Jan Riise (MP) om En grundlagsskyddad aborträtt samt utökade möjligheter att begränsa föreningsfriheten och rätten till medborgarskap

Fru talman! Vi debatterar i dag tre viktiga grundlagsreformer, som vi i Liberalerna helhjärtat ställer oss bakom. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Den första reformen gäller att grundlagsskydda aborträtten. Detta är ett krav som Liberalerna gick till val på 2022. I vårt valmanifest stod det: ”Kvinnans rätt att bestämma över sin kropp ska skyddas i grundlagen tillsammans med andra fri- och rättigheter som yttrandefrihet, religionsfrihet och äganderätt. Sverige ska arbeta långsiktigt för att rätten till abort erkänns internationellt som en del av de mänskliga rättigheterna.” I dag tas det första steget mot att förverkliga detta liberala mål, och det är vi mycket glada för.

Fru talman! Den andra reformen handlar om att begränsa föreningsfriheten så att den inte omfattar kriminella sammanslutningar som ägnar sig åt allvarlig brottslighet för ekonomisk vinning eller annan otillbörlig fördel. Motiveringen är enkel: Den organiserade brottsligheten är systemhotande. Samtidigt hindrar dagens grundlagsskydd för föreningsfriheten en heltäckande kriminalisering av deltagande i sådana sammanslutningar. Det måste vi ändra på.

Våra grundlagsskyddade fri- och rättigheter finns inte till för att skydda kriminella organisationer. Tvärtom hotar dessa organisationer just de fri och rättigheter som grundlagen är avsedd att värna. Att i frihetens namn skydda dem som systematiskt undergräver andras frihet är ett svek mot alla laglydiga medborgare som vill leva trygga och fria liv.

Det finns dock de som tycker annorlunda. Miljöpartiet skriver i sin motion: ”Fokus bör i stället ligga på att bekämpa konkreta brottsliga handlingar och stärka rättsväsendets förmåga, snarare än att kriminalisera deltagande i sammanslutningar som sådana.” Det är en märklig, för att inte säga apart, ståndpunkt.

Den är också värd att notera eftersom det handlar om ett parti som gör anspråk på att sitta i en framtida regering tillsammans med Socialdemokraterna. Frågan blir därför: Hur trovärdiga är Socialdemokraternas löften om att med full kraft bekämpa den organiserade brottsligheten genom exempelvis antimaffialagstiftning när deras tilltänkta samarbetspartner i praktiken vill skydda de kriminella sammanslutningarnas existens? Det går helt enkelt inte ihop.

Fru talman! Den tredje reformen – och den mest omdebatterade – gäller möjligheten att återkalla medborgarskap. Regeringen föreslår att svenskt medborgarskap ska kunna återkallas för den som har dubbelt medborgarskap och som har förvärvat sitt svenska medborgarskap genom oriktiga uppgifter eller annat otillbörligt handlande eller som har dömts för brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen.

Detta är inte bara ett rimligt förslag utan ett nödvändigt steg i kampen mot den organiserade brottsligheten. Det är värt att påminna om att Polismyndigheten i sin senaste lägesbild över aktiva gängkriminella i Sverige, offentliggjord i november 2025, uppskattar att drygt 67 000 personer antingen är aktiva i kriminella nätverk eller har nära kopplingar till dessa. I samma rapport uppskattar man att det finns cirka 5 500 personer med dubbelt medborgarskap som skulle kunna omfattas av möjligheten att återkalla svenskt medborgarskap om denna grundlagsreform går igenom.

Detta innebär i praktiken att Sverige närmar sig den ordning som redan gäller i stora delar av Västeuropa. Sverige är i dag ett av få länder som helt saknar denna möjlighet. Länder som Danmark, Norge, Finland, Nederländerna, Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Belgien, Spanien, Italien, Portugal, Österrike och Grekland har redan sådana regler. Detsamma gäller USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland.

Det vi nu gör, både vad gäller möjligheten att kriminalisera deltagande i kriminella sammanslutningar och vad gäller möjligheten att återkalla medborgarskap, är alltså varken radikalt eller unikt. Det är i stället en anpassning till vad som redan är etablerad praxis i jämförbara demokratier och ett svar på det allvarliga hot som den organiserade transnationella brottsligheten utgör i vår tid.

Fru talman! Det verkligt anmärkningsvärda är inte att vi nu genomför dessa reformer utan att det tog så lång tid att göra det. Denna senfärdighet inför en alltmer brutal verklighet har haft konsekvenser. Den kan mätas i skjutningar och sprängningar, i dödade och skadade, i allt yngre barn som rekryteras till gruppkriminalitet, i unga kvinnor som lever under hedersförtryck eller utsätts för sexualiserat våld och i äldre människor som inte längre vågar röra sig fritt i sina egna bostadsområden.

Fru talman! Den verklighet vi lever i kräver handling – snabb och beslutsam handling. Det är precis vad partierna inom Tidösamarbetet nu genomför. De reformer vi debatterar i dag är en del av ett större arbete syftande till att återupprätta tryggheten och tilliten i det svenska samhället. Mot denna bakgrund är det djupt oroande att partier som motsätter sig centrala delar av denna politik, såsom Vänsterpartiet och Miljöpartiet, skulle kunna få inflytande över Sveriges regering. Det är något varje väljare bör ha i åtanke när vi går till valurnorna i september.

Fru talman! Majoriteten i denna kammare – nu också med Socialdemokraternas stöd – har uppfattningen att själva sammanslutningen, maffiorna eller vad man vill kalla det, måste kriminaliseras för att man på ett effektivt sätt ska kunna bekämpa den organiserade brottsligheten. Det är grunden till exempelvis Socialdemokraternas förslag om en antimaffialagstiftning där man försöker komma åt de delar av ett nätverk eller en sammanslutning som inte begår brotten direkt men som organiserar dem, finansierar dem och tjänar på dem.

Miljöpartiet har ett principiellt ställningstagande som säger att vi inte ska göra detta. Vi ska inte ta i själva organisationen utan gå på det konkreta brottet. Då hamnar ni i en situation där ni inte kan komma åt dem som verkligen borde betala för dessa brott, alltså de som organiserar och tjänar på dem.

Jag säger därför att ni i Miljöpartiet ställer er upp för att skydda de här organisationerna. Det är detta ni gör i praktiken, för ni vill inte kriminalisera dem. Ni vill att det ska vara lagligt att ingå i en kriminell sammanslutning. Det är någonting som ni borde förklara, för jag tror att det för de flesta är obegripligt att det ska vara lagligt och inte kunna bekämpas.

Jag låter ledamoten tänka på det, och jag kan återkomma till den andra frågan senare.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Tyvärr är det ni i Miljöpartiet som inte vill kriminalisera sammanslutningarna som har till syfte att begå systemhotande brott. Vi kan säga att ni vill skydda dem eller att ni inte vill göra något åt dem, men jag och en majoritet i denna kammare – inklusive Socialdemokraterna – tror att det är oerhört viktigt att komma åt hela det organiserade nätverket som den konkreta kriminaliteten leder till.

Om man bara fokuserar på konkreta handlingar skyddar man de facto dem som vi borde kunna sätta åt: de som organiserar, betalar och tjänar på detta.

Det här är en erfarenhet som gjordes i USA, och därför har de den antimaffialagstiftning som Socialdemokraterna pläderar för här i Sverige. Jag tycker att det är riktigt; den vägen måste vi gå. Men för att kunna göra det ska vi inte skydda den här typen av föreningsfrihet, för den föreningsfriheten är oförsvarlig och farlig.