Kjell-Arne Ottosson (KD) svarade Andrea Andersson Tay i en replik om Fiskeripolitik i debatten ”Protokoll 2025/26:79 Torsdagen den 26 februari” den 26 feb 2026.
Andrea Andersson TayV· i en replikJag har gjort just det. Det var det jag sa. Jag har ställt en fråga till landsbygdsministern, och han svarade att regeringen kommer att titta på behovet. Då undrar jag: När ska det hända? Mandatperioden är ju snart slut.…Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer. Jag har tidigare sagt från den här talarstolen, och jag vidhåller det, att fiskedebatten i samhället är en debatt som oftast styrs mer av känslor än av fakta, vilket ibland gör det lite svårt att debattera. Man står inte på samma grundplatta av fakta och hemfaller också väldigt lätt till just känslor. Vi ska oaktat detta hantera kvällens debatt på ett bra sätt.
Haven är en ovärderlig resurs – en källa till företagande, rekreation, mat och kultur. Men under lång tid har haven utsatts för betydande miljöbelastningar, och särskilt drabbat är vårt eget innanhav Östersjön, vars situation försvåras inte minst av oregelbundna variationer i saltvatteninflödet och långsam vattenomsättning. Det är egenskaper som gör livsvillkoren för arterna mer instabila och utsläppen mer långlivade.
Vi bär ett ansvar gentemot kommande generationer att bryta den negativa trenden och återställa havens hälsa. Problembilden är komplex då påverkansfaktorerna är många. En starkare ekosystemansats, det vill säga att ta hänsyn till hur ekosystemets delar hänger ihop, måste därför få genomslag i beslut som rör havet. Där är den tidigare beslutade havsmiljöpropositionen en mycket viktig pusselbit.
Både nationella och internationella åtgärder krävs för att haven ska må bättre. Samtliga svenska havsområden, med undantag för Skagerrak, är drabbade av övergödning. Detta leder till omfattande algblomning, syrebrist och döda bottnar. När ekosystemets balans rubbas hotas både fiskbestånd och den biologiska mångfalden. De främsta källorna till utsläpp av fosfor och kväve är industrier, reningsverk, trafik och lantbruk.
Sverige har under flera års tid arbetat aktivt för att begränsa tillförseln av näringsämnen till våra hav och vattendrag, bland annat genom utvecklade reningsverk och jordbruksmetoder. Inte minst projektet Greppa näringen, där lantbrukare ges möjlighet till rådgivning, har varit en framgångsfaktor.
Utsläppen är betydligt lägre i dag än vid peaken på 1980-talet. Men effekterna av tidigare utsläpp dröjer sig kvar. Det är avgörande att övergödningen fortsätter att minska samtidigt som Sveriges konkurrenskraft värnas. Ekonomiska stödinsatser bör även framöver riktas till lantbruket för att främja åtgärder som minskar tillförseln av näringsämnen till vattendrag och hav. Det gäller bland annat stöd till precisionsodling, fånggrödor och täckdikning, som också gynnar lantbrukets produktivitet.
Det så kallade Kväveklivet syftar till att stärka lantbrukets investeringsmöjligheter när det gäller tekniska lösningar och utrustning som minskar utsläpp av ammoniak från stallgödsel eller bidrar till mer effektivt utnyttjande av kväve. Kristdemokraterna anser att Kväveklivet är ett viktigt verktyg att prioritera.
Kommuner och ideella organisationer kan efter viss medfinansiering erhålla bidrag till lokala vattenvårdsinsatser, så kallade LOVA-projekt. De ska främja en god ekologisk status, exempelvis genom att minska övergödning och utsläpp av skadliga ämnen. Det som är konkret och nära i människors vardag väcker ofta starkare drivkrafter, och det ska tillvaratas. Kristdemokraterna vill därför fördubbla anslagen till LOVA och stärka uppföljningen.
Den EU-gemensamma fiskeripolitiken behöver skärpas i en mer hållbar riktning. Trots att fiskekvoter i mer än tio år har satts inom det intervall som Internationella havsforskningsrådet föreskriver utifrån Östersjöplanen befinner sig flera bestånd på oacceptabelt låga nivåer. Det är dags att stärka försiktighetsansatsen och utveckla regelverket.
Större hänsyn ska tas till fiskens roll i ekosystemet, vattnets miljöstatus, predatorer och behovet av en hållbar sammansättning när det gäller ålder, kvalitet och storlek när beslut om fiskemöjligheter förbereds och fattas. Ett ökat skydd mot utfiskning av lokala bestånd måste också tillämpas.
Flera kustfiskare vittnar om bättre strömmingsfiske under 2025. Det indikerar att Sveriges restriktiva hållning kan ha gjort skillnad, men det är alldeles för tidigt att ropa hej. Läget för strömmingen och flera andra arter är fortfarande pressat.
Det är nödvändigt, herr talman, att trygga en stabil och varaktig återhämtning. Kristdemokraterna anser därför att en flerårig tillväxtplan ska inrättas för de svaga fiskbestånden i Östersjön. Planen ska beakta fler faktorer än i dag, enligt vad jag nämnde tidigare i anförandet. Den ska också skärpa styrningen av kvotbesluten. Enbart kvoter som med marginal bidrar till tillväxten i bestånden ska vara tillåtna att sätta. Det har även fördelar ur beredskapssynpunkt, då det skapar utrymme att öka fisket i händelse av kris och ytterst krig. I planen ska det också finnas skyddsåtgärder som snabbt kan vidtas.
Fiskens möjlighet till lek är av betydelse för återhämtningen. Därför bör storskaligt fiske regleras med hänsyn tagen till känsliga perioder och områden utifrån vetenskapliga bedömningar om vad som främjar bestånden på ett ändamålsenligt sätt.
Under svenskt EU-ordförandeskap antogs en skärpt kontrollförordning för fisket inom EU som nu ska implementeras. För att undvika snedvriden konkurrens för svenska fiskare är det viktigt att förordningen implementeras på liknande sätt i alla medlemsstater.
För att stävja regelbrott vill vi stärka fiskerikontrollen. Regelbrott påverkar inte bara havsmiljön negativt – det är också en orättvisa mot alla som faktiskt sköter sig. Fångad fisk ska landas, redovisas och spåras genom hela kedjan från hav till konsument. Det motverkar svinn, minskar risken för svartfiske och stärker konsumenternas förtroende. EU måste därför se till att landningsskyldigheten fungerar i praktiken och att spårbarhetssystemen utvecklas. Reglerna ska utformas så att de är enkla för företagen att följa samtidigt som kontrollen är god.
Herr talman! Under 2000-talet har antalet sälar och skarvar ökat kraftigt, samtidigt som flera fiskbestånd har försvagats. Vi vet att dessa predatorer äter stora mängder fisk. Obalansen mellan säl, skarv och fisk måste åtgärdas för att hjälpa fiskens återhämtning.
Att skarvkolonier lämnar förstörd växtlighet och skelettöar efter sig är ytterligare ett skäl att agera.
Vi vill undanröja hinder för jakt på skarv och säl med målet att i ett första steg halvera populationerna snarast möjligt, med en efterföljande utvärdering.
EU:s fågeldirektiv ska ändras så att allmän jakt på skarv kan införas i Sverige. Under tiden ska skyddsjakt på skarv, som reglerna medger, nyttjas maximalt, vilket även inkluderar att förstöra ägg.
För att stärka incitamenten till jakt på säl ska EU-förbudet mot handel med sälprodukter hävas. Dessutom ska staten, i dialog med jägarkåren, anlita särskilda jägarteam med uppdrag att stödja lokala jaktlag i det praktiska arbetet och att förmedla kunskap om effektiva metoder, eftersom denna typ av jakt ställer väldigt höga krav.
För att långsiktigt reglera säl- och skarvpopulationerna på ett effektivt och hållbart sätt är det viktigt att stärka forskningen och att ha en öppen och återkommande uppföljning av olika förvaltningsåtgärder.
Herr talman! De fiskekvoter som beslutas i förhandlingar mellan EU-länderna varje år har fått stor uppmärksamhet och kritik i den svenska debatten. Men vid sidan av förhandlingarna om fiskekvoter på EU-nivå finns det faktiskt saker som Sverige självt skulle kunna göra.
Jag tycker att vi över partigränserna borde kunna vara överens om att det inte är rimligt att några enskilda stora fartyg står för en stor andel av fisket i Östersjön medan många fler mindre båtar får dela på bara en liten del av fiskekvoterna.
Mängden sill och strömming som går till humankonsumtion har minskat det senaste decenniet, liksom antalet småskaliga kustfiskare. I stället dominerar nu det storskaliga fisket, vars fångster går till produktion av fiskmjöl och fiskolja.
Det är tydligt att ett av de centrala problemen är det rådande kvotfördelningssystemet, ITQ, som infördes 2009. Det gör att fiskekvoterna samlas hos några få stora båtar. Att systemet ser ut så här är också en del av förklaringen till att det går så dåligt för strömmingen. Storskaligt fiske i vissa områden under vissa tider på året riskerar att slå ut lokala bestånd.
År 2029 löper de nuvarande fiskerättigheterna ut. Om inte ett nytt system presenteras innan dess riskerar vi att få tio år till med ett system som orsakar enormt stora problem. En omdaning av systemet är efterlängtad av många.
Ett konkret förslag till utredning skickades i dagarna till landsbygdsministern från Marint centrum i Simrishamn, Baltic Waters och Sportfiskarna. De skriver att en reform av ITQ-systemet är nödvändig för att möta dagens ekologiska och samhälleliga krav.
I somras frågade jag landsbygdsministern om han tänkte tillsätta en utredning om ITQ-systemet. Han svarade då att regeringen kommer att titta på behovet av ytterligare utvärderingar av systemet.
Min fråga till Kristdemokraterna är: När kommer det besked om en utredning om ITQ-systemet? Nu börjar det faktiskt bli bråttom.
Herr talman! Tack, Andrea Andersson Tay, för frågan!
Något datum kan jag tyvärr inte ge Andersson Tay eftersom jag inte sitter i regeringen och inte är med i de förhandlingarna. Det som jag däremot vet är att detta är en fråga som diskuteras. Det handlar om hur man ska utvärdera det och hur man ska gå vidare. Precis som ledamoten nämnde går det här systemet ut 2029. Att förlänga det i dess nuvarande form tror jag inte att någon egentligen vill, utan det måste göras förändringar. Men jag vet inte när det kommer att ske eller om man kommer att tillsätta en utredning eller liknande.
Jag får nog be Andrea Andersson Tay att ställa en fråga om det till landsbygdsministern, som hanterar frågan. Det gör icke jag.
Herr talman! Jag har gjort just det. Det var det jag sa. Jag har ställt en fråga till landsbygdsministern, och han svarade att regeringen kommer att titta på behovet. Då undrar jag: När ska det hända? Mandatperioden är ju snart slut. Hur länge kan vi egentligen säga att frågan diskuteras, som Kjell-Arne Ottosson sa.
Det är bara tre år kvar till 2029. Jag föreställer mig att en sådan här översyn och utredning ändå tar ett tag, om man ska belysa alla relevanta faktorer. Vi måste ha ett färdigt förslag på ett system i god tid före 2029 för att vi då ska kunna införa ett nytt system. Jag förväntar mig därför att det kommer ett besked ganska snart från regeringen i den här frågan.
Herr talman! Andrea Andersson Tay får ställa ytterligare en fråga till landsbygdsministern eftersom hon inte fick svar på sin första fråga. Arbetet sker på Regeringskansliet när det gäller förhandlingar och hur man ska göra utredningar, så jag har tyvärr inte svaret på frågan.
Men jag vet, som sagt, att det pågår ett arbete kring ITQ-systemet och hur man ska hantera det vidare. Det är tre år kvar. Om det är mycket eller lite kan vi diskutera. Men vi ser i alla fall att det finns möjligheter att hinna utvärdera systemet och se vad som behöver förändras. Systemet kom till av en anledning. Det fyllde en funktion. Sedan blev inte alla delar bra, och det är där man måste skruva.