Fru talman och interpellanten! Hanna Westerén har frågat mig hur jag och regeringen ser på behovet av att skyndsamt gå vidare med frågan om civilplikt för bevakningsverksamhet i linje med förslagen i Plikten kallar! En modern personalförsörjning av det civila försvaret och vilka skäl som ligger bakom att denna del av utredningens förslag ännu inte har omhändertagits i samma utsträckning som andra delar.

Hanna Westerén har även frågat mig om jag och regeringen avser att ta initiativ till pilotverksamhet eller andra stegvisa åtgärder för att påbörja uppbyggnaden av denna förmåga, hur jag och regeringen bedömer att ansvar och samverkan bör utformas mellan statliga myndigheter, kommuner och privata aktörer inom bevakningsområdet i ett sådant system samt vilken tidsplan jag och regeringen ser framför oss för att ett system med civilplikt inom bevakningsverksamhet ska kunna börja byggas upp och tas i bruk.

Regeringen beslutade i december 2025 att civilplikten skulle aktiveras brett i syfte att öka Sveriges försvarsförmåga. Civilplikten breddades på två sätt. Dels omfattar civilplikten skyldigheten att mönstra och fullgöra lång grundutbildning, dels beslutade regeringen att utöka antalet verksamheter inom vilka civilplikt kan användas. Bland de nya verksamheterna finns bevakningsverksamhet. Regeringen har därmed fattat de formella beslut som behövs för att framöver kunna använda civilplikt inom bevakningsområdet.

Regeringen lämnade också den 7 juli 2026 propositionen En modern personalförsörjning av det civila försvaret (prop. 2025/26:302) till riksdagen. Med propositionen tar regeringen nästa viktiga steg i att stärka personalförsörjningen av det civila försvaret, bland annat genom tydligare regler om krigsplacering och bemanningsansvar samt utökade möjligheter att identifiera individer med kompetenser som behövs inom totalförsvaret.

I betänkandet Plikten kallar! En modern personalförsörjning av det civila försvaret (SOU 2025:6) föreslås att ett antal myndigheter får i uppdrag att utreda behovet av och möjligheterna för att använda civilplikt inom sina respektive ansvarsområden. Regeringen har stegvis fattat beslut för att omhänderta dessa förslag genom uppdrag till berörda myndigheter, senast i juni inom området elektronisk kommunikation.

Utbildningar av civilpliktiga finns redan på plats när det gäller den kommunala räddningstjänsten och drift och underhåll inom elförsörjningen. Inom kort kommer vi att uppnå 2 000 utbildade civilpliktiga och ännu fler som har krigsplacerats med civilplikt eftersom de redan har relevant kompetens. Dessa insatser har varit avgörande för att stärka förmågan inom dessa verksamheter.

Försörjningen av det civila försvarets krigsorganisation är en stor uppgift. Beredningen fortgår inom Regeringskansliet i fråga om övriga utredningsförslag, inklusive förslaget om ett uppdrag till Polismyndigheten för att närmare utreda hur ett system för civilplikt inom bevakningsverksamhet ska utformas.

Hur ansvar och samverkan mellan myndigheter, kommuner och privata aktörer ska se ut inom ramen för ett system med civilplikt inom bevakningsområdet är en viktig fråga för regeringen och berörda myndigheter att arbeta vidare med. Detsamma gäller den närmare tidsplanen för arbetet.

Fru talman! Jag tackar Hanna Westerén för intresset för den här frågan och för den specifika fråga som framfördes.

Svaret är att jag hoppas att det kan ske så snart som möjligt. Jag hoppas att vi hinner komma fram till ett ytterligare regeringsuppdrag på det här området redan före valet. Det vore angeläget, för precis som interpellanten sa är en stor och viktig fråga och en stor och viktig del av civilpliktens potential hur vi ska använda den inom bevakningsverksamheten.

Det är dock, får jag nog säga, en smula senfunnet av Socialdemokraterna att börja intressera sig för den här frågan några veckor före ett val. Regeringen har arbetat metodiskt med att aktivera civilplikten och se till att vi kommer igång med att utbilda civilpliktiga. Som jag nämnde i mitt svar har vi alltså utbildat nästan 2 000 civilpliktiga i Sverige på lite drygt ett och ett halvt år, tack vare ett mycket snabbfotat arbete med olika snabbspår för att få igång det här.

Då är det värt att påminna sig om att det alltså har gått mer än tio år sedan Försvarsberedningen 2015 sa att civilplikten bör aktiveras omedelbart. Detta skedde alltså inte på åtta år under den föregående socialdemokratiska regeringen. Man tog inte ens i frågan. Det var den här regeringen som målmedvetet började arbeta med aktiveringen av civilplikten så fort vi tillträdde.

När jag klev in på Försvarsdepartementet märktes det med vilken prioritet de här frågorna hade drivits tidigare. Man sa till mig: Vi kan tidigast börja utbilda civilpliktiga 2027. Jag sa: Det är helt oacceptabelt. Givet hur omvärldsläget ser ut måste vi komma framåt med de här frågorna i ett snabbspår.

Vi lyckades börja utbilda civilpliktiga redan 2024. Det hade naturligtvis kunnat börja redan 2015 när Försvarsberedningen sa att så skulle ske, men det skedde inte. Vi hade antagligen haft en civilplikt på plats i alla de här sektorerna om inte den föregående regeringen hade suttit på händerna i åtta år och inte ens fattat aktiveringsbeslutet.

Min motfråga till Hanna Westerén blir naturligtvis: Det är bra att du är engagerad i de här frågorna, men varför gjorde ni ingenting åt saken trots att Försvarsberedningen redan 2015 sa att civilplikten bör aktiveras omedelbart? Det är bara regeringen som kan hantera den frågan.

Fru talman! Nej, jag struntar verkligen inte i interpellanten. Det var därför jag svarade på den frågan redan i mitt förra inlägg. Jag började med att säga att jag hoppas att vi ska kunna fatta ett beslut om ett uppdrag redan före valet. Det är inte säkert att vi hinner, men förhoppningsvis gör vi det redan före valet. Där har du den tidsplan som du efterfrågade.

Skälet till att jag ändå uppehåller mig lite grann vid historien är att hanteringen av frågan i historien har påverkat var vi är. Vi har börjat med det som är absolut mest prioriterat och absolut viktigast, vilket är sektorn kommunal räddningstjänst, följt av sektorn elförsörjning.

Hade den föregående regeringen tagit i de här frågorna och utrett det som vi har behövt utreda under den här mandatperioden hade vi hunnit mycket längre. Då hade vi antagligen redan haft en fungerande civilplikt inom sektorn bevakningsverksamhet. Men det här är en bandbreddsfråga. Vi har behövt ta det här i tur och ordning, vilket har haft att göra med vår förmåga att få ur oss detta på Regeringskansliet.

Jag började med att säga att vi enligt den prognos som jag fick skulle kunna börja utbilda civilpliktiga redan 2027. Detta var det första som sades till mig när jag klev in på Försvarsdepartementet, och jag sa att vi inte kunde arbeta efter en så långsam tidtabell. Nu har vi utbildat snart 2 000 civilpliktiga. Hade dessa steg tagits redan 2015 eller 2016 hade vi i dag haft ytterligare flera tusen civilpliktiga och förmodligen haft alla sektorers behov genomlysta på det sätt som krävs för att införa civilplikt. Men det gjordes inte, och det är skälet till att vi är där vi är.

Det jag försöker säga till Hanna Westerén är att vi alltså har arbetat dubbelt så snabbt som den tidsplan som vi fick när vi kom in på Försvarsdepartementet för snart fyra år sedan.

Jag håller helt med Hanna Westerén om behovsbedömningen i den här frågan. Dock är det lite magstarkt att stå här och peka på att det har gått för långsamt när man själv representerar en politisk schattering som inte tog i frågan under åtta års tid.

Fru talman! Jag uppfattar det som att Carl-Oskar Bohlin blir provocerad av att jag efterfrågar tidpunkt och tempo. Det gör jag inte för att på något sätt glorifiera en tidigare regering, utan jag gör det med fokus på det säkerhetsläge vi befinner oss i. Jag kan bara hänvisa till de exempel jag själv kommit i kontakt med den senaste tiden där aktörer som på olika sätt är engagerade i det svenska totalförsvaret pekat på behovet av att detta sker skyndsamt. Det är inte jag personligen som måste få detta till någon sorts fjäder i hatten för vare sig den här regeringen, min egen tidigare regering eller den tillträdande.

Det blir knepigt om vi ska stå här och diskutera historia och process. Det jag tror att vi måste fokusera mycket mer på är genomförande. Det är där vi befinner oss, och det är det jag önskar ska hända. Jag tror faktiskt att Carl-Oskar Bohlin önskar detsamma. Vi kommer nämligen inte ifrån att beredning inte bygger förmåga. Utbildning, planering och krigsplacering bygger förmåga.

Jag har respekt för att vi har förlorat tid. Så är det. Somligt har gått för långsamt, somligt har inte varit rätt prioriterat. Jag kan vidgå det – inga bekymmer. Jag menar dock att frågan förtjänar fortsatt omsorg och konkreta besked om nästa milstolpe eller tidpunkt för närmare genomförande.