Herr talman! Nadja Awad och Daniel Riazat har frågat mig vilka skolpolitiska åtgärder jag avser att vidta med anledning av de uppgifter som framkommit om skolan i Diskrimineringsombudsmannens rapport om förekomsten av diskriminering.

Diskrimineringsombudsmannens rapport visar på allvarliga problem i svensk skola. Det är fullständigt oacceptabelt att elever diskrimineras. Skolan ska vara en trygg och säker plats för alla elever. Att man känner sig trygg och får det stöd man behöver är en förutsättning för att må bra och trivas i skolan men även för att kunna ta del av undervisningen.

Regeringen har därför gett en särskild utredare i uppdrag att föreslå åtgärder för att varaktigt förbättra tryggheten och studieron i skolan. I uppdraget ingår bland annat att föreslå åtgärder som säkerställer att nolltolerans råder mot alla former av trakasserier och kränkande behandling, inklusive mobbning. Det ingår också att föreslå åtgärder för att skolors arbete mot mobbning, trakasserier och kränkande behandling på ett mer systematiskt sätt ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Jag konstaterar också att alltför många elever inte får tillgång till effektiva stödinsatser i tid. För att komma till rätta med problemet behöver skolan få bättre förutsättningar att möta varje elev. Därför har Utredningen om en förbättrad elevhälsa (U 2024:01) i uppdrag att lämna förslag som stärker elevhälsan och att se över regleringen av stödinsatser i skolan. Utredningen ska bland annat lämna förslag som innebär att det ska bli enklare att placera elever i mindre, flexibla undervisningsgrupper eller att ge elever enskild undervisning.

I budgetpropositionen för 2025 föreslås även ett samlat statsbidrag för personalförstärkningar i skolan för att bland annat stärka skolornas förutsättningar att öka tryggheten och studieron i skolan, avlasta lärare, förbättra elevhälsan och bättre kunna möta elevers behov av stöd. Regeringen föreslår att det sammanslagna statsbidraget, som ska ersätta befintliga statsbidrag, förstärks med 850 miljoner kronor för 2025.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utöver dessa åtgärder har regeringen beslutat om ett stort antal insatser för att motverka rasism och diskriminering, bland annat i skolan. Forum för levande historia genomför utbildningsinsatser om olika former av rasism genom historien och i dag, riktade till bland annat skolpersonal. Statens skolverk har i uppdrag att tillsammans med Forum för levande historia vidareutveckla och följa upp verktyget för systematiskt arbete med demokratistärkande insatser i bland annat skolväsendet för att motverka nutida uttryck för antisemitism och andra former av rasism. Därutöver har regeringen gett Diskrimineringsombudsmannen i uppdrag att utveckla och sprida kunskap om afrosvenska elevers utsatthet för rasism och diskriminering i grundskolan och gymnasieskolan.

Elever ska kunna gå till skolan fyllda av förväntan, inte med en klump i magen på grund av rädsla eller oro. Diskriminering och rasism hör inte hemma i svensk skola.

Herr talman! Jag vill börja med att instämma i allt det som min kollega Nadja Awad har sagt från talarstolen.

Jag lämnade in en interpellation gällande afrosvenska barns situation i den svenska skolan och risken för diskriminering med anledning av Diskrimineringsombudsmannens rapport som släpptes häromveckan. Detta är långt ifrån den första rapporten som visar på att rasism är ett stort samhällsproblem och att det också i hög grad förekommer i skolan. Det är inte den första rapporten som säger att afrosvenska barn har en extra dålig situation när det kommer till att bli utsatta för diskriminering i den svenska skolan.

Stiftelsen Friends har år efter år sagt att rasism är den största grunden till diskriminering i den svenska skolan. Rädda Barnen har år efter år tagit fram rapporter som visar att rasism är den största diskriminering som sker i skolan. Det sker mellan elever, det sker från personal gentemot elever och det sker från elever gentemot personal.

Jag ställde denna fråga förra veckan till statsminister Ulf Kristersson med anledning av Diskrimineringsombudsmannens rapport: Jag undrar om Ulf Kristersson och hans högernationalistiska regering har en plan för att se till att Sverige ska följa internationella lagar gällande diskriminering och därmed säkra att alla afrosvenska, judiska och muslimska barn som utsätts för rasism aldrig ska behöva utsättas för det i framtiden. Då blev svaret: Det händer att jag på allvar ifrågasätter vänsterns ärliga motiv i dess antirasismretorik. Förra året gjorde en del människor allt de kunde för att förnedra och håna muslimer genom att bränna Koranen. Även om det är lagligt sa jag gång på gång: Gör det inte! Då var det ingen som frågade om jag inte såg allvarligt på antisemitismen. Nu säger jag: Sluta upp med era antisemitiska trynen! Sluta upp med att säga att staten Israel inte har rätt att existera och att judar är skyldiga till allt världens elände! Nu får jag i stället gång på gång frågan om jag inte är bekymrad över islamofobin. Det är ett sådant hyckleri.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hade alltså ställt en fråga om afrofobi i skolan, och det här var svaret från statsministern. Frågan om afrofobi i den svenska skolan bemöts alltså inte ens från regeringen.

Skolministern har varit bättre på det, måste jag säga. I svaret finns det ändå ett erkännande av att det här är ett problem. Det lyfts också fram exempel på åtgärder som regeringen har vidtagit. Jag vill då bara gå igenom de tre åtgärderna.

Den första handlar om Forum för levande historias uppdrag. Detta uppdrag har funnits länge. Det är inte denna regering som har gett det. Men rasismen fortsätter likväl i den svenska skolan.

Den andra frågan handlar om att Diskrimineringsombudsmannen har fått i uppdrag att utveckla och sprida kunskap om afrosvenska elevers utsatthet för rasism - jättebra. Därför har nu också DO släppt denna rapport. Men vad gör man åt detta? Den tredje frågan är hur man med trovärdighet kan prata om att man som regering står upp mot diskriminering och rasism när hela detta regeringsunderlag vilar på röster från ett parti grundat i nazismen. Det är ett parti vars historia går ut på att kränka människor på grund av deras så kallade ras eller huruvida man har en funktionsnedsättning eller inte. Hur kan man på allvar mena att det partiet och den regeringen kan anses vara trovärdiga i denna fråga?

Faktum är att den enda företrädare för de borgerliga partierna som inte vilar sitt mandat på de högerextrema är talmannen Andreas Norlén, som har fått röster från alla i den här riksdagen.

(Applåder)

Herr talman! Jag skulle vilja gå in lite mer specifikt på de olika förslag på åtgärder som Diskrimineringsombudsmannen lyfter upp i den årliga rapporten om diskriminering.

Utbildningsanordnare ska enligt diskrimineringslagen ha riktlinjer och rutiner för verksamheten i syfte att förhindra trakasserier. Som det står i rapporten följer skolorna dock inte alltid dessa rutiner och riktlinjer. Det förekommer också att skolor brister i sin skyldighet att utreda och åtgärda trakasserier. Detta framkommer både i anmälningar till DO och i dialoger med organisationer i civilsamhället.

DO har också fått in ett antal anmälningar från skolpersonal om att rektor eller huvudman inte tar anmälningar om diskriminering på allvar, oavsett om det rör afrosvenska elever eller elever med funktionsnedsättningar. I DO:s dialog med företrädare för organisationer i civilsamhället uppges även att rektorer agerar bromskloss vid anmälningar om diskriminering, så att anmälningarna aldrig når skolans huvudman. Detta står i total strid med skolans anmälningsskyldighet enligt skollagen.

Min första fråga är på vilket sätt regeringen ska säkerställa att skolor följer diskrimineringslagen. Här är det viktigt att regeringen inför jämlikhetsdata. Vi behöver, likt två tredjedelar av världens länder, få information om hur olika diskrimineringsgrunder är fördelade i populationen och hur de samverkar med varandra, så att vi får kunskap om förekomsten och effekterna av diskriminering. Min andra fråga är alltså hur regeringen ser på jämlikhetsdata och på att införa det.

Utbildningsinsatser av Forum för levande historia och Diskrimineringsombudsmannen är bra för att sprida kunskap om rasism och diskriminering, i synnerhet om afrosvenska elevers utsatthet för rasism och diskriminering i grundskolan och gymnasieskolan, men hur ska detta följas upp? Skolverket borde få i uppdrag att ta fram en konkret handlingsplan gällande skolors arbete mot rasism, och Skolinspektionen bör som en del av det ordinarie inspektionsuppdraget få i uppdrag att följa upp skolornas arbete mot rasism. Min tredje fråga är hur regeringen ser på det.

Flera statliga utredningar har faktiskt föreslagit att Skolinspektionen även ska ansvara för att hantera kränkningar i skolan enligt diskrimineringsgrunderna. En till fråga är om även detta är något man kan se över.

Elever med funktionsnedsättningar får inte tillgång till effektiva stödinsatser i rätt tid - eller över huvud taget. För att komma till rätta med detta problem behöver skolan få bättre förutsättningar att möta varje elev. Som skolministern vet har jag dock i många tidigare debatter med henne undrat hur det ska vara möjligt när det sker nedskärningar i skolor över hela landet. Det är de största nedskärningarna på 30 år. Regeringens - vad är det - 850 miljoner kronor för personalförstärkningar i skolan är ingenting när skolorna sammanlagt har miljarder i underskott. Personal blir av med sina jobb, elevgrupperna blir större och stödinsatser sätts inte in i tid. Hur ska det öka tryggheten? Hur ska detta avlasta lärare och förbättra elevhälsan? Jag vill ha ett svar på det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är också tydligt utifrån Skolinspektionens granskningar att det finns otillräcklig kunskap om hur undervisningen kan utformas för att den ska fungera bra för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som adhd och autism. Hur ser skolministern på att tillsätta en utredning som utvärderar och föreslår utvecklingsområden för skolans kompetens kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar?

Herr talman! Som jag nu har påpekat ett antal gånger är rasism och diskriminering naturligtvis helt oacceptabelt i svensk skola. Det är också alldeles uppenbart för den som läser skollag och läroplaner att det enligt de papperen och handlingarna inte bara finns en uppgift att motverka rasism och diskriminering utan också en uppgift att agera när det inträffar.

Nadja Awad säger att det finns mängder av riktlinjer som inte följs. Det är helt sant. Så är det på många områden. Min slutsats av detta är att svensk skola behöver mer av regleringar. När föräldrar kliver in genom skolans dörrar ska de veta vad en skola är och att vi har regleringar som till exempel säkerställer att det finns en väl fungerande elevhälsa, att lärare är utbildade och att de har kunskap om skollag, läroplaner och så vidare.

Jag tillhör dem som tycker att skolsystemet är av nationell vikt. Vi behöver ett skolsystem som håller ihop och som bygger på lagar och regler som faktiskt följs.

Men det är också viktigt att påpeka att det finns luckor i den lagstiftning vi har. Vi behöver skärpa lagstiftningen på en rad områden, inte minst när det gäller trygghet och studiero. I dag är det svårt för lärare att agera när elever till exempel utsätter andra för trakasserier.

Vi har ett problem. En av dessa interpellationer handlar om diskriminering av elever med funktionsnedsättningar. Det är klart att det är extremt allvarligt att det förekommer. Men skolan har också svårt att agera när det förekommer.

Jag är helt övertygad om att de utredningar som nu jobbar och som kommer att lägga fram sina förslag under våren kommer att ge svar på en del av de frågor som ställs här i kammaren i dag.

Herr talman! Jag vill tacka skolministern för svaren i dag. Jag vill också säga att Vänsterpartiet delar uppfattningen att det är staten som ska ha huvudmannaskapet för den svenska skolan. Där är vi överens. Skillnaden är väl att Liberalerna tycker att olika typer av vinstdrivande företag ska få finnas inom det systemet. Vi anser att skattemedel ska gå till det som de är avsedda för och inte till annat.

Men jag ska hålla mig till ämnet. Då vill jag upplysa skolministern och andra om att frågan om rasism och diskriminering inte enbart handlar om trygghet och studiero. Även i de lugnaste klassrum och skolor förekommer rasism och diskriminering.

När det gäller diskriminering av afrosvenska barn, muslimska barn, judiska barn och samiska barn - det handlar om alla barn som utsätts för olika typer av diskriminering - blir det fel, menar jag, att prata om detta bara som ett brett trygghetsproblem. Det är nämligen inte det. Det handlar inte bara om studiero.

Vad det handlar om är att tusentals elever går runt med ont i magen för att de blir dömda på olika sätt - av personal eller andra skolelever. Det handlar om att elever tappar framtidstron när de inte känner sig som en del av gemenskapen i vårt samhälle. Detta förvärras såklart av att vi har en regering som är högernationalistisk.

Men skolministern är överens med oss om att vi ska göra något åt detta. Jag ser fram emot att vi kan sitta ned tillsammans och prata om och komma fram till olika åtgärder. Jag ser fram emot att skolministern lovar att det inte blir så att ett visst parti som regeringen vilar på får bestämma att så inte får ske. Rasismen måste upphöra i skolan nu.