Herr talman! har frågat mig vilka skäl som ligger till grund för beslutet om budgeten till Försäkringskassan och om jag gjort en analys av möjligheterna för Försäkringskassan att utföra sitt uppdrag med det föreslagna förvaltningsanslaget.

Regeringen prövar varje år myndigheternas medelsbehov i samband med budgetarbetet. Normalt sett tillförs en myndighet medel som är kopplade till regeringens reformer. I 2024 års budget ökar anslaget till Försäkringskassan med nästan 300 miljoner kronor, upp till 9,6 miljarder kronor nästa år jämfört med knappt 9,3 miljarder kronor för 2023. Detta tillskott ska täcka regeringens reformer på området och bistå Försäkringskassan i myndighetens viktiga arbete.

Bakgrunden till det tuffa ekonomiska läget är att Försäkringskassan i myndighetens utgiftsprognos i maj 2023 visade på ett kraftigt underskott. Försäkringskassans ledning beslutade därför i början av sommaren om ett besparingsprogram för att på sikt nå en budget i balans.

Försäkringskassan arbetar nu aktivt med att prioritera och omfördela resurser, genomföra förenklingar i handläggningen samt pröva nya och mer effektiva arbetssätt. Det sparprogram som nu har inletts i Försäkringskassan är nödvändigt för att nå en budget i balans. Försäkringskassan agerar ansvarsfullt i en tuff situation. Allt annat hade varit djupt oansvarigt och i förlängningen drabbat dem som är beroende av en effektiv och välfungerande försäkringskassa.

Jag har en tät dialog med myndighetens ledning och följer verksamheten nära. Jag har fullt förtroende för att Försäkringskassan vidtar nödvändiga åtgärder för att få en ekonomi i balans samtidigt som de hanterar sitt kärnuppdrag och värnar enskilda.

Herr talman! Jag tackar Åsa Eriksson för att hon har väckt denna fråga och statsrådet för svaret så att vi kan debattera denna viktiga fråga. Det är ett område som jag normalt sett inte debatterar då jag sitter i utbildningsutskottet.

Det finns dock ett område som har varit väldigt aktuellt i utbildningsutskottet det senaste året och som rör Försäkringskassans område, framför allt Försäkringskassans förvaltningsanslag, som vi debatterar i dag, och det handlar om implementeringen av omställningsstudiestödet.

Försäkringskassan har en mycket viktig roll i implementeringen av omställningsstudiestödet, och det handlar om att man ska fastställa SGI för dem som söker. Utan fastställandet av SGI kommer inte CSN och andra myndigheter vidare i den handläggning som behövs. Försäkringskassans viktiga arbete och de pengar som Försäkringskassan får under sitt förvaltningsanslag behövs därför mycket väl.

Bara det senaste året har drygt 45 000 enskilda individer sökt omställningsstudiestöd i över 70 000 olika ansökningar. Det innebär att det har fått ett extremt gensvar som blivit långt mycket större än vad vi hade kunnat tänka oss och vad alla prognoser sa. Detta har gjort att Försäkringskassan, CSN, Skatteverket och ett flertal myndigheter har upplevt större problem i implementeringen.

Försäkringskassan har, både i sitt budgetäskande förra hösten inför budgeten 2023 och i årets budgetäskande för budgetåret 2024, äskat mer medel än vad regeringen skjuter till, för att enskilda individer inte ska drabbas. Detta är bara ett exempel på den viktiga verksamhet som Försäkringskassans personal genomför och som riskeras av den dumsnålhet det innebär att inte ge ytterligare medel.

Om man läser Försäkringskassans budgetäskande ser man att de anger ganska tydligt vad det kan innebära om de inte får mer medel och personella resurser för att kunna handlägga. I sitt svar skriver de att utan ytterligare medel kommer de att behöva prioritera ned SGI-utredningar kopplade till andra förmåner, vilket leder till längre handläggningstider inom såväl sjukpenning som föräldrapenning. De skrev också att det skulle vara väldigt oroande om CSN gjorde felaktiga utbetalningar på grund av den bristande medelstilldelningen för implementeringen.

Jag tycker att det är viktigt att titta på det breda perspektivet men också dyka ned i detaljer för att se vad detta faktiskt innebär, för det påverkar hela den svenska arbetsmarknaden. Det här är en del av det huvudavtal som arbetsmarknadens parter slöt, och därför är det viktigt att hela regeringen, med alla dess ansvarsområden, väljer att stå upp för detta.

Jag väljer att ta den här debatten i dag för att belysa att det inte bara är utbildningsutskottet eller CSN som har ansvar för detta, utan det är många myndigheter som har en viktig roll, däribland Försäkringskassan.

Min fråga är därför: Vilken konsekvensanalys görs i de dialoger som ministern har, och hur blir det i framtiden när det gäller Försäkringskassans del i omställningsstudiestödet? Ska vi fortsätta att ha en handläggningstid på upp till två tre månader för att fastställa SGI, när många tusen människor väntar på svar?

(Applåder)

Herr talman! Vad bra att jag skrev ut bilderna från när generaldirektören var i socialförsäkringsutskottet nyligen, för där är det väldigt tydligt. Han redovisade de poster och ökningar av förvaltningsanslaget som man hade äskat hos regeringen: 619 100 000. Man fick 99 miljoner kronor, oavsett vad statsrådet försöker säga här.

Vi har ju inflation, och kostnaderna stiger, till exempel för löner och annat. Då räcker det inte att bara räkna upp, utan man måste också få kompensation för de kostnader man har och de förbättringar man behöver göra.

Jag har ett exempel. Regeringen tillsköt 99 miljoner av de 619 miljoner som hade äskats, men bara it-driftens kostnad kommer nästa år att öka med 100 miljoner kronor, konstaterar Försäkringskassan. Och vips var de 99 miljonerna uppätna.

Jag menar att om Försäkringskassan ska kunna leverera det som vi här inne förväntar oss att de ska göra - till alla människor som ansöker om assistansersättning för sina barn, som ansöker om föräldrapenning och som ansöker om sjukpenning, bostadsbidrag eller vad det nu är - måste de ha rätt förutsättningar att kunna göra detta. Men detta ger tyvärr inte regeringen. Det är med stor oro som vi ser att sjuktalen på Försäkringskassan ökar för att personalen är stressad och pressad. Så kan vi inte ha det.

Herr talman! Det som ledamoten Sigvardsson tydliggjorde om beräkning av SGI och omställningsstudiestödet gör också att hela den viktiga överenskommelsen mellan arbetsmarknadens parter och den viktiga omställning som vi måste göra riskeras. Det här är viktiga saker, och det måste det finnas resurser för att göra det arbete som krävs.

Dessutom, herr talman, brukar vi prata om välfärdsbrottsligheten, som har varit på tapeten i medierna den senaste veckan och som dränerar staten på mängder med miljarder varje år. Ekonomistyrningsverket beräknar att vi redan 2021 hade ett statligt svinn på 15 miljarder kronor. Det är verkligen inte kaffepengar. Det är pengar som skulle göra stor nytta i våra verksamheter, och jag vet att statsrådet delar den uppfattningen. Men hur ska handläggarna på Försäkringskassan hinna stävja fusk och fel när det blir allt färre som ska göra allt mer? Den ekvationen går inte ihop.

Det här är faktiskt allvar. Man måste förstå att om trygghetssystem ska våra fungera som tänkt, så som vi förväntar oss att de ska göra, måste en myndighet också ha rimliga resurser för att utföra arbetet. Regeringen kan inte längre stoppa huvudet i sanden, bevilja 16 procent av de äskade förvaltningsmedlen och hoppas att myndigheten ska lösa det själv på något mirakulöst sätt. Är man i regeringsställning måste man ta ansvar. Det gäller även denna SD-styrda regeringen.

Därför frågar jag statsrådet än en gång: Vad menar statsrådet är Försäkringskassans kärnuppdrag som enligt statsrådet ska fredas, och vad av deras verksamhet är det som ska prioriteras bort när Försäkringskassan inte får de anslag som de menar att de behöver?

(Applåder)

Herr talman! En del av den budgetordning som vi har i Sverige bygger på att myndigheterna just äskar medel för kommande verksamhetsår och att regeringen sedan presenterar ett förslag till budget som tar hänsyn till det finansiella läget, olika prioriteringar som man gör, omvärlden och en rad andra faktorer. Myndigheten kan då ibland äska medel för egeninitierade åtgärder som innebär kostnader, medan regeringen i första hand tillför medel för just de arbetsuppgifter som de nya uppdragen innebär och de reformer som vi har beslutat om. Den tidigare regeringen gjorde precis samma typ av bedömningar, så detta är ingen nyhet som har introducerats av denna regering. Önskelistan kan ibland bokstavligen vara längre än det som man faktiskt får.

Försäkringskassan har även lyft fram vissa reformer som har beslutats under den förra mandatperioden och som har varit underfinansierade. Interpellanten nämnde tidigare en powerpointpresentation som generaldirektören gjorde på socialförsäkringsutskottets sammanträde. Där kan man klart och tydligt läsa om tidigare reformer som har varit underfinansierade. Det handlar bland annat om reformen om omställningsstudiestödet, som ledamoten Niklas Sigvardsson nämnde, men också om stärkt assistans.

Att den förra regeringen underfinansierade Försäkringskassan med hundratals miljoner är i grund och botten också anledningen till att vi står här i dag och har denna diskussion. Det underskott som Försäkringskassan redovisade i maj för innevarande år uppkom inte de tre första månaderna, utan det är någonting som har byggts upp under lång tid då olika förslag och reformer har beslutats. Dessutom har vi inflationen och andra kostnadsökningar utöver detta.

Nu tar jag och denna regering tag i detta och försöker sätta Försäkringskassan på rätt kurs igen. Målet är glasklart, nämligen att vi ska röra oss mot en budget i balans och att det ska råda ordning och reda i myndigheternas ekonomi. Och myndigheterna arbetar, som sagt, mycket hårt för att säkerställa att åtgärder som vidtas i så liten utsträckning som möjligt går ut över den enskilde och över myndigheternas personal.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill passa på att tacka för en god debatt och det intresse som har väckts från samtliga här i kammaren. Detta är en fråga som jag gärna och med stort engagemang diskuterar och debatterar fler gånger. Detta är nämligen väldigt viktigt.

Ledamoten Åsa Eriksson avslutade sitt anförande med att fråga vad Försäkringskassan ska sluta göra. En sak som man som handläggare på Pensionsmyndigheten eller Försäkringskassan definitivt kan sluta göra är att, som man fram tills nu har gjort när denna regering gör olika förändringar, sitta i långa telefonköer till Skattemyndigheten för att få olika uppgifter för att kunna handlägga ett ärende.

Denna regering har nämligen fattat många kloka beslut. Men ett mycket klokt beslut är att man nu häver sekretessen mellan olika myndigheter och ser till att myndigheterna kan samarbeta på ett betydligt bättre sätt och också tillvaratar digitaliseringen för att få information snabbare, lättare och smidigare. Det gör att handläggarna på Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten inte varje morgon behöver sätta sig i en telefonkö till Skattemyndigheten och vänta, inte 27 minuter utan kanske 45 minuter, för att kunna redogöra för fem ärenden, sedan lägga på och därefter ta upp telefonen igen och sätta sig i en ny telefonkö till Skattemyndigheten.

Detta är bara ett av de många nya och bra arbetssätt som vi från denna regering möjliggör och som kommer att kunna spara mycket pengar och mycket mänskligt lidande och framför allt se till att handläggare kan nyttja sina resurser och sin tid på ett betydligt smartare sätt och hjälpa den enskilde individen.

Med detta sagt följer jag givetvis Försäkringskassans arbete med den ekonomiska situationen och det ekonomiska läget mycket nära. Jag ser fram emot att följa denna diskussion och debatt men framför allt Försäkringskassans arbete framöver.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.