Jimmy Ståhl (SD) svarade Mattias Ottosson i en replik om Sjöfartsfrågor i debatten ”Protokoll 2025/26:93 Torsdagen den 19 mars” den 19 mars 2026.
Mattias OttossonS· i en replikTack, ledamoten Jimmy Ståhl, för frågorna! Det är alltid lika viktiga frågor som behöver diskuteras. Nej, Sverige har ingen hamnstrategi. Vi skulle behöva en hamnstrategi. Det händer ju liksom ingenting på området.…Fru talman! Sverige är ett exportland. Vår industri, våra jobb och vår välfärd är beroende av att varor kan transporteras till och från vårt land. Nästan allting går via havet. Omkring 90 procent av Sveriges import och export transporteras sjövägen. Ändå är sjöfarten alltför ofta en blind fläck i svensk transportpolitik.
När man läser detta betänkande slås man av hur många avgörande frågor som fortfarande saknar tydligt politiskt besked. Sjöfartsverkets ekonomi är osäker, isbrytarkapaciteten behöver stärkas, hamnarnas roll i transportsystemet är otydlig och Sverige saknar fortfarande en nationell strategi för sina hamnar. Det duger inte för ett land som Sverige, som är beroende av sjöfarten. Sjöfartspolitiken är inte en nischfråga. Den är näringspolitik, beredskapspolitik och i högsta grad säkerhetspolitik.
Fru talman! Det första jag vill lyfta är Sjöfartsverkets situation. Sjöfartsverket ansvarar för några av de mest centrala funktionerna i vårt transportsystem: farleder, lotsning, isbrytning, sjö- och flygräddning samt sjögeografisk information – sjökort, som vi säger på svenska. Det är verksamheter som är helt avgörande för både säkerheten till sjöss och näringslivets transporter.
Men vi vet också att Sjöfartsverket under lång tid haft en ansträngd ekonomisk situation. Intäkterna har pressats samtidigt som kostnaderna ökat. Resultatet har blivit besparingsdiskussioner, höjda avgifter och en osäkerhet kring hur verksamheten ska finansieras långsiktigt. Detta är inte hållbart.
Det här är i grunden samhällskritisk infrastruktur. Precis som vägar och järnvägar är farleder, isbrytning och sjöräddning en del av det som får Sverige att fungera. Ändå finansieras stora delar av denna verksamhet genom avgifter från sjöfarten själv. Det innebär i praktiken att sjöfarten får bära kostnader som egentligen borde vara ett nationellt ansvar. Regeringen har visserligen skjutit till vissa medel, men det handlar framför allt om kortsiktiga lösningar. Sverige behöver en långsiktig och hållbar finansieringsmodell för Sjöfartsverket.
Fru talman! En annan central fråga gäller sjöfartens konkurrenskraft. Den svenskflaggade handelsflottan är i dag betydligt mindre än motsvarigheterna i flera jämförbara länder. Detta är problematiskt. När fartyg flaggas ut förlorar vi inte bara arbetstillfällen och skatteintäkter. Vi förlorar också maritim kompetens och erfarenhet och i förlängningen en del av vår nationella handlingsförmåga. Det gäller särskilt i ett säkerhetspolitiskt läge där transporter kan bli en strategisk resurs.
Därför är det viktigt att Sverige har konkurrenskraftiga villkor för svenskflaggade fartyg. Vissa steg har tagits. Stämpelskatten på fartygsinteckningar har tagits bort, och förändringar i tonnagebeskattningen diskuteras. Jag utgår från att regeringen kommer att lägga fram förslaget, men ännu har det inte skett. De här insatserna är bra men otillräckliga. Sverige måste ha villkor som är minst lika bra som våra nordiska grannländers. Annars kommer rederier att fortsätta att välja andra flaggor.
Fru talman! Detta är inte bara en näringspolitisk fråga. Det är också en beredskapsfråga. Ett land som Sverige behöver ha tillgång till fartyg, sjöfolk och maritim kompetens.
Fru talman! En fråga som ibland får mindre uppmärksamhet men som är helt avgörande är isbrytningen. Varje vinter påminns vi om hur central den är. Sverige har hamnar långt uppe i Bottenviken och Bottenhavet. Därifrån exporteras mycket av svensk malm, svenskt stål och svenska skogsprodukter. När isen lägger sig måste farlederna hållas öppna – annars riskerar exporten att stanna. Isbrytning är därför inte bara en transportfråga. Det är också fråga om industripolitik och beredskapspolitik. I ett säkerhetspolitiskt läge där transporter kan bli avgörande för försörjningen är isbrytningen också en del av Sveriges totalförsvar. Därför bör Sverige säkerställa både investeringar i nya isbrytare och en stabil finansiering av verksamheten.
Fru talman! Jag vill särskilt lyfta upp hamnarnas roll. Sveriges hamnar är dess portar mot omvärlden. Det är där våra exportvaror lämnar landet, och det är där importen kommer in. Hamnarna är också noder där sjöfart, järnväg och väg möts. Trots detta saknar Sverige fortfarande en samlad nationell hamnstrategi. Det är ett problem.
I dag utvecklas hamnar ofta utifrån lokala initiativ och regionala förutsättningar. Det är i grunden positivt. Men eftersom hamnarna samtidigt utgör strategisk nationell infrastruktur behövs även ett nationellt perspektiv. En nationell hamnstrategi skulle kunna identifiera vilka hamnar som är strategiskt viktiga för Sverige, stärka kopplingarna mellan hamnar och övrig infrastruktur, bidra till effektivare godstransporter och stärka beredskapen i transportsystemet samt ge oss bättre planeringsförutsättningar för investeringar i hamnar, farleder och anslutande infrastruktur.
För ett exportberoende land borde detta vara en självklar del av transportpolitiken. Ändå saknar Sverige fortfarande en sådan strategi. Det menar vi socialdemokrater är en brist i regeringens politik.
Fru talman! Sjöfarten spelar också en viktig roll i klimatomställningen av transportsektorn. Genom att mer gods kan transporteras med sjöfart och järnväg kan belastningen på vägnätet minska och utsläppen reduceras.
Sjöfarten har en stor möjlighet att bidra till ett mer hållbart transportsystem, men det krävs också att politiken skapar förutsättningar genom investeringar i hamnar, farleder och effektiva logistiklösningar.
Fru talman! Sjöfarten är ofta osynlig i vardagen. Vi ser lastbilarna på vägarna. Vi ser tågen på järnvägen. Men utan fungerande sjöfart stannar Sverige. Det gäller i vardagen, när industrin exporterar sina varor, men det gäller också i kris och ytterst i krig, när transportförmåga och försörjningssäkerhet blir avgörande.
Därför behöver Sverige en politik som stärker svensk sjöfarts konkurrenskraft, Sjöfartsverkets långsiktiga finansiering, isbrytningsförmågan och hamnarnas roll i transportsystemet. Därför bör Sverige också ta nästa steg och ta fram en nationell hamnstrategi – för svensk industri, för svensk beredskap och för att transportsystemet ska fungera i hela Sverige.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 12.
(Applåder)
Fru talman! Jag har några frågor till Mattias Ottosson.
Mattias Ottosson var tidigare uppe i ett replikskifte med Johanna Rantsi och talade om antalet svenskar i sjöfarten. Där tänkte jag fråga Mattias Ottosson om Socialdemokraterna har någon tanke om hur man ska göra för att fylla fartygen med svenska sjömän. Jag har kontrollerat att Seko sjöfolk har avtalat med arbetsgivaren om antalet anställda och vilka nationaliteter de har. Detsamma gäller Sjöbefälsföreningen. Då kan man fråga Socialdemokraterna om de har intresse av att politiken ska lägga sig i avtalen mellan fackförbund och arbetsgivare. Det hade varit intressant att höra.
Fru talman! Apropå detta med hamnstrategin, som Socialdemokraterna pratar sig varma för, skulle jag vilja påstå att vi indirekt har en sådan när det gäller corehamnar. Där har vi i Sverige i dag av EU utpekade viktiga hamnar som har fördelar. Vi har även comprehensive-hamnar, som också har fördelar men inte riktigt på samma sätt som corehamnarna.
Fru talman! Mattias Ottosson tog upp Sjöfartsverket och finansieringen. Då skulle jag vilja fråga Mattias Ottosson: Hur vill Socialdemokraterna lösa finansieringen för Sjöfartsverket, som i dag är ett affärsverk?
Fru talman! Tack, ledamoten Jimmy Ståhl, för frågorna! Det är alltid lika viktiga frågor som behöver diskuteras.
Nej, Sverige har ingen hamnstrategi. Vi skulle behöva en hamnstrategi. Det händer ju liksom ingenting på området.
Problemet i dag är ju att utbyggnaden och förändringen av Luleå hamn har stannat av. Förändringen och utbyggnaden av Göteborgs hamn har stannat av. Landskrona hamn orkar man inte ens ta tag i. Den frågan ligger bara – det händer ju ingenting! Därför behöver vi ha en strategi där vi talar om vilka hamnar vi ska satsa på. Regeringen agerar inte alls. Det är mycket allvarligt.
Jimmy Ståhl behöver inte lära mig hur svensk fackföreningsrörelse fungerar. Jag är sprungen ur den, och jag tillhör ett parti som är bildat av svensk fackföreningsrörelse. Vi skulle aldrig politiskt lägga oss i avtalsrörelsen.
Men i kristid finns vissa behov. Det är inte så många år sedan det var storkrig i Europa. Det var när min farfar var ung. Då behövde vi krigsseglare. Då behövde vi svenska sjömän på svenska fartyg som kunde försörja landet med de varor vi behövde. Så är det nu också. Det är återigen oroligt i Europa. Vi är beroende av svensk sjöfart, och då behöver vi svenska sjömän på våra fartyg. Det behöver vi ordna.
Problemet i dag är att det går åt andra hållet: Det flaggas in fartyg till Sverige, men det blir färre och färre svenska sjömän. Det är inte bra.
(Applåder)
Och när det gäller Sjöfartsverket: Långbänken måste ta slut! Det borde bli ett vanligt statligt verk som alla andra som finansieras via staten. Sedan kan man naturligtvis ta in avgifter för vissa saker.
Jag tycker också att regeringen i Nationell plan ska se till att köra över Trafikverket så att det blir mer sjöfart i den nationella planen. Isbrytningen, driften av våra svenska isbrytare, borde ligga där. Men senast när statsrådet var i utskottet sa han att handelssjöfarten ska betala isbrytningen. Det tycker jag är fel.
(Applåder)
Fru talman! Vad gäller fackförbunden kan jag säga att även sverigedemokrater har stor erfarenhet av fackligt arbete. Det har jag själv.
Men där är ju ett dilemma; det håller jag med Mattias Ottosson om. Jag hade gärna sett 100 procent svenska anställda på svenskflaggade fartyg. Där är vi överens. Problemet i dag är att vi har alldeles för få sjömän. Men med tanke på den inflaggning som sker har vi dock stora möjligheter att få utbildningsplatser, praktikplatser med mera, liksom att man som äldre kan mönstra på och bli sjöman – att göra en kursändring senare i livet. Det är ju helt underbart.
Inte fasen vet man vad man vill bli när man är skolungdom eller gymnasieelev. Jag visste inte det. Jag blev hamnarbetare och var nöjd med det. Jag hade gärna blivit sjöman, men tyvärr hade jag defekt färgseende och fick stanna i land.
Framför allt tror jag inte att en svensk sjöman som utbildar sig sent i livet är en säkerhetsrisk. Vi har gott säkerhetsomdöme i Sverige. Jag tror att svensk sjöfart är bland de säkrare i världen. Vi har ett säkerhetstänk, och det får vi med oss med bröstmjölken.
När det gäller hamnstrategi tror jag absolut att corehamnar ger en utökad möjlighet, framför allt när det gäller utbyggnader och satsningar på infrastruktur. De är Sveriges fem största hamnar. Det är de viktigaste hamnarna som är utpekade som corehamnar. Indirekt har vi en hamnstrategi.
Vad gäller Sjöfartsverket tycker jag personligen att det är mycket olyckligt att det är ett affärsverk. Det är inte bra som det ser ut i dag.
Fru talman! Jag tror också att utbildning är viktigt för att vi ska få fler svenska sjömän. Jag tror att vi kan effektivisera och förbättra utbildningen på många sätt, både när det gäller ungdomar och när det gäller vuxenutbildningen. Men jag tycker inte att man i den typen av utbildningar ska stänga möjligheten till högre utbildning.
Jag tror också att det är viktigt att man känner att man kan göra karriär om man går till sjöss, precis som i vilket annat yrke som helst. Då blir det svårare om man stänger dörrarna. Där bör man fundera på hur man jobbar med utbildning, så att det också blir möjligt att göra karriär till sjöss. Den som har varit matros kanske vill få möjlighet att bli befäl på fartyget så småningom och på så sätt bidra till svensk sjöfart.
Jag tycker också att vi ska vara försiktiga med att ta bort språkkravet. På svenska fartyg ska vi prata svenska, tycker jag. Jag förstår att man måste prata engelska också, men det ska inte bara vara engelska. Att ha krav på att man ska tala svenska är också ett sätt att trycka på för att vi ska få fler svenska sjömän på svenska fartyg. Det tycker jag är bra.
Sist men inte minst – jag ska egentligen inte lägga mig i den frågan – är det klart att om svenska sjömän får bättre betalt blir de också fler.
Jag delar inte ledamotens syn att vi sköter hamnverksamheten på ett bra sätt. Vi skulle verkligen behöva få fram en hamnstrategi där staten tar ett huvudansvar. Sedan ser jag mycket positivt på de lokala initiativ och den regionala utveckling som sker när det gäller Sveriges hamnar. Jag är inte av uppfattningen att vi ska förstatliga hamnar, men det handlar om att få till stånd farleder och anslutningar till hamnarna på landsidan. Då måste vi välja ut några hamnar som är de viktiga. Kanske handlar det om några fler än de fem corehamnarna.
(Applåder)