Herr talman! Serkan Köse har frågat mig hur jag avser att säkerställa att Arbetsförmedlingen har tillräcklig lokal närvaro och anpassade stödinsatser, särskilt i kommuner med hög arbetslöshet, för att effektivt stödja dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. Han har också frågat mig vilka generella åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att Arbetsförmedlingens resurser används effektivt för att stärka arbetsmarknadsinsatser och matchningen av arbetssökande till lediga jobb.

Det finns och har länge funnits regionala skillnader i arbetslöshet. Med utgångspunkt från målen och inriktningen för arbetsmarknadspolitiken är det Arbetsförmedlingens ansvar att fördela resurserna regionalt och lokalt utifrån de arbetssökandes behov, till exempel behovet av fysiska möten, och situationen på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen behöver bli mer effektiv med ett tydligt fokus på sin kärnverksamhet.

I 2025 års budgetproposition gör regeringen satsningar som innebär sänkt skatt på arbete och omfattande satsningar på utbildning. Regeringen har också ökat Arbetsförmedlingens resurser för att förbättra matchningen på arbetsmarknaden och ge bättre stöd till arbetssökande.

Regeringens utgångspunkt är att alla som kan arbeta ska göra det. Arbetslösa ska erbjudas rätt stöd och insatser. Samtidigt ska det också finnas tydliga aktivitetskrav för att få ersättning eller bidrag.

Jag och regeringen följer frågan och förutsätter att Arbetsförmedlingen inom ramen för sitt uppdrag även fortsättningsvis ger arbetslösa det stöd de behöver för att få ett arbete.

Herr talman! Jag vill tacka min kollega Serkan Köse, som har tagit initiativ till denna viktiga debatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är ingen hemlighet att Arbetsförmedlingen på senare år har genomgått stora förändringar som har påverkat den lokala närvaron, tyvärr åt fel håll. Färre kontor och färre arbetsförmedlare har lett till att fler människor i vårt land har fått betydligt längre till myndighetens service.

I första hand hänvisas arbetssökande till Arbetsförmedlingens digitala plattformar, som ur många aspekter och för många människor fungerar på ett tillfredsställande sätt, även om det givetvis finns brister. Även om människor i vårt land överlag har goda digitala kunskaper menar jag att det fortfarande finns stora grupper som är i behov av samhällets stöd för att kunna hantera olika digitala verktyg. Det handlar ofta om just de grupper som står lite längre ifrån arbetsmarknaden. Till exempel bristande språkkunskaper, olika funktionsnedsättningar eller hög ålder kan påverka deras möjlighet att ta del av Arbetsförmedlingens utbud.

Många i de grupperna har som sagt svårt att använda de digitala verktyg som Arbetsförmedlingen i dag erbjuder. Då finns det behov av att kunna prata med en faktisk människa, ofta gärna fysiskt och på plats.

När den fysiska närvaron på många håll är bristfällig kan man tänka att det skulle fungera någorlunda väl att få kontakt med Arbetsförmedlingen på annat håll. Men en granskning från JO i höstas visade tyvärr på motsatsen. Den visade att 55 procent av alla som ringde till myndigheten fick kontakt med en handläggare, och för dem som fick kontakt med en handläggare var väntetiden i telefonkön cirka 30 minuter. Samtidigt har Arbetsförmedlingen en webbplats där man kan ta digital kontakt med en handläggare. Där ledde så få som ett av tio försök till kontakt med en handläggare via en chatt.

Herr talman! Jag tycker att det är på tok för dålig service till människor som av olika anledningar vill försöka komma i kontakt med myndigheten, antingen fysiskt eller via telefon eller webben.

Samtidigt som det är svårt att komma i kontakt med Arbetsförmedlingen försvagas också en av de andra livlinor människor har haft för att komma i kontakt med den statliga servicen. Regeringen meddelade i budgetpropositionen i höstas att Statens servicecenter skulle genomgå drastiska nedskärningar, och relativt nyligen meddelades att ungefär 30 kontor runt om i landet ska stängas.

På många håll i landet får det förhållandevis märkbara konsekvenser. Jag tittar på min egen valkrets, som exempelvis innefattar hela landskapet Dalsland, och ser att Dalsland i dag helt saknar fasta arbetsförmedlare med en fast kontorsplats för besök. Nu läggs det enda statliga servicekontoret i landskapet ned, och människor hänvisas till att söka hjälp på andra platser.

I Sverige har vi en lång tradition av högt förtroende för våra offentliga institutioner och myndigheter. Det är mycket tack vare att de har kunnat leverera förhållandevis goda tjänster. Man har haft god tillgänglighet över hela landet. Men i takt med att staten har tagit ett steg tillbaka har den lokala närvaron försämrats, och förtroendet för samhällets institutioner har skadats.

Det får givetvis konsekvenser för människor som är arbetslösa och som på olika sätt är i behov av samhällets stöd när de söker ett arbete. Människor som befinner sig långt ifrån arbetsmarknaden och i en utsatt situation kommer att få svårare att få tag på statlig service och att få hjälp med sitt jobbsökande.

Jag vill därför ta chansen att fråga arbetsmarknadsministern hur han ska se till att arbetslösa med olika former av stödbehov ska få tillgång till det stöd de har behov av när Arbetsförmedlingen är svår att nå fysiskt, via telefon och via webben och när den statliga servicen ständigt försvagas.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag tror att många av oss helt delar statsrådets analys – staten och samhället ska finnas där, och det ska finnas statlig närvaro för att man ska känna en viss trygghet. Det är just därför vi blir lite oroliga när kontor efter kontor läggs ned och resurserna tas bort från Arbetsförmedlingen och den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Jag delar också statsrådets uppfattning att det är självklart att myndigheten ska kunna göra en bedömning av var man tycker att man ska finnas för att behovet är som störst där. Men jag tror att statsrådet måste fundera över hur det här ska ske i praktiken om det är så att man kanske inte riktigt har förutsättningarna. Som statsrådet kommer ihåg fanns det i tidigare regleringsbrev till Arbetsförmedlingen ett konkret mål som handlade om att myndigheten skulle finnas i de socioekonomiskt utsatta områdena. Det är någonting som jag tror att statsrådet behöver ta med sig – hur ska man stärka Arbetsförmedlingens närvaro i de områden där myndigheten behövs som mest?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Arbetsförmedlingen behöver kanske inte finnas i varje by i hela Sverige, om jag ska snälltolka statsrådet. Det är inte riktigt det vi föreslår heller, utan här handlar det om var myndigheten ska lokaliseras, var den ska finnas och var behovet är som störst. Ett förslag till statsrådet är att se över om myndigheten kan få ett uppdrag att finnas i de socioekonomiskt utsatta områdena – där arbetslösheten är som högst ska myndigheten finnas.

Att ta bort myndigheten, ta bort de statliga servicecentren och hänvisa människor till digitala lösningar tror jag inte riktigt är lösningen. Statskontoret säger i sin utvärdering att Arbetsförmedlingens digitala gränssnitt är otillräckligt anpassat till de grupper som står längst ifrån arbetsmarknaden, vilket bekräftar det jag säger. Myndigheten ska finnas där behovet är som störst. Digitala lösningar kan inte ersätta fysiska möten för den som behöver någon som lyssnar, förstår och kan visa vägen framåt. Det är ett medskick till statsrådet.

Återigen: Arbetsförmedlingen hänvisar i sitt budgetunderlag till regeringen till att man behöver ha mer resurser för att klara av sitt uppdrag. Generaldirektören larmar om att man inte har tillräckligt med personal för att klara av att vägleda, matcha och följa upp. Det här innebär att det blir färre insatser, längre väntan och fler som fastnar i långtidsarbetslöshet.

En del av min interpellation handlade om de 4 miljarder som myndigheten inte använde. Läser man Arbetsförmedlingens årsredovisning kan man se att det var drygt 4 miljarder som skickades tillbaka. Då kan man fundera över hur dessa 4 miljarder ska kunna användas på ett annat sätt än i dag, kanske i samråd och samarbete med kommuner, nu när arbetslösheten är som den är.

Jag har ännu ett medskick. I det här läget tror jag verkligen att man behöver samarbeta kring arbetslösheten och de åtgärder som behöver sättas in. Görs det ingenting är jag rädd för att vi kommer att se en högre arbetslöshet och en försvagad myndighet, vilket kommer att drabba de grupper som behöver Arbetsförmedlingen som mest.

Skulle statsrådet kunna kommentera det här med de 4 miljarderna? Om det är så att statsrådet har några tankar om hur man skulle kunna använda de 4 miljarderna vore jag tacksam att få höra.

Herr talman! Som svar på Jonathan Svenssons sista fråga vill jag säga att det här är anledningen till att vi nu skjuter till pengar till Arbetsförmedlingen för ökat stöd till arbetslösa. Vi lyssnar ju in den kritik som finns. Det handlar om telefontillgänglighet, om att ha höga krav och om att göra tidiga insatser för arbetslösa.

Herr talman! Serkan Köse frågar hur vi ska se till att 4 miljarder inte betalas tillbaka. Det är en mycket relevant och rimlig fråga. Det handlar väldigt mycket om att se till att vi, och då menar jag vi i samhället i bred mening, inte låter arbetsmarknadsutbildningsplatser som vi har budgeterat för och satsat på gå om intet. Det gäller att vi ser till att vi har system som fångar upp människor så att de kan lotsas till arbetsmarknadsutbildningarna.

Det är inte första gången som Arbetsförmedlingen betalar tillbaka pengar till staten. Det har skett under blå regeringar och under röda regeringar. Jag ser det som en gemensam uppgift för oss att hitta system och verktyg så att vi kan använda pengarna på ett bättre och effektivare sätt så att de arbetslösa får del av fler utbildningar.

Målet är att vi på det sättet kan se till att fler blir bussförare, fler kan jobba i den svenska vården och fler kan jobba i den svenska industrin.

Herr talman! Tack till Serkan Köse och meddebattören för debatten!

Det är viktigt att vi kan fortsätta att diskutera hur vi kan använda våra skattepengar på bättre sätt. Vi kan på det sättet också se till att fler arbetslösa får de insatser som de kan gynnas av.

Det är ett misslyckande för hela det politiska och statliga systemet att vi har en situation där vi inte får ut verksamheter för de pengar som vi satsar. För egen del fortsätter jag gärna debatten och diskussionen om hur vi på ett bättre sätt kan använda pengarna så att fler arbetslösa kan få ta del av insatserna.

Det är viktigt att man kan möta en stark stat som finns där om man behöver den. Om man klarar sig själv så klarar man sig själv. Men behöver man samhällets insatser ska man få det. Det kräver ett annat sätt att tänka och se på hur vi anammar digitaliseringen och hur vi ser på statens närvaro för människor.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.