Camilla Brodin (KD) svarade Linus Lakso i en replik om Energi i debatten ”Protokoll 2025/26:50 Torsdagen den 11 december” den 11 dec 2025.
Linus LaksoMP· i sitt anförandeDet här är mandatperiodens sista budgetdebatt, så det passar ganska bra att summera Ebba Buschs och Tidöpartiernas energipolitik. Allt skulle lösas med ny kärnkraft, fick vi veta när Ebba Busch med buller och bång…Fru talman! Det här är mandatperiodens sista budgetdebatt, så det passar ganska bra att summera Ebba Buschs och Tidöpartiernas energipolitik.
Allt skulle lösas med ny kärnkraft, fick vi veta när Ebba Busch med buller och bång lämnade den energiöverenskommelse som skulle ge Sverige långsiktiga och stabila spelregler till nytta för inte minst industrin. Löftena duggade tätt i valrörelsen. Vi påbörjar bygget av ny kärnkraft inom 100 dagar, sa Elisabeth Svantesson. Det ska byggas utan statliga stöd, sa Ulf Kristersson. Tio nya reaktorer ska vi ha, sa Romina Pourmokhtari. Åtminstone ska ett första spadtag tas före mandatperiodens slut, sa Ebba Busch inte minst – för att sedan en eller två månader senare hävda att hon aldrig sagt det. Men det finns ju inspelat.
Snart har hela mandatperioden gått. Tidsplanen för ny kärnkraft har spruckit totalt. I princip inget har hänt, annat än att Vattenfall har landat i ett teknikval. Man har fortfarande inte valt leverantör och talar om ett investeringsbeslut tidigast 2029. Dessutom har regeringens ambitioner om två stora reaktorer till 2035 krympt till en tummetott. Vattenfall överväger nu en liten SMR-reaktor som eventuellt kan vara klar tidigast 2035. Lägg till det att aktuella kärnkraftsprojekt inom EU har blivit minst tio år försenade och att ingen av de leverantörer som Vattenfall har dialog med hittills har byggt en enda reaktor.
Det mesta talar för att Sverige som tidigast kan få eventuell ny kärnkraft först efter 2045, det vill säga efter att vi ska ha uppnått alla våra klimatmål. Sanningen är att den här regeringens kärnkraftsplaner har varit totalt orealistiska. De har ingenting med klimatomställningen att göra, förutom att de möjligen bromsar den.
Vi kan konstatera att det vi behöver bygga ut är det som kan leverera mer el i närtid till låg kostnad: förnybar energi och grön baskraft. Ebba Busch har ibland talat om att regeringen välkomnar alla kraftslag, men ingenting kunde vara mindre sant. I stället har vi kunnat se hur Tidöpartierna fullkomligt raserat utbyggnaden av förnybar energi.
Fru talman! När de tre förlorarpartierna bildade Tidöregeringen och tog över hade den rödgröna regeringen fått upp utbyggnadstakten rejält. Vi låg då på över 3 gigawatt per år i kraftutbyggnad. Nu ser vi att utbyggnadstakten rasar. Hela klimatomställningen och industrins gröna omställning kollapsar under den här regeringens politik. Utbyggnadstakten rasade med 50 procent förra året. Enligt prognosen rasar den med totalt 75 procent i år. Kanske blir det än värre nästa år.
Hur hamnade vi här? Anledningen är att Tidöpartierna motarbetar den förnybara energin och saknar en fungerande energi- och klimatpolitik. Man saknar mål i närtid för mer energi och mer effekt. Sådana mål skulle kunna sikta på 2030 och 2035. Tidöpartierna stoppar genom vetot större delen av all vindkraft som skulle kunna komma före 2030. Mellan 70 och 100 procent säger man nej till, från Liberalerna till SD, medan Miljöpartiet är det parti som säger mest ja till vindkraft ute i kommunerna.
Vi har drivit på för ersättning till kommuner och närboende i över tio år, så det är glädjande att andra partier äntligen har ändrat sig. Men vad är det som tar så fruktansvärt lång tid? Kommunerna väntar på sina pengar, och det har nu gått över ett och ett halvt år sedan det aviserades att kommunerna skulle få sina pengar. Det har utlovats att det ska ske före årsskiftet; dagarna kan räknas ned. Sedan kvarstår det faktum att många kommunala politiker redan har lovat sina väljare att säga nej till vindkraft, inte minst på grund av den häxjakt som Tidöpartierna drev mot vindkraften under valrörelsen.
Samtidigt försämras förutsättningarna för solkraft genom att den tidigare 60-öringen för överskottsel har dragits bort, vilket straffbeskattar hushåll som har investerat i solenergi. Regeringen har dessutom sänkt det gröna avdraget mitt under en lågkonjunktur, något som sannolikt har ökat arbetslösheten.
Regeringen har lagt en död hand över all havsbaserad vindkraft, inte minst i Östersjön, i stället för att ge försvaret i uppdrag att samordna med energiintresset. Det är dessutom är en avgörande del av totalförsvaret att vara självförsörjande på energi.
Regeringen har gett avslag på 83 procent av alla ansökningar om havsbaserad vindkraft som den har fattat beslut om. Dessutom ligger det en stor hög som den inte har fattat beslut om. Under förra mandatperioden var 100 procent av de beslut som fattades positiva.
Nu ligger det som sagt flera stora havsvindsprojekt på regeringens bord. Vissa har legat där sedan 2023, trots att länsstyrelsen har sagt ja och försvaret inte har några invändningar.
Bara två av projekten, som ligger i Bottenhavet, skulle leverera motsvarande två hela kärnkraftverk och skulle kunna vara på plats inom tio år till hälften av kostnaden.
I realiteten har man också stoppat utbyggnaden av tillståndsgivna havsparker som Kriegers flak genom att stoppa Svenska kraftnäts utbyggnad av elkablar till havs.
En ytterligare vindkraftpark hade kunnat pressa elpriserna rejält i hela SE4 och Skåne och därmed jämna ut elprisskillnaderna som vi ser i landet.
Ett annat smart sätt att pressa elpriserna är energieffektivisering. Det är det naturligtvis för den som genomför åtgärden men även för andra. En energieffektivisering på totalen på 10 procent beräknas pressa ned elpriserna med 50 procent och har också miljön som vinnare.
Vad har då hänt? De tidigare stöden för energieffektivisering har avskaffats både för flerbostadshus och för företag. Regeringen bedömer i sin egen energiplan att man inte ens når EU:s lågt satta energieffektiviseringsmål till 2030.
En lyckad politik för energieffektivitet skulle kunna frigöra 25 terawatttimmar till 2030, motsvarande drygt två stora kärnkraftverk. Men även här misslyckas Tidöpartierna.
I stället har elnätsavgifterna skenat utan att utbyggnadstakten när det gäller elnätet egentligen har ökat nämnvärt. Det beror på dålig styrning från regeringen. Ansvarig myndighet har länge påtalat att elnätsregleringen behöver förbättras.
Fru talman! Som om inte detta vore nog står Sverige just nu utan effektreserv i vinter. Det är en backup som behövs i kritiska lägen. Det har man misslyckats med att upphandla. Det är ett riktigt haveri av regeringen.
Fru talman! Fossilfrihet och elektrifiering har såväl Ebba Busch som Ulf Kristersson och Romina Pourmokhtari talat väldigt mycket om. Men hur ser det ut i verkligheten?
En bra tumregel är att se till vad människor gör snarare än till vad de säger. Jag gick in på Energimyndighetens statistik för energianvändning och kunde då finna att den energikälla som har ökat allra mest är fossil energi.
Den årliga användningen har ökat med 15 terawattimmar 2022–2024. Det kan såklart korrelera med att regeringen totalt har lagt 57 miljarder på att subventionera fossila bränslen i stället för att stötta elektrifieringen.
Detta sker i ett läge när Europa lägger mer pengar på att köpa fossila bränslen av Putin än på att stötta Ukraina. Genom att driva upp fossilenergianvändningen undergräver vi vår egen säkerhet.
Både elektrifieringen av transportsektorn och industrin har kraftigt bromsat in. Jag skulle vilja påstå att just elektrifieringen är regeringens största misslyckande.
Fru talman! Vi behöver en ny inriktning i energipolitiken. Vi behöver en regering som tar Sveriges och Europas säkerhet på allvar genom att öka produktionen av inhemska hållbara bränslen och el.
Vi behöver en regering som tar industripolitiken på allvar och stöttar industrin genom långsiktighet och stabilitet, utan ett regeringsunderlag som hånskrattar när viktiga svenska industriprojekt går i konkurs.
Vi behöver en regering som tar klimathotet på allvar och erbjuder hållbara alternativ till en låg kostnad för både hushållen och industrin.
Också jag får önska alla en god jul!
Fru talman! Tack till ledamoten Lakso för anförandet!
Paradnumret för Miljöpartiet i debatten är de 10 gigawatt grön baskraft som ska komma på plats till 2030. Det är ganska snart får man ändå säga.
I den gröna baskraften ska det finnas lite olika komponenter. Energilagring genom vätgas är en komponent. Det har man talat om i ett decennium, och det finns ännu inte. Det är samma sak med pumpkraft. Det är en teknik som existerar men i minimal skala, får man nog ändå erkänna.
Flexibilitet genom smart laddning och liknande bidrar inte med jättemycket produktion. Sedan nämner man att man kan öka effekten i vattenkraften motsvarande flera kärnkraftverk.
Då är det värt att notera att de optimistiska kalkylerna för att effektoptimera vattenkraften säger att vi i ett bra scenario kan få ut kanske 1 300 megawatt extra till 2035. Ska man upp till 4 000 megawatt är det ordentligt med år kvar. Då blir det knepigt att få ihop 10 gigawatt till 2030.
Det som finns kvar i den gröna baskraft som Miljöpartiet föreslår är då gas. Min fråga till Linus Lakso blir på temat miljö och klimat. Vad bidrar till lägst utsläpp, ett kärnkraftverk där vi kokar vatten eller gasturbiner där vi eldar kolväten?
Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!
Det är lite ironiskt att Jesper Skalberg Karlsson väljer att kritisera satsningarna på grön baskraft, eftersom det är exakt det som regeringen gör i det så kallade Kraftlyftet: satsningar på exakt samma tekniker. Jag vet inte riktigt om Jesper Skalberg Karlsson har läst regeringens egen budget.
Om det är så dåligt att satsa på tekniker som ger mer effekt i närtid blir min motfråga: Varför satsar ni skattepengar på det, om det är en så fruktansvärt dålig idé? Det verkar lite motsägelsefullt.
De 10 gigawatt som vi har föreslagit som ett effektmål bygger på beräkningar som inte minst Vattenfall har gjort. Ellevio har gjort liknande beräkningar och kommit fram till det behovet. Senare har också SVK kommit med en beräkning som visar att vi behöver bygga ut ungefär den mängden effekt för att balansera systemet.
Vi har föreslagit en lång rad tekniker. Det ska vara ett teknikneutralt investeringsstöd. Det finns potentialberäkningar av inte minst Energimarknadsinspektionen. Lägger man ihop potentialerna vad gäller vattenkraft, kraftvärme, batterilagring, flexibilitet och så vidare är det möjligt att komma långt över 10 gigawatt.
Min motfråga svarstår. Om det är en så dålig idé, varför lägger regeringen nu 1,7 miljarder på Kraftlyftet?
Fru talman! Jag tror att flexibilitet, pumpkraft, kraftvärme, gasturbiner med mera kan vara ett komplement. Men det är just detta: ett komplement.
I Miljöpartiets kalkyl ska man få fram 10 gigawatt på fyra år. Jag ifrågasätter rimligheten i det, för i Miljöpartiets förslag finns det ingen ny kärnkraft utan bara de andra alternativen, som i bästa fall är välkomna komplement.
Min fråga handlar om storleksordningen. Sverige behöver fördubbla elproduktionen till ungefär 300 terawattimmar 2045. Miljöpartiets 10 gigawatt grön baskraft, som i många fall inte är baskraft i produktion utan batterier och gasturbiner, skulle i bästa fall ge 30–40 terawattimmar. Då kommer vi 10–15 procent på vägen.
Frågan är: Vad gör man sedan? Kärnkraften producerar el under 90 procent av tiden år efter år. Det är en verklig baskraft som vi fortfarande skulle ha haft om det inte vore för Miljöpartiets politik. Gärna komplement, men vi vill också ha rimliga förslag från oppositionen. Det handlar om 10 gigawatt där maximalt kanske 1 300 megawatt är vattenkraft. Frågan är vad de andra 9 gigawatten ska komma ifrån. Är det gasturbiner? I så fall räcker inte 1,7 miljarder, utan då behövs helt andra summor.
Fru talman! Nej, regeringens 1,7 miljarder räcker inte för att bygga ut kraftsystemet i tillräcklig takt. Det är därför Miljöpartiet har satsat 6 miljarder på investeringar i grön baskraft.
Det finns en stor potential. Redan potentialen hos batterier bedöms till 8 gigawatt, och gasturbiner går ganska fort att bygga – på ett år. Det handlar mer om en bedömning av hur mycket man vill investera. Potentialen för energiproduktion ligger på 70–80 terawattimmar inom 10–15 år om man slår ihop vind och sol. Det är den realistiska planen.
Det är Moderaterna som helt saknar en realistisk energipolitik. Ny kärnkraft kan komma på plats om tidigast 20 år, så det är ett helt orealistiskt svar på hur vi ska få fram el till industrin till ett rimligt pris. Branschen har själv räknat fram att man kan leverera förnybar energi plus grön baskraft till ett genomsnittspris på ungefär 55 öre.
Där får man ungefär tredubbla kostnaden för den kärnkraft som Jesper Skalberg Karlsson vill ha. Bygger man ut tio reaktorer med de subventioner som han vill ha handlar det om en merkostnad för elen på ungefär 1 000 kronor i månaden per hushåll. Det är fullständig galenskap, och detta är en helt orealistisk energipolitik som är skadlig för hushållens ekonomi, för Sveriges konkurrenskraft och för klimatomställningen.
Fru talman! Tack, Linus Lakso, för ditt anförande, som innehöll ganska mycket visioner från Miljöpartiets energipolitik! Det gör att skillnaderna gentemot regeringens politik blir tydliga. Det var inte mycket från regeringens sida som var bra, enligt Miljöpartiet.
Låt oss se på hur mycket produktionskapacitet som har installerats i Sverige när det gäller elproduktionen från 2013 till 2024. Den landar på nästan 13 000 megawatt. Det är faktiska basfakta. Man kan också se på hur mycket av den installerade produktionskapaciteten som vi kan nyttja, alltså den maximala elkonsumtionen. Det är 340 megawatt.
Hur är det då med de nästan 13 000 megawatt som har tillkommit i systemet? Hur mycket av det är egentligen faktisk baskraft, när man har plockat bort fyra reaktorer? Det är ganska mycket vindkraft som har tillkommit i systemet, men har det gett pang för pengarna? Nej, vi har inte fått så mycket konsumtion som vi kan använda oss av.
Jag noterar att vi i Miljöpartiets budget kan läsa följande: På regeringens bord ligger över 20 ansökningar om havsbaserad vindkraft och väntar på beslut. På två år har regeringen enbart godkänt två projekt.
Vi kristdemokrater och regeringen välkomnar alla goda kraftslag. Anledningen till att det har gått så trögt med de andra ansökningarna är att de ställs mot Försvarsmaktens intressen eller att de inte har kunnat bära sina egna kostnader. Så blir det ibland. I övrigt har vi bevisat att det är möjligt med mer vindkraft utan att kompromissa med det kommunala vetot, för vi jobbar med att bygga upp en acceptans från lokalbefolkningen.
Min fråga till Miljöpartiet är: Hur många ansökningar godkände ni under era sju år i regeringen?
Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna!
Vi godkände som sagt hundra procent av de ansökningar som kom in och som vi hann besluta om under föregående mandatperiod.
Den här regeringen har avslagit 83 procent av de ansökningar som man har beslutat om. Det är också ett tjugotal som man inte har fattat beslut om och som ligger på regeringens bord. Det regeringen har sagt nej till motsvarar alltså hela Sveriges energianvändning.
Fru talman! Det är bra att Camilla Brodin ytterligare sätter fingret på regeringens totalt misslyckade politik för elektrifiering. Hela poängen med att bygga ut mer el är nämligen att vi ska använda den till något. Jag tycker att vi ska använda den till att ersätta fossil energi, för det är bra för klimatet, för Sveriges konkurrens och för vår säkerhet.
Under det senaste året har Sverige haft ett historiskt stort elöverskott, där vi exporterar 39 terawattimmar. Det är absolut bra på sätt och vis, för vi trycker undan tysk och polsk kolkraft, till skillnad från när Alliansen styrde, när Sverige på många års basis var beroende av import av just tysk och polsk kolkraft. Det såg Miljöpartiet till att styra upp.
Det stora problemet är dock den havererade politiken för elektrifiering, där vi ser att det går åt fel håll inom transportsektorn. Scania och Volvo står redo och har utvecklat tunga ellastbilar, men regeringen har förstört hela hemmamarknaden genom att gynna det fossila i stället för att gynna elektrifieringen. Här står vi med massor av förnybar och fossilfri el som vi skulle behöva använda för att ställa om. Men regeringens politik omöjliggör detta.
Fru talman! Jag blir inte riktigt klok på allting, och jag tror att ledamoten från Miljöpartiet och jag pratar förbi varandra.
Miljöpartiet godkände noll ansökningar för havsvindparker. Man lyckades inte få någon havsbaserad vindkraft på plats över huvud taget, samtidigt som man var med och aktivt avvecklade sex av tolv kärnkraftsreaktorer.
Vidare kan vi konstatera att Miljöpartiet vill lägga 13 miljarder mer på det här utgiftsområdet samtidigt som man inte räknar med kärnkraftsprogrammet. Det är alltså borta från Miljöpartiets budget.
Det finns egentligen inte något seriöst beaktande av elsystemet som helhet, av skattebetalarna eller av klimatet när det gäller hur man ska kunna få ihop kalkylen.
Min fråga – eller kanske vädjan – till Linus Lakso är: Varför kan ni inte bli lite mer som i Finland? Vi tar ju ofta upp Finland som ett gott exempel. Det finska miljöpartiet har knäckt koden och insett att kärnkraften är avgörande för klimatomställningen.
Fru talman! Det var ett av många magstarka påståenden i denna debatt som Camilla Brodin nu kom med. Hon talar om ekonomiskt ansvarstagande. I budgeten utfärdar ju regeringen inte mindre än 840 miljarder totalt i subventioner och kreditgarantier till ett enda kraftslag. Det är radikalt mycket dyrare än Miljöpartiets satsningar.
En av de stora budgetposterna är satsningen på grön baskraft. Vi lägger drygt tre gånger så mycket som regeringen på detta, och det är efterfrågat av industrin och nödvändigt för kraftsystemet.
Det andra vi lägger mycket pengar på är energieffektivisering. Som jag nämnde är det otroligt smart.
Pressar vi ned elbehovet med 10 procent kan man trycka ned elpriset med 50 procent. Beräkningar har visat att hushållen kan spara uppåt 100 miljarder per år.
Frågan handlar sällan om hur mycket pengar man satsar, även om ni slösar betydligt mer, utan om hur effektiva satsningarna är och vad de ger tillbaka. Era kärnkraftssatsningar är ungefär tre gånger så dyra och kommer inte inom en rimlig tid över huvud taget.
Vad gäller havsvinden godkände vi Kriegers flak. Den hade gjort otroligt stor nytta om den hade kommit på plats. Men detta har regeringen effektivt stoppat. Till skillnad från det vi var överens om i den tidigare energiöverenskommelsen, nämligen att man skulle ta bort Svenska kraftnäts uppdrag att bygga ut elkablarna, ska man nu i stället bygga elkablar till Norrbotten för att jämna ut effektbalansen. Det är ganska dumt och ineffektivt när inte minst SE4 och Skåne behöver billigare el här och nu.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 16 december.)
