Camilla Hansén (MP) om (forts. från § 12) Bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan (forts. UbU22)

Herr talman! Svensk skola är till för alla barn. Det innebär att barns och elevers rätt till utbildning kommer i första hand, och de ska kunna känna sig trygga i skolan. För att möjliggöra en trygg arbetsmiljö för både lärare och elever behövs åtgärder som underlättar för skolans personal. Det är välkommet.

Efter den här debatten verkar det som att vi är överens om att trygghet och studiero är en förutsättning för en bra skola. Vi är däremot inte ense om hur, det vill säga om det är ett uppkopierat papper som delas ut på första mötet när skolan börjar är vad som sätter en kultur präglad av trygghet och studiero, eller om det som gör skillnad är personal som arbetar med trygghet och studiero, har tid för eleverna och lyssnar på dem.

Tyvärr är några av de förslag som regeringen presenterar bristfälliga och riskerar att försämra elevernas rättssäkerhet och i vissa fall undergräva rätten till stöd. Regeringen verkar tro att en detaljerad politisk styrning från riksdag och regering och minskat elevinflytande är det som bygger en trygg kultur för lärande och studiero på varje skola. Det är synd att regeringen inte vill bygga sin politik på kunskap.

Lugn och ro för lärande är såklart en grund. Skolans arbetsmiljö ligger till grund för både medarbetares och elevers hälsa och möjlighet att utföra sitt arbete och tillägna sig de kunskaper man förväntas tillägna sig. Att lärare ska kunna hantera allvarliga ordningsstörningar är såklart befogat, och i vissa situationer kan beslut om utvisning ur klassrummet eller kvarsittning vara en åtgärd.

Miljöpartiet instämmer dock i kritiken från flera av remissinstanserna som ifrågasätter förslaget om att dokumentationskravet ska tas bort. Bland annat Sveriges Elevkårer skriver att ett beslut om att bli utvisad från klassrummet och fråntagen sin rätt till utbildning eller att få kvarsittning och tvingas stanna kvar i skolan efter skoltid är relativt stora ingrepp som bör dokumenteras. Skolverket framhåller också att ett beslut som utgör en disciplinär åtgärd innebär myndighetsutövning mot enskild.

Detta talar för att sådana beslut behöver dokumenteras. Dokumentationen ger en helhetsbild av elevens behov och bidrar till att skolan kan koordinera insatser. Det är också viktigt ur ett rättssäkerhetsperspektiv för elevens skull och för att kunna klargöra lärarens och skolans argumentation för åtgärden.

Institutet för mänskliga rättigheter avstyrker förslagen i den delen och menar att utredningen som ligger till grund för förslagen är bristfällig ur de här aspekterna. Jag vill bygga svensk skola på kunskap, inte på svaga utredningar.

Vad är då det här med förväntansdokumenten? Regeringen verkar tro att ett papper med regler är vad som saknas för lugn och ro i svensk skola. Det tror inte jag. Jag är mycket tveksam till att regeringens förslag om skolans förväntningar på elever och vårdnadshavare tydliggörs genom ett förväntansdokument. Det är inte på uppkopierade papper man bygger en skolkultur; det handlar om att bygga relationer mellan människor. Det gäller när man bygger relationer med familjer, mellan elever och lärare och skolledning och för all del med elever.

Syftet med dokumentet är eftersträvansvärt: att tydliggöra skolans och vårdnadshavarnas ansvar. Det är såklart någonting som man pratar om i skolan, men det här riskerar att bli en pappersprodukt som inte leder till något mer än extra administrativt arbete.

Vi delar invändningarna från universiteten i Uppsala och Linköping, som lyfter fram att det här kan uppfattas mer som symbolpolitik än som ett riktigt stöd. De vårdnadshavare som brister i fostransansvar och därför berörs brister inte för att de inte har fått ett papper från skolan utan för att de lever under förutsättningar och i livssituationer som gör det svårt för dem att upprätthålla sitt föräldraskap. Föräldrar i den situationen behöver stöd i sitt föräldraskap, inte ett papper i handen.

Vi har också berört mobiltelefonerna. Jag vill bara klargöra att Miljöpartiet inte tycker att man ska ha privata mobiltelefoner i skolan. Man ska ägna sig åt skolarbete. Det är inga konstigheter.

Däremot är det konstigt att regeringen kommer med väldigt detaljerad lagstiftning kring vad som ska funka och inte i svenska skolor. Vi vet att de flesta skolor har mobiltelefonförbud på dagarna. Det klarar man av. Vi vet också, som jag nämnde i tidigare replikskifte, att ännu viktigare än ett förbud är att man har en verksamhet på skolan som stimulerar till rörelse och samvaro på rasterna, till exempel.

Herr talman! Vi har här en debatt om en viktig grund för kvaliteten i svensk skola. Men det viktigaste för trygghet och studiero är ju att lärare och alla andra vuxna i skolan har möjlighet att göra sitt jobb.

Senast i eftermiddags fick jag höra om en lärare som beskrev försämringen av sin arbetssituation och studieron för eleverna i klassrummet under det här året. De har nämligen tidigare varit ett lärarlag på fyra lärare till tre klasser. De har haft gott om tid att förbereda och efterarbeta sina lektioner. Det har varit lugn och ro på lektionerna och bra kvalitet på undervisningen. Men besparingar gjorde att man var tvungen att ta bort en person. Läraren beskriver hur tiden för förberedelse och efterarbete under det här året nästan har försvunnit därför att det går åt så mycket tid till att göra annat.

Det här var en anekdotisk berättelse, men den visar hur viktigt det är att man har tillräcklig bemanning i praktiken. Det som ger trygghet och studiero är skickliga lärare som har tid med sina elever. Det är inte uppkopierade papper och bestraffningar. Det är inte att skära ned på elevernas inflytande över sin utbildning. Vi vet att elevinflytande stärker skolkulturen. Det är helt obegripligt att en ansvarstagande regering väljer att ta bort elevinflytande när det gäller ordningsregler.

Herr talman! Jag vill se en skola med riktigt bra förutsättningar för elever och lärare. I den skolan har skickliga lärare tid för sina elever och eleverna inflytande över sin utbildning. Då får eleverna det stöd de behöver i tid. Man bygger en bra skola på kunskap, inte på pekpinnar. Det är därför Miljöpartiet har satsat mer pengar på skolan varje år hela den här mandatperioden. Med det yrkar jag bifall till reservation 2, som handlar om rättssäkerhet för elever vid utvisning och kvarsittning.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Josefin Malmqvist, för frågan! Jag förstår om ledamoten kanske inte hinner läsa alla motioner och betänkanden som kommer nu. Vi motsätter oss inte majoriteten av de åtgärder som föreslås. Däremot har vi synpunkter på genomförandet och motsätter oss vissa saker som det inte finns särskilt gott stöd för. Dem borde Moderaterna också ha motsatt sig och inte lagt på riksdagens bord.

Jag känner mig ganska nöjd med att vi står en bit ifrån varandra i en del av de här frågorna. Vi tillhör olika partier, och vi har olika syn på hur man bygger en skolpolitik baserad på kunskap. Jag tror inte att skolkultur bygger på ett papper som beskriver för oss hur ordningsreglerna ska hanteras.

Jag tror att skolkultur kring regler och hur man ska vara mot varandra bygger på samtal med elever, lärare och skolledning. Den bygger på respekt för varandra, inte på att en starkare part hutar åt en svagare part och talar om att den ska sätta sig ned. Den bygger på relationer. Det är också det som Andreas Schleicher lyfter fram som en styrka i svensk skola, nämligen ett relationellt perspektiv.

Jag tycker att ledamotens syn på föräldrar vars omständigheter gör att de inte kan utföra sitt föräldraskap är oanständig och förnedrande. Jag tycker att det är pinsamt att ledamoten försöker få det att låta som om jag inte vill ge de här föräldrarna förutsättningar. Jag vill ge dem förutsättningar. Jag vill att de ska ha en trygg inkomst, ett tryggt boende och stöd i sitt föräldraskap. De är inte hjälpta av en lapp från skolan. De är hjälpta av ett samhälle som ger dem stöd i föräldraskapet.