Fru talman! Serkan Köse har frågat statsministern om statsministern kan utveckla sina uttalanden om vikten av att bryta segregationen och ange vilka konkreta åtgärder statsministern och regeringen planerar att genomföra för att uppnå detta. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Det utanförskap som präglar delar av samhället påverkar oss alla. Särskilt drabbade är människor som lever i områden där utanförskapet är stort och vars liv, frihet och livschanser begränsas på grund av var de bor. Arbetet för att komma till rätta med utanförskapet kan inte enbart bedrivas i projektform utan behöver ske inom ordinarie strukturer. Det handlar exempelvis om insatser vad gäller skola, socialtjänst och arbetsmarknad samt för förbättrad integration och minskad kriminalitet och otrygghet. Låt mig redogöra för några av de satsningar som regeringen genomför för att trycka tillbaka utanförskapet.

För barn och unga i områden där utanförskapet är stort är skolan särskilt viktig. En bra skolgång stärker barns och ungas framtidsutsikter och är en av de viktigaste skyddsfaktorerna mot kriminalitet och utanförskap. I budgetpropositionen för 2024 har regeringen föreslagit resurser för att göra det mer attraktivt att arbeta på de mest krävande skolorna och ge skolor bättre förutsättningar att sätta in tidiga stödinsatser. Regeringen genomför också en stor statsbidragssatsning med syftet att öka tillgången till speciallärare i skolan och stärka möjligheten att inrätta särskilda undervisningsgrupper.

I somras trädde en ny lag om kommunernas ansvar för det brottsförebyggande arbetet i kraft, i syfte att skapa förutsättningar för ett strukturerat brottsförebyggande arbete i hela landet. Regeringen arbetar med en ny socialtjänstlag, för en mer förebyggande och kunskapsbaserad socialtjänst, som kommer att presenteras under 2024. Regeringen har också föreslagit en särskild bemanningssatsning för socialtjänsten. I budgetpropositionen för 2024 har regeringen därtill föreslagit en treårig satsning på brottsförebyggande insatser mot gängkriminalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Varje individ behöver ta ett stort eget ansvar för sin egen försörjning och för sina barns uppfostran, skolgång och framtidsutsikter. Utanförskap till följd av en låg utbildningsnivå och svag anknytning till arbetsmarknaden är särskilt påtagligt i vissa områden. Övergångarna från arbetsmarknadspolitiken till reguljär utbildning behöver öka, särskilt bland arbetslösa med kort utbildning. Regeringen gör därför en omfattande satsning på regionalt yrkesvux. Regeringen vill också förstärka drivkrafterna till arbete, bland annat genom kommande förslag på bidragstak, aktivitetskrav för försörjningsstöd samt en ny modell för kvalificering till socialförsäkring och ekonomiskt bistånd.

Resurserna ska riktas till de områden som behöver dem mest. Genom att lyfta områden där utanförskapet är stort blir samhället starkare samtidigt som framtidsutsikterna och livschanserna för de individer som bor där stärks.

Fru talman! Jag tänker börja i den änden att jag absolut tror på det jag har hört flera gånger när statsrådet, bland annat i dag, pratar om vikten av integration. Vi har även hört statsministern, som interpellationen riktade sig till, tala om sammanhållning och vikten av gemenskap.

Men det är bara ord. I handling ser vi förslag och utredningar som visar på den direkta motsatsen. Det handlar om angiverilagstiftning, där man utreder det precis motsatta. Det handlar om att misstänkliggöra människor och skapa en osäkerhet människor emellan. Vi har egentligen sett det hela tiden.

Dessutom kan vi prova på att zooma ut och se vad som har hänt under den tid på drygt ett år som vi har haft den här regeringen och dess regeringsunderlag. Det går ganska fort. Vi ser hur Sverigedemokraterna hetsar när koranerna bränns dag ut och dag in, som det var ett tag. Vi hörde oacceptabla och fruktansvärda uttalanden under Prideveckorna i somras, inte minst under Stockholm Pride. Nu i helgen hörde vi hur Åkesson hotar grundlagsstiftningen.

Jag undrar på riktigt hurdant det är för integrationsministern i en regering som vilar på det näst största partiet som regeringsunderlag i form av Sverigedemokraterna. De ägnar sin tid, dag in och dag ut, åt att splittra, hota och polarisera. När Johan Pehrson går till jobbet och ska arbeta med integration undrar jag vilka förutsättningar som finns för det.

Vi har under hösten sett hur både det inre och det yttre hotet i vårt land och i världen har ökat. Med tanke på det som hände nu senast har vi efter helgen läst hur terrorforskare varnar för hur allvarligt detta är. Det är på riktigt farligt med den här typen av hätsk stämning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är med detta underlag och med den beviljade handen som Johan Pehrson går till jobbet varje dag. Hur länge ska Johan Pehrson tolerera detta? Hur länge tycker man att det skulle fungera? Hur länge tänker integrationsministern tillåta Sverigedemokraterna att trappa upp tonläget och sitta kvar i Rosenbad? Är det inte dags att säga att det är nog nu och dags att säga att vi inte tillåter det här utrymmet för det här regeringsunderlaget?

Jag vet inte hur det känns för Johan Pehrson, men han kanske ändå kan yttra det i sitt inlägg. Hur känns det att gå till jobbet som integrationsminister med det här regeringsunderlaget?

Fru talman! Jag tackar återigen statsrådet för svaret, även om det inte riktigt var något svar på de frågor som jag ställde och inte heller på de frågor som Sofia Amloh ställde.

Det är också viktigt som oppositionspolitiker att ompröva sin egen politik. Det är därför som man i opposition kan utveckla den. Man politikutvecklar hela tiden.

Jag är glad över att mitt parti, till skillnad från Johan Pehrsons parti, ser över vår egen politik. Vi tittar på i vilka delar vi har misslyckats och i vilka delar vi kan förstärka och förbättra för att komma tillbaka. Så funkar politiken. Man omprövar sin egen politik hela tiden. Det är en pragmatisk inställning till utveckling i samhället, och det är väl också det som kännetecknar socialdemokratin.

Tillbaka till diskussionen om segregation. Jag instämmer i att det är en ganska komplex fråga som kräver noggrann analys. Vi behöver bottna i problemet och i de lösningar som ligger på bordet i dag.

Johan Pehrson nämnde väldigt många olika delar i sitt svar. Men när det gäller delarna utbildning, arbetsmarknad och bostad kan vi konstatera att statsrådet inte riktigt svarar på frågorna om de nedskärningar man gör på utbildningssidan, på bostadsområdet och inom arbetsmarknadspolitiken.

För att göra skillnad i kampen mot segregation krävs mer än bara goda intentioner. Det krävs konkreta strategier och handlingar. Under den förra socialdemokratiska regeringens tid tog vi några steg, fru talman, bland annat långsiktiga reformer för minskad segregation från 2015 och framåt. Det var vi som tog fram den strategin. Även om det fanns brister i genomförandet var det ett steg i rätt riktning.

Nuvarande regerings nedskärningar i välfärden skapar oro och riskerar att förvärra situationen ytterligare i redan utsatta områden. Det är oroväckande att se Johan Pehrsons budget, som prioriterar skattesänkningar för höginkomsttagare, samtidigt som välfärden är underfinansierad, vilket riskerar att fördjupa välfärdskrisen. Väldigt många kommuner sitter nu och tittar på hur de ska få ihop sina budgetar.

De generellt riktade statsbidragen från Johan Pehrson räcker inte till för att kompensera för den pågående kostnadskrisen inom välfärden. Detta visar återigen, Johan Pehrson, på behovet av stärkta resurser till våra skolor, fältassistenter och idrottsföreningar samt för att förbättra den aktiva arbetsmarknadspolitiken och hantera boendesegregationen. Investeringsstödet, Johan Pehrson, var viktigt. Men det har Johan Pehrson tagit bort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

På Liberalernas hemsida kan man läsa följande: Segregation är ett av våra största samhällsproblem. Det är en grogrund för låga skolresultat, skjutningar och arbetslöshet. På regeringens hemsida kan man läsa att arbetet mot segregation handlar om att förbättra situationen i områden med socioekonomiska utmaningar och att motverka strukturella orsaker till segregationen genom att skapa jämlika och jämställda uppväxt- och levnadsvillkor samt goda livschanser för alla.

Fantastiskt! I allt detta instämmer jag till fullo, både det som Liberalerna har skrivit och det som regeringen har skrivit. Därför är det anmärkningsvärt, fru talman, och olyckligt att regeringen återigen minskar investeringarna i bostadsbyggande och resurserna till välfärden och till den aktiva arbetsmarknadspolitiken - för att nämna några exempel på saker som kan förvärra och cementera segregationen.

Fru talman! Med tanke på alla dessa utmaningar frågar jag återigen hur Johan Pehrson avser att adressera och motverka de djupt rotade orsakerna till segregation i vårt samhälle. Vad finns det på bordet, Johan Pehrson?

Fru talman! Först vill jag säga till Serkan Köse att vi testade den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken. Den skulle leda till Europas lägsta arbetslöshet, men det blev en av de högsta. Då kan man tänka att man eventuellt ska göra någonting på ett annat sätt, att sätta fundamenta i centrum. Det kanske handlar väldigt mycket om företagsklimat.

Människor som är arbetslösa i dag kan ju bli anställda i ett företag om företagets investeringar i Sverige växer och ökar, om det finns bra tillgång till energi, till exempel, eller ett relevant skattesystem som inte hatar att det sker investeringar i Sverige. Det är en väldigt viktig början.

Det är helt korrekt att vi försöker skapa mer effektivitet i arbetsmarknadspolitiken. Vi vill se till att pengarna används på ett ansvarsfullt sätt. Vi fokuserar på vuxenutbildning, för vi vet ju alla att det finns en gigantisk språkskuld och utbildningsskuld hos människor i dag. Det måste vi möta på olika sätt och också ge människor möjlighet att ställa krav. Det har vi talat om här i kammaren, så det verkar ändå ha nått fram till Socialdemokraterna att vi har en annan linje. Om ni sedan tycker att den är bra eller inte är en annan sak.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan handlar det om skolan och att se till att ungdomar klarar skolan i dag. Det är helt avgörande att elever lär sig läsa, räkna och skriva. När det efter åtta år med Socialdemokraterna är 20 procent som är tio bast, går i fjärde klass och inte kan läsa är det klart att det är ett ganska svårt problem, för då har man svårt att också lära sig alla andra ämnen. Då är det svårt att hänga med, och då är det risk för att man hamnar i ett utanförskap, särskilt om familjen inte talar svenska hemma.

Detta måste mötas med satsningar på skolan. Det är därför man måste gå tillbaka till grunderna i den svenska skolan, tillbaka till det som skapar unga, tryggare, självständiga individer, nämligen att kunna läsa, räkna och skriva. Det är därför som vi plockar bort socialdemokratiska experiment med digitalisering och den skärmhysteri som flera socialdemokrater här i kammaren har vevat med genom åren.

Skolan är central. Den bästa arbetsmarknadspolitiken är en politik som gör att Sverige växer igen. Vi har ju en väldigt svår inflation, vilket var föremål för interpellationsdebatten före denna.

När det gäller välfärden försöker den här regeringen skydda dem som är mest utsatta i svåra tider, de som har det svårast att få maten att räcka till. Alltifrån studenter till människor som lever på försörjningsstöd, sjukpenning eller garantipension får en kraftig uppräkning, för vi vill skydda dem under denna svåra tid.

Samtidigt kan vi inte vara oansvariga i den ekonomiska politiken. Om vi inte bankar ut inflationen kommer det inte att bli några investeringar.

Det är inflationen och det höga ränteläget som gör att bostadsinvesteringarna inte kommer till. Oavsett om det gäller Norrbotten eller Västerbotten, om det gäller hela Mälardalen eller Stockholm ser vi att man inte kan räkna på kalkylerna eftersom man inte vet hur det ser ut. Det är det som är avgörande och inte socialdemokratiska bidrag till byggare. Men jag vet att detta är en gammal politik som ni har prövat, alltså att det ska ges statliga bidrag. Vi tror på en annan väg.

Ja, Sofia Amloh, vi har omprövat. Vi såg vart Socialdemokraterna var på väg och att vi talade för döva öron. Nu har ni så att säga tvättat öronen, och det gläder mig. Jag ska med stort intresse lyssna på en ny politik från Socialdemokraterna.

Fru talman! Det talas om olika musikstycken här. Men den här dödsmetallen måste upphöra någon gång. Vi måste ha en musik som man kan ta till sig utan att behöva ha hörlurar på sig.

Vi är rätt övertygade om att språklinjen - alltså att vi pratar svenska i Sverige - utbildningslinjen och arbetslinjen är det korrekta tillsammans med en linje där man ser till att det kommer till nya arbeten. Det ger ökade skatteintäkter.

Jag kan ta Skellefteå kommun som exempel där det växer. Det kan växa ännu mer. Men de har alltså över 1 miljard i överskott, och där kan de satsa stora resurser på att bygga ut välfärden, satsa på skolan och så vidare.

Det finns ingen annan väg framåt än att Sverige blir ett land där investeringarna kommer till. Det är det absoluta fokuset.

Jag ska också säga någonting om Sverigekursen som är helt central. Och jag ser fram emot att Socialdemokraterna antingen kommer med tillägg eller säger att någonting ska bort. Men i Sverige måste man lära sig att vi har jämställdhet. Vi har rätten till religion, och vi har rätten från religion. Vi har yttrandefrihet. Folk får säga hur konstiga saker som helst om det inte är fråga om hets, förtal eller annat, som ni vet. Allt det som har byggt Sverige så starkt måste vi hålla i nu i en tid när vi är oroliga över att människor kommer hit och kanske har andra värderingar.

Man kan aldrig banka in några värderingar i andra människor. Men man kan genom Sverigekursen se till att de åtminstone vet vilka som gäller i Sverige. Denna Sverigekurs har vi saknat, och jag är glad över att den nu kommer till.

Liberalerna är helt säkra på att den svenska situationen går att vända. Men det kommer att ta tid. Men det finns ingen annan väg än språk, utbildning och arbete.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.