Mikael Eskilandersson (SD) svarade Martina Johansson i en replik om Familjerätt i debatten ”Protokoll 2025/26:65 Onsdagen den 28 januari” den 28 jan 2026.
Martina JohanssonC· i en replikJag tackar Mikael Eskilandersson för anförandet. Det visade vilket engagemang Sverigedemokraterna har på det här området. Mitt minne från förra mandatperioden är att tonen i debatten var ganska hög och stolt på detta…Herr talman! I dag debatterar vi mitt favoritämne, nämligen familjepolitik.
Jag tänker inleda denna debatt, som hålls till följd av ett så kallat motionsbetänkande från civilutskottet, med att försöka besvara frågan: Vad är det viktigaste ni hittills har gjort på familjeområdet? Därefter tänker jag berätta vad jag och mitt parti vill göra framöver på området familjepolitik.
Mandatperioden och Tidösamarbetet har präglats av enorma behov på andra områden än familjepolitiken, behov som den tidigare regeringen lämnade efter sig. Jag syftar då på en eskalerande kriminalitet, flyktingkaos och en tvåsiffrig inflation. Trots det har vi inte helt försummat familjepolitiken. Jag är den första att instämma i att mer hade behövts, och jag kommer att återkomma till det. Givet förutsättningarna har vi dock gjort så mycket som utredningsresurser och personal har klarat av.
Vad är då det viktigaste vi har gjort? Svaret på den frågan beror ju alltid på vem något är viktigt för.
Till unga i skyddat boende skulle jag säga att det viktigaste vi har gjort är det nya regelverket för placering av barn i skyddat boende, som föreslogs i propositionen Stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende.
En personlig favorit, herr talman, är och förblir dock Tryggare hem för barn. Den innehöll nämligen så många tydliga förbättringar och löste mycket av det som vi påpekat under lång tid. Förslaget om tryggare hem var en tydlig förbättring för barn och minskar på riktigt risken för att barn ska fara illa.
Herr talman! När mitt parti hade sin stora familjekonferens var det dock inte Tryggare hem för barn som oftast nämndes som den stora och viktiga förändringen på senare tid. Nej, det var den nya socialtjänstlagen, som började gälla den 1 juli 2025, som var det stora för våra kommunala företrädare. Det var den som hade gjort skillnad för våra kommuners arbete med barn och familjer. Särskilt positivt var att barnperspektivet hade stärkts på ett bra sätt. Det är lätt att förbise detta då lagen hanteras av ett annat utskott än civilutskottet.
Det finns dock mycket mer som är viktigt. Något som i princip alla partier här inne har efterfrågat utreds nu äntligen på ett bra sätt, nämligen frågan om barns rätt till ett eget ombud. Från Sverigedemokraternas håll efterfrågade vi en bred utredning som ska se till barns behov av stöd genom hela processen, inte bara en advokat till i rättssalen. Därför är jag mycket nöjd med tillsättningen av utredningen Barnets rätt att komma till tals i familjerättsliga frågor, som ska slutredovisa sitt arbete i sommar.
Herr talman! Det är inte bara barn som behöver hjälp att föra sin talan. Tala går ju an så länge man lever, men vad händer sedan – när man inte längre lever? Hur försvarar man då sitt arv? Efter vår död uppstår en problematik då det saknas ett säkert testamentesregister dit man kan lämna sitt testamente. Hur vanligt det är att testamenten försvinner är det ingen som säkert vet, men nu är frågan om ett testamentesregister äntligen utredd och ett förslag finns.
När vi ändå är inne på arv vill jag också säga att det är självklart för mig att kusiner ska ha arvsrätt om inga närmare släktingar finns.
Herr talman! Just arbetet för att stärka människor som har svårt att själva föra sin talan är något jag vill värna extra mycket. Det är därför naturligt att nämna propositionen Ett ställföreträdarskap att lita på som åtminstone ett av de viktigaste lagändringsförslagen under den här mandatperioden. Det stärker på ett mycket konkret och bra sätt dem som har god man eller förvaltarskap.
Andra som behöver stärkas är de, oftast kvinnor, som vill skiljas och som sitter fast i en bodelning som aldrig verkar bli klar. En utredning vars förslag förhoppningsvis snart blir lag är den om bodelning och betänketid som heter Stärkt skydd för den som vill separera.
Det är helt orimligt att människor kan tillåtas att utöva ekonomiskt eftervåld mot andra genom att sabotera bodelningsprocesser. Det som sker är alltså att någon som inte vill se sin partner gå vidare i livet skjuter upp bodelningen så att det inte går att göra upp om tillgångar och lån, och därmed blir det omöjligt för den före detta partnern att gå vidare. Jag hoppas att vi snart kan komma till rätta med detta.
Det finns tyvärr mycket förtryck i vårt samhälle. Som om det inte räckte med alla de grupper jag redan har räknat upp kommer jag nu att avsluta med att tala om den viktigaste lagändring som vi genomfört på familjerättsområdet.
Det viktigaste, tycker jag, är att stoppa det våld och förtryck som under min egen skoltid var något exotiskt. Man läste att det förekom i andra länder men inte i Sverige. Då läste man om påtvingade äktenskap, om kontrollerande klädsel och om att kvinnor könsstympades. Allt detta kan i dag studeras i valfritt utanförskapsområde i vårt land.
Att sätta stopp för hedersvåld och hedersrelaterat förtryck är den absolut viktigaste frågan, då den typen av våld och förtryck aldrig ska ges fäste i vårt land. Iran är ett skrämmande exempel på hur illa länder kan utvecklas över tid. Därför är de tre delarna om hedersförtryck viktigast. Jag tänker på utredningen Stärkt lagstiftning mot hedersrelaterat våld och förtryck tillsammans med den tidigare lagändringen för ett utvidgat utreseförbud för barn och det kommande förbudet mot kusinäktenskap. Det är det viktigaste vi gör på familjerättsområdet. Dessa tre delar utgör en mindre del av regeringens politik för att förhindra ytterligare radikalisering och på sikt sätta stopp för hedersvåld och hedersrelaterat förtryck, men de är viktiga pusselbitar.
Jag tog nu upp de viktigaste förändringarna. Det finns många fler, särskilt om man går in på praktiska och underlättande åtgärder, till exempel digital inlämning av bouppteckningar, men jag vill även hinna nämna något om vad vi vill göra i framtiden. Det finns nämligen flera problem med hur regelverket kring familjer fungerar i dag, trots alla förändringar som gjorts.
Ett sådant problem är hur föräldraskapet fastställs och vem som blir vårdnadshavare. Om man är gift finns en faderskapspresumtion som gör att barnet blir föräldrarnas gemensamma barn, och därmed blir även vårdnaden gemensam. Trots att vi och många andra har påtalat det problem som uppstår när man inte är gift har det fortfarande inte införts någon riktigt bra lösning.
En rimlig ordning vore att faderskapet registreras så tidigt som möjligt. Faderskapet borde, om möjligt, fastställas redan i den första kontakten med barnmorskemottagningen, och om det är osäkert bör en utredning av faderskapet påbörjas för att man ska säkerställa barnets rätt till båda föräldrarna.
En utredning under graviditeten skulle lösa många av de problem som i dag alltför ofta tillåts uppstå. Med två klarlagda föräldrar från födseln – även för barn till ogifta – skulle risken för en senare konflikt minska. Gemensam vårdnad skulle då gälla, förutsatt att det inte finns tungt vägande skäl för något annat, till exempel våld och trakasserier. Detta bör givetvis även gälla när gifta föräldrar har gemensam vårdnad och den gemensamma vårdnaden kan ifrågasättas.
Tyvärr får jag alltför ofta höra om föräldrar som vill ta ansvar för sina barn men inte släpps in i barnens liv och om föräldrar som tvingas gå till domstol för att få vårdnad eller umgängesrätt med sina egna barn, trots att de inte på något sätt har varit eller är olämpliga som föräldrar.
Cirka 65 procent av barnen i Sverige föds av en ogift kvinna. År 2024 föddes runt 64 000 barn utan att det fanns någon faderskapspresumtion. Av dessa var det 9 007 faderskap som enligt Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd blev föremål för socialtjänstens ingripande. Över 55 000 registrerades genom Skatteverkets etjänst med digitalt bankid.
Tänk om vi kunde flytta utredningstiden till innan barnet fötts! Trots allt blir nästan vart tionde barn som föds föremål för utredning hos socialtjänsten, enligt dessa siffror. Att barn riskerar att inte få en bra relation med båda sina föräldrar är något som vi genast borde åtgärda. Det är inte särskilt svårt – i den mån det behövs en medicinsk bedömning räcker ett enkelt blodprov på mamman för att fastställa faderskapet. Det fungerar åtminstone så länge det inte rör sig om tvillingar eller trillingar. Framöver kommer jag att arbeta mycket hårt för att få till en förändring så att båda föräldrarna kan bli både föräldrar och vårdnadshavare i samband med barnets födelse.
Herr talman! Jag skulle kunna nämna en lång rad andra förändringar, till exempel sådana som gäller barndomsgarantin och att förhindra föräldraalienation, men jag skulle i så fall överskrida min talartid mycket mer än vad jag redan har gjort. Jag ber om ursäkt för att jag överskridit tiden.
Det sägs ju att det är svårt att lära sig något nytt genom att tala, så jag tänker nu lämna plats till nästa talare i debatten. Jag ser fram emot att lyssna på en intressant och lärorik debatt.
Herr talman! Jag tackar Mikael Eskilandersson för anförandet. Det visade vilket engagemang Sverigedemokraterna har på det här området.
Mitt minne från förra mandatperioden är att tonen i debatten var ganska hög och stolt på detta område. Nu var Mikael Eskilandersson inne på att utreda föräldraskapet före barnets födelse. Där är vi helt överens. Vi hade också gemensamma reservationer om detta under förra mandatperioden.
Det som förvånar mig, mot bakgrund av den stolthet som Eskilandersson visar upp här, är att man i nästa proposition som vi kommer att hantera på det här området har avskrivit tillkännagivandet om att föräldraskapet ska kunna bekräftas före barnets födelse. Påverkar inte Sverigedemokraterna politiken på det här området? Det verkar ju så när ledamoten lyfter upp andra saker som den här regeringen har gjort, och som vi är helt överens om, avseende exempelvis skyddade boenden och tryggare hem för barn. Det var dock inte den här regeringen som tillsatte dessa utredningar, utan det får vi tillskriva den förra regeringen.
Det finns inte så mycket konflikt här, men jag saknar det som jag upplever att Sverigedemokraterna har haft en väldigt hög svansföring kring. Jag tänker dels på det som jag nämnde nyss, alltså att utreda föräldraskapet före barnets födelse, dels på gemensam vårdnad från första början för de föräldrar som ska vara föräldrar. Även i denna fråga är jag och Sverigedemokraterna överens. Jag saknar dock drivet att prioritera detta hos den här regeringen. Det är ju också en jämställdhetsfråga.
Varför denna stolthet?
Herr talman! Tack, Martina Johansson, för frågan!
Centerpartiet och Sverigedemokraterna har ju varit eniga om mycket. Jag vill till exempel minnas att partierna hade ett gemensamt tillkännagivande om bekräftelse före födsel. Jag har också noterat att Centerpartiet har kopierat många av de förslag som vår familjekonferens har tagit fram och lagt grunden för. Det tackar vi för – det är bra att kunna påverka varandra och lyfta fram sådana här förslag. Jag ser fram emot att Centerpartiet också kopierar barndomsgarantin, som vi har fört fram, och lite mer om föräldraalienation.
Skälet till att bekräftelse före födseln avskrivits är att det redan i dag går att bekräfta föräldraskapet före födseln – praktiskt är det möjligt. Från Sverigedemokraternas sida vill vi dock ha ett annat system. Vi vill att man redan hos barnmorskan går in och tar reda på vem som egentligen är far till barnet och att man tidigarelägger allting. Rent praktiskt är tillkännagivandet dock uppfyllt i och med att man har gjort det möjligt att bekräfta före födseln. Vi kan alltså inte säga att detta inte är fullföljt. Däremot vill vi gå längre än så.
Som jag nämnde i mitt anförande kommer jag att kämpa för att man ska kunna göra detta framöver. Vi kommer att försöka lyfta in det här i kommande förhandlingar med regeringen.
Det som jag tycker är lite synd är att Centerpartiet så tydligt har tagit avstånd från att förhandla med Sverigedemokraterna. Vi tycker ju lika om väldigt mycket, och jag tror att Centerpartiet hade tjänat på att förhandla med Sverigedemokraterna snarare än att sitta och förhandla med Vänsterpartiet. Man har uppenbarligen inga problem med att förhandla med Vänsterpartiet, eftersom man tänker sig att regera med stöd från Vänsterpartiet. Man har beskrivit det som att Vänsterpartiet inte ska ingå i regeringen, men man kommer ju ändå att förhandla med dem.
Herr talman! Där kom frågan om vem som ska ta vem. Jag tycker att det är mer intressant att vi ägnar oss åt den politik vi för. Vi kan diskutera vem som har kopierat vems politik och vem som influerar vem, och det är väl bra att vi gör det. Jag vågar dock inte svära på vem som tog vilket beslut först i våra partiorganisationer vad gäller alla delar i familjerätten.
Föräldraskapet kan registreras men inte godkännas förrän efter barnet är fött. I förarbetena står det att föräldrarna verkar nöjda eftersom så många gör på detta sätt. Därför behöver man inte gå vidare med ett tillkännagivande som handlar om att föräldraskapet ska fastställas och vara klart så att barnet inte står utan förälder om det värsta händer och modern dör under förlossningen. Jag hör vad ledamoten säger, men det gör mig inte trygg.
När det gäller vem som ska ta vem och vem som ska förhandla med vem ser Centerpartiet två statsministerkandidater, inte tre. Det är Magdalena Andersson och Ulf Kristersson, inte Jimmie Åkesson. Det handlar inte främst om familjerättsfrågorna utan om grundsynen på människan. Är alla lika inför lagen? Har människor som inte är födda i Sverige samma värde som människor som är födda i Sverige? Här finns en stor skillnad mellan oss.
Vi vill varken se Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna i en regering, och det handlar om att vi inte vill att de ska ha inflytande på utrikespolitiken i en värld där det bubblar.
Detta är mitt svar på frågan om vem som tar vem, men det viktigaste för mig när vi förhoppningsvis sätter oss i en regering efter valet är att vi får igenom Centerpartiets politik.
Herr talman! Det låter som att vi är ganska överens om att vi vill ha en bekräftelse långt tidigare och ett annat system. Jag vet inte om Centerpartiet har varit lika tydligt som vi med hur man vill att systemet för bekräftelse av faderskap ska se ut. Vi har varit tydliga med att vi vill att det ska anges vem pappan är redan vid första kontakten med barnmorskan. När mitt första barn föddes var jag inte gift, så det fanns ingen faderskapspresumtion. Men jag var ju med hos barnmorskan vid första tillfället, och då borde man redan där ha skrivit in mig som far till barnet. Nu lämnas faderskapet i stället utanför när paret inte är gift, och så får faderskapet utredas när barnet är fött. Men man blir ju mer delaktig i graviditeten om man är med från början.
Vem som förhandlar med vem är intressant, för det kan avgöra vilka frågor som kan gå igenom. Jag ser att det är mycket som vi tillsammans med Centerpartiet kan driva igenom i en gemensam regering, men det tycker Centerpartiet är omöjligt. Vi har aldrig uttalat oss om vem som ska bli statsminister. Vi har sagt vilken politik vi för, och det har vi hållit oss till hela tiden. Det har varit naturligt att ha de samarbetspartner vi har, eftersom de har varit beredda att diskutera med oss. Vi har dock inga problem med att diskutera med andra partier.