7,9 miljarder till energi (NU3)

I betänkandet behandlar utskottet regeringens budgetproposition 2025/26:1 i de delar som gäller utgiftsområde 21 Energi och 15 motionsyrkanden från all­män­na motionstiden 2025/26. Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1. Motionsförslagen finns också i bilaga 1.

I bilagorna 2 och 3 finns en sammanställning av regeringens förslag till an­slag för 2026 och be­ställ­nings­bemyndiganden samt de avvikelser från dessa förslag som Social­de­mokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpar­tiet före­slår i sina res­pek­tive budgetmotioner.

Budgetprocessen innebär bl.a. att riksdagen i ett första steg genom ett beslut fastställer en utgiftsram för varje utgiftsområde. Utgiftsramen anger det belopp som utgiftsområdets anslag högst får uppgå till (11 kap. 18 § tredje stycket riks­dagsordningen).

Riksdagen har bifallit regeringens förslag och bestämt utgiftsramen för 2026 för utgiftsområde 21 Energi till 7 939 815 000 kronor (prop. 2025/26:1, bet. 2025/26:FiU1, rskr. 2025/26:64–65). I detta betänkande föreslår närings­ut­skot­tet för riksdagen hur anslagen för utgiftsområdet ska fördelas inom ut­gifts­områdesramen. Riksdagens ställningstagande till anslag och bemyndi­gan­den om ekonomiska åtaganden för utgiftsområdet ska göras genom ett enda be­slut. Lagförslag som har en tydlig anknytning till statens budget ska också in­gå i be­slutet (11 kap. 18 § fjärde och sjätte styckena riks­dags­ordningen).

Regeringen ska enligt 10 kap. 3 § budgetlagen (2011:203) lämna en redovis­ning i budgetpropositionen av de resultat som har uppnåtts i verksam­heten i förhållande till de mål som riksdagen har beslutat om.

I utskottens uppgifter ingår att följa upp och utvärdera riksdagsbeslut (4 kap. 8 § regeringsformen). Som en del i utskottens uppföljning ingår att be­handla den resultatinformation som regeringen presenterar. Riksdagen har be­slutat om riktlinjer för bl.a. den lö­pan­de uppföljningen av regeringens resul­tat­redo­visning (framst. 2005/06:RS3, bet. 2005/06:KU21, rskr. 2005/06:333–335).

Utskottet har mot den bakgrunden gått igenom regeringens resultat­redo­vis­ning för utgiftsområde 21 i budgetpropositionen. Genom­gången är ett un­der­lag för utskottets behand­ling av budgetproposi­tionen och för den fort­sat­ta mål- och resultatdialogen med regeringen.

Betänkandet har disponerats så att resultatredovisningen för utgiftsområdet be­handlas först. Därefter behandlar utskottet de förslag i budgetpropositionen och de motionsförslag som gäller statens budget inom utgiftsområde 21.

Utskottets ställningstagande

Näringsutskottet har sedan 2015 kontinuerligt följt upp regeringens resultat­redo­visning i budgetpropositionen, utgiftsområdena 19 Regional utveckling, 21 Energi och 24 Näringsliv. Den årliga uppföljningen har sedan dess van­ligen innefattat en översiktlig genomgång av de mål och indikatorer som används inom respektive utgiftsområde. Därutöver har resultatredovisningens struktur och förhållandet mellan mål, indikatorer och vissa resultat undersökts. Efter­föl­jande år har ut­skottet följt upp i vilken utsträckning regeringen har beaktat och tillgodosett de synpunkter som utskottet har haft på resultat­redo­visningen samt redovisat even­tuella nya iakttagelser. Utskottets grupp för uppföljning och utvärdering har under des­sa år även vid behov fört en dialog med de be­rör­da statssekreterarna om reger­ingens resultatre­do­visning.

Utskottets senaste iakttagelser och bedömningar re­do­visades i utskot­tets bud­getbetänkanden för respektive utgiftsområde från bud­getbered­ningen un­der hösten 2024 (bet. 2024/25:NU1, bet. 2024/25:NU2, bet. 2024/25:NU3).

Utskottet vill inledningsvis påminna om att regeringen, enligt 10 kap. 3 § bud­get­lagen, ska lämna en redovisning i budgetpropositionen av de resultat som har upp­nåtts i förhållande till de mål som riksdagen har fattat beslut om, och re­do­visningen ska vara anpassad till utgiftsområdena.

I likhet med tidigare år vill utskottet framhålla betydelsen av att resultat­re­do­vis­ningen i budgetpropositionen är klar och tydlig eftersom den utgör ett vik­tigt under­lag för riksdagens beredning av statens budget. Enligt utskottets uppfattning bör resultatredovisningen utformas på ett sådant sätt att den bidrar till en ökad förståelse för hur statliga anslagsmedel används och vilka resultat de olika in­satser­na leder till. Sedan flera år tillbaka pågår en dialog mellan riks­dagen och reger­ingen om utvecklingen av den ekonomiska styrningen och om hur reger­ingens resultatredovisning till riksdagen kan utvecklas. Enligt ut­skottets upp­fatt­ning är denna dialog betydelsefull, och den har på flera sätt bidragit till att ut­veckla och förbättra den resultatredovisning som lämnas i bud­getpropositionen. Utskottet välkomnar därför att regeringen anför att den avser att fortsätta att utveckla resultatredovisningen i dialog med riksdagen. Utskottet vill i det föl­jande lyfta fram några iakttagelser från genom­gången av resultatredovisningen för utgiftsområde 21 Energi.

Näringsutskottet har sedan 2015 följt upp regeringens resultatredovisning inom utgiftsområde 21. I likhet med tidigare tar årets genomgång sikte på dels i vil­ken utsträckning regeringen har beaktat utskottets tidigare synpunkter, dels övri­ga iakttagelser som kan bidra till en mer transparent och ändamåls­enlig re­do­vis­ning. Därtill har utskottet genomfört en närmare uppföljning av den del av resul­tat­re­do­visningen som gäller stödet till affärsut­veck­ling och kom­mer­sia­li­sering. Detta stöd finansieras genom anslaget 1:3 Ener­gi­forsk­ning.

Utskottet konstaterar att regeringen i årets budgetproposition redovisar re­sultat i förhållande till de mål som gällde under 2024 och att uppföljningen mot de mål som riksdagen beslutade om under 2025 aviseras till kommande pro­po­sitioner. Det gäller alltså det övergripande målet för forskning och inno­vation på energi­området som riksdagen beslutade om i mars 2025. Utskot­tet noterar vidare att två nya mål som beslutades 2024 – ett leverans­säker­hetsmål och ett planeringsmål – omnämns och diskuteras i reger­ingens be­dömning av måluppfyllelsen. Ännu har det emellertid inte tillkommit några nya indikatorer för att möjliggöra en syste­ma­tisk uppföljning av resul­ta­tet i förhållande till dessa mål. Utskottet välkomnar där­för att reger­ingen har gett Energimyn­dig­he­ten i uppdrag att utveckla sådana indi­katorer.

Som framgår av budgetpropositionen utgår det övergripande målet för ener­gipo­li­tiken från samma tre grundpelare som energisamarbetet i EU, och det syftar till att förena försörjningstrygghet, konkurrenskraft och ekologisk håll­bar­het. När det gäller resultatredovisningen i förhållande till pelaren om eko­logisk hållbarhet kvarstår utskottets tidigare önskemål om en indikator för den totala fossila ener­gi­för­brukningen. Regeringen redovisar visserligen en upp­gift om den sam­man­lagda använd­ningen av fossila bränslen men utan jäm­förel­ser över tid, vil­ket för­svårar en tillförlitlig bedömning av utveck­ling­en. Utskottet upp­repar därför sitt önskemål till regeringen om att komplettera upp­sättningen indikatorer.

Utskottet har tidigare efterlyst en sammanvägd analys av fossilenergi­an­vänd­ningens utveckling inom olika sektorer i relation till målet om ekologisk håll­barhet. Inte heller i årets redovisning finns det en sådan tvärsektoriell be­döm­ning. Utskottet ser även fortsättningsvis ett behov av att analysen bred­das, ut­över uppgifter om elektrifieringen av transportsektorn. Vida­re noterar ut­skot­tet att regeringen inte längre refererar till att resultat med relevans för be­döm­ningen av målet om ekolo­gisk hållbarhet finns i andra delar av budget­pro­posi­tio­nen – före­trädes­vis inom resultatredo­visningen för utgifts­om­råde 20 Kli­mat, miljö och na­tur. Det framgår dock inte om detta är en följd av att reger­ingen inte längre anser att detta re­sultat har betydelse för be­döm­ningen av resultatet i för­hål­lande till det energi­politiska målet eller om det finns någon annan grund för att inte längre hänvisa till resul­tatredovisningen inom utgifts­område 20. Detta ser utskottet som en brist. I anslut­ning till detta vill ut­skottet också nämna att det har under­sökt före­koms­ten av eventuella ytter­li­gare hän­visningar till att resultat som är rele­vanta för bedömningen av de energi­po­li­tiska målen finns inom andra delar av budget­propositionen. Några sådana hän­vis­ningar har dock inte gått att finna.

Vidare noterar utskottet att konkurrenskraftsindikatorn fossilgaspris inte längre används. Regeringen anger endast att priserna på fossilgas påverkar el­pri­serna i Europa. Utskottet hade välkomnat en något utförligare reflektion kring hur priset på fossilgas faktiskt slår mot svenska elpriser och det hade va­rit värdefullt med några ord om kon­se­kven­serna för den elin­tensiva svenska basindustrin – inte minst i anslut­ning till reso­nemang med kopplingar till kon­kur­rens­krafts­delen av det energi­poli­tiska målet.

I bedömningen av konkurrenskraft och energikostnaders andel inom indu­strin nämner regeringen olika anledningar till variation mellan företag och bran­scher. Regeringen lyfter också fram elintensiva företags möjlighet att pris­säkra sin elan­vänd­ning genom att teckna långsiktiga elköpsavtal med pro­du­center. Utskottet saknar alltjämt ett något mer utför­ligt resonemang om hur el­prisernas nivåer och volatilitet på­verkar in­dustrins kon­kur­rens­kraft samt en reflektion om risker med alltför låga elpri­ser för elpro­du­cen­ternas vilja och för­måga att investera i såväl ny som befintlig kraftpro­duk­tion.

Beträffande försörjningstrygghetsmålet konstaterar utskottet att de indika­to­rer som används i allt väsentligt avser elförsörjning. Utskottet delar upp­fatt­ningen att elens betydelse är central och växande, men påminner om att kom­plet­terande in­di­katorer om tillgång till drivmedel, gas och icke elbaserad upp­värmning skulle ge en mer heltäckande bild av försörjningstryggheten – inte minst i ljuset av att försörjningstrygghetsfrågor har hamnat mer i fokus i takt med att det säkerhets­poli­tiska omvärldsläget har försämrats.

Vidare saknar utskottet fortfarande en redovisning av kostnader och andra kon­sekvenser för kun­der vid störningar i transmissionsnätet och i regionnäten. Ut­skot­tet anser att regeringen bör eftersträva ett mer fullständigt underlag om konsekvenser, exempelvis pro­duktionsstörningar och extrakostnader hos di­rekt­an­slutna elintensiva före­tag.

Utskottet välkomnar att regeringens redovisning av resultatet i förhållande till energiintensitetsmålet nu innehåller ett diagram som visar både energi­in­ten­sitet och BNP‑utveckling, vilket ökar transparensen. Möjligen hade sam­ban­det mellan de två variabler, tillförd energi och BNP, som formar måttet energi­intensitet (kvoten mellan tillförd energi och BNP) blivit tydligare om de hade redovisats i diagram­met tillsammans med energiintensiteten. Att som nu utesluta en av variablerna, tillförd energi, gör att diagrammets värde blir mindre.

Utskottet ser också en risk i att de olika resultatindikatorernas koppling till de olika energipolitiska målen blir otydligare när de som i årets budgetpro­po­sition presen­teras i en lista utan att det tydligt framgår till vilket eller vilka mål respek­tive indikator hör. I de närmast föregående årens budgetpropositioner har mål och indika­torer redovisats i en samlad tabell, vilket utskottet har sett positivt på. En struk­tur där varje indikator tydligt knyts till mål underlättar upp­följningen, inte minst i årets budgetproposition där nya mål omnämns, men där det ännu saknas indi­ka­to­rer.

Utskottet noterar också att regeringen återkommer på flera ställen i resultat­redo­visningen till åtgärder som syftar till att möjliggöra ny kärnkraft och anger att dessa bedöms kunna ha en positiv inverkan på målen om leverans­sä­kerhet och fos­silfri elproduktion. Utskottet har inga invändningar mot att detta är reger­ingens ambition, men eftersom huvuddelen av dessa åtgärder ännu inte har om­satts i resultat i form av ökad fossilfri elproduk­tion anser utskottet att åtgär­dernas koppling till måluppfyllelsen bör redovisas mer återhållsamt i re­sul­tat­redo­vis­nings­avsnittet. Enligt utskottets uppfattning har denna typ av re­so­nemang en mer naturlig plats i avsnittet Politikens inrikt­ning.

Avslutningsvis ser utskottet positivt på att regeringen i högre grad än tidi­gare refererar till specifika an­slag i resultatdelen och i bedömningen av mål­upp­fyllel­sen. Det underlättar för­ståelsen av tänkta samband mellan medel och resultat. Samtidigt ser utskottet utrym­me för ytterligare förtydliganden. Det kan bl.a. handla om att de eftersträ­vade eller faktiska effekterna av olika in­sat­ser nämns eller estimeras för att det ska vara möjligt att bedöma målupp­fyllel­sen eller för­utsättningarna för att målen ska kunna nås på sikt.

Utskottet har i år valt att titta närmare på redovisningen av resultatet för det stöd till affärsutveckling och kommersialisering som fi­nansieras genom ansla­get 1:3 Energiforskning. Under 2024 omfattade anslaget ca 1,2 miljarder kro­nor, varav ca 74 mil­joner kronor fördelades inom området affärsutveckling och kom­mer­siali­sering. Motivet till en fördjupning kring redovisningen av re­sul­ta­tet på just detta område var att utskottet hade vissa svårigheter att tolka denna redo­vis­ning i förra årets budgetproposition och att resultat­redo­vis­ning­en i årets bud­get­pro­position alltjämt väcker en del fråge­tecken.

I det följande redovisas utskottets iakttagelser med bäring på regeringens redo­visning av resultat i fråga om detta stöd. Utöver en analys av det som reger­ingen redovisar i bud­getpropositionen på detta tema har utskottet även stu­derat det underlag som sannolikt har legat till grund för regeringens redo­vis­ning. Det handlar bl.a. om Ener­gimyndighetens års­redo­visning samt en kon­sult­rap­port.

Som indikator för affärsutveckling och kommersialisering inom energi­forsk­ningen använder regeringen utveckling av den totala nettoom­sättningen sedan 2020 bland de företag som har fått stöd mellan 2005 och 2018. I bud­getpro­positionen redovisar regeringen en ökad nettoomsättning för 2020–2023 och noterar att utvecklingen till stor del beror på två enskilda företag, vars net­to­om­sättning har ökat kraftigt under åren. Det framgår dock inte vilka dessa företag är eller hur utvecklingen har sett ut bland andra företag som har tagit del av stödet.

Utskottet uppfattar en viss förklaringsstyrka i utfallet men noterar att reger­ingen redo­visade en ännu högre nettoomsättning i förra årets budgetpropo­sition och att utvecklingen de facto har minskat med drygt 650 miljoner kronor under det se­naste året, vilket inte kommenteras närmare av regeringen.

Vidare gör utskottet ett antal iakttagelser kring stödet och uppföljningen som inte framkommer i den form som regeringen har valt att redovisa resulta­tet, men som går att utläsa i bl.a. Energimyndighetens årsredovisning. Till att börja med no­terar utskottet att stödet ursprungligen betalades ut som lån med återbetal­nings­skyldighet. Samtliga lån som betalades ut mellan 2007 och 2014 om­vandlades dock till bidrag under 2024 eftersom en övervägande majoritet av de företag som hade beviljats lån, enligt Energimyndigheten inte hade re­dovisat någon lönsam­het och inte heller hade påbörjat någon återbe­talning av lånen. Utskottet noterar också att en inte försumbar andel av de före­tag som tog emot stöd tycks ha ge­nom­gått likvidation, konkurs eller rekon­struk­tion. En reflektion från regeringen kring detta faktum hade nyanserat bilden av den re­do­visning av resultatet som finns i budgetpropositionen och hade kunnat fun­gera som en utgångspunkt för en framtida stödutformning med en liknande in­rikt­ning.

Utskottet noterar också att av de två företag som sägs utgöra en stor del av indi­katorns utveckling står ett enskilt företag, Gasum AB, för mer än 80 pro­cent av den redovisade nettoin­komst­ökningen. Detta företag är sedan 2017 hel­ägt av den finska staten. Det andra företaget som utgör en stor andel av nettoom­sätt­ningen är batteritillverkningsföretaget Northvolt, som trots en stor nettoomsätt­ning noterade ett kraftigt minusresultat 2023 och som därefter har gått i konkurs. Under för­utsättning att den aktuella indikatorn kommer att fin­nas kvar kommer North­volts konkurs att ge utslag i kommande resultat­redo­visningar. Utskottet anser att det hade varit rimligt att regeringen redan i detta läge hade valt att kommentera det­ta. Sammantaget anser utskottet att den valda indikatorn är känslig för extrema vär­den och att den inte speglar resul­tatet av det aktuella stödet på ett vederhäftigt sätt. Det finns såldes behov av komplet­terande eller alternativa mått som skulle öka robustheten i bedöm­ningen av stö­dets värde.

Som har nämnts tidigare beslutade riksdagen i mars 2025 om ett nytt över­gri­pan­de mål för forskning och innovation på energiområdet (prop. 2024/25:72, bet. 2024/25:NU14, rskr. 2024/25:161). Till detta övergripande mål knöts fyra re­sul­tat­mål som bl.a. innebär att insatser på området ska ”ut­veckla teknik, tjäns­ter, produkter och lösningar” samt ”främja nyttig­göran­de av forsk­ning och inno­va­tion”. Beroende på om stödet för affärs­utveck­ling och kom­mersia­lisering kom­mer att förändras till följd av de nya målen, bedömer utskottet att redovis­ningen av stödets resultat kan utveck­las genom komplet­terande indi­katorer samt en sär­skild redovisning av hur ex­trema obser­vationer påverkar totalutfallet.

Ut­skottet har tidigare noterat att regeringen har gett Energimyndigheten i upp­drag att utveckla nya indikatorer med koppling till det nya energi­forsk­nings­må­let. När det gäller stöd till företag för kommersialisering liknande det nu aktuel­la kan t.ex. indikatorer för medianförändring i netto­om­sättning bland företag som har beviljats stöd och andelen företag med posi­tivt rörel­seresultat över­vä­gas liksom uppgifter om hur stor del av omsätt­ningen som avser svensk­ägda före­tag eller företag som har produktion i Sverige.

Riksdagen anvisar anslagen för budgetåret 2026 inom utgiftsområde 21 Energi enligt regeringens förslag och lämnar de bemyndiganden som reger­ingen har begärt, inklusive de som avser finansiering av ny kärn­kraft. Riksdagen fastställer även avgiftsuttaget för elbered­skaps­av­gif­ten, godkänner regeringens förslag till investeringsplan för Af­färs­verket svenska kraftnät och bemyndigar regeringen att ge affärs­verket finansiella befogenheter i enlighet med det som reger­ingen före­slagit. Motionärernas alternativa förslag till statens budget för 2026 inom utgiftsområde 21 avslås.

Jämför särskilt yttrande 1 (S), 2 (V), 3 (C) och 4 (MP).

Den 26 november 2025 fattade riksdagen beslut om statsbudgetens ramar för de olika utgiftsområdena för 2026 och en preliminär fördelning av utgifter på utgiftsområdena för 2027–2028 (bet. 2025/26:FiU1, rskr. 2025/26:64–65).

Tabell Regeringens och motionärernas förslag till utgiftsnivåer för utgiftsområde 21 Energi

Av tabellen ovan framgår regeringens och motionärernas förslag till ram för utgiftsområde 21 Energi för 2026 och motsvarande beräkningar för 2027 och 2028. Andra uppfattningar än regeringens om utgiftsramarnas storlek redovi­sas i partimotionerna 2025/26:3551 (S), 2025/26:2792 (V), 2025/26:3811 (C) och 2025/26:3770 (MP).

Finansutskottet beslutade den 25 september 2025 att ge övriga utskott möj­lighet att yttra sig över budgetpropositionen för 2026 samt de motioner om in­koms­ter och utgiftsramar som berör utskottets beredningsområde. Närings­ut­skottet yttrade sig till finansutskottet den 6 november 2025 (yttr. 2025/26:NU2y). I yttrandet förordar näringsutskottet att finansutskottet ska till­styrka regeringens förslag i budgetpropositionen när det gäller ramen för ut­giftsområde 21 Energi. I yttrandet finns fyra avvikande meningar (S, V, C, MP). Finansutskottet justerade betänkandet om utgiftsra­mar­na (bet. 2025/26:FiU1) den 20 november 2025.

I detta ärende ska utskottet föreslå för riksdagen hur anslagen för utgifts­området ska fördelas inom utgiftsområdesramen. Utgångspunkten för bered­ningen är att ramen för utgiftsområde 21 Energi är fastställd till 7 939 815 000 kronor för 2026 (prop. 2025/26:1, bet. 2025/26:FiU1).

Regeringens förslag till fördelning på olika anslag inom utgiftsområdet fram­går av tabellen i bilaga 2. I bilagan redovisas också de förslag som finns i motionerna 2025/26:3594 (S), 2025/26:3174 (V), 2025/26:3745 (C) och 2025/26:3507 (MP).

Enligt förslaget i propositionen kompletteras vissa av anslagen inom ut­gifts­området med beställ­nings­bemyn­diganden för att regeringen ska kunna ingå eko­nomiska åtaganden som leder till utgifter de kommande åren (se bi­la­ga 3).

I det följande redovisas inledningsvis utgiftsområdets omfattning och vad regeringen anför om politikens inriktning. Därefter redogörs för regeringens över­väganden om vart och ett av de 14 anslagen inom utgiftsområdet och de föreslagna bemyndiganden som är kopplade till anslagen. I därpå följande av­snitt refereras regeringens förslag om elberedskapsavgiftens storlek samt in­ves­teringsram och ekonomiska åtaganden för Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät). Slutligen återges huvuddragen i de motio­ner som inne­hål­ler alternativa förslag till anslagsfördelning inom utgifts­om­rå­det och andra upp­fattningar än regeringens när det gäller förslaget om ett be­myndigande till regeringen att kunna besluta om kreditgarantier för lån till ny kärnkraft.

Utgiftsområdet omfattar frågor om tillförsel och användning av energi samt el­säkerhet. Myndigheter som hör till utgiftsområdet är Statens energi­myndig­het (Energimyndigheten), Energimarknadsinspektionen, Svenska kraftnät, El­sä­ker­hetsverket och Olje­krisnämnden.

I budgetpropositionen redovisar regeringen inriktningen för energipolitiken. I detta avsnitt sammanfattas huvuddragen i denna redovisning. För den full­stän­diga texten hänvisas till propositionen.

Regeringen konstaterar inledningsvis att Sveriges välstånd, konkur­rens­kraft och säkerhet vilar på en trygg tillgång till fossilfri energi till konkurrens­kraftiga priser. Regeringens energipolitik har en tydlig långsiktig inriktning: att steg för steg bygga ett robust, kostnadseffektivt och fossilfritt energisystem som möjliggör klimatomställningen, stärker kon­kur­renskraften och möter fram­tidens behov – i vardag, i kris och ytterst i krig. För att säkerställa en trygg och samhällsekonomiskt effektiv energiför­sörjning och energianvändning krävs samlade insatser och goda förutsättningar för investeringar i fossilfri el­produktion, förstärkningar av energiinfrastrukturen, effektivare energian­vänd­ning och ett bättre nyttjande av hela energisystemet.

För att uppnå en bättre balans mellan elproduktion och elanvändning i alla de­lar av Sverige samt en hög och stabil överföringsförmåga behöver utveck­ling­en av elanvändning, elproduktion, flexibilitet och elnät gå i takt tids­mäs­sigt och geografiskt. Vidare anser regeringen att utbyggnaden av elsystemet och utvecklingen av elmarknaden behöver ta sin utgångspunkt i ett system­pers­pektiv och ske på ett sammanhållet och teknikneutralt sätt för att uppnå en sam­hälls­ekonomiskt effektiv och trygg elförsörjning som säkrar elsystemets leverans­säkerhet.

Behovet av att stärka samhällets förmåga att hantera störningar i energi­för­sörj­ningen har ökat. Sveriges energisystem behöver därför fortsätta att utveck­las för att stärka försörjningstryggheten i såväl krissituationer som i hän­delse av höjd beredskap och då ytterst krig.

Regeringen anger också att den vidtar åtgärder för att hålla nere energikost­na­derna, vilket därmed bidrar till att stärka hushållens ekonomi och företagens konkurrenskraft. Bland annat sänks energiskatten på el, och regeringen pekar på vikten av att kundernas nätavgifter är skäliga samtidigt som nätföre­tagen har förutsättningar att genomföra omfattande investeringar i näten. Vida­re före­slår regeringen att det avsätts medel för att kunna införa ett högkost­nads­skydd för hushållen i händelse av en längre period med höga el- och gas­priser.

Regeringen anger också att den ökar takten i energi­effek­tiviseringsarbetet genom att föreslå en förlängd och utvecklad satsning på det nuvarande stödet till ener­gieffektivisering i småhus som även inne­fat­tar infor­mations- och kom­pe­tens­höjande insatser.

För att det ska vara möjligt att nå de klimat- och energipolitiska målen, till­godose framtidens elbehov inklusive anslutningar för industrin, öka leve­rans­säkerheten i elsystemet och överföringsförmågan i transmissionsnätet, mins­ka prisskillnaderna mellan de svenska elområdena och bidra till konkur­rens­kraftiga elpriser för elkunderna anser regeringen att det behöver byggas nya kärnkraftsreaktorer i Sverige. Därför har regeringen inlett ett kärnkrafts­pro­gram som innehåller flertalet initiativ och åtgärder för att möjliggöra ny kärn­kraft i Sverige. Det handlar bl.a. om ett förändrat regelverk och effektivare tillståndsprocesser, statliga finansieringsmöjligheter och medel för samord­nings­insatser.

Regeringen anser också att elmarknaden behöver utvecklas för att stärka in­ci­tamenten för aktörerna att leverera de nyttor som krävs för ett leverans­säkert och effektivt elsystem. Regeringen har bl.a. gett Svenska kraft­nät, Ener­gimarknadsinspektionen och Energimyndigheten i uppdrag att uppdatera re­gelverk och metoder för utformning och integrering av inter­mit­tent elpro­duk­tion (t.ex. vind- och solkraft) i elsystemet samt att ta fram inci­tament för bättre effektbidrag från sådan kraftproduktion. Vidare anger regeringen att det på­går beredning i Regeringskansliet av förslagen i Elmarknadsutredningens be­tän­kande Spänning i tillvaron – hur säkrar vi vår framtida elför­sörjning? (SOU 2025:47).

Regeringen har även gett Svenska kraftnät i uppdrag att analysera förutsätt­ningarna för att dels ändra den nuvarande svenska elområdesindelningen, dels se över anslutningsprocessen till elsystemet och tillträdet till elmarknaden. Svenska kraftnät har även fått i uppdrag att utvidga transmis­sionsnätet i norra Norrbottens län för att skapa likvärdiga och långsiktigt hållbara förutsättningar för samhälle och industri att utvecklas i denna del av landet.

Energimyndigheten har fått i uppdrag att tillsammans med Svenska kraftnät beskriva vattenkraftens nyttor och ta fram ett strategiskt stödmaterial, och re­ger­ingen föreslår att investeringsstödet för att stärka leveranssäkerheten i el­systemet, det s.k. Kraftlyftet, utökas.

Regeringen konstaterar att fjärr- och kraftvärmen bidrar till en trygg energi­försörjning och den lokala och regionala elförsörjningen, dels genom att mins­ka behovet av el för uppvärmning, dels genom att tillföra lokal och pla­ner­bar pro­duktion av el. För att ytterligare stärka konkurrenskraften för fjärr- och kraft­värmen på kort och lång sikt har regeringen gett Energi­myn­digheten i upp­drag att genomföra och föreslå åtgärder för att värna och stärka fjärr- och kraftvärmen.

Regeringen föreslår att Energimyndigheten tillförs ytterligare medel för ar­betet med cybersäkerhet och att Elsäkerhetsverket tillförs anslagsmedel i syfte att stärka det skadeförebyggande arbetet med elsäkerhet.

Regeringen föreslår att 7 939 815 000 kronor anvisas till utgiftsområde 21 Ener­gi för 2026. Hur beloppet fördelas på de olika anslagen inom utgifts­om­rådet framgår nedan och av bilaga 2. För sex av anslagen föreslår regeringen att den ska bemyndigas att ingå ekonomiska åtaganden som leder till utgifter de kommande åren. Förslagen till bemyndiganden redovisas i bilaga 3.

Anslaget 1:1 Statens energimyndighet får användas för myndighetens för­valt­ningsutgifter samt för Fjärrvärmenämnden. För 2026 föreslår reger­ingen att riksdagen anvisar drygt 602 miljoner kronor till det aktuella anslaget. Regeringens förslag innebär att anslaget ökas med 5 miljoner kronor för 2026, bl.a. för utvecklingsarbete i enlighet med EU:s regelverk om cybersäkerhet. Det bör även nämnas att viss verksamhet vid Energimyndigheten finansieras med offentligrättsliga avgifter, av vilka myndigheten disponerar en viss del. Vil­ka dessa avgifter är framgår av budgetpropositionen.

Anslaget 1:2 Insatser för energieffektivisering får användas för utgifter för att utveckla och introducera ny energieffektiv teknik på marknaden samt för stöd till energieffektiv teknik. Anslaget får även användas för utgifter för in­satser för informationsspridning, utveckling och spridning av verktyg och me­toder samt utredningsinsatser. Utöver detta får anslaget användas för utgif­ter för genomförandet av EU-rättsakter samt annat internationellt sam­arbe­te inom energieffektiviseringsområdet och därtill hörande metod-, utveck­lings- och utredningsarbete. Det är även tillåtet att använda anslaget för att täcka ut­gifter för utveckling av styrmedel för energi- och effekteffek­tivi­sering, inklu­sive efter­frågeflexibilitet, samt för insamling av ny och utveckling av befintlig ener­gistatistik som kan användas i syfte att minska energi­an­vänd­ningen. Av­slut­ningsvis får anslaget också användas till inves­teringsstöd som leder till mins­kad energianvändning i lokaler och hos hushåll samt för de administrativa utgifter som ett sådant investeringsstöd medför. Regeringen föreslår att 327 mil­joner kronor avsätts för anslaget under 2026.

Anslaget 1:3 Energiforskning får användas för utgifter och statsbidrag för forskning och innovation samt för att nyttiggöra dessa insatser inom energiom­rådet. Anslaget får även användas för utgifter för bidrag för att främja utveck­lingen av teknik som baseras på fossilfria energislag och effektiv energi­an­vänd­ning i industriella processer i försöks- eller fullskaleanlägg­ningar. Reger­ingen föreslår att drygt 1,5 miljarder kronor ska anvisas till anslaget för 2026. För att det ska vara möjligt att planera och teckna avtal om fleråriga projekt är det en­ligt regeringen nödvändigt att kunna fatta beslut som medför åtaganden för kommande år. Regeringen föreslår därför att den ska bemyndigas att under 2026 ingå ekonomiska åtaganden som inklusive tidigare åtaganden medför be­hov av framtida anslag på högst 4,1 miljarder kronor 2027–2031.

Energimarknadsinspektionens förvaltningsutgifter finansieras via anslaget 1:4 Energimarknadsinspektionen. Vidare finansieras viss verksamhet vid myn­dig­heten genom offentligrättsliga avgifter, av vilka myndigheten får dis­po­ne­ra en viss del. Regeringen föreslår att riksdagen ska anvisa drygt 234 mil­joner kronor till anslaget för 2026.

Anslaget 1:5 Energiplanering får användas för arbetet med energipla­ner­ing, grön omställning, att stimulera till utbyggnad av vindkraft samt för inves­ter­ingar som bidrar till planerings- och leveranssäkerhetsmål för elsys­te­met och därmed ökar försörjningstryggheten på nationell, regional och lokal nivå. An­slaget får användas för statsbidrag till kommuner för att stärka kommu­ner­nas förmåga att bidra till ökad försörjningstrygghet på lokal nivå, stimulera till ut­byggnad av vindkraft, kommunal energi- och klimatrådgivning samt för myn­dig­he­ter­nas administrativa utgifter kopplade till stöden. Anslaget får även användas för ekonomiska bidrag till investeringar som stärker leverans­säker­heten eller ökar anslutningskapaciteten i elsystemet regionalt eller lokalt. Myn­digheters kost­na­der för särskilda insatser, uppgifter eller andra myn­dig­hets­gemen­sam­ma utvecklingsarbeten som syftar till kortare ledtider för till­ståndsprövning får ock­så finansieras via anslaget.

Regeringen redovisar uppfattningen att det på kort sikt behövs en kraftig ut­byggnad av elsystemet för att det ska vara möjligt att nå klimatmålen och möj­liggöra den gröna omställningen. Det behövs mer investeringar i utökad el­produktionskapacitet från exempelvis kraftvärme och värmelager, regionala anslutningsåtgärder som säkerställer tilldelning av effekt samt andra inves­te­ringar som bidrar till en mer flexibel effekt- och energianvändning hos större elanvändare så att elnäten kan nyttjas mer effektivt och ytterligare kapa­citet kan tilldelas. Regeringen föreslår därför att det befintliga ekono­miska stödet ökar för att främja sådana investeringar i elsystemet som inte kan bära sig utan statligt stöd, men som höjer förmågorna för planerbarhet och därmed stärkt leve­ranssäkerhet i samtliga systemdriftstillstånd. I förslaget ingår även infor­ma­tions- och kompetenshöjande insatser riktade till aktörer som kan bidra till att stärka förmågan och minska sårbarheten i de regionala energisystemen. An­slaget bör därför öka med 250 miljoner kronor 2026.

Vidare anför regeringen att det behövs goda planeringsförutsättningar samt samordning med någon annan samhällsviktig infrastruktur och mellan rele­van­ta myn­dig­heter, regioner och länsstyrelser för att effektivt möjliggöra ny kärn­kraft. Det behövs såväl nationell som regional samordning för att verk­stäl­la ny kärnkraft. Arbetsformer, resurser och kompetens behöver därför ut­veck­las. Av det skälet föreslås anslaget öka med 20 miljoner kronor 2026 för pla­ne­rings- och utredningsarbete för ny kärnkraft. Sammantaget innebär detta att reger­ingen föreslår att riksdagen ska anvisa 1 195 miljoner kronor till an­sla­get 1:5 Ener­gi­pla­ne­ring för 2026.

För att det ska vara möjligt att planera och teckna avtal om fleråriga projekt anser regeringen att det är nödvändigt att kunna fatta beslut som medför åta­gan­den för kommande år. Därför föreslås att riksdagen ska bemyndiga reger­ingen att under 2026 för anslaget 1:5 Energiplanering ingå ekonomiska åta­gan­den som inklusive tidigare åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 5,26 miljarder kronor 2027–2035.

Anslaget 1:6 Avgifter till internationella organisationer får användas för att täcka utgifter för avgifter till internationella organisationer samt utgifter för in­ternationellt samarbete inom energiområdet. Regeringen föreslår att riksda­gen anvisar drygt 33 miljoner kronor till det aktuella anslaget för 2026.

Elsäkerhetsverkets förvaltningsutgifter finansieras via anslaget 1:7 Elsä­ker­hetsverket. Regeringen föreslår att riksdagen anvisar drygt 89 miljoner kronor till det anslaget för 2026. Det innebär att anslaget ökar med 8 miljoner kronor för att kunna möta ett förändrat omvärldsläge och samhällets behov av säker el.

Det bör noteras att Elsäker­hetsverkets verksamhet i huvudsak finansieras av avgifter, däribland elsäkerhetsavgiften, elberedskapsavgiften och nätöver­vak­ningsavgiften.

Anslaget 1:8 Laddinfrastruktur får användas till stöd för ladd- och tank­sta­tio­ner för el och vätgas samt till utgifter för berörda myndigheters arbe­te kopp­lat till dessa stöd. Regeringen föreslår att riksdagen ska anvisa 605 mil­joner kronor till anslaget under 2026. Regeringen föreslår vidare att riks­dagen be­myn­digar regeringen att under 2026 för samma anslag ingå eko­no­miska åta­gan­den som inklusive tidigare åtaganden medför behov av fram­tida anslag på högst 2 miljarder kronor 2027–2030. Bemyndigandet syftar till att göra det möj­ligt att fatta beslut som medför åtaganden för kommande år och för att det ska vara möjligt att planera och teckna avtal om fleråriga projekt.

För utgifter för att stimulera utvecklingen av biogasproduktion får anslaget 1:9 Biogasstöd användas. Anslaget får även användas för de administrativa ut­gifter som detta medför. Regeringen föreslår att 1 035 miljoner kronor av­sätts till an­sla­get under 2026.

Anslaget 1:10 Energiberedskap får användas för Energimyndighetens ut­gif­ter för energiberedskapsåtgärder och civilt försvar inom energisektorn. An­sla­get får också användas för ersättning för solidaritetsgas som begärs enligt artikel 13 i EU:s gasförsörjningsförordning.[1] Anslaget får även använ­das för myn­dighetens förvaltningskostnader inom dessa områden. Regeringen före­slår att 398 miljoner kronor avsätts till anslaget under 2026. För att det ska vara möjligt att planera och teckna avtal om fleråriga projekt är det enligt reger­ingen nödvändigt att kunna fatta beslut som medför åtaganden för kom­mande år. Regeringen föreslår därför att den ska bemyndigas att under 2026 för anslaget 1:10 Energiberedskap kunna ingå ekonomiska åtaganden som in­klusive tidi­ga­re åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 1 050 miljoner kro­nor 2027–2029.

Anslaget 1:11 Elberedskap får användas för Svenska kraftnäts utgifter för elberedskapsåtgärder, dammsäkerhet, tillsynsuppdrag enligt säkerhetsskydds­lagen inom områdena elförsörjning och dammanläggningar, med undantag för kärnteknisk verksamhet, samt för myndighetens arbete med totalförsvar och som beredskapsmyndighet. Anslaget får användas för myndighetens förvalt­nings­kost­nader inom dessa områden. Regeringen föreslår att 705 miljoner kro­nor anvisas till anslaget 1:11 Elberedskap för 2026. För att det ska vara möjligt att planera och teckna avtal om fleråriga projekt är det nödvändigt att kunna fatta beslut som medför åtaganden för kommande år. Regeringen före­slår där­för att den bör bemyndigas att under 2026 för det aktuella anslaget ingå eko­no­miska åtaganden som inklusive tidigare åtaganden medför behov av fram­tida anslag på högst 2 miljarder kronor 2027–2041.

Det nya anslaget 1:12 Energistöd får användas för elstöd till kommuner. Anslaget får även användas för högkostnadsskydd till hushåll vid höga el- och gaspriser samt för myndigheternas administration för att betala ut ett sådant stöd. Ett ekonomiskt elstöd behöver finansieras genom statens budget eftersom det inte längre är möjligt att använda s.k. flaskhalsintäkter för att finansiera ett sådant stöd. Till anslaget tillförs 137 miljoner kronor 2026 i syfte att ersätta de kommuner som inte fick fullt elstöd 2023 som en följd av att de ansågs bedriva jordbruksverksamhet. Vidare avser regeringen att införa ett högkostnadsskydd om må­nads­medelvärdet för spotpriset på el överstiger 1,5 kronor per kilo­wattimme (kWh) inom ett elpris­område i Sverige. Motsvarande utform­ning av stöd ska även an­vändas för hushåll som värms upp med gas. Till anslaget till­förs därför ytter­ligare 1 mil­jard kronor 2026 som ska användas vid behov av ett energistöd till hus­håll. Reger­ingen anger också att om det blir aktuellt med stöd kan det behö­va tillföras ytterligare medel.

Även anslaget 1:13 Subvention för förväntade kostnader för lån till nya kärn­kraftsreaktorer är nytt. Anslaget får användas för utgifter för att subven­tionera statens förväntade kostnader för lån till företag enligt lagen (2025:587) om statligt stöd för investeringar i ny kärnkraft. Enligt 2 § i den nyssnämnda lagen får stöd lämnas i form av statliga lån. I syfte att sänka kapitalkostnaden, särskilt under investeringsfasen, kan kostnaderna för de stat­liga lånen subven­tioneras jämfört med statens förväntade kostnader. Lånen är tillfälliga och väntas be­talas tillbaka successivt efter det att reaktorerna har tagits i drift. Sta­ten för­väntas ingå låneavtal under 2026 eller senast 2027 för de första inves­teringarna i ny kärnkraft som får stöd. Ett nytt anslag bör därför föras upp på statens bud­get för att finansiera subventioner av statens förvän­tade kostnader för ut­lå­ningen. Regeringen föreslår att 50 miljoner kronor anvisas till ansla­get 1:13 Subven­tion av förväntade kostnader för lån till nya kärnkraftsreak­torer för 2026.

Vidare föreslår regeringen en låneram för förväntade investeringskostnader som bedöms kunna räcka till investeringar som omfattar ungefär hälften av stö­det. Förslaget innebär att regeringen bemyndigas att under 2026 och 2027 be­slu­ta om lån i Riksgäldskontoret enligt lagen (2025:587) om statligt stöd för in­vesteringar i ny kärnkraft för förväntade investeringskostnader som uppgår till högst 220 miljarder kronor i 2026 års prisnivå 2026–2045. Utöver detta föreslår re­ger­ingen även ett bemyndigande med innebörden att den under 2026 och 2027 får besluta om en riskreserv för ytterligare lån i Riksgäldskontoret vid ovän­tade fördyringar till företag som fått lån enligt lagen (2025:587) om stat­ligt stöd för investeringar i ny kärnkraft. Riskreserven får uppgå till högst 220 miljarder kronor i 2026 års prisnivå 2026–2045.

Liksom det föregående anslaget är det nya anslaget 1:14 Ersättning för dub­belriktade differenskontrakt för nya kärnkraftsreaktorer en del av den finan­siering av ny kärnkraft som riksdagen beslutade om våren 2025. Dif­fe­rens­kon­trakten säkerställer ett minimiersättningsskydd till företag un­der den rutin­mäs­siga driften av nya kärnkraftsreaktorer och sätter samtidigt en gräns som för­hindrar överkompensation och som återför övervinster till staten. Ut­form­ningen av differenskontraktet kommer att fastställas i förhandlingar med pro­jekt­bolag som ansöker om det statliga stödet. Regeringen bedömer att avtal om diffe­renskontrakt för de första investeringsprojekten kan ingås under 2026 eller senast 2027 beroende bl.a. på när en ansökan lämnas in och tiden för stats­stödsprövning, och den första reaktorn med statligt stöd antas tas i drift 2035. Regeringen föreslår att 1 miljon kronor anvisas till anslaget 1:14 Er­sätt­ning för dubbelriktade differenskontrakt för nya kärn­krafts­reaktorer för 2026.

På samma sätt som lån utgör differenskontrakten ekonomiska åtaganden som kräver ett särskilt bemyndigande från riksdagen, i enlighet med 9 kap. 8 § regeringsformen. Därför föreslår regeringen att den ska bemyndigas att under 2026 och 2027 för anslaget 1:14 Ersättning för dubbelriktade differenskontrakt för nya kärnkraftsreaktorer ingå ekonomiska åtaganden enligt la­gen (2025:587) om statligt stöd för investeringar i ny kärnkraft i form av dub­bel­rik­tade differenskontrakt som medför behov av framtida anslag på högst 400 miljarder kronor i 2026 års prisnivå 2035–2085.

För åtgärder som genomförs enligt elberedskapslagen (1997:288) betalar den som innehar nätkoncession enligt ellagen (1997:857) en avgift. Åtgärderna syf­tar till att förebygga, motstå och hantera sådana störningar i elförsörjningen som kan medföra svåra påfrestningar på samhället och att tillgodose elför­sörj­ningen vid höjd elberedskap. Åtgärderna finansieras från den del av anslaget 1:11 Elberedskap som disponeras av Svenska kraftnät för elberedskap och upp­går till motsvarande belopp som avgiftsuttaget över tid. Regeringen före­slår att avgiftsuttaget för elberedskapsavgiften som tas ut under 2026 i enlighet med elberedskapslagen för att finansiera beredskapsåtgärder som beslutas med stöd av lagen, fastställs till högst 800 miljoner kronor.

Svenska kraftnät har redovisat sitt förslag till investerings- och finan­sierings­plan för treårsperioden 2026–2028, och den omfattar åtgärder i transmis­sions­nätet och utrustning för elektronisk kommunikation. De planerade investering­arna under perioden beräknas uppgå till 56 miljarder kronor, varav 14,6 mil­jarder kronor avser 2026. In­ves­teringsvolymerna ökar kraftigt under perio­den och bedöms uppgå till över 20 miljarder kronor 2027 och 2028. Ökningen är en följd av Svenska kraft­näts lång­siktiga plan för att an­passa systemet till en framtida ökad elan­vänd­ning. I volym­ök­ningen finns också en stor del rein­ves­teringar på grund av ett åld­rande trans­missionsnät. I budgetpropo­sitio­nen redo­visar reger­ingen de in­vesteringar som har tillkommit sedan före­gående inves­terings­plan redo­visa­des och vars beräk­na­de totalbelopp översti­ger 400 miljo­ner kronor. För en närmare beskrivning av dessa investeringar hänvisas till bud­getpropositionen.

När det gäller Svenska kraftnäts finansiella befogenheter föreslår regeringen följande:

– Regeringen bemyndigas att för 2026 låta Svenska kraftnät placera likvida medel i och utanför Riksgäldskontoret.

– Regeringen bemyndigas för 2026 att besluta om delägarlån eller borgen om högst 500 miljoner kronor till förmån för bolag i vilka Svenska kraftnät förvaltar statens aktier.

– Regeringen bemyndigas för 2026 bevilja lån som uppgår till högst till 700 miljoner kronor till företag som bedriver nät­verksamhet enligt ellagen.

– Regeringen bemyndigas att för 2026 besluta om att förvärva och bilda bo­lag som ska verka inom Svenska kraftnäts verksamhetsområde intill ett be­lopp om 20 miljoner kronor samt avyttra aktier intill ett belopp om 20 mil­joner kronor.

I Socialdemokraternas kommittémotion 2025/26:3594 av Fredrik Olovsson m.fl. slås det inledningsvis fast att energisystemet lägger grunden för det mo­derna samhället och är centralt för ett lands utveckling. Vidare me­nar motio­närerna att en framgångsrik elektrifiering är avgörande för att öka till­växten, skapa välstånd och samtidigt nå de nationella klimatmålen om net­to­nollutsläpp 2045. Motio­närerna anser att detta förutsätter mer el från vatten, vind, sol, kärn­kraft och bioenergi och att det behövs en fortsatt ut­byggnad av både elpro­duktion och elnät i alla delar av landet.

Enligt motionärerna behövs det en blocköverskridande beredning i form av en energikommission för att det ska vara möjligt att skapa lång­siktighet i el­systemets utveckling. De understryker också behovet av en mer välfun­gerande svensk och europeisk elmarknad. Regeringen har ett ansvar att driva på för att grannländernas hantering av elmarknaden är rimlig och ända­målsenlig även ur ett svenskt perspektiv.

Motionärerna anser också att självförsörjningen av energi behöver stärkas i hela Europa och beroendet av fossila energikällor minska snabbare. Sverige är nettoexportör av el och ska fortsätta att spela en viktig roll genom export av fos­sil­fri el till våra grannländer.

I sitt förslag till anslag för 2026 inom utgiftsområde 21 Energi förordar mo­tionärerna inga andra nivåer när det gäller de anslag som reger­ingen föreslår i budgetpropositionen. Däremot föreslår motionärerna i yrkande 1 ett nytt an­slag, 99:1 Snabbhetsbonus till vindkraft, som ska kunna finansiera en ersätt­ning till kom­muner som under 2026 väljer att ompröva ett tidigare avslag och i stället ger till­stånd till vindkraft. Det nya anslaget föreslås omfatta 100 miljo­ner kronor under 2026.

I yrkande 2 föreslår motionärerna, i likhet med regeringen, att riksdagen ska bemyndiga regeringen att under 2026 och 2027 besluta om lån till för­vän­tade in­ves­teringskostnader i 2026 års prisnivå 2026–2045 som uppgår till högst 220 miljarder kronor. Motionärerna säger sig vara öppna för all fos­silfri elpro­duk­tion som byggs och accepterar därför ramen, men vill­korar sam­tidigt be­myn­digandet med att det vidgas till att omfatta all storskalig fos­sil­fri elpro­duk­tion och att en bred energiöverenskommelse sluts innan det fat­tas några inves­terings­be­slut om ny kärn­kraft.

I partimotion 2025/26:3174 av Nooshi Dadgostar m.fl. redovisar Väns­ter­par­tiet sin syn på hur anslagen bör fördelas inom utgiftsområde 21 Energi. För en närmare beskrivning av partiets samlade syn på energipolitiken hän­vi­sar motionärerna till partiets budgetmotion 2025/26:2792.

När det gäller anslagen inom utgiftsområde 21 (yrkande 1) föreslår mo­tio­närerna att anslaget 1:1 Statens energimyndighet ska vara 20 miljoner kro­nor lägre än vad reger­ingen har föreslagit. Skälet till detta är att motio­nä­rerna av­visar regeringens förslag om att medel avsätts för sådana samord­nings­in­satser mel­lan myndig­heter, regioner och länsstyrelser som gäller ny kärnkraft. Mo­tio­närerna anser att kärnkraft inte är ett kostnadseffektivt eller hållbart alter­nativ för framtidens energibehov. Enligt dem är förnybar energi­pro­duk­tion som vind­kraft, solkraft och havsenergi, vä­gen framåt. Mot den bak­grun­den avvisar motionärerna även regeringens förslag till de två nya an­slagen 1:13 Sub­vention av förväntade kostnader för lån till nya kärn­krafts­reaktorer och 1:14 Ersättning för dubbelriktade differens­kon­trakt för nya kärn­krafts­re­ak­to­rer.

Motionärerna avvisar också det tillfälliga skydd mot höga elkostnader som regeringen föreslår ska finansieras genom det nya anslaget 1:12 Energistöd. Vänsterpartiet föreslår i stället ett elpristak för hushåll på 75 öre per kWh, som fi­nan­sieras genom en obligatorisk elprisförsäkringsavgift på elbranschen. Kost­na­derna kommer därigenom bäras av branschen, inte av skattebetalarna.

Avslutningsvis föreslår motionärerna ett nytt anslag 99:2 för stöd till drift av laddinfrastruktur. Motionärerna vill göra det möjligt för företag att söka underskottstäckning för drift av laddstationer. För detta ändamål avsätter de 30 miljoner kronor under 2026.

Eftersom motionärerna motsätter sig regeringens satsningar på att bygga ny kärnkraft avvisar de också de förslag till bemyndiganden som regeringen före­slår med koppling till denna satsning (yrkande 2–4). Förslagen om att be­myn­diga regeringen att be­slu­ta om lån för nya kärnkraftsreaktorer, en risk­re­serv för ytterligare lån vid oväntade fördyrningar för nya kärnkrafts­reak­to­rer och att in­gå ekonomiska åta­gan­den i form av dubbelriktade differens­kon­trakt för ny kärnkraft bör enligt motio­nä­rerna därför avslås av riksdagen. Dessa bemyn­di­ganden kan enligt motionärerna leda till att miljardbelopp satsas på smut­sig och riskfylld energi i stället för på hållbara lösningar.

Rickard Nordin m.fl. (C) anför inledningsvis i kommittémotion 2025/26:3745 att Sverige behöver en långsiktig och ambitiös energipolitik som gör att väl­färden kan öka, att ekonomin växer och att det blir möjligt att ställa om till ett hållbart samhälle. Framtidens robusta och effektiva energi­sys­tem måste säkras samtidigt som beroendet av fossila energikällor bryts. Mo­tionärerna anser ock­så att det är viktigt med en bred energipolitisk över­ens­kommelse som ska­par sta­bila villkor, minskar den politiska risken och där­med stärker inves­te­rings­viljan.

Efterfrågan på el väntas öka kraftigt, och motionärerna vill därför kraftigt bygga ut produktionen av fossilfri el. De värnar en teknikneutral politik och fo­ku­serar på de förmågor som systemet behöver, i den omfattning behoven upp­kommer. Motionärerna anser att alla fossilfria kraftslag behövs, samtidigt som det är logiskt att fokusera utbyggnaden på de kraftslag som är billigast och går att bygga ut snabbast som vind- och solenergi. Samtidigt framhåller de att kärnkraften har en viktig roll i dagens energisystem och kan komma att ha det under lång tid framöver, men motionärerna ser det som grundläggande att kärnkraften står för sina egna kostnader för bl.a. säkerhet, avfallshantering och olycksförsäkring.

Motionärerna vill även se riktade satsningar på tekniker som stärker energi­sys­temet, som exempelvis batterier, vätgas, överföringskapa­ci­tet, lagring och digi­talisering. Detta möjliggör ökad effektivitet och en mer flexibel använd­ning, smarta elnät, energilagring och balansering. Motio­nä­rer­na pekar också på den lönsamma potentialen för energieffekti­visering. Genom energi­effek­ti­visering blir utbyggnadsbehovet av såväl elproduktion som elnät bil­ligare, resursanvändningen minskar och belastningen på miljön mindre.

Utöver detta vill motionärerna se en satsning på upphandling av biodriv­me­del och på en teknikneutral statlig satsning på anslutningspunkter till större energianläggningar. De anser också att ett system med lokal ersättning till kom­muner och närboende är en viktig åtgärd för att öka den lokala accep­tan­sen för vindkraftsetableringar och därmed möjliggöra en snabbare utbygg­nad av den landbaserade vindkraften. Motionärerna förordar även att det s.k. Indu­stri­klivet skalas upp i syfte att kunna stötta nya gröna industriprojekt.

När det gäller anslagen inom utgiftsområde 21 Energi för 2026 avvisar mo­tionärerna den tidigare ökningen av Energimyndighetens förvaltningsan­slag, vilket minskar anslaget 1:1 Statens energimyndighet med 20 miljoner kro­nor. Sam­tidigt vill motionärerna se snabbare tillståndsprocesser och avsät­ter därför 5 miljoner kronor 2026 för detta under samma anslag.

Motionärerna avvisar regeringens satsning på energieffektivisering i små­hus till förmån för ett grönt skatteavdrag. Därför är deras förslag till nivå på anslaget 1:2 Energieffektivisering 327 miljoner kronor lägre än vad regeringen före­slår för 2026. Även anslaget 1:5 Energiplanering föreslås få en annan nivå än vad reger­ingen föreslår, nämligen 420 miljoner kronor lägre. Här hän­vi­sar mo­tionärerna till upp­fatt­ningen att vindkraftsskatten fullt ut och per­manent ska till­falla kom­mu­ner­na, vil­ket innebär minskade skatteintäkter för staten och där­för även en sänk­ning av det nyss­nämnda anslaget. Eftersom motionärerna avfärdar reger­ingens satsningar på ny kärnkraft avvisar de även helt de nya an­slag som regeringen föreslår, dvs. anslagen 1:13 Subvention av för­vän­tade kostnader för lån till nya kärnkrafts­reak­torer (–50 miljoner kronor) och 1:14 Ersättning för dubbel­rik­tade differenskontrakt för nya kärn­krafts­reaktorer (–1 mil­jon kronor). Sam­ti­digt avstyrker motionärerna re­ger­ingens tre förslag om be­myndiganden som sammanhänger med finan­sie­ringen av regeringens sats­ning på ny kärnkraft.

I stället för en ensidig satsning på kärnkraft vill motionärerna bl.a. se en tek­nikneutral ersättning för anslutning av ny elpro­duk­tion, vilket finansieras via ett nytt anslag 99:3 Teknikneutral er­sätt­ning för anslutning av ny elpro­duktion. Anslaget föreslås uppgå till 900 miljoner kronor 2026. Vidare vill mo­­tio­­närerna satsa på inhemsk produktion av biodriv­me­del och avsätter för det än­da­målet 500 miljoner kronor under 2026 till det nya an­slaget 99:4 In­hemsk bio­driv­me­delsproduktion för fossilfrihet. Den minsk­ning av Ener­gi­myndig­hetens, Ener­gimarknadsinspektionens respektive Elsäker­hets­verkets för­valt­nings­an­slag (anslagen 1:1 respektive 1:4) som åter­finns i motio­närernas för­slag är en följd av att de föreslår ett större pro­duk­ti­vi­tets­av­drag som sänker den pris- och löne­om­räk­ning som görs i fråga om myndig­heternas förvalt­nings- respektive in­ves­te­rings­anslag med 25 procent.

I Miljöpartiets kommittémotion 2025/26:3507 av Linus Lakso m.fl. redo­visar partiet sin syn på anslagsfördelningen inom utgiftsområde 21 Energi.

Motionärerna framhåller att det enskilt billigaste och snabbaste sättet att få fram mer tillgänglig el är genom energieffektiviseringar. För att realisera ener­gi­effektiviseringens potential föreslår de att stödet till energieffek­tivisering av industriföretag (Energisteget) återinförs. På det nya anslaget 99:7 Åter­inför Ener­gisteget för företagens energieffek­tivi­sering vill motionärerna därför satsa 3 miljarder kronor på att återinföra och bred­da Energisteget så att även mindre företag omfattas. Man ska dess­utom kunna få stöd för upp till 60 procent av kostnaden för åtgärden.

I motionen refereras till att partiet i en annan av sina kommittémotioner fö­reslår ett mål och ett inves­te­ringsstöd för det man betecknar grön baskraft. I begreppet grön baskraft innefattar motionärerna alla kraftkällor och tekniker som kan lagra energi och snabbt reglera effekten. I målet om 10 gigawatt (GW) grön baskraft till 2030 in­går höjd effekt i vattenkraften, mer flexibilitet i och effekt från kraftvärmen och gastur­bi­ner drivna av förnybara bränslen. Även energilagring i form av vätgas, pump­kraft och värmelagring ingår, samt flexi­bilitet exempelvis i form av smart styrning av elbilsladdning och av vär­me­pumpar. För ändamålet vill motionärerna satsa 6 miljarder kronor under 2026 på det nya anslaget 99:9 Inves­teringsstöd grön baskraft. Samtidigt avvisar mo­tio­närerna de medel som reger­ingen har avsatt för Kraftlyftet inom anslaget 1:5 Ener­giplanering till förmån för det egna förslaget.

Motionärerna anser att en central åtgärd för att öka utbyggnaden av vind­kraft på land är att kommuner ersätts för den nytta de skapar genom att pro­ducera förnybar el. Motionärerna anser dock att regeringens förslag om ersätt­ning till kom­munerna som ska finansieras via anslaget 1:5 Energiplanering är otill­räck­ligt, och de förordar i stället ett eget förslag som finansieras via de två nya an­slagen 99:5 Ersättning till kommuner för vind och sol respektive 99:6 Ersättning till regioner för vattenkraft. Förslaget innebär att kom­mu­nerna får 1 öre per kWh för den befintliga vindkraftsproduktionen och 3 öre per kWh för den produktion som tillkommer under de kommande tio åren. Regio­nerna får i sin tur 1 öre per kWh för den befintliga vattenkraften. För anslaget 99:5 avsätts 400 miljoner kronor för 2026 och för anslaget 99:6 avsätts 700 miljoner kro­nor. Sammantaget inne­bär detta att motio­nä­rerna föreslår en nivå på an­sla­get 1:5 Energiplanering som är 875 miljoner kronor lägre under 2026 än vad reger­ingen föreslår.

Vidare föreslår motionärerna en satsning på ett produktionsstöd för elek­trobränslen och avancerade biodrivmedel, däribland sådana som tillverkas av vätgas och infångad biogen koldioxid. Under 2026 avsätter motionärerna 3 mil­jarder kronor till det nya anslaget 99:8 Produktionsstöd för elektro­bräns­len och avancerade biodrivmedel som ska användas för att finansiera ett sådant stöd.

Motionärerna efterfrågar även nationella planer för utbyggnad av laddin­fra­struktur, biogas och vätgas samt förbättrad tillgång till laddinfrastruktur längs med de större vägarna samt för att boende ska kunna ladda hemma i an­slut­ning till villan, bostadsrätten eller hyresrätten. Av det skälet avsätter de 400 miljoner kronor mer än regeringen till anslaget 1:8 Laddinfrastruktur.

Motionärerna avfärdar helt regeringens satsning på ny kärnkraft och av­styr­ker därför alla de anslagsförslag och de tre förslag om bemyndiganden till re­geringen som hänger samman­ med denna satsning. Motionärerna menar bl.a. att motsvarande el och effekt som den nya kärnkraften kan ge kan byggas till en bråkdel av den kostnad som regeringen anger för ny kärnkraft. Stödet till ny kärnkraft riskerar också enligt motionärerna att tränga undan investeringar i annan fossilfri elproduktion – både i effekthöjningar och livstidsför­läng­ning­ar av den befintliga elproduktionen och i ny förnybar elproduktion. Utöver detta ser de en risk för att det föreslagna kärnkraftsprogrammet under bygg­fa­sen kom­mer att tvinga fram nedskärningar i välfärden och tränga undan andra offent­liga investeringar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar regeringens tydliga ställningstagande att den långsiktiga inriktningen för energipolitiken ligger fast och att den stegvis och målmedvetet omsätts i praktisk handling. I likhet med regeringen anser utskottet att Sve­ri­ges välstånd, konkurrenskraft och säkerhet vilar på en trygg tillgång till fos­sil­fri energi till konkurrenskraftiga priser. Ett robust, kostnadseffektivt och fos­sil­fritt energisystem gör det möjligt att ställa om för klimatets bästa och för att möta framtidens behov inte bara under normala förhål­lan­den utan även när kriser uppstår och ytterst även under krig. Det är ett beklagligt faktum att ett spänt omvärldsläge har tydliggjort behovet av att Sveriges energisystem behö­ver utvecklas även fortsättningsvis för att ytterligare stärka försörjnings­trygg­heten under orostider.

Utskottet välkomnar också regeringens tydliga strävan efter att skapa goda för­utsättningar för investeringar i fossilfri elproduktion, förstärkningar av ener­gi­infrastrukturen, effektivare energianvändning och ett bättre nyttjande av ett väl­integrerat energisystem där el-, gas- och fjärrvärmesystemen samspelar på ett effektivt sätt.

El kommer att vara den viktigaste energibäraren i Sverige under över­skåd­lig tid. I likhet med regeringen anser utskottet att det behövs mer fossilfri el­pro­duktion för att tillgodose framtidens elbehov på kort, medellång och lång sikt. En av de viktigaste satsningarna är den som regeringen gör för att bereda vä­gen för ny kärnkraft i Sverige. Utskottet instämmer i upp­fatt­ning­en att ny kärnkraft behövs för att det ska vara möjligt att nå de klimat- och ener­gi­po­litiska målen, tillgodose framtidens elbehov och öka leverans­säker­heten i el­systemet. Utöver detta kan ny kärnkraft förstärka överförings­för­må­gan i trans­missionsnätet, minska prisskillnaderna mellan de svenska el­områ­dena och bidra till konkurrenskraftiga elpriser för elkunderna, såväl för stora indu­striella användare som för hushållskonsumenter. Utskottet ser posi­tivt på att reger­ingen har inlett ett kärnkraftsprogram som inne­håller flera an­ge­lägna ini­tiativ och åtgärder för att göra ny kärnkraft möjlig i Sverige, inklusive de för­slag med koppling till detta som finns i den aktuella budget­propo­si­tio­nen. Det hand­lar bl.a. om bemyndiganden och nya anslag som behövs för att regeringen ska kunna gå vidare med den finansierings- och risk­del­nings­lös­ning som riks­dagen godkände våren 2025 (prop. 2024/25:150, bet. 2024/25:NU20, rskr. 2024/25:217).

Utöver satsningar på ny kärnkraft noterar utskottet att regeringen bl.a. pekar på vattenkraftens centrala betydelse för elsystemet och att Energimyndigheten har fått i uppdrag att tillsammans med Svenska kraftnät värdera vattenkraftens bidrag inom ramen för energi- och beredskapsplaneringen.

I anslutning till detta vill utskottet även ställa sig bakom att regeringen ut­ökar det s.k. Kraftlyftet. Detta är ett investeringsstöd som syftar till att stärka leve­rans­säkerheten i elsystemet, genom investeringar i bl.a. utökad elpro­duk­tions­ka­pacitet från exempelvis kraftvärme och värmelager samt andra inves­teringar som bidrar till en mer flexibel effekt- och energianvändning hos större elan­vändare, vilket bidrar till att elnäten kan nyttjas mer effektivt. Fjärr- och kraftvärmen bidrar också till en trygg energiförsörjning och den lokala och re­gio­nala elförsörjningen, dels genom att minska behovet av el för uppvärm­ning, dels genom att tillföra lokal och planerbar produktion av el. Därför väl­komnar utskottet att regeringen har gett Energimyndigheten i uppdrag att ge­nom­föra och föreslå åtgärder för att värna och stärka fjärr- och kraftvärmen.

Elens alltmer betydelsefulla roll för en konkurrenskraftig och klimatvänlig utveckling i Sverige ställer krav på att den kan handlas på en välfungerande marknad. Utskottet noterar att regeringen delar denna uppfattning och att den redovisar ett flertal olika åtgärder som syftar till att vässa elmarknadens funk­tion inom ramen för de gränser som det EU-gemensamma regelverket sät­ter. Det handlar bl.a. om att stärka incitamenten för aktörerna att leverera de nyttor som krävs för ett leveranssäkert och effektivt elsystem. Därtill ser ut­skot­tet fram emot utfallet av den pågående beredningen av Elmarknadsutredningens förslag. En annan utredning med koppling till elmarknadens funktion som ut­skottet välkomnar är den som Svenska kraftnät genomför på uppdrag av reger­ingen och där förutsättningarna för att ändra den nuvarande svenska el­om­rå­des­in­del­ningen ska analyseras.

Utskottet vill också understryka vikten av att den monopoldel av elmark­na­den som nätsidan utgör regleras på ett sådant sätt att nätavgifterna blir skä­liga för både konsumenter och producenter av el samtidigt som nätföretagens in­täk­ter möjliggör de ny- och reinvesteringar som behövs för att kunna möta den utveckling som väntas inom de närmaste decennierna. Riksdagen har på för­slag från regeringen så sent som för några veckor sedan beslutat om lag­änd­ringar som ska bidra till detta (prop. 2025/26:26, bet. 2025/26:NU10, rskr. 2025/26:62).

På en avreglerad marknad kan och bör en bristande tillgång påverka priset på utbudet, t.ex. priset på el. Samtidigt är det inte rimligt att kraftiga och ut­dragna pristoppar drabbar svaga konsumenter på ett oacceptabelt sätt. Mot den bakgrunden ser utskottet positivt på att regeringen anser att det behövs en be­redskap för att kunna införa ett högkostnadsskydd för hushållen i händelse av en längre period med höga el- och gaspriser och att den föreslår att det ska av­sättas medel för ändamålet. Utskottet väl­komnar också att regeringen har för avsikt att undersöka i vilken utsträck­ning de s.k. flaskhalsinkomsterna kan användas för att motverka höga energi­priser och mildra dess effekter.

Utskottet har ingen annan uppfattning än regeringen, dess samarbetsparti eller oppo­sitions­partierna som samtliga tycks vara överens om att den el som pro­duceras ska användas på ett effektivt sätt. Att regeringen ökar takten i arbe­tet med att stimulera åtgärder som bidrar till detta bör därför kunna anses ha ett brett stöd.

Utskottet har redan tidigare i detta ställningstagande berört frågor om för­sörj­ningstrygghet och i det sammanhanget refererat till det spända om­världs­läget. Här vill utskottet – i likhet med regeringen – peka på det för­hållandevis nya hot som olika former av cyberangrepp kan utgöra för det svenska energi­sys­te­met. Det är enligt ut­skottet därför både välkommet och angeläget att reger­ingen verkar för att stär­ka Sveriges förmåga att säkra, skydda och stärka samhällets funktioner på cybersäkerhetsområdet, bl.a. genom att tillföra extra resurser för ändamålet till Energimyndigheten.

När det gäller de budgetförslag som vart och ett av de fyra opposi­tions­par­tierna har presenterat kan utskottet inledningsvis konstatera att de avviker i betydande ut­sträckning från varandra och att det därför är mycket svårt att skön­ja någon linje i deras förslag som skulle kunna ligga till grund för en ge­men­sam rödgrön energipolitik.

Utskottet väljer att inte kommentera var och en av de avvikelser från reger­ingens anslagsförslag som oppositionspartierna föreslår, men vill kort beröra några av de mer betydande avvikelserna i förhållande till regeringens förslag. Utskottet noterar att Centerpartiet har en annan lösning än reger­ingen för att stimulera en effektivare användning av energi, och förordar en lösning med skatteavdrag i stället för en som finansieras genom anslag. Det gör att Center­partiet helt kan avvisa regeringens förslag på detta område, vilket de även har valt att göra. Även på vindkraftssidan förordar Centerpartiet en skatterelaterad lösning där det de betecknar vindkraftsskatten ska gå direkt till kommunerna, och de anser att de medel som regeringen föreslår för det ändamålet inom an­slaget för energipla­ne­ring därför kan sänkas. Utskottet för­ordar regeringens lös­ning.

Miljöpartiet föreslår en betydande satsning på anslaget 1:8 Laddin­fra­struk­tur. Utskottet delar visserligen motionärernas uppfattning om att det är viktigt att öka tempot i vägtransportsektorns elektrifiering, men anser att regeringens nivå på det aktuella anslaget är väl avvägd och att andra angelägna satsningar mås­te prioriteras. Sammantaget innebär Miljöpartiets förslag att det skulle be­höva skjutas till ca 4,5 miljarder kronor till utgiftsområdet utöver vad reger­ingen har föreslagit. Förslagen omfattar, utöver att avvisa flera av reger­ingens anslagsförslag, ett antal nya anslag som totalt uppgår till drygt 13 miljarder kro­nor. Detta är mycket pengar, och det rimmar inte med utskottets uppfatt­ning om att skattebetalarnas pengar ska gå till sådana åtgärder som på ett effek­tivt sätt bidrar till att de energipolitiska målen nås. Miljöpartiets ineffektiva sym­bol­po­litik har ingen plats i det sammanhanget.

Utskottet noterar också att Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag till ett högkostnadsskydd mot höga elpriser till förmån för ett elpristak för hushåll som finan­sieras genom en obligatorisk elprisförsäkringsavgift på elbranschen. Här vill utskottet påminna om att elmarknaden är avreglerad och att marknads­ingrepp av den art som föreslås kan störa marknadens funktion på ett icke önsk­värt sätt. Ett elpristak kan bl.a. leda till sämre in­citament för sparande och investeringar. Utskottet uppfattar därtill att förslaget – i sin rudimentära skep­nad – är rik­tat till alla hushåll och oavsett vilka elkostnader de har eller hur de använder sin el. Det kan därmed betraktas som ett mycket trub­bigt in­stru­ment som ut­skottet ställer sig tveksamt till.

Sammantaget innebär det som anförs ovan att utskottet tillstyrker reger­ing­ens förslag till anslagsfördelning inom utgiftsområde 21 Energi. Utskottet till­styr­ker även de förslag till bemyndiganden för 2026 som är knutna till några av anslagen. Detsamma gäller bemyndigandena till regeringen om att under 2026 och 2027 besluta om lån i Riksgäldskontoret enligt lagen (2025:587) om stat­ligt stöd för investeringar i ny kärnkraft för förväntade investerings­kost­na­der samt att under samma period besluta om en riskreserv för ytterligare lån i Riks­gälds­kontoret vid oväntade för­dyringar till företag som fått lån enligt den nyssnämnda lagen om statligt stöd för inves­teringar i ny kärnkraft. Vidare till­styrker utskottet förslaget om att riksdagen under 2026 och 2027 bemyndigar regeringen att för an­slaget 1:14 Ersättning för dubbelriktade differenskontrakt för nya kärn­krafts­reak­torer ingå ekonomiska åtaganden en­ligt lagen om statligt stöd för in­ves­teringar i ny kärnkraft i form av dubbel­riktade diffe­rens­kon­trakt som med­för behov av framtida anslag i enlighet med regeringens förslag.

Utöver detta anser utskottet att riksdagen ska bifalla de förslag som gäller Svenska kraftnäts investeringsplan 2026–2028 respektive finansiella befo­gen­heter 2026 liksom förslaget om elberedskaps­av­giftens storlek 2026. Följakt­ligen avstyrker utskottet de alter­na­tiva förslag som föreslås i motio­nerna.