Crister Carlsson (M) om Inkomstskatt

Fru talman! I dag debatterar vi betänkandet om inkomstskatt, SkU13.

Under regeringens snart fyra år vid makten har de ekonomiska klyftorna i Sverige ökat. Många hushåll har fått det allt svårare att klara sin vardagsekonomi, inte minst till följd av stigande boendekostnader, höga elräkningar och höga matpriser. Fattigdomen har vuxit, och allt fler har skulder hos Kronofogden.

Under samma tid har regeringen valt att prioritera omfattande skattesänkningar finansierade genom ökad upplåning. Dessa skattesänkningar har i huvudsak gynnat människor med höga inkomster och stora tillgångar. Sammantaget har regeringens politik inneburit att statens budget har underfinansierats med mer än 350 miljarder kronor.

Den politik som regeringen för är inte bara orättvis – vi kan till och med kalla den omoralisk i vissa avseenden – utan den har också visat sig vara skadlig för svensk ekonomi. I stället för att stärka vanligt folks ekonomi har Sverigedemokraterna och regeringen försämrat de ekonomiska förutsättningarna för de mest utsatta genom att göra det dyrare att hämta ut mediciner, försämra bostadsbidraget för barnfamiljer och ignorera att barnbidraget har urholkats. Vanligt folk har fått ta den ekonomiska smällen samtidigt som höginkomsttagare har fått stora skattesänkningar.

Samtidigt som hushållen har utsatts för stora påfrestningar har vår gemensamma välfärd försvagats. Skattesänkningar för de rikaste går hand i hand med nedskärningar i vård och skola. När vi bevittnar dålig arbetsmiljö inom vården och skolan måste vi koppla ihop det med skatt. Skattesänkningar leder till nedskärningar. Det finns ett direkt samband mellan hur mycket vi gemensamt betalar i skatt och vilken kvalitet vi kan ha i skolan, sjukvården och äldreomsorgen samt vår förmåga att stärka rättsväsendet och Sveriges försvar.

Fru talman! I Finanspolitiska rådets senaste rapport kan vi läsa att ”utökat jobbskatteavdrag är ett ineffektivt sätt att öka sysselsättningen, särskilt då det innebär en betydande och varaktig försämring av de offentliga finanserna”. I vårt budgetalternativ prioriterar vi vanligt folks ekonomi. Vi föreslog en rättvis skattesänkning för vanligt folk som ger lika mycket som regeringens förslag. Vi tycker däremot inte att det är läge för en ytterligare skattesänkning för dem som tjänar över 67 000 kronor i månaden. Vi står inte bakom borttagandet av avtrappningen i jobbskatteavdraget. De pengarna hade kunnat gå till viktigare saker, som att höja barn- och studiebidragen. Den senaste gången barnbidraget höjdes var 2018, som en händelse av en socialdemokratisk regering. Sedan dess har kostnaderna för barnfamiljer rusat, men Sverige är det enda land i Norden som inte har höjt barnbidraget under kostnadskrisen.

Fru talman! Full sysselsättning har en avgörande betydelse för hela befolkningens livskvalitet och för att minska de sociala och ekonomiska klyftorna i samhället. Socialdemokraternas grundsyn är att människor vill jobba. Vår politik strävar efter det goda arbetslivet och att alla som kan jobba också ska jobba. Genom att fler jobbar ökar skatteintäkterna, samtidigt som de offentliga utgifterna minskar.

Vår högsta prioritet är därför att få fler i arbete. Tillväxt, produktivitet och fler jobb är det bästa sättet att öka resurserna till välfärden och skapa reallöneökningar för löntagare. Genom den välfärd som skatterna finansierar skapar vi möjlighet för fler att delta på arbetsmarknaden. Skattefinansierad förskola, fritids och äldreomsorg gör att fler kan kombinera familj och yrkesliv. Skattefinansierade utbildningsinvesteringar höjer produktiviteten och förbättrar matchningen på arbetsmarknaden. Skatteuttaget möjliggör på så sätt ett högt arbetskraftsdeltagande och ett högt välstånd.

Fru talman! Hög facklig organiseringsgrad är en bärande del i den svenska arbetsmarknadsmodellen. År 2018 infördes en skattereduktion för fackföreningsavgiften, men 2019 avskaffades den av riksdagens högermajoritet. År 2022 införde den socialdemokratiskt ledda regeringen en skattereduktion för a-kasseavgiften. Socialdemokraterna anser att även fackföreningsavgiften ska vara avdragsgill på samma sätt som arbetsgivares avdragsrätt för serviceavgiften till arbetsgivarorganisationer.

Fru talman! Behovet av en ny, omfattande översyn av skattesystemet är stort. Vi socialdemokrater vill genomföra en skattereform som skapar förutsägbarhet och rättvisa och som vilar på breda skattebaser. Grunden för översynen är att skillnaden i beskattningen av arbete och kapital åtgärdas, alltså att de allra mest förmögna ska bidra mer. Utöver att bredda skattebasen vill vi höja beskattningen av stora men lågt beskattade kapitalinkomster, göra systemet enklare och mer likformigt samt begränsa möjligheterna till skatteundandragande och aggressiv skatteplanering.

Skattesystemets huvudsakliga uppgift är att säkerställa tillräckliga skatteintäkter för att finansiera välfärden. För att bidra till ett legitimt, rättvist och effektivt skattesystem är det viktigt att skattereglerna är generella med breda skattebaser och enhetliga skattesatser som är väl avvägda gentemot målen för den ekonomiska politiken. Skattesystemet ska ha så få särregler och undantag som möjligt. Det ska i samverkan med den ekonomiska politiken bidra till omfördelning, jämlikhet och jämställdhet.

Ett övergripande mål för att trygga välfärdens finansiering är att skattepolitiken ska ha en bred förankring i befolkningen. Skatt ska betalas efter förmåga och välfärd fördelas efter behov. Progressiviteten ska värnas så att den som har höga inkomster bidrar mer än den som har lägre inkomster, medan alla får ta del av den gemensamma välfärden. Det är så den svenska välfärdsmodellen ser ut.

Avskaffandet av ett flertal skatter samt stora inkomstskattesänkningar har lett till att de som har det bäst ställt ekonomiskt betalar lägre skatter. Kapitalinkomsterna har ökat kraftigt samtidigt som många med höga kapitalinkomster gynnas av omfattande undantag från ordinarie kapitalbeskattning.

Kapitalinkomsterna är mycket ojämnt fördelade jämfört med de andra inkomstslagen. Man kan fråga sig varför kassörskan ska betala en större andel av sin lön i skatt än vad affärskedjans ägare gör. Det går faktiskt inte ihop.

”Skatterna och avgifterna har varit de instrument med vilkas hjälp vi kunnat förvandla vårt land från ett privilegiesamhälle till en välfärdsstat – byggd på solidaritetens och gemenskapens principer.” Så står det i en socialdemokratisk riksdagsmotion från 1978 av Olof Palme, Lena Hjelm-Wallén, Ingvar Carlsson med flera, och det gäller än i dag.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 2 under punkt 2 och reservation 5 under punkt 4.

(Applåder)

Fru talman! Det är lite roligt att jag de senaste gångerna jag stått här i kammaren har fått frågan vad jag ska fråga socialdemokratiska kommunpolitiker runt om i landet om. Jag kan självklart prata med dem, men Sverige har en regering som styr och som har en verklighet att förhålla sig till, och vi ser att skulderna hos Kronofogden ökar.

Jag tycker självklart att de som har begått brott ska betala skadestånd till brottsoffren, men det finns även en stor del hos Kronofogden som inte har begått brott utan har hamnat där för att de inte har haft råd att betala sina räkningar. De har inte haft råd att betala elräkningen. De har inte haft råd att betala hyran. Det tycker jag är ett problem. Där har vi som samhälle misslyckats. Anser inte ledamoten att det är ett problem och att vi borde göra någonting åt det? Är det rätt prioritering att sänka skatten så mycket för höginkomsttagare som ledamoten har varit med och gjort? Jag anser att det är en helt felaktig prioritering.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Eftersom det var en slutreplik får frågorna i inlägget ses som retoriska.)