Stefan Olsson (M) om Strategisk exportkontroll 2025 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden och Ett modernt och anpassat regelverk för krigsmateriel

Fru talman! Vi debatterar utrikesutskottets betänkanden 9 och 18, som båda handlar om svensk krigsmaterielexport. Jag vill därför börja med att yrka bifall till utskottets förslag i alla delar i båda betänkandena.

Fru talman! Den proposition som regeringen har skickat till riksdagen och som utskottet ställer sig bakom handlar om en uppdatering av de svenska riktlinjerna för vilka länder Sverige ska kunna exportera krigsmateriel till samt vissa ändringar i vapenlagen rörande tillverkning av skjutvapen.

Propositionen har tagits fram som en följd av att Sverige har gått med i försvarsalliansen Nato. Förändringarna är egentligen inte så stora, utan Sverige behåller i grunden samma politik rörande krigsmaterielexporten som tidigare. Det finns därmed också ett mycket brett stöd för förändringarna här i riksdagen, och endast Miljöpartiet och Vänsterpartiet har reserverat sig i utskottet.

Låt mig dock ändå säga något om skälen till att Sverige uppdaterar sina riktlinjer. Främst handlar det som sagt om att vi numera är medlemmar i Nato. Alliansen har inte begärt detta av oss, utan det är vi själva som har ansett att det är behövligt.

De gamla riktlinjerna beskriver Sverige som ett neutralt land, och bara på den punkten behövdes en uppfräschning. Viktigare är dock att vi förklarar för våra allierade att vi ser dem alla som partner som vi har förtroende för. Presumtionen ska vara att vi alltid ska kunna exportera vapen till våra allierade. Därigenom signalerar Sverige att vi är en pålitlig allierad, vilket stärker alliansens sammanhållning och trovärdighet. Därmed gör det också Sverige säkrare.

Fru talman! Vidare föreslår regeringen att Sverige ska gå med i det ursprungligen tysk-franska projektet Agreement Concerning Export Controls in the Field of Defence. Avtalets idé är att alla länder som arbetar inom ramen för avtalet ska acceptera varandras exportregler.

Försvarsmateriel består ofta av komponenter från flera länder, och det blir knöligt för tillverkarna om de ska behöva följa flera olika nationella regelverk. Alla länder som är med i avtalet är EU-länder som har en lagstiftning rörande krigsmateriel som är av samma typ som den svenska. I god samarbetsanda bör vi kunna lita på varandra. Om Tyskland har godkänt ett land som mottagare av krigsmateriel och det i tyska produkter finns svenska komponenter bör Sverige inte kräva att tillstånd också inhämtas från Sverige.

Den europeiska försvarsindustrin har präglats av många nationella särlösningar, ofta av snävt protektionistiska skäl. Detta har gjort den europeiska försvarsindustrin ineffektiv. Det är därför bra att vi på detta sätt kan underlätta för företagen att arbeta i flera länder samtidigt. Det kommer att öka konkurrensen.

Den svenska försvarsindustrin är inte rädd för ökad konkurrens. Vår industri är mycket stark och kommer att tjäna på att regelbördan lättar. Ju fler gemensamma EU-regler vi kan ha, desto bättre villkor ger vi industrin.

Fru talman! När det gäller regeringens årliga skrivelse om krigsmaterielexporten kan vi som vanligt konstatera att allt står väl till. 80 procent av exporten går till 39 länder som Sverige har samarbetat med mycket länge.

Den svenska försvarsindustrin har historiskt fått utstå mycket negativ kritik och misstänkliggöranden, men sanningen är att Sverige nästan bara handlar med andra demokratiska länder. På så vis är vi med och skyddar demokratier i hela världen. Det är något som vi ska vara stolta över.

Det finns bland mottagande länder några som är problematiska. Thailand och Förenade Arabemiraten är inga demokratier, men svensk krigsmaterielexport behöver också ta hänsyn till svenska utrikespolitiska intressen i stort. Gamla avtal måste fullföljas, och även diktaturer kan bidra till att upprätthålla den internationella rättsordningen. Det är därför som det alltid måste göras en sammanvägning av olika intressen när beslut som exporttillstånd ges.

Jag vill också påminna om att Sverige sedan ett antal år har ett av de mest rigorösa systemen för kontroll av exporten. Vi har Exportkontrollrådet, som ger riksdagens partier en unik möjlighet att själva granska hur exporten går till. Vi har också numera ett system för efterkontroller som gör att ISP kan besöka de länder som köper vapen av oss för att säkerställa att svenska vapen inte kommer på villovägar.

Fru talman! Finns det då inte ytterligare något som Sverige bör göra för att få en ännu bättre handel med krigsmateriel? Jo, jag vill uppmärksamma två förslag som Miljöpartiet och Vänsterpartiet har fört fram. Jag förstår att det kan kännas överraskande att jag som moderat nu kommer med beröm till de två partier som jag annars brukar har svårt att komma överens med, men förslagen är bra och bör tas om hand.

Det första gäller frågan hur vi ska göra med autonoma vapensystem. Miljöpartiet vill att det ska vara ett totalförbud, vilket jag tycker känns något överdrivet. Men det som man kan se i krigets Ukraina är hur otroligt snabbt den tekniska utvecklingen går, och vi vet att AI kommer att vara integrerat i all teknologi i framtiden.

Det finns internationella konventioner för alla vapentyper, och vi behöver detta även för de många olika typer av drönare som nu utvecklas. Dessa kommer att ha – eller kanske redan har – navigationssystem som är AI-styrda. AI-systemen kommer också att kunna välja mål själva. Vi ska inte säga absolut nej till denna utveckling, men vi måste veta vad som är en etiskt godtagbar användning av AI-styrda vapen.

Det andra är att jag håller med vännerna i Miljöpartiet och Vänsterpartiet om att vi även behöver intressera oss mer för vapenimporten. Det är i första hand inte de etiska problemen som jag då tänker på, för Sverige köper inte vapen från förtryckarregimer. Däremot är vapensystem i dag så avancerade att de ofta består av komponenter och delkomponenter producerade i hela världen. Samma sak gäller de unika metaller som används i komponenterna.

Exempelvis ska Sverige nu skaffa sig en egen förmåga att slåss med drönare. Men det vi vet om drönarteknik i världen är att det främst är kinesiska företag som producerar sådan. Det vore ju olyckligt om Sverige för sitt försvar blev beroende av kinesisk teknologi.

Jag ser fram emot en fortsatt diskussion på dessa områden under nästa mandatperiod.

Fru talman! Jag kan inte garantera detta eftersom jag endast är en ledamot av 349. Dessutom har vi val i höst, och jag vet inte ens om jag blir återvald. Jag tror att jag har en god chans, men jag kan inte garantera att jag blir återvald. Det blir alltså svårt för mig att komma med ett sådant löfte.

Sedan gäller det vad Moderaterna har för uppfattning i den sakfråga som ledamoten Johansson undrar över, nämligen exporten till Israel. Moderaterna har inte någon uppfattning om huruvida vi ska öka den eller inte. Det är nämligen en fråga som Sverigedemokraterna driver, och jag är inte riktigt påläst på vad Sverigedemokraterna vill. Jag har bara tagit del av ledamoten Giertz anförande om detta. Det är den enda kännedom jag har.

Jag tror att ledamoten måste ta de här frågorna till just Sverigedemokraterna för att ytterligare utröna skälen. Det har ju förekommit i debatten nu, men det är svårt för mig att försvara ett annat partis politik.

Vår inställning när det gäller just hur beslut om exporttillstånd ska gå till är att de företag som vill sälja till andra länder ska få en rättssäker prövning av svenska myndigheter. Det handlar alltså inte om att Sverige ska ta kontakt med hela världens länder för att sälja så mycket vapen som möjligt. Vi gör det när det gäller vissa stora försvarsprojekt, till exempel de stora flygprojekten. Där vet jag att Sverige agerar väldigt aktivt. Men i övrigt har Sverige ingen aktiv politik när det gäller att sälja till hela världens länder. Det tycker jag är en bra regel. Företagen ska hitta sin egen marknad.