Fru talman! Sanne Lennström har frågat mig om jag har för avsikt att agera för att semesterfattigdomen ska minska och i så fall vilka konkreta åtgärder jag tänker vidta för att fler barnfamiljer ska få råd med ett drägligt sommarlov.

Regeringen har agerat för att stötta hushållen under en svår tid. Tittar man på effekterna på hushållens ekonomiska standard till följd av regeringens förslag och aviseringar under mandatperioden ser man väldigt tydligt att den ekonomiska standarden procentuellt sett ökar mest i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard och allra minst i de båda översta inkomstgrupperna.

Att föräldrar arbetar är den bästa försäkringen mot fattigdom. Det återspeglas i att det är ovanligt med låg ekonomisk standard i hushåll där föräldrarna förvärvsarbetar. Under 2023 hade enbart cirka 2 procent av sammanboendehushåll med två förvärvsarbetande föräldrar en låg ekonomisk standard.

För att stärka hushållens köpkraft har regeringen lättat på skattebördan för svenska folket genom sänkt skatt på bland annat arbete, pension, sparande, företagande och transporter. Regeringens förstärkningar av jobbskatteavdraget riktas framför allt till personer med låga och medelhöga löneinkomster och gör det mer lönsamt att arbeta. En familj med en polis och en sjuksköterska har omkring 9 000 kronor mer i plånboken i år tack vare vår budget och 23 000 kronor mer i plånboken jämfört med 2023.

För att stötta ekonomins återhämtning satsar regeringen i samband med vårändringsbudgeten på direkta konjunkturstimulanser på 5,8 miljarder kronor. Detta inkluderar bland annat riktade arbetsmarknads- och utbildningsinsatser för fler i jobb, ett tillfälligt förstärkt rotavdrag och satsningar på vägunderhåll och bostäder.

Under de senaste åren har roten till Sveriges akuta ekonomiska problem varit den höga inflationen. Flera av inflationens problem ligger fortfarande kvar, men vi ser också att andra effekter från omvärldshändelser tynger svensk ekonomi. Det är viktigt att stötta familjer i ett svårt ekonomiskt läge, så som vi har gjort. Vi återkommer vid behov i budgetpropositionen för 2026. Regeringen står helt och klart på hushållens sida.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag hoppas att statsrådet har haft en bra sommar.

Vi talar i dag om barnens sommar och deras sommarlov. För oss socialdemokrater är det något av en hjärtefråga, för vi vet hur hårt det slår mot ett barn när familjens ekonomi inte räcker till, när man ser kompisar resa bort men själv får stanna hemma eller när man hör prat om utflykter, sommarkollo eller glass från kiosken men själv inte kan vara med.

Vi vet att vart tionde barn i Sverige lever i ekonomisk utsatthet. Andelen fattiga i Sverige har fördubblats sedan 2021 och är nu nära 7 procent av befolkningen. Omkring 700 000 personer klarar inte av att betala nödvändiga och basala utgifter. Arbetslösheten är rekordhög. Det är kvittot på moderatledd politik. Men bakom siffrorna finns verkliga barn som bär en klump i magen hela sommaren, barn som kommer tillbaka till skolan och inte vågar svara på frågan: Vad gjorde du på lovet? Den känslan av utanförskap präglar en hel barndom, och den får aldrig normaliseras i vårt land.

Fru talman! Sverige kan bättre. Vi socialdemokrater har lagt fram en mängd förslag under de senaste åren för att stärka barnfamiljernas vardagsekonomi. Vi har föreslagit höjt barnbidrag, ett stöd som når alla barnfamiljer och gör skillnad varje månad. Vi har föreslagit att stärka bostadsbidraget, för vi vet att hyran är en av de största och mest orosframkallande utgifterna för många familjer. Vi har föreslagit höjt underhållsstöd till ensamstående föräldrar, en rättvis skattesänkning som främst går till dem med lägst inkomster. Vi föreslog även lovlunch i skolan för att inga barn ska behöva gå hungriga när matsalen har stängt på sommaren. Det är konkreta förslag riktade till barnfamiljer som skulle ge fler barn en tryggare och mer jämlik vardag här och nu.

Allt detta har regeringen och statsrådet Anna Tenje konsekvent sagt nej till. Vid varje givet tillfälle har de i stället valt att sänka skatten för de allra rikaste.

Detta blir också ganska tydligt, fru talman, i det svar som lämnats på dagens interpellation. På frågan vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att fler barn ska få ett bättre sommarlov svarar statsrådet bland annat att man förstärker rotavdraget. De familjer som inte kan åka på semester ska alltså i stället kunna fokusera på en renovering. Hon nämner också satsningar på vägunderhåll.

Vidare säger hon att situationen inte är så illa för dem som bor i samboendehushåll, alltså hushåll där två vuxna är i par och arbetar. Jag förstår inte riktigt hur det hjälper ensamstående föräldrar som inte har planerat att hamna i den situationen eller inte är där frivilligt. Kanske har man flytt en våldsam partner. Är det dejtningsappar som ensamstående ska sätta sin tilltro till i stället för politiken?

Det är skillnaden mellan socialdemokratisk och moderat politik.

Fru talman! Regeringen ska snart lägga fram en budget för kommande år. Jag undrar genuint om statsrådet Anna Tenje ännu en gång kommer att prioritera samhällets rikaste grupper eller om landets barnfamiljer nu kommer att få sig mer till del.

(Applåder)

Fru talman! Jag förstår mycket väl hur tillväxt skapas, eller hur man tror att tillväxt skapas. Jag har läst nationalekonomi. Men jag har också läst statsvetenskap och vet att det finns olika ideologier och därmed också olika partier i den här kammaren som har olika idéer om hur man skapar tillväxt.

Men det är inte det vi efterlyser här. Det vi efterlyser är en rimlig familjeekonomisk politik på utgiftsområde 12, som är statsrådets ansvar.

Vi efterlyser också trovärdiga exempel, som sagt. I all statistik, såväl den i regeringens budget som SCB:s, ser man att det är de ensamstående, framför allt de ensamstående mammorna, som haft det extremt tufft i den kostnadskris som vi har genomlevt. Det är sådana exempel vi efterlyser. Vi efterlyser inte tvåsamheten där en sjuksköterska och en polis lever ihop. Visst kan de också ha haft utmaningar. Det sticker jag inte under stol med. Men det är just de ensamstående som regeringen inte vill möta, inte vill samtala med och inte vill genomföra åtgärder för. Det är problematiskt.

En av de föräldrar som har det tufft trots att hon har ett jobb är undersköterskan Sandra. Hon berättar att det endast var tack vare hennes mamma som hennes barn i somras kunde åka karusell och få äta några glassar. Hon säger: ”Det är jobbigt att snart vara 40 år gammal och inte kunna stå på egna ben. Det känns taskigt mot min mamma att ta pengar från henne som hon borde spara till sin pension.”

Sandra är långtifrån ensam. Som sagt har nästan en tredjedel av alla ensamstående mammor inte råd med en veckas semester utanför hemmet. Lönen räcker inte till, trots ett heltidsjobb. Resultatet är att dessa mammor får dåligt samvete och känner sig extremt otillräckliga.

Sandra beskriver också att hon är livrädd för att braka ihop och bli sjukskriven en längre tid.

Barnen betalar kort sagt priset för den kostnadskris vi haft de senaste åren.

Det saknas dock inte förslag i Socialdemokraternas skuggbudget för att åtgärda situationen. Vi har flera förslag som vi hoppas att regeringen verkligen ser över inför sin egen budget.

Vi har gång på gång föreslagit åtgärder som skulle ha givit många tillskott till de ensamstående, exempelvis att införa ett reformerat bostadsbidrag i stället för att slakta tillägget i bostadsbidraget. I stället för att stärka ensamstående har regeringen aktivt valt att ta bort pengar från landets ekonomiskt mest utsatta familjer. Det är tondövt. Vi har även föreslagit ett höjt barnbidrag, något som skulle vara väldigt välkommet. Regeringen vägrar även här, så här långt. Vi är sist i Norden med en sådan satsning. Vi har också föreslagit lovlunch för att avlasta föräldrarna under lov.

Alla dessa åtgärder hade givit ett stort ekonomiskt utrymme till ensamstående, som hade lättat bördan och kanske givit en möjlighet till en bättre semestertid tillsammans med barnen.

I stället möts vi den här hösten av väldigt många nedslående berättelser som kommer oss till del. Vissa barn kommer till skolan med berättelser om kulglass, vattenland, lekland och semester. Andra barn har i bästa fall haft mor- eller farföräldrar som kunnat bidra med någonting så att de kunnat åka en karusell eller äta en glass. Men i värsta fall kanske barnen inte har sett så mycket mer än lägenhetens fyra väggar och en mamma med ångest över att det är extremt mycket extra kostnader för att barnen inte längre får lunch i skolan. Detta är inte det jämlika Sverige vi eftersträvar 2025.

Därför vill jag fråga statsrådet: Vad vill statsrådet Anna Tenje säga till alla dessa ensamstående mammor som lämnar en sommar full av ångest bakom sig? Och vad tänker regeringen göra konkret för att detta inte ska upprepa sig nästa sommar?

Fru talman! Ledamoten lyfter själv i sin interpellation och även i sina anföranden fram problemet med exempelvis undersköterskor som trots heltidsarbete har svårt att klara sin ekonomi och åka på semester. Ledamoten menar att regeringens fokus på arbetslinjen inte räcker för att skapa ekonomisk trygghet.

Fru talman! Ledamoten har faktiskt delvis rätt. Hon har rätt i att alltför många heltidsarbetande, särskilt mammor, har alltför svårt att få sin ekonomi att gå ihop. Det är väldigt tydligt att alla de hårt arbetande kvinnor och män som trots heltidsarbete har svårt att få ekonomin att gå ihop inte får behålla frukterna av sitt eget hårda arbete.

Genomsnittslönen, fru talman, för en undersköterska är mellan 27 000 och 33 000, lite beroende på var i landet man bor och hur länge man har jobbat. För en undersköterska som tjänar ungefär 30 000 kronor i månaden och arbetar i min hemkommun Växjö betalar arbetsgivaren sammantaget 39 500 kronor i månaden i lön och arbetsgivaravgifter. Av dem går nästan 16 000 kronor till skatt. Kvar i plånboken finns cirka 23 500 kronor för undersköterskan.

Med regeringens politik får undersköterskan behålla mer av sina egna pengar. Bara i detta exempel utgör jobbskatteavdraget 3 000 kronor extra i månaden, något som annars hade gått till skatt. Vad än andra ledamöter säger är jobbskatteavdraget något som Socialdemokraterna konsekvent har röstat emot varje gång här i kammaren.

Det är väldigt lätt, fru talman, att tala om självklarheter, som att varje svenskt barn borde få äta glass en varm sommardag. Men det är uppenbarligen helt omöjligt för Socialdemokraterna att låta mamman till barnet få behålla tillräckligt mycket av sin egen lön för att köpa glass. Ska det bli någon glass i Socialdemokraternas Sverige måste den betalas kollektivt genom höjda bidrag. Det här rimmar väldigt väl med den socialdemokratiska devisen att alla ska få höjda bidrag, men ingen ska kunna leva på sin lön.

Får man behålla 3 000 kronor extra via jobbskatteavdraget om man är undersköterska i Växjö har man dock inte lika stor tur om man är undersköterska och bor exempelvis i Stockholm. Socialdemokraterna har inte bara sagt nej till jobbskatteavdraget här i kammaren, utan när de sitter vid makten i Stockholm har de dessutom höjt skatten kommunalt och regionalt, höjt avgiften på SL-kortet och dessutom försämrat bussförbindelserna så att det blir svårt att ta sig till och från jobbet. Då är det riktigt tufft. Men det är klart att höjer vi bara bidragen tillräckligt mycket kanske mamman ändå har råd med glass till sina barn.

Så arbetar dock inte vår regering. Vi har stöttat hushållen genom flera riktade skattesänkningar med fokus på låg- och medelinkomsttagare, där behovet är som allra störst. Och vi kommer att fortsätta göra det så länge det behövs, för regeringen, fru talman, står på hushållens sida.

Fru talman! Jag tackar båda ledamöterna för debatten. Den ger ändå mycket energi. Men jag blir något förvånad när interpellanten, som är nationalekonom, säger att hon önskat att vi kunde diskutera familjeekonomisk politik men inte skatter. Det gör mig lite förvirrad. Har inte skatter på det egna arbetet någon påverkan på familjepolitiken i Socialdemokraternas värld?

Av lönen är förutom hyran den skatt man betalar den största delen pengar som man inte själv får behålla. Om inte skatten är intressant att diskutera för Socialdemokraterna när man talar om familjeekonomisk politik – att kunna leva på sin lön, kunna försörja sig själv och dessutom kunna köpa glass till sina barn eller åka på semester – förstår jag att vi ibland pratar förbi varandra.

Den bästa vägen ut ur fattigdom är att ha ett arbete att gå till. Därför måste vi se till att fler går från bidrag till arbete, att fler går från deltid till heltid och att fler personer i vårt land får behålla mer pengar i plånboken av den hårt och surt förvärvade lön som de själva har tjänat in. Att fler kan stå på egna ben och försörja sin familj är också det bästa sättet att vaccinera barnen mot ett fortsatt utanförskap så att de inte ärver sina föräldrars utanförskap. De ska kunna stå på egna ben, skaffa sig en utbildning, ett arbete att gå till och en karriär och kunna utvecklas till sitt bästa jag. De ska kunna leva på sin egen lön.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.