Herr talman! har frågat mig om jag avser att öka anslagsnivåerna till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo.

Ivos roll som statens tillsynsorgan för vård och omsorg är unik och av yttersta vikt för att säkerställa att befolkningen får vård och omsorg som är säker, har god kvalitet och bedrivs i enlighet med lagar och andra föreskrifter.

Regeringen är mån om att ge Ivo rätt förutsättningar i takt med att myndighetens uppdrag växer. Exempelvis har Ivo tilldelats permanenta medel för myndighetens arbete med att bland annat leverera uppgifter till och hantera underrättelser från Utbetalningsmyndigheten. Myndigheten har också fått permanenta medel med anledning av reformen om skyddat boende.

Vi ser även en växande problematik med oseriösa eller kriminella aktörer inom exempelvis tandvård, vårdcentraler och estetiska verksamheter. Ivo har en viktig roll i att förhindra och motverka välfärdsbrottsligheten inom såväl hälso- och sjukvården och tandvården som omsorgen. Inom ramen för sitt tillsynsuppdrag har Ivo befogenheter att förbjuda verksamheter inom vård och omsorg och återkalla tillstånd, så att oseriösa eller kriminella aktörer inte tillåts fortsätta vara verksamma. Även när det gäller verksamheter som inte omfattas av krav på tillstånd kan Ivo hindra oseriösa aktörer genom sin tillsyn över efterlevnaden av bestämmelser om bland annat kvalitet, patientsäkerhet och kompetens. Tidigare i år tilldelades Ivo två uppdrag för att förstärka tillsynen mot välfärdsbrottslighet inom hälso- och sjukvården och tandvården respektive omsorgen. För dessa uppdrag tilldelades också myndigheten totalt 14 miljoner kronor för 2024.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringens ambition är att Ivo ska ha goda förutsättningar för att genomföra sitt uppdrag. Eventuella ökningar av anslag till myndigheter presenteras i samband med budgetpropositioner.

Herr talman! När min kollega här i debatten, Yasmine Bladelius, berättade för mig om situationen i Skåne och att man har lagt LARO, läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende, under LOV trodde jag först att jag inte hade hört rätt.

Det måste vara en av de verksamheter där det lämpar sig absolut sämst att skicka iväg patienter till privata aktörer. Det som är uppenbart och som Yasmine Bladelius har redogjort för i sitt inlägg är att vårdgivarna - de privata LARO-klinikerna - inte klarar av sitt uppdrag utan ser genom fingrarna när patienterna missbrukar under behandlingen.

Det är inte konstigt att detta sker, vare sig att patienten missbrukar, eftersom beroendet är själva kärnan i den problematik som patienten behöver vård för, eller att det finns privata aktörer som inte fullgör sitt åtagande på ett korrekt sätt. Det är ju grundläggande marknadsmekanismer - det finns pengar att tjäna på att göra kunden, i det här fallet patienten, nöjd även om det inte är syftet med vården och det inte ligger i patientens långsiktiga intresse.

LARO måste vara en av de verksamheter där det lämpar sig sämst att skicka iväg patienterna till privat vård också därför att det är beroendesjuka patienter som har stora och sammansatta vårdbehov eftersom långvarigt missbruk kan leda till en rad följdsjukdomar.

Studier visar att så mycket som 80-90 procent av de personer som får LARO-behandling är rökare, att en stor andel har sjukdomar som hypertoni, diabetes, astma och kol och att en majoritet av patienterna har hepatit C. Det är allvarliga sjukdomar, och det handlar om patienter som mer än många andra patientgrupper behöver vårdkontakter som ser och tar ansvar för patientens hela vårdbehov.

Herr talman! Denna patientgrupps särskilda och stora behov av sammanhållna vårdkedjor var skälet till att den dåvarande socialdemokratiska regeringen tillsatte Samsjuklighetsutredningen, vars slutbetänkande lämnades till Socialdepartementet i januari 2023.

Utredningen föreslår att all behandling av skadligt bruk och beroende ska vara ett ansvar för regionernas hälso- och sjukvård och att behandling för skadligt bruk och beroende ska ges samordnat med behandling för andra psykiatriska tillstånd.

Utredningen konstaterar att en sammanhållen vårdkedja i patientens närmiljö kräver samarbete mellan olika vårdgrenar och att det finns kompetens och resurser som kan utföra de olika delarna i behandlingen och en nära samverkan med andra aktörer som ger stöd till patienten, till exempel socialtjänsten. Utredningens bedömning är att en vård som ges av en huvudman som har tillgång till både sluten- och öppenvård nära patienten ger bäst förutsättningar för att utveckla vården i en sådan riktning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I de samtal som jag för med olika företrädare för missbruksvården ställer alla just nu samma fråga: Vad händer med Samsjuklighetsutredningen? Vi går ju och väntar på de förslag som ska göra att vi kan ge våra patienter en bättre och mer sammanhållen vård med bättre samspel mellan vårdens olika aktörer.

Utöver den fråga som ställs i interpellationen om att se till att Ivo har tillräckliga resurser för att kunna sköta sitt tillsynsuppdrag undrar jag: Vart har Samsjuklighetsutredningen egentligen tagit vägen?

(Applåder)

Herr talman! På nätet är Helsingborg känt som landets LARO-huvudstad. På nätforumet Flashback finns ett oändligt antal tips från personer runt om i hela landet om att man kan ta sig till Helsingborg för att enkelt få en dos. I andra regioner är nämligen kraven hårdare och köerna längre, men i Helsingborg har inte mindre än sex kliniker etablerat sig i de centrala delarna av staden, och där är det ganska lätt.

LARO-mottagningarna konkurrerar nämligen med varandra. Ju fler patienter, desto större vinstutdelning till ägarna. Det är med andra ord en god affär för de skånska drogklinikerna, som tjänar miljoner på att patienterna fortsätter att missbruka. Som ett exempel omsatte Skånes största mottagning, LARO Kärnan, 24 miljoner kronor i fjol. Sedan 2020 har man delat ut 4,8 miljoner kronor till ägarna.

Herr talman! Som jag nämnde tidigare är det en helt ohållbar situation. Det fria vårdvalet och den fria etableringsrätten för LARO-mottagningar i Skåne har lett till en LARO-turism till Helsingborg. Det har skapat en marknad av missbruksvård som endast gynnar ägarna, inte patienterna.

I Helsingborgs Dagblads artikelserie om drogklinikerna kan man läsa några av de inlägg som har skrivits på nätet om de privata LARO-mottagningarna i Helsingborg. Jag ska läsa några av dem, bara för att ni ska få ytterligare förståelse för den problematik gällande vårdval av LARO som jag lyfter här i talarstolen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En person skriver: "Ring en privat klinik, Laro Lejon i Helsingborg är bäst. Dom kommer hjälpa dig det är jag hundra procent säker på tro mig." Det är ett svar på ett inlägg av en kvinna som nekats behandling i en annan kommun.

Ett annat citat är: "Det påstås att man kommer med samma dag som man söker där." Det skriver en person om LARO Kärnan i Helsingborg. En annan person i samma tråd skriver: "Sök Laro Sund istället. Dom tar in vem som helst."

Samtidigt, herr talman, får alltså Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, varje månad in otaliga anmälningar om allvarliga brister i LARO-verksamheterna. De får in så många anmälningar att de tvingas lägga ned många av ärendena utan att inleda utredning, därför att resurserna saknas.

Sjukvårdsministerns kollega socialminister Jakob Forssmed svarade på en skriftlig fråga jag skickade in till honom om huruvida han och regeringen kan tänka sig att se över den fria etableringsrätten med att det är upp till regionerna själva att ta de besluten. Det kan regionerna absolut göra, och Region Skåne är den enda regionen i hela Sverige som har tagit beslut om att införa vårdval för LARO. Men såväl socialministern och sjukvårdsministern som jag vet att det är fullt möjligt för regeringen att besluta att fri etableringsrätt eller vårdval inom just missbruksvård är en ganska dålig idé och inte bör finnas.

Min fråga till sjukvårdsministern är därför om ministern är öppen för att tala med sin kollega socialminister Jakob Forssmed om att en gång för alla ta itu med den misslyckade privatiseringen av missbruksvården. Det är nämligen min bestämda uppfattning att kriminella, fuskare och oseriösa aktörer inte ska finnas i den svenska välfärden, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamöterna för kompletterande synpunkter.

Jag vill säga att man gärna kan vara cynisk och tycka att statsråd skyfflar frågor mellan sig, men det är de frågor man sänder in - interpellationerna - som vi svarar på. Frågor som rör ett annat statsråds område är det omöjligt för mig att besvara. Det är en självklarhet, och jag förutsätter att man håller sig till den linjen. Annars blir det svårt att ge regeringens svar på frågorna.

Jag tycker att det är nödvändigt att vi får en bättre beroendesjukvård och att den förändring som behövs faktiskt sker. Det är nödvändigt att vi får ett samlat ansvar, liksom att vi ser att beroende är en sjukdom. Det är det stora skifte vi behöver få till. Under ganska lång tid har vi levt med en situation där man har trott att det är en persons karaktär eller egenskaper som gör att denne har hamnat i beroende, men nej, det är en sjukdom.

Detta var den viktiga insikt som vi blev helt överens om i socialutskottet under den förra mandatperioden, och det är nödvändigt att den befästs på olika sätt. Den ska befästas i lagar och förordningar, liksom i verksamheter som stöder de människor som har drabbats av ett beroende och ger dem en chans att ta sig ur det och bli frisk från den sjukdom de har.

Sedan finns det mycket vi kan göra på andra sätt för att minska riskerna, gällande sådant som riskbruk och många andra saker. Där är det nödvändigt med en aktiv ANDT-politik på olika sätt. Beroendesjukvården måste dock finnas just i sjukvården för att den ska vara sammanhållen och för att människor ska få hjälp med den sjukdom de har.

Vilken annan sjukdom ber vi socialtjänsten ta hand om, herr talman? Ingen annan! Det är nämligen självklart att socialtjänsten och dess socionomer har sitt uppdrag, som är något helt annat. Vi kan inte be dem ta ansvar för sjukdomar, utan det måste vara till hälso- och sjukvården som människor kommer. Därför är den förändring som är på gång oerhört angelägen. Man får gärna återkomma till ansvarig minister för ett samtal om just Samsjuklighetsutredningen.

När det gäller det interpellanten lyfter i dag är vårdvalet i sig en del av diskussionen. Jag tror att det är många åtgärder som behövs. Vilken form man väljer bestämmer varje region, för så ser ordningen ut i och med att regionerna har självstyre. När regionen utformar sina vårdval är det dock oerhört viktigt att det görs på ett noggrant sätt. Man har all möjlighet att ställa väldigt många och långtgående krav på hur verksamheten ska se ut, på kontinuitet och kvalitet och på hur verksamheten ska följas upp.

Det framgår redan i dag av kommunallagen att en region eller en kommun har fullt ansvar för allt som den överlåter till en annan. Man avhänder sig inte någon del av ansvaret för vården, utan regionen eller kommunen har det fulla ansvaret även när vården utförs av någon annan. När man på olika sätt sluter avtal med andra måste man därför se till att man kan följa upp vården på ett fullödigt sätt. Man behöver se till att den följer hälso och sjukvårdslagen, att den är behovsstyrd och att den är säker, så att det inte finns några risker med det man gör. Det finns därför anledning för alla som arbetar med avtal på olika sätt, antingen genom upphandling eller enligt LOV-förfarande, att se till att man har avtal som fungerar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det interpellanten lyfter i dag handlar dock om Ivos möjligheter att utöva tillsyn, och det är klart att det är avhängigt av vilka resurser myndigheten har. Det är därför vi har tillfört mer resurser från regeringens sida, och vi kommer självklart att följa utvecklingen. Det handlar dock även om den andra delen jag lyfte, det vill säga vikten av att verkligen ha verktyg som gör att man kan utöva tillsyn på bästa sätt. Man har inte det i dag.

Vi arbetar på olika sätt med statliga utredningar för att få lagstöd så att Ivo ska kunna göra detta på ett annat sätt, och vi kommer att återkomma till riksdagen för att kunna fatta nödvändiga beslut så att tillsynen blir mer effektiv.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan och för möjligheten att diskutera Ivos viktiga roll!

Det är ju nödvändigt att vi har en tillsynsorganisation. Vi har självklart full tillit till dem som arbetar i hälso- och sjukvården. Men vi måste ha ett sätt att kunna följa upp, för ibland är det systemfel. Några gånger är det handhavandefel av en enskild. Det måste hanteras. Det är också därför man har legitimationsyrken. Men ibland är det systemfel och sådana saker som handlar om struktur. Därför finns Ivo där både för det som är handhavandefel av en enskild och för det som kan vara systemfel, och därför är Ivos tillsyn nödvändig för både riksdag och regering för att kunna följa utvecklingen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är klart att man brukar ge de pengar som myndigheter önskar när man är i opposition men inte när man är i regering. Där har vi väl en likartad situation, både tidigare regering och nuvarande regering. Men jag är glad att vi har tillfört mer pengar till Ivo, för man behöver både mer pengar och bättre verktyg för att kunna göra det man behöver.

Sedan till det som ledamoten lyfter fram om LOV: När man sluter avtal med någon annan är det ju nödvändigt att man sluter kloka avtal. Ledamoten visar på en situation där man får mycket vård men kanske inte rätt vård. Det är också viktigt att få rätt vård till rätt patient, för det är inte alltid så att det är många insatser som är den rätta insatsen. Det tror jag är ett uppdrag som är nödvändigt för alla vårdgivare i dag att fundera på i ersättningssystem och i avtal, oavsett om det är i egen regi eller på annat sätt.

Det är också därför regeringen har ingått en avsiktsförklaring med Sveriges Kommuner och Regioner om kunskapsstyrningen, där vi särskilt lyfter fram vikten av kloka kliniska val. Vi gjorde det i mars månad. Vi behöver se till att vi får rätt vård till rätt patient därför att det handlar om patientsäkerhet - inte bara mycket vård, utan rätt vård.

Jag tackar för att ledamoten lyfter fram frågan. Vi får säkert all anledning att återkomma till Ivos viktiga arbete framöver. Jag hoppas att ledamöterna återkommer till ansvarig minister i fråga om beroendevården, för det är också en mycket viktig fråga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.