Fru talman! Ola Möller har frågat mig om jag anser att satsningar på vägunderhållet kommer att lösa problemen för Skånes tågresenärer, och om inte, om jag avser att vidta några åtgärder för att förbättra situationen för tågresenärer i Skåne.

Regeringens utgångspunkt för infrastrukturpolitiken är att hela Sverige ska fungera. Villkoren för att leva, bo och verka i hela landet ska stärkas. En välfungerande transportinfrastruktur stärker såväl Sveriges samlade konkurrenskraft som regional utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Underhållet av infrastrukturen har under lång tid tillförts för lite resurser, samtidigt som kostnadskontrollen har varit bristfällig. I flera decennier har underhållet av både vägar och järnvägar nedprioriterats, och underhållsskulden har tillåtits växa. Det har medfört att det långsiktigt inte har funnits förutsättningar för Trafikverket att genomföra det underhåll som krävts för att upprätthålla anläggningens funktionalitet.

Tågresenärer och godstransportörer ska kunna lita på att tågen kommer fram i tid. Regeringen arbetar för en transportinfrastruktur som fungerar, där vägarna är hela och tågen går i tid. Behoven är stora, och det är nödvändigt att göra genomtänkta prioriteringar mellan olika åtgärder. Det innebär att vi måste vårda det befintliga transportsystemet och prioritera underhåll men också investera i ny infrastruktur där det behövs.

Den 3 oktober i år överlämnade regeringen en infrastrukturproposition till riksdagen med förslag till historiskt stora satsningar på transportinfrastrukturen. Den ekonomiska ramen för perioden 2026-2037 föreslås öka med 200 miljarder kronor jämfört med den tidigare planperioden till 1 171 miljarder kronor.

Ola Möller undrar om satsningar på vägunderhållet kommer att lösa problemen för Skånes tågresenärer. Låt mig vara tydlig, satsningar på vägunderhåll ska gå till att underhålla vägar och satsningar på järnvägsunderhåll ska gå till att underhålla järnvägar. Det finns ingen motsättning mellan att underhålla väg respektive järnväg. Vi behöver göra både och för att beta av underhållsskulden.

Jag vill därför påminna om att regeringen har föreslagit ökningar av både väg- och järnvägsunderhåll motsvarande den volym som Trafikverket bedömer att man kan arbeta upp under den kommande planperioden. Det innebär att hela det eftersläpande underhållet för vägsystemet återtas. För järnvägen återtas så mycket som Trafikverket bedömer är möjligt under den här perioden. Regeringen vänder nu den destruktiva trenden att strunta i underhåll och prioriterar i stället upp underhåll vad gäller både mer pengar till underhåll och mer underhåll för pengarna.

Fru talman! Jag tar tillfället i akt och pratar lite grann om järnvägen i sydöstra Skåne. Jag är den enda riksdagsledamoten från sydöstra Skåne, så om någon ska göra det är det väl jag. Det är ett utmärkt tillfälle när det är just järnvägen i Skåne som diskuteras.

Järnvägssträckan mellan Simrishamn, Ystad och Malmö är den sträcka i hela Skåne som är mest drabbad av förseningar och inställda tåg. Det skapar en känsla av att sydöstra Skåne är bortglömt och undangömt, en region där man ska spendera sommaren och eventuellt lite fritid på helgerna.

Jobba och pendla till Malmö och Lund kan man däremot inte göra om man bor i sydöstra Skåne. Det är ett stort bekymmer som skadar både framtidsutsikterna och hoppet i Ystad, Simrishamn och Tomelilla kommuner, och det skadar även tillväxten. Arbetslösheten är visserligen inte hög i alla dessa kommuner, men det skadar såklart möjligheten att kunna ta de jobb som finns i Malmö, Lund och övriga västra Skåne, där stora delar av Skånes tillväxt faktiskt sker. Det här är ett bekymmer som i stor utsträckning beror på nedsatt järnvägsunderhåll.

Därför är det beklagligt att järnvägen inte prioriteras högre i regeringens förslag. Det blir i stället väg som får de huvudsakliga satsningarna.

Då skulle man kunna tänka sig att människorna i sydöstra Skåne i stället kan ta bilen till Malmö. Men den som har försökt göra det en tisdagsmorgon vid halv sju får snart se sig sitta i en lång kö vid Sturups flygplats, så det går inte heller.

När man inte satsar på järnvägen, som ju är det klimatsmarta alternativet även om det ibland glöms bort, kanske man tvingar människor ut på vägen i stället, och i min del av Skåne krävs det mycket stora satsningar på väg för att det skulle vara ett alternativ till järnväg.

Jag tror att de flesta i sydöstra Skåne hade välkomnat satsningar på järnväg, och jag tycker att det är beklagligt att regeringen har valt den väg som den har valt.

Fru talman! Infrastrukturministern är väl medveten om att infrastruktur sekvenseras i cykler, det vill säga de objekten hade kommit om vi hade suttit kvar vid makten. Bilden av att allting är sossarnas fel är därför lite beklaglig eftersom det faktiskt är nu under infrastrukturministerns fögderi som det i praktiken kommer att bli nedskärningar på järnvägsunderhållet.

Under den här planperioden kommer 10-15 procent av järnvägsunderhållet, den skuld som finns, att klaras av. Att då stå handlingsförlamad och säga att så blir det, för det har Trafikverket sagt, är inte riktigt rimligt från regeringen. Alla vi som har arbetat med bostadspolitik eller infrastrukturpolitik vet att 5 procents uppräkning i praktiken blir en nedskärning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Någonstans gör ministern det Trafikverket säger till allmän lag. Myndigheten har sagt något, och då är det så. Men enligt grundlagen är det regeringen som styr riket, och då måste man också klara av att styra mot att möta skåningarnas ödmjuka förväntan att tågen ska gå i tid - och att de över huvud taget ska gå.

I regeringens egen proposition konstateras att både resurser och kompetens saknas på Trafikverket för att järnvägsunderhållet ska kunna öka. Likaså är marknaden underdimensionerad och uppenbart dysfunktionell. Det är ett marknadsmisslyckande vi ser framför våra ögon. Kring detta vill ministern ha borgfred - en borgfred uttalad i radio - som skulle innebära att vi låter ett marknadsmisslyckande fortsätta.

Ett av skälen till resursbristen är att man stoppar beslutet. Titta bara på den kommunala sektorn, kommunernas placeringsförutsättningar och den stora förvåning, rädsla och desperation som uppstod i skånska kommuner därför att beslutet pausades.

Ett annat skäl är de besparingar som gjordes på förvaltningsanslagen till Myndighetssverige för 2023. Det drabbade också Trafikverket med neddragningar på kapaciteten.

Ett tredje skäl är vurmen för att privat marknad ska hantera underhållet. Det är ett av skälen till att det privata inte vill investera i underhållsmaskiner. Då är det kanske inte så rimligt att det privata ska sköta underhållet.

Menar ministern att han har något ansvar för att skåningarna inte kommer i tid eller över huvud taget kommer till jobbet, läkarbesök eller släktmiddagar? Finns det någon del där ministern kan säga att här har regeringen brustit? Det blir tröttande att i debatt efter debatt höra att allt är sossarnas fel.

Fru talman! Nu har vi fått ett intressant besked i kammaren i dag, nämligen att det fanns en medveten strategi från Socialdemokraterna att inte lägga in de sex landanslutningarna eftersom man räknade med att bli omvald och ta hand om dem fyra år senare. Det är ett nytt besked. Jag har inte hört det tidigare.

Jag tror att många i Skåne ställer sig frågande till att man på ett mycket medvetet sätt sköt på helt nödvändiga investeringar för att höja kapaciteten på Öresundsbron, med tanke på att man visste att Fehmarn Bält-förbindelsen skulle öppnas.

Man har också haft svårt med finansieringen eftersom det beslut som regeringen fattade enligt Riksrevisionen sparade 163 miljarder i inteckningar i framtida planer; i en plan som lovade mer än vad den kunde hålla enligt Riksrevisionen. Regeringens beslut att använda pengar som hade räckt bara till 320 kilometer snabbtåg mellan Lund och Hässleholm och att använda pengar till landanslutningar som tillsammans med de landanslutningsförstärkningar som görs på dansk sida ökar kapaciteten på Öresundsbron med över 30 procent är ett ansvarsfullt agerande. Att skjuta på den typen av investeringar som Socialdemokraterna uppenbarligen har tänkt att göra är ett nytt besked, men det förklarar senfärdigheten.

Jag säger inte, och jag har inte heller sagt, att allt är Socialdemokraternas fel, men jag har sagt att en viss självkritik hade varit på sin plats med tanke på den upprördhet som har funnits för att det inte har planerats att Fehmarn Bält-förbindelsen ska öppna på svensk sida. Det tar vi ansvar för och städar upp.

Det är också intressant att höra att Ola Möller snuddar vid ordet förvaltningsanslag. Det är också en av städinsatserna som regeringen gör i infrastrukturpropositionen. Den förra regeringen tillät att kostnader som skulle gå till väg och järnväg åts upp av förvaltningskostnader på sakanslag. Nu frigör vi de resurserna, och det handlar om 59 miljarder kronor. Det gör att Trafikverket har mer pengar för underhåll av järnväg eftersom personalkostnader inte kommer att belasta Trafikverkets centrala organisation. Det är också en fråga som kommer att ha stor betydelse eftersom det innebär att det blir 27 procent mer med nuvarande plan i fasta priser efter inflationsuppräkning. Det innebär också ett stärkt arbete med kostnadskontroll, budgetdisciplin och transparens. Jag tror att riksdagens ledamöter skulle uppskatta det eftersom det är riksdagen som låser beslutet i nästa vecka, det vill säga ramarna som regeringen sedan har att förhålla sig till.

Jag har inte sagt att allt är Socialdemokraternas fel, utan det jag har tagit upp är frågan om viss självkritik. Mycket av de konsekvenser som resenärer i Skåne i dag skördar frukterna av är beslut sedan lång tid tillbaka och underlåtenhet att prioritera underhåll av både järnväg och väg.

Fru talman! Jag har ett glädjande besked. Skåningarna kommer att få vänta kortare tid än vad de hade fått göra om det hade planerats för höghastighetståg i en del av Skåne i stället för det besked som regeringen gav tidigt, det vill säga att vi kommer att använda pengarna mer effektivt. Jag håller med ledamoten om att allt inte kan hända på en och samma gång, och det är därför man inte kan prioritera kostsamma höghastighetståg på bekostnad av landanslutningar som ökar kapaciteten på Öresundsbron med 30 procent och på bekostnad av underhållet, som har varit eftersatt och som inte har prioriterats upp. Det prioriterar vi före andra stora projekt som enligt Riksrevisionen hade ätit upp 163 miljarder i kommande planer.

Detta kommer att komma skåningarna och andra till del mycket tidigare än om man hade fortsatt att planera för att tåget ska gå snabbt långt fram i tiden. Nu handlar det om att tågen ska gå mer i tid tidigare än med de planer som låg vid handen i den förra nationella planen.

Jag tackar för engagemanget, men det har ändå inte kommit så många besked om varför prioriteringarna har gjorts. Det får vi säkert anledning att återkomma till vid annat tillfälle.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.