Herr talman! Lorena Delgado Varas har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att avbryta eller frysa Sveriges handelsavtal med Israel till dess att landet upphör med sitt agerande. Delgado Varas har vidare frågat mig hur jag ser på resultatet av EU:s associeringsråd med Israel och vilka åtgärder jag anser bör vidtas för att skärpa EU:s hållning gentemot Israel. Delgado Varas har även frågat mig på vilket sätt jag anser att Sveriges handelsrelationer med Israel överensstämmer med vår utrikespolitiska hållning om att främja mänskliga rättigheter och respekten för internationell rätt samt om jag ser någon risk i att svenska företag agerar och samarbetar med en stat som står under granskning för folkrättsbrott.

I likhet med EU stöder inte regeringen bojkott av eller sanktioner mot Israel som stat. Vi tror på dialog och anser att en god bilateral relation där vi kan både tala om fördjupat samarbete och framföra kritik i svåra frågor är vägen framåt. Associeringsavtalet, inklusive dess handelsdelar, med Israel utgör en central plattform för just denna dialog. Regeringen vill att denna ska användas, inte att den ska pausas. Av samma anledning anser vi att olika former av bojkott av Israel eller införandet av handelssanktioner vore fel väg att gå.

Reglerna för Sveriges handel med Israel är desamma som följs av övriga EU-länder. Utgångspunkten är dels WTO:s grundläggande regler och överenskommelser, dels associeringsavtalet mellan EU och Israel, där EU har klargjort att avtalet gäller staten Israel inom 1967 års gränser. Regeringen fäster stor vikt vid den differentiering mellan Israel och ockuperade områden som EU:s associeringsavtal med Israel fastställer. Bosättningsprodukter har inte rätt till tullfrihet eller andra tullförmåner. Enligt EU:s lagstiftning krävs att varor från bosättningar ska vara ursprungsmärkta, så att det är tydligt för konsumenten om en vara kommer från Israel eller från en bosättning.

Kraven på respekt för folkrätten, inklusive den internationella humanitära rätten, har varit och fortsätter att vara ett av regeringens nyckelbudskap. Vi framför det i våra egna kontakter med Israel och tillsammans med andra EU-länder och likasinnade. Vi har tät dialog, inte minst inom EU och med andra likasinnade länder, om hur vi på bästa och mest effektiva sätt kan säkerställa respekten för den internationella humanitära rätten. Det var också en del av EU:s budskap vid associeringsrådet den 24 februari.

EU:s associeringsråd med Israel utgjorde ett viktigt tillfälle för dialog och budskap om för oss viktiga principfrågor, såsom Israels folkrättsliga ansvar. Utöver EU:s gemensamma position inför mötet underströk utrikesministern vid mötet vikten av genomförandet av vapenvilan i Gaza, vikten av obehindrat tillträde för humanitär hjälp och att samtliga gisslan, som hålls i förfärliga förhållanden av Hamas, måste släppas omedelbart och ovillkorligen. Sverige lyfte även den allvarliga situationen på Västbanken och uttryckte oro över bosättarvåldet och utvidgningen av bosättningar samt hotet dessa utgör mot en förhandlad tvåstatslösning, som kvarstår som den enda hållbara lösningen på konflikten.

Då interpellanten anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Håkan Svenneling (V) i stället fick delta i interpellationsdebatten.

Herr talman! Jag vill passa på att tacka både Lorena och Håkan för att ha initierat denna debatt. Jag tackar även statsrådet Dousa, som är här och svarar och debatterar med oss.

Det finns ett par saker som regeringen hela tiden återkommer till när vi lyfter den här frågan. Det ena är att regeringen inte tror på bojkott och sanktioner, utan man vill ha en dialog. EU har vid ett femtontal tillfällen pausat olika avtal med andra länder eller stoppat dem helt utan att någon någonsin har sagt att det handlar om sanktioner eller bojkott.

Det är inte det vi frågar efter här i dag. Det handlar inte om en bojkott eller en sanktion, utan det handlar bara om ifall Israel ska fortsätta att ha rättighet till den tullfria handeln med EU. Israel får fortsätta att handla så mycket de vill.

Statsrådet lyfte också upp frågan om varor från bosättningar, trots att det inte var en del av diskussionen. Jag kommer att återkomma till det.

Det är tydligt i artikel 2 i associeringsavtalet att båda parter ska leva upp till de mänskliga rättigheterna. Och vad är det då vi ser? Vad är egentligen den artikeln värd när vi ser krigsbrott efter krigsbrott begås i Gaza? När vi säger orden krigsbrott eller folkmord säger regeringen reflexmässigt att vi måste invänta domstolarna och se vad de säger om det. Vi vill inte kalla det för krigsbrott, säger regeringen.

Men att systematiskt bomba sjukhus, som Israel har gjort, är definitivt ett krigsbrott. Att döda hjälparbetare är ett krigsbrott, och att döda journalister är ett krigsbrott. Att tvångsförflytta befolkning är inte bara ett krigsbrott, utan det kan också utgöra en del av ett folkmord. Att använda svält som ett vapen eller en metod i ett krig är definitivt ett krigsbrott.

I helgen såg vi dessutom från israelisk tv hur en israelisk minister stolt säger att det här är genomtänkt. Vi står upp för att vi använder svält som vapen, säger ministern. Och vad händer då? Hur reagerar den svenska regeringen? Inte alls. Man vill hellre invänta att domstolarna uttalar sig om huruvida det här är krigsbrott eller inte.

Vi kan jämföra med de krigsbrott som har begåtts inom ockuperade områden i Ukraina. Det tog mindre än en månad efter den fullskaliga invasionen i februari 2022 innan EU satte ned foten och sa: Vi ska inte handla med varor från de ockuperade områdena i östra Ukraina. Det tog inte ens en månad! Ockupationen av Västbanken, Gaza och östra Jerusalem har pågått sedan 1967, och vi fortsätter att ge Israel en privilegierad handel.

Inte ens i de fall där domstolen redan har avgjort har den svenska regeringen agerat; det såg vi i Internationella domstolens yttrande från i somras. Sverige tillåter fortfarande handel med varor från bosättningar. Hur kommer det sig? Varför kan man inte ens sätta ned foten vad gäller dem? Det är definitivt ett ekonomiskt stödjande av dessa bosättningar, helt i strid med Internationella domstolens yttrande.

Jag tror att historiens dom kommer att vara hård. Jag undrar vad den här regeringen kommer att svara den dag någon av de internationella domstolarna säger: Det var ett folkmord. Israels regering begick ett folkmord på palestinierna. Ska regeringen då låtsas som att man ingenting visste? Eller kommer man att stå rakryggad och försvara sig? Kanske kommer regeringen att säga: Vi var ekonomiskt delaktiga i det här folkmordet, och det står vi för.

Jag tycker att vi borde få se lite agerande från den svenska regeringen. Det är dags att sätta ned foten. Det är dags att stoppa den tullfria handeln. Det är dags att stoppa det ekonomiska stödet till både kriget i Gaza och bosättningarna.

(Applåder)

Herr talman! Vi var många som blev glatt överraskade över att bistånds- och utrikeshandelsminister Dousa, efter sitt besök i Israel, var så tydlig med vad som sker i Gaza. Men glädjen varade inte länge, för regeringen meddelade sedan att man totalt skulle dra in stödet till FN-organet UNRWA. Vi ställer oss vid en skampåle när det gäller humanitärt stöd till palestinska flyktingar genom att vi inte ger något sådant stöd.

När sedan utrikesministern gjorde samma resa som bistånds- och handelsministern gjorde ledde det till att den israeliska regeringen använde den svenska regeringen som ett gott exempel, som man hoppades att andra länder skulle följa efter. Än i dag står den svenska regeringen helt ensam i att fatta den här typen av beslut.

Vi har hört FN skrika sig hes för att få Sverige och USA – ja, hela omvärlden – att agera. Men svaret från Israels regering har blivit att stämpla och förbjuda dess generalsekreterare António Guterres. Samtidigt attackeras och dödas FN-arbetare och FN-soldater, och det israeliska parlamentet har infört en lag för att förhindra FN att ge humanitärt stöd till palestinier. Det är en oacceptabel och cynisk politik i syfte att svälta ett ockuperat folk.

Då råder det från den svenska regeringens sida och från EU:s sida ett slags blind tilltro till dialog. Det finns en överdriven bild hos regeringen när det gäller vad associeringsrådet ska ge och vilka resultat man ska få av det. Bara ett enda möte har de facto hållits sedan den 7 oktober, och det var ett möte som Israel förhalade i över elva månader.

Ministern återkommer hela tiden till att man vill att rådet ska användas. Men vad blir resultatet? I praktiken ser vi att EU, inklusive Sverige, sätter press på Israel en enda dag, när mötet hålls. Alla andra dagar på året är det ingen press på Israel. Det var inte så här som apartheidregimen i Sydafrika föll.

Regeringens och EU:s väg kommer aldrig att leda till något resultat. I stället kommer den att leda till att man upprätthåller status quo, det som vi ser nu, medan Gaza dör.

På mycket lösa grunder fryste och skar ni i det svenska biståndet till den främsta biståndsorganisationen för palestinier. Samtidigt försökte FN-organet UNRWA hjälpa när nöden var som störst – den är fortfarande som störst.

Ni har misslyckats med att föra en solidarisk och rättvis utrikespolitik. Ni har sänkt Sveriges anseende i omvärlden, särskilt i muslimska länder. Ni har brutit med den svenska traditionen – att stå upp för folkrätten – och i stället infört dubbla måttstockar.

Herr talman! Sverige måste i detta läge sluta upp bakom den enda fredliga part som finns, staten Palestina. Sverige har erkänt Palestina som stat. Vi borde därför helhjärtat stödja bygget av en palestinsk stat så att vi får jämbördiga parter och en tvåstatslösning och i förlängningen ett slut på ockupationen – för att få en hållbar fred för Palestina och för Israel.

Den norska regeringen har på många sätt agerat annorlunda än den svenska regeringen. En sak som den norska regeringen har gjort hänger ihop med det som behandlades i den sista frågan i interpellationen. Det gäller företagens roll.

Här har den norska regeringen varit tydlig, först i rekommendationer och sedan i skärpta rekommendationer till norska företag. Man ska undvika handel som bidrar till att upprätthålla Israels ockupation av Palestina, utifrån Internationella domstolens ställningstagande. Något liknande har vi knappast hört från den svenska regeringen.

Här behöver den svenska regeringen nu bli mycket, mycket tydligare. Vi behöver inte höra ord om begränsningar i vad regeringen vill göra. I stället vill vi ha tydlig handlingskraft från regeringens sida.

(Applåder)

Herr talman! Folkrätten, inklusive FN-stadgan, utgör en hörnsten i den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken. Med den kommer respekten för de internationella domstolarna. Sverige stöder Internationella domstolen, som är FN:s främsta rättsliga organ, och Internationella brottmålsdomstolen, med dess unika roll och med mandat att döma över de allvarligaste internationella brotten.

Vi förväntar oss att Israel efterlever de bindande provisoriska åtgärder som Internationella domstolen beslutat om. Internationella domstolen meddelade den 19 juli 2024 ett rådgivande yttrande, som regeringen till fullo står bakom. Det rådgivande yttrandet sammanfaller i avgörande delar med EU:s politik.

Varken Sverige eller EU har erkänt ockupationen som laglig eller erkänt annekteringen av östra Jerusalem. EU och dess medlemsstater erkänner inte heller några förändringar av 1967 års gränser som inte parterna kommit överens om. EU har uttalat stöd för det palestinska folkets ovillkorliga rätt till självbestämmande.

Även i andra delar sammanfaller yttrandet med detta, till exempel när det gäller att bosättningar strider mot folkrätten.

Regeringens beslut att dra ned på stödet till UNRWA har vi diskuterat i kammaren flera gånger tidigare. Det handlar om att vi inte vill att svenska skattepengar ska bli fast på ett bankkonto, utan vi vill att så mycket som möjligt ska komma ut i fält. Därför har det tidigare beslutet om 400 miljoner kronor dubblerats till 800 miljoner kronor. Men det kanaliseras via andra stödorganisationer – World Food Programme, Unicef, ICRC med flera.

Den svenska regeringens stöd för civila palestinier både på Västbanken och i Gaza förblir alltså mycket omfattande.

Herr talman! Det mesta av det som ledamoten Svenneling räknade upp är precis vad regeringen gör: Vi ökar pressen på Israel att följa folkrätten, vi vill ha ett eldupphör och vi har ett mycket omfattande stöd till civila palestinier både i Västbanken, i Gaza och i regionen runt omkring.

Regeringen är övertygad om att en hållbar fred mellan Israel och Palestina måste bygga på en tvåstatslösning. Regeringen stöder därför både EU:s och FN:s arbete för att få till stånd en trovärdig process för en förhandlad tvåstatslösning och står i nära kontakt med likasinnade och företrädare från regionen.

Vid det senaste associeringsrådet med Israel framförde utrikesministern tillsammans med bland annat EU:s höga representant Kaja Kallas tydliga budskap till den israeliska utrikesministern om vikten av att inte underminera förutsättningarna för en fred i form av en framförhandlad tvåstatslösning och att bosättningspolitiken måste få ett slut.

Det var även utrikesministerns tydliga budskap under hennes besök i Israel.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.