Larry Söder (KD) svarade Laila Naraghi i en replik om Familjerätt i debatten ”Protokoll 2025/26:65 Onsdagen den 28 januari” den 28 jan 2026.
Laila NaraghiS· i en replikTack, ledamoten Larry Söder, för detta utbyte! Från Socialdemokraternas sida uppskattar vi verkligen när vi kan ha den här typen av utbyten i utskottet, i kammaren och i möten i övrigt. Jag välkomnar också beskeden som…Fru talman! Kristdemokraterna vill stärka familjens roll i samhället. Familjen är den viktigaste gemenskapen och den grund som samhället står på. Barn som växer upp i trygga familjer får goda förutsättningar att klara livet och livets alla utmaningar. Politiken ska därför stödja familjerna, inte styra dem. Kristdemokraterna vill uppvärdera föräldraskapet, möjliggöra mer tid för barnen, öka familjers handlingsutrymme, möjliggöra olika barnomsorgsformer samt stärka barnfamiljers ekonomi.
Barn har rätt till sina föräldrar. Men det är inte lika självklart att föräldrar har rätt till sina barn. Vid vårdnadstvister ska familjerådgivning, socialtjänst och domstolar alltid arbeta för barnets bästa och försöka få föräldrarna att komma överens. Myndigheterna har också en skyldighet att skydda barnet från uppenbart olämpliga föräldrar. Det säger även jag, som tycker att familjen är viktig.
Vårdnadstvister kan vara komplicerade och konfliktfyllda och kan ibland verka helt omöjliga att lösa. Det är antagligen helt omöjligt för myndigheterna att alltid göra rätt. Därför måste ett tydligt barnperspektiv alltid vara utgångspunkten, och man måste ägna särskild uppmärksamhet åt att upptäcka om barn far illa. Riskerar barnet att föras bort, utsättas för övergrepp, hindras från umgänge med någon av föräldrarna eller nära släktingar eller att användas som objekt i vårdnadstvister? Tvingas barnet leva i en ohälsosam hemmiljö, exempelvis vid alkohol- och drogproblem eller psykisk ohälsa?
För att säkra att barnets intressen tas till vara så långt som möjligt vill vi kristdemokrater fortfarande att barn ska ha ett eget ombud som kan föra deras talan vid en vårdnadstvist.
Våld i nära relationer drabbar både vuxna och barn i en familj. Både barn och vuxna är i lagstiftningen skyddade från våld, och förbudet mot barnaga har sedan det infördes faktiskt varit effektivt för att minska barns utsatthet för fysiskt våld. I dagens samhälle ser vi det numera som en självklarhet att alla ska leva utan rädsla för våld och förtryck. Tyvärr räcker inte det, eftersom våld i nära relationer tycks öka. Varje år söker tusentals kvinnor och barn skydd på landets kvinnojourer.
Kristdemokraterna vill ha en politisk nollvision mot våld i nära relationer. En konsekvens av en sådan nollvision skulle kunna vara att kraven på myndigheterna ökar – från förskola och skola till vård och socialtjänst – att aktivt ställa frågor om våld, trakasserier och sexuella övergrepp för att så tidigt som möjligt fånga upp dem som är i behov av hjälp.
Barn som bevittnar våld i hemmet är själva brottsoffer och löper därtill större risk än andra barn att själva bli utsatta. I dag är det möjligt för en vårdnadshavare som använt våld i en nära relation att få både vårdnad om och umgänge med sina barn. Också i fall där det utdömts kontaktförbud förekommer det att den dömde har rätt till umgänge med sina barn.
Vi kristdemokrater menar att lagstiftningen måste ha större fokus på barnets rättigheter och skydd. Huvudregeln bör vara att den som dömts för våld och kränkningar i en nära relation inte ska ha rätt till vårdnad om och umgänge med sina barn. Att vända på perspektivet så att barnets intressen är utgångspunkten kan förhoppningsvis leda till att fler barn slipper utsättas för fortsatta kränkningar.
I takt med att barnet blir äldre kan beslutet omprövas. Då har barnet också möjlighet att själv avgöra i vilken omfattning och utsträckning det vill ha umgänge med den föräldern. Vi kristdemokrater menar att mjuka frågor kräver ödmjukhet och att man har många och långa diskussioner för att kunna göra rätt i sådana här frågor.
Många av förslagen i utskottsbetänkandet går i en riktning som vi kristdemokrater anser är bra. Vi ser även att regeringen jobbar med frågorna och att riksdag och regering gemensamt försöker lösa de knutar som finns. Vi tror att det bästa för barnen är att man försöker jobba tillsammans för att gemensamt hitta lösningar som håller över tid. Visst tar det längre tid, men det är bättre på lång sikt.
Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.
Fru talman! Tack, ledamoten Larry Söder, för anförandet!
Jag vill ställa två frågor. Men först vill jag kvittera det som ledamoten lyfte upp; jag tror att vi är överens om väldigt mycket.
Min fråga gäller hur Kristdemokraterna och ledamoten Larry Söder ser på vårt förslag om att utvidga reglerna för vårdnadsöverflyttning, det vill säga den reservation som vi lyfter fram. I dag menar lagstiftaren att en förälder som mördar eller utövar allvarligt våld mot den andra föräldern förlorar vårdnaden om gemensamma barn. Vi vill utöka det till att inkludera också annat våld.
När jag hör ledamoten tala uppfattar jag det som att Kristdemokraterna också vill göra det under vissa förutsättningar. Är det något som vi kan jobba med tillsammans i utskottet? Det är min första fråga.
Fru talman! Den andra frågan gäller att vi socialdemokrater säger nej till så kallade surrogatarrangemang. Vi vill inte att de ska främjas, och det har vi verkat för i civilutskottet. Vi menar att surrogatarrangemang innebär risker för såväl barnen som kvinnorna och vittnar om en farlig människosyn, bland annat en farlig kvinnosyn.
Fru talman! Jag vet att vi socialdemokrater och Kristdemokraterna är överens om stora delar i denna fråga. Jag vill därför fråga Larry Söder om och i så fall hur Kristdemokraterna arbetar för detta i regeringsställning. I regeringen sitter Kristdemokraterna som bekant på både posten som socialminister, som Jakob Forssmed innehar, och posten som sjukvårdsminister, som kristdemokraten Lann innehar. Socialministern är dessutom chef för hela departementet, och ofta behandlas just civilrättsliga frågor också på Socialdepartementet. Avslutningsvis, fru talman, är Kristdemokraternas partiledare dessutom vice statsminister och har goda påverkansmöjligheter.
Jag är nyfiken på om det finns någonting vi kan göra tillsammans här och hur arbetet går med de här frågorna i regeringen.
Fru talman! Ledamoten tar upp två ganska viktiga frågor utifrån att vi faktiskt ska kunna komma överens.
När det gäller vårdnadshavare – det är vad det handlar om egentligen – och vem som faktiskt ansvarar för barnet är det i min värld inte en konstig tanke att någon som slår, nedvärderar eller kränker ett barn inte är den rätta vårdnadshavaren. Då måste man hitta andra lösningar.
Det finns i dag möjlighet att ha tillfälliga vårdnadshavare under en period. Det utnyttjas inte i tillräcklig utsträckning, menar jag. Man skulle kunna använda det betydligt mer. Men jag håller med ledamoten om att man säkert kan komma överens om och hitta lösningar för hur man kan göra vårdnadsöverflyttning enklare i fler fall än i dag, om vi menar allvar med att vi hela tiden ska ha barnperspektivet.
Däremot är jag också ödmjuk och vill säga att det vi vuxna tycker är bäst för barnet inte alltid är det som barnet tycker är bäst. En del barn vill faktiskt ha kontakt med båda sina föräldrar, även om någon av dem är kränkande eller våldsam utifrån deras perspektiv. Då får vi vuxna lösa det på bästa sätt, så att de inte utsätts för våld och kränkande behandling. Det är en svår fråga, men jag tror att vi kan hitta lite lösningar på den.
När det gäller surrogatmödraskap har vi samma uppfattning. Vi får försöka jobba gemensamt med de frågorna framåt. Jag tror att det är en fråga som egentligen är tvådelad. Vi vill inte att det ska ske. Men när barnen väl kommer till Sverige måste vi ta hand om dem som alla andra barn. Den tvekampen måste vi på något sätt hitta lösningar på, så att inte barnen drabbas. Det är inte deras fel att de har blivit till på det sättet, utan det är vi vuxna som har skapat den situationen. Jag tror att vi måste jobba på båda hållen där.
Fru talman! Tack, ledamoten Larry Söder, för detta utbyte! Från Socialdemokraternas sida uppskattar vi verkligen när vi kan ha den här typen av utbyten i utskottet, i kammaren och i möten i övrigt. Jag välkomnar också beskeden som ges om att titta på frågan om detta kan användas i flera fall. Det tog jag upp tidigare.
Vi har noterat – och jag tror att det även kan ha sagts på civilutskottets forskningsseminarium eller i andra sammanhang här i riksdagen – att det inte är ovanligt att barn säger sig vilja ha umgänge också med en våldsam förälder för att de vill skydda den våldsutsatta föräldern och hålla koll. Det vittnar både barnrättsorganisationer och kvinnoorganisationer om.
Det gäller verkligen att vara ödmjuk, precis som ledamoten säger, inför kunskap och information från professionella i fråga om vad som är det bästa. Vi var väldigt överens i Tryggare hem för barn och det arbete vi gjorde gemensamt där om att barn ska skyddas från allt våld. Vuxenvärlden har ett ansvar.
Fru talman! Låt mig också ta upp frågan om surrogatarrangemang. Vi socialdemokrater i utskottet har reserverat oss mot regeringens hållning i surrogatfrågan i EU-sammanhang. Vi har drivit att Sveriges hållning i EU ska vara att surrogatarrangemang inte ska främjas och att barn ska ha rätt att söka information om sin bakgrund. Det är ju inte barnen som har valt denna situation, precis som ledamoten säger. Surrogatarrangemang ska dock inte främjas.
Hur kan vi jobba kring det här tillsammans? Det finns en majoritet i utskottet för detta. Det blev också regeringens linje. Det var inte regeringens linje när regeringen kom till utskottet, men vi drev igenom ett majoritetsbeslut. Hur kan vi tillsammans, våra partier, jobba mot exploateringen av kvinnor och barn i surrogatindustrin? Vad gör regeringen på detta område?
Fru talman! Det starkaste vapnet är väl regeringens ståndpunkt när man träffar andra ledare i Europa. Starkare än så kan det inte bli, och då får man givetvis använda det på lite olika nivåer. Däremot är det svårt för oss i Sveriges riksdag att påverka andra nationer. Det måste vi göra i Europaparlamentet. Där finns båda våra partier, som kan hjälpas åt att hantera detta.
Jag tror att det här är en fråga som enar många svenska politiker. Jag tror också att man måste jobba gemensamt hela tiden. Jag är ganska trött på diskussionen om vem som startade vilken utredning och vem som gjorde vad. Det struntar svenska föräldrar i, vill jag påstå. De är intresserade av vad vi gör gemensamt och vad vi gör framåt.
Vår linje måste vara att vi inte vill främja surrogatmoderskap. Det vill inte Sveriges regering heller. Vi kan trampa på föräldrars ömma tår ibland på grund av den inställningen, men vi vill se till att barnen mår så bra som möjligt i Sverige. Det är viktigt att barn som växer upp här kan ha tilltro till det svenska samhället.
Även när det är väldigt jobbigt måste vi stå på barnens sida. Jag menar att frågan om hur man behandlar barn i alla typer av familjer i Sverige måste tas om hand och jobbas med hela tiden. Det är en värderingsfråga som man måste jobba med. Alla måste inkluderas när det gäller barnens bästa i det svenska samhället. Det tror jag att våra bägge partier kan hjälpas åt med. Vi har samma uppfattning och samma inställning. Men vi kan inte tro att vi löser detta utan att samtala och diskutera och sedan komma fram med nya idéer. Vi är inte framme. Vi är på väg någonstans. Det här gör vi gemensamt, inte ensamt.