Nima Gholam Ali Pour

Fru talman! Även om denna regering har prioriterat kampen mot hedersförtryck på ett seriöst sätt, vilket regeringen borde få beröm för, äger mycket av arbetet för att motverka hedersförtryck rum på lokal nivå. De som är drabbade av hedersförtryck vänder sig inte i första hand till regeringen eller statliga myndigheter, utan de vänder sig kanske till elevhälsan, en lärare, socialtjänsten eller någon som arbetar i kommunal regi.

Men vad händer om kommunen inte bryr sig? Vad händer om kommunen av diverse skäl inte prioriterar kampen mot hedersförtryck? Vilket ansvar har regeringen då? Ska man låta unga människor fara illa eftersom vissa kommunpolitiker inte bryr sig, eller behöver regeringen agera? Det är detta vi ska diskutera i dag.

I min interpellation refererar jag till en rapport från Malmö stads revision där det framkommer att stadens arbetsmarknads- och socialnämnd inte ens tar fram kartläggningar och analyser av förekomsten av hedersrelaterat våld. Detta är någonting som kommunen ska ta fram, enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer.

När det saknas en sådan kartläggning kan stadens politiker över huvud taget inte se hur stort problemet är. Detta passar självklart stadens styrande socialdemokratiska politiker, som har en vana att dölja problemen, men när man inte kartlägger hedersförtrycket vet man inte heller hur man ska hjälpa dem som är drabbade och hur insatserna ska se ut.

Det som gör detta ännu mer upprörande är att det varit känt sedan flera år tillbaka att just Malmö är en stad där hedersförtrycket är ett större problem än vad det är i andra kommuner. Ändå har kommunen valt att åsidosätta att skapa de grundläggande verktyg som behövs för att motverka hedersförtryck.

Om Malmö kan negligera de drabbade på det här sättet, vad kan man då förvänta sig av mindre kommuner, där problemet inte är lika stort och där resurserna är mindre än i Malmö stad? Jag tror till och med att det är sannolikt att någon kommun med mindre erfarenhet av detta problem tittar på hur Malmö stad hanterar hedersförtrycket. Om Malmö stad inte fäster större uppmärksamhet vid det här problemet blir det en trend bland landets kommuner att inte bry sig om offren för hedersförtrycket.

Det är därför jag frågar statsrådet om hon avser att verka för att stärka kommunernas skyldighet att motverka hedersförtryck. I Malmös fall är det uppenbart att kommunen inte känner någon större skyldighet att ta tag i detta problem.

Det som är rätt skrämmande är att rapporten från Malmö stads revision har bemötts med kritik från stadens styrande politiker. I stället för att stadens styrande politiker tar till sig kritiken menar de att alltför få anställda har blivit intervjuade när man tagit fram rapporten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad avser regeringen att göra när det finns kommuner som vägrar agera när de blir kritiserade för att negligera hedersförtrycket? Vi vet att det kommer att finnas fler sådana kommuner ju mer vissa främmande värderingar får fäste i Sverige. Hur kommer regeringen att hantera en sådan situation?

Fru talman! Jag vill tacka socialministern för svaret och för debatten i dag.

Jag har tidigare sagt att islam är en främmande religion i Sverige. Egentligen är ett sådant uttalande inte så kontroversiellt. Sverige är inget vakuum utan har en historia, kultur och värderingar. Islam har inte påverkat något av detta i högre grad utan är en tämligen ny företeelse i landet.

De flesta svenskar känner inte till de islamiska högtiderna, islamiska värderingar eller vad det islamiska budskapet är. Det är helt okej, eftersom det är en främmande religion vars teologer sitter och predikar från Teheran, Riyadh och Kairo. Men då undrar man: Varför behöver svenska skattebetalare betala för att denna religion ska få mer utrymme och inflytande i Sverige?

Ingen vänder sig mot religionsfriheten. Folk kan be till vem de vill. Men religionsfrihet innebär inte att skattebetalare ska betala för att en viss religion hela tiden ska få mer och mer utrymme och inflytande i samhället.

Det värsta är att staten inte ens har en helhetsbild av vart skattemedlen går och vad de används till. Det är märkligt att skattebetalare 2024 behöver finansiera en Muhammedmarsch i Malmö. Detta är inte normalt.

Jag menar att staten och därmed även skattebetalarna måste få en bättre bild av hur mycket skattemedel som faktiskt hamnar hos islamister varje år. Det kan ju vara så att folkets vilja är att islamister inte ska få ta del av skattemedel, och då får det faktiskt upphöra.

Fru talman! År efter år fortsätter myndigheter, regioner och kommuner att stärka dessa islamistiska organisationer trots att skandal efter skandal dyker upp.

Redan i dag finns rätt mycket underlag när det gäller vilka organisationer som är islamistiska och har kopplingar till olika diktaturer och till Muslimska brödraskapet. Många av de islamistiska organisationer som tar emot dessa miljarder har gång på gång dykt upp i mediernas bevakning. Vissa av organisationerna ägnar sig åt islamisering av det svenska samhället.

Varje år arrangerar Islamiska Fatwabyrån en Muhammedmarsch i Malmö. De arrangerar även ett ashuratåg till minne av Imam Husseins död. Vem är Imam Hussein? Egentligen borde det vara helt irrelevant eftersom Sverige inte är ett islamiskt land. Men organisationer som Islamiska Fatwabyrån håller på att göra islam till en allt större del av det offentliga rummet, och skattebetalarna betalar för det.

Är det verkligen folkets vilja att betala för denna islamisering av Sverige? Borde våra skattemedel gå till Muhammedmarscher i Malmö? Statsrådet kanske säger att Islamiska Fatwabyrån, som arrangerar dessa marscher, är som vilken svensk förening som helst. Men det är den inte. På deras Facebooksida står inte ett enda ord på svenska; alla talar arabiska. Ändå har de varje år sedan 2017 fått ungefär en halv miljon kronor från Myndigheten för stöd till trossamfund.

Med andra ord kan jag berätta för Malmöborna att dessa Muhammedmarscher och ashuratåg där svartklädda shiamuslimer marscherar genom Malmö helt och hållet finansieras av staten och därmed skattebetalarna. Det är nog många som undrar varför. Varför vill staten finansiera Muhammedmarscher?

Jag har all respekt för religionsfrihet. Men vad hände med att samlas i ett hus och be tillsammans utan att belasta skattebetalarna? Det skattebetalarna finansierar i dag handlar inte om religionsfrihet och att en viss grupp ska utöva sin religion. Skattebetalarna tvingas finansiera islamisternas ökande politiska inflytande och de islamiska marscher som organisationer som Islamiska Fatwabyrån genomför i Sverige tredje största stad.

Det är inte rättvist. Varför ska skattebetalarna finansiera sådant? Det är en fråga som jag tycker att statsrådet borde svara på i dag.

Faktum är att vi inte får veta så mycket om dessa islamistiska organisationer som skattebetalarna får finansiera. Då och då kommer det fram att de har kontakter med diktaturer i Mellanöstern eller med Muslimska brödraskapet. Sedan glöms det bort, och skattemedel fortsätter att betalas ut till samma organisationer. Vi har ingen aning om vilka värderingar dessa organisationer representerar. Plötsligt är de där och marscherar på gatorna för hylla någon Muhammed som levde i Mellanöstern på 600-talet.

Vad vi däremot vet är att dessa islamistiska organisationer gärna vill synas och höras i det offentliga rummet. De vill ha politiskt inflytande. De beskriver all kritik mot islam från politikernas sida som om det vore islamofobi. De vill begränsa vår yttrandefrihet. Det här är politiska organisationer med en politisk agenda.

Är detta verkligen något som skattebetalarna ska behöva finansiera?

Fru talman! I en rapport som jag beställde från riksdagens utredningstjänst förra året framkom det att 1,9 miljarder kronor har betalats ut till elva islamistiska organisationer från statliga myndigheter och regioner under en tjugoårsperiod. Det är självklart mycket mer skattemedel som betalas ut både till islamistiska och muslimska organisationer i Sverige, men den utredning jag refererar till är alltså begränsad till elva islamistiska organisationer. Dessutom är kommunernas utbetalningar av skattemedel inte inkluderade. Inte heller är det alla statliga myndigheter som har svarat.

Det utredningen visar är att utbetalningen av skattemedel till islamistiska organisationer uppgår till miljarder, inte miljoner. För de flesta i Sverige är detta anmärkningsvärt. Det är inte så att de flesta utgår ifrån att deras skattemedel ska hamna hos islamister eller muslimska organisationer.

Just de elva islamistiska organisationer som har mottagit dessa 1,9 miljarder kronor under en tjugoårsperiod har varit kantade av skandaler. Om vi tar Islamic Relief som exempel fick en av styrelseledamöterna i Islamic Reliefs centralorganisation avgå 2020 efter att han beskrivit Egyptens president Abd al-Fattah al-Sisi som "son till en judisk hallick" och kallat israeler "barnbarn till apor och svin". Denna styrelseledamot var även ordförande för Islamic Relief i Australien.

Kort därefter avslöjades det att ännu en styrelseledamot i Islamic Reliefs styrelse hade spridit antisemitism. Denna gång var det ordföranden i Islamic Relief Tyskland som hade prisat Hamas som "stora män" som "besvarat Muslimska brödraskapets gudomliga och heliga uppmaning".

Han hade även hyllat organisationens väpnade gren som hjältar. Tyska säkerhetsmyndigheter och forskare vid Försvarshögskolan i Sverige har slagit fast att Islamic Relief har kopplingar till Muslimska brödraskapet. Enligt den utredning som jag refererar till i interpellationen har Islamic Relief mottagit 1,3 miljarder kronor från svenska skattebetalare sedan 2005.

Trots skandalerna har stödet till Islamic Relief från svenska myndigheter varken upphört eller minskat. Granskning efter granskning har visat att organisationer som mottar stora summor av skattemedel i Sverige har kopplingar till Muslimska brödraskapet och andra islamistiska organisationer samt sprider den islamistiska ideologin. Frågan är varför skattemedel betalas ut till dessa organisationer när de sprider en sådan ideologi.

Samtidigt vill jag också nämna de positiva saker som sker tack vare denna regering, vilket är viktigt att ha i åtanke. I dag fick jag veta att Folkbildningsrådet avfinansierar Ibn Rushd. Det var på tiden. Bara i år har det publicerats två rapporter av Region Stockholm och Region Skåne där det framkommer att stening, misogyni och homofobi rättfärdigas i Ibn Rushds studiematerial. Det går alltså åt rätt håll när Ibn Rushd avfinansieras av Folkbildningsrådet. Men det finns fortfarande islamistiska organisationer som mottar skattemedel, och det är inte acceptabelt.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

Om Miljöpartiet nu stöder arbetet med återkallelse av uppehållstillstånd undrar jag hur det kommer sig att Miljöpartiet inte satsade resurser på detta, inte upprättade återkallelseenheter och inte gav detta uppdrag till Migrationsverket så att Migrationsverket kunde effektivisera sitt arbete med återkallelse av uppehållstillstånd. Det är en fråga jag har till ledamoten.

Min andra fråga är om Miljöpartiet, ifall de någon gång får inflytande över politiken, kommer att stärka de återkallelseenheter som i dag finns vid Migrationsverket - de enheter som arbetar med att utreda och återkalla uppehållstillstånd i den skala som vi ser i dag under den här regeringen. Kommer man att stärka den verksamheten? Det behövs nämligen en del förstärkning där när det gäller personella resurser och it-system, så att fler uppehållstillstånd kan återkallas när det saknas grund för dem.

Till sist, när det gäller det ledamoten sa om att återkalla uppehållstillstånd i fler fall än vi gör i dag och på grund av brister i levnadssättet: Det kan ju också handla om exempelvis en imam som sprider antisemitism, det vill säga att hans uppehållstillstånd återkallas. Det kan handla om någon som har uppehållstillstånd och är involverad i gängkriminalitet och skadar människor här i Sverige. Självklart ska den personens uppehållstillstånd återkallas. Håller inte ledamoten med om detta?

Herr talman! Den rapport vi diskuterar visar att det under perioden 2014-2020 har skett felaktiga utbetalningar på upp till 260 miljoner kronor i bosättningsbaserade förmåner. Utbetalningarna har gjorts till 1 650 människor som hade kvar sitt permanenta uppehållstillstånd trots att de hade flyttat från Sverige och därmed saknade rätt till bosättningsbaserade förmåner. Det är alltså 260 miljoner kronor som har utbetalats felaktigt under sex år därför att Migrationsverket inte hade fått uppdraget från regeringen att arbeta med återkallelser av uppehållstillstånd.

Den nuvarande regeringen gav rätt tidigt Migrationsverket i uppdrag att vidta åtgärder för att stärka arbetet med ärenden om återkallelse av uppehållstillstånd. Det var förresten ett uppdrag som Migrationsverket efterfrågade. Nu håller återkallelseverksamheten på att effektiviseras, och det har gett resultat - under 2023 mer än fördubblades antalet återkallelser av uppehållstillstånd jämfört med 2022, och det kommer att öka ännu mer ju mer resurser återkallelseverksamheten får. Det blir färre felaktiga utbetalningar, och den som inte har grund för att vistas i Sverige kommer inte att ha ett uppehållstillstånd. Detta skapar ett större förtroende för den reglerade invandringen.

Stöder Miljöpartiet regeringens linje att se till att fler uppehållstillstånd ska återkallas när det inte finns grund för uppehållstillståndet?

Fru talman! I dag har vi möjligheten att i denna kammare diskutera en rapport som verkligen slår hål på myten om att Socialdemokraterna förde en stram migrationspolitik.

Rapporten tittar på återkallelser av uppehållstillstånd under perioden 2013-2020. Under nästan hela denna period hade Socialdemokraterna regeringsmakten och formade migrationspolitiken.

När en utlänning med permanent uppehållstillstånd lämnar Sverige för att bosätta sig i ett annat land ska Migrationsverket återkalla det permanenta uppehållstillståndet. Men så har det inte fungerat när Socialdemokraterna styrt Sverige. Enligt rapporten hade 9 000 utlänningar kvar sina permanenta uppehållstillstånd i slutet av 2020 trots att de hade lämnat landet 2019 eller tidigare. Enligt rapporten var detta toppen av ett isberg, då ytterligare personer troligen hade lämnat landet utan att detta hade registrerats av svenska myndigheter.

Rapporten visar också att 1 700 personer som var folkbokförda i Sverige och hade uppehållstillstånd för arbete helt saknade registrerade arbetsinkomster år 2020 utan att deras uppehållstillstånd återkallades.

Riksrevisionen bedömer att en viktig förklaring till dessa brister är att återkallelser av uppehållstillstånd har haft låg prioritet hos den tidigare regeringen och Migrationsverket.

Tidigare regeringar har mellan åren 2013 och 2022 inte gett Migrationsverket några mål, uppdrag eller återrapporteringskrav gällande återkallelser av uppehållstillstånd.

Samtidigt har den socialdemokratiska regeringen genomfört omfattande besparingar på Migrationsverket, vilket har resulterat i att Migrationsverket inte har kunnat ta egna initiativ för att prioritera återkallelser av uppehållstillstånd.

Det är inte en stram migrationspolitik man för om man inte återkallar uppehållstillstånd för de utlänningar som inte längre har någon grund för att vistas i Sverige. Det är inte en stram migrationspolitik man för om utlänningar kan behålla sitt uppehållstillstånd när de öppet avviker från de grunder som deras uppehållstillstånd baserades på.

Detta är dock precis vad som har hänt under det socialdemokratiska styret. Det mest upprörande är att en del av detta har hänt efter migrationskrisen när det borde ha varit uppenbart för alla partier att de som inte har någon grund för sitt uppehållstillstånd borde få sitt uppehållstillstånd återkallat.

Socialdemokraterna och deras koalitionspartier i regeringen har helt enkelt slarvat med migrationspolitiken. Och för allt detta slarv, för denna dåliga utformning av migrationspolitiken, har skattebetalarna betalat ett pris. Bortsett från det pris som betalats i form av ett otryggare samhälle som följer av att människor som inte har rätt att vistas i Sverige fortsätter vistas i Sverige, har det betalats ut rätt mycket pengar av svenska myndigheter till dessa utlänningar som borde ha fått sitt uppehållstillstånd återkallat.

Riksrevisionens rapport visar på felaktiga utbetalningar från statliga myndigheter och kommuner på upp till 430 miljoner kronor under perioden 2013 till 2020. Utbetalningarna har dels gått till utlänningar vars uppehållstillstånd har återkallats, dels till personer som varaktigt flyttat från landet utan att deras permanenta uppehållstillstånd har återkallats.

Anledningen till att utlänningar vars uppehållstillstånd har återkallats har fortsatt att få olika former av socialförsäkringsförmåner och bidrag i Sverige är att myndigheter inte har delat information med varandra. Bland annat Försäkringskassan har inte haft aktuella uppgifter om att utlänningen i fråga fått sitt uppehållstillstånd återkallat.

Allt detta har pågått under en lång tid utan att Socialdemokraterna har agerat, vare sig före eller efter migrationskrisen. Allt detta är också ett tecken på hur lite Socialdemokraterna har fokuserat på återvändarverksamheten. Har man inte koll på vilka som ska befinna sig i landet vet man inte heller hur många som ska utvisas.

Det är ett faktum att det under det socialdemokratiska styret har rått totalt kaos när det gäller migrationspolitiken. Människor som saknat uppehållstånd har plockat ut socialförsäkringsförmåner som de inte haft rätt till.

Socialdemokraterna, som är så noggranna när det gäller vem som ska betala in skatt och hur mycket, har inte kunnat hindra illegala migranter från att plocka ut bidrag som de absolut inte haft rätt till. Det är en skandal. Så här ska det inte fungera i ett i-land.

Riksrevisionens rapport visar att det ökande antalet illegala migranter som i sin tur främjar den illegala ekonomin och den organiserade kriminaliteten har sin grund i den migrationspolitik som förts. Enligt rapporten var 44 procent av alla vars uppehållstillstånd återkallades mellan åren 2013 och 2020 fortfarande folkbokförda i Sverige den 31 december 2021.

Hur kan det vara möjligt att Migrationsverket återkallar ett uppehållstillstånd och att utlänningen, som då inte längre har rätt att vistas i Sverige, flera år senare fortfarande ändå är folkbokförd i Sverige trots att utlänningen inte har beviljats ett nytt uppehållstillstånd? Är detta vad Socialdemokraterna kallar en stram migrationspolitik?

Jag kan förstå att Socialdemokraterna klagar över att regeringen vill införa en informationsplikt där myndigheter och kommuner ska informera Polismyndigheten och Migrationsverket ifall dessa myndigheter och kommuner kommer i kontakt med illegala migranter. Utifrån det Socialdemokraterna har gjort under sina år vid makten verkar det som om de har velat ha kvar illegala migranter i landet.

Det är även bra för allmänheten att höra lite mer fakta om hur dessa illegala migranter har kunnat plocka ut bidrag tack vare Socialdemokraternas misskötsel. Riksrevisionen bedömer att svenska myndigheter under perioden 2014 till 2020 felaktigt betalat ut upp till drygt 121 miljoner kronor i bidrag till utlänningar vars uppehållstillstånd har återkallats. Kommuner har betalat ut ytterligare 54 miljoner kronor i ekonomiskt bistånd till illegala migranter.

Under samma period har svenska myndigheter betalat ut upp till 260 miljoner kronor i bosättningsbaserade förmåner till ungefär 1 650 utlänningar som hade kvar sitt permanenta uppehållstillstånd trots att de hade registrerats som utflyttade från Sverige och saknade rätt till dessa bosättningsbaserade förmåner.

När det gäller utlänningar med uppehållstillstånd för studier har var fjärde utlänning med ett sådant uppehållstillstånd inte uppfyllt villkoren för sitt uppehållstillstånd mellan åren 2013 och 2020. Enligt Riksrevisionen anses detta vara en försiktig skattning.

Detta är allt annat än resultatet av en stram migrationspolitik.

Den nuvarande regeringen har påbörjat arbetet med att få på plats en migrationspolitik som skapar ordning och reda och som allmänheten kan ha förtroende för. I sitt första regleringsbrev till Migrationsverket gav regeringen Migrationsverket i uppdrag att vidta åtgärder för att stärka sitt arbete med ärenden om återkallelse av uppehållstillstånd.

Just det faktum att regeringen mycket tidigt började fokusera på denna verksamhet har gett resultat. Redan under 2023 började antalet återkallelser av uppehållstillstånd öka markant jämfört med tidigare år. Migrationsverkets årsredovisning för 2023 visar att antalet återkallade uppehållstillstånd och statusförklaringar mer än fördubblades jämfört med 2022.

För några veckor sedan besökte jag själv en återkallelseenhet hos Migrationsverket som arbetar med att återkalla uppehållstillstånd. De håller på att utveckla sina arbetssätt; bland annat arbetar de med att återkalla uppehållstillstånden för alla dem som "flytt" från sitt hemland men ändå åker tillbaka dit varje sommar.

Nu fungerar också tipsfunktionen, så det är bara att tipsa Migrationsverket ifall ni har information om sådana fall eller andra fall där någon har lämnat in falska uppgifter om sin grund för uppehållstillstånd. Det har upprättats rutiner där specialister arbetar med dessa ärenden systematiskt.

Vi är på väg mot en ordning för migrationen där alla måste följa regelverket. Mer resurser behövs dock för denna verksamhet. Det handlar om personella resurser, då fler ska arbeta med att återkalla uppehållstillstånd eftersom det knappt fanns någon verksamhet omkring detta under Socialdemokraternas regeringstid, vilket Riksrevisionens rapport framhåller.

Men det behövs också andra typer av resurser, såsom it-system för att hantera informationen omkring dessa ärenden för att återkallelserna av uppehållstillstånd ska bli fler och ske snabbare. Just frågan om it-system har adresserats i regeringens regleringsbrev till Migrationsverket för 2024, där Migrationsverket fått i uppdrag att med hjälp av digital teknik öka effektiviteten i verksamheten.

Migrationsverket ska också framöver redovisa olika former av uppgifter och statistik omkring återkallelseärenden så att de misstag som skedde under det socialdemokratiska styret inte upprepas. Med tanke på vilken misskötsel som har skett avseende återkallelser av uppehållstillstånd behövs det mer resurser för att arbeta med denna verksamhet för en lång tid framöver.

Under denna regering har också lagändringar antagits för att det ska bli lättare att återkalla uppehållstillstånd. En sådan lagändring trädde i kraft den 1 mars 2024. Den innebär att det ska vara möjligt att i vissa fall återkalla ett uppehållstillstånd om det kan antas att utlänningen kommer att bedriva statsstyrt företagsspioneri eller verksamhet med koppling till terrorism.

Det pågår också flera utredningar för att ta fram lagförslag där det ska bli lättare att återkalla uppehållstillstånd när de missbrukas. Det handlar bland annat om förslag där uppehållstillstånd kan återkallas på grund av brister i utlänningens levnadssätt.

Här uppstår även möjligheter att återkalla uppehållstillstånd för imamer som sprider hat eller utlänningar som sympatiserar med extremister.

När det gäller frågan om återkallelser av uppehållstillstånd har denna regering genom sin handlingskraft tydligt visat att Socialdemokraterna avstod från att agera för landets bästa. Riksrevisionens rapport visar tydligt att Socialdemokraterna är allt annat än regeringsdugliga, då de gravt har misskött migrationspolitiken.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Det beviljas rekordfå uppehållstillstånd i dag, enligt den statistik vi har. Men det innebär inte att vi ska arbeta mindre med återkallelser av uppehållstillstånd. De två hänger inte ihop. Man ska återkalla uppehållstillstånd om det saknas grund för uppehållstillståndet även när få uppehållstillstånd beviljas. Jag förstår inte riktigt hur det här hänger ihop, men ledamoten kanske kan förklara lite mer.

Bristen på fokus på återkallelser av uppehållstillstånd från den socialdemokratiska regeringens sida är det som har orsakat bristerna i Migrationsverkets verksamhet gällande återkallelser av uppehållstillstånd.

Det är också det som har orsakat att Försäkringskassan betalat ut medel till personer som antingen inte skulle ha fått permanent uppehållstillstånd eller inte ens har haft ett uppehållstillstånd. Hundratals miljoner kronor har betalats ut till dessa personer på grund av att den socialdemokratiska regeringen inte lagt fokus på återkallelser av uppehållstillstånd.

Även om Socialdemokraterna som ledamoten nu säger har lagt fokus på något annat har det här skadat Sverige på olika sätt, bland annat genom att skattemedel betalats ut till personer som inte skulle ha tagit del av socialförsäkringsförmåner.

Fru talman! Socialdemokraterna har i ett särskilt yttrande betonat att under en del av den period som rapporten täcker fick syrier permanent uppehållstillstånd på grund av Migrationsverkets rättsliga ställningstagande om att så skulle ske.

Det är ett intressant historiskt faktum att Migrationsverket tog ett sådant beslut. Dock handlar den här rapporten om något helt annat. Riksrevisionens rapport handlar om återkallelse av uppehållstillstånd, inte beviljande av uppehållstillstånd.

Dessutom står det inte ett ord i rapporten om Migrationsverkets beslut om att syrier skulle få permanent uppehållstillstånd. Migrationsverkets beslut om att ge syrier permanent uppehållstillstånd resulterade i rätt många saker som var negativa för Sverige, men det har inte resulterat i att färre uppehållstillstånd blir återkallade. Jag vill gärna att Socialdemokraterna förklarar hur det hänger ihop.

Däremot står det i rapporten att återkallelser av uppehållstillstånd hade låg prioritet under den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Det är förklaringen till bristerna i återkallelser av uppehållstillstånd, enligt den rapport som vi diskuterar i dag. Enligt rapporten var det den socialdemokratiska regeringen som inte gav Migrationsverket några mål, uppdrag eller återrapporteringskrav gällande återkallelser av uppehållstillstånd. Det är det som har orsakat bristerna om man ska utgå från Riksrevisionens rapport.

Vad menar Socialdemokraterna egentligen i sitt särskilda yttrande?

Fru talman! Nu leker ledamoten med orden. Brott som kan leda till fyra års fängelse eller mer brukar inte ofta leda till fängelse i 14 dagar. Jag vet inte hur ofta det händer. Det kan ha hänt. Men jag tror inte att brott som kan leda till fyra års fängelse eller mer brukar leda till 14 dagars fängelse.

Nu diskuterar vi ändringar i medborgarskapslagen. Det är viktigt att betona för dem som tittar på debatten att Sverigedemokraterna och regeringen vill utvisa fler kriminella utlänningar. Vi diskuterar medborgarskapslagen, men egentligen handlar det om att vi vill utvisa dem som begår sådana allvarliga brott.

Det finns nu flera utredningar som ska ta fram lagstiftning som skapar större möjligheter att inte bara utvisa kriminella utlänningar utan också återkalla uppehållstillstånd och utvisa utlänningar på grund av bristande levnadssätt. Jag vill inte föregå dessa utredningar, men syftet är att fler kriminella utlänningar ska utvisas. Det är Sverigedemokraternas ståndpunkt. Dessa utlänningar ska inte bara inte kunna få medborgarskap genom anmälan, utan de ska faktiskt utvisas från landet.

Det finns inget sammanhang där våldtäkt eller för den delen andra brott som ger fyra års fängelse eller mer kan anses vara mindre allvarliga brott, som Miljöpartiet skriver i sin reservation.

Får man fyra års fängelse eller mer i ett land som Sverige har man begått ett riktigt allvarligt brott, och då ska man utvisas och absolut inte få medborgarskap. Det är samhällsskadligt att sådana utlänningar ska få svenskt medborgarskap, och det är tragiskt att Miljöpartiet fortsatt stöder kriminella utlänningars vistelse i Sverige.

Fru talman! Jag vill börja med att berömma Miljöpartiet för att de, till skillnad från Vänsterpartiet, ändå accepterar att utlänningar som är ett hot mot Sveriges säkerhet inte ska kunna få svenskt medborgarskap genom anmälan. Det visar på en självbevarelsedrift och genuin omtanke om människor som lever i Sverige. Det är viktigt att man också berömmer varandra i en debatt, när det är välförtjänt.

Det är däremot märkligt att Miljöpartiet motsätter sig propositionen eftersom de enligt sin reservation menar att vissa allvarliga brott i sammanhanget kan betraktas som mindre allvarliga. Jag har en ganska enkel fråga till Miljöpartiet. I vilka sammanhang skulle brott som misshandel, våldtäkt och sabotage mot blåljusverksamhet betraktas som mindre allvarliga, enligt Miljöpartiet? Det är nämligen dessa brott som exemplifieras i propositionen som brott som skulle leda till att en utlänning diskvalificeras från att kunna få svenskt medborgarskap genom anmälan.

I vilka sammanhang kan en utlänning begå våldtäkt och ändå ha rätt till svenskt medborgarskap genom anmälan, om Miljöpartiet fick bestämma?

Fru talman! Svaret är: Ja, jag har läst propositionen. I den står det att när brottsutredningen är avslutad kan personen, utlänningen, anmäla sig för att få medborgarskap om situationen så tillåter.

Det känns som att ledamoten Haddou inte har läst propositionen. Vi pratar om en person som är skäligen misstänkt för ett allvarligt brott, till exempel grov misshandel eller våldtäkt. Att bevilja medborgarskap till en sådan person har ingen förankring bland allmänheten, och det vore djupt olämpligt.

Fru talman! Vi får ändå ett ganska högt arvode. Jag tror att väljarna förväntar sig att vi ska diskutera sakfrågor här. Det är därför jag raljerar över det som ledamoten Haddou säger om trollfabriker. Jag tycker faktiskt att det är larvigt att ta upp det när vi diskuterar medborgarskapslagen. Medborgarskap är mycket viktigare än något larvigt drev.

Det är också olämpligt att ledamoten Haddou tar upp det här. De som tittar på debatten vill veta vad vi tycker om propositionen och vill att vi ska diskutera den. Vi har ju läst propositionen och borde diskutera den och inte något drev. Att ledamoten frågar mig vad jag tycker om det här drevet och om trollfabriker uppskattar nog inte så många människor med tanke på de arvoden vi får och att vi ska vara inlästa på de här frågorna och diskutera medborgarskapslagen i dag.

Fru talman! En person som är skäligen misstänkt är absolut inte skyldig till brottet. Däremot har personen i fråga inte någon rättighet att få medborgarskap genom en enkel anmälan. Det är viktigt att även brottsoffrets behov beaktas.

När det pågår en brottsutredning kan en person vara skyldig eller oskyldig, men det är olämpligt att bevilja någon ett medborgarskap genom ett enkelt anmälningsförfarande under en brottsutrednings gång då personen i fråga är skäligen misstänkt för brottet. Jag tror att rätt många förstår att vi inte kan ha ett samhälle som belönar kriminella. Vi kan inte bevilja personer medborgarskap när de eventuellt är skyldiga och skäligen misstänkta för ett brott, låt oss säga våldtäkt, medan brottsoffret får se på när den eventuella gärningsmannen beviljas medborgarskap.

Vad gäller brottsförebyggande åtgärder i landets kommuner gör ju de sin egen budget. Det finns kommuner som min hemkommun Malmö där man satsar på arabiska filmfestivaler och Ibn Rushd. De väljer själva om de vill satsa på brottsförebyggande åtgärder. Där handlar det nog om att kommunerna slösar pengar på fel saker.

Ledamoten tog upp det här med trollfabriker. Jag kan köpa ledamoten en sagobok. Det är det enda jag vet om troll; de finns i sagoböcker. Jag hör alla prata om troll, så jag vill gärna dela ut sagoböcker till alla i oppositionen så att de kan läsa dem.

Jag känner inte till några troll i verkligheten. Jag vet egentligen inte vad ledamoten talar om när han talar om troll.

Fru talman! Enligt medborgarskapslagen finns det vissa grupper i Sverige som kan få svenskt medborgarskap inte genom att ansöka om medborgarskap hos Migrationsverket utan genom en enkel anmälan. I medborgarskapslagen framgår vilka grupper det handlar om: främst barn och unga som har levt i Sverige länge eller är statslösa.

Fru talman! När jag berättar för människor om att det i vissa fall går att anmäla sig till ett medborgarskap märker jag att detta är ett främmande koncept. Många vet inte att det finns grupper som kan få medborgarskap genom en enkel anmälan, och många blir upprörda över att det finns en sådan ordning. Varför ska det vara så lätt att bli svensk medborgare? Ska det svenska medborgarskapet verkligen ha ett så lågt värde?

Därför vill jag betona att Sverigedemokraterna som parti i princip är emot att utlänningar får svenskt medborgarskap genom anmälan. Vi anser att alla borde ansöka om medborgarskap och genomgå en ordentlig utredning för att beviljas medborgarskap.

De som blir medborgare genom anmälan kommer ofta från länder som kulturellt och värderingsmässigt ligger långt från Sverige. Förra året var det främst personer från Syrien, Eritrea och Afghanistan som blev medborgare genom anmälan. Hela 2 783 syrier blev svenska medborgare förra året genom ett förenklat anmälningsförfarande som innebär att medborgarskap måste beviljas ifall man lever upp till vissa enkla kriterier.

Det är en självklarhet att Sverigedemokraterna i princip är emot ett sådant sätt att bevilja medborgarskap. Det här sättet att bevilja medborgarskap urholkar medborgarskapets värde.

Dock finns det för tillfället vissa konventioner som hindrar oss från att avveckla anmälningsförfarandet för medborgarskap. Det som däremot går att göra framgår i den proposition som diskuteras i dag. Det regeringen föreslår och Sverigedemokraterna stöder är att krav införs i medborgarskapslagen som innebär att den som blir dömd för ett brott för vilket det strängaste straffet är fängelse i fyra år eller mer inte kan förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan. Detta är ett första steg när det gäller att försvåra för utlänningar att få medborgarskap genom anmälan, vilket även framkommer i propositionen, där regeringen ser goda grunder att på sikt även låta fler brott omfattas av denna bestämmelse, exempelvis brott med ett maximistraff på minst två år.

Den nuvarande regeringen har även genom Utredningen om skärpta krav för att förvärva svenskt medborgarskap gett en utredare i uppdrag att föreslå ett krav på hederligt levnadssätt för de grupper som kan förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan. Propositionen i dag och dess förslag är ett första steg som baseras på de utredningar som Socialdemokraterna lämnade efter sig, där det fortfarande rådde en liberal syn på migrationspolitiken.

De utredningar som denna regering har tillsatt kommer att leda till mycket hårdare lagstiftning när det gäller medborgarskap genom anmälan. De brott som enligt denna proposition kan diskvalificera en utlänning från att få medborgarskap genom anmälan är brott som grov misshandel, grovt narkotikabrott, sabotage mot blåljusverksamhet och våldtäkt.

Jag tror att många som ser på denna debatt häpnar över att de utlänningar som har begått dessa fruktansvärda brott hittills har kunnat få svenskt medborgarskap genom en enkel anmälan. Det är en skandal och ett stort svek mot brottsoffren. Nu rättar vi till detta. Det ska aldrig få hända igen.

I propositionen finns även förslaget att utlänningar som har begått upprepad brottslighet som ger exempelvis två eller tre års fängelse ska diskvalificeras från att bli svenska medborgare genom anmälningsförfarande. Det kan handla om våldsbrott, vapenbrott eller narkotikabrott.

Även brott som har begåtts utanför Sverige och där utlänningen har blivit dömd kan diskvalificera utlänningen från att bli medborgare i Sverige genom anmälningsförfarande om brottet är allvarligt och har skett upprepade gånger. Detta innebär att kriminella som kommer till Sverige inte kommer att kunna bli svenska medborgare genom anmälningsförfarande.

Det är en skandal att det är först nu ett sådant hinder upprättas. För många svenskar är det en självklarhet att någon som har begått allvarliga kriminella handlingar i sitt hemland inte ska kunna bli svensk medborgare genom en enkel anmälan, men detta verkar inte ha varit självklart för Socialdemokraterna.

I propositionen föreslås också att den som är skäligen misstänkt för brottslighet där det lägsta straffet är fyra års fängelse eller mer inte ska kunna förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan.

Det är viktigt att människor anses vara oskyldiga fram till dess att det finns en fällande dom. Däremot är det inte en självklarhet att man ska kunna få svenskt medborgarskap genom en enkel anmälan när man är skäligen misstänkt av rättsvårdande myndigheter för att ha begått ett brott.

Redan i dag gäller ordningen att även misstanke om brott beaktas när en utlänning ansöker om medborgarskap. Att misstanke om brott ska utgöra ett hinder för att få medborgarskap är alltså inget nytt i medborgarskapslagen. Däremot vore det orättvist mot brottsoffret om en person som polisen utreder som skäligen misstänkt för ett allvarligt brott kan bli svensk medborgare genom en enkel anmälan. Jag tror att många i samhället skulle tycka att det var en förkastlig ordning.

Som jag nämnde tidigare kan hela konceptet med att utlänningar blir svenska medborgare genom anmälningsförfarande ifrågasättas. Det är helt förkastligt att en utlänning som är skäligen misstänkt för ett allvarligt brott kan bli svensk medborgare genom anmälan innan brottsutredningen har avslutats. Detta visar att Sverige har haft en liberal migrationspolitik där kriminella personer haft en väg in i det svenska medborgarskapet. Det är självklart att det saknas förtroende för en sådan migrationspolitik.

Det är även märkligt att Socialdemokraterna inte hann anta lagstiftning som hindrade detta under de åtta år de satt vid makten. Vad var det som hindrade dem? Är det så svårt att förstå att utlänningar som är skäligen misstänkta för allvarliga brott inte ska kunna bli svenska medborgare?

Något som chockerar många är att det i dag inte finns ett hinder för att de som utgör ett hot mot Sveriges säkerhet ska kunna bli svenska medborgare genom anmälan. En utlänning som på något sätt utgör ett hot mot Sveriges säkerhet har alltså hittills kunnat bli svensk medborgare genom ett enkelt anmälningsförfarande.

Detta innebär i praktiken att en utlänning kan förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan, trots att Säkerhetspolisen har information som kan tyda på att utlänningen utgör en fara för rikets säkerhet. Under de åtta år som Socialdemokraterna hade makten lade de inte fram någon proposition för att ändra detta, vilket är märkligt.

I den här propositionen föreslår regeringen att den utlänning som bedöms utgöra ett hot mot Sveriges säkerhet eller allmän säkerhet inte ska kunna förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan. Det är ett förslag som har förankring hos allmänheten. Att utlänningar som enligt Säkerhetspolisen utgör ett hot mot Sveriges säkerhet kan bli svenska medborgare är skandal. Att vi antar en lag som hindrar detta är inte något konstigt. Det märkliga är att Socialdemokraterna inte gjorde något åt detta under de åtta år de satt vid makten.

Självfallet ska Sveriges fiender inte bli svenska medborgare. Tyvärr har även utlänningar som varit verksamma i organisationer som begått grova övergrepp på andra människor kunnat bli svenska medborgare genom anmälan. En utlänning som varit en del av en organisation som ägnar sig åt tortyr och avrättningar har alltså kunnat bli svensk medborgare genom anmälan.

Fru talman! Jag tror att de flesta som ser på denna debatt undrar hur politikerna tänker egentligen - varför ska sådana människor kunna bli svenska medborgare? Jag kan inte riktigt svara på det eftersom jag inte tycker att de ska kunna bli det. Det jag kan konstatera däremot är att Socialdemokraterna inte stoppade detta under de åtta år de satt vid makten. Jag förstår inte varför. Man hinner genomföra en utredning och lägga fram en proposition under åtta år om viljan finns, men det har inte funnits någon sådan vilja.

Sverigedemokraterna kommer tillsammans med regeringen att sätta stopp för detta här och nu. I propositionen finns ett förslag som innebär att den som har varit verksam i eller haft bestämmande inflytande över en organisation eller grupp vars verksamhet innefattar systematiska, omfattande och grova övergrepp på andra människor inte kan förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan.

Det är självfallet fruktansvärt att sådana monster har kunnat bli svenska medborgare. Det måste ha varit en hemsk upplevelse för deras offer att se dessa förbrytare gå runt i Sverige som svenska medborgare, men vi sätter stopp för det här och nu. De nya krav som jag har redogjort för när det gäller svenskt medborgarskap genom anmälan kommer att gälla alla utlänningar som har fyllt 15 år.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Jag vill återigen betona att Sverigedemokraterna i princip är emot att utlänningar får medborgarskap genom anmälan. Vi anser att alla utlänningar ska ansöka om svenskt medborgarskap.

Jag vill säga att det betänkande som propositionen baseras på lämnades till den socialdemokratiska regeringen i juli 2021. Detta innebär att Socialdemokraterna hade mer än ett år på sig att lägga fram en proposition med liknande förslag som regeringen har lämnat. De valde att inte göra det. Jag tänker inte spekulera i varför de inte lade fram en sådan proposition, men de hade alla möjligheter att göra det. De hade alla möjligheter att föra en stram migrationspolitik. De valde att inte göra det.

Propositionen är en mindre pusselbit i Tidöavtalets stora förändring av migrationspolitiken. Mer kommer att komma, speciellt när det gäller ändringar av medborgarskapslagen. I slutet av mandatperioden kommer vi att ha ett regelverk kring svenskt medborgarskap som är förankrat hos svenska folket och som kommer att se till att svenska medborgare verkligen är svenska medborgare.

Fru talman! Vi kan alltså konstatera att Vänsterpartiet vill att utlänningar som utgör ett hot mot Sveriges säkerhet ska kunna bli svenska medborgare genom en enkel anmälan. Vänsterpartiet skriver också i sin reservation att även de som begått allvarliga brott som kan ge fyra års fängelse eller mer ska kunna bli svenska medborgare genom anmälan.

Fru talman! Detta är verkligen svårt att förstå. Någonstans har man svårt att ta in det här. För vad är det för brott vi talar om? Grov misshandel, sabotage mot blåljusverksamhet och våldtäkt, för att ge bara några exempel. Vänsterpartiet tycker att en utlänning som har begått något av dessa brott genom ett enkelt anmälningsförfarande ska kunna bli svensk medborgare.

Och brottsoffren då? Ägnar ledamoten över huvud taget en tanke åt hur de känner sig? Man har blivit våldtagen, och våldtäktsmannen blir svensk medborgare genom en enkel anmälan. Det är en omänsklig och osympatisk ståndpunkt. Men Vänsterpartiet har kanske en förklaring till varför de tycker så.

I sin reservation skriver Vänsterpartiet att förslaget om att de som begår allvarliga brott inte ska kunna bli svenska medborgare genom anmälan är alltför ingripande och slår oproportionerligt mot barn och unga vuxna.

Fru talman! Något annat som är ingripande är våldtäkt. Vi har ett parti här som står på våldtäktsmännens sida. De står upp för våldtäktsmännens rätt att bli svenska medborgare. Det är skamligt. Vänsterpartiet borde skämmas.

Fru talman! Vänsterpartiet motsätter sig denna proposition på rätt många grunder. Jag vill gärna gå igenom några av dessa grunder för att förstå hur Vänsterpartiet egentligen tänker.

Vad vi diskuterar är reglerna kring hur en utlänning genom ett enkelt anmälningsförfarande kan bli svensk medborgare. Vänsterpartiet skriver i sin reservation att de motsätter sig förslaget att utlänningar som utgör ett hot mot Sveriges säkerhet ska diskvalificeras från att bli svenska medborgare genom ett anmälningsförfarande.

Vänsterpartiet menar alltså att även utlänningar som utgör ett hot mot Sveriges säkerhet ska kunna bli svenska medborgare genom en anmälan. Vänsterpartiets motivering för denna bisarra ståndpunkt är att det ska vara lätt för barn och unga att bli svenska medborgare.

Man vill inte bli förbannad, men hur kan vi ha riksdagsledamöter som inte förstår att utlänningar som hotar Sveriges säkerhet inte på något sätt ska bli svenska medborgare? Om någon har kommit till det här landet och enligt Säkerhetspolisen skulle utgöra ett hot mot Sveriges säkerhet menar Vänsterpartiet att den personen ska bli svensk medborgare bara för att han eller hon är ett barn.

Jag fattar: Vänsterpartiet bryr sig om utlänningar. Jag förstår den biten. Men bryr sig inte ledamoten om alla andra som bor i Sverige och som hotas av dessa utlänningar, som enligt ett gediget underlag skulle utgöra ett hot mot Sveriges säkerhet? Bryr sig inte Vänsterpartiet om sina egna väljare, som också skulle vara hotade i en sådan situation? Är det verkligen så illa att Vänsterpartiet vill att utlänningar som utgör ett hot mot Sverige ska kunna bli svenska medborgare genom ett enkelt anmälningsförfarande?

Herr talman! Enligt riksdagens utredningstjänst har 1,9 miljarder kronor betalats ut under perioden 2004-2023 från statliga myndigheter och regioner till muslimska organisationer i Sverige som enligt flera forskare har tydliga ideologiska anknytningar till Muslimska brödraskapet. Det kan vara mer medel som betalats ut. Inte alla regioner och statliga myndigheter har svarat, och kommunerna har inte varit inkluderade i undersökningen.

Det är en självklarhet för större delen av allmänheten att skattemedel inte ska betalas ut till organisationer som har samröre med Muslimska brödraskapet.

Min fråga till statsministern är: Hur avser statsministern att agera för att stoppa utflödet av skattemedel till islamistiska organisationer?

Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för debatten i dag. Jag hoppas att en del av det som lyfts fram i dag kommer att resultera i ytterligare handling från Sveriges håll.

Det finns konsensus om att regimen i Iran är en farlig regim men också en regim som saknar respekt för sin egen befolkning och för de mänskliga rättigheterna. Det var inte länge sedan regimen i Iran planerade att mörda judar här i Sverige. För någon vecka sedan kom det information om att regimen i Iran stjäl kunskap och teknologi från svenska lärosäten.

Detta är en på alla sätt fientligt sinnad regim. Förutom att de på fredagarna skriker "död åt väst" visar de också i handling att de agerar fientligt gentemot västerländska länder.

Det finns ingen anledning att förstärka regimen i Iran teknologiskt för att de ska förtrycka befolkningen ännu mer än vad de har gjort de senaste decennierna. Dessutom är det djupt omoraliskt att genom export av övervakningsutrustning, som hela tiden blir mer avancerad, stärka förtrycket i Iran.

Denna omoraliska handling måste även bli olaglig, och det ska gälla all övervakningsutrustning. Det måste finnas ett regelverk på plats som gör det omöjligt för företag att exportera all övervakningsutrustning till Iran.

Det är mycket märkligt att ett sådant regelverk inte redan finns på plats, eftersom behovet av sanktioner som omöjliggör all övervakningsutrustning är stort med tanke på den tekniska utvecklingen.

Jag hoppas att debatten ändå har skapat en förståelse för denna problematik och att utrikesministern framöver kommer att uppmärksamma detta i sitt arbete.

Fru talman! Som många vet är Iran i dag ett land som styrs av islamistiska lagar. Detta innebär att det finns vissa klädkoder för kvinnor som implementeras av regimen. Följer man inte dessa klädkoder och tar man inte på sig den muslimska slöjan finns det risk att man döms till fängelse.

Många iranier ser mullorna som en ockupationsmakt, och regimen beter sig som en ockupationsmakt. Om man då säljer övervakningsutrustning till en sådan regim är det uppenbart att det finns en stor risk att övervakningsutrustningen används på ett sätt som begränsar kvinnors frihet.

Förra året etablerade även iranska myndigheter en app som ger möjlighet för alla i Iran att ange kvinnor som inte bär den muslimska slöjan. Det är uppenbart att regimen i Iran gärna vill använda den senaste teknologin för att på olika sätt implementera islamistiska lagar och begränsa människors frihet.

Det bör även tilläggas att vi pratar om en regim som systematiskt bryter mot de mänskliga rättigheterna och som begår olika former av övergrepp. Det är ofta så att kvinnor som inte bär slöja inte bara hamnar i fängelse. De kan även bli utsatta för våldtäkter av regimens representanter. Det är därmed mycket viktigt att Sverige och andra länder inom EU inte på något sätt främjar en sådan islamistisk diktatur. Därför är det viktigt att företag i Sverige och inom EU förhindras från att exportera övervakningsutrustning till mullornas diktatur i Iran.

Som jag redogjorde för tidigare omfattar dagens sanktioner från EU mot Iran inte all övervakningsutrustning. Vanliga övervakningskameror omfattas inte av sanktionerna utan kan exporteras till Iran utan att något regelverk över huvud taget hindrar detta. Detta i sig innebär att det finns en möjlighet för företag i Sverige och i resten av Europa att främja diktaturen i Iran.

Jag tycker inte att det skulle vara bra för Sverige och för bilden av Sverige om svenska företag producerat kameran som används för att fängsla en iransk kvinna när hon vägrar bära den muslimska slöjan.

Det är viktigt att företagen har sin frihet och att de även kan bedriva näringsverksamhet i diktaturer, då alla länder tyvärr inte har folkstyre, som vi har i Sverige. Men det är en helt annan sak när företag skapar de verktyg som möjliggör själva förtrycket, speciellt om det handlar om ett förtryck som baseras på misogyni och där konsekvenserna ofta blir kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Anser utrikesministern att svenska företag verkligen ska ha möjlighet att vara delaktiga i att upprätthålla ett sådant förtryck?

Det är även oroväckande att de nuvarande sanktionerna mot Iran inte omfattar AI-verktyg som kan användas för att övervaka människor. Med tanke på hur snabbt AI utvecklas och hur villiga diktaturer är att använda sig av detta är det viktigt att vi har ett regelverk på plats antingen på nationell nivå eller på EU-nivå som hindrar företag från att exportera sådan teknologi som upprätthåller förtryck i andra länder. Det gäller speciellt ett land som Iran, som bedriver omfattande spionage i Sverige.

Fru talman! Diktaturer runt om i världen håller nu på att digitalisera sitt förtryck och använder sig av den senaste teknologin för att stärka sitt grepp om makten. Mullornas regim i Iran är inget undantag. Även regimen i Iran använder sig av digital utrustning för att övervaka landets medborgare och se till att de följer diverse islamistiska klädkoder.

Med tanke på att regimen i Iran har ett nära samarbete med Ryssland och Kina skulle många anta att mullorna vänder sig till dessa länder för att erhålla teknologisk utrustning i syfte att övervaka sina medborgare. Enligt det tyska public service-bolaget ARD har dock även europeiska företag som Bosch levererat övervakningskameror till Iran som sedan hamnat hos regimens myndigheter och använts för att övervaka kvinnor som bryter mot landets islamistiska klädkoder.

Trots att EU har inrättat sanktioner mot Iran som ska förhindra att vissa produkter exporteras till Iran omfattar dessa sanktioner inte något så grundläggande som övervakningskameror, som i dag används av alla diktaturer till att motverka demokratiska krafter. Dessutom har dessa luckor i EU:s sanktioner mot Iran redan använts av europeiska företag som levererat övervakningsutrustning till iranska myndigheter.

Jag har tidigare lämnat in en skriftlig fråga som berör just detta. Då skrev utrikesministern i sitt svar att det är Inspektionen för strategiska produkter som är ansvarig för att ge tillstånd till export av produkter som omfattas av internationella sanktioner.

Export av övervakningskameror till Iran omfattas dock inte av några sanktioner enligt det regelverk som finns på plats i dag. Övervakningskameror är inte heller något vapen i traditionell mening. Det finns inga sanktioner eller regler i dag som förhindrar europeiska företag från att exportera övervakningskameror till regimen i Iran. Egentligen omfattas inte heller AI-tracking software, som effektiviserar övervakningen och absolut inte borde exporteras till diktaturer.

Det som omfattas av EU:s sanktioner mot Iran när det gäller övervakningsutrustning är endast system för avlyssning och övervakning av internet, liksom tele- och satellitkommunikation samt det som utrikesministern nämnde i dag, flygburen övervakningskamera.

Det innebär att europeiska företag i dag kan exportera övervakningsutrustning som övervakar människor till länder som Iran utan att de förhindras av något regelverk eller sanktioner. Det är uppenbart att EU:s sanktioner mot Iran är rätt förlegade och att de inte är effektiva mot den övervakningsutrustning som exporteras till Iran i dag för att upprätthålla förtrycket.

Det är därför jag har frågat utrikesministern om ministern kommer att verka för en heltäckande lagstiftning på EU-nivå eller på nationell nivå för att export av övervakningsutrustning till Iran ska förbjudas.

Det är i dag inte förbjudet att exportera övervakningsutrustning till en regim så motbjudande som mullornas regim i Iran är. Det finns ingenting som förbjuder detta. De företag som har ägnat sig åt denna export erkänner det eftersom det inte är förbjudet.

Frågan är om utrikesministern kommer att agera eller om han tänker nöja sig med att europeiska företag fortsätter exportera övervakningsutrustning till Iran.