Josef Fransson (SD) svarade DANIEL VENCU VELASQUEZ CASTRO i en replik om Näringspolitik i debatten ”Protokoll 2025/26:91 Tisdagen den 17 mars” den 17 mars 2026.
DANIEL VENCU VELASQUEZ CASTROS· i en replikDet här är fascinerande. Det är som att Sverigedemokraterna ger oss en lista på vilka företag som definitivt inte ska få stöd från den svenska staten. Jag begriper faktiskt inte hur ett parti som tidigare ändå har värnat…Fru talman! I dag debatterar vi som sagt näringsutskottets betänkande 14, Näringspolitik. Jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Jag vill alldeles särskilt yrka avslag till Vänsterpartiets reservation 2 där man under rubriken företagsfrämjande vill avbryta ett samarbetsprojekt med Israel och kallar landet för en ockupationsstat. Vänsterpartiets ständiga flirtande med den växande islamofascistiska och antisemitiska rörelsen är djupt oanständigt. Vänsterpartiets agerande försvårar livet för svenska judar, och det är svårt att se det som annat än avsiktligt.
Fru talman! Länge har företagens regelbörda, det vill säga kostnader för regler och administration, varit ett fokusområde för Sverigedemokraterna. Under många år tog vi kommandot i dessa frågor och såg till att de diskuterades och debatterades, när andra partier tappat styrfarten i ämnet. När jag ser tillbaka på den motion som Sverigedemokraterna skrev 2016 kan jag inte vara annat än ganska nöjd. Då pratade Sverigedemokraterna om att systematisera regeringens och förvaltningsmyndigheternas arbete med regelförenkling.
I juni 2024 inrättades Förenklingsrådet, som väl kan anses jobba med precis detta. Rådet ska bland annat inhämta och analysera förslag på förenklingsåtgärder från näringslivet och andra intressenter, identifiera och analysera områden av särskilt intresse för näringslivet ur ett förenklingsperspektiv och lämna konkreta och genomarbetade förslag till regeringen. Detta torde vara ljuv musik i öronen på varje företagare i Sverige.
Fru talman! Resultatet har inte låtit vänta på sig. Efter ett förslag från nämnda råd tar nu Sverigedemokraterna och regeringen bort det gamla matkravet för alkoholservering. Därmed försvinner såväl kravet på eget kök och lagad mat som onödiga regler om sittplatser och drinkbarer. Det faktum att vi inrättat Förenklingsrådet och att rådet därefter har utrett och föreslagit denna reform är inget annat än en stor triumf. Detta handlar inte bara om små, tekniska justeringar; det här är en riktig gamechanger för hela restaurang- och nöjesbranschen.
Enligt Förenklingsrådets utredning innebär reformen kostnadsbesparingar på upp till 3,9 miljarder kronor årligen för branschen – inga dyra kök som står halvtomma, ingen obligatorisk kockpersonal under lågtrafik, kraftigt minskat matsvinn och mer flexibel bemanning.
För en enskild restaurang tros besparingarna kunna ligga på uppemot en halv miljon kronor per år, pengar som i stället kan investeras i nya koncept, bättre service och lägre priser för gästerna. Utan matkravet kan entreprenörer testa nya idéer som i dag kvävs av nämnda regelkrångel, till exempel rena vinbarer, specialiserade cocktailhak, popup-evenemang och mycket annat som kan fokusera på upplevelser i stället för stekos. På mindre orter i Sverige kan det mycket väl handla om att den första samlingsplatsen med rättigheter kan slås upp.
Vi kan nu se fram emot mötesplatser där människor kan träffas, umgås och skapa minnen utan att staten tvingar på någon dyr kökspersonal som man inte behöver. Sverigedemokraterna och regeringen levererar här precis det vi har lovat: färre regler, mer tillväxt och ett modernare näringsliv.
Fru talman! Just nu pågår dramatiska omvärldshändelser som har en tydlig påverkan inte minst på svenskt näringsliv. Gällande detta har vi kanske i denna kammare liten eller ingen möjlighet till påverkan, åtminstone inte i vårt utskott. Därför tänkte jag faktiskt lämna det därhän och i stället ägna min tid åt något som vi tyvärr inte heller har någon nämnvärd möjlighet att påverka, nämligen EU och Bryssel och den byråkratiska maskin som EU har vuxit fram till och som stryper Europas näringsliv med pålagor och regelverk.
Det som en gång såldes in som en frihandelsunion har i stället blivit en byråkratisk koloss, ett byråkratiskt monster som inte minst med sin klimat och energipolitik forcerar ut industriell tillverkning ur vår ekonomi, naturligtvis helt utan någon som helst nytta eftersom vi i stället importerar sakerna från mindre nogräknade länder.
Ser vi på den ekonomiska utvecklingen och jämför oss exempelvis med USA kan vi konstatera att EU:s bruttonationalprodukt 2008 var ungefär 10 procent större än USA:s. I dag är den ungefär 35 procent mindre. Under samma tidsperiod har Kina genomgått en dramatisk ekonomisk tillväxt och mer än fyrdubblat sin ekonomi. I sammanhanget kan det vara intressant att påpeka att för varje ton EU har minskat sina koldioxidutsläpp med har Kina ökat sina med 5 ton under samma tidsperiod.
Vår geopolitiska relevans krymper och icke-demokratier ges muskler. Det är oroväckande.
Fru talman! Jag lämnar EU för stunden och ska i stället ta upp några saker som vi ändå kan och bör göra något åt här i Sverige. Någonting man ser i dagens Sverige är att vi tycks vara oförmögna att lära av Stålverk 80, Svenska Varv AB, Sekab och etanolinfrastrukturen och nu senast Northvolt. Jämte dessa har vi ytterligare exempel på bubblor som bara väntar på att spricka.
Om och om igen tar politiken på sig rollen att välja ut industrier och sedermera pumpa in subventionsmiljarder. Det här kostar betydligt mer än bara de miljarder staten plöjer ned. Dels finns det alternativkostnader, pengar som man hade kunnat använda exempelvis till skattesänkningar, vilket hade lyft det övriga näringslivet, dels ser vi hur kommuner skuldsätter sig upp över öronen, hur företag och underleverantörer följer med i fallet, hur pensionspengar går upp i rök och hur privatpersoner hamnar i kläm.
Det finns osunda drivkrafter i dessa projekt. Politiker agerar inte sällan i synergi och låter sig synas och fotograferas i flådiga sammanhang med bandklippningar och första spadtag, detta samtidigt som bidragskapitalisterna som tar emot alla stöd tillåts bli förmögna utan att behöva riskera egna pengar eller ens uppvisa något resultat.
De politiska och de bidragskapitalistiska synergierna visar sig även när före detta politiker ogenerat låter sig anställas i dessa bidragstunga bolag. Den före detta S-ministern Anders Sundström är ett av de mer kända fallen med ett nätverk som har kunnat utnyttjas av såväl Northvolt som Stegra och där han beskrivs som brobyggare mellan politiken och bidragsbolagen. Ett annat tydligt fall är när den före detta S-ministern Ibrahim Baylan blev lobbyist åt nämnda Stegras storägare Harald Mix. Det finns mycket att säga om detta.
Fru talman! När Northvoltkonkursen blev ett faktum visade det sig att ingen egentligen hade någon samlad bild av samhällets totala insatser och risk. Från politiken nästan tävlade man om att kasta mest pengar på dessa svajiga projekt. Inte heller ställdes det några kritiska frågor från public service, som snarare hejade på bidragskarusellen. Så här kan vi bara inte ha det.
Ett enkelt sätt att åtminstone försöka få detta att gå i rätt riktning är att öka transparensen och tillämpa EU:s prospektförordning på privata bolag som söker offentligt stöd över en viss gräns. Prospekten, som då blir offentliga, innehåller detaljer om bolaget, dess ägare, avtal, jäv och strategier, och man får möjlighet att utkräva ansvar vid felaktigheter. Så ser det tyvärr inte ut i dag. Men det här är väl ändå det minsta man kan begära – eller vad tycker ni?
Fru talman! En sista sak jag vill nämna i all hast är problematiken med den växande korruptionen och kriminaliteten. Vi ser hur företagare på en lång rad mer eller mindre kreativa sätt utsätts för brott från den organiserade brottsligheten. Vi ser också hur den organiserade brottsligheten använder företag som brottsverktyg mot staten, medborgarna och andra företagare.
Detta är ett stort och brett ämne som kräver en lång rad åtgärder, och jag menar därför att man från regeringens sida bör se på dessa frågor som en större helhet. Det är något som jag tror att vi alla här inne tvingas ta tag i under nästa mandatperiod.
I detta anförande instämde Johnny Svedin (SD).
Fru talman! Tack, Josef Fransson, för anförandet!
Jag skulle säga att anförandet var en illustration av den skepsis som finns hos Sverigedemokraterna till våra klimatmål och till den svenska industrin, som i alla fall tidigare växte sig stark och konkurrenskraftig.
Sverigedemokraterna har varit kritiska till industrietableringar, och Josef Fransson kallade företag som tar del av statliga stöd för bidragsentreprenörer. Jag kan upplysa Josef Fransson om att regeringen fortsatt ger stöd till företag i Sverige. Vi hörde Josef Fransson yrka bifall till förslaget i betänkandet. Det är alltså en politik som han själv för.
Sverigedemokraterna har ändock gjort till sin paradgren att kritisera svensk industri, svensk innovationskraft och de stöd som industrin behöver och får för att kunna klara sig i den allt hårdare konkurrens vi ser från omvärlden.
Den svenska industrin halkar efter. Många företag går i konkurs, och omställningen stannar av. Regeringen har lovordat koldioxidinfångning, men vi har nu sett att detta inte går enligt plan för att man inte är beredd att riskdela på det sätt som skulle behövas.
Min fråga är: Är detta det som Sverigedemokraterna vill se? Vill ni se ökade utsläpp, låg tillväxt och hög arbetslöshet?
Det förefaller mig svårt att förstå hur Sverige ska kunna konkurrera om det inte är inom klimatomställningen. Jag skulle vilja få lite klarhet i hur Sverigedemokraterna tror att Sverige kan konkurrera om det inte är just inom klimatomställningen.
Fru talman! Det är inte minst lite talande att Socialdemokraternas ledamot sätter likhetstecken mellan industriell utveckling, företag och innovation och bidragskranar.
Svensk industri är inte baserad på några bidragskranar. Våra svenska kronjuveler, som många kallar de stora företag som växte fram under 1900-talet, byggde på uppfinningsrika människor och innovationer. De sålde en produkt som någon ville ha, och därav kunde företagen växa.
Nu gör vi precis tvärtom. Vi ska bidra med skattemedel och pumpa in miljarder efter miljarder i produkter som ingen egentligen är villig att köpa. Det är det som är hela poängen; annars hade näringslivet självt tagit hand om det här.
Första gången jag hörde om Hybritprojektet var min reaktion och min första fråga: Jaha, men vad kostar det här? Vem ska betala? Och vi har kanske inte sett slutet på Hybritprojektet än. Om Stegra följer samma mönster som Northvolt har vi ytterligare en gigantisk konkurs med stora efterverkningar framför oss. Det blir återigen ett stort politiskt luftslott som kommer att dra ned både vissa kommuner, människor som har investerat sina egna pengar och företag som har investerat.
I slutänden är det precis detta vi gör: Vi driver ut Europas industri från Europa, och sedan importerar vi från mindre nogräknade länder såsom Kina. Som jag sa har Kina alltså fyrdubblat sin ekonomi baserat på kolkraft. Jag tror inte, fru talman, att klimatet har någon särskilt stor nytta av att vi jobbar så här i Europa.
Fru talman! Det här är fascinerande. Det är som att Sverigedemokraterna ger oss en lista på vilka företag som definitivt inte ska få stöd från den svenska staten.
Jag begriper faktiskt inte hur ett parti som tidigare ändå har värnat svensk tillväxt, alltså Moderaterna, kan samarbeta med ett parti som i riksdagens kammare pekar ut vissa företag och säger att de inte ska få stöd, att vi inte tror på dem och att de ska ut.
Jag tycker inte att det är seriöst. Jag tycker att det är farligt för svensk industri, och jag tycker inte att det är så man debatterar i kammaren, fru talman.
Låt oss gå tillbaka till den svenska industrin. Satsningarna behövs. OECD har sagt att staten måste riskdela i de nya marknader som växer fram eftersom näringslivet underinvesterar i den typen av risk. Detta är uppenbart för alla.
Varför behöver vi då göra det? Jo, om vi ska ha en omställning där man inte gör avkall på människors sätt att leva behöver vi ha en industri som ganska snabbt går till nettonollutsläpp – om man nu tror att klimatkrisen är på riktigt och att vi behöver göra något.
Men man kanske inte tror på detta, och man tror inte att det snart inträffar en klimatkatastrof. Det är väl okej, men då är min fråga: Hur ska Sverige bli konkurrenskraftigt om vi gör oss beroende av fossila drivmedel som vi inte har?
Det är ingen naturresurs som Sverige har. Det vi har är fossilfri el, gruvor och annat som behövs i klimatomställningen. Vi har naturresurser som vi kan använda oss av i klimatomställningen.
Fru talman! Jag fick inte svar på min fråga. Vilken industri är det Sverigedemokraterna vill se om man nu inte tror på klimatomställningen? Man kan kalla det för nyindustrialiseringen eller vad man vill, men jag väljer att kalla det för klimatomställningen. Hur ska Sverige bli rikare om vi gör oss beroende av naturresurser som vi inte har?
Fru talman! Det är fascinerande att höra detta. Det framstår nästan som att Socialdemokraterna absolut inte tror på marknadskrafter, utan att det är regeringen som ska sätta ramarna på en väldigt noggrann detaljnivå. Det är i alla fall den uppfattning som jag får.
Det är inte minst lustigt när Daniel Vencu Velasquez Castro säger att Sverigedemokraterna vill lista ett antal företag som inte ska få stöd. Det är ett totalt omvänt resonemang!
Det här handlar om generella spelregler för alla företag. Det handlar om att man från politikens sida inte ska peka ut vilka företag som ska gå vinnande ur en viss sak. Vi har begått detta misstag om och om igen – med varvsindustrin, stålindustrin och etanolindustrin, som man trodde skulle ta över från bensinen. Sedan gick det, som alla vet, åt skogen med flera tiotals miljarder in i ett svart hål. Hade vi i stället använt de pengarna till generella lättnader, exempelvis skattelättnader för att driva företag i Sverige, hade företagen med stor sannolikhet blomstrat på ett helt annat sätt än vad de gör i dag.
Vi kan prata om klimatomställning här i Sverige och att vi ska göra vår läxa. Men det gör vi ju nu genom att återställa den kärnkraft som Socialdemokraterna så olyckligt lade ned. Den var bra för klimatet. Då kan vi producera saker i Sverige med väldigt bra klimatprofil. Men när vi forslar bort vår industri till Kina blir resultatet det motsatta.
Fru talman och ledamoten Fransson! Ledamoten inledde med att peka på en av våra reservationer, reservation 2, säkert med avsikten att få en replik. Ledamoten sa att den var en provokation. Jag vill hävda att det är en provokation när en ledamot från ett parti som har kommit till och vuxit fram med hatet mot judar som grund kommer och anklagar mig för att provocera när jag talar om ett handelsavtal, något man använder i världen för att sätta press på länder som man inte tycker spelar med de regler vi har satt upp i världen.
Jag tycker att Israel är ett bra land. Det finns mycket bra där. Men ledningen i det landet beter sig illa i dag och har så gjort i decennier.
Har ledamoten någon gång träffat människor som varit vid Israels checkpoints på 80-talet och sett hur man behandlade palestinier och hur de nedvärderades? Jag hoppas att ledamoten någon gång träffar de här människorna och pratar med dem.
Jag är inte ute efter att söka konflikter, men handelsavtal har alltid använts. Man använder dem i dag. Det vore på sin plats att visa att det som landet nu håller på med inte är okej. Det är brott mot mänskligheten och mycket annat. Nu får de också god hjälp av en stor stat på andra sidan Atlanten.
Jag vill bara höra vad ledamoten tycker om sitt eget partis grund och tillkomst. Det kom ju till utifrån hatet mot judar.
