tomas Eneroth! Det var länge sedan vi hade en budget som fått fullt stöd i riksdagen. Det har vi nu, och det är positivt för Sverige och bra på många sätt. Biståndet är naturligtvis en del av detta avtal.

För Sverigedemokraterna är 0,5 procent inte det viktiga. Det är inte en princip. Jag har många gånger hört Tomas Eneroth säga att det är principen om 1 procent som är viktig. För Sverigedemokraterna är det inte principen som är viktig. Det är vad medlen har för effekt som är viktigt. Att vi avsätter en viss summa pengar varje år är inte det viktiga, utan det viktiga är vad de pengarna gör. Det är detta som är centralt för Sverigedemokraterna.

Vi är stolta över det avtal vi nu har ingått. Vi är nöjda med detta avtal och med biståndspolitiken, med den ram som ligger för de kommande tre åren. Sedan har vi en ny förhandling och ska sätta nya ramar; då får vi se vad som händer. Men vi är inte missnöjda, som Tomas Eneroth lägger fram det.

Man pratar om ledartröjan i världen. Men det är också många som menar att Socialdemokraterna bryr sig mer om hur man ser ut än om vad som faktiskt gör skillnad när det gäller biståndspolitiken. Vi styr om det multilaterala stödet till civilsamhället. Det är så vi tänker.

Genom åren har kritik riktats mot svenskt bistånd, från legitima källor. Varför har Socialdemokraterna inte gjort något åt de brister som finns inom det svenska biståndet? Varför är principen om 1 procent viktigare än att de resurser och de skattemedel som hårt arbetande svenskar drar in gör skillnad? Det förstår inte jag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! Om jag missförstod ledamotens inledande anförande som kritik mot att vi drog ned biståndet ber jag om ursäkt. Jag uppfattade det på det sättet, men jag kan ha hört fel. I så fall tar jag tillbaka det.

Jag menade inte att ledamoten sa om rapporterna att de var meningslösa utan att det var myter. Det var bokstavligen det ordet som användes, att jag hänvisade till myter. Jag hävdar att rapporterna från Riksrevisionen och Expertgruppen för biståndsanalys inte är myter, utan det är sanning och verklighet.

Men om Miljöpartiet har uppfattningen att det är myter förstår jag att man gärna blundar för problemen. Då kommer vi aldrig att se någon förändring när det gäller de här sakerna. Då kommer vi att fortsätta lägga in 1 procent av bni år efter år och aldrig ta tag i frågorna. Det är slöseri med skattemedel - ibland, inte alltid men ibland. Det är det jag menar är ett problem.

Jag är jättetacksam över budgeten och ser fram emot att se var vi kommer att landa framöver när det gäller biståndsfrågorna. Jag förstår att det skapar oro för många som arbetar inom detta. Förändring skapar oro. Man kan tycka att det bästa hade varit om allting alltid fick vara som det brukar vara. Det är oftast jag som konservativ som brukar kallas bakåtsträvande, och det sägs att jag gärna vill bevara. Men i det här fallet är det jag som är progressiv och Miljöpartiet som kanske är lite konservativt.

Jag hävdar bara att vi behöver en ny syn på biståndet. Jag tror att vi kommer att landa i något fantastiskt bra med den nya biståndspolitik som vi kommer att ta fram.

Vi måste ge detta lite tid. Det är därför vi inte drar ned jättemycket på biståndsbudgeten just nu utan låter den ligga i tre år på 56 miljarder kronor årligen. Det är väldigt mycket pengar. Vi behöver se över detta, och vi har tre fyra år på oss att göra det arbetet. Vi ska se vad vi landar i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! Tack för frågorna, Janine Alm Ericson!

När det gäller myter och att det är meningslöst kommer de rapporter jag har läst inte från Flashback eller något sådant, ifall det är vad ledamoten antyder. De kommer från Riksrevisionen och Expertgruppen för biståndsanalys. Jag tror inte att jag har läst nästan något annat än just deras rapporter, förutom någon artikel från ett par experter som under många år har jobbat med biståndsfrågor för bland annat Sida. Där har jag hämtat min information. Det är också deras kritik som jag kanaliserar i mitt anförande. Ska man kalla det myter och meningslöst? Nej, jag tror inte det. Jag tror inte ens att jag tar mig tiden att bemöta det.

Sedan gör man samma sak igen, för tredje gången i rad. Man lyfter upp de goda exemplen och frågar: Varför vill ni dra ned på biståndet? Nej, vi vill inte dra ned på de saker som fungerar. Vi vill arbeta med de saker som fungerar. Men de som inte fungerar, de saker som ledamoten Janine Alm Ericson kallar myter, menar vi är värda att analysera för att se vad som hänt och vad som behöver effektiveras inom svenskt bistånd.

Det är återigen skattebetalarnas medel vi hanterar. Det är inte Janine Alm Ericsons pengar, mina pengar, statens pengar eller pengar som växer på träd. Det är människor som skapar de pengarna, som vi förvaltar. De ska hanteras väl. De måste hanteras väl och sunt. Därför vill vi göra utvärderingen och dra ned på biståndet för att effektivisera. Så enkelt är det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag missade att svara på den första frågan om 50-procentsmålet. Sverigedemokraterna har satt ett mål på 50 procent eftersom vi menar att mycket av det som görs i dag går att göra bättre. Retoriken handlar ofta om vad vi då vill dra ned på.

Det finns ganska mycket vi skulle behöva dra ned på. Det görs också insatser som kanske gör viss skillnad på marginalen. Men det är bättre att använda de resurserna till ett mindre antal länder som vi skär ned till. Då kan vi arbeta med dem och göra det riktigt bra, i stället för att vara överallt, hela tiden och göra allting. Det menar vi är en mycket bättre väg att gå.

Vad Oscar Sjöstedt har sagt om Sida och om han skulle gråta om det lades ned får ledamoten gärna fråga honom. Personligen skulle jag inte gråta om Sida lades ned. Jag tror inte att jag hade bokstavligen gråtit om man lade ned någon myndighet. Men det hade kanske varit olyckligt om Sida lades ned, eftersom de gör mycket som är bra. Och det ska vi inte dra ned på. Det ligger också inom ramen för det vi nu har kommit fram till. Jag ser alltså inte riktigt de problem som ledamoten målar upp.

Frågan gällde civilsamhället. Det är också därför vi styr om resurser till civilsamhället. Vi menar att resurserna till civilsamhället ska öka. Civilsamhället gör ofta saker bättre än statliga myndigheter.

Riksrevisionen lyfte själv fram problematiken med att man inte kan följa upp allt som sker inom exempelvis FN-organisationerna. Det har varit problematiskt. Vi menar att det finns saker att göra där också.

I alla fall jag är ny på jobbet. Jag är ny i utrikesutskottet, och jag är ny inom den här budgetfrågan som är kopplad till biståndet. Det finns alltså absolut saker som man kan sätta sig in i. Det är också därför utredningen är på gång i Regeringskansliet, för att ta reda på hur vi ska prioritera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! Jag tackar Tomas Eneroth för frågorna. Det var ett bra inspel. Ledamoten lyfte fram Sydkorea. Jag har själv jobbat inom biståndsverksamhet, men inte i Sydkorea. Jag jobbade i Filippinerna, och jag vet att bistånd gör skillnad. Om det hade varit så att bistånd inte gör skillnad alls hade vi nollat detta anslag.

Nu gör Tomas Eneroth precis samma sak som gjordes i tidigare replikskifte. Han lyfter fram ett narrativ om att Sverigedemokraterna inte vill ha något bistånd. Men så är inte fallet.

Tomas Eneroth, som är en tidigare minister som jag faktiskt respekterar på många sätt, borde kunna göra kopplingen att det är centralt och viktigt med effektivisering. Man brukar säga att det som är sunt för näringslivet i en lågkonjunktur är att företag stannar upp och funderar på sina kostnader och utgifter för att effektivisera så att de använder sitt kapital på rätt sätt.

Varför skulle det finnas vissa heliga kor inom svensk politik som inte går att ifrågasätta och som inte går att skära ned på? Jag förstår inte resonemanget. Det skulle vara intressant att höra Tomas Eneroth utveckla det lite grann.

Jag fascineras över att Tomas Eneroth också lyfte fram migrationspolitiken och Sverigedemokraternas ambition att dra ned på den. Tomas Eneroths partiledare sa häromdagen att det var Socialdemokraterna som skapade paradigmskiftet i svensk migrationspolitik och att vi egentligen inte skulle ha fått igenom någonting, eftersom det var Socialdemokraterna som gjorde denna omläggning.

Är Tomas Eneroth nöjd med den migrationspolitik som Tidöavtalet innebär?

Herr talman! När man har denna typ av debatter är det ganska klassiskt, som jag ser det, att det ibland finns heliga kor i svensk politik, saker som man bara inte får prata om. Man får inte röra vid det och inte lyfta fram frågan. Om man ens skulle yppa någonting om detta får man ett epitet. Eller också görs det en sådan retorisk vurpa, som vi nu hörde från talarstolen, där ledamoten helt enkelt försöker måla upp eller beskriva en bild av att Tidöavtalet och Sverigedemokraterna vill ta bort biståndet helt. Allt som är bra med biståndet ska vi ta bort, och vi ska inte ha något mer bistånd. Sedan byggs debatten upp utifrån denna planhalva.

Men, nej tack, jag går inte gärna in på den planhalvan eftersom det är ohederligt att argumentera på detta sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Det som vi gör är att vi drar ned på marginalen. Detta avtal innebär att vi lägger 56 miljarder kronor årligen på bistånd. Det är fortfarande ett av världens största bistånd.

Nej, vi ska inte ta bort det bistånd som fungerar. Nej, vi ska inte sluta ge bistånd. Däremot ska vi på den lilla marginalen där vi drar ned effektivisera och göra saker bättre.

Det är inte jag som målar upp bilden av att svenskt bistånd inte fungerar. Lotta Johnsson Fornarve vill gärna framställa det som att det är Alexander Christiansson från Sverigedemokraterna som riktar denna kritik.

Jag är ny i utskottet, och jag har ägnat en del tid de senaste veckorna åt att sitta och läsa igenom dessa rapporter. Och dessa rapporter är entydiga när det gäller att det saknas uppföljning och konsekvensanalyser och att det finns brister i det svenska biståndet. Om vi kan enas där kan vi någonstans kanske också hantera dessa problem. Men om man bara blundar och säger att det inte finns några problem och att vi ska fortsätta öka biståndet och bara pumpa in pengar även när det göder korruption och våld betackar jag mig för det. Det är osunt.

Herr talman! Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för frågan!

Att Sverigedemokraterna har en helt annan syn på världen än vad Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och kanske eventuellt Centerpartiet i några fall har är inte en nyhet. Det ledamoten nu lyfter fram är frågan varför vi vill dra ned på biståndet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Jag skulle vilja omformulera den frågan. Anledningen till att Sverigedemokraterna och de övriga partierna som ingått Tidöavtalet vill effektivisera biståndet är av exakt de anledningarna som jag precis lyfte fram i mitt anförande.

Ledamoten kunde lyssna på anförandet och de exempel som har kommit upp från olika organisationer och den kritik som har lyfts fram mot svenskt bistånd och vad effekterna ibland blir av det svenska biståndet. Man behöver inte vara raketforskare för att inse att någonting måste göras.

Vi måste effektivisera vårt biståndsarbete. Sverige lägger mest pengar i världen per capita på bistånd. De pengarna är varken Vänsterpartiets pengar, mina pengar eller statens pengar. Det är de personer som arbetar, sliter, driver företag och går till jobbet varje morgon i det här landet som har genererat de resurserna för att vi ska förvalta de pengarna. De pengarna ser jag allvarligt på.

Jag menar att allt slöseri med skattemedel är en skymf mot dem som sliter varje dag i detta land. Av den anledningen stämmer det mycket bra att vi vill koppla bort biståndet från enprocentsmålet, att vi vill dra ned på biståndet, för att effektivisera och för att se till att de resurser som vi lägger på bistånd används till det som syftet är. Det är sunt.

Herr talman! Regeringspartierna har tillsammans med Sverigedemokraterna inom ramen för Tidöavtalet beslutat att Sverige ska frångå det så kallade enprocentsmålet. Det innebär att vi fryser biståndsramen på 56 miljarder kronor årligen under de kommande tre åren.

56 miljarder kronor är väldigt mycket pengar, och som många redan känner till är Sverige världens största biståndsgivare. Det varierar lite beroende på hur man räknar, men oavsett hur man räknar är vi i alla fall en av världens absolut största biståndsgivare.

Men inte minst mot bakgrund av det som nu har skett med Rysslands olagliga invasion av Ukraina är det helt rimligt att Sverige är med och bidrar och finansierar återuppbyggnad och stöd till människor som lider på olika sätt. Det råder också konsensus i den här kammaren om att vi ska fortsätta att bidra humanitärt, militärt, politiskt och finansiellt för att hjälpa Ukraina i den situation som det landet befinner sig i.

I en omvärld där många människor lider och är i nöd är det inte heller orimligt att rika länder bistår med hjälp och återuppbyggnad. Detta är det ganska få personer som motsätter sig. Det är fullt rimligt att vi hjälper dem som är i nöd, och därför kommer vi att öka det humanitära biståndet, främja fred och säkerhet och göra en prioriterad satsning på demokrati och fria val.

Men skattepengar ska inte används oförståndigt. När det saknas möjlighet till uppföljning och när det saknas konsekvensanalyser behöver vi stanna upp för att reformera. Det är än mer orimligt att inte stanna upp om det kommer signaler som visar på en grumlighet och avsaknad av konsekvensanalyser, vilket gör att vi inte riktigt vet vart våra skattemedel går. Det är problematiskt. Det finns till och med signaler om att en del av biståndspengarna är kontraproduktiva och ibland till och med göder korruption och våld.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Vi får inte glömma vems pengar det är som vi ger bort. Det är hårt arbetande medborgare som har gett oss som politiker förtroendet att förvalta deras pengar. Det är alltså inte våra - politikernas - pengar. Det är inte statens pengar vi hanterar.

Det är bra att påminna sig om detta ibland genom att exempelvis citera Gustav Möller, som lär ha sagt: Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.

Herr talman! Jag har själv tidigare jobbat inom näringslivet med organisationsutveckling. Man kan använda olika principer och tekniker när man sätter mål. En teknik som jag själv har använt en del kallas för KAR-RAK-tekniken. Den innebär att man antingen utgår från kompetens och aktivitet - alltså i det här fallet de resurser man har - för att sedan sätta ett mål, ett resultat, eller så väljer man att sätta resultatet först och utifrån detta välja vilka aktiviteter och vilken kompetens som behövs.

Jag ser väldigt positivt på att regeringen nu har valt att lämna en modell som är ganska ineffektiv och i stället gå in på det som jag kallar för RAK-tekniken, där man sätter målet först: Vad är det vi vill uppnå? När man har satt målet tar man fram de resurser som behövs. På så sätt kan man göra ett betydligt mer effektivt och mer lättnavigerat system som funkar mer effektivt. Jag menar att den reform som nu också görs är helt central och nödvändig.

Just nu pågår en beredning i Regeringskansliet för att analysera hur vi ska prioritera framöver. Utöver detta finns det också en rad rapporter från bland andra Riksrevisionen och Expertgruppen för biståndsanalys som tydligt pekar på de brister som i dag finns inom biståndspolitiken.

Jag skulle vilja ta upp några exempel som jag tycker är högst relevanta för att också de som lyssnar på denna debatt ska förstå varför just denna reform är så nödvändig som jag menar att den är.

Så sent som förra året, 2021, publicerades en rapport som kritiserade biståndet skarpt. Mellan åren 2001 och 2020 har Sverige utbetalat nästan 14 miljarder kronor i bistånd till Afghanistan. Rapporten konstaterar att "i huvudsak har resultaten av utvecklingsarbetet varit svaga". Vidare skriver man: "Nivån på de finansiella flödena och bristande samordning och samstämmighet mellan insatser gör det inte orimligt att hävda att stora biståndsvolymer och kriget mot terrorn tillsammans snarare bidragit till än motverkat korruption och underminerat all potential till hållbarhet."

En annan rapport var Riksrevisionens analys av Sidas garantiverksamhet som tog upp att Sverige utan tydlig analys ofta efterskänkt de uppläggningskostnader som mottagarlandet är tänkt att betala, sannolikt för att det bidrar till att nå enprocentsmålet. Vidare påpekar Riksrevisionen att arbetet med lån och garantier från Sida ofta nedprioriteras, eftersom lånebeloppen inte inräknas i biståndsmålet om 1 procent av bni.

Ett annat exempel är den så kallade fungibiliteten som innebär att när man inte vill stödja en krigsherre eller en diktatur rakt av låter man i stället bygga en skola, ett vattenreningsverk, eller ett sjukhus. Det är naturligtvis goda ambitioner och kan verka oproblematiskt. Men även de insatserna frigör pengar som exempelvis en regim kan använda för vapen som sedermera används för krig. Givarländerna pysslar om befolkningens basbehov så att regimen eller diktatorn kan fortsätta med sin upprustning av det man har som ambition att göra. Det är problematiskt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Enligt flera sakkunniga har fungibiliteten varit standard inom det svenska biståndet sedan 60-talet. Det har alltså pågått under väldigt lång tid. Jag lyssnade på en väldigt intressant expert inom bistånd som gav ett exempel på just detta och hur biståndet till och med bidrog till något så hemskt som ett inbördeskrig.

Exemplet var i närtid och handlade om när Sydsudan blev självständigt från Sudan 2011. Sydsudan saknade allt, och biståndsorganisationer från hela världen slöt upp för att rusta upp landet med social service, infrastruktur etcetera, för allting saknades.

Det medförde att regeringen inte engagerade sig i de frågorna eftersom biståndsorganisationerna tog hand om allt det nödvändiga. Konsekvensen av detta blev att befolkningen inte betalade någon särskilt hög skatt. Det gjorde att regeringen i sin tur inte såg värdet av folket. Folket slutade att ha förtroende för regeringen, och några år senare var inbördeskriget ett faktum. Biståndet var inte den enda orsaken. Men det var definitivt en faktor. Det är vad jag vill understryka med mitt anförande i dag.

Till att börja med menar jag att det är centralt att koppla biståndet till handelsfrågorna. Det är viktigt eftersom inget land går ifrån fattigdom till rikedom genom bistånd. Vi behöver därför stärka näringslivets roll för att gå från biståndsberoende till handel så att länder bli självständiga. Marknadsmässiga och hållbara investeringar är viktiga i dessa länder. Därför menar vi att en ökad användning av garantier också kommer att generera goda resultat.

Herr talman! I vårt närområde har Rysslands vidriga invasion av Ukraina förändrat förutsättningarna ytterligare. Vi kommer att behöva prioritera vårt närområde under en lång tid framöver för att återuppbygga Ukraina på olika sätt. Dagligen ser vi på nyheterna och träffar människor som utstått de fruktansvärda händelser som nu har skett i vårt närområde.

Sverigedemokraterna menar också att vi behöver prioritera de regioner och länder där vi på allvar kan göra stor skillnad. Vi behöver se över vilka mottagarländer vi arbetar med och kanske minska antalet länder för att bli riktigt bra och skapa riktigt bra förutsättningar i de färre länder som vi arbetar med.

Vi menar också att vi behöver lägga vårt fokus på det som vi själva är väldigt bra på att arbeta med, exempelvis innovation och teknik inom energiområdet eller skogsbiståndet, så att vi blir riktigt bra på det.

Vi vill satsa mer på bilaterala skogsprojekt som ger mer kontroll i stället för att bara ge genom FN:s fonder, som riskerar att bli onödigt dyra.

En sak man ofta missar är att man drar igång skogsprojekt för att motverka exempelvis ökentillväxt men man har inte planer för hur man ska kunna ta till vara produkterna. Vi menar därför att det är viktigt att småskaliga industrier etableras i samband med plantagen också för att skapa sysselsättning för lokalbefolkningen.

Konsekvenser man annars har kunnat se är att lokalbefolkningen motverkar de projekt som biståndsorganisationerna gör just för att de inte förstår syftet med det utan vill använda marken till annan verksamhet.

Hans Rosling lärde oss att barn numera går i skolan i större utsträckning i världen. Det är naturligtvis någonting som är fantastiskt och någonting som vi ska främja. Det är en mänsklig rättighet. Men vi menar också att det behövs mer pengar till yrkesutbildningar för att ge en grundteknisk kompetens i större utsträckning allteftersom vi går in i en teknisk utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! Jag vill helt kort sammanfattningsvis säga att jag är glad att vi nu ser en reform av det svenska biståndet. Det är inte sunt att pumpa in pengar i någonting baserat på ett procentmål. Det hämmar effektiviteten på ett sätt som inte är bra. Alla organisationer mår bra av att stanna upp, prioritera och effektivisera.

Att bedriva verksamhet som inte kräver uppföljning och analys är osunt. Att koppla biståndet till handel kommer att skapa bättre förutsättningar för länder att komma upp på sina egna ben, vilket ändå måste vara syftet med biståndsarbetet.

Det kan inte vara så att länder år efter år ska vara beroende av biståndet. Ingen människa eller nation får en självkänsla av att leva på bidrag.

Vi kommer också att göra en prioriterad satsning på demokrati, val och det humanitära biståndet. Det ser vi som helt centralt och viktigt.

Låt mig till sist läsa upp ett välkänt ordspråk som sammanfattar i varje fall min syn på biståndet: Ge en man en fisk och du föder honom för en dag. Lär en man att fiska och du föder honom för hela livet.

Med det, herr talman, ställer jag mig bakom utskottets förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tror att det är klokt att vara lite restriktiv och försiktig med vad man uttalar. Jag vet att Kristdemokraternas vallöfte kopplat till just regelförenkling genom den näringspolitiska talespersonen Camilla Brodin var: en regel in, två regler ut. Jag tror att det är helt rätt. Man behöver tänka så, och ambitionen ska vara denna.

Av egen erfarenhet både från näringslivet och som politiker under en tid med ansvar för de här frågorna vet jag att man ofta sätter mål som inte gynnar näringslivet i första hand. Man har andra målsättningar. Det kan vara som under pandemin, exempelvis, då det var tydligt att stöden till småföretagen alltid var kopplade till och sågs utifrån arbetstagarens perspektiv. Det har jag inte någonting emot i sig, men det handlade väldigt sällan om arbetsgivarens perspektiv.

Jag tror att man behöver hitta en balans när det kommer till klimat, miljö och de här frågorna, som i sak är viktiga. Men man kan inte försaka näringslivet för att man ställer väldigt höga krav och sätter höga mål när det gäller detta, utan det måste finnas en balans så att vi klarar det långsiktigt. Det får inte göras så kortsiktigt som jag upplever att den tidigare regeringen hanterade frågorna.

Jag tänkte egentligen bara ställa en sista fråga gällande det som handlar om tillsyn och tillståndsprövningar. Det är inte alltför ovanligt att man hör näringsidkare inom de gröna näringarna beskriva att myndigheter och offentlig sektor som utför tillståndsprövningarna har en oförståelse för hur näringen fungerar, vilket gör att de kommer med en del krav som är missanpassade för näringsidkarnas verksamhet.

Jag har till och med hört en del som har sagt att de upplever att det finns en aktivism inom vissa myndigheter som ställer krav. Jag tänkte fråga om ministern har någon synpunkt på de här frågorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tror att ministern fick med svar på de flesta frågorna. Men detta för mig också in på just det som jag tänkte ta upp i mitt andra anförande kopplat till regelkrångel och inte minst EU.

Jag har själv haft förmånen att vara nere i Bryssel och framlägga Sveriges syn på just de här frågorna och vårt sätt att arbeta med det som man på engelska kallar gold-plating, det vill säga överimplementering av regelverk och lagar. Jag tror, om jag inte missminner mig, att det var Storbritannien som var etta innan de lämnade - de tog guldmedalj i att överimplementera. Vi kom tvåa. Nu tror jag att vi ligger etta och har tagit över den medaljen, vilket jag inte ser som någonting särskilt positivt.

Även som ministern nämner kopplat till Djurhållningsutredningen är det så att man då vill ställa högre krav på andra länder, vilket jag i sak inte har något emot när det gäller den frågan. Problemet är att när EU kommer med regleringar och regelverk har vi en tendens att överimplementera dem och vara bäst i klassen, kanske för att skina och se bra ut gentemot andra medlemsländer.

Problemet är att det blir en väldig obalans i konkurrensen, för våra lantbrukare och gröna näringar får helt andra förutsättningar än andra länder får - detta är naturligtvis ministern fullt medveten om. För att ta ett exempel kom kommissionen med ett förslag på procentsatser inom växtskyddsmedel, där man hade 50 procent reducerat växtskyddsmedel. I efterhand kunde man se att man kanske inte uppnådde det som var målets syfte, utan tvärtom skapade en obalans i konkurrenskraften.

Just nyckelordet konsekvensanalys kommer ofta upp, och att man missar att göra en grundläggande konsekvensanalys för de regelförändringar som man gör. Detta är fallet både i EU - de får mycket kritik för det - och i Sverige. Där menar jag att vi behöver bli betydligt bättre på att när vi kommer med nya regelverk strukturellt fundera igenom det som ser bra ut teoretiskt på papperet men som i slutändan får enorma konsekvenser som inte är positiva för våra svenska företagare. Det är ett problem, och då måste vi hitta sätt att också kunna följa upp de regelförändringar som vi har gjort och se vad utfallet blev, vad konsekvensen blev och hur detta gynnar våra näringar i Sverige.

Min ambition för hela min politiska gärning när det kommer till näringslivet handlar just om att Sverige ska få de absolut bästa förutsättningarna - ännu bättre förutsättningar än andra länder - för att bli så enormt konkurrensstarkt, duktigt och bra på det vi gör att vi kan konkurrera med andra länder på ett exemplariskt sätt. Det är innovation och de här sakerna som Sverige är fantastiskt bra på. Det ska vi ta vara på.

Jag vill bara ställa en fråga. I budgeten står det på sidan 10: "I denna proposition tas ett första steg genom att främja investeringar i forskning och utveckling. Regeringen kommer även att tillsätta en produktivitetskommission som ska analysera de största hindren för ökad produktivitet i den svenska ekonomin samt lämna förslag på hur produktiviteten kan förbättras. Ett arbete inleds för att systematiskt minska företagens kostnader för administration."

Det är en jättebra skrivning, tycker jag. Men jag har en fråga till ministern med koppling till produktivitetskommissionen: Kan ministern utveckla vad som avses med kommissionen och hur det arbetet kommer att se ut? För enligt näringarna själva saknas det en spelplan för samråd mellan näringarna, politiken och myndigheter etcetera. Kommer näringarna att kunna vara en del av arbetet i den kommissionen? Det var min fråga.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Jag tog del av ministerns svar med belåtenhet. Jag är helt övertygad om att vi har samma ambitioner när det kommer till de här frågorna.

I egenskap av talesperson i småföretagarfrågor för Sverigedemokraterna måste jag säga att de här näringarna är helt centrala. De flesta företag inom dessa näringar är små företag. De sliter hårt med sin lönsamhet. Det har de gjort under lång tid och inte bara på grund av kriget och pandemin som har ställt till det ytterligare. Jag menar därför att detta är en viktig fråga. Det behövs inte bara ett mikroperspektiv utan också ett makroperspektiv för att se hur vi ska få bukt med problemen på lång sikt.

I den här debatten med ministern kommer jag att ägna mig åt just de korta och långa målen i mitt första inlägg för att sedan gå över till lite mer regelfrågor och sådant.

Jag tycker att ministern missar att nämna en sak. Han nämner den olagliga invasionen av Ukraina som en stor anledning. Visst är det så. Det förnekar ingen. Men de senaste åtta åren har det också fattats en rad dåliga politiska beslut som har spätt på det här och lett till ökade dieselpriser och elpriser. Det är en viktig aspekt som jag vill ha med.

Vi har fått till en reducerad dieselskatt för jordbruket. Den första frågan är om vi har samma uppfattning om att den reduktionen ska bestå under lång tid. Jag menar att det måste finnas en långsiktig tanke med den reduktionen.

Näringarna själva säger, kopplat till deras lönsamhet, att det inte går att uppnå lönsamhet med nationella kostnader och internationella priser. Det ligger något i det. Det behövs på både kort och lång sikt en del åtgärder just för att öka produktiviteten. Jag tänker på skatter som behöver sänkas, förenklade regelverk, vilket ministern också nämner i sitt svar, och förenklad administration. Jag tänker att man behöver fördela kostnaden på våra djurhållnings- och miljö- och klimatambitioner. En större hemmamarknad är ändå målet.

Jag ser mig själv som marknadsliberal och en person som uppskattar fritt företagande där politiken inte lägger tassarna i blöt för mycket. Det är väl det man har gjort under lång tid, inte minst kopplat till EU:s regelverk, som har varit ett ganska stort bekymmer för våra gröna näringar.

Det handlar i slutänden inte bara om företagande utan också om det faktum att vi behöver ha kontroll över vår egen matberedskap. De gröna näringarna skrev en skrivelse till miljö- och jordbruksutskottet. Den bordlades sedermera och lades till handlingarna. I skrivelsen tog man upp just matberedskapen, som i dag ligger under 50 procent. Jag och Sverigedemokraterna menar att det är på tok för lågt. Vi måste få upp vår självförsörjningsgrad så att vi själva har kontroll över det om ytterligare kriser skulle slå till mot Europa. Man vet aldrig vad som kommer att hända i framtiden. Då behöver vi skapa bra förutsättningar för de gröna näringarna, tänker jag. Och det är det som vi gemensamt vill framöver.

Ministern nämner tre fokusområden: kunskap och innovation, konsument och marknad samt regler och villkor. Kan ministern utveckla lite mer i detalj hur man tänker om att förbättra för de här näringarna på kort och lång sikt?

Fru talman! Jag är, återigen, tacksam för svaret, ministern. Jag vet att den nya regeringen har som en stor ambition att egentligen föra ett fullskaligt krig mot brottsligheten, inte minst den organiserade brottsligheten.

Detta är väldigt organiserat. Om man förstår vidden av hur dessa ligor arbetar med att bygga upp virtuella bubblor förstår man också att själva transaktionen, som sker från Sverige, i princip är helt omöjlig att följa efter, vilket gör att i princip ingen lagförs. Finns det inte en fällande dom hamnar man också mellan stolarna hos myndigheterna, inte minst hos Kronofogden. Där klassas man då inte som ett brottsoffer, vilket gör att det till exempel blir svårt att bli skuldsanerad.

Det är sådana saker som jag menar att den nya digitaliserade världen har fört med sig. Det är nya aspekter på saker och ting i vår omvärld. Då menar jag att politiken behöver följa med och vara alert och snabb på foten för att kunna åtgärda dessa saker, så att de människor som blir utsatta också ses som brottsoffer.

Men det är verkligen komplext. Jag har ägnat mig åt att grotta ned mig i hur det fungerar med banklån, till exempel. Är det rimligt att väldigt snabbt ta banklån, vilket det ofta rör sig om i det här fallet? Ja, jag vet inte. Den fria viljan och människors egen möjlighet att ta beslut är ofta i strid med att man reglerar och lagstiftar om detta. Det är komplext. Det är inte en helt enkel materia. Men jag menar ändå att det finns saker som vi kan göra och som vi kan skynda på. Det handlar inte minst om ett preventivt arbete - att kunna förebygga denna typ av brott. Jag menar att det är otroligt viktigt just med tanke på att brottsligheten växer. Det är angeläget.

Fru talman! Ministern lyfte just att det finns ett stort mörkertal. Det är väl bara att gå in i hur man själv skulle tänka om man skulle bli utsatt för ett bedrägeri. Det är naturligtvis inget som man gärna lägger ut på sociala medier och stoltserar med, för det finns en väldigt stark stigmatisering från omgivningen och samhället i stort. Det är också det, tror jag, som kanske är en av de stora knäckfrågorna. Jag menar att vi måste arbeta från alla håll för att få bort den stigmatiseringen, för det handlar inte om människor som av dumhet tar beslut.

Man måste förstå vad det är för organisationer. Du kan kolla upp de personer som begår dessa brott. De har passuppgifter. De har arbetsgivare. De har familjemedlemmar som man kommer i kontakt med och lär känna. Men allting är en stor bubbla och en stor lögn, vilket gör att man fångas in. Man har en relation under lång tid innan man kommer in i en situation där man blir tillfrågad om pengar.

Det är precis som ministern säger. När det gäller just romansbedrägerier ligger snittvärdet på 350 000. Det är 350 000 för en privatperson. Inte alltför sällan är det äldre människor som på ålderns höst söker kärleken på internet. Det är ganska otroliga volymer pengar som vi pratar om här.

Det vanligaste exemplet är att en person utger sig för att vara en amerikansk före detta militär eller läkare eller en nuvarande militär som jobbar inom armén i ett annat land - Syrien, Afghanistan eller något annat. Man kommer i kontakt med personen och bygger upp en relation. Man kollar på hemsidan. Jag har varit inne och tittat på några av dessa hemsidor. Det kan vara stora företag, men det kan också vara fiktiva hemsidor från amerikanska armén där du hittar personen med fotografi och namn. Man bygger en relation under en väldigt lång tid. Det kan vara ett halvår, ett år eller en ännu längre tid. Man har daglig kontakt.

Man samtalar och pratar med varandra dagligen innan det visar sig att den här personen hamnar i en situation i landet där han inte får ut pengar. Men personen har väldigt mycket pengar i USA som han då "kommer ifrån". Han söker då hjälp för att till exempel kunna köpa en flygbiljett. Man ger bort de här pengarna. Sedan blir det ytterligare, ytterligare och ytterligare. Till slut hamnar man i en ond spiral där man känner en otrolig uppgivenhet: Hur ska jag få tillbaka det kapital som jag nu har lånat ut? Då lånar man ut mer pengar. Till slut sitter man i en rävsax.

Det finns en text som Stoppa Romansbedrägerier har skrivit. Den är egentligen självklar för mig, men jag skulle vilja läsa upp vad det står. Man vill arbeta för att öka förståelsen för dem som drabbas av romans- eller investeringsbedrägerier. Det handlar om att se dem som brottsoffer - utsatta för bedrägeri, social manipulation och ekonomiskt våld. Bemötandet behöver därför vara gott. Man ska visa empati och förståelse då personen är i kris. Det handlar om att den drabbade ska bemötas av hjälpsamhet från myndigheter och involverade verksamheter, till exempel banker. Skam och skuld ska ligga hos förövaren.

Att detta ens ska behöva sägas i dag är ganska otroligt. Dessvärre upplever många av dem som blir utsatta för denna typ av brott just att de blir stigmatiserade även av myndigheterna. Det är ett problem.

Jag har en lista som jag kommer att lämna över till ministern - för tiden går fortare än man tror när man debatterar - med förslag på åtgärder som faktiskt skulle kunna ha en direkt effekt på just detta. Det gäller inte minst dejtningssajternas eget ansvar. De borde ha ett ansvar att varna och flagga för konton som man misstänker vara bedragares. Det är ett exempel som jag tänkte fråga ministern om.

Fru talman! Tack, ministern, för ett mycket bra svar! Det är ett betryggande svar på många sätt.

Romansbedrägerier är ett känsligt ämne för många människor, inte minst för dem som blivit utsatta för den typen av bedrägerier men också för deras anhöriga och andra människor i deras omgivning som detta drabbar på ett kraftfullt sätt. Därför är detta viktigt för mig.

Jag tycker att bedrägerier i allmänhet är viktigt att diskutera här i kammaren, men jag personligen har fastnat för just denna typ av bedrägerier därför att den har andra dimensioner som gör detta känsligt och viktigt. Därför är jag tacksam för möjligheten att ta denna debatt med justitieministern i dag.

Anledningen till att det är väldigt känsligt är att det innefattar en väldig stigmatisering att bli utsatt för bedrägerier generellt, inte minst romansbedrägerier. De som utsätts kanske inte blir kallade dumma i huvudet, men de ifrågasätts. Är de mindre intelligenta därför att de utsatts, eller hur kan de gå på något så dumt, får man ofta höra, vilket är ett tecken på en fruktansvärd oförståelse av vad detta egentligen rör sig om.

För fyra år sedan hade jag denna debatt med den dåvarande ministern. Då var det ungefär 80 anmälningar i månaden. Dessvärre ökar det stadigt hela tiden, och det är därför viktigt att ta upp denna fråga igen.

I dag finns en stödorganisation som heter Stoppa Romansbedrägerier och som arbetar hårt för att öka kunskapen om vad detta handlar om. Vi har den stora äran att ha dem på besök på läktaren här i dag - Violet, Lena, Jane och Susanne. Anledningen till att jag fastnade för eller kom in på detta och lärde mig mer om det är en dokumentär som sändes på Sveriges Television. Den heter Lurad på kärlek och miljoner och tar upp just detta fenomen. Det var också så jag själv kom i kontakt med stödföreningen.

För att förstå vad bedrägerier handlar om måste man nästan gå tillbaka och förstå det historiskt, för bedrägerier har alltid funnits i människans historia. Man har bedragit människor på olika sätt, och man har tagit till olika metoder för att lura människor och manipulera dem för egen vinning. Som jag ser det är det kanske en av mänsklighetens mörkaste sidor - hur man kan göra något så fruktansvärt ont mot en annan människa.

På grund av digitaliseringen och internets framfart de sista decennierna har vi sett att det har kommit en ny typ av bedrägerier som ter sig lite annorlunda och där man tar ännu mörkare vägar för att lura människor. Det är väldigt komplexa tillvägagångssätt.

De människor som utsätts, vilket jag kommer att återkomma till i mina kommande repliker, skapar ofta långvariga relationer med människor. Detta skapar stark tillit, och det i sin tur gör att de luras att ge eller låna ut pengar till människor. Det är internationella samarbeten och organiserad brottslighet där man mycket väl vet vad man gör. Det är ligor som jobbar strategiskt med denna typ av bedrägerier, och återigen kommer jag att komma in på lite fler exempel på detta. Där blir det preventiva arbetet viktigt, för det är nästan omöjligt att lagföra dessa gärningsmän.

Ministern nämnde i sitt svar att Polismyndigheten har inlett en strukturerad samverkan med banksektorn för att förstärka det förebyggande arbetet på bedrägeriområdet. Skulle ministern kunna utveckla lite vad detta innebär mer i detalj och vad man ämnar göra framöver?