Malcolm Momodou Jallow

Herr talman! Svensk bostadsmarknad befinner sig i ett nödläge. Produktionen faller, och byggandet har nästan tagit tvärstopp. Förutsättningarna för bostadsbyggandet har försämrats snabbt. Allt detta enligt Boverket.

Stigande räntor, inflation och höga mat- och energikostnader har kraftigt försvagat hushållens ekonomi. Den privata sektorn har gett upp. Man säger att det inte längre är lönsamt att bygga.

Samtidigt har vi fattiga pensionärer, studenter, låginkomsttagare, barnfamiljer, kvinnor i destruktiva förhållanden och hemlösa som har ett tydligt behov av bostäder men som saknar ekonomiska resurser för att efterfråga de bostäder som byggs.

Herr talman! Låt mig också passa på att nämna att det i dag är den 8 mars, internationella kvinnodagen. Det är en dag då vi uppmärksammar kvinnors situation runt om i hela världen, men låt mig för debattens skull fokusera på Sverige.

Löneskillnaden mellan kvinnor och män ökar nu för första gången sedan 2007, enligt en ny rapport från Medlingsinstitutet. Kvinnors genomsnittliga månadslön motsvarar 90,1 procent av männens genomsnittliga lön. Kvinnor har generellt högre utbildning än män men lägre lön inom alla samhällssektorer och i stort sett i alla yrken på den svenska arbetsmarknaden. Detta medför stora konsekvenser för alla kvinnor på bostadsmarknaden och inte minst för barnfamiljer och kvinnor i destruktiva förhållanden.

Herr talman! Regeringen har rätteligen kritiserats från alla håll och kanter för att inte göra någonting alls på det bostadspolitiska området. Man började med att avveckla den befintliga politiken, bland annat investeringsstödet för byggande av hyresrätter med motiveringen att det inte löser de grundläggande problem som är orsaken till bostadsbristen. Det stöd som de facto ledde till att fler bostäder byggdes bidrog alltså enligt regeringen inte till att minska bostadsbristen.

Bostadsministern sa också att regeringen i stället bland annat vill ta fram reformer som ökar tillgången till byggbar mark. Än så länge har man som sagt inte gjort något på det området, men i dag har riksdagen och regeringspartierna i den här kammaren chansen att rösta ja till en reform som vid behov kan bidra till just precis mer byggmark mark.

Herr talman! Jag yrkar därför bifall till Vänsterpartiets reservation 7. I reservationen föreslår vi ett tillkännagivande om att det bör införas en ny förköpslag.

Den tidigare förköpslagen avskaffades 2010. Det ursprungliga syftet med förköpslagen var att stärka kommunernas möjligheter att förvärva mark som behövdes för ny exploatering eller vid mer genomgripande omvandling av äldre bebyggelseområden. Kommunernas möjligheter att förvärva fastigheter med stöd av lagen utvidgades därefter successivt genom lagändringar under 1970- och 1980-talen. Upphävandet av förköpslagen motiverades med att lagen hade spelat ut sin roll som medel för att tillgodose kommunernas behov av mark för tätbebyggelse.

Herr talman! De senaste åren har behovet av en ny förköpslag ökat. Trycket på kommunerna att bygga fler bostäder är i dag mycket större, och en förköpslag skulle kunna få stor betydelse för deras möjligheter att bedriva en aktiv markpolitik. En långsiktig kommunal mark- och exploateringspolitik underlättar inte bara ett storskaligare bostadsbyggande utan skapar även möjlighet för större företagsetableringar eller genomförande av samhällsviktiga klimatanpassningsåtgärder som kräver markåtkomst. En ny förköpslag kan även hjälpa till att minska och motverka segregationen, herr talman.

Eftersom en kommunal förköpsrätt dessutom underlättar för frivilliga avtal om fastighetsköp är en sådan lag ett viktigt och bra komplement till expropriationslagen. Utan en förköpslag är risken stor att vi får se fler exproprieringar, vilket jag antar att ingen önskar.

Herr talman! Det ökade behovet av en ny förköpslag är inte något som bara Vänsterpartiet ser, utan samma sak lyftes fram både i Byggrättsutredningens betänkande från 2018 och av Jämlikhetskommissionen 2020.

Ett av kommunernas viktigaste verktyg för ett offensivt bostadsbyggande är markpolitiken. En förutsättning för möjligheten att genomföra viktiga samhällsbyggnadsåtgärder är att kommunen också äger exploaterbar mark. I kommuner som blir beroende av enskilda markägares goda vilja för att planlägga och därefter bygga riskerar bostadsbyggandet att bli ojämnt, oberäkneligt och otillräckligt.

Precis som Vänsterpartiet menade Byggrättsutredningen att kommunerna måste få fler verktyg för att kunna bedriva en effektiv markpolitik och möta det omfattande behovet av nya bostäder. Också Boverket tycker att ett återinförande av en förköpslag bör utredas. Redan 2010 ansåg myndigheten att det var olämpligt att avskaffa den dåvarande förköpslagen.

Herr talman! Alla är förhoppningsvis överens om att det behöver byggas fler bostäder. För att nå dit krävs många olika åtgärder. Att markpolitiken är ett ytterst viktigt verktyg för att kommunerna ska kunna leva upp till sina åtaganden inom bostadsförsörjningen är något som även regeringens partier talat varmt om - men fortfarande har vi inte sett några förslag. Vi har väntat och väntat men inte sett ett enda förslag.

När det gäller markpolitiken kan man i stället konstatera att kommunernas nuvarande markpolitiska verktyg inte räcker för att uppnå ett högt byggande. Detta blir allt tydligare. För att öka bostadsbyggandet måste nya verktyg tillkomma, och en ny förköpslag är ett av dessa. Enligt Vänsterpartiet bör en sådan därför införas snarast. Utgångspunkten måste vara en ny, modern förköpslag som också kommer till rätta med de problem som fanns i den tidigare.

Herr talman! Vänsterpartiet ser fram emot att ta del av resultaten av den pågående utredningen En ny förköpslag, som ska redovisa sina resultat i december 2023.

Jag hoppas verkligen att alla partier här i dag kan rösta bifall till Vänsterpartiets reservation 7.

Fru talman! Denna fråga berör ju bostadspolitiken väldigt mycket. Som direktivet i utredningen är utformat är det bara de hushåll som bor i hyresrätt som ska straffas kollektivt. Är det rimligt att lagstiftningen inte omfattar alla, eller menar ministern att det även ska vara möjligt att beslagta villor som till exempel ägs av föräldrar till ett barn som har använt och sålt narkotika i hemmet eller någon annanstans i villaområdet?

När principen att var och en ska bedömas utifrån sina egna handlingar ersätts med kollektiv bestraffning börjar man undra vilka det är som verkligen bedriver organiserad brottslighet i Sverige.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Andreas Carlson.

I utredningen Uppsägning av hyresgäster som har begått brott ska utredaren i korthet se över möjligheterna att lättare vräka hushåll där en familjemedlem eller en inneboende person har begått brott. Det handlar alltså om att kollektivt bestraffa hushåll som i sin hyresrätt inhyser ett barn eller en annan person som begått ett brott - det vill säga även om familjen i övrigt inte har begått något brott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Om en sådan lagstiftning infördes för hyresgäster skulle det inte bara innebära att hemlösheten bland ostraffade hushåll skulle öka, något som både polis och socialtjänst uttryckt oro kring, utan det skulle inte minst betyda att Sverige frångick rättsstatens principer att var och en ska bedömas efter sina egna handlingar. En hel grupp ska inte kollektivt utsättas för ett straff som påföljd för något de inte har gjort.

Anser ministern att kollektiv bestraffning och fler hemlösa barnfamiljer är en rimlig väg att gå för att få bukt med kriminaliteten och skapa trygghet i Sverige?

Herr talman! Tack, Larry Söder! Vänsterpartiet är för Bostad först. Vi tycker att det är bra och att det ska utökas i hela landet. Den nationella hemlöshetsstrategin tycker vi också är bra, men den hjälper inte Ove och alla andra som i dag, i den här kylan när det är 13 minusgrader i Stockholm, inte har någonstans att ta vägen.

Regeringen måste ha en strategi för dessa människor. Vad gör man för att hjälpa dem? Vissa är äldre och pensionärer, andra är små barn eller barnfamiljer. I ett av världens rikaste länder ska det inte kunna vara möjligt.

Kristdemokraterna ingår i regeringen. Det kan vara bra om Larry Söder berättar för folk vad Kristdemokraterna och regeringen har för avsikt att göra för att hjälpa sådana som Ove.

Jag vill också passa på att ta upp att bostadsministern har upprepat att reformer som ger incitament till ökat byggande kommer att komma, inte minst för att tillgängliggöra bostäder för grupper som i dag har svårt att komma in på bostadsmarknaden. Det gäller Ove och flera andra.

Vad är det för reformer i budgeten som ska hjälpa dem som har svårt att komma in på bostadsmarknaden i dag? Jag är tacksam om svaret inte blir att folk ska köpa småhus. Vi talar om människor som i vissa fall inte ens har råd att köpa blöjor till sina barn. Det skulle vara intressant om Larry Söder berättade detta för oss. Vad är det för reformer som ska hjälpa människor att komma in på bostadsmarknaden om de nu inte har råd att köpa småhus?

Herr talman! Jag yrkade inte bifall till vår reservation tidigare, så jag vill passa på att göra det nu.

Tack, Larry Söder! Jag har två frågor och börjar med den första. Den strukturella hemlösheten ökar runt om i Sverige. I min hemstad Malmö finns runt 1 800 strukturellt hemlösa. Det är människor som är hemlösa på grund av fattigdom - enbart fattigdom. De har inga missbruksproblem eller någon psykisk ohälsa.

En person som visades i ett reportage från Malmö heter Ove Andersson och är 58 år. Ove är en sjuk äldre man som tar sig fram med hjälp av rollator och som tvingas ut på gatan i denna kyla. Han spenderar sina dagar med att vandra runt i Malmö i desperat försök att hitta någonstans att få skydd på nätterna för att inte frysa ihjäl.

Det finns väldigt många människor som Ove som är hemlösa i dag - inte för att de har psykisk ohälsa eller missbruksproblem, utan bara för att de är fattiga. Och det i ett av världens rikaste länder.

Jag vill gärna veta vad regeringen gör för att hjälpa sådana som Ove och se till att ingen ska behöva vara hemlös i det här landet. Jag skulle vara tacksam om svaret inte blir att regeringen ska göra sitt bästa för att Bostad först ska bli nationellt, för Bostad först gäller andra målgrupper - inte dem som är fattiga.

Herr talman! Jag vet inte om ledamoten sov när vi gick igenom Vänsterpartiets budget under beredningsprocessen av budgeten. Vänsterpartiet har en tydlig förklaring. Vi vill återinföra investeringsstödet, och vi har avsatt mycket mer pengar. Det var det första.

Det andra är att det inte handlar om byggdirektörerna. Det är den enda subventionen som hjälper till med byggandet av hyresrätter, och så tar man bort den. David Josefsson står och säger att det är svåra ekonomiska tider i dessa dagar. Men det gör inte att man drar ned på just de subventioner som går till de välbärgade, människor som äger sina bostäder.

Det finns fortfarande subventioner som går till dem. De är tio gånger dyrare än investeringsstödet. De är också ineffektiva. Det finns flera rapporter som har visat att alla dessa avdrag är väldigt ineffektiva. De gynnar en viss grupp, det vill säga de rika.

Jag hör inte moderaterna stå och säga: Det är svåra ekonomiska tider, och därför måste vi prioritera bort det. Det finns ett hyckleri i detta. När det gäller att ge stöd till låginkomsttagare och hyresgäster för hyresrätter säger de nej. Vi ska inte använda skattebetalarnas medel för att subventionera hyresrätter. Men när det gäller att subventionera ägda bostäder säger inte moderaterna ett enda ord.

Det finns ett mycket tydligt hyckleri i det. Man vill gynna de rika. Det är vad hela högerns budget handlar om och inget annat. Det jag säger är att det finns företag som har planerat att bygga. De har planerat att bygga bostäder som människor har råd med genom att de får det här stödet.

Nu tar man bort stödet. Alla i byggbranschen säger att det kommer att påverka byggandet. Vad gör Moderaternas regering för att se till att man bygger fler hyresrätter när den har tagit bort det enda stödet som går till byggandet?

Herr talman! Tack så mycket, David Josefsson!

När högerpartiernas budget röstades igenom i november 2021 beslutades om investeringsstödets avveckling. Det var synd, men det blev ju så. Det måste man respektera. Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna fastslog efter detta att samtliga ansökningar som hade inkommit innan den 31 december 2021 skulle handläggas.

När budgetpropositionen nu presenteras är den från samma partier. Då var de i opposition, nu sitter de i regering. De presenterar den nuvarande budgeten. Då är det något helt annat som gäller. Det blev en ordentlig helomvändning. Beskedet nu lyder i stället att pengar ändå ska betalas ut för ansökningar som har blivit beviljade stöd innan den 31 december 2022.

När man är i opposition vinner man en budgetomröstning. Det gick igenom. Då lovade man alla som håller på och bygger att alla ansökningar som har inkommit innan den 31 december 2021 skulle handläggas. Sedan vinner man valet. Det är samma partier och inte några andra partier. Samma partier som lovade dessa människor och företagen detta gör en helomvändning.

Det är många byggföretag som har planerat utifrån det löfte som politikerna hade gett. Nu sitter de med stora problem. De har investerat jättemycket pengar, och regeringen vill inte ta ansvar för det.

Vad har Moderaterna och David Josefsson att säga om detta? Ska inte företagare kunna lita på de beslut som fattas i riksdagen?

Herr talman! Behovet av investeringar inom samhällsplanering, bostadsförsörjning och bostadsbyggande är omfattande. Bostadsbristen är stor, och behovet av hyresrätter med rimliga hyror är enormt.

Herr talman! Så mycket är skevt i dag. Det måste till ett skifte i politiken så att fokus inte längre är att varje år ösa miljarder av skattemedel på dem som har det bäst ställt i vårt samhälle. Sverige är ett rikt land. Vi har råd att bygga de bostäder som behövs, och vi har råd att renovera när det behövs. Men vi har inte råd med utanförskap och att låta folk bo på gatan.

Vi borde fortsätta värna vår unika generella bostadspolitik. Vi ska inte bygga gated communities för de rika, och vi ska inte bygga fattigbostäder - så kallade behovsbostäder - för dem som är fattiga. Vi ska bygga för alla. Och om vi bygger mycket bygger vi också ofelbart bort den bostadsbrist som är roten till de flesta av de problem vi ser i dag.

Av Sveriges 290 kommuner uppger 204 att de har bostadsbrist. Men mitt i det ekonomiskt osäkra läge vi befinner oss i just nu, där alla priser stiger samtidigt som hyresvärdar begär orimliga hyreshöjningar, väljer den moderatledda och SD-stödda regeringen att montera ned en av de få delar av bostadspolitiken som på riktigt har möjlighet att hålla uppe byggtakten och samtidigt hålla nere hyrorna, nämligen investeringsstödet. Det gör man utan att införa något nytt som kan bidra till detsamma.

Herr talman! Detta gör man trots att branschen återkommande har rapporterat om projekt som inte skulle ha genomförts utan stöden. Alla nu avbrutna byggprojekt vittnar också om precis samma sak. De enda som fortfarande tror att investeringsstödet inte har bidragit till ett ökat byggande verkar faktiskt vara Sverigedemokraterna och partierna i regeringen.

Stödet har inte bara de facto gett oss väldigt många nya bostäder, utan dessa bostäder har dessutom hyror som i snitt är 2 000 kronor lägre per månad för 70 kvadratmeter än de bostäder som har byggts utan stöd. Det kanske inte är mycket pengar för en bostadsminister eller för riksdagsledamöter, men summan är av desto större betydelse för en vanlig löntagare.

Herr talman! Flera av de stora aktörerna i branschen menar att investeringsstödet är helt avgörande för att byggtakten ska kunna upprätthållas i en allt osäkrare konjunktur. I bland annat Dagens industri skrev ett antal företrädare för byggbranschen följande: "Utan investeringsstödet kommer bostadsbyggandet att minska kraftigt i hela landet. Sveriges politiker, oavsett partitillhörighet, måste inse att investeringsstödet är helt avgörande för att bygga bort bostadsbristen."

Det var inte Vänsterpartiet som sa detta, utan det var aktörer inom byggsektorn - men Vänsterpartiet håller med.

Herr talman! Enligt Boverket är bostadsbristen extra akut i storstäderna. Vad är bostadsministerns och regeringens svar på detta? Fler ska äga småhus.

Hushållens skuldsättning fortsätter att öka. Svenska hushåll är näst mest skuldsatta i EU, och svenskarna är dessutom ett av hela världens mest skuldsatta folk. Skulderna har ökat från 44 procent av bnp under 1995 till att nu vara nära 100 procent. Detta är skulder som främst består av bolån. Vad är bostadsministerns och regeringens svar? Fler ska äga småhus.

Förra året vräktes 572 barn från sina hem. Under första halvan av 2022 var antalet vräkta barn 269. Fattigdom är orsaken till vräkningarna i nästan alla dessa fall. Bostadsministerns och regeringens svar? Fler ska äga småhus.

I Sverige ökar hemlösheten, både den akuta och den strukturella. I ett av världens rikaste länder saknar människor ett eget hem, och allt fler sover till och med på gatan. I natt ska det bli 13 minusgrader här i Stockholm, tror jag, och det kommer att finnas människor som sover ute på gatan i kylan. Bostadsministerns och regeringens svar på detta? Fler ska äga småhus.

Bostadsministerns enda uttalande som rör bostadspolitik är i princip detta: Fler ska äga, och helst ska de äga småhus. Hur kan detta vara viktigare än att folk har nånstans att bo? I vilken värld lever bostadsministern och den här regeringen? De vräkta barnen finns på riktigt. De är inte siffror i statistiken. Det måste finnas en lägsta gräns för anständigheten även i Sverige.

Herr talman! Hur man än vrider och vänder på denna budget är det hyresgästerna som drabbas hårdast, och det gäller framför allt de med lägst inkomster. Vad Sverige i stället skulle behöva är en bostadspolitik för alla hemlösa, för alla barnfamiljer som vräks på grund av fattigdom, för alla ungdomar som inte kan flytta hemifrån och för alla pensionärer som får allt svårare att bo kvar i sina hem på grund av allt dyrare hyror.

Det behövs en bostadspolitik som vågar ifrågasätta hyresvärdarnas rätt att göra en 10-procentig hyreshöjning mitt under brinnande kris. Det behövs en bostadspolitik som vågar satsa på dem som har det tuffast i samhället, i stället för på en politik som fortsätter att ensidigt gynna dem som äger sina bostäder och som har starkast ekonomi.

Vänsterpartiet vill ha något annat, herr talman. Vårt budskap är kort och gott att bostaden ska vara en mänsklig rättighet för alla, inte bara för de rika.

Herr talman! Mellan 2007 och 2014 styrdes Sverige av moderatledda regeringar. Vi vet vad som hände då: Det var ett totalt ointresse för bostadsfrågan. Runt 25 000 bostäder påbörjades. Man monterade ned hela bostadspolitiken och avskaffade snabbt det dåvarande investeringsstödet.

I dag upprepar sig historien. Regeringen väljer att avveckla både investeringsstödet för energieffektivisering och investeringsstödet för byggande av hyresrätter. Detta innebär att de siffror vi ser i regeringens budget kommer att sjunka som en sten de närmaste åren. Kvar på det bostadspolitiska området blir i princip ingenting alls i ekonomiska termer.

Inställningen att marknaden löser allt har alltid dominerat de blå partiernas icke-bostadspolitik, trots att inte minst de senaste tre decennierna mycket tydligt har visat att denna så kallade lösning - marknaden - inte fungerar utan tvärtom är den huvudsakliga orsaken till att det ser ut som det gör i dag. En dysfunktionell bostadsmarknad med bostadsbrist i en majoritet av kommunerna är resultatet av högerns marknadsorienterade bostadspolitik.

Herr talman! Vad kan vi då vänta oss av Sveriges nya regering? Det enda vi hittills har hört från regeringens bostadsminister är som sagt mantrat att fler ska äga sitt boende. Man är allra bäst om man äger ett småhus. Bostadsministern tycks tro att de 3 miljoner människor som bor i hyresrätt, vilket är nästan en tredjedel av landets invånare, inte kan känna ansvar för sitt boende om de inte äger det. Bara den som äger kan känna ansvar - den som hyr är ointresserad av sin boendemiljö.

Den nya blåbruna högern fortsätter att marginalisera och stigmatisera hyresrätten. Detta enorma förakt mot hyresrätten som upplåtelseform är faktiskt tydligare än någonsin i den budget som presenterats av den nya regeringen. Det är en budget som fortsätter att prioritera de rikas boende framför hemlöshet och utanförskap. Inga reformer i denna budget riktar sig till de människor som står längst ifrån en egen bostad i dag - de som aldrig kommer att kunna köpa det där småhuset vare sig de vill eller inte.

Herr talman! För att lösa bostadskrisen krävs inte bara regelförändringar som förenklar byggandet, även om sådana åtgärder alltid är både bra och välkomna när de behövs. Till exempel behövs mer byggbar mark, något som bland annat en nationell översiktsplan för Sverige skulle kunna bidra till.

Vänsterpartiet anser att en nationell bostadspolitik som säkerställer bostäder till en rimlig kostnad är nödvändig. Men det räcker inte, utan politiken måste också våga avsätta ekonomiska resurser där de är nödvändiga. Av detta finns dock inget i regeringens budget. Inte en enda satsning som på riktigt kan bidra till ett ökat byggande går att hitta. I Tidöavtalet var det tomt på bostäder, i budgeten likaså.

Herr talman! Fattigdomen breder ut sig i det allt mer ojämlika Sverige. Samtidigt som allt fler inte längre har råd med det mest grundläggande, såsom el, mat och hyra, har nämligen antalet miljardärer i vårt land ökat med 1 700 procent de senaste 25 åren. Deras förmögenheter har under samma period ökat med 3 000 procent. Detta har varit möjligt eftersom Sverige, till skillnad från nästan alla andra länder, inte längre har någon fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, arvsskatt eller gåvoskatt. Under pandemiåren har Sverige fått 14 nya miljardärer - varje månad!

Ojämlikheten skenar, och samhället slits sönder alltmer. Ekonomijournalisten Andreas Cervenka, som skrivit boken Girig-Sverige: Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika, jämför Sverige med ett monopolspel: Vi vanliga följer spelets regler, men de redan rika får dubbelt så mycket pengar både vid start och när de passerar "gå".

Samtidigt som de rika blir allt rikare blir de fattigare allt fattigare. I medierna jämförs Sveriges ekonomiska klyftor i dag med länder som Nigeria och Filippinerna. Samtidigt säger Kronofogden att man aldrig sett så stor skuldsättning hos folket som nu. Vi borde förstås skämmas.

Nuvarande skyhöga inflation och den lågkonjunktur vi går in i innebär att fler människor kommer att bli utsatta och att fattigdomen kommer att öka. I min hemkommun Malmö levde så många som 14 procent i stor ekonomisk utsatthet 2020.

Avslutningsvis, herr talman: I det samhälle Vänsterpartiet vill ha bor ingen på gatan. I vårt samhälle ska människor ha egna, trygga hem, och i vilken upplåtelseform man bor ska inte ligga en till last.

Det här är ingen fantasi. Det är en verklighet som går att uppnå så länge det finns en politisk vilja - och det har vi i Vänsterpartiet.

Jag vill också passa på att tacka alla ledamöter i civilutskottet och framför allt vår kanslipersonal, som ger oss fantastiskt bra stöd och gör att man känner sig trygg. Jag önskar er alla en god jul och ett gott nytt år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett oberoende tvist-lösningsförfarande för kollektiva hyrestvister

Herr talman! Låt mig börja med att konstatera att det hade varit bra om vi hade haft representanter för regeringen här i kammaren i dag för att diskutera detta viktiga, viktiga ärende. Men vi får väl klara oss utan dem. Det kommer att bli så, antar jag, under fler debatter de kommande fyra åren.

I dag diskuterar vi ett oberoende tvistlösningsförfarande för kollektiva hyrestvister.

Det svenska hyressättningssystemet är unikt för Sverige. Hyresförhandlingssystemet och bruksvärdessystemet är nära sammanlänkade eftersom resultatet av hyresförhandlingarna direkt påverkar bruksvärdessystemets faktiska utfall.

Bruksvärdessystemet har kommit att utvecklas från ett individuellt skydd för hyresgästen till en ram för kollektiva förhandlingar.

Det kollektiva förhandlingssystemet ska kunna ses som en garanti för den enskilda hyresgästens möjlighet att hävda sin rätt inom bruksvärdessystemets ramar.

Herr talman! På den allmännyttiga hyresmarknaden, som utgör cirka 50 procent av den totala hyresmarknaden, finns sedan länge en etablerad tvistlösningsmodell i form av Hyresmarknadskommittén. Något liknande finns inte på den privata hyresmarknaden. Vänsterpartiet välkomnar därför ett förslag om att någon form av lagstadgad tvistlösning eller medling vid behov ska kunna ske genom hyresnämndens försorg. Men en sådan lösning måste begränsas till medling i processen. Den ska inte innehålla någon ny norm för hyressättningen, vilket vi menar riskerar att bli fallet om propositionen som diskuteras här i dag skulle genomföras i sin helhet.

Herr talman! I propositionen föreslås bland annat att bruksvärdesaspekter ska undantas vid tvistlösningar av den skiljeman som hyresnämnden utser. Detta riskerar att bli problematiskt eftersom alla hyresförhandlingar i grunden handlar om att bestämma den skäliga hyran enligt hyreslagen. Det ska gälla för alla typer av förhandlingar - även i det som kallas årshyresförhandling, för i det är bruksvärdesaspekten en viktig del.

De grundläggande förutsättningarna för de kollektiva förhandlingarna regleras i hyresförhandlingslagen. Lagen uttalar inte något om vilka faktorer som ska beaktas för höjning av hyror. Det är en sak som parterna ska bestämma helt själva.

Herr talman! Att propositionen föreslår att förhandlingarna ska ha sin utgångspunkt i "den ekonomiska utvecklingen på orten" blir därför en främmande statlig reglering som styr hyressättningen. De årliga hyresförhandlingarna kan inte och ska inte kunna särkopplas från bruksvärdesförhandlingarna i vissa fall. Alla förhandlingar ska även fortsättningsvis handla om att fastställa hyra, det vill säga bruksvärde, för varje bostad som omfattas av förhandlingsordningen. Det ska göras i enighet med vad parterna kommer överens om och inget annat.

Vad vi menar är alltså att parterna på hyresmarknaden även fortsättningsvis ska ha ansvar för hyressättningen och hyresförhandlingarna. Vilken betydelse bruksvärdesfaktorerna ska ha när skälig hyra fastställs ska även framöver hanteras av hyresmarknadens parter och i enlighet med vad som regleras i hyreslagen och inget annat.

Herr talman! I propositionen lyfter regeringen fram att tvistlösningsförfarandet i det allmännyttiga beståndet i allmänhet fungerar väl, vilket vi håller med om. Regeringen menar att en förklaring till detta kan vara att parterna på den allmännyttiga sidan, Hyresgästföreningen och de allmännyttiga bostadsföretagen, har en väl genomarbetad struktur för sina förhandlingar genom villkor de satt upp i sina förhandlingsordningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett oberoende tvist-lösningsförfarande för kollektiva hyrestvister

I propositionen skriver regeringen så här: "Det tvistlösningssystem som de allmännyttiga bostadsföretagen och Hyresgästföreningen inrättat" - det vill säga Hyresmarknadskommittén - "har visat sig fungera väl och har en god acceptans hos parterna. Det finns därför anledning att överväga en liknande lösning som omfattar hela hyresmarknaden och kan användas även inom det privata hyresbeståndet."

Vänsterpartiet håller med om detta men tycker inte att det är vad den föreslagna propositionen faktiskt utmynnar i.

Herr talman! En stor anledning till att Hyresmarknadskommittén har fungerat så pass bra i snart 70 år är att parterna själva tagit fram avtalen och skapat strukturerna. De regionala och lokala parterna på hyresmarknaden är de som bäst kan lösa eventuella konflikter som uppstår i förhandlingarna eftersom de har störst kännedom om de lokala förhållandena. Ett större statligt ingrepp i denna ordning riskerar på sikt att undergräva förtroendet för modellen och frånta parterna ansvaret att upprätthålla förhandlingssystemet.

Vänsterpartiet tycker därför att en bättre väg framåt är att låta parterna även på den privata hyresmarknaden etablera ett medlings- och tvistförfarande som bygger på avtal mellan just de förhandlande parterna, på samma sätt som man gjort inom det allmännyttiga beståndet.

Även Vänsterpartiet tycker trots detta att lagstiftningen bör erbjuda de förhandlande parterna möjlighet att lösa tvister via medling under vissa förutsättningar. En sådan lagstiftning måste dock respektera förhandlingssystemets grundläggande struktur, där parterna fortsätter ta det fulla ansvaret för hyressättningen och hyresförhandlingen. Lagstiftningen ska därför begränsas till att parterna ges möjlighet till medling i tvister. I övrigt bör parterna på hyresmarknaden avtalsvis reglera medlingsförfarandet.

Vidare är det helt grundläggande att en medling de facto utgår från vad parterna åberopar i tvisten, inte från någon i lag angiven norm så som propositionen föreslår.

Vänsterpartiet anser att tvistlösningsförfaranden kopplade till de kollektiva hyresförhandlingarna i första hand ska arrangeras av parterna själva genom frivilliga avtal, medan hyresnämndernas i dag informella roll som medlare ska regleras i lag.

Vänsterpartiet kommer alltså att fortsätta värna den svenska modellen för hyressättning med kollektivt förhandlade hyror enligt bruksvärdesprincipen. Den framtida utvecklingen av förhandlingssystemet, något som behövs, ska hanteras av de förhandlande parterna och inte genom statliga ingrepp.

Vi kommer också att fortsätta säga nej till marknadshyror eller andra system som leder fram till fattigbostäder för de mest ekonomiskt utsatta hushållen. Vårt fokus kommer alltid att vara att stärka rättigheterna för Sveriges 3 miljoner hyresgäster.

Med det sagt vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 1.

Men, herr talman, tillåt mig också att prata lite grann om hyresrätten som upplåtelseform. Hyressättning är en mycket viktig bostadspolitisk fråga. Ungefär en tredjedel av Sveriges befolkning bor i hyresrätt. Det betyder att frågor som handlar om hyror och hyressättning berör runt 3 miljoner av Sveriges befolkning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett oberoende tvist-lösningsförfarande för kollektiva hyrestvister

Detta är väldigt viktigt att förstå. Det går inte att, som högerpartierna gör, fortsätta att se hyresrätten som en tillfällig genomgångsbostad som man kan fortsätta att behandla med förakt, vilket vi har sett här i kammaren flera gånger. Det är 3 miljoner människors hem, och därmed också deras liv, som vi diskuterar varje gång vi debatterar hyror, hyressättning, marknadshyror och allt som hör därtill.

Herr talman! Många av dessa hyresgäster har under många år kämpat mot höga hyror. De har kämpat mot utförsäljningar och renovräkningar. I dag kämpar de mot hyresvärdarnas orimliga krav på hyreshöjningar i vinter, samtidigt som hushållen själva lider av allt tuffare ekonomiska villkor och många inte längre klarar att hålla sig över ytan.

Bara för ett par dagar sedan gjorde TV4 ett reportage om hur strukturell hemlöshet har ökat. Vi ser hur en växande grupp människor blir hemlösa på grund av fattigdom; de är för fattiga för att ta sig in på den vanliga bostadsmarknaden.

I Malmö finns nästan 1 800 strukturellt hemlösa, människor som är hemlösa för att de är fattiga. En av dessa i Malmö, som visades på TV4, är 58-årige Ove Andersson. Ove tvingades ut på gatan i denna fruktansvärda kyla under en hel månad - en gammal man som tar sig fram med hjälp av rullator på grund av en nervsjukdom och vandrar runt hela Malmö för att hitta någonstans att få skydd under natten. Det är inte värdigt Sverige, ett av de rikaste länderna i världen.

Det finns många fler som Ove, som vandrar runt Malmö och andra städer i Sverige, inte för att de har missbruksproblem eller lider av psykisk ohälsa utan bara för att de är fattiga. Detta är något vi också måste tänka på i denna debatt här i kammaren. Som politiker har vi ett ansvar.

Samtidigt som SVT, Expressen och andra större medier i denna stund också för fullt rapporterar om det miljardregn som i ett decennium har fallit över landets hyresvärdar kräver nu samma hyresvärdar tioprocentiga hyreshöjningar i vinter. Man hänvisar till inflation och stigande räntor, samtidigt som 37 procent av hyresintäkterna var ren vinst hos några av de absolut största privata hyresfastighetsägarna i landet. Ändå kräver de tioprocentiga hyreshöjningar.

I SVT:s reportage kom det fram att till exempel Wallenstam, Balder, Heimstaden och Rikshem, de fyra största, mångdubblade värdeökningar och förvaltningsvinster. Intäkterna steg från 4,4 miljarder 2011 till 23,4 miljarder 2021. Samtidigt kräver de tioprocentiga hyreshöjningar.

Bolagen har enorma marginaler för att klara både inflation och stigande räntor. Det har inte hushållen. Ensamstående föräldrar, barnfamiljer, pensionärer och studenter har noll marginal. I stället ökar den strukturella hemlösheten, och vräkningarna av barnfamiljer spås bli ännu fler de kommande åren. Hur kan någon tycka att detta är vettigt?

Ett oberoende tvist-lösningsförfarande för kollektiva hyrestvister

Herr talman! Regeringen har varit otroligt passiv i denna ekonomiska kris. Man har avskaffat investeringsstödet, och vi kan inte se någon åtgärd som syftar till att hjälpa de mest utsatta hushållen - inte en enda ansats som skulle kunna göra det enklare för denna grupp, som nästan uteslutande bor i hyresrätt.

Sammantaget visar allt detta hur oerhört viktigt det är att ta både små och större förändringar av nuvarande hyressättningssystem på allvar. Att göra livet svårare och ännu fattigare för 3 miljoner hyresgäster gynnar ingen annan än enstaka fastighetsägare. Minskad köpkraft, fler vräkta barn och ännu större strukturell hemlöshet kan aldrig gynna samhället i stort på något sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 8.)

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Andreas Carlson. Låt mig också börja med att gratulera honom till uppdraget.

Regeringen har nu avvecklat det investeringsstöd som de facto gav möjlighet att bygga billigare hyresrätter. Dessa bostäder fick en hyra som i snitt var 2 000 kronor billigare per månad för en 70 kvadratmeters lägenhet.

Vad kommer ministern att göra för att alla de som lever med mycket små marginaler och inte har något kapital och inte kan köpa en bostad ändå ska kunna få ett eget, tryggt och långsiktigt boende? Då menar jag alla låginkomsttagare. Det handlar om fattigpensionärer, om ensamstående föräldrar, om kvinnor som lever i destruktiva förhållanden som inte vet vart de ska ta vägen för att det inte finns några bostäder och om alla de 33 000 hemlösa. Jag talar om de 3 miljoner hyresgäster som i dag är oroliga för att deras hyror ska chockhöjas av de giriga riskkapitalisterna.

Fru talman! Jag håller med Larry Söder, men jag vill påminna honom om att det är ni som styr nu. Ni kanske ska släppa oppositionsrollen. Ni är inte i opposition längre. Ni styr.

Vänsterpartiet satt aldrig i den förra regeringen. Vi har varit kritiska till väldigt många saker.

Min fråga är: Nu när ni sitter i regeringsställning, vad tänker ni göra för att se till att bostadsbristen försvinner? Det har jag inte fått något svar på. Ministern har inte nämnt det, och det togs inte upp i regeringsförklaringen. Vad tänker ni göra?

Fru talman! Exakt noll gånger lyfte man i regeringsförklaringen fram behovet av att bygga bort bostadsbristen. Den nye bostadsministern från Kristdemokraterna har inte hunnit säga så mycket, förutom att trösklarna till bostadsmarknaden ska sänkas och att fler ska kunna förverkliga sina bostadsdrömmar. Jag undrar vilka det är som bostadsministern talar om och hur det ska gå till. Vad är politiken bakom dessa ord?

Förändrade amorteringskrav och startlån för unga brukar vara sådant som man lyfter fram från högern. Det kommer inte att hjälpa alla fattigpensionärer och barnfamiljer som står på randen av vräkning från sina hyresrätter eller ungdomar som vill flytta hemifrån vars föräldrar knappt kan köpa mat och inte har råd att hjälpa dem att ta förmånliga lån.

Hur tänker KD med sin bostadsministerpost sänka trösklarna för alla de människor som i dag behöver en bostad och inte har det? I regeringsförklaringen nämner man det inte ens.

Fru talman och ärade ledamöter! En skrämmande tid väntar Sverige. Det högernationalistiska slottsavtal som har presenterats av riksdagens blåbruna partier bygger på rädsla, fördomar och förakt, från början till slut. Det är ett förakt mot alla människor i Sverige som i dag lider av fattigdom och bostadslöshet, mot dem som varje dag kämpar för att få livet att gå runt, mot alla föräldrar som skär ned på sin egen matranson för att barnen ska slippa gå hungriga, mot alla dem som äter kall mat med förhoppningen att elräkningen ska bli något lägre om de låter bli att använda spisen. Det är ett förakt mot alla dem som inte passar in i slottsavtalets bild av hur Sverige ska se ut.

Slottsavtalet tar från dem som har minst och ger till dem som har mest - omvänd Robin Hood, som jag kallar det. Avtalet göder rädslor och fördomar och skriker efter ökade klyftor i samhället. Man straffar dem som är mest utsatta och belönar dem som redan är privilegierade. Detta är de viktigaste budskapen från Sveriges kommande regering.

Men i både slottsavtalet och den blåbruna regeringsförklaringen är det som saknas lika intressant: rekordhög bostadsbrist och en byggtakt som spås sjunka, hemlöshet som fortsätter att öka och vräkningar av barnfamiljer som också spås fortsätta öka, bland annat på grund av fattigdom. Galopperande inflation och skenande mat- och elpriser, tillsammans med historiskt höga krav på hyreshöjningar från Sveriges samlade hyresvärdar, kommer att slå som allra hårdast mot alla dem som har väldigt lite eller ingenting alls. Om detta finns ingenting i vare sig slottsavtalet eller regeringsförklaringen.

I den ovanligt långa regeringsförklaringen nämns bostadspolitiken inte en enda gång. Det är ett stort hån mot alla hyresgäster, bostadslösa och fattiga hushåll. Vänsterpartiet lovar att vara alla dessa personers röst. Vi ska vara den starkaste rösten i opposition mot allt vad Tidöavtalet står för.

I stället för att fördöma utifrån egna föreställningar ska vår politik tydligt visa att vi tror på människan. Vänsterpartiets politik bygger på en tro, inte en misstro, på människan - även på dem som inte är resursstarka.

Vår vision är att bygga fler hyresbostäder som människor har råd med, inte fler fängelser.

Ärade ledamöter! Sverige behöver en bostadspolitik för alla hemlösa, för alla barnfamiljer som vräks på grund av fattigdom, för alla ungdomar som inte kan flytta hemifrån och för alla pensionärer som får allt svårare att bo kvar i sina hem på grund av allt dyrare hyror - en bostadspolitik som vågar ifrågasätta hyresvärdarnas rätt till en 10-procentig hyreshöjning mitt under brinnande kris och som vågar satsa på dem som har det tuffast i samhället, i stället för en som ensidigt fortsätter gynna de rikaste, som äger sina bostäder.

Det är dags att återinföra investeringsstödet, införa ett tillfälligt tak för hyreshöjningar, stoppa ofoget med renovräkningar och satsa stort på att renovera och energieffektivisera det befintliga hyresbeståndet. Så bör en bostadspolitik se ut i en tid av kris.

Om det finns en sak som vi är säkra på är det att Sverige behöver en ny bostadspolitik värd namnet. Vi behöver en hållbar och långsiktig bostadspolitik som innebär att vi tar ansvar för att bygga bort bostadsbristen, motverka bostadssegregationen och bostadsojämlikheten och minska bostadssektorns klimatpåverkan.

För att uppnå detta krävs en bostadspolitik med högre ambitioner än den nya regeringen har visat hittills. Bostaden, kamrater, ska vara en mänsklig rättighet för alla, inte bara för de rika.