Sara Gille (SD) om Riksrevisionens rapport om statens arbete för att motverka risker för etnisk diskriminering vid myndigheters beslut
Sara Gille (SD) höll ett anförande om Riksrevisionens rapport om statens arbete för att motverka risker för etnisk diskriminering vid myndigheters beslut i debatten ”Protokoll 2026/27:19 Onsdagen den 18 november” den 18 nov 2026.
Fru talman! Det är lite extra kul att det är just fru talmannen som är här, eftersom hon också suttit i vårt utskott.
Jag vill till att börja med yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation under punkt 2.
Den som vänder sig till en svensk myndighet ska kunna lita på att beslutet fattas på sakliga grunder. Det ska vara lagen och omständigheterna i det enskilda ärendet som avgör och inte personens namn, ursprung eller etniska tillhörighet. Det är en grundläggande del av rättssäkerheten. Människor måste kunna lita på att myndigheterna gör sitt jobb korrekt och rättvist. När den tilliten brister skadas förtroendet för staten.
Riksrevisionens granskning visar att statens arbete mot etnisk diskriminering inte fungerar tillräckligt bra. Det är anmärkningsvärt. Arbetet är till stor del händelsestyrt. Det innebär att myndigheterna ofta agerar först när problem har uppstått i stället för att arbeta i förebyggande syfte för att kunna förhindra dem. Riksrevisionen pekar också på brister i det förebyggande arbetet och konstaterar att Diskrimineringsombudsmannens möjligheter att driva på utvecklingen är begränsade.
Fru talman! Det här är allvarlig kritik. Myndigheterna har ett eget ansvar för att undersöka om det finns risker för diskriminering i deras verksamhet. De ska inte vänta på en anmälan innan de börjar granska sina egna rutiner.
Det krävs ett långsiktigt arbete för att brister ska upptäckas och kunna rättas till, och det måste ske i tid. Annars riskerar problemen att fortsätta och eskalera samtidigt som människor får bära konsekvenserna av myndigheternas misslyckanden. Det räcker dock inte att göra mer. Vi måste också se till att insatserna träffar rätt.
Fru talman! Riksrevisionen tar bland annat upp möjligheterna att jämföra myndigheternas beslut för grupper med olika etniska tillhörigheter. Sådana jämförelser kan vara väldigt värdefulla. De kan visa var det finns anledning att undersöka om människor behandlas på olika sätt.
Men här måste vi också hålla oss till fakta. Att två grupper får olika resultat betyder inte automatiskt att någon har blivit diskriminerad. Det kan finnas andra förklaringar. Människor kan ha olika förutsättningar, och deras ärenden kan skilja sig åt på flera olika sätt. Därför måste vi undersöka orsakerna innan vi slår fast att det handlar om diskriminering. Vi ska inte vara för snabba med det.
Att dra långtgående slutsatser enbart utifrån statistik är inte seriöst. Det kan leda till felaktiga bedömningar och åtgärder som inte löser de verkliga problemen. Då riskerar vi att använda myndigheternas resurser på fel sätt. Vi ska självklart ha höga krav på myndigheterna, men vi måste också ställa höga krav på de underlag och metoder som används för att granska deras arbete.
Fru talman! I Riksrevisionens rapport nämns bland annat romer och personer med ursprung i Afrika och Asien. Rapporten redovisar också regeringens handlingsplan mot rasism och hatbrott. I den lyfts muslimer, judar, personer med afrikansk härkomst, romer och samer fram som särskilt utsatta. Däremot lyfter man inte fram människor med svenskt ursprung på motsvarande sätt. Det sticker ut. Det är anmärkningsvärt, och vi saknar den delen.
Sverigedemokraternas utgångspunkt är självklart att skyddet mot diskriminering ska gälla alla, även den som missgynnas på grund av sin svenska tillhörighet. Det är individens rättigheter som ska stå i centrum.
Fru talman! Regeringen har gett Diskrimineringsombudsmannen i uppdrag att hjälpa myndigheterna att upptäcka och hantera risker för etnisk diskriminering. Det är en åtgärd som ska möta de brister som Riksrevisionen har uppmärksammat.
Vår motion handlar om att arbetet ska utgå från individen och principen om likabehandling. Det är en tydlig och rimlig utgångspunkt. För Sverigedemokraterna handlar det inte bara om att tala om rättssäkerhet och likabehandling. Dessa principer måste också få genomslag i hur myndigheterna faktiskt arbetar.
Det måste vara tydligt vilket uppdrag myndigheterna har. De ska fatta korrekta beslut enligt gällande lag. De ska kunna förklara sina bedömningar, och de ska stå för de beslut som fattas.
Fru talman! När någon behandlas felaktigt ska det finnas möjlighet att få beslutet prövat. När myndigheterna brister i sina rutiner ska dessa rättas till.
Riksrevisionens kritik visar att det inte räcker med formella krav och interna styrdokument. Det behövs också uppföljning av hur myndigheternas arbete fungerar och om det vidtas åtgärder när det brister för att det ska bli rätt och man ska få ett bra resultat. Det handlar ytterst om statens ansvar för att rättssäkerheten upprätthålls i praktiken.
Fru talman! Sverigedemokraterna kräver inte att alla människor ska få samma resultat, utan vi kräver att de ska behandlas efter samma principer. Nämner man en grupp ska man också nämna andra grupper. Det är vad vår reservation handlar om. Det är en princip som bör gälla fullt ut, även för den som är svensk. Jag yrkar återigen bifall till reservation 2.


