Annika Hirvonen (MP) svarade Ludvig Aspling i en replik om Arbetskraftsinvandring i debatten ”Protokoll 2025/26:79 Torsdagen den 26 februari” den 26 feb 2026.
Ludvig AsplingSD· i sitt anförandeFör tydlighetens skull ska jag inleda med att säga att ordningen för hur vi arbetar med de här frågorna i utskottet innebär att vi debatterar ett motionsbetänkande i dag. Regeringens proposition på området ligger på…Herr talman! För tydlighetens skull ska jag inleda med att säga att ordningen för hur vi arbetar med de här frågorna i utskottet innebär att vi debatterar ett motionsbetänkande i dag. Regeringens proposition på området ligger på riksdagens bord, men den debatteras separat senare.
De förslag och den politik som jag kommer att lyfta fram i anförandet nu handlar om saker som ligger i regeringens proposition. Jag vill förtydliga detta om någon undrar varför Sverigedemokraterna inte har några reservationer i betänkandet trots att vi pratar om en massa saker som vi avser att göra.
Herr talman! Den helrenovering av regelverket för arbetskraftsinvandring som just nu genomförs av regeringen och Sverigedemokraterna är absolut nödvändig. De regler vi ärvde från Alliansens respektive Socialdemokraternas tid vid makten var fullständigt absurt naiva inför de problem med fusk, missbruk och handel med både människor och uppehållstillstånd som har varit uppenbara i Sverige under lång tid. Problemen är inte helt och hållet åtgärdade än, men vi har kommit en bra bit på vägen.
Det system vi hade gjorde att de personer som står längst från arbetsmarknaden – som inte minst vänsterpartierna till och från låtsas bry sig om – hade extra svårt att hävda sig eftersom de i praktiken konkurrerade med låglönearbetskraft från hela världen samt att oseriösa företag kunde skaffa sig inkomster och göda den svarta ekonomin.
Det system vi hade innebar att den som ville ta hit en arbetskraftsinvandrare inte behövde betala mer än 13 000 kronor per månad. Det gjorde det möjligt att hämta hit arbetskraft till i princip vilket yrke som helst, alltså även yrken som kräver nästan ingen eller ingen utbildning alls och ingen arbetslivserfarenhet över huvud taget.
En konsekvens av detta blev att fattiga och ibland ganska desperata människor från världens minst utvecklade länder accepterade att komma till Sverige och jobba gratis, ofta på fullständigt oacceptabla villkor och inte sällan för en arbetsgivare som hade rötter i samma land. Man accepterade att göra detta i fyra år för att därefter kunna ansöka om permanent uppehållstillstånd i Sverige och sedan säga upp sig och gå över från arbete till bidrag.
Ett annat vanligt upplägg har varit att en person som har lite mer pengar helt enkelt köper ett anställningskontrakt i Sverige för att kunna flytta hit, en så kallad skenanställning genom ett arbetslivskriminellt företag.
Genom ett enda regelverk lyckades alltså Socialdemokraterna och, för att vara rättvis, de borgerliga partier som drev igenom detta system från första början skapa förutsättningar för ren människohandel, öka bidragsberoendet och utanförskapet, skapa förutsättningar för svarta inkomster och företagskriminalitet och försämra andra lågutbildade migranters möjligheter att konkurrera på svensk arbetsmarknad – och, i tillägg till detta, naturligtvis försämra villkoren för vanliga svenska arbetstagare, som pressas nedåt när utbudet av arbetskraft är i praktiken helt obegränsat.
Till råga på allt detta ser det nu ut som att tre av fyra partier på vänstersidan vill gå tillbaka till den ordning som rådde då, vilket naturligtvis vore fullständigt förödande.
Frågan är då: Vad gör regeringen och Sverigedemokraterna åt detta? Vi angriper det här problemet på flera sätt. Vi höjer nu i år lönekravet i två steg, till 90 procent av medianlönen – motsvarande ungefär 34 000 kronor per månad. På vilket sätt hjälper det mot missbruk? Det är en fråga jag brukar få ganska ofta. Jo, genom denna ökning sållar vi helt enkelt bort yrken som kräver kort eller ingen utbildning, vilket utgör de grupper där risken för utnyttjande och skenanställningar är som störst. Det är väldigt ovanligt att företag som anställer kvalificerade ingenjörer fuskar med uppehållstillstånd eller säljer svenska uppehållstillstånd.
Den praktiska effekten av detta kan vi se redan i dag, när kravet är på ungefär 28 000 kronor i månaden. År 2022 beviljades cirka 700 arbetstillstånd för en yrkesgrupp som i Migrationsverkets statistik kallas städare och hemservicepersonal med flera, yrken som i princip inte kräver någon utbildning alls. Vi hämtade alltså hit 700 sådana personer 2022. För 2025 var siffran 170, och för 2027 hoppas jag att siffran ska vara noll. Så länge som vi har hundratusentals semianalfabeter som lever på bidrag i Sverige är det fullständigt absurt att hämta hit personal från andra sidan planeten för att göra jobb som inte kräver någon utbildning över huvud taget. Det är ren galenskap, och det är alltså detta som tre av fyra vänsterpartier vill gå tillbaka till.
Vi inför dessutom ett helt nytt lönekrav för personer som har tillstånd för säsongsanställning. Dessa personer omfattas i dag av det gamla lönekravet på 13 000 kronor per månad. Det kommer att höjas till lägstalön enligt kollektivavtal i aktuell bransch, vilket innebär ett lyft på runt 10 000 kronor per månad vid en heltidsanställning.
Vi har också skapat en möjlighet för regeringen att förordna om att helt utesluta vissa yrkesgrupper från arbetskraftsinvandring. Det rör sig om de grupper där risken för missbruk har varit som mest uppenbar.
Ett exempel är yrken inom personlig assistans, vilket beror på ett fenomen som brukar kallas för brukarimport och som har varit väldigt vanligt i Sverige. Brukarimport är en sorts människohandel med handikappade personer som importeras till Sverige, ofta som anhöriga till arbetskraftsinvandrare, för att sedan bli brukare i ett arbetslivskriminellt assistansbolag. Inte sällan är dessa bolag dock mer intresserade av pengarna än av att faktiskt utföra någon assistans, vilket har lett till att de här personerna sedan har lämnats åt sitt öde i en tom lägenhet i något utanförskapsområde någonstans – extremt tragiskt.
Hur detta har kunnat fortgå och hur det är möjligt att ett normalt fungerande land år efter år har sett mellan fingrarna är en fråga som naturligtvis måste ställas till Socialdemokraterna. Detta är ett fenomen som blev känt framför allt under deras tid vid makten. De gjorde dock exakt noll saker för att göra något åt det.
Vi inför ett krav på heltäckande sjukförsäkring; det är inte ett krav i dag. Detta gäller för personer som stannar i Sverige en så kort tid att de inte omfattas av den ordinarie sjukförsäkring som kommer av att man folkbokför sig här i landet.
Vi inför dessutom en regel om att arbetstillstånd ska vägras ifall arbetsgivaren har dömts för brott enligt utlänningslagen. Det handlar naturligtvis i första hand om personer som har ålagts att betala en särskild avgift för att de har ertappats med att anställa illegala personer. Att vi inte har en sådan regel i dag är naturligtvis fullständigt absurt. Om du anställer illegala är det rimligt att anta att företaget är så pass oseriöst att det inte borde få hämta in arbetskraft från tredjeländer. Det är fullständigt självklart. Varför vi inte har en sådan regel i dag är ytterligare en fråga som måste ställas till andra partier än mitt eget.
Vi inför dessutom två nya brottsrubriceringar, som en liten bonus: exploatering av utländsk arbetskraft och handel med arbetstillstånd.
Den första av dessa brottsrubriceringar tar sikte på den situation som jag beskrev inledningsvis, där personer är villiga att jobba gratis eller på fullständigt oacceptabla villkor för att få ett uppehållstillstånd. I de nya förarbetena beskrivs det som att ha en utlänning anställd under uppenbart orimliga villkor men utan krav på användande av ett otillbörligt medel såsom tvång, vilseledande eller utnyttjande av arbetstagarens situation.
Rekvisitet om otillbörliga medel är det som gäller för brottet människohandel, och det är därför den nya brottsrubriceringen införs. Brottsrubriceringen människohandel är väldigt svår att tillämpa i dessa situationer, och det beror just på det här otillbörlighetsrekvisitet, som i princip är omöjligt att bevisa om inte arbetstagaren själv är villig att vittna i rätten. Eftersom det här är ett upplägg som dessa arbetstagare tyvärr ofta accepterar vill de helt enkelt inte vittna, och därför är det svårt att döma för människohandel.
Den andra brottsrubriceringen, handel med arbetstillstånd, tar sikte på den situation där en företagare i Sverige hjälper personer att få anställning här mot en avgift som inte står i proportion till värdet av tjänsten. Syftet är att komma åt situationer där personer i praktiken säljer uppehållstillstånd genom skenanställningar.
Avslutningsvis, herr talman: Den totala handlingsförlamning som förhärskade på Justitiedepartementet på detta område under förra mandatperioden är uppenbarligen helt borta, för nu händer det helt plötsligt saker. Regler som i och för sig borde ha införts för mer än tio år sedan och som Sverige desperat behöver kommer nu i snabb takt. Redan nu känner i alla fall jag att vi kan se tillbaka på den här mandatperioden med en hel del stolthet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Nima Gholam Ali Pour (SD).
Herr talman! Och tack för senast till ledamoten Aspling!
Det var mycket stolthet här. Men vi kan också konstatera att det finns de ute i verkligheten som inte riktigt håller med om hur fantastisk den här regeringen är när det gäller arbetskraftsinvandringen. Företagarna kallar politiken för samhällsekonomisk idioti. Stockholms Handelskammare är lite mer koncisa och nöjer sig med att bara säga idioti.
Jag kan ge ett exempel. Företaget Bruzaholms var i går ute i Dagens industri, tror jag att det var. Det är ett gjuteri som har funnits i Sverige sedan 1660-talet. Det var en lite speciell tid i Småland, kopplat till det danska och sådant. Men de har i alla fall varit där sedan 1660-talet. Nu håller regeringen på att underminera deras verksamhet genom att utvisa deras nyckelkompetens, personer som det tar sju år att utbilda. De lämnar nu företaget på grund av regeringens politik.
Man kan undra lite över varför det är så otroligt viktigt att göra sådana saker och hur det gör Sverige bättre. Det är den stora frågan, som vi inte riktigt har kunnat få svar på i dagsläget.
En annan fråga är varför det är viktigt att straffa Jämtland hårdare än Stockholm. Ledamoten bor ju i Stockholmsregionen, och det kan vara trevligt. Det kan också vara trevligt att bo i Jämtland, Dalarna eller Norrland – och även i Skåne, kan jag säga.
Jag kan bara konstatera att medianlönen i exempelvis Jämtland är mycket lägre än i Stockholm. Lönen för samma jobb är lägre än i Stockholm. Det vill säga att den människa som får stanna om hon jobbar i Stockholm ska utvisas om hon jobbar i Jämtland, i Norrland, i Dalarna, på Gotland och så vidare.
Varför hatar man resten av Sverige så mycket att man driver igenom en Stockholmsbaserad politik på det här området? Det förstår jag inte.
Herr talman! Att påstå att vi skulle hata Jämtland på grund av att lönenivåerna generellt är lite lägre där tycker jag är att ta i från tårna.
Ett lönekrav som ligger över det som vi hade tidigare är absolut nödvändigt för att vi ska komma åt de problem med korruption och missbruk av reglerna som har varit uppenbara i Sverige. Jag redogjorde i mitt anförande för hur personer kommer från några av världens fattigaste länder och låter sig utnyttjas. De jobbar gratis i fyra år för att få permanent uppehållstillstånd i Sverige, vilket naturligtvis har ett stort ekonomiskt värde för dem eftersom de sedan kan leva vidare på bidrag här. Det systemet är fullständigt oacceptabelt.
Det enda sättet att komma åt detta är att ha en högre lönetröskel. Det finns tyvärr inga andra bra sätt att komma åt det.
Att detta sedan disproportionellt påverkar områden i Sverige där medianlönen är lägre är en konsekvens som inte går att undvika. Det är helt enkelt omöjligt.
Ledamotens argument är ungefär som att säga att den som vill ha en hög skatt på drivmedel hatar människor som bor på landsbygden därför att de har lägre inkomster så att det proportionellt sett blir dyrare att köra bil där. Argumentet är fullständigt idiotiskt.
Det hade varit omöjligt att ha en lägre lönetröskel för företag på vissa platser i landet.
Sedan har vi frågan vilken arbetskraft som kommer. Om det krävs sju år för att utbilda en person måste det handla om en högutbildad människa. Har personen alltså jobbat i sju år och fortfarande inte kommit upp i medianlönen måste det handla om ett område med ganska låga löner.
Sedan måste man också ställa sig frågan om det verkligen är omöjligt att hitta en person som jobbar inom branschen i EU. Jag tror att ledamoten från Centerpartiet talade om ett metallgjuteri. Är det verkligen omöjligt att hitta en person som kan göra detta i Europeiska unionen, med över 500 miljoner invånare? Jag tror inte det.
Jag tror att de här företagen egentligen är väldigt intresserade av en situation där de har en fyra år lång provanställning. Jag tror att det är det som kittlar dem.
Herr talman! Detta med hatet var kanske lite att ta i. Jag beklagar det.
Ledamoten säger att det inte går att undvika att ha ett system som skapar dessa effekter, där man alltså inte tar hänsyn till regionala löneskillnader. Då ska jag berätta om en sak som heter den svenska modellen.
Kollektivavtal, som finns i Sverige och nordiska länder överlag, bygger faktiskt på att man utifrån regionala förutsättningar skapar lönenivåer som är rimliga där. Det innebär alltså att lönerna, som jag påpekade nyss, är lägre i Jämtland, på Gotland etcetera än i Stockholm.
Jag, som ändå är relativt väl bevandrad i det svenska systemet, vill alltså säga att det finns något som heter kollektivavtal, och det skulle man ha kunnat använda i stället. Det valde dock regeringen att inte göra, trots att väldigt många remissinstanser varnade för vad som skulle bli konsekvensen och menade att man borde utnyttja den svenska modellen i stället.
Jag tror att näst intill alla näringslivsorganisationer och alla fack sa att man borde ha gått på den svenska modellen, där parterna kommer överens om detta. Det är alltså inte omöjligt utan tvärtom väldigt möjligt. Det skulle ha kunnat göras. Vi tycker att det borde göras. Men i stället valde Sverigedemokraterna en modell som gör att Jämtland straffas hårdare än Stockholm.
Detta var ett medvetet val. Norrbotten och Gotland straffas hårdare än Stockholm. Detta är regeringens politik. Detta har man gjort medvetet.
Varför var det så viktigt att ha en modell där Jämtland, Gotland, Norrland, Småland och så vidare straffas hårdare än Stockholm? No offence, men Stockholm har det relativt väl förspänt och snor redan resurser från resten av landet i många fall. Vi behöver inte ge dem bättre förutsättningar på det här området också.
Herr talman! Först och främst har vi detta med industriarbetare som kommer för att till exempel ta arbeten i Norrland. Jag är inte helt säker på att det stämmer att lönerna för en industriarbetare är så pass mycket lägre i Norrland jämfört med i Stockholm. Det kanske är så. Jag har inte jobbat med lönesättningsfrågor personligen, så jag kan inte svära på det. Men jag skulle inte tro att skillnaden är så stor att det i praktiken blir omöjligt att rekrytera personer dit på grund av lönetröskeln medan det är möjligt i Stockholm. Jag tror helt enkelt att detta inte stämmer, men vi kan titta på det i efterhand.
Den svenska modellen är någonting som vårt parti står bakom, naturligtvis, men modellen gäller alltså för Sveriges arbetsmarknad. Nu pratar vi faktiskt inte om Sveriges arbetsmarknad. Efterfrågan på arbetskraft är här, men utbudet av arbetskraft finns inte här utan är i praktiken globalt. Det är de reglerna vi pratar om.
Då fungerar inte den svenska modellen, utan vi behöver ha väldigt tydliga och väldigt klara villkor. Vi ska inte ta in personer från andra sidan jorden för att de ska jobba som städare eller diskare eller för den delen i andra yrken med väldigt låg lön. Konsekvenserna av de reglerna blir fullständigt absurda. Detta vet alla som har följt den här frågan under en längre tid.
Att lösa detta via kollektivavtal kanske skulle vara möjligt i teknisk mening, på något slags teoretiskt plan. Men då skulle man få en massa företag som fuskade för att komma åt de lägre nivåerna genom att kanske placera ut en filial eller på andra sätt försöka missbruka systemet för att skaffa sig fördelar. Jag tror alltså inte att det går att genomföra i praktiken, även om det skulle vara teoretiskt möjligt.
Herr talman! Jag har två frågor till Ludvig Aspling.
Den första är varför Ludvig Aspling tycker att det är rimligt att ha kollektivavtalsenliga villkor som grund när det gäller säsongsanställningar men inte när det gäller alla andra arbeten. Vi brukade ju ha ett system som sa att en arbetskraftsinvandrare ska ha en lön i nivå med kollektivavtalen. Regeringen tycker uppenbarligen att den ordningen funkar väl för säsongsarbetare. Vi tycker att det vore en bra ordning även för medarbetare i hemtjänsten och arbetare i industriyrken.
Detta skulle också lösa problemen med den regionala skillnaden i lön och, ärligt talat, också den regionala skillnaden när det gäller efterfrågan på arbetskraft, som ju är enorm i norra Sverige. Där har man jättesvårt att hitta folk som vill komma och jobba till exempel i välfärden. Där har man nu sett massor av utvisningar. På en avdelning i Boden har var fjärde medarbetare blivit utvisad.
Den andra frågan är om Sverigedemokraterna i grunden står bakom principen att de som sköter sig, arbetar, betalar skatt och gör rätt för sig ska få stanna i Sverige. Det är en princip som många i till exempel Moderaterna har sagt att de står bakom, men i politiken ser vi att regeringen inte står upp för den när man massutvisar människor som redan har varit i Sverige i många år. Det handlar om människor som jobbar här, betalar skatt och är en del av våra samhällen.
Herr talman! Jag börjar med det som ledamoten tog upp sist i sin replik.
Talepunkten om att alla personer som jobbar och betalar skatt borde få bosätta sig i Sverige och att detta skulle vara en princip som vissa partier förhåller sig till stämmer helt enkelt inte. Inte ens Miljöpartiet självt håller sig till det. Det saknas nämligen en liten grej som jag tror att Annika Hirvonen kanske glömde bort.
Absolut, man ska arbeta och betala skatt. Men man ska också ha ett uppehållstillstånd först. Hon pratar om att alla personer som jobbar och betalar skatt ska ha möjlighet att bosätta sig i Sverige. Det finns inget parti som helt vill avreglera de regler som gäller för ansökan om arbetstillstånd. Där har vi den mycket starka huvudregeln att arbetstillstånd ska sökas innan man kommer till Sverige.
Annika Hirvonen vet inte ens var hennes eget parti står i den här frågan. Jag noterar nämligen att det inte finns något sådant förslag i det här betänkandet från Miljöpartiet – inte sant, Annika Hirvonen?
Vi kan börja där.
Nej, jag håller inte med om att alla som jobbar och betalar skatt ska få bosätta sig i Sverige. Man ska ha ett uppehållstillstånd först. Det är väldigt, väldigt enkelt. Det är detta som har hänt i de här situationerna vad gäller spårbytarna – jag misstänker att det är det som Annika Hirvonen pratar om. De har inte skaffat sig ett ordentligt uppehållstillstånd, utan de har fått ett tidsbegränsat uppehållstillstånd genom en undantagsregel som Sverige är helt unikt om. Det finns inget annat land som har en sådan regel. Den har dessutom fått extremt mycket kritik från alla instanser som undersöker de här sakerna. Den borde ha avskaffats för länge sedan.
De här personerna kan inte få sina tidsbegränsade tillstånd förlängda. De har aldrig fått ett löfte om att få stanna i Sverige längre än de två år som de flesta har fått stanna.
Nej, jag har inga som helst problem med det här. Om de har anställningar som gör att de når upp till lönekravet får de åka till sitt hemland och sedan söka asyl igen. Det är ingen av de här personerna som har några skyddsbehov, så det bör gå att ordna.
Herr talman! Vi i Miljöpartiet tycker att det är helt orimligt att massutvisa tusentals människor som har arbetat i Sverige, med uppehållstillstånd, betalat skatt och bidragit till vår välfärd – både medskatteinbetalningar och, ärligt talat, genom att de har jobbat i välfärden. Vi tycker att det är helt orimligt.
Ännu mer orimligt blir det när man hör från moderater och andra att det ska löna sig att göra rätt och att det ska löna sig att arbeta, precis som de här människorna har gjort.
Nu ser vi hur medarbetare i hemtjänsten, undersköterskor på sjukhus och egenföretagare i Norsjö och på andra platser tvingas att sälja sina hus, sina hem, och ta barnen ur skolan för att resa till länder som Iran eller Afghanistan, som de en gång flytt från. Vi kan nog alla förstå att det finns skäl att inte vilja åka tillbaka dit.
Dessa människor kommer inte heller alla gånger, med den politik som regeringen driver, att ha möjlighet att komma tillbaka till Sverige. Regeringen kommer nämligen att höja lönekraven så mycket att det blir nästan omöjligt för många arbetare i arbetaryrken att nå upp till dem.
För mig och för Miljöpartiet är detta en helt orimlig politik. Jag ifrågasätter också hur den går ihop med pratet från många partier om att det ska löna sig att göra rätt för sig och att sköta sig, precis som de här människorna har gjort. Men jag noterar att Sverigedemokraterna inte tycker att det är en princip som man ska förhålla sig till.
Herr talman! Jag tror inte att Annika Hirvonen riktigt har koll på siffrorna när hon säger att vi massutvisar sjuksköterskor. Det finns inte en enda sjuksköterska bland de personer som har fått uppehållstillstånd för arbete genom spårbytet. Det är fullständigt självklart, för man behöver bo i Sverige för att validera en sjuksköterskeutbildning plus att man måste klara ett språktest först, och det kan ju de här personerna väldigt sällan.
Antalet sjuksköterskor som kom till Sverige som arbetskraftsinvandrare 2022 – det var alltså under den gamla regimen, som Annika Hirvonen stod bakom – var 18. Ingen av dem har fått lämna Sverige av tvång. De alla klarar nämligen de nya lönekraven. Vad gäller snittlönen för arbetskraftsinvandrare som är sjuksköterskor har jag siffrorna i min dator. De klarar det här utan problem. Detsamma gäller läkare. Vi massutvisar inte sjukvårdspersonal som är kvalificerad.
Sedan kan vi gå över till de personer som är vårdbiträden och undersköterskor. Där är det vissa som inte klarar det nya lönekravet – det stämmer. Vet Annika Hirvonen hur många undersköterskor som vi plockade in med arbetskraftsinvandringstillstånd det sista året under den gamla regimen, 2022? Har hon någon aning? Nej, jag tror inte det. Det är alltså något hundratal. Det är extremt få människor. Jag tror att det var ungefär 80. Det här är en yrkeskår där det finns 200 000 anställda i Sverige, så jag tror att vi kommer att klara oss.
Sedan gäller det personerna som säger att det finns skäl att inte åka tillbaka. Ja, det finns skäl att de inte vill åka tillbaka. Det är för att det inte är kul att bo i Afghanistan – det är ingen som tycker det. Men att man inte vill bo på en plats är inte tillräckligt för att man ska kunna få ett uppehållstillstånd i Sverige.
Tillämpar vi den princip som Annika Hirvonen nu föreslår, det vill säga en person som inte vill bo i sitt hemland ska få bosätta sig här, är det slutet för det här landet. Hon själv kommer inte att tycka att konsekvenserna är särskilt trevliga. Tacka Gud för att vi inte kommer att införa den ordningen!
