Josefin Malmqvist (M) svarade Niklas Sigvardsson i en replik om Ett likvärdigt betygssystem i debatten ”Protokoll 2025/26:134 Måndagen den 8 juni” den 8 juni 2026.
Niklas SigvardssonS· i en replikJag tror inte att jag fick svar på frågan varför Moderaterna har ändrat sig angående betyget F och den utslagning och hårda gräns som vi faktiskt ser. Under de här decennierna är det borgerliga läroplaner och…Fru talman! Tänk er en elev som anstränger sig och varje kväll sitter vid köksbordet och gör sina läxor för att få de betyg som vederbörande verkligen förtjänar. Sedan konkurreras det barnet ut av en annan elev, som inte kan mer utan bara råkar ha gått på en skola som sätter mer generösa betyg. Det är ingen hypotetisk situation. Det är verkligheten för tusentals elever i Sverige i dag. Chansen till en bra utbildning har delvis blivit ett lotteri. Det gör vi nu upp med.
Fru talman! Varje år lämnar nästan 20 000 elever grundskolan utan behörighet till gymnasiet. Det är ett underbetyg till det svenska skolsystemet. Det är oacceptabelt. Det system som vi har ärvt är ett misslyckande. I det systemet har betygsinflation tillåtits växa fram och öka år för år utan att någon tagit ansvar för det.
Vi moderater vill att den elev som anstränger sig ska veta att det lönar sig. Vi vill ha ett betygssystem där betyget faktiskt säger någonting om vad barnet kan, inte om vilken skola barnet råkar ha gått på. Det är grunden för den proposition som vi debatterar här i dag.
Fru talman! Den här propositionen vilar på tre ben. Det första handlar om att vi tar fram en ny betygsskala. Vi ersätter den nuvarande sexstegsmodellen med en skala från 1 till 10. När lärarna har fler steg att använda sig av får de bättre verktyg för att med ökad precision spegla vad eleverna faktiskt kan. I dag kan skillnaden mellan två barn med vitt skilda kunskaper osynliggöras inom ramen för samma betygsnivå. Det är inte rättvist mot vare sig barnen eller för den delen lärarna som sätter betygen.
Det handlar också om rättvisa för de elever som inte kan lika mycket. De barn som får betygssteg nummer 3 i det nya betygssystemet når inte upp till nivån av godtagbara kunskaper på nivå 4. Men nu kommer ansträngningen fortfarande att löna sig. Ligger man precis på gränsen till godtagbara nivåer kommer ansträngningen att räknas in i det totala betygsdokumentet. Det är en stor och påtaglig skillnad mot i dag.
På samma sätt får de elever som ligger långtifrån godkänt tidigt en tydlig signal om det, och det finns möjlighet att sätta in stöd i rätt tid.
Det andra benet handlar om att vi nu inför nationella slutprov, som rättas centralt och som – hoppas vi – i stor utsträckning kan automatiseras. Inga enskilda lärare eller skolor ska kunna påverka utfallet. Proven ska ge ett oberoende, objektivt mått på vad eleverna faktiskt kan. De kan användas för att kalibrera betygsvärden och ingå som del av varje barns meritvärde. Det blir ett externt kvitto på kunskaperna.
De nationella slutproven är dessutom ett verktyg för att värna lärarrollens auktoritet. Vi tror att ett objektivt mått att förhålla sig till minskar pressen från elever, föräldrar och rektorer att sätta generösare betyg än vad som är rättfärdigt. Det bidrar till att stärka lärarna.
Det tredje benet handlar om kalibreringen, som också varit föremål för diskussion här i dag. Det låter tekniskt, men innebörden är enkel. Det som ska räknas är vad man kan, inte var någonstans man gick i skolan. Om en skola konsekvent sätter högre betyg än slutproven visar kommer betygen att kalibreras ned i meritvärdesberäkningen. Är förhållandet det omvända justeras de upp. Modellen bygger på 70 procent kalibrerat betygsvärde och 30 procent slutprovsresultat. Kalibreringen skapar den likvärdighet mellan skolor som vi tror är avgörande för att få bukt med glädjebetygen vi ser i dag.
Det bedömningssamråd som vi nu inför, där lärare som undervisar i samma ämne ska samråda med varandra inför betygssättning, skapar likvärdighet också inom skolor. Tillsammans täcker de två systemen hela bilden.
Fru talman! Låt mig också säga något om behörighetsreglerna, eftersom det är en fråga som engagerar här i kammaren. I dag kan ett enskilt svagt ämne stänga dörren till gymnasiet för ett barn som i övrigt presterar väl. Det är inte rättvist, och det ändrar vi nu.
Med ett meritvärde på lägst 4 som behörighetskrav får fler barn en verklig chans att komma in på gymnasieskolan. Starka resultat i andra ämnen kan nämligen väga upp för de där svagaste. Vi beräknar att antalet elever som saknar behörighet till gymnasiets nationella program ungefär halveras med det nya systemet.
Jag hör kritiken från oppositionen. Det sägs att systemet är komplext, att det saknas parlamentarisk förankring och att kalibreringen riskerar att undergräva lärarna. Låt mig bara kort få bemöta det.
Kalibreringen undergräver inte lärarnas roll. Den stärker den. Lärarna sätter fortsatt betyg utifrån sitt eget kunskapsunderlag, precis som i dag. Det är sedan en statlig myndighet som genomför kalibreringen. Lärares samlade bedömning utgör fortsatt en central del av meritvärdet. Men som jag nämnde i ett tidigare replikskifte kan vi inte ha tusentals olika måttstockar på vad en elev i Sverige ska kunna. Vi måste ha en gemensam måttstock. Det hoppas vi kunna nå med detta system.
Fru talman! Oppositionen kallar det nuvarande betygssystemet för ett historiskt misslyckande. Det håller jag med om. Men det väcker en naturlig fråga: Varför gjorde man ingenting åt detta under sina åtta år vid makten? Det krävs tydligen en borgerlig regering för att det faktiskt ska levereras även på det här området.
Mönstret är dessvärre bekant. Offentlighetsprincipen för friskolor är äntligen på plats, tack vare en borgerlig regering. Den tioåriga grundskolan är äntligen på plats, tack vare en borgerlig regering. Registerkontrollerna i skolan är nu skärpta, och det nya betygssystemet är nu reformerat – allt tack vare en borgerlig regering.
Fru talman! Det här är den sista av de stora skolpolitiska propositioner som vi debatterar denna vår, och det är ingen liten sak. Det nya betygssystemet är en del av någonting mycket större. Tillsammans med kunskapsbaserade läroplaner, ett förbättrat stödsystem, en ny lärarutbildning som rustar lärarna för klassrummet, fler åtgärder för trygghet och studiero i den svenska skolan och en reglering av lärarnas undervisningsuppdrag utgör detta den största förbättringen av den svenska skolan på 30 år.
Vi gör detta för att se till att alla barn får den bästa möjligheten att nå så långt de kan och så långt det bara går. Vi gör det för alla föräldrar som lämnar ifrån sig sina barn i hopp om att barnen ska få möjlighet att rustas för framtiden. Vi gör det för alla lärare där ute, som ska få de bästa möjliga förutsättningarna för det kanske viktigaste uppdrag man kan ha: att undervisa nästa generation.
En gång i tiden byggdes Sverige starkt av att livschanser utjämnades – det spelade ingen roll varifrån man kom, utan det som spelade roll var ens ansträngning och vart man var på väg. I skolan sker den resan på riktigt, och den skolan bygger vi nu. Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
Fru talman! Ledamoten Malmqvist talade om att Socialdemokraterna och de andra nuvarande oppositionspartierna inte gjorde någonting under sina åtta år vid makten. Det är intressant att ledamoten uppehöll sig ganska länge vid varför det är bra och rättvist att man nu slopar betyget F – den som med det nya betygssystemet får en trea i bedömning ska få kredd för det. Då är det värt att påminna om att Moderaterna motverkade den föregående regeringens steg mot att öppna för en mindre skarp F-gräns. Det fanns förslag, men Moderaterna sa aktivt i debatten: Här ska vi inte slopa någon F-gräns – det sänker kraven!
Det är intressant att höra moderater prata om att den tidigare regeringen, ledd av Socialdemokraterna, inte gjorde någonting. I själva verket gjorde vi socialdemokrater ganska mycket av det som ledamoten tar upp. Till exempel införde vi registerkontroller på gymnasienivå, vilket inte fanns tidigare. Vi reformerade mycket av Björklunds skola från 2011 – det var den som vi tog över. Nu står Moderaterna ofta och pratar om att den är för dålig. Men det var Moderaternas skola. Det var den regering där Fredrik Reinfeldt var statsminister som 2011 införde betygssystemet med en hård F-gräns, som har slagit ut barn och elever under drygt ett decennium. Det var inte Socialdemokraterna som införde det.
Fru talman! På Josefin Malmqvist låter det som att man äntligen gör upp med ett system som vi socialdemokrater byggt. Men faktum är att majoriteten vill riva ned den skola som de själva varit med och byggt upp under både 1990-talet och 2010-talet.
Vad var det som fick Moderaterna att se att F:et är så orättvist som det tydligen aldrig var under de åtta år då vi satt vid makten?
(Applåder)
Fru talman! Nu börjar vi skymta det som i både den här kammaren och dess föregångare har varit den stora politiska skiljelinjen i fråga om betyg, nämligen: Ska vi ha betyg eller inte? Det var det som våra partier uppehöll sig vid i väldigt många år, i stället för det vi diskuterar i dag: Hur ska betygen vara utformade?
När socialdemokraten Anders Ygeman, i dag vice ordförande i utbildningsutskottet, kom in i riksdagen motionerade han om att vi inte skulle ha några betyg alls i Sverige, och jag vet att det var något som SSU drev hårt. Jag är glad och tacksam över att vi nu är överens om att betyg är viktiga och att vi ska ha en kunskapsskola. Men under 90-talet handlade mycket av debatten om just det, och det tycker jag är värt att ha med sig när Niklas Sigvardsson pratar om reformer.
Nu hinner vi inte med någon längre historisk exposé över vem som har gjort vad. Men när den tidigare kommunisten Ylva Johansson fick ta över Utbildningsdepartementet, då som socialdemokrat, blev den betygsreform som föregående skolminister Beatrice Ask hade förberett inte bättre, för att uttrycka mig diplomatiskt.
Som jag sa i mitt tidigare replikskifte har vi ett gemensamt ansvar över blockgränserna för att göra upp med de problem vi ser i det svenska betygssystemet. Jag önskar att den tidigare regeringen hade tagit det helhetsgrepp som vi tagit genom att ge nationalekonomen Magnus Henrekson och hans team ett brett uppdrag att se över de problem vi ser i det svenska betygssystemet. Detta är bakgrunden till den proposition vi debatterar. I morgon ska vi rösta om den här i kammaren, och det gläder mig.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag ställa en fråga tillbaka till Niklas Sigvardsson, som pratar om utslagning. Jag undrar hur ni ställer er till yrkesskolan, som är en väg vidare för elever som kanske inte har tillräckliga förkunskaper.
Fru talman! Jag tror inte att jag fick svar på frågan varför Moderaterna har ändrat sig angående betyget F och den utslagning och hårda gräns som vi faktiskt ser.
Under de här decennierna är det borgerliga läroplaner och betygssystem som har varit ledande. Tanken med Lpo 94 var skola för bildning – jag tror att betänkandet hette så. Det tror jag att vi hade stått upp för allihop i dagens läge. Vi vill ha en skola som värderar kunskaper och står upp för bildning och långsiktiga kunskaper som håller över tid.
Därför är det intressant att Moderaterna vill göra det här. I Josefin Malmqvists replik fick vi höra det ena med det tredje och namn på olika partier och företrädare som räknades upp i talarstolen. Men det viktigaste är att vi socialdemokrater ända sedan Jan Björklunds skola med en hård Fgräns infördes 2011 har velat ta bort F-gränsen. Vi har jobbat i den riktningen, men under den här mandatperioden anklagas vi gång på gång för att inte ha gjort någonting.
De som säger att Socialdemokraterna inte har gjort någonting och som nu vill få det till att det är de själva som genomför det här, såsom ledamoten Malmqvist själv, är de som har sett till att vi inte har kunnat genomföra någonting. Vi socialdemokrater har velat avskaffa det hårda betyget F, som innebär att ungefär 20 000 elever slås ut ur den svenska skolan. Med den reform som görs i dag kommer det ändå att vara kanske 10 000 elever som slås ut.
Det här är den viktiga delen. Hur jobbar vi med detta utan att försämra möjligheten till långsiktig kunskap framöver? Det är det vi vill. Vi vill att gymnasieskolan ska ge elever möjlighet att göra omval i framtiden. Man ska kunna få ett jobb men också ha ”bärighet” för vidare utbildning efter gymnasietiden. Det är det som är det viktiga. Vi har tillsammans med parterna långa diskussioner om vad som är den bästa vägen framåt för att se till att minska utslagningen i den svenska skolan.
Fru talman! Detta sätter fingret på en fråga där vi fortfarande står ganska långt från varandra. Från Moderaternas sida menar vi att ansträngning alltid ska löna sig och att förkunskaper fortfarande spelar roll. Den reformering vi nu gör innebär att vi tar bort den skarpa F-gränsen och säger att det är den totala bakgrundskunskapen som ska räknas in när man söker sig vidare i sina studier. Till skillnad från Socialdemokraterna är vi inte beredda att säga att alla ska få gå på gymnasiet. Då skulle vi behöva sänka kunskapskraven på gymnasiet – annars skulle alltför många elever inte ha möjlighet att ta sig igenom gymnasieskolan. Här finns alltså en skillnad i våra synsätt. Vi tycker fortfarande att det är rimligt att ha en gräns för vilka förkunskaper som ska krävas för att kunna söka in på gymnasiet. Men vi tycker att fler än i dag ska kunna göra det, och vi tycker att det behövs en större flexibilitet.
Samtidigt föreslår vi ett nytt tredje spår på gymnasiet. Den grupp som inte har tillräckliga förkunskaper för att kunna gå ett vanligt nationellt program, såsom ett yrkesprogram, ska kunna gå en tvåårig yrkesskola som inte kräver gymnasiebehörighet men inte heller ger högskolebehörighet. Detta tredje spår gör att fler elever får chanser och möjligheter att bidra i samhället. Jag hoppas att Socialdemokraterna byter uppfattning och ansluter sig till denna linje. På det här sättet skapar vi möjligheter för alla elever att lyckas och bidra. Även om man inte har tillräckliga förkunskaper för att kunna gå ett teoretiskt program bör man få möjlighet att bidra. Därför behövs en ny nationell yrkesskola.
(Applåder)