Amanda Palmstierna (MP) svarade Rashid Farivar i en replik om Associationsrätt i debatten ”Protokoll 2025/26:87 Onsdagen den 11 mars” den 11 mars 2026.
Rashid FarivarSD· i en replikJag tackar ledamoten Amanda Palmstierna för svaret. Skillnaden mellan Miljöpartiets syn och Tidösidans syn är att vi inte vill tvinga på företagen omöjliga uppgifter. Vi ger de företag som inte har hunnit komma i kapp…Fru talman och ledamöter! Synen på konkurrenskraft har utvecklats över tid. Gammaldags konkurrenskraft fokuserar enbart på låga kostnader, volymer och produktionseffektivitet och har ett ensidigt fokus på regelförenkling medan modern konkurrenskraft fokuserar på hög kompetens, innovation och att skapa unika värden och förmåga att hantera komplexa globala värdekedjor i en osäker omvärld.
Fru talman! Tidöregeringen har missat unika chanser att stärka Sveriges moderna konkurrenskraft. När lagen om tillbörlig aktsamhet, den som ibland kallas företagslag för mänskliga rättigheter, klimat och miljö, förhandlades i EU menade en grupp svenska företag att Sverige, alltså Tidöregeringen, riskerade att underminera den utveckling som har skett vad gäller att företag ska ta ansvar för klimat och miljö och mänskliga rättigheter.
Företagen skrev ett offentligt brev till näringsminister Ebba Busch. Bakom brevet stod bland annat Ericsson, Ica, Ikea och Volvo Cars. De vädjade till näringsministern att inte lobba för de här drastiska försämringarna. Men, fru talman, näringsministern lyssnade inte. Tidöregeringen nådde framgång med sitt lobbande för drastiska ambitionssänkningar.
Likadant gjorde man med lagen om hållbarhetsrapportering. Tidöregeringen har också lobbat för att lagen ska skjutas upp, ett så kallat stop the clock, för att drastiska försämringar ska kunna göras. I EU har ambitionsnivån också rullats tillbaka när det gäller många olika hållbarhetslagar.
Tidöregeringen visar inget ledarskap i EU för klimat och miljö eller för mänskliga rättigheter. Man vattnar ur och försenar såväl i EU som på hemmaplan. Det blir ett race to the bottom.
Förra mandatperioden visade den rödgröna regeringen ledarskap och drev på i EU för en stark lagstiftning för mänskliga rättigheter, klimat och miljö och en stark lagstiftning för hållbarhetsrapportering.
Fru talman! Vi i Miljöpartiet tycker att Sverige ska ta ledningen och driva på i EU och inte acceptera en drastisk sänkning av hållbarhetsambitionerna som kallas för regelförenkling. Regelförenkling är okej om man kan bibehålla kvalitet och klimat- och miljökrav. Men här handlar det inte om det. Man kallar det för regelförenkling, men egentligen är det drastiska ambitionssänkningar.
Industrin står för en stor del av Sveriges territoriella växthusgasutsläpp och behöver ställa om till fossilfrihet. Klimatomställningen i Sverige är till nytta för såväl klimatet som svensk konkurrenskraft och svensk ekonomi. Men det behövs långsiktiga spelregler som gör klimatomställningen möjlig och förutsägbar.
Sverige borde därför vara en stark röst i EU och verka för ett EU-regelverk som stärker företags hållbarhetsredovisning och för en företagslag för klimat, miljö och mänskliga rättigheter. Småföretag behöver såklart stödjas i arbetet med att ställa om, inte genom att man helt och hållet tar bort detta utan genom olika typer av kompetenssatsningar. Sverige har en historia av att jobba på detta sätt, så det är inga konstigheter. Regeringen borde därför ta nödvändiga initiativ för att ge företagen ett sådant kompetensstöd.
Fru talman! Långsiktiga spelregler för klimatomställningen i Sverige och EU kombinerat med kompetensstöd till små företag hade kunnat stärka Sveriges långsiktiga konkurrenskraft, minska klimatutsläppen och minska vår sårbarhet och utsatthet för händelser i omvärlden. Vi lever ju i en orolig tid. Men Tidöregeringen har försuttit denna chans.
Därmed yrkar jag bifall till reservation 7.
Fru talman! Jag tackar ledamoten Amanda Palmstierna för anförandet.
Jag ska inte ställa någon fråga om reduktionsplikten, utan jag ska ställa en fråga om hållbarhetsrapporteringen. Miljöpartiet vill ha strängare regler för företag när det gäller hållbarhetsrapportering. Man vill ha en strängare tolkning av EU:s direktiv om hållbarhetsrapportering och due diligence. Miljöpartiet vill att alla företag oavsett storlek ska redovisa sin klimatpåverkan. Man vill utöka och skärpa kraven på hållbarhetsrapporteringen.
I dag befinner vi oss i hyperkonkurrens med Kina och USA. De har ingen respekt för dessa regler, och våra företag kommer inte att kunna konkurrera med internationella aktörer om vi belastar dem med en mängd administrativa bördor. Hur menar ledamoten att dessa administrativa bördor gynnar företagens konkurrenskraft internationellt gentemot Kina och USA? Det handlar ju om EU mot Kina och USA. Regionaliseringen har också blivit väldigt påtaglig sedan Donald Trump tog över i Vita huset.
Fru talman! Det var tråkigt att vi inte kunde fortsätta att debattera reduktionsplikten, så vi får helt enkelt prata om de andra hållbarhetslagarna.
När det gäller de små företagen tyckte jag att jag var tydlig i mitt anförande. Här behövs det olika typer av kompetensstöd så att det går att göra detta på ett enkelt vis. Det behövs också nyanser och skalor i regelverket. Vi vill inte ha superhårda krav på de riktigt små företagen, utan här behövs det gummiband i regelverket.
Hur stärker detta stora företags konkurrenskraft? Den frågan hade man kunnat ställa till företagen själva, eller så hade man åtminstone kunnat lyssna på företagen när de vände sig till näringsministern. De ville inte att due diligence-förslaget skulle försämras eftersom de låg långt fram i detta arbete, vilket stärkte deras konkurrenskraft. Om man inte vill lyssna på Miljöpartiet i denna fråga, varför inte lyssna på företagen i stället och höra deras syn på det? Det är sorgligt att Tidöregeringen inte lyssnar på de här proaktiva, tunga och välkända svenska företagen.
Fru talman! Jag tackar ledamoten Amanda Palmstierna för svaret.
Skillnaden mellan Miljöpartiets syn och Tidösidans syn är att vi inte vill tvinga på företagen omöjliga uppgifter. Vi ger de företag som inte har hunnit komma i kapp andrum och därmed möjlighet att komma i kapp. Annars kommer regelbördan att göra att de går i konkurs.
Så till ett annat område, nämligen kvotering till bolagsstyrelser och mångfaldsrapportering. Den rödgröna regeringen ville tvinga bolagen att kvotera in 40 procent kvinnor i sina styrelser, och man ställde ett ultimatum: Om bolagen inte nådde denna nivå skulle man lagstifta. Man ville detaljstyra vilka personer som skulle sitta i styrelsen, inte bara vad gällde kön utan också vad gällde utbildning och bakgrund.
På vilket sätt signalerar faktorer som en person inte har valt själv, till exempel kön, etnicitet, bakgrund, hudfärg och hårfärg, dennes kompetens och färdigheter att sitta i en styrelse eller vara anställd i ett företag? För mig är meritokrati och personlighet viktigast. Hur styr faktorer som kön, etnicitet med mera en persons lämplighet att sitta i en styrelse eller vara anställd i ett företag?
Fru talman! Jag tackar ledamoten Farivar för den nya frågan.
När det gäller kvotering är vi nog ändå överens om detta med meritokrati. Miljöpartiet ser strukturella problem, och rapporter och undersökningar visar att trots hög kompetens sitter inte tillräckligt många kvinnor i styrelser. Indirekt kvoteras alltså män med lägre kompetens in. Det vi vill uppnå är alltså riktig meritokrati. Det förekommer diskriminering på grund av kön, ålder och mångfald. Många undersökningar visar detta.
Det allra bästa är om företagen själva kan komma till rätta med detta och jobba strukturellt för att komma bort från diskriminering. Men om vi år efter år ser att det inte fungerar och att kvalificerade kvinnor inte kommer in i styrelser på grund av sitt kön måste något göras. Vi ser att det finns en strukturell diskriminering, och den vill vi komma åt så att det blir verklig meritokrati.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 12 mars.)