Fru talman! Serkan Köse har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättning. Jag vill börja med att tacka ledamoten för en mycket angelägen interpellation.

Att över 30 procent av de långtidsarbetslösa har en funktionsnedsättning är djupt oroande och visar på ett strukturellt utanförskap som kräver riktade insatser från samhällets aktörer.

Regeringen har i Arbetsförmedlingens regleringsbrev för 2025 gett myndigheten flera uppdrag som syftar till att förbättra möjligheterna till arbete eller utbildning för personer med funktionsnedsättning. Ett fortsatt uppdrag har getts avseende förstärkt stöd för att effektivt sammanföra långtidsarbetslösa med arbetsgivare. Arbetsförmedlingen ska med egen personal lokalt och regionalt förstärka detta stöd och öka antalet deltagare i verksamheten, bland annat för att förhindra långa perioder av inaktivitet i ramprogrammen.

Regleringsbrevet innehåller även ett nytt mål för Arbetsförmedlingen: att förbättra matchningen och stödja kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden. Detta ska ske genom att öka antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning och arbetsplatsförlagda insatser och antalet personer med lönebidrag. Vidare har Arbetsförmedlingen fått i uppdrag att genomföra särskilda informationsinsatser riktade till arbetsgivare för att öka kännedomen om de stödinsatser som finns tillgängliga för personer med funktionsnedsättning i samband med och under en anställning.

Det är också av stor vikt att Arbetsförmedlingen tidigt kan identifiera personer med funktionsnedsättning för att snabbt kunna ge varje arbetssökande det stöd som behövs. Regeringen har därför gett myndigheten i uppdrag att fortsätta arbetet med att väsentligt korta den tid det igenomsnitt tar att identifiera och registrera funktionsnedsättningar, med särskild prioritet för arbetssökande som varit utan arbete i mer än två år. Dessa insatser är centrala för att skapa vägar in i arbetslivet för personer med olika förutsättningar.

Regeringen har i budgetpropositionen för 2026 föreslagit en förstärkning av det särskilda utbildningsstödet, med huvudsaklig inriktning mot folkhögskolor, i syfte att underlätta utbildning för personer med funktionsnedsättning. Därtill föreslås ett nytt riktat bidrag till folkhögskoleutbildningar för denna målgrupp. Syftet med dessa åtgärder är bland annat att stärka folkhögskolornas kapacitet att möta behoven hos deltagare med varierande stödbehov samt att motverka att utbildningar avvecklas.

I budgetpropositionen för 2026 har regeringen även föreslagit förstärkta medel till fler yrkesutbildningar på gymnasial nivå och inom yrkeshögskolan samt arbetsmarknadsutbildningar.

Sammanfattningsvis krävs ett förstärkt stöd till den arbetssökande, ett effektivt arbete för att identifiera en funktionsnedsättning samt ett aktivt arbetsgivararbete för att underlätta övergången till arbete eller utbildning för personer med funktionsnedsättning.

Fru talman! Jag tackar min kollega Serkan Köse, som lyft upp denna väldigt angelägna fråga.

Samtidigt som det finns förhållandevis många lediga jobb och flera branscher inom både privat och offentlig sektor skriker efter kompetens – de uppger en stor brist på människor att anställa – har vi en halv miljon arbetslösa människor i landet. Av den drygt halva miljonen människor som är arbetslösa har en förhållandevis stor del en funktionsnedsättning. SCB uppskattar att cirka 8 procent av alla människor i arbetsför ålder har en funktionsnedsättning som påverkar deras arbetsförmåga.

Denna grupp har särskilda utmaningar på arbetsmarknaden jämfört med den övriga befolkningen. Exempelvis är gruppen i betydligt mindre utsträckning sysselsatt än befolkningen i övrigt. SCB uppger att så få som 46 procent är sysselsatta. Arbetslösheten här ligger betydligt högre än hos den övriga befolkningen. Enligt SCB är nivåerna så höga som 18 procent. Samtidigt arbetar de i gruppen som faktiskt arbetar överlag färre timmar än vad den övriga befolkningen gör.

Fru talman! När vi har en grupp som under rätt förutsättningar på många goda sätt hade kunnat bidra till vårt samhälle och det samtidigt finns stor kompetensbrist på svensk arbetsmarknad kunde man tänka sig att samhället kraftsamlade sig för att lösa denna utmaning. Man borde ge dessa individer rätt stöd så att de kan ta de arbeten som finns. Det vore gynnsamt både för enskilda individer och för samhällsekonomin i stort.

Tyvärr ser det inte riktigt ut så i dag. I stället ökar arbetslösheten i gruppen samtidigt som den mängd människor som får arbetshjälpmedel i olika former minskar. Vi ser hur Arbetsförmedlingen gång på gång får lämna tillbaka pengar som är ämnade för lönebidragsanställningar. Vi ser att tiden för att få en funktionshinderskod i Arbetsförmedlingens interna system inte alls minskar i den takt som hade behövts.

Jag hade en förhoppning om att regeringen när den i går lade fram sin budgetproposition skulle presentera förslag för att hantera denna utmaning och komma med en partiell lösning på den kompetensförsörjningsproblematik vi har i vårt land.

Fru talman! I sitt svar här i kammaren redogjorde statsrådet precis nyss för flera positiva saker. Framför allt handlade det om olika uppdrag som Arbetsförmedlingen har som ansvar att genomföra. Här uppstår dock ett grundläggande problem. Det är ingen hemlighet att Arbetsförmedlingen som myndighet har genomgått förhållandevis stora förändringar på senare år. Det är heller ingen hemlighet att man har haft det tufft att klara av alla uppdrag.

Myndigheten beskriver till och med själv hur man har svårt att klara av full leverans på sitt uppdrag. Därför har man år efter år äskat mer resurser än vad man har fått från regeringen. Att hoppas på att myndigheten ska klara av ännu mer utan att egentligen ge några större tillskott tycker jag är väl optimistiskt. Det kommer visserligen småpengar i budgeten men inga större tillskott till myndighetens förvaltningsanslag.

Med anledning av detta vill jag ta tillfället i akt och fråga arbetsmarknadsministern om han bedömer att Arbetsförmedlingen har tillräckliga resurser för att stärka arbetet med att pressa tillbaka arbetslösheten i denna grupp.

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaren på våra frågor!

Statsrådet talade om regleringsbrev, informationsinsatser och ambitioner. Men människor kan inte leva på regleringsbrev. Man kan inte försörja sig på en ambition. Man behöver ett jobb, ett riktigt stöd här och nu, statsrådet.

Jag såg fram emot att statsrådet skulle kommentera Riksrevisionens rapport, men han tänker göra det i nästa inlägg. Jag ser fram emot att höra vad statsrådet har att säga.

Riksrevisionen är nämligen glasklar, fru talman. Regeringens styrning fungerar inte. Det är väldigt tydligt. Väntetiderna är orimliga, och insatserna når inte fram. De pengar som är avsatta för personer med funktionsnedsättning används inte ens fullt ut. Då hjälper det inte med fina ord i kammaren, fru talman. Verkligheten förändras inte av ett ord eller ett par meningar av statsrådet.

Riksrevisionen kopplar bristerna till organisatoriska förändringar. Man är väldigt hård i sin rapport. Mycket är kopplat till minskad personalstyrka. Och minskad personalstyrka är, som jag nämnde tidigare, fru talman, kopplad till regeringens prioriteringar och budgetar. I budget efter budget har man dragit ned på resurserna, på tiden i aktiv arbetsmarknadspolitik men också på förvaltningsanslaget till myndigheten. Det är effekterna av regeringens politik vi ser och som vi läser om i Riksrevisionens rapport.

Fru talman! Låt oss tala om det mänskliga perspektivet inom kontexten. Bakom varje väntetid finns en människa som vill bidra. Var tionde person inskriven på Arbetsförmedlingen får vänta i över tre år på att få sin funktionsnedsättning identifierad – tre år, statsrådet!

Statsrådet nämnde också folkhögskolor och vuxenutbildning. Men verkligheten är en annan, fru talman. Folkhögskolorna själva vittnar om nedskärningar. Kurserna läggs ned, lärartätheten minskar och sökande får nej. Folkbildningsrådet har varnat för att folkhögskolor och studieförbund sammantaget tappar resurser på nära 1 miljard under den här mandatperioden som en effekt av regeringens budget. Och det är inte satsningar, fru talman, utan det är nedskärningar som är förklädda i vacker retorik.

Konsekvenserna av regeringens politik är att Arbetsförmedlingen tappar viktiga kompetenser. Som jag nämnde handlar det om psykologer, socialkonsulenter, arbetsterapeuter med flera som borde ge människorna rätt stöd, men dessa lämnas nu åt sitt öde. När syokonsulenterna inte räcker till, utan deras roll reduceras till att jaga arbetsplatser i stället för att ge långsiktigt stöd, blir resultatet att de som behöver mest stöd får minst stöd. Det är det som också framkommer i Riksrevisionens rapport.

Fru talman! Arbetslinjen blir tom retorik från regeringens sida om den inte omfattar alla människor.

Alla människor ska få de bästa förutsättningarna för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden i dag.

Min fråga till statsrådet är: På vilket sätt menar statsrådet att det stärker arbetslinjen att människor med funktionsnedsättning lämnas i passivitet år efter år efter år samtidigt som regeringen inte ens använder de medel som redan finns?

Jag ser också fram emot att statsrådet kan kommentera Riksrevisionens rapport, för den lämnades under sommaren, fru talman. Vad har statsrådet gjort sedan dess med Riksrevisionens rapport?

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamöterna, för era inlägg och inspel!

Jag tycker ändå att vi ska vara lite noggranna. Jag håller med om att man inte kan leva på ambitioner och uppdrag, som ledamoten Serkan Köse nämnde. Men vi ska inte underskatta hur viktigt det är att vi försöker styra våra myndigheter på bästa sätt. Det jag redogjorde för i mitt förra inlägg var faktiskt också ganska tydliga, konkreta budgetsatsningar.

Det finns en annan sak som jag tycker att vi kan ha i åtanke. Om du slår ihop budgetposterna för folkhögskolor och studieförbund – det är nu två olika anslag – har det sjunkit. Men det har inte sjunkit för folkhögskolor. Låt oss ändå hålla den sanningen.

Vi har inte olika målsättningar i den här frågan. Regeringens målsättning är att fler personer med funktionsnedsättning ska få möjlighet att komma i arbete. Vi följer den utvecklingen noggrant. Vi är beredda att se över stöden framöver, men vi behöver förstås också se till helheten. Vi behöver bygga ett mer inkluderande arbetsliv där ingen lämnas utanför.

Eftersom folkhögskolorna kom på tal vill jag säga att det är en av de viktigaste utbildningsformerna för personer med funktionsnedsättning. Andelen deltagare med funktionsnedsättning ökar. De uppgick 2024 till 44 procent i det som kallas för allmän kurs på folkhögskolorna. Därför har de en avgörande roll för personer med funktionshinder när det gäller att utbilda sig och för att man ska nå målen i funktionshinderspolitiken. Det är också därför regeringen prioriterar folkhögskolor.

Nåväl, Riksrevisionen har kommit med en rapport. De gjorde en granskning av utformningen och genomförandet av arbetsmarknadspolitiken för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Avsikten var att granska om utformningen och genomförandet av arbetsmarknadspolitiken på området är effektiv. Även regeringens styrning på området omfattades av granskningen. Som nämndes tidigare publicerades resultatet i somras, i juni.

Man konstaterar, precis som nämns här, att myndighetens stöd till målgruppen har försämrats över tid. Det handlar om identifiering. Det handlar om att en allt större del saknar insatser och att skillnaderna är stora mellan grupperna. Därför behöver regeringen styra myndigheten mer långsiktigt och resultatorienterat för att fler i målgruppen ska komma i arbete. Jag vill ändå säga att Arbetsförmedlingen har vidtagit vissa åtgärder för att effektivisera verksamheten, men jag vill också säga att problem kvarstår. Vi ser detta.

Vi kommer i sedvanlig ordning att lämna en skrivelse från regeringen med anledning av granskningsrapporten, och den kommer att lämnas till riksdagen före denna termins avslut. Jag vill förstås avvakta med det exakta innehållet tills vi har arbetat färdigt med den.

Fru talman! Jag vill återigen tacka ledamoten för engagemanget, som jag tror att vi delar till 100 procent.

Vi har samma bild av de problem som funktionsnedsatta med nedsatt arbetsförmåga har på arbetsmarknaden i Sverige. Det finns data om vad som fungerar okej och vad som fungerar sämre. Som jag sa tidigare kommer vi att följa den här frågan.

Jag vill ändå trycka på att vi redan förra året avsatte resurser för att fler personer med funktionsnedsättning och andra som står långt från arbetsmarknaden skulle få just individanpassat stöd med en tätare kontakt med arbetsförmedlare och bättre samordning med andra aktörer. Arbetsförmedlingen är på rätt väg i många frågor, men det finns såklart mer att göra.

Rörande Riksrevisionens rapport tror jag inte att det kommer som någon överraskning för ledamoten att jag givetvis inte kan berätta vad som kommer att stå i den skrivelse som regeringen kommer att lämna till riksdagen innan den är skriven. Det vore lite konstigt. Vi ber att få återkomma i den frågan.

Men jag tackar för den här diskussionen, och jag tackar för engagemanget, som vi delar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.