Sanna Backeskog (S) svarade Ludvig Ceimertz i en replik om Ersättningsregler med brottsoffret i fokus i debatten ”Protokoll 2025/26:129 Måndagen den 1 juni” den 1 juni 2026.
Ludvig CeimertzM· i sitt anförandeBrottsoffer ska ges upprättelse, inte tvingas jaga sina egna skadestånd. Det känns ganska bra att uttrycka den meningen igen i denna talarstol. Jag har uttryckt den meningen i många sammanhang och i många situationer,…Fru talman! Brottsoffer ska ges upprättelse, inte tvingas jaga sina egna skadestånd. Det känns ganska bra att uttrycka den meningen igen i denna talarstol. Jag har uttryckt den meningen i många sammanhang och i många situationer, även här. Så här i min sista kammardebatt under min tid i riksdagen känns det bra att inleda med att brottsoffer ska ges upprättelse, inte tvingas driva in sina egna skadestånd.
Ändå, fru talman, är det precis så systemet länge har fungerat i Sverige. Den som har blivit misshandlad, rånad eller utsatt för grova kränkningar har trots fällande dom alltför ofta själv behövt jaga sin egen förövare för att få ut den ersättning domstolen fastslagit. Det är inte rimligt, fru talman, och det är därför denna proposition är så viktig.
Fru talman! Med en moderatledd regering har det genomförts ett grundläggande perspektivskifte i svensk rättspolitik, från fokus på gärningsmannen till fokus på brottsoffret och samhällets behov av skydd. Farliga människor ska sitta inne, så att skötsamma människor vågar vara ute. Då måste också rättsstaten fungera för dem som utsatts för brott.
Under alltför lång tid har brottsoffer i Sverige fått bära en orimligt stor del av konsekvenserna av brott. Den som blivit rånad, misshandlad, hotad eller utsatt för sexualbrott har inte bara behövt hantera trauma, rädsla och otrygghet utan har dessutom själv tvingats navigera i ett krångligt system där staten lite för ofta tagit ett steg tillbaka och sagt: Försök själv först!
Fru talman! Det mest talande exemplet är ändå det system som vi har haft för skadestånd vid brott och som vi nu debatterar en förändring av. De som har fått rätt i domstol och fått fastslaget att de blivit utsatta för brott har ändå ofta tvingats kontakta sina egna förövare för att få ut skadestånd. I många fall har brottsoffer själva behövt gå till kronofogden och själva behövt driva processer vidare mot de personer som slagit, hotat, rånat eller kränkt dem.
Detta är, fru talman, ärligt talat ett fullständigt orimligt system, och det är just därför denna proposition är så viktig. Den signalerar ett verkligt perspektivskifte. När domen vinner laga kraft ska brottsoffret inte längre behöva jaga sin förövare. Staten ska ta över ansvaret. Brottsoffermyndigheten ska kunna betala ut ersättning direkt och därefter kräva tillbaka pengarna från gärningsmannen. Det blir inte bara en teknisk förändring – det är en principiell förändring. Det är staten som ska ta konflikten med gärningsmannen, inte brottsoffret.
Vi flyttar fokus – från gärningsmannen till brottsoffret, från förövarperspektiv till samhällsskydd och upprättelse. Vi säger att de som har blivit utsatta för brott ska mötas av ett samhälle som står på deras sida. Det handlar om rättvisa, men det handlar också om förtroende för rättsstaten.
Om människor upplever att staten inte förmår att skydda dem, inte hjälper dem och inte ens ser dem efter att brottet är begånget, då urholkas tilliten till hela systemet. Det allra minsta man kan begära är ändå att få den ersättning som man har rätt till.
Fru talman! Propositionen innehåller också flera andra viktiga förändringar. Vi föreslår att möjligheterna att utmäta ersättningar till förmån för brottsoffer ska utvidgas. Det innebär exempelvis att skadestånd, brottsskadeersättning och försäkringsersättningar i större utsträckning ska kunna utmätas för att betala skulder till brottsoffer. Det är en rimlig förändring.
Det har faktiskt funnits fall där människor som har blivit utsatta för allvarliga brott har fått rätt i domstol och ändå inte fått en krona i ersättning. Samtidigt har gärningsmannen själv från annat håll kunnat ta emot stora ersättningar som inte har gått att utmäta.
Fru talman! Just det är svårt att beskriva som något annat än ett hån mot brottsoffer. Den som är skyldig ett brottsoffer pengar ska inte samtidigt kunna skydda sina egna tillgångar bakom olika ersättningssystem. Brottsoffrets rätt till upprättelse måste väga tungt även här.
Fru talman! I denna proposition förändras även reglerna när det gäller ersättning vid frihetsberövande. Det ska bli enklare att sätta ned eller helt neka ersättning till personer som själva har försvårat utredningen, undanröjt bevis, försökt påverka rättsprocessen eller undandragit sig lagföring. Det är en rimlig förändring.
Fru talman! Det kan inte vara så att personer med tydlig koppling till kriminell aktivitet motarbetar rättsprocessen och sedan utan vidare förväntar sig statlig ersättning som om de själva helt saknar ansvar för situationen. Rättsstaten bygger inte bara på rättigheter. Den bygger också på ansvar. Den som själv bidrar till att försvåra en rättsprocess ska inte kunna räkna med att staten okritiskt betalar ut ersättning i efterhand.
Fru talman! Jag vill också uppehålla mig vid frågan om principalansvaret, alltså vårdnadshavares ansvar för skador som deras barn orsakar genom brott.
Fru talman! Nu kanske jag säger något radikalt i denna talarstol, men föräldrar har ansvar för sina barn. Här väljer Vänsterpartiet och Miljöpartiet att reservera sig mot regeringens förslag. Det är på ett sätt talande. Här blir skillnaden i synsätt väldigt tydlig.
Vi menar att föräldraansvar spelar roll, och att föräldraansvar är direkt avgörande. När barn begår brott uppstår verkliga konsekvenser för verkliga människor. Butiker vandaliseras, människor blir rånade på telefoner, människor misshandlas och fönster krossas. Då måste någon bära kostnaden. Frågan är inte om någon ska göra det, utan vem.
Vi menar att det inte är rimligt att brottsoffret ensamt ska stå kvar med konsekvenserna medan vuxenvärlden kan frånsäga sig ansvar. Det är därför som vi skärper principalansvaret och höjer beloppet till en tredjedel av prisbasbeloppet. Det är en tydlig markering av att föräldraansvar spelar roll, och att det måste vara utgångspunkten.
Låt mig också vara tydlig. Det betyder inte att domstolar ska bortse från ekonomisk utsatthet eller särskilda omständigheter. Jämkningsreglerna finns kvar. Domstolar kan fortfarande undvika orimliga resultat. Men samhället måste säga att föräldraansvar har betydelse. Föräldrar ansvarar för sina barn.
Fru talman! När oppositionens huvudsakliga invändning i ett betänkande som handlar om brottsoffer i stället handlar om omsorg om gärningspersonens situation blir det också tydligt varför ett perspektivskifte i rättspolitiken med större fokus på brottsoffret och samhällsskyddet har varit så viktigt. Vi ska inte börja i gärningsmannens situation. Vi ska börja i brottsoffrets verklighet.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag också, eftersom det har varit på tal, beröra frågan om en särskild brottsofferlag. Den frågan har lyfts fram här i dag.
Det är en fråga som Moderaterna rent politiskt var först ut med att lyfta fram. Ambitionen med en samlad brottsofferlag är i grunden god. Brottsoffer ska lättare kunna förstå sina rättigheter och få överblick över det stöd som samhället erbjuder.
Men när Justitiedepartementet började titta på frågan och hur man skulle utforma det visade det sig vara väldigt juridiskt komplicerat. Brottsoffers rättigheter finns på många ställen i generella lagar som gäller fler än bara brottsoffer. Att då bryta ut enstaka bestämmelser riskerar att göra regelverket mer splittrat, mer svåröverskådligt och i praktiken mindre träffsäkert.
Vi menar att fokus måste ligga på det som gör störst skillnad här och nu. Därför valde vi en annan väg genom att ge tydliga regeringsuppdrag att stärka Brottsofferguiden, stärka information till brottsoffer och stärka det nationella samordningsansvaret. Framför allt stärker vi brottsoffers rättigheter i praktiken, som exempelvis i denna proposition, eller för den delen i den proposition som vi diskuterade för bara för ett par timmar sedan, där vi har satt brottsoffrets perspektiv först.
Brottsoffer behöver framför allt ett system som fungerar när de utsätts för brott, inte fler år av lagtekniska omstruktureringar. Med det, fru talman, yrkar jag bifall till propositionen.
Eftersom detta är min sista debatt i riksdagen innan jag i samband med valet lämnar riksdagen och också politiken vill jag rikta ett jättestort tack till hela talmanspresidiet och till alla kollegor i riksdagen på både regeringssidan och oppositionssidan.
Det har varit väldigt trevligt och väldigt lärorikt. Jag har alltid uppskattat debatter och diskussioner. Det känns tryggt att veta att när jag nu lämnar riksdagen finns det gott om kloka människor kvar här från vänster till höger som fortsätter att ta ansvar för Sverige. Tack så mycket, fru talman!
(Applåder)
I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD) och Martin Melin (L).
Fru talman! Jag vill också rikta ett tack till ledamoten Ludvig Ceimertz för ganska rimliga diskussioner när det gäller brottsofferfrågor och mäns våld mot kvinnor som vi har haft med varandra i den här kammaren och utanför kammaren.
Jag har verkligen uppskattat att ledamoten har hållit sig för god för att använda landets våldsutsatta, kanske framför allt kvinnor och barn, som slagträn för att vinna några billiga politiska poänger.
Jag tycker att ledamoten Ceimertz verkligen har haft blicken på målet för att förbättra för landets alla brottsoffer. Det uppskattar jag.
Jag skulle också vilja säga någonting om brottsofferlagen. Den 6 september 2022, precis innan valet, lovade Moderaterna att införa en brottsofferlag. Man slog på stora trumman.
Gunnar Strömmer var då inte justitieminister, men aspirerade på den posten. Han är själv jurist och borde veta vad som är komplicerat och inte, och han lovade att införa en brottsofferlag.
I februari 2023, efter att vi socialdemokrater hade gjort ett politiskt utvecklingsarbete, sträckte vi ut handen till Moderaterna om att kroka arm i att ta fram utredningsdirektiv till en brottsofferlag.
Under nationella brottsofferveckan, där justitieministern höll inledningstal, samma månad satt jag i publiken och blev mycket glad när justitieministern talade positivt om en brottsofferlag. Jag minns det.
Jag blir förvånad när man säger att man har tittat på frågan. Det finns inga offentliga handlingar som vi andra riksdagsledamöter kan följa upp. Det finns ingen utredning. Varför vill ni inte stå bakom att utreda frågan?
Fru talman! Tack för frågan, ledamoten Backeskog!
Jag vill inleda med att tacka för de vänliga orden. Jag kan fullständigt hålla med om det som sades om brottsoffren. Det är helt ömsesidigt. Vi har haft ett stort gemensamt intresse i dessa frågor och diskuterat det vid ett flertal tillfällen, vilket jag alltid har uppskattat. Stort tack för det!
Låt mig svara på ledamoten Backeskogs fråga, som har många delar. Regeringen gick fram med att vi vill se en samlad brottsofferlag för att vi vill ha ett större fokus på brottsoffer i svensk politik. Vi tycker att det under alldeles för lång tid har varit ett alltför stort och ensidigt fokus på gärningsmän och på gärningspersoners rättigheter och rätt till stöd. Vi menar att det är viktigt att flytta perspektivet till brottsoffers rättigheter och brottsoffers behov av upprättelse och stöd.
Regeringen lyfte frågan om att samla detta i en särskild brottsofferlag, men när man började titta på detta konstaterades det att det snarare riskerade att försvåra och förvärra situationen och göra det hela mer svåröverskådligt. Det riskerade att leda till fler fall där lagar står mot varandra.
Regeringen menar därför att det är en större vinst att ha ett tydligare brottsofferfokus i de lagstiftningar vi går fram med. I varje lagstiftning har vi som grundpelare att ha fokus på brottsoffers rätt till upprättelse och stöd.
Det är också därför vi har gett tydliga regeringsdirektiv till Brottsoffermyndigheten att samordna detta och ge en tydligare bild av vilka rättigheter man har som brottsoffer och vilka möjligheter till stöd som finns. Det ska finnas ett tydligt stöd när det gäller detta.
Fru talman! Ytterst handlar det inte om i exakt vilken pärm i lagstiftningen det står om brottsoffers rättigheter utan om vilken effekt lagen har i verkligheten.
Fru talman! Vi socialdemokrater är inte heller noga med i vilken pärm lagen finns. Men en samlad lagstiftning ger ändå ett enhetligt och tydligt besked inte bara till alla landets brottsoffer och deras anhöriga utan såklart också till de aktörer som man vill ålägga ett särskilt ansvar att ge just rätt information, rätt stöd och rätt hjälp i tid.
Låt mig fråga så här: Finns det några delar i det som vi menar skulle kunna finnas i en brottsofferlag som Moderaterna skulle vilja titta vidare på? Jag kan nämna några som jag är särskilt intresserad av.
Det handlar om rätten att få sin sak prövad när man har blivit utsatt för kränkning även om förövaren står åtalad för andra brott med strängare straff.
Det handlar om det operativa och den nära samverkan. Jag brukar nämna Trygghetens hus i Bollnäs som ett mycket gott exempel. Just förutsättningarna för socialtjänst, polis och hälso- och sjukvård lokalt att kroka arm är jag lite extra intresserad av.
Det handlar också om civilsamhällets otroligt viktiga roll. Nu har det gått fyra år av en väldigt osäker tid just för civilsamhället. Brottsofferjouren fick ett ganska rejält neddraget anslag det första året och sedan en gång till. Det finns ingen trygg finansiering för dess stödlinje.
Kvinnojourerna står nu med nästan 40 skyddade boenden som har lagts ned eller som är vilande på grund av Ivos krav på tillståndsplikt. Där ser vi en misslyckad implementering, även om intentionen var väldigt god.
Är det något av det här som ledamoten skulle vilja säga att Moderaterna är beredda att titta vidare på redan före valet?
Fru talman! Stort tack, ledamoten, för frågeställningen och för att det lyfts flera viktiga saker!
Regeringen har gett ett tydligt uppdrag till Brottsoffermyndigheten att vara en samlande och sammanhållande kraft för att säkerställa att brottsoffers rättigheter kan samlas. Vi menar att detta är ett bättre sätt att samla brottsoffers rätt till stöd och brottsoffers rättigheter än att lägga det i en lång utredning som faktiskt riskerar att ge motsatt effekt. Därför har regeringen valt att göra på detta sätt.
Nu tappade jag frågeställningarna. Jag borde ha noterat dem, men Sanna Backeskog stal mitt ena block!
(SANNA BACKESKOG (S): Skyddade boenden, till exempel.)
När det gäller rätten att få sin sak prövad, vilket var den första frågeställningen, går regeringen fram med till exempel avskaffande av mängdrabatten. Varje brott har ett brottsoffer, och varje brott ska därför utredas och få konsekvenser. Jag tycker att det är viktigt med ett tydligt brottsofferperspektiv, och jag hoppas att Socialdemokraterna kan tänka sig att ställa sig bakom detta förslag i ett senare skede. Jag tror inte heller något annat.
Stödet till civilsamhället är oerhört viktigt. Det är viktigt att civilsamhället kan ha en långsiktig finansiering, och det kan gå till på olika sätt. Vi moderater har exempelvis föreslagit att man ska ta förverkade tillgångar från kriminella. De förverkade tillgångar vi tar genom exempelvis självständigt förverkande ska kunna läggas i en brottsofferfond för att finansiera stöd till brottsoffer och till civilsamhället.
Pengar som har gått från kriminell verksamhet ska på det viset gå direkt tillbaka till brottsutsatta. Jag tycker att det är en rimlig ordning, och jag hoppas att vi ska kunna komma fram med detta.
Fru talman! Tack till Ludvig Ceimertz för det engagemang och det patos som du har visat i många frågor som vi delar engagemanget i! Det handlar om att stävja mäns våld mot kvinnor och barn och om brottsofferperspektiv i stort.
Jag har jobbat länge på Brottsoffermyndigheten som informationschef. Jag vet en del om hur processerna går till där, och jag vet att det inte är helt korrekt att säga att det är brottsoffret som får jaga gärningspersonen.
Om man väl har fått en dom skickas den till Kronofogden, som tar kontakt med brottsoffret om man har en målsägandeposition med rätt till skadestånd. Sedan får man frågan: Vill du att vi hjälper dig att driva in skadeståndet eller kolla om gärningspersonen har möjlighet att betala? Om man svarar ja på frågan och det finns möjlighet att driva in något gör Kronofogden det utan kostnad. Om det däremot inte finns några pengar är bollen kvar hos brottsoffret, och då ska Brottsoffermyndigheten hantera den delen av skadeståndet. Då finns ingen subsidiaritet.
Jag tycker att det är viktigt att framhålla detta, för det har sagts många gånger i debatten här, både nu och tidigare, att brottsoffret själv får jaga gärningspersonen. Det är alltså inte riktigt sant.
Jag skulle också vilja kommentera brottsofferlagen. Jag hör till dem som skriver under på att vi vill ha en utredning. Jag skulle kunna tänka mig att vi, om man drar igång en sådan process, kanske upptäcker saker som vi inte täcker in i nuvarande lagstiftning eller i de uppdrag som Brottsoffermyndigheten har. Jag tycker också att det är ett viktigt grepp man har gjort med att starta en brottsofferguide digitalt, som är lite mer flexibel.
Fru talman! Tack till ledamoten Nordborg, som är den enskilda ledamot som jag har haft flest replikskiften med! Det har jag uppskattat väldigt mycket, för det har varit trevligt att diskutera. Även om vi många gånger har varit oense om lösningarna har jag uppskattat alla dessa samtal, så stort tack för det!
Låt mig nu kommentera ersättningen till brottsoffer. Regeringen menar att ett brottsoffer över huvud taget inte ska behöva ta ställning till den frågeställningen. Den som har blivit utsatt för ett brott och kanske blivit hotad eller utsatt för brott i en gängkriminell miljö, där det finns en stor gruppering runt det hela, ska inte vara den som tvingas driva personen i fråga till Kronofogden. Den människan ska inte behöva ta ställning till om han eller hon ska driva en person till Kronofogden med de konsekvenser som det i sin tur kan innebära.
Detta ska inte vara brottsoffrets ansvar, utan det ska vara staten som tar ansvaret direkt. Det ska också vara staten som tar ett helhetsgrepp om detta, och brottsoffret själv ska inte behöva göra det. Det tycker vi är rimligt.
När det gäller brottsoffers stöd och behov av upprättelse är det ett vidare perspektivskifte som regeringen lägger brett över alla reformer. Det är det vi går in med när vi gör förändringar. I straffrätten, i ersättningsrätten och i utmätningsreglerna har regeringen ett tydligt brottsofferfokus. Jag menar att det är en effektivare väg. När det gäller att samla lagstiftningen är det effektivare att samla detta hos Brottsoffermyndigheten.
Vi moderater är inte helt och hållet motståndare till en samlad brottsofferlag, men det är komplicerat att bryta ut generella lagstiftningar som inte bara hanterar brottsoffer och lägga dem i en och samma lagstiftning. Det är därför vi menar att det är något som faktiskt skulle kunna försvåra och motverka sitt syfte att ge ett starkare stöd till brottsoffer, som ju är det viktiga.
Fru talman! Ja, jag tror att det kan vara komplicerat. Om man inför en brottsofferlag behöver det i varje fall finnas kvar markeringar, i förundersökningskungörelsen eller på andra ställen, av vilket ansvar en del professioner har för att ge information och stödja brottsoffer. Där behöver det finnas något slags dubbelkoppling, oavsett vilken lösning man väljer.
Det är också intressant att det ibland går att få brottsskadeersättning även utan fällande dom. Om någon har polisanmält ett brott finns det en sådan formell rättighet. Då får man undersöka om det finns tillräckligt med objektiva data som gör det troligt att det handlar om ett brott och inte en olycka eller något självförvållat. Detta är viktigt och något jag gärna ser att fler lägger märke till: Det är inte alltid kört även om det inte blir en fällande dom.
Jag undrar hur Ludvig Ceimertz skulle önska att fortsättningen blev när det gäller utvecklingen av brottsoffers rättigheter.
Herr talman! Jag tackar Gudrun Nordborg för den fortsatta utvecklingen.
Ledamoten Nordborg sätter fingret på just en sådan sak som är problematisk när det gäller en brottsofferlag, nämligen behovet av att ha dubbelreglering i flera lagstiftningar. Det har pekats ut att vi fortsatt kommer att behöva ha regler i rättegångsbalken, skadeståndslagen, sekretesslagstiftningen, socialrätten och flera andra lagstiftningar och att vi då riskerar att få en dubbelreglering där lagstiftningar i värsta fall talar mot varandra. Det kan ge svårare bedömningar och göra det mer svåröverskådligt och mer splittrat, helt i motsats till våra intentioner bakom att vilja gå fram med en brottsofferlag. Det är ytterligare en del av problematiken, och jag tycker att Nordborg sätter fingret på den.
Hon lyfter också en annan sak som är väldigt viktig, nämligen rätten till brottsskadeersättning. Vi har sett många exempel där människor fått sin port bortsprängd, utsatts för brott utan att det gått att knyta någon gärningsman till brottet eller utsatts för stor skadegörelse. Då är det viktigt att kunna ta ett samlat grepp och ge ersättning.
Vi moderater har föreslagit en särskild brottsofferfond med tillgångar som förverkats från kriminell verksamhet. Jag tror att det vore ett väldigt bra steg att fortsätta med. Jag tror också att ligger ett viktigt symbolvärde i att deklarera att förverkade tillgångar från kriminell verksamhet ska gå direkt tillbaka till brottsoffer och inte in i statskassan. Pengar från kriminell verksamhet ska gå till stöd till brottsoffer, exempelvis brottsskadeersättningar, till civilsamhällesorganisationer eller till förebyggande sociala insatser där det behövs.
