Robert Hannah

Fru talman! Idrott kan vara skillnaden mellan liv och död, framför allt i våra utsatta områden. Nyligen besökte jag och några av mina liberala riksdagskollegor Huddinge Basket. Vi fick där träffa deras tränare Jonas Morin. Han har lyckats få massor med tjejer och killar att spela basket och sedan också bli ledare i basketföreningen. Han har fått in unga grabbar och tjejer från gatorna i Huddinges mest utsatta områden till basketen och har fått dem att känna stark tillhörighet till sin hemkommun och till basketen.

Genom att ungdomarna rekryterats till ledare har de också fått sina absolut första arbetslivserfarenheter, som de har kunnat skriva på sina cv:n. Morin berättade att han haft förmånen att vara referensperson till över 100 ungdomar från utsatta områden när de har sökt sina första arbeten. Genom att de deltog i idrotten och sedan blev ledare fick de den första vägen in i svenska samhället och till sitt första jobb. Det är därför idrotten är så viktig.

Fru talman! Morin är en av de tusentals vardagshjältar i Sverige som ger barn och unga en meningsfull vardag och framtidstro. Samtidigt är föreningen öppen med att det finns ungdomar som hoppat av basketen och i stället hamnat i de kriminella gängens klor. Det är bland annat unga grabbar som inte ens lever längre på grund av gängvåld och på grund av att samhället inte kunde hålla dem kvar i basketen, i skolan eller på något annat sätt.

Det finns olika skäl till att man inte idrottar. Dessa klumpas i dag ihop av Riksidrottsförbundet med ett begrepp: idrottssvaga områden. Jag och Liberalerna är övertygade om att det behövs en särskild strategi och ett särskilt arbete för att öka idrottsdeltagandet i våra utsatta områden.

Riksidrottsförbundet har nyligen tagit fram statistik. Där framkommer stora skillnader. I dag är i genomsnitt 40 procent av ungdomarna i Sverige aktiva i en idrottsförening, 42 procent av pojkarna och 37 procent av flickorna. Men i våra utsatta områden är det markant färre, framför allt bland flickor. Det beror, enligt min mening, på att vi i stället för att finansiera idrottsföreningar har finansierat spelkortsklubbar för vuxna män.

I min hemstad Göteborg är det bara 8 procent av flickorna i Bergsjön som idrottar, trots att 24 procent av pojkarna deltar i idrotten. Det måste ändå sägas att den skillnaden är relativt stor. Man kan inte bortse från att hedersnormer och andra normer kring flickors möjlighet att idrotta har stark inverkan här.

Fru talman! Så här kan vi inte ha det. Det är därför glädjande att regeringen och Sverigedemokraterna gör en enorm satsning inom området. Regeringen satsar 100 miljoner på idrott i utsatta områden och angränsande områden, som ofta riskerar att bli utsatta i framtiden. Nu har det rullats ut pengar till 13 olika idrottsförbund som alla har verksamheter i våra utsatta områden. De har tilldelats medel.

Jag ser fram emot att se vad förbunden lyckas göra i de utsatta områdena. Jag vet att exempelvis Svenska Basketbollförbundet gör ett fantastiskt arbete med att nå ut till ungdomar i dessa områden, och med de nya medlen kommer de att kunna göra otroligt mycket mer, säger de själva. Vi får se vad de satsar på. En stor chansning är att Huddinge Basket kommer att satsa på att göra ungdomarna till ledare och utbilda dem, så att de i framtiden kan rekrytera fler.

Fru talman! Det är inte nog där. Nu går också startskottet för regeringens omfattande satsning på ett fritidskort som ska ge en aktiv och meningsfull fritid för barn och unga mellan 8 och 16 år. Det är Kristdemokraternas förslag från början. Det är ett väldigt bra förslag, som regeringen nu genomför. Liberalerna välkomnar att kortet inte bara gäller idrott utan även andra fritidsaktiviteter.

Förhoppningen är att kortet kan börja användas redan nästan år. Beloppets storlek kommer att vara högre för barn och unga från socioekonomiskt utsatta hushåll. Därmed kommer det också att gynna barn och unga i våra utsatta områden.

Fru talman! Idrott, lek och rörelse är viktigt för alla, inte bara för dem som vill och kan elitsatsa. Idrottsrörelsen behöver erbjuda verksamhet också för dem som inte kan eller vill tävla.

Det är även viktigt att idrottsarenorna i Sverige anpassas för personer med funktionsnedsättningar så att de kan vara en del av idrotten, både som aktiva och faktiskt som en del av publiken.

Vi jobbar också med att se till att få igenom en LOA-fond, en anläggningsfond. Det är enorm brist på idrottsanläggningar i Sverige. Moderaterna och Sverigedemokraterna har varit pådrivande för en sådan anläggningsfond. Min förhoppning är att vi de kommande åren kan lansera en sådan fond och se till att breda ut en matta med nya idrottsanläggningar i Sverige för att få ungdomarna som nu kommer att rekryteras genom fritidskortet och satsningen i våra utsatta områden till idrotten.

Det finns mycket att göra, och regeringen gör ett bra arbete här. Det kommer att behövas ännu mer i framtiden.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på alla reservationer.

(Applåder)

Fru talman! Sedan förra året pågår en internationell desinformationskampanj mot den svenska socialtjänsten. Islamister och stora nyhetsorganisationer sprider konspirationsteorier där det hävdas att svenska myndigheter stjäl muslimska barn från deras familjer för att de ska uppfostras i icke-muslimska hem.

Socialsekreterare i landets kommuner vittnar om hot, rädsla och otillräckligt stöd uppifrån. Sajten Doku uppmärksammar att deltagare i demonstrationer utanför socialkontor, bland annat i min hemstad Göteborg, har filmat socialsekreterare och sedan publicerat filmerna i grupper på sociala medier. Rädslan för repressalier från upprörda anhöriga gör att socialtjänstens medarbetare drar sig för att fatta avgörande beslut. Tystnadskulturen breder ut sig bland tjänstemännen, som inte vågar anmäla hot och brott. Detta visade bland annat alarmerande rapporter från biblioteket i Hammarkullen i Göteborg i veckan.

Bristande svenskkunskaper och okunskap om svenska lagar utnyttjas av islamister som försöker slå in en kil mellan svenska muslimer och myndigheter. Riskerna med desinformationen är flera. Dels kan familjer undvika att söka hjälp av obefogad rädsla över att deras barn ska separeras från dem, dels kan uppskrämda föräldrar föra barnen utomlands. Det hela riskerar också att stärka parallellsamhället som har tillåtits växa fram i Sverige, spä på polariseringen och i längden utgöra ett hot mot vår demokrati.

Det finns också flera andra skäl att vara orolig, bland annat Rysslands vidriga invasion av Ukraina med ett fullskaligt krig i vårt närområde som gör det viktigare än på länge att oberoende medier finns i hela landet, såväl i storstäderna som på landsbygden, för att bevaka, granska, upplysa och folkbilda.

Fru talman! Det är viktigt att trollfabriker och andra krafter som sprider desinformation för att skrämma människor och skapa falska motsättningar möts av en motkraft. Den motkraften menar vi liberaler är public service och våra fria oberoende granskande medier. Liberalerna menar att public service bör få ett ännu tydligare uppdrag kring desinformation och att nyheter på de stora minoritetsspråken behöver finnas kvar som ett alternativ till desinformation som exempelvis sprids på somaliska eller arabiska i sociala medier. Men då måste de självklart också vara korrekta, vilket har varit ett problem. Jag anser också att de ska fokuseras mer på integrationsfrågor och andra mer grundläggande frågor för samhället.

Det är Liberalernas åsikt att public service fortsatt ska ha ett brett uppdrag och sträva efter både kvalitet och relevans. Liberalernas åsikt delas också av det svenska folket: Förtroendet för medier i Sverige ligger fortsatt på höga nivåer. Sett över tid rör det sig om exceptionellt stabila resultat. Högst förtroende har SVT med 75 procent och SR med 72 procent. Därefter kommer TV4 med 57 procent och lokala tidningar med 51 procent. Men man bör också notera att det finns en skiljelinje i förtroendet hos människor som anser sig vara mer högerlutande och som anser det är mer vänstervridet i public service. Det är en oro som public service måste ta på allvar.

Fria och oberoende medier som granskar den politiska makten är avgörande i varje demokrati. Vi ser hur situationen ser ut i Ryssland. Liberal mediepolitik innebär att staten garanterar full frihet för medieföretagen i konkurrens samtidigt som den stöttar public service och kvalitetsproduktioner. Även Tidöavtalet är tydligt gällande detta: Mediernas frihet och mångfald ska främjas. Public service-mediernas oberoende ska bestå och dess långsiktiga finansiering vidmakthållas. I ett delvis nytt medielandskap behöver public service-verksamheten utvecklas, som en del av den demokratiska infrastrukturen. Liberalerna ser fram emot den parlamentariska public service-utredning som Göran Hägglund, före detta partiledaren för Kristdemokraterna, just nu leder och där Liberalerna företräds av Lars Leijonborg.

Public service-verksamheten behöver faktiskt utvecklas, och jag blir beklämd när vissa politiker och även debattörer påstår att vi på något sätt skulle vilja granska och straffa journalister. Det stämmer inte över huvud taget, utan verksamheten behöver de facto utvecklas för att möta verkligheten, till exempel för att nå ut till unga generationer på de plattformar där ungdomar finns i dag. Ett sådant exempel är UR:s digitala redaktion som heter Tänk till, som jag kan rekommendera till alla.

Fru talman! Vi liberaler gillar fakta, och vi gillar kunskap. Vi gillar inte alternativa fakta, fake news eller desinformation. De är alla fiender till liberalismen. Mot bakgrund av att det just pågår en public service-utredning yrkar vi avslag på alla motioner och ja till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Till att börja med vill Liberalerna yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Civilsamhället är grunden för det samhälle och den demokrati som vi lever i. Det var liberaler inom kyrkor och nykterhetsrörelser, på folkhögskolor och inom akademin som var med och skapade vår demokrati. Ofta skedde det i konflikt med den statsmakt som med repressiva medel ville begränsa människors frihet. Det är fortfarande så att det är individer tillsammans i olika idrottsföreningar, politiska partier, välgörenhetsorganisationer, friluftsorganisationer, ungdomsorganisationer med flera som är välfärdssamhällets och demokratins möjliggörare.

Det är också så - oavsett vad vänsterpartierna tror och påstår - att civilsamhället inte främst finansieras av skattebetalarna och kulturutskottets budget utan genom ideella krafter, företagare och privatpersoner som betalar för kultur, idrotts- och fritidsaktiviteter. Det fria och oberoende civilsamhället tänker den nya borgerliga regeringen fokusera på att stärka.

Herr talman! Inte en skattekrona ska gå till extremism. Tyvärr ser vi i dag ett problem med det stöd som staten betalar ut till civilsamhället som inte längre går att sopa under mattan. Den nya borgerliga regeringen kommer inte heller att sopa några problem under mattan, utan den kommer att agera.

Det kom nyligen forskning från Lunds universitet och forskaren Sameh Egyptson som visade att islamistisk separatism genom att organisera sig här i Sverige helt legalt och enligt sina rättigheter har lyckats ta del av skattebetalarnas stöd till civilsamhället. Svenska skattepengar som skulle ha gått till folkbildning, läxhjälp, samfund och kulturprojekt har i stället gått till koranskolor, extremt homofoba talare och samfund som kräver förmyndare för kvinnor, vägrar skilsmässa för kvinnor eller sysslar med njutningsäktenskap. Skattemedel till civilsamhället har slussats vidare till våldsbejakande organisationer runt om i världen. Det är totalt oacceptabelt.

Det enorma utanförskap vi har i Sverige är en effekt av vänsterns kravlösa integrationspolitik och att man i åratal har blundat inför att en grupp med extrema åsikter fått tillgång till skattepengar som skulle ha gått till det goda civilsamhället.

Herr talman! Utanförskapet i Sverige handlar inte bara om ekonomi och jobb. Det handlar framför allt om ett känslomässigt och kulturellt utanförskap som vi måste adressera. Det är glädjande att Brå förra veckan kom med en rapport där man påpekar att detta är grunden till utanförskapet och gängkriminaliteten.

När vi har finansierat radikala organisationer med skattepengar har de också fått påverka våra ungdomar, framför allt i våra utsatta områden. Detta har självklart begränsat deras frihet, precis som den stat som förr i tiden - innan Sverige blev en demokrati - begränsade människors frihet.

Alltför många ungdomar med utländsk bakgrund känner sig inte som svenskar i dag. De upplever sig inte vara delaktiga i samhällsbygget här. De får inte heller tillgång till våra viktigaste texter. Ett grundläggande uppdrag för den borgerliga regeringen är att se till att dessa ungdomar får tillgång till allt detta i framtiden.

Herr talman! Att extremismen har fått fäste i Sverige beror inte på invandring; jag säger detta nästan varje gång jag talar nu för tiden för att få det klargjort. De svenskar som har iransk bakgrund är ett bevis på detta. De är väldigt lyckade här, precis som många andra grupper.

Radikal islamism har vuxit på grund av en feghet när det gäller att bekämpa separatism. Det har berott på att vi har haft bristande insikt om att vår gemensamma frihet bygger på att det finns gemensamma och grundläggande demokratiska värderingar såsom jämställdhet mellan könen, en gemensam lagstiftning som vi alla följer - inte hederslagar - och ett gemensamt språk som vi alla kan använda för att prata med varandra, vilket för vår del är det svenska språket. Staten ska heller inte ge en enda skattekrona till demokratins fiender.

Liberalerna är stolta över att regeringen den här mandatperioden kommer att reformera det stöd som går till folkbildning och stärka demokratikraven för ekonomiska bidrag. Samtidigt kommer det att ges stöd till idrott i utsatta områden och ett fritidskort till unga för att de ska engagera sig i civilsamhället, på förslag från Kristdemokraterna. Varför ska stödet gå till ungdomarna själva? Socialdemokraterna menar att det kanske skulle gå via barnbidraget, men då kommer inte pengarna att gå till just dessa ungdomar personligen. Jag vet också att vi har tagit tillbaka den lagstiftning som Socialdemokraterna hade lämnat precis före valet. Jag kan också garantera att den kommer att komma tillbaka i en ännu starkare och bättre version som är mer förutsägbar och klar för civilsamhället. I framtiden ska inte en enda skattekrona gå till fuskare, skojare eller extremister.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag i dag på internationella kvinnodagen påminna om Irans kvinnors kamp för frihet och demokrati: Zan, zendegi, azadi! Kvinna, liv, frihet!

(Applåder)

Fru talman! Det måste också vara enkelt att komma åt dem som fuskar. Och där finns en väldigt stark historia av att Vänsterpartiet faktiskt är det parti i denna riksdag som alltid försöker fortsätta att ge bidrag till föreningsverksamhet, idrottsverksamhet och civilsamhällesverksamhet.

Låt mig ta ett annat exempel. Ibn Rushds verksamhet i Göteborg stoppades förra mandatperioden. Då kallade dina partikamrater, Vasiliki Tsouplaki, det för rasistiskt och islamofobiskt att stoppa den.

Samtidigt har det kommit nya rapporter som tydligt kopplar Ibn Rushd till Muslimska brödraskapet. Ändå vill Vänsterpartiet nu återigen kräva att Ibn Rushd ska fortsätta att få medel.

Anser riksdagspartiet Vänsterpartiet att Ibn Rushd är en lämplig organisation att motta medel? Är ni för en fördjupad granskning av denna folkbildningsorganisation?

Fru talman! Det är lätt att prata om det goda civilsamhället. Det är svårare att prata om det som det faktiskt fuskas med. Det är uppenbart när det kommer till Vänsterpartiet att man alltid vill prata om det goda och inte om det dåliga och dessutom att man vill fortsätta stödja det dåliga.

I nästan varje stad, nästan varje kommun, nästan varje region och även här i Sveriges riksdag är Vänsterpartiet alltid mot att man ska granska och mot att man ska sluta ge pengar till organisationer som på något sätt kan kopplas till fusk, radikalisering etcetera.

Jag skulle gärna vilja höra ledamoten svara bland annat på frågan kring idrottsföreningen AIF Kista, som har fått jättestora idrottsbidrag. Det har varit tydligt att de har använts till fusk. Det har bland annat gjorts resor till Göteborg. Ordföranden har varit medlem i Vänsterpartiet, och Vänsterpartiet har velat hindra att man stoppar utbetalningarna och velat hindra en fördjupad granskning av föreningen. Därför skulle jag gärna vilja höra: Vad är Vänsterpartiets syn på fusk med civilsamhällets pengar - till idrotten och till civilsamhället i övrigt?

Fru talman! Nika Shakarami var 16 år gammal. Jag vill att ni minns hennes namn. Hon är en av många unga som islamistdikaturen i Iran har mördat sedan revolutionen påbörjades. Den 20 september försvann hon. I sitt sista samtal ringde hon en vän och berättade att moralpoliserna förföljde henne. Sedan stängdes hennes mobil av. I tio dagar letade hennes familj frenetiskt efter henne. Till slut bad myndigheterna familjen att identifiera en död kropp. Det var Nika. Hon hade en sönderkrossad bröstkorg och hade blivit våldtagen. Hennes inre organ var stulna ur kroppen. Hon hade helt enkelt blivit mördad. Det här är bara ett av väldigt många exempel på brott mot mänskligheten som den iranska diktaturen just nu begår mot sitt eget folk.

Demonstrationerna i Iran är de ungas uppgörelse med politisk islam som i decennier styrt landets kultur och människor. Nika slogs, och Irans unga slåss fortfarande, för friheter som de flesta etniska svenskar här tar för givna. Det handlar om rätten att dansa, rätten att sjunga, rätten att idrotta, rätten att samlas i föreningar, rätten att yttra sina åsikter, rätten att häda och rätten att kritisera sina politiska ledare.

Fru talman! Även i Sverige i dag fråntas framför allt hedersutsatta flickor och pojkar rätten att leva och forma sig själva och delta i den svenska kulturen som man själv vill. Jag växte upp i en av Göteborgs förorter där unga flickor tvingades bära slöja, inte fick delta i idrotten, inte fick dejta och inte heller fick häda. Dessa svenska barns hela liv omgärdades av förbud.

Fru talman! Sverige ska vara en demokratisk förebild för resten av världen. Då är det vårt uppdrag att inte bara värna den fria kulturen i Sverige utan också säkerställa att våra friheter även omfattar svenskar med utländsk bakgrund. Det är bara då Sverige är en förebild för Irans frihetskämpar.

I Sverige ska kulturen vara fri. Armlängds avstånd ska gälla för politiker. Public service ska vara oberoende, och mediernas frihet ska värnas. Men den nya borgerliga regeringen kommer inte bara att försvara kulturens frihet utan också säkerställa att den omfattar alla i vårt land, i vårt Sverige.

Det handlar framför allt om två principer som jag tror att vi behöver lägga till i kulturpolitikens område. I varje fall behöver vi säkerställa att det blir på riktigt.

Den första principen är att inte en skattekrona ska gå till extremism. Att radikal islamism har fått fäste i Sverige beror inte på invandring. Det är exempelvis svenskarna med iranskt påbrå och iransk bakgrund ett bevis på. De är väldigt lyckade här. Radikal islamism har vuxit på grund av en feghet att bekämpa separatism. Det har berott på en bristande insikt om att vår frihet bygger på att det finns gemensamma grundläggande demokratiska värderingar, såsom jämställdhet mellan könen, en gemensam lagstiftning som vi alla följer, inte hederslagar, och ett gemensamt språk som vi alla kan prata med varandra, vilket för oss är det svenska språket. Svenska myndigheter idkar enligt min mening i dag självcensur när det kommer till islamism på ett sätt som man inte gör när det kommer till kommunismens och nazismens brott mot mänskligheten. Jag kommer personligen att kämpa för en förändring av detta.

Denna islamistiska separatism har även börjat organisera sig genom att ta del av skattebetalarnas stöd till föreningsliv. Svenska skattepengar som skulle ha gått till folkbildning, läxhjälp och kulturprojekt har i stället gått till koranskolor och extrema homofoba talare och slussats vidare till våldsbejakande organisationer runt om i världen. Det är totalt oacceptabelt.

Liberalerna är stolta över att regeringen den här mandatperioden kommer att reformera pengarna som går till folkbildning och stärka demokratikraven för ekonomiska bidrag. Jag vet att vi har tagit tillbaka den lagstiftning som fanns. Den kommer att komma tillbaka i en ännu starkare version. I framtiden ska inte en enda skattekrona gå till fuskare, skojare eller extremister.

Den andra principen är att alla barn som växer upp i Sverige måste få tillgång till den svenska kulturen och det svenska språket. Många inom kulturvärlden har uttryckt sig kraftigt negativt till en kulturkanon sedan förslaget presenterades i Tidöavtalet. Det är lätt att raljera över en kulturkanon när man tillhör kultureliten. Men i stället menar jag, fru talman, att det avslöjar någon form av snålhet. Kultureliten besitter ett massivt kulturkapital som de med självklarhet förmedlar till sina egna barn, som därigenom får ett försprång i att framgångsrikt kunna navigera i det svenska samhället. Varför missunna förortens ungdomar kulturens makt, fru talman? Det är min fråga.

Jag är uppvuxen i Tynnered i Göteborg med föräldrar som kommit till Sverige som flyktingar. De hade inte samma möjligheter att sätta mig i en kulturskola, som vi har debatterat i dag. Jag visste knappt vad det var innan jag blev politiker. Jag har gått i en av väldigt många stökiga kommunala skolor. De har många obehöriga lärare som inte har läst litteraturvetenskap och har därför inte heller verktygen att ge sina elever samma livschanser som skolor i Villa- och radhussverige.

Utanförskapet i Sverige handlar inte bara om ekonomi och jobb. Det är därför jag nu har kommit in på kulturutskottets område. Det handlar också om ett känslomässigt och kulturellt utanförskap som vi måste adressera. Alltför många ungdomar med utländsk bakgrund känner sig inte som svenskar. De upplever sig inte vara delaktiga i samhällsbygget här. De får inte heller samma tillgång till våra viktigaste texter.

Det var ett stort misslyckande att man historiskt sett tog bort de läslistor som fanns här i Sverige i skolorna. Det behövs både en kulturkanon och bestämda läslistor för alla skolor i Sverige, vilket också glädjande nog är en del av Tidöavtalet. Det kommer att göra att barnen i alla Göteborgs förorter börjar läsa samma böcker som kultureliten naturligt låter sina barn läsa.

Fru talman! Det är faktiskt så att svensk kultur inte främst finansieras av skattebetalarna utan genom ideella krafter, företagare och privatpersoner som betalar för kultur, idrotts- eller fritidsaktiviteter. Med det sagt är den budget som vi nu debatterar bortsett från coronabudgetarna den största som en svensk regering lagt fram på kulturområdet. Det är imponerande med tanke på den lågkonjunktur vi är på väg in i och Rysslands invasion av Ukraina. Vi liberaler är särskilt stolta över satsningen på idrott i utsatta områden, fritidskorten som nu kommer att bli verklighet, Svenska från dag ett för ukrainska flyktingar och de längre stipendierna för kulturarbetare.

Liberalerna yrkar bifall till den nya borgerliga regeringens och Sverigedemokraternas budgetförslag inom utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid.

Avslutningsvis vill jag säga: Jin, jiyan, azadi! Kvinna, liv, frihet! Sverige ska vara en förebild.