Fru talman! Jag delar den oro över den mycket allvarliga situationen i Europa som Ulf Kristersson, vår statsminister, ger uttryck för.
Putins energikrigföring har fått otroligt stora konsekvenser. Hushållens elräkningar skenar och företag tvingas i konkurs. Den europeiska konkurrenskraften är allvarligt hotad och urholkas.
Sverige är inte värst drabbat. Vi har i mycket hög grad exporterat el till kontinenten i god solidarisk anda, får man väl säga, med en stor kostnad, inte minst för södra Sverige, i form av högre elpriser.
Det är därför som jag och Centerpartiet med ganska stor oro konstaterar att de rådsslutsatser vi nu ser inte levererar några konkreta förslag. Den diskussion som statsministern lyfter fram blir inte mer preciserad än att man har ett antal önskemål som ska skickas vidare.
Vi hörde här statsministern på en tidigare fråga svara att energiministrarna ska mötas och diskutera vidare i november. Då blir min första fråga: När kan vi enligt statsministern ha konkreta åtgärder på plats? Det är ju bara ett ytterligare möte i november. Vad är det som säger att det faktiskt kommer att leda någonstans? När kan vi tro att det finns konkreta åtgärder på plats?
Min andra fråga berör den utökade energisolidaritet som nämns i rådsslutsatserna. Med tanke på vår mycket stora export, med tillhörande importerade priser som vi har sett, undrar jag vad energisolidariteten innebär för svensk del i faktisk handling och vilka konsekvenser elkonsumenterna kan se fram emot.