Herr talman! I flera av de motioner som vi debatterar i dag finns det intressanta förslag som kan hjälpa till att förbättra vårt allmänna pensionssystem. Ändå vill jag att riksdagen avslår reservanternas yrkanden och bifaller utskottets förslag. Skälet till detta är enkelt, herr talman. Vårt pensionssystem står inför stora utmaningar som fordrar ett helhetsgrepp för att kunna hanteras på ett ansvarsfullt och långsiktigt hållbart sätt. Det är givetvis motsatsen till en populistisk valcirkus av den typ som vi upplevde för inte så länge sedan.
Vad det handlar om är att under nya omständigheter utveckla de i allt väsentligt sunda grundprinciper som det allmänna pensionssystemet bygger på. Vi liberaler har stått och står alltjämt bakom dessa principer, till exempel separationen från statsbudgeten, livsinkomstprincipen, intergenerationellt ansvar, som gör att man inte belastar kommande generationer, det respektavstånd gentemot den icke arbetsrelaterade pensionen som gör att det alltid ska löna sig att arbeta samt sist men inte minst långsiktig hållbarhet, det vill säga en långsiktig balans mellan systemets inkomster och utgifter.
Det har varit Pensionsgruppens uppgift att värna om och vidareutveckla dessa grundprinciper sedan det nya pensionssystemet sjösattes på 1990-talet. Det fungerade väl under mer än två decennier men har knappast gjort så under de senaste åren. Därför är det utomordentligt viktigt, herr talman, att denna styrgrupp får en nystart, inte minst med tanke på de två stora utmaningar som vårt allmänna pensionssystem står inför.
Den ena är en grundläggande demografisk utmaning. Livets längd har ökat mer än arbetslivets, inte minst i jämförelse med de prognoser som systemet ursprungligen vilade på. Därför blir den allmänna pensionen inte tillräckligt hög när samma pengar ska räcka för ett längre pensionärsliv. Det gör att pensionerna i genomsnitt ligger betydligt under den kompensationsnivå som var tänkt när systemet sjösattes.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Pensioner
Den andra utmaningen är ett krympande respektavstånd som gör att arbetslinjen snabbt urholkas. Detta påpekades av Pensionsmyndighetens generaldirektör Daniel Barr i ett uppmärksammat debattinlägg i november förra året. Det beror dels på inkomstpensionernas relativt låga nivå, dels på de stora ökningar av grundskyddet som förra året beslutades av riksdagen, dels på de olika indexeringsmekanismer som gäller för inkomstpensionen och för garantipensionen.
Dessa stora utmaningar understryker behovet av att åter igångsätta Pensionsgruppens arbete. Det borde göras baserat på ett så brett parlamentariskt underlag som möjligt. Alla partier som explicit ställer sig bakom pensionssystemets grundprinciper borde inbjudas till att bli en del av gruppen. Det skulle återge systemet dess breda parlamentariska stöd, som fanns på 90-talet, och dessutom förhindra att populistiska utspel av den typ som vi nyligen kunde beskåda blir vardagsmat i svensk politik.
Herr talman! Alla ska kunna känna trygghet till sin pension. Vi vill ha ett stabilt pensionssystem där man får mer i pension ju mer man betalar in. Vi vill ha ett pensionssystem där medborgarna skyddas mot politiska infall och tjänar på att arbeta mer och betala in skatt.