Fru talman! Medborgarskapet i Sverige är inte något som man ska ta lätt på. Det är en försäkran om tillhörighet. Det är en garanti för att man är en självklar del av samhället med rättigheter och skyldigheter precis som alla andra. Den kanske viktigaste rätten av alla är rätten att vara med och forma utvecklingen av vårt land genom fria och demokratiska val. Medborgarskapet är därför inte bara en juridisk status; det är också en identitetsbärare. Det är en av de mest grundläggande formerna av jämlikhet vi har i ett samhälle som i många andra avseenden präglas av stora skillnader.
Det regeringen nu föreslår är att personer som lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter ska kunna fråntas sitt svenska medborgarskap. Det kan vid första anblick framstå som rimligt. Om förslaget enbart hade handlat om personer som medvetet och avsiktligt lämnat falska uppgifter hade det åtminstone funnits skäl att diskutera saken. Men regeringen vill gå längre än så. Man vill också kunna frånta människor deras medborgarskap i fall där uppsåt inte kunnat styrkas. Det innebär i praktiken att medborgarskapet görs mer villkorat och mindre rättssäkert. Det är ett mycket allvarligt steg att ta.
Regeringen går dessutom längre än den grundlagsutredning som behandlat frågan. Utredningen föreslog att medborgarskap skulle kunna fråntas personer som gjort sig skyldiga till handlingar som allvarligt hotar rikets säkerhet eller omfattas av Internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion. Vi talar då om terrorism, krigsbrott och folkmord. Men regeringen väljer i stället att tala om brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen. Det kan låta som en mindre skillnad i formulering, men det är det inte.
Problemet är att begreppet vitala intressen är otydligt och öppet för framtida tolkningar. Vad som anses vara ett vitalt intresse i dag behöver inte vara detsamma i morgon, och eftersom begreppet inte tydligt definieras i själva grundlagen lämnas ett betydande utrymme åt framtida regeringar att flytta gränserna. Det är just därför man måste vara försiktig när man förändrar grundlagen.
Fru talman! Det här handlar ytterst om vilken syn man har på medborgarskapet. Antingen ser man det som någonting stabilt och gemensamt, en grundläggande rättslig och demokratisk gemenskap som gäller lika för alla, eller så gör man det mer villkorat och till någonting som vissa människor i praktiken förväntas behöva förtjäna om och om igen. Det är här Sverigedemokraternas inflytande över regeringen blir extra tydligt. Det är förmodligen en av Sverigedemokraternas största ideologiska segrar i Tidösamarbetet. I deras principprogram är det tydligt att deras syn på medborgarskapet skiljer sig avsevärt från den syn som länge präglat svensk demokrati och som samtliga övriga partier delar.
De ser inte medborgarskapet främst som en demokratisk gemenskap utan som något som i högre grad ska villkoras, prövas och kunna återkallas. Det är en otroligt farlig utveckling.
Fru talman! Vi ser dessutom hur detta passar in i ett större politiskt mönster. Regeringen, med Sverigedemokraterna som pådrivande kraft, driver en politik som allt oftare bygger på misstänkliggörande av människor i ekonomisk eller social utsatthet. Man inför bidragstak, skärper sanktioner inom socialförsäkringen och genomför förändringar som skapar stor ekonomisk otrygghet för arbetslösa människor. I stället för att minska klyftorna ökar man pressen på människor som redan har små marginaler.
Samtidigt ser vi hur retoriken förändras. Människor som är arbetslösa, fattiga eller beroende av välfärden beskrivs allt oftare som ett problem, som människor som ska kontrolleras, misstänkliggöras och disciplineras. Väldigt ofta antyds också att dessa människor egentligen inte riktigt hör hemma här.
Därför är den här debatten större än bara en juridisk formulering i grundlagen, för när man börjar göra medborgarskapet mer osäkert för vissa grupper förändrar man också synen på vilka som fullt ut anses tillhöra samhället.
Fru talman! Vi måste våga tala klarspråk om vad det innebär när ett parti som Sverigedemokraterna får ett så stort inflytande över grundläggande demokratiska frågor. Det är ett parti vars rötter vi alla vet varifrån de kommer. Gång på gång har vi sett hur man är beredd att tänja på demokratiska normer för att få igenom sin vilja. Så sent som för några veckor sedan såg vi hur man manipulerade röstresultatet i den här kammaren. Det är ett agerande som visar hur respektlös man är i sin syn på demokratiska regler.
Därför räcker det inte att säga att man inte tänker missbruka ett verktyg som detta. Grundlagar måste också skydda samhället mot framtida maktmissbruk. Det är själva poängen med en rättsstat. Internationellt ser vi redan hur vaga formuleringar kring nationella och vitala intressen används allt bredare av regeringar som vill flytta fram sina positioner.
Därför ska vi inte skapa grundlagsbestämmelser som lämnar öppet för framtida godtycke. I en demokrati måste medborgarskapet vara någonting människor kan lita på – någonting stabilt som gäller lika för alla och som inte görs beroende av skiftande politiska vindar.
Fru talman! Jag vill också säga någonting om den andra stora frågan som vi behandlar här i dag, nämligen frågan om aborträtten.
För Vänsterpartiet är kvinnans rätt till sin egen kropp en självklar rättighet. Det gäller även rätten till fri abort. Det ska vara kvinnan själv som avgör om och när hon vill ha barn. Det är en grundläggande fråga om frihet, värdighet och självbestämmande.
Den rätten får vi aldrig ta för given. Runt om i världen ser vi hur kvinnors rättigheter pressas tillbaka. I USA har kvinnor förlorat rättigheter som många trodde var säkrade för generationer framåt. I flera europeiska länder har abortlagstiftningen skärpts. Detta visar någonting viktigt: Rättigheter som inte försvaras kan också monteras ned.
Därför välkomnar Vänsterpartiet att skyddet för aborträtten nu stärks genom att föras in i grundlagen. Det är viktigt och nödvändigt.
Men också här finns en allvarlig brist i regeringens förslag. Regeringen vill nämligen öppna för att rätten till abort ska kunna begränsas genom vanlig lag när det gäller andra än svenska medborgare. Då måste man ställa frågan varför rätten till den egna kroppen ska vara starkare för vissa kvinnor än för andra. Vad är det egentligen för princip som etableras här? Ska grundläggande fri- och rättigheter vara beroende av vilket medborgarskap man har?
Vänsterpartiet accepterar inte den synen. Rätten till abort måste gälla alla kvinnor som befinner sig i Sverige, oavsett medborgarskap eller härkomst.
Fru talman! Det finns också någonting större som förenar de här två debatterna. Både frågan om medborgarskapet och frågan om aborträtten handlar ytterst om vilka rättigheter som ska vara ovillkorliga i ett demokratiskt samhälle och vilka människor som fullt ut ska omfattas av trygghet, frihet och rättssäkerhet.
Vänsterpartiet menar att grundläggande rättigheter inte ska göras mer osäkra för vissa grupper än för andra. Rättigheter ska inte vara beroende av ursprung, kön eller vilket medborgarskap man har. Antingen gäller de grundläggande rättigheterna lika för alla människor eller så gör de inte det.
Jag yrkar bifall till reservation 1.
Mauricio RojasL· i en replikVänsterpartiet säger nej till alla möjligheter att återkalla ett svenskt medborgarskap. Det gäller även personer med dubbla medborgarskap som fuskat sig till ett svenskt medborgarskap, som betalat mutor för att få det…