Riksflödet
Logga in
Svarade Johan Andersson i en replik ·

Lars Püss (M) om Försvarsindustristrategi för ett starkare Sverige - innovation, produktion och samarbete

Lars Püss (M) svarade Johan Andersson i en replik om Försvarsindustristrategi för ett starkare Sverige - innovation, produktion och samarbete i debatten ”Protokoll 2025/26:23 Onsdagen den 22 oktober” den 22 okt 2025.

Johan AnderssonS· i en replikJag skulle kunna instämma med Lars Püss om det vore på det sättet att det är frågan om en helt avreglerad marknad, men i det här fallet är det inte så. Det är inte på långt när så i den delen. Jag anser att det här är en…
Replikskiftet · 4 repliker

Herr talman! Sverige behöver en tydlig riktning i försvarsindustripolitiken. I ett allvarligt säkerhetsläge behöver näringslivet mobiliseras för att det militära försvaret ska ha den uthållighet och materielen den tekniska spets som krävs för att försvara Sverige.

Redan 2019 påtalade den dåvarande Försvarsberedningen behovet av en strategi. Sedan dess har världen förändrats. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och Sveriges Natotillträde har i grunden ändrat de säkerhetspolitiska förutsättningar vi verkar inom. Därför är det med stor glädje och tillfredsställelse som vi nu kan behandla denna skrivelse i riksdagen och visa på en sammanhållen politik med konkreta åtgärder för att möta de utmaningar vi ser.

Svensk försvarsindustri står stark i dag, men den står inför växande utmaningar. Våra företag är ledande inom flera högteknologiska områden, men de verkar i en global konkurrens där investeringar, tempo och långsiktighet avgör framtiden.

Därför är det avgörande att vi nu skapar stabila och förutsägbara villkor. Det handlar om att staten är en långsiktig och tydlig beställare. Det handlar om att vi säkrar kapacitet för produktion, särskilt i de mest kritiska områdena, och att vi värnar hela värdekedjan från grundforskning till serietillverkning.

Men det handlar också om något mer grundläggande: att vi tydligt visar industrin att den är en del av totalförsvaret, inte ett bihang utan en nödvändig och självklar del av Sveriges säkerhet.

Herr talman! Det är ingen hemlighet att vissa partier gärna ser att staten går in som ägare i strategiska företag. Vi moderater ser annorlunda på saken. Staten ska ta ansvar, men det gör den bäst genom att vara en tydlig beställare, genom långsiktiga kontrakt och genom strategiska inköpsmönster – inte genom att styra varje företag med politiska pekpinnar.

Samtidigt är det rimligt att staten har verktyg redo för extraordinära situationer, som vid en väpnad konflikt eller allvarlig kris. Där kan särskilda lagar, till exempel om beredskapslager, insatsorder eller kreditgarantier, komma till användning. Men det ska ske selektivt och med återhållsamhet.

Vi tror på marknadens kraft. Men vi vet också att man i krig måste kunna fatta vissa beslut snabbt och samlat. Därför krävs en balans, och det är just denna balans vi söker i vår politik.

Svensk försvarsförmåga bygger i allt högre grad på avancerad teknologi. Det är inte bara vapen och fordon; det är AI, cybersäkerhet, kommunikation och sensorsystem. För att klara detta måste vi investera i vår kompetens och i vår innovationsförmåga.

Moderaterna och regeringen vill se ökade satsningar på FOI och andra forskningsaktörer. Men vi vill också stärka bandet mellan civila teknologikluster och försvarssektorn så att innovationer som uppstår inom exempelvis svensk rymdindustri, 5G eller halvledarteknik också kan bidra till vårt militära försvar.

Vi vill även se fler utbildningssatsningar i tekniska högskolor, i yrkesutbildningar och inom Försvarsmakten för att möta industrins växande behov av kvalificerad arbetskraft. Här måste staten, industrin och akademin arbeta tätare tillsammans.

Herr talman! Sveriges försvarsindustri är exportberoende. Det är ingen hemlighet. Men det är också ett faktum vi måste hantera ansvarsfullt. Vapenexport måste ske under strikt kontroll – och det gör den också, genom ISP och gällande lagstiftning. Men vi säger samtidigt nej till alltför långtgående exportbegränsningar som saknar verklighetsförankring. Om vi stryper exportmöjligheterna kommer vi på sikt också att försvaga vår egen försvarsförmåga. Företagen behöver tillgång till internationella marknader för att kunna växa, investera och utveckla nya system som i sin tur också kan användas i försvaret av Sverige.

Med ett svenskt medlemskap i Nato förändras förutsättningarna. Vi blir en del av en större säkerhetsgemenskap, där samarbete och interoperabilitet är helt avgörande.

Moderaterna välkomnar detta. Vi vill se ökad samproduktion, gemensamma utvecklingsprojekt och bättre samordning av logistik och lagerhållning, både inom Norden, inom EU och inom Nato. Men vi ska inte förlora det svenska självbestämmandet. Vår försvarsindustri måste fortsatt kunna agera utifrån svenska behov och inte bara i linje med andras prioriteringar. Vi måste ha förmåga att själva ta ansvar för vår försörjningsberedskap. Det är en grundpelare i totalförsvaret.

Herr talman! Miljö- och klimataspekter ska inte vara ett särintresse. De ska vara en integrerad del av all statlig politik, även i försvarssektorn.

Försvarsindustrin har möjlighet att gå före genom att utveckla mer energieffektiva system, minska sin klimatpåverkan och ta ansvar för sin resursanvändning. Men detta måste ske utan att man tummar på funktionalitet eller leveranssäkerhet. Det är fullt möjligt att förena teknologisk spets med miljömässig hållbarhet, och vi uppmanar industrin att göra just det.

Att bygga en trovärdig försvarsförmåga handlar om mycket mer än budgetposter. Det handlar om långsiktig planering, nationell samling och konkret genomförande. Det handlar om att vi, när det verkligen gäller, måste kunna lita på att försvaret fungerar – att utrustningen är där, att kompetensen finns och att försörjningskedjorna håller.

För Moderaterna är detta inte bara en fråga om säkerhet. Det är en fråga om självständighet – om att Sverige ska kunna fatta egna beslut och ha kraften att stå upp för dem.

Vi står bakom strategin, och vi är beredda att se till att den blir verklighet.

Herr talman! Tack för ditt anförande, Lars Püss! Mycket av det du sa instämmer jag till fullo i. Vi har nog en ganska bred samsyn när det gäller försvarsindustri och annat.

En punkt instämmer jag dock inte i. Det handlar om ägarskapet när det gäller försvarsindustrin. Jag tycker att du delvis utvecklade detta, men jag är ändå inte riktigt nöjd med Moderaternas motiv till att vi inte ska ha något statligt delägarskap eller inflytande här.

Både Lars Püss och jag har varit kommunalpolitiskt aktiva och minns att man när den så kallade gyllene freden inträffade trodde att det fanns en hylla att köpa materiel och annat från. Svensk försvarsindustri fick ställa om väldigt mycket. Det var egentligen bara den internationella marknaden som fanns, och den krympte också väldigt mycket.

Det som också är viktigt är att detta ju inte är en avreglerad marknad. Marknaden för försvarsmateriel är inte som någon annan marknad. Den är otroligt statligt kontrollerad både när det gäller inköp, när det gäller export och när det gäller andra delar. Det är näst intill alltid, vill jag nog hävda, statliga beslut och statlig finansiering som ligger bakom inköpen.

Min fråga till Lars är: Utifrån den diskussion jag nu för, är synen hos Moderaterna fortfarande så bergfast att det inte finns någon öppning för att ändå kunna hitta en möjlighet till statligt inflytande i den här delen? Det handlar inte om att styra men ändå vara med och kunna ha kontroll över verksamheten.

Herr talman! Jag tackar Johan Andersson för frågan. Ska jag svara kort och koncist blir svaret nej. Men jag kan utveckla det lite för ordningens skull.

Jag tror på att fri företagsamhet kommer att slå statlig företagsamhet även på det här området. Jag förstår vad ni är ute efter. Tittar man på våra grannländer – Frankrike är väl ett framstående exempel – är vissa delar privata, men det mesta är statligt ägt. Det kan i vissa situationer vara en trygghet, men jag skulle hävda att det är en falsk trygghet. Jag tror att vår industri skulle fungera betydligt bättre om den skulle jobba under samma förutsättningar som alla andra.

Vad vi behöver göra från statens sida är att vara tydliga och ge industrin förutsättningar att faktiskt fungera. Vi behöver vara tydliga i hur vi beställer, och vi behöver ge långsiktiga kontrakt. Vi behöver ge garantier där vi kanske inte har möjlighet att själva göra beställningar, men det finns vid rådande tillfälle ett stort internationellt intresse. Det gäller alltså att laga efter läge.

Jag tror inte på statligt ägande i försvarsindustrin, men jag tror på att vi måste bli betydligt bättre som beställare och integrera industrin på ett betydligt bättre sätt i totalförsvaret.

Herr talman! Jag skulle kunna instämma med Lars Püss om det vore på det sättet att det är frågan om en helt avreglerad marknad, men i det här fallet är det inte så. Det är inte på långt när så i den delen.

Jag anser att det här är en i mångt och mycket basverksamhet för Sverige. Sedan ska jag inte jämföra med andra sektorer, men det är så. Det finns ett högt kunnande. Det finns produkter som efterfrågas, och med all sannolikhet kommer de att efterfrågas under lång tid framöver – även om vi naturligtvis hoppas att världsläget ska ändras till det bättre. Men det finns spetskompetens värd att värna om.

Jag instämmer i frågan om långsiktiga kontrakt. De måste finnas för att kunna ge garantier. Avrustningen visar hur snabbt kompetens och annat försvinner. De länder i vår närhet som har försvarsindustri i helt eller delvis statligt ägande har haft det lättare att starta tillverkning.

Min följdfråga är mer kopplad till samverkan med andra länder. Både Lars Püss och jag är verksamma i Nordiska rådet, och vi har täta kontakter med våra kamrater i de nordiska länderna. Där ser vi socialdemokrater en möjlighet till ännu mer samverkan med våra grannländer när det gäller försvarsindustrin. I dag har vi på olika sätt ett försvarssamarbete, men ser även Lars Püss en möjlighet att utveckla samverkan på det försvarsindustriella området?

Herr talman! Jag tackar Johan Andersson för följdfrågan.

Vi är rörande överens om behovet av att samarbeta mer i första hand med våra nordiska grannar. I andra hand bör vi inkludera Baltikum. Vi har ett samarbete inom EU och givetvis numera inom Nato, och jag tycker att det är en självklarhet att vi ska stärka det samarbetet.

Det ligger i vårt intresse att börja titta i Norden eftersom de är våra närmaste grannar. Om vi kan samarbeta med dem har vi mer att vinna än om vi samarbetar med någon som är långt bort. Det förtar inte möjligheten att samarbeta med sådana som är långt bort, men för vår egen säkerhets skull är det mer intressant att samarbeta med Finland, Norge och Danmark än med andra.

Det här ligger också i vårt intresse vad gäller Baltikum. Det är något som vi har pratat om mycket i Nordiska rådet, nämligen att det i allra högsta grad ligger i vårt intresse att deras försvarsförmåga är så stark som det bara går eftersom det i allra högsta grad gynnar oss.

Jag hade velat se betydligt mer. Jag kommer inte exakt ihåg vilka nordiska länder som var med i den här vändan, men vad gäller CV90 ser vi en tydlig trend. Jag pratade med Hans Wallmark, vår ambassadör till Danmark, som menade att Danmark har visat ett betydligt ökat intresse för försvarssamarbeten på alla nivåer. Det finns en stor gemensam syn på området.

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.