Björn Tidland (SD) om Undantag från krav enligt art- och habitatdirektivet vid vattenkraftens omprövning

Herr talman! Sverige befinner sig mitt i den största energiomställningen i modern tid. Industrin elektrifieras, och transportsektorn ställer om. Företag runt om i landet investerar miljardbelopp för att minska utsläpp och stärka svensk konkurrenskraft.

Behovet av fossilfri el växer snabbt. I den utvecklingen finns det en sak som måste vara tydlig: Vi kommer att behöva mer el, men inte bara mer el utan mer elproduktion som kan regleras och styras. Det är det som kallas effekt och flexibilitet, och där är vattenkraften inte bara avgörande utan helt outstanding.

Låser vi upp vattenkraftens potential får vi ett starkare, stabilare, mer robust och mer konkurrenskraftigt elsystem med reglerförmåga och flexibilitet. Det ger oss möjlighet att klara elektrifieringen utan att lägga hundratals miljarder på skattebetalarnas nota. Under lång tid har det funnits en bred politisk samsyn. Sverige ska modernisera miljövillkoren för vattenkraften. Det var Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna som kom överens om den lagstiftningen. Jag tror till och med att fler partier röstade för den när den kom till riksdagen.

Vi ska stärka vattenmiljöerna. Vi ska skydda biologisk mångfald. Men vi ska också säkra tillgången till vattenkraft. Det är ingen slump att den balansen skrevs in i lagstiftningen. Vi kan inte bedriva energipolitik utan hänsyn till miljön. Vi kan inte heller bedriva miljöpolitik utan hänsyn till energisystemet. Centerpartiet står fast vid den grunden. Det gör exempelvis Erik Evestam och Markus Bäckström i Värmland också. De skrev under debattartikeln i Svenska Dagbladet, tvärtemot vad Lars Beckman sa i talarstolen.

Det är också rimligt att regelverket använder det utrymme som EU-rätten ger att väga viktiga samhällsintressen mot varandra. Propositionen handlar om just tydligare möjligheter att använda undantag i art- och habitatdirektivet vid omprövning av vattenkraften. Det är bra, men det betyder inte att regeringen har hanterat den här frågan väl. Tvärtom! Det är därför jag yrkar bifall till reservation 3 i betänkandet.

Det som borde ha präglats av långsiktighet har i stället präglats av ryckighet. Det som borde ha gett tydliga spelregler har i stället skapat nya frågetecken. Det som borde ha gett trygghet för investeringar har skapat osäkerhet.

Vi ser med oro på att regeringen i allt högre grad driver energipolitik genom punktinsatser. Pausen i miljöprövningen för vattenkraften är ett typexempel. Det var bra med en paus. Det var Centerpartiet som tog initiativ till det tillkännagivande som riksdagen förra mandatperioden också fattade beslut om. Men regeringen nyttjade inte pausen. Man lade inte fram lagstiftning för att justera balansen och behoven. Fisktrappor byggs fortfarande för gädda och abborre i söder medan viktiga bestånd av öring och lax i norrländska älvar förtvinar.

Runt om i landet finns människor som påverkas direkt av de här besluten. Det är småskaliga vattenkraftsägare. Det är lokala företag, entreprenörer, sportfiskare och badare. Regeringen har misslyckats i sin hantering och lyckats med konststycket att göra alla missnöjda.

Den här lagstiftningen löser inte problemet med badplatsen i Ockelbo. Människor som levt i åratal med osäkerheter kring tillståndsprocesser, regelverk och framtida krav behöver besked. Ska jag investera i min anläggning? Tvingas jag riva ut den mot min vilja för att länsstyrelsen ställer orimliga krav? Kan jag åter få se öringen leka i vattnet där jag växte upp? Det finns gott om frågor, men väldigt få svar från regeringen.

Det är allvarligt att regeringen nu anser sig vara klar och att inga fler åtgärder behövs. Man gör inget mer kring det småskaliga – och ingenting kring miljöåtgärderna heller, för den delen. Det är det budskap regeringen mycket tydligt skickar och den motivering man ger när man i sin skrivelse 75 säger att man är klar med de här tillkännagivandena. Det arbete som gjorts nu är det som blir.

En sak som alla som bryr sig om vattenkraft och vattenmiljö är eniga om är att vi är långtifrån klara. Centerpartiet tror på företagande, innovation och lokalt engagemang och på kraften i att människor själva bygger utveckling. Det gäller också energisystemet.

Vi ser en enorm potential i modernisering, teknikutveckling och effektivare lösningar. Faktum är att Sveriges Ingenjörer i en rapport visar att vattenkraften i Sverige kan öka effekten i befintliga anläggningar dubbelt så mycket som regeringens kärnkraftsplaner kan ge – till en fjärdedel av kostnaden. Vi ser också en fantastisk möjlighet att göra sådant i samklang med den biologiska mångfalden. Problemet är att ingen gjort den inventeringen. Inventeringen för energi är gjord. Verk har klassificerats och gränser har dragits upp – åtminstone ur ett nationellt perspektiv. Den lokala och regionala nyttan har man inte klarat av att inventera.

Ingen har tittat på hur man får mest miljönytta för de 1,5 terawattimmar i åtgärder som vi är överens om. Just nu slösas tid och pengar bort i domstolsprocesser för att samråden inte fungerar. Samtidigt finns mängder av energi och vatten i fisktrappor där man aldrig kommer att få se lax vandra på grund av att det finns naturliga vandringshinder nedströms. Det är vansinne.

Vi har miljökvalitetsnormer som inte utgår från verkligheten utan från skrivbordsbedömningar, eftersom myndigheterna inte har tillräckliga resurser. Det har också visats tydligt i exempelvis Svartårundan, som verksamhetsutövare och branschen tillsammans med intresseorganisationer och myndigheter genomförde när man reste runt och tittade på hur det såg ut i verkligheten.

Så här kan vi inte ha det. Det är dags för politiken att ta ansvar. Det är dags för regeringen att ta ansvar. Om det här är resultatet efter fyra år med den här regeringen är det totalt undermåligt. Sluta lämpa över svåra beslut på myndigheter och domstolar! Sluta skylla på att länsstyrelser fattar felaktiga beslut! Det är ju regeringen som styr länsstyrelserna. Sluta försöka välja mellan biologisk mångfald och konkurrenskraft! Vi behöver inte välja mellan miljö och elektrifiering. Vi kan och vi ska i de allra flesta fall klara båda två.

Det vill verksamhetsutövarna också. Men då krävs det en regering som vet vad den vill, som vet vad som ska göras och som ser till att förankra det hela så att det håller över tid. Tyvärr har den här regeringen, trots ibland vällovliga ambitioner och goda intentioner från inte minst kristdemokrater, misslyckats totalt.

Det är dags att reformera vattenkraftsförvaltningen. Det är dags att lägga resurser på miljöåtgärder i stället för domstolsprocesser. Det är dags att byta ut den här regeringen. De fick chansen, och helt uppenbart misslyckades de. Det är dags för sådana som kan frågorna på djupet. Det är dags för Centerpartiet, och det är dags att visa att Sverige kan mer.

Herr talman! Till skillnad från Sverigedemokraterna sysslar inte Centerpartiet med planekonomi. Men låt mig ge några exempel.

Vi kan titta på vad Sveriges Ingenjörer har räknat fram. Som jag sa i talarstolen finns det ungefär dubbelt så mycket effekt i befintliga vattenkraftsanläggningar att få till ungefär en fjärdedel av priset. Ur kraftvärmen, som också är reglerbar och flexibel, kan vi få ungefär 2 000 megawatt för 10–15 miljarder, vilket är nästan lika mycket som regeringen lägger i kärnkraftsplaner. Det är mellan 1 och 2 procent av vad regeringen vill lägga på sina kärnkraftsplaner.

Skillnaden mellan regeringens planer och vattenkraft och kraftvärme är att kärnkraft är en baskraft som levererar jämnt, oavsett om det är minuspris eller inte. Den tillför bara effekt utan någon typ av reglerkraft, till skillnad från vattenkraft och kraftvärme som kan anpassa sig, vilket är mycket smartare.

Vi kan titta på energieffektivisering. Energimyndigheten har sagt att det finns 20–25 terawattimmar lönsam potential som inte utnyttjas, eftersom det inte finns tillräckliga incitament.

Björn Tidland talar om Hormuzsundet och krisen där. Under den här mandatperioden och den här regeringen är det den fossila energin som har ökat mest. Vi har blivit mer beroende av olja utifrån. Det är ett jätteproblem. Vi hade nämligen kunnat vara mindre beroende.

Nu har elbilsutvecklingen helt stannat av för att regeringen har tagit bort alla kraftfulla incitament. Tittar vi på Danmark ser vi att man där har fördubblat sin elbilsandel under samma tid.

Det finns jättemånga lösningar – och då har jag inte ens pratat om vehicle-to-grid, elbilsbatterier, lagring och flexibilitet. Det finns mängder med lösningar. Tekniken finns. Det stora problemet är att det politiska ledarskapet helt saknas. Det har snöat in på ett område: kärnkraft. Det syns tydligt. Det enda som kommit på vattenkraftens område den här mandatperioden är en proposition som inte räcker, och det är alla överens om.

Herr talman! Nu tror jag att Björn Tidland inte lyssnade, för jag talade inte alls om vind eller sol. Jag talade om effektpotentialen i vattenkraft, kraftvärme och energieffektivisering. Lägger vi dessutom ihop dem kan vi få ungefär dubbelt så mycket eller kanske till och med tre gånger så mycket effekt, vilket är det som behövs den kalla vinterdagen, jämfört med regeringens kärnkraftssatsningar. Det kan vi få till inte ens halva priset.

Om man tycker att kärnkraften är så fantastisk – jag har inget emot kärnkraft som teknik – borde man våga konkurrensutsätta den. Varför inte införa ett teknikneutralt stöd där alla kraftslag får konkurrera på lika villkor? Där skulle en biogasturbin, ett vattenkraftverk som effektiviseras, ett kraftvärmeverk som körs mer optimalt eller en vindanläggning som är kombinerad med batterier få möjlighet att leverera el den kalla vinterdagen.

Det här vågar inte Sverigedemokraterna eller regeringen införa, eftersom de vet att det inte skulle vara lönsamt.

Det finns några frågor som får bli retoriska eftersom Björn Tidland inte kan svara på dem, och det kan inte regeringen heller. Vem ska betala? Lägger man ihop kreditgarantier, en låneram på 400 miljarder, ett garantipris på 400 miljarder och nu avfallsbeskattningen, som antagligen strider mot Euratomfördraget, på 183 miljarder är vi uppe i nästan 1 000 miljarder.

Och när ska det vara på plats? De första reaktorerna ska vara på plats 2035, säger man, men Polen och Tjeckien, som ligger längre fram i sin planering, säger att det antagligen kommer senare än så i deras länder. Hur vi ska kunna köra om dem är väldigt oklart.

Beskedet från regeringen är att det antagligen är skattebetalarna och hushållen som får betala. Vi kommer inte att ha det på plats förrän i bästa fall om ett decennium. Under tiden blir det inga investeringar. Därigenom har man dödat hela energimarknaden. Det blir en dyr nota den kalla vinterdagen. Den notan ska regeringen betala.