Herr talman! Rebecka Le Moine har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta för att rädda ålen som art, i linje med vad vi har lovat i och med Montrealavtalet om biologisk mångfald.

Ålens livscykel är komplex, där varje individ genomgår ett antal olika livsstadier och en omfattande migration till och mellan olika vattenområden från födsel till uppväxt, könsmognad och lek. Den europeiska ålen påträffas i inlandsvatten, i kustvatten och i det öppna havet. Den förekommer i stora delar av Europa, Nordafrika och delar av Asien med avrinningsområden i Medelhavet. Alla individer flyttar till och från Sargassohavet, som är det enda område där ålen leker. Mängden ålyngel som återvänder från Sargassohavet har minskat med över 95 procent sedan 1970-talet.

Regeringen anser att det är viktigt att genomföra åtgärder för att minska de faktorer som påverkar dödligheten under alla stadier i ålens livscykel. Det innefattar åtgärder för att öka utvandringen av ål till dess lekplats.

I enlighet med rådets förordning (EG) 1100/2007 av den 18 september 2007 om åtgärder för återhämtning av beståndet av europeisk ål har Sverige utarbetat en nationell plan för förvaltning av ål. Sverige fick sin plan godkänd av Europeiska kommissionen i oktober 2009.

Herr talman! Åtgärder pågår i linje med den svenska ålförvaltningsplanen och syftar till att påskynda processen med att successivt återuppbygga det europeiska ålbeståndet. Sverige har genomfört och genomför många åtgärder inom fiskeriförvaltningen som resulterat i minskad åldödlighet. Kommissionens utvärdering av den europeiska ålförvaltningen som redovisades i februari 2020 bekräftar att den svenska åldödligheten har minskat.

Det är viktigt att åtgärder för återhämtning av det europeiska ålbeståndet genomförs i ålens hela utbredningsområde och att arbetet med att minska dödligheten i ålens samtliga livsstadier fortgår. Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för ålförvaltningen nationellt liksom för genomförandet av EU:s ålförordning.

Jag vill framhålla det nationella arbete som fortgår för att skapa bättre förutsättningar för en långsiktig återhämtning av ålbeståndet. Regeringen har för 2023 anslagit medel för arbetet med att skapa fler passager och öka antalet ålar som når havet. Samtidigt genomförs vetenskapliga uppföljningar och en internationell utvärdering av svensk förvaltning av den europeiska ålen. Förbättrad kunskap om predation på ål är en annan viktig åtgärd som pågår.

Jordbruks- och fiskerådet nådde den 12 december 2022 politiska överenskommelser om fastställande av ett mycket stort antal fiskemöjligheter i Atlanten och Nordsjön samt av fiskemöjligheter i Medelhavet och Svarta havet. Överenskommelsen omfattar även justeringar av förbudsperioden för ålfiske. Det är Havs- och vattenmyndigheten som har regeringens uppdrag att implementera rådsbeslutet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen anser att åtgärderna i de nationella ålförvaltningsplanerna skulle kunna få bättre effekt om de koordinerades bättre. Vi förordade därför att EU:s ålförordning som helhet bör ses över för att även inkludera ålfiske i inlandsvatten och annan påverkan på ål för att sammantaget värna om ålbeståndet. Regeringen anser att en sådan översyn fortsatt ska ge möjlighet till ett varsamt och hållbart svenskt ålfiske.

Herr talman! Allt fler röster höjs nu för att precis allt ålfiske måste stoppas. Längst fram i ledet står i vanlig ordning Miljöpartiet. Är det inte kärnkraft, bilar, flyg, skogsbruk eller gruvor som ska stoppas är det ålfiske. Vill Miljöpartiet ha ett samhälle där den ena näringen efter den andra stryps och offras på det symbolpolitiska altaret? Det vill inte vi.

Vi kan däremot konstatera att ålbeståndet har försvagats. Som ministern säger är det viktigt att vidta åtgärder för att värna ålen. Det ska göras i ålens hela utbredningsområde. Ett ensidigt stopp i Sverige löser inte problemet. Det skulle inte rädda ålen. Det skulle inte ens få någon effekt på ålbeståndet. Däremot skulle det helt säkert utradera den unika ålkulturen i södra Sverige. Vi vill värna både ålen och det lilla, kulturella ålfisket i Sverige.

Det svenska ålfisket är just småskaligt. Det är miljöanpassat, kustnära och hantverksmässigt fiske. Det bedrivs av små företag som använder sig av små båtar och passiva redskap. Det är ett kulturarv som bidrar till turism och gynnar omkringliggande näringar. Detta kulturarv behöver bevaras. Det innebär i sin tur att ålbeståndet måste värnas.

Det svenska Östersjöfisket av ål fångar i nuläget endast 1 procent av den utvandrande blankålen. Det innebär att Sveriges ålfiske redan är lågt.

För att värna ålen på riktigt behöver regleringar ske på EU-nivå. Det behövs inget totalstopp i Sverige, utan det ska vara åtgärder på en övernationell nivå.

Vi förbjöd fritidsfiske på ål redan 2007, men ålfiske pågår fortfarande i Europa, och bara Danmarks fritidsfiske är större än hela det legala svenska fisket. Vi ser positivt på att den nya EU-förordningen kommer att reglera ålfisket på europeisk nivå och därmed värna både ålen och det småskaliga ålfisket. Men ett nationellt förbud är inte rätt väg att gå.

Herr talman! Det är intressant att Sverigedemokraterna är både klimatförnekare, naturförnekare och miljöförnekare på alla sätt. Det var imponerande att man ändå kunde konstatera att populationen av ål har minskat. Ja, den har minskat med minst 95 procent.

Det är också en imponerande tanke att man skulle kunna värna fiskandet av ål men inte ålen. Hur ska man kunna bevara ett ålfiske när det inte finns ål? Ålen är ju själva grunden för att vi ska kunna ha kvar detta. Vi kan absolut ha ett ålfiske, men då måste vi börja med att bevara ålen som art.

Det är också fint att vi får lite inspiration här. "Ålslaktarregering" har jag aldrig sagt, men det var ett påhittigt ord. Jag tycker dock att regeringen bedriver en aktiv ålutrotningspolitik. Jag ser ingenting i landsbygdsministerns anförande som talar emot det.

Det är jättefint att man satsar på LOVA och LONA, men det är lite som att sålla mygg och slakta ålar, om man får lov att uttrycka sig så slängigt.

Jag kan konstatera att vi har pausat vattenkraftsomprövningen. Det handlar just om att ålar och andra fiskar ska kunna ta sig runt turbinerna. De flesta av våra vattenkraftverk har i dag inte tillstånd enligt dagens lagstiftning, utan de bygger på vattendomar som kan vara mer än 100 år gamla. På den tiden hade vi mycket fisk. Vi hade en helt annan situation för ålen. Hela processen handlar nu om att ge tillstånd till vattenkraften.

Nej, Miljöpartiet vill inte lägga ned vattenkraft. Däremot vill vi att vi har näringar som följer dagens lagar. Jag hoppas att Kristdemokraterna och regeringspartierna också ställer upp på att vi ska ha näringar som når upp till dagens lagkrav. Det är inte mycket begärt.

Vad gäller just ålen talas det en del om åtgärderna där man transporterar hit ålyngel och sätter ut dem någonstans. Det kan vara fint. Det brukar vara en typ av miljöåtgärd som de gamla vattenkraftsdomarna har angett. För att få fortsätta med sin kraftverksverksamhet ska man frakta hit ålyngel och sätta ut dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Problemet är att vi inte vet om de hittar ut till Sargassohavet. De har blivit transporterade hit med båt och med lastbil, ofta instängda i ett litet utrymme. Så fort de sedan ska försöka börja sin vandring slaktas de i vattenturbinerna, om inte i första kraftverket så i något av de kraftverk som kommer efter. Sannolikheten att de växer upp till ålar som kan föröka sig är oerhört liten. Denna åtgärd är väldigt kritiserad även från forskarhåll.

Med tanke på att ICES, Internationella havsforskningsrådet, kräver stopp för allt ålfiske undrar jag nu om landsbygdsministern och regeringen också är beredda att stoppa denna kritiserade åtgärd. Det är ju ingen riktig åtgärd för att stärka arten. Vi tar yngel på ett ställe och släpper ut dem någon annanstans. De får inte möjligheten att reproducera sig. Det betyder ju att arten inte ökar i antal. Det hela är bara en typ av greenwashing som lever kvar för att det anses vara en miljöåtgärd för vattenkraften.

Hade man fortsatt processen med att ge vattenkraften tillstånd enligt dagens miljölagstiftning hade vi kanske också fått bukt med detta. Men frågan är: Är regeringen och landsbygdsministern redo att också förbjuda fiske av ålyngel?

Herr talman! Jag vill bara nämna några siffror så att potentiella lyssnare inte helt går på interpellantens bild av vad som har gjorts under den här tiden och under tidigare regeringar, både den socialdemokratiska regering som satt precis innan vi tillträdde och den regering som Miljöpartiet satt i.

Det kan vara värt att påminna om att jag var nere och förhandlade om denna fråga och de senaste fiskekvoterna. Interpellanten vill påskina att vi inte alls var förhandlingsbara eller hade någon diskussion. Jo, det hade vi, precis som du och jag hade diskussion i EU-nämnden innan jag fick mandat att åka ned och förhandla. Du vet vad den svenska positionen var.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi konstaterade att ett utökat fiskestopp kanske inte är det mest viktiga för att vi ska få till bättre villkor för ålen i hela Europa, men vi konstaterade också i samtalen att blir det så ska vi försöka att lägga det på ett så bra sätt som möjligt så att vi kan bevara vårt småskaliga fiske.

Det är alltså under vår tid i regering som vi tillsammans i EU har utökat förbudstiden för ålfiske. Vi hade en annan inriktning, helt klart. Vi hade andra åtgärder. Men detta lyckades inte Miljöpartiet med under sina år i regering. Det visar på att ni är ganska ensamma om de ganska extrema åtgärder som ni vill göra. Man siktar och släpper stora bomber utan att träffa målet.

Det svenska fisket är inte huvudproblemet för den svenska ålen. Vi har kontroller. Vi har invägning. Vi tar inte upp alldeles för små ålar, vilket man gör på många andra ställen, precis som har nämnts i debatten.

Fiskets totala fångster har minskat med 87 procent. I havet är det en minskning från 825 ton till knappt 52 ton - cirka 94 procents minskning. Antalet personer med tillstånd att fiska ål i havet har minskat med drygt 76 procent från 2007. Det är ganska dramatiska förändringar som har gjorts.

Jag säger inte att detta är fel. Jag säger inte att det är nog. Vi vill göra mer med ålförvaltningsplanerna. Det är klart att vi ska jobba vidare med att se till att annan mänsklig påverkan än fisket också minimerar åldödligheten. Det är inte tal om något annat. Men lösningen är inte att vi inte ska kunna fiska ål på ett hållbart och begränsat sätt i Sverige. Det finns andra åtgärder som kan ge mer och bättre effekt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag ska sammanfatta detta. Regeringen vill framhålla att ett stort nationellt arbete fortgår för att skapa bättre förutsättningar för en långsiktig återhämtning av ålbeståndet. Samtidigt verkar vi inom EU för en långsiktig återhämtning av beståndet även där.

Vi behöver hantera alla de faktorer som påverkar beståndet. Det behöver ske i samtliga delar av ålens livscykel, i samtliga områden och i alla länder. För att uppnå detta behöver åtgärderna bli bättre koordinerade. Dessa verktyg finns inom EU:s ålförordning, men den behöver ses över som helhet för att även inkludera ålfisket i inlandsvatten och annan påverkan på beståndet.

Detta bedöms som den mest effektiva åtgärden för att påskynda processen med att successivt återuppbygga ett europeiskt ålbestånd i hela utbredningsområdet.

Det här är en viktig fråga för regeringen, då vi vill bevara ett småskaligt och varsamt fiske efter ål som kan fortleva och bidra till levande kust- och landsbygdssamhällen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.