Herr talman! Gustaf Lantz har frågat mig vad jag och regeringen avser att göra för att svensk skola ska bli bättre på att förebygga psykisk ohälsa och självmord bland elever.

Regeringen beslutade 2024 om en nationell strategi för psykisk hälsa och suicidprevention. Att på allvar och kraftfullt ta sig an arbetet med att främja psykisk hälsa och utveckla arbetet med att förebygga psykisk ohälsa och suicid kräver ett brett och omfattande arbete på olika nivåer i samhället. Detta är en viktig fråga, och det är avgörande att vuxna ser och agerar på signaler från elever som mår dåligt. Alla barn har rätt till bästa möjliga hälsa, vilket inkluderar psykisk hälsa.

Skolan och elevhälsan har en viktig roll för att främja elevers hälsa och stödja elevers utveckling mot utbildningens mål. Viktiga uppgifter är till exempel att motverka mobbning samt identifiera stödbehov och erbjuda stödinsatser.

Vi vet att dagens elevhälsa inte räcker till och att allt fler elever inte får tillgång till effektiva stödinsatser i rätt tid. Regeringen genomför därför flera åtgärder inom området. Den 7 mars 2024 tillsatte regeringen Utredningen om en förbättrad elevhälsa (U 2024:01), som lämnar sitt slutbetänkande till mig den 27 november. Uppdraget omfattar bland annat att stärka elevhälsans uppdrag, ledning och samverkan. Därtill ska utredningen föreslå hur elevhälsans medicinska, psykologiska och psykosociala insatser kan stärkas och föreslå en elevhälsogaranti med målet att åstadkomma en ändamålsenlig tidsfrist för att få stöd och hjälp av elevhälsan.

I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) föreslår regeringen också 200 miljoner kronor till personalförstärkningar inom elevhälsan. Satsningen kan bidra till att elever får förbättrad tillgång till elevhälsans medicinska och psykologiska kompetens och till att fler erbjuds hälsofrämjande och förebyggande insatser.

Skolsociala team är ett sätt för skolan och socialtjänsten att bidra till trygghet och studiero i skolan, till ökad skolnärvaro och till att elever får stöd i ett tidigt skede. Vi vet också att en lyckad skolgång är en avgörande skyddsfaktor mot både utanförskap, kriminalitet, missbruk och ohälsa. För att stärka samverkan mellan skolan och socialtjänsten och öka närvaron bland eleverna föreslår regeringen att det befintliga statsbidraget för personalkostnader för de skolsociala teamen förstärks med 100 miljoner kronor till totalt 400 miljoner kronor 2026 och förlängs till 2028.

Regeringen vill genomföra ytterligare insatser för att varaktigt stärka tryggheten och studieron i svensk skola. Regeringen tog i januari 2025 emot ett betänkande om bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan (SOU 2025:8). Där lämnades ett stort antal förslag med syftet att alla elever ska få gå i en trygg skola där de kan koncentrera sig på undervisningen och att både skolpersonal och elever ska slippa hot, våld, kränkningar och trakasserier.

Det pågår också ett arbete för att möjliggöra suicidutredningar inom ramen för en nationell utredningsfunktion. Denna satsning ska särskilt fokusera på suicid bland barn och unga och förväntas bidra till ett mer effektivt suicidpreventivt arbete.

Vi har ett gemensamt ansvar att se till att varje barn blir sett, får rätt stöd och ges möjlighet att må bra och lyckas i skolan.

Herr talman! Tack för möjligheten att debattera den här viktiga frågan! Självmord är ju en fråga som i realiteten är ett kvitto på att vi har misslyckats med att ge alla barn en trygg uppväxt. Vartenda barn som tar sitt liv är en enorm tragedi, särskilt för den berörda familjen.

Herr talman! I går kunde vi ta del av Dagens Nyheters rapportering om att hbtqi-fientligheten ökar i skolan. Sveriges lärare säger att fyra av tio lärare har upplevt hbtqi-fientlighet bland elever i högstadiet. Det handlar om elever som stormar ut ur klassrummet när de får reda på att läraren är homosexuell och föräldrar som säger att de inte kommer att släppa iväg sina barn till skolan för att RFSL ska ha en skolinformation, vilket påstås vara ren och skär hbtqi-propaganda.

Detta leder till att tryggheten för unga hbtqi-personer minskar. Det leder till att RFSL ställer in skolinformation. Över hälften av RFSL:s avdelningar har beslutat att inte längre genomföra skolinformation på grund av säkerhetsrisker. De som fortfarande har skolinformation får ofta höra att de är pedofiler som gromar barn. För elever som ser detta och lever med det i sin skola är det förmodligen självklart att aldrig komma ut. Och ibland kan det resultera i självmord. Detta är självklart en helt oacceptabel utveckling som inte får ske i Sverige.

Unga hbtqi-personers mående är relevant för den fråga vi diskuterar i dag. För några år sedan gjorde nämligen Folkhälsomyndigheten en översikt där man såg att unga hbtqi-personer är överrepresenterade i suicidstatistiken i Sverige. I den här översikten slås det också fast att den största anledningen till att det här sker är nätmobbning och mobbning.

Detta är inget nytt problem. Den socialdemokratiska regeringen sjösatte den nationella strategin ”Det handlar om livet” för att förhindra suicid bland unga och öka investeringarna för en god psykisk hälsa. Flera myndigheter, bland annat Folkhälsomyndigheten, pekades ut som strategiska för att arbeta med detta. Men mer kunde ha gjorts, och mer behöver göras.

Jag tycker att arbetet mot hedersrelaterat våld, som ofta dyker upp när vi pratar om unga hbtqi-personers psykiska ohälsa, är viktigt. Där är vi överens, och vi har stiftat flera lagar som fastställer att vi är emot hedersrelaterat våld. Men i DN:s rapportering, herr talman, kunde vi också ta del av det liberala kommunalrådet i Göteborg, som uttryckte att hbtqi-fientligheten enbart förekommer i skolor i utsatta områden och inte i innerstadsskolor. Det är något som dementeras av RFSL:s skolinformatörer. Det här är ju ett resultat av en ultrakonservativ rörelse, som jag tror att både jag och statsrådet har sett på sociala medier, där man förlöjligar framför allt transpersoner.

Jag tycker att regeringens satsningar för att förhindra självmord bland unga är välkomna. Jag anser att den ojämlika skolan och framför allt den religiösa friskolan behöver upphöra här och nu – det är kanske den viktigaste åtgärden för att få bukt med det här. Men jag välkomnar ändå de insatser som görs.

Herr talman! Jag vill fråga statsrådet vad regeringen gör åt det omfattande hat som sprids på sociala medier av högerextrema, som Sverigedemokraterna, mot hbtqi-personer och vilka åtgärder hon ämnar vidta för att se till att ingen ung hbtqi-person ska mötas av hot och hat som resulterar i självmord.

Herr talman! Utbildningsministern har en väldigt viktig position i det svenska samhället. Skolan är grunden för mycket.

Regeringen har tre väldigt viktiga saker på sitt bord. Den första gäller hur mycket pengar skolan får. Den andra gäller hur mycket av skolans pengar som också stannar i skolan. Den tredje gäller hur pengarna används.

När det gäller hur mycket pengar skolan får kan jag notera att Socialdemokraternas skuggbudget innehåller 3,7 miljarder mer till svensk skola. Vi kan räkna på hela mandatperioden vad gäller stöd till kommuner. Vårt parti har prioriterat välfärden och inte dem med högst inkomster och stora skattesänkningar.

När det gäller hur mycket pengar som också stannar i skolan är vi väldigt tydliga som parti. Vi vill att de pengar som skattebetalarna jobbar ihop och som vi bestämmer ska gå till skolan också ska stanna i skolan – detta för att man ska kunna ge elever rätt stöd, inte minst elever med autism och andra NPF-diagnoser som behöver särskilt stöd.

Hur pengarna används i skolan är också beroende på hur systemet ser ut. De som har de här diagnoserna – som löper otroligt mycket högre risk att ta sina liv, att må dåligt och att inte vilja gå till skolan – är inte lönsamma för de fristående skolorna. De vill helt enkelt inte ha dem. De gör vad de kan för att slippa dessa ekonomiskt icke lönsamma elever. De kan då bli kvar i den kommunala skolan, som inte har tillräckliga medel för att kunna satsa på det här.

Det är ett systemfel, och det har pågått alltför länge.

Jag har ett exempel från Uppsala på hur det här systemet fungerar. Det var en resursskola, en privat skola, där många med autismdiagnos gick. De fick beskedet: Om sex veckor lägger vi ned er skola.

De som kan någonting om hur autistiska elever fungerar vet att de behöver lång tid för att ställa om och att de har ett stort behov av att planera och att ställa in sig på förändringar.

Det var inte det att skolan gick dåligt. Den gick inte tillräckligt bra. Den gav inte tillräckligt med vinst. Fyra elever i Uppsala var inte lönsamma nog. Skolbolaget skulle säljas, och man skulle fixa till siffrorna före försäljningen.

Jag vill veta vad utbildningsministern tänker göra åt detta system, som varje dag slår hårt mot många elever. Den yttersta konsekvensen är faktiskt att elever tar sina liv för att de inte får rätt stöd. Det finns inte rätt kunnande. Det finns inte rätt resurser.

Det är bråttom.

En annan fråga är: Mot bakgrund av de tydliga band till friskolemarknaden som finns inte minst i Moderaterna, vad har utbildningsministern för förmåga att få med sig hela regeringen?

Herr talman! När vi tog över Utbildningsdepartementet gjorde vi det efter åtta förlorade år med Socialdemokraterna. Just nu genomför vi den största reformagendan på över 30 år när det gäller skolan. I vår budgetproposition har vi precis lagt fram en historisk skolbudget, detta samtidigt som vi lyckas sänka skatten för helt vanliga människor som varje dag går upp och jobbar och sliter för Sverige.

Låt mig ta några av de kanske viktigaste delarna i den här stora reformagendan. Den inkludering som Socialdemokraterna drev på, där alla ska vara i ett och samma klassrum och som innebär att barn som behöver hjälp inte får den hjälp som de egentligen behöver eftersom det är viktigare att alla är inkluderade, har lett till den exkludering som vi ser i dag. Barn har hamnat längst bak i klassrummet, kanske med hörselkåpor och en Ipad, i stället för att få rätt stöd i rätt tid så att de lär sig de grunder som är avgörande för att de ska klara sig resten av livet.

Därför gör vi om stödsystemet så att barn som ligger efter exempelvis med att läsa ska få göra det i mindre grupper eller enskilt så att de kommer i kapp. Inget barn ska lämnas efter.

Vi vill se till att det finns fler speciallärare som jobbar direkt med elever, även det någonting som Socialdemokraterna tog bort under den tid som de styrde över skolan.

Vi gör många insatser för att se till att barn inte lämnas efter, att barn inte hamnar längst bak i klassrummet utan att få rätt hjälp, för vi vet vad det innebär när barn inte får rätt hjälp. Då lämnas de efter, utan möjlighet att drömma om att bli det de vill, utan att kunna vara med i samhället på samma villkor som andra.

Utöver detta inför vi ett nytt betygssystem. Vi ser till att lärare får utökade möjligheter och mindre administration. För att svara på ledamotens fråga ser vi också till att höja lärarutbildningen, inte minst för att stärka lärares förståelse och uppdrag när det gäller demokrati så att de utifrån vetenskapen får möjlighet att lära barn just detta.

Innan mandatperioden är slut kommer vi också att lägga fram en proposition på riksdagens bord när det gäller friskolesystemet. För första gången på 30 år kommer vi att se till att det sker en förändring i friskolesystemet, något Socialdemokraterna inte lyckades med under sina åtta år i Utbildningsdepartementet.

Listan kan göras lång över saker vi gör i dag, efter Socialdemokraternas åtta förlorade år i Utbildningsdepartementet. Jag förstår att det är frustrerande, och jag hade önskat att det gick fortare. Men jag kan säga er en sak: Aldrig tidigare har man gjort så många och så stora reformer på utbildningsområdet, och allt detta med ett syfte: Inget barn ska lämnas efter. Inga klassrum ska tas över av otrygghet och läskris. Vi förhandlar inte med de grundläggande demokratiska rättigheterna utan ser till att alla barn har samma förutsättningar – varje dag.

Herr talman! Som jag nämnde har det gjorts historiska skolsatsningar, och det finns en reformagenda som vi inte har sett tidigare när det gäller skolan.

Jag vill börja med att säga att den inkludering som ledamoten pratar om hade funkat bra om alla bara fick rätt stöd. Men det har ju inte funkat; det är därför vi befinner oss där vi befinner oss, det vill säga i ett läge där barn som borde få rätt stöd i rätt tid i stället trycks in klassrum utan att få det. Det är därför vi gör om skolstödssystemet.

Jag jobbar varje dag för att återreglera svensk skola. Det gör jag av en väldigt central anledning, nämligen att vi inte kan ha det som i dag. Det råder både en trygghetskris och en läskris i svensk skola.

Om jag får göra ett medskick till ledamoten: Vill man på riktigt göra stora förändringar och se till att skolsatsningar som beslutas här inte stannar upp när de kommer ut till kommunerna är man jättevälkommen att kroka arm med Liberalerna för att förstatliga skolan. Det finns nog inget enskilt viktigare än att se till att kommuner inte kan se det som en möjlighet att backa i sina egna satsningar på skolan när den här kammaren beslutar om stora skolsatsningar. Att återreglera skolan och se till att skapa likvärdighet är nog det mest avgörande vi kan göra.

Som jag inledde med att säga är frågan om barns och ungas ohälsa något som hela samhället behöver ta krafttag i. Det är ett folkhälsoarbete, och det börjar med barn och unga. I en tid där barn och unga formas av andra innan de hinner forma sig själva är det mer avgörande än någonsin att se till att skolan blir en arena där det råder trygghet och studiero.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.