Fredrik Olovsson (S) svarade Tobias Andersson i en replik om Energipolitik i debatten ”Protokoll 2025/26:82 Onsdagen den 4 mars” den 4 mars 2026.
Tobias AnderssonSD· i en replikDet är en sak om Socialdemokraterna ”kräver” att vi gör någonting, och det är en annan sak för Socialdemokraterna att budgetera för andra lösningar än dem som finns på plats. Det hade varit enklare att förklara för…Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.
Som bekant samordnar vi inom Tidöpartierna energifrågorna, varför Sverigedemokraterna inte har några reservationer i detta betänkande. Faktum är att energifrågorna var ett av de områden där våra fyra partier fattade tycke för varandra först. Kanske var det för att frågans natur inte var lika känslig som vissa andra. Kanske var det för att den gemensamma kritiken mot den nuvarande oppositionens dåvarande politik på området enade oss. Vi hade en situation där det kanske var lätt för en sverigedemokrat och en moderat att finna varandra i kritiken mot den energipolitik som S, påhejade av Miljöpartiet, stod för där och då. Det var enkelt att inse att den politiska nedläggningen av kärnkraften och de konsekvenser den fick för vårt elsystem, tillsammans med den förnybarhetshets som hade rått under längre tid, var någonting osunt.
I den kritiken, som sedan kom att sättas på pränt av Riksrevisionen, fann våra fyra partier varandra. Och faktum kvarstår: Det var dessa fyra partier som gemensamt turnerade runt inför förra valet i den gemensamma energibussen, vilket sannolikt gav energi för valrörelsen och sedermera åt Sverige efter valdagen.
Det må finnas nyansskillnader mellan oss i energifrågorna, men detta har ändå varit ett av de politiska områden som det sannolikt varit enklast att samarbeta kring under de här åren.
Det är minst sagt mer än vad man kan säga om oppositionspartiernas energipolitik, fru talman. I den budgetdebatt vi hade här för ett tag sedan rörande utgiftsområde 21 Energi, till exempel, skilde det många miljarder mellan de fyra partiernas satsningar eller besparingar på det energipolitiska området. Tittar man i det betänkande vi debatterar i dag ser man förvisso vissa samskrivningar från de fyra oppositionspartierna, men det finns också en stor mängd områden där man kanske trodde att de borde kunna skriva ihop sig men där de ändå har gemensamma reservationer. De rör vindkraft, solkraft, bioenergi av olika slag och många andra av de andra reservationspunkterna som återfinns i betänkandet.
Som väljare kanske man tänker att det finns en politik från Tidöpartierna och en politik från oppositionspartierna, men då är det bara att titta på detta betänkande och inse att inte ens i de frågor som det borde vara enklast för oppositionspartierna att tycka lika i tycker man lika. Då hade de inte haft egna reservationer i punkt efter punkt, utan då hade de lyckats samskriva dessa och visat på enighet i en av de för väljarna viktigaste frågorna.
Nog om detta för tillfället.
Låt oss i stället titta tillbaka. Det här är den sista energipolitiska betänkandedebatten utifrån de motioner som väcktes under allmänna motionstiden den här mandatperioden. Då kan det också vara värt att poängtera lite av det vi har åstadkommit på temat. Även om jag som sverigedemokrat, ny till konsten att vara med och styra och påverka ett land, kan tycka att det inte riktigt går i det tempo jag hade önskat är det värt att belysa att vi kommer att leverera på alla punkter rörande energi som återfinns i Tidöavtalet.
Det får ändå sägas, fru talman, att detta är något nytt i svensk politik, nämligen att fyra partier kan komma överens. Strax efter valdagen presenterade vi för väljarna, journalisterna och andra vad vi hade tänkt göra under de kommande fyra åren och att vi hade en majoritet för att göra det. Sedan gjorde vi faktiskt det vi sa att vi skulle göra. Jag vet inte när det skedde tidigast i den utsträckning eller med den konsekvens som det har skett de här fyra åren. Vi har naturligtvis haft många majoritetsregeringar genom åren, om vi backar bandet något. Men sällan hade de så tidigt en så tydlig politisk ambition med så identifierbara politiska punkter som dem vi nu kan följa upp leveransen på. Vi har inte tidigare sett detta i den omfattning eller med den framgång som Tidöavtalet har renderat, inte minst på det energipolitiska området.
Låt mig nämna något. Vi har ändrat de energipolitiska målen i hur vårt elsystem ska vara utformat till att nu faktiskt inkludera kärnkraft, alltså 100 procent fossilfritt i stället för förnybart till 2040. Vi har fått på plats ett leveranssäkerhetsmål som ställer krav på att vi ska kunna ha den konsumtion som behövs på den plats man önskar och därmed säkerställa produktionen och ett nät som klarar av att föra över det producerade.
Det finns nu planeringsmål. På det temat jag var inne på, kopplat till oppositionens olika åsikter, noterar jag hur det ser ut när de olika oppositionspartierna får titta på vad de skulle vilja ha i delmål för det planeringspolitiska målet som vi har satt upp. Jag såg inget i den centerpartistiska reservationen. Socialdemokraterna vill ha 60 terawatt ny elproduktion fram till 2030. Vänsterpartiet vill ha 70, och Miljöpartiet vill ha 100. Vi pratar här om stora volymer i differens mellan de andra politiska partierna i denna kammare, fru talman, till skillnad från regeringen och Sverigedemokraterna som sätter upp ett långsiktigt mål, talar om för Sveriges näringsliv vad vi vill och sedan skrider till verket för att möjliggöra detta.
Vi har också rivit upp de hinder som tidigare regeringar har implementerat i svensk lagstiftning och byråkrati för att stoppa nyinvesteringar i kärnkraft. Vi har satsat på forskning och innovation på det energipolitiska området. Vi har stoppat Hansa Powerbridge för att minska överföringskapaciteten till kontinenten, och därmed har vi räddat elpriserna något i södra Sverige. Vi har stärkt mandatet till Energimarknadsinspektionen för att kunna granska den monopolställning som elnätsbolagen har. Vi har ökat den installerade produktionskapaciteten och höjt effektbalansen. Vi har sänkt energiskatten på el detta år med hela 6 miljarder. Det kanske man inte tänkte på när vi hade en för tillfället hög elräkning i januari, men vi har alltså sänkt energiskatten på el med ungefär 10 öre.
Vi har också säkerställt att Öresundsverket och Karlshamnsverket inte monteras ned och skeppas i väg. I stället finns de på plats och stöder vårt elsystem. Vi har satsat miljarder på Kraftlyftet för närtida effekthöjningar runt om i Sverige. Vi har förenklat såväl regelverk som tillståndsprocesser på området. Ett högkostnadsskydd finns på plats i årets budget, och vi håller på att rädda de svenska flaskhalsintäkterna från EU:s byråkrati – där man försöker tillskansa sig dessa. Vi har stoppat miljöprövningarna av vattenkraften, för att säkerställa att vi inte går miste om denna fantastiska funktion i vårt elsystem. Vi fortsätter arbetet med att säkerställa goda konkurrensvillkor för vattenkraften även i framtiden.
Mycket mer sker på området. Det här var ett axplock. Men vi behöver naturligtvis få fortsatt förtroende att leverera på området, och det kommer att förbli en av de viktigaste frågorna fram till valdagen.
Fru talman! Jag tackar Tobias Andersson för anförandet.
Jag tror att många som lyssnar på en energipolitisk debatt med den bredd som vi har i dag verkligen undrar vad det stora partiet i regeringsunderlaget har att säga om den situation vi befinner oss i nu. Budskapet i höstas från energiministern var att ingen ska behöva stå ensam med stora elräkningar under vintern. Många svenskar trodde säkert också på Tidöpartierna när löftet gavs.
Nu kommer i dagarna återigen en ny elräkning, en ny smocka efter förra månadens smocka. Men det är inte bara elpriset som driver upp elräkningarna, utan till det kommer stora höjningar av elnätsavgifter. Ovanpå detta får många svenska familjer också stora kostnader för effektavgifter.
Socialdemokraterna har återkommande krävt att elstödet ska aktiveras och att effektavgifterna ska pausas. Mina två frågor till Tobias Andersson är enkla: Varför har ni inte pausat avgiftshöjningarna? Varför vägrar ni att aktivera elstödet?
Fru talman! Det är en sak om Socialdemokraterna ”kräver” att vi gör någonting, och det är en annan sak för Socialdemokraterna att budgetera för andra lösningar än dem som finns på plats.
Det hade varit enklare att förklara för väljarna att om vår budget vunnit gehör i riksdagens kammare hade högkostnadsskyddet för el trätt i kraft. Det hade dock byggt på att man hade satsat pengar på det i sin budget. Det hade varit rimligt, och jag hade gärna haft den debatten. Ska vi lägga det på genomsnittspriset, och stödet kickar in på 1,50 eller under? Jag tycker att det finns goda skäl att lägga det under 1,50, men det är fortfarande ett faktum att man inte har pushat för detta i budgetdiskussioner eller i egna budgetförslag från Socialdemokraterna.
Det är lätt att fråga sig varför stödet inte kommer, men Fredrik Olovsson vet hur stödet är utformat. Det är utformat så att ett genomsnittspris för en elkonsument som under en månad överskrider 1,50 kronor per kilowattimme innebär att konsumenten får ett elstöd. Det finns i budgeten. Där ligger 1 miljard och skvalpar med noteringen att det kan komma att tillskjutas mer medel om elpriserna sticker iväg ytterligare.
Det här priset har vi inte haft. Jag hade i januari 1,08 kronor. Då var jag en bit ifrån att ta del av stödet. För att säkerställa att allt går rätt till behöver stödet betalas ut i efterhand eftersom elnätsbolagen måste rapportera in kundernas genomsnittspris för att synka med stödet.
Kontentan är att det inte finns något annat förslag på ett annat stöd eller en annan utformning av stödet från Socialdemokraterna. Från Sverigedemokraternas sida kan vi tänka oss att sänka nivån för högkostnadsskyddet. Det får Socialdemokraterna gärna svara på om de vill.
Min talartid är slut, och jag återkommer till effektavgifterna i nästa replik. Förlåt, Fredrik Olovsson!
Fru talman! Jag tar gärna emot väl underbyggda svar. Det fick jag dock inte i den här repliken.
Vi socialdemokrater har också avsatt pengar för stöd vid höga elräkningar, och vi tycker att de ska aktiveras nu. Pengar ska inte, som Tobias Andersson säger, ligga och skvalpa, och förslaget ska inte, som Ebba Busch säger, ligga i en byrålåda utan det ska användas för att stötta de hushåll som nu får höga elräkningar, dels på grund av att elpriserna är höga, dels på grund av att andra avgifter också har höjts mycket kraftigt. Därför tycker vi att det är dags att göra detta nu: aktivera elstödet, ta beslut, ordna förordningar och se till att så snabbt som möjligt betala ut pengarna till landets hushåll.
Det vill vi göra, men det verkar inte som att Tobias Andersson är beredd att ta den typen av initiativ i det samarbete man har på det här området, som han inledde med att säga. Ni har ju inga reservationer här. Tydligen finns det inte heller tillräckligt mycket reservationer mot att regeringen fortsatt håller inne med elstödet. Det skulle vara otroligt viktigt att göra detta nu.
Jag tror att det skulle vara välgörande om regeringen och Tidöpartierna nu samlat berättade för svenska hushåll att elstödet kommer – man kommer inte att bli lämnad ensam med de höga elkostnaderna under den här vintern. Som det ser ut nu är det precis så det kommer att bli. Man får stå ensam medan pengarna ligger och skvalpar i budgeten.
Fru talman! För att återgå till Fredrik Olovssons två frågor tycker jag att det är något beklagligt att Fredrik Olovsson, som jag tar för en klokare och ärligare politiker än hans kollega Mikael Damberg, som har varit ute och resonerat på samma sätt, säger ”aktivera stödet nu!”. Vad betyder det, fru talman? Då måste Socialdemokraterna säga hur stödet ska vara utformat om de får bestämma. Eller ska alla bara få pengar? Hur mycket pengar ska det vara? Ska det delas ut lika mycket till någon som hade ett genomsnittligt elpris på 50 öre som till någon som hade ett pris på 1 krona och 10 öre? Eller ska man anpassa stödet utifrån vem som hade dyra elräkningar? Ska det vara 1 miljard, som ligger i budgeten nu, eller vill Socialdemokraterna ha 5 miljarder? Hur ska dessa fördelas?
Förlåt, men jag tycker inte att det är seriöst, fru talman, att säga ”stödet ska aktiveras – ge alla pengar!”. I stället får man säga: ”Om Socialdemokraterna hade styrt hade vi satt riktvärdet för högkostnadsskyddet för el på 1 krona och 25 öre, och vi hade för detta ändamål avsatt y miljarder kronor.” Där kan vi ha en diskussion. Men att bara säga ”aktivera stödet – ge folk pengar!” är inget annat än ren och skär populism, vilket jag inte alltid är motståndare till, men Socialdemokraterna påstår sig vara det, varför de inte borde ägna sig åt detta.
För att återgå till den första frågan om effektavgifterna är det uppenbart för mig, och säkerligen också för Fredrik Olovsson, att de har implementerats på olika sätt hos olika elnätsbolag. Det finns ett stort behov av att politiken ser över avgifterna och ger ett uppdrag till ansvarig tillsynsmyndighet för att garantera att de är ändamålsenliga och inte läggs på en högre nivå än EU föreskriver eller på en nivå som gör dem svårare för konsumenterna att förstå. Detta är något som måste vara på plats den 1 januari nästa år. Fram till dess borde vi ha gott om tid att säkerställa att avgifterna implementeras på ett konsumentvänligt och konsumentförståeligt sätt.
Fru talman! Tack så mycket, Tobias Andersson, för anförandet! Det är nästan rörande hur stolt Tobias Andersson är över mandatperioden. Men det väcker en del frågor när det gäller de påståenden som framfördes.
Mer energi till Sverige, var en av de saker som Tobias Andersson nämnde. Då blir jag lite nyfiken på vad det är Tidöpartierna har åstadkommit som har bidragit med mer energi till Sverige.
Effektbalansen har blivit bättre, nämnde Tobias Andersson. Det kan man absolut läsa i Svenska kraftnäts senaste balansrapport. Men vad är det som har bidragit till att effektbalansen har blivit bättre? Är det någon form av fossilfri energi, eller vad är det som har gjort att det har blivit så här?
Tobias Andersson nämnde också att vi i oppositionen skulle vara väldigt oeniga om energimålen. Men här kan man säga att djävulen finns i detaljerna. Det som Miljöpartiet har föreslagit är att tillgängliggöra mer el, det vill säga inte att det bara ska produceras mer. Vi inkluderar energieffektivisering i vårt mål. Det har en potential på ungefär 25–30 terawatttimmar och ligger alltså ganska mycket i paritet med övriga partiers mål.
Sedan ska såklart nämnas att Tidöpartiernas politik har lett till en tvärnit för utbyggnaden av ny kraftproduktion, så i det här läget kommer det naturligtvis att bli svårt att redan till 2030 uppnå de siffrorna. Detta var något som vi diskuterade för ungefär två år sedan.
Sedan har man ju från industrins sida varit väldigt tydlig med att man efterfrågar siffersatta mål till 2030 och 2035. Det är synd att Tidöpartierna inte har lyckats tillmötesgå industrin när det gäller detta.
Sist men inte minst: Kraftlyftet. Vad har det resulterat i så här långt?
Fru talman! Tack till Linus Lakso för frågorna och påståendena! Vi får se om jag hinner bemöta dem alla eller om vi återkommer till vissa av dem.
Om vi börjar med planeringsmålet är det enligt mig väldigt positivt att vi för första gången har en tydlig majoritet i den här kammaren som ser långsiktigt på energipolitiken. Det har vi säkert haft en gång i tiden, men då var det primärt ingenjörer som drev på för det. Nu kommer man från politikens sida och lyssnar in från branschföreningar och myndigheter vilket behov som tycks finnas i framtiden och sätter en politisk ambition att möjliggöra detta.
Sedan kan man diskutera i detalj. Ska vi ha ett siffersatt mål vid ett visst årtal, eller ska vi följa utvecklingen över tid och anpassa den politiska målsättningen? Jag tycker att man kan diskutera det.
Jag tycker också när det gäller energiberedning, som nu för tiden kanske är ett hetare ord än energipolitisk överenskommelse, att planeringsmålet skulle kunna vara en sådan politisk fråga som det finns ett värde i att diskutera mellan flertalet politiska partier för att ge näringslivet en mer enig bild av vad politiken tror, tänker och försöker åstadkomma inför framtiden. Där tycker jag inte att det borde finnas någon uppenbar politisk konflikt mellan mig och Linus Lakso.
Däremot kan vi från mitt håll tycka att 100 terawattimmar till 2030, som Miljöpartiet i detta betänkande menar att vi på de fyra år som är kvar ska hitta genom antingen effektivisering eller nyproduktion, är väl optimistiskt. Det är naturligtvis väldigt lätt att slänga sig med den typen av stora siffror när man befinner sig i opposition. Men jag är övertygad om att om jag hade stått här och sagt att vi skulle lösa 100 terawattimmar till 2030 hade Linus Lakso i sin roll i opposition kraftigt ifrågasatt sannolikheten för detta. Nu får väl jag passa på att göra detsamma även om jag inte befinner mig i opposition. Jag granskar dock gärna oppositionen.
Fru talman! Som jag redan nämnde var detta något som primärt diskuterades för två år sedan. Det är klart att förutsättningarna har ändrats, och det beror inte minst på Tidöpartiernas politik, som har bromsat utbyggnaden av kraftproduktion med 75 procent under den här mandatperioden. Det är klart att en sådan katastrofal politik kommer att ta tid att reparera efter nästa val.
Tidöpartierna har beslutat om ett planeringsmål på 300 terawattimmar till 2045. Jag har ställt denna fråga förut till Tobias Andersson, som kanske har haft lite tid att fundera över svaret. Vi har inte fått så mycket svar hittills. Vad anser Sverigedemokraterna? Vilken kraftproduktion ska detta bestå av? Niklas Wykman har ju nu meddelat att det inte blir några tio nya kärnkraftsreaktorer. Vi saknar väl ungefär, om vi pratar konsumtion, 160 terawattimmar. Då ska vi räkna in att man mellan 2035 och 2045 räknar med att ungefär 10 terawattimmar per år i produktion kommer att falla för åldersstrecket. Det är alltså ganska mycket mer el som behövs. Var ska den komma från? Och framför allt, vad vill Sverigedemokraterna att den används till?
Sedan undrar jag fortfarande lite grann vilken energi som har tillkommit den här mandatperioden och vad Tidöpartierna faktiskt har gjort för att stärka effektbalansen.
Fru talman! Än en gång tack till Linus Lakso för frågorna!
Jag tror att Linus Lakso är väl medveten om att en fördjupad diskussion om den exakta sammansättningen av vårt elsystem eller den exakta konsumtionen i vårt elsystem är svår att hinna med på två minuter, även om jag försöker – det vill jag vara tydlig med.
Det har dykt upp en del frågor. Kraftlyftet togs upp tidigare. Jag tycker att det är viktigt att vi säkerställer medel att söka för ny produktion eller flexibilitet som kan komma på plats tidigt. Från Sverigedemokraternas sida hade vi velat nyttja flaskhalsintäkterna som en del i kompensationen för detta. Vi hade gärna sett att det också hade kunnat gå till fossil produktion i de fall det blir aktuellt med till exempel en ny gasturbin. Där begränsas vi dock av EU:s statsstödsregler för just detta stöd. Jag tror alltså att förutsättningarna hade kunnat vara bättre om det hade varit utformat på annat sätt och EU inte hade lagt sig i lika mycket. Det var ett konkret svar på den frågan.
Jag har inte siffrorna framför mig, men jag tror att det vi fått till oss från departementet är att vi pratar om 7 000 megawatt installerad produktionskapacitet och 2 000 tillfört i effektbalansen, för att svara på den fråga som Linus ställde. Vi kan väl dubbelkolla i efterhand om han är väldigt nyfiken på det exakta innehållet. Detta var taget ur minnet – vi får se om det stämmer eller inte.
Detta med 300 terawattimmar fram till vårt satta planeringsmål tror jag att vi behöver se över. Sedan vi kommunicerade det har vi sett en stor konkurs för ett av de bolag som skulle konsumera en del av detta. Vi ser också kraftiga utmaningar i ett annat bolag som skulle konsumera ännu mer av den tänkta nya produktionen.
Men detta låg ändå i linje med de befintliga scenarioanalyserna från myndigheter och branschorganisationer. Om de ändras, eller om sammansättningen av behovet ändras – alltså om det till exempel blir datacenter i stället för grönt stål – finns det skäl för en politisk diskussion om prioriteringar och effekttilldelning. Den hinner vi inte med nu, men jag tar den gärna någon annan gång.
