Magnus Jacobsson (KD) svarade Aylin Nouri i en replik om Järnvägs- och kollektivtrafikfrågor i debatten ”Protokoll 2025/26:105 Onsdagen den 15 april” den 15 april 2026.
Aylin NouriS· i en replikJag behöver inte att Magnus Jacobsson lär mig hur svensk politik fungerar. Jag är väl införstådd med hur arbetet med infrastrukturpolitiken går till och dess processer på nationell nivå. Jag kan konstatera att Magnus…Herr talman! Det finns ett före och ett efter den 24 februari 2022. När Ryssland invaderade Ukraina förändrade det Europas säkerhet i grunden. Men det förändrade också hur vi måste se på vår infrastruktur.
I Ukraina bär järnvägen ett samhälle i krig. Den håller ihop landet, och den möjliggör evakueringar, transporter och försörjning varje dag. Det är en påminnelse till oss i Sverige: Infrastruktur är inte bara tillväxtpolitik utan också säkerhetspolitik.
Herr talman! Det är i det ljuset vi måste se SD-regeringens politik de senaste fyra åren. Det som har skett är sammantaget en nödbroms för svensk järnväg. Man inledde med att stoppa utbyggnaden av ny kapacitet. Man fortsatte med att dra bort 750 miljoner från järnvägen. Nu föreslås en plan där redan beslutade nationella objekt försvinner.
Detta skapar inte bara kapacitetsproblem – det skapar osäkerhet och oförutsägbarhet. Kommuner tvekar att planera. Företag tvekar att investera. Löntagare ser hur jobb och möjligheter påverkas. I ett läge när både näringsliv och fack efterfrågar bättre kapacitet, fungerande transporter och långsiktiga spelregler levererar regeringen det motsatta.
Det är inte bara dålig infrastrukturpolitik. Det är också dålig ekonomisk politik. Och vi ser resultatet: låg tillväxt, hög arbetslöshet och ett transportsystem som inte håller ihop landet.
Resultatet märks varje dag: en järnväg som är överbelastad, en kapacitetsbrist som slår mot både resenärer och företag och ett system där små störningar får stora konsekvenser. Det leder till den frustration som många svenskar känner varje dag: Kan jag lita på att tåget kommer fram i tid?
Sverige lider av en kapacitetskris, och i stället för att bygga bort flaskhalsar förvärrar regeringen dem.
Vi ser det också i underhållet. Underhållsskulden är omfattande, men regeringens plan för att komma till rätta med den saknar trovärdighet. Ungefär 10 procent av underhållsskulden ska åtgärdas under de kommande tolv åren. Sedan ska, på något magiskt sätt, de återstående 90 procenten åtgärdas på lika lång tid. Det är inte en plan. Det är ett önsketänkande.
Herr talman! Samtidigt dras projekt tillbaka trots att kommuner, regioner och företag planerat för dem i åratal. Det slår direkt mot utveckling, jobb och tillväxt, och det undergräver förtroendet för staten.
Vi ser också hur kostnader skenar. Men regeringens svar är inte att få bättre kontroll över projekten, korta ledtider eller utveckla upphandlingen. I stället väljer man att minska ambitionerna. Det är att acceptera ineffektivitet och att låta notan för systemfel, som innebär miljardbelopp i fråga om infrastrukturen, hamna hos svenska folket antingen i form av uteblivna satsningar eller i form av en direkt kostnad. Det är helt oacceptabelt, för varje förslösad skattekrona är en stöld från svenska folket.
Herr talman! Vi socialdemokrater står för en annan väg. Vi utgår från att kapacitet är beredskap. Sverige behöver bygga ut järnvägens kapacitet, öka takten i underhållet och säkerställa ett system som fungerar i hela landet. Men det handlar också om att återta kontrollen.
Vi vill att staten ska bygga upp egen kapacitet och kompetens för järnvägsunderhållet. Vi vill att mer underhåll ska utföras i egen regi för att stärka beredskapen och få bättre kontroll över kostnader och genomförande. Vi vill också bryta den upphandlingsmodell som i dag driver upp kostnader och splittrar ansvaret. Med längre upphandlingstider, större geografiska områden i upphandlingar och mindre detaljstyrning kan vi få bättre konkurrens, mer innovation och högre effektivitet.
Herr talman! Jag vill också lyfta nattågen. Det är trafik som binder ihop Sverige – över långa avstånd, mellan stad och landsbygd. Men under SD-regeringens år har sträcka efter sträcka lagts ned, och nattågstrafiken i norra Sverige har halverats. Det är inte att ta ansvar för Sverige. Det är att montera ned det.
Herr talman! Avslutningsvis: Kollektivtrafiken är en grundläggande del av ett fungerande samhälle. Den gör det möjligt att ta sig till jobbet och utbildningen och att få vardagen att fungera. Den knyter ihop arbetsmarknadsregioner och minskar klyftor. Kollektivtrafiken är förstås avgörande också för klimatomställningen.
Men i dag går utvecklingen åt helt fel håll. Resandet minskar över i princip hela landet. Biljettpriser ökar, och tillgängligheten pressas. Det här riskerar att stänga ute människor från arbete och studier och försvaga hela samhällsekonomin. Därför vill vi socialdemokrater stärka kollektivtrafiken. Vi vill göra den mer tillgänglig genom avgiftsfri kollektivtrafik för unga och för studenter. Vi vill ge regionerna stabilare ekonomiska förutsättningar. Vi vill också att staten ska ta ett större ansvar för kollektivtrafiken.
Det största problemet är inte att lösningar saknas. Det är att den här regeringen saknar riktning och bromsar där det behövs investeringar och skapar osäkerhet där det behövs stabilitet.
Frågan är egentligen ganska enkel: Ska Sverige ha en järnväg som fungerar och en kollektivtrafik som människor har råd att använda? För oss socialdemokrater är svaret självklart ja.
Jag står bakom samtliga våra reservationer men yrkar bifall bara till reservation 5 om järnvägsunderhåll och reservation 31 om stärkt kollektivtrafik.
(Applåder)
Herr talman! Debatten har pågått en stund. Jag blev lite stel i ryggen och gick därför omkring och begärde ordet från en annan plats. När jag gick här och lyssnade kunde jag inte bli annat än förvånad.
Infrastrukturplanerna är tolvåriga, och de tas fram vart fjärde år. Det vet alla vi som är här i rummet, men jag tror inte att alla åhörare och tv-tittare, om det nu finns några som orkar vara kvar, känner till riktigt hur systemet fungerar.
Det är där jag blir förvånad, herr talman. Ledamotens varma och engagerade anförande med en otrolig kritik mot nuvarande plan är ju faktiskt kritik mot Socialdemokraternas plan. Vår plan är inte presenterad än. Vad som är presenterat och vad som är beslutat är en budget för nästa plan, och den budgeten är större än föregående budget. Den är faktiskt den största som det någonsin har tagits beslut om i den här kammaren. Ungefär hälften av pengarna i den budgeten går till järnvägssidan, och ungefär hälften går till vägsidan. I de halvorna är det ungefär fifty-fifty mellan nyproduktion och underhåll.
Herr talman! Det är också rent felaktigt att påstå att regeringen inte vill bygga nya stambanor. Det regeringen har sagt nej till var ett bestämt projekt som handlade om höghastighetståg mellan Göteborg, Borås och Stockholm. Det var ett projekt som skenade och där det inte ens fanns kostnadskontroll. Det fick även kritik från Riksrevisionen. För övrigt har man nu gjort upp om delar. Det kommer alltså att ske en utbyggnad mellan Göteborg och Borås. Sedan får man väl titta på hur det ser ut framöver.
Jag är mest nyfiken på vad mer i Socialdemokraternas plan som ledamoten är kritisk till.
Herr talman! Jag behöver inte att Magnus Jacobsson lär mig hur svensk politik fungerar. Jag är väl införstådd med hur arbetet med infrastrukturpolitiken går till och dess processer på nationell nivå.
Jag kan konstatera att Magnus Jacobsson uppenbarligen inte har tagit sig tid att lyssna på vad jag har sagt, för jag har konstaterat att det är bra att den här regeringen har fortsatt med de uppräkningar som vi socialdemokrater gjorde när det gäller järnvägen. Men jag har också väldigt tydligt sagt att det här hänt någonting i Sverige och Europa som förändrar allting.
När Ryssland invaderade Ukraina förstod alla – i varje fall vi socialdemokrater – att järnvägen är en vital del av Sveriges motståndskraft. Därför lade vi om vår politik, herr talman. Vi gjorde en prioritering på 45 miljarder mer till järnvägen. Och vi har i budgetmotion efter budgetmotion anslagit mer till järnväg och väg, för vi förstår en mycket enkel premiss: Det räcker inte att vara överens om mer pengar till försvaret om man inte har ett totalförsvar värt namnet.
Jag väntar och väntar på att Kristdemokraterna och de andra Tidöpartierna ska komma till samma insikt. När ni gör det kommer vi att vara glada över att kunna sträcka ut handen och samarbeta, Magnus Jacobsson. Sverige förtjänar nämligen en riksdag som håller ihop och som förstår det som vi har förstått inom försvarspolitiken: att infrastrukturpolitiken är viktig. Här måste vi lägga populismen åt sidan och komma samman.
Min hand är nu utsträckt, och den kommer att fortsätta vara det. Magnus Jacobsson, som företräder infrastrukturministerns parti, får gärna ta med det till sin minister.
(Applåder)
Herr talman! Jag tror att alla som lyssnar till debatten och sedan läser protokollet kommer att notera att jag absolut inte ifrågasatte ledamotens kunskap om systemet – tvärtom. Jag markerade mycket tydligt att alla vi i det här rummet är väl medvetna om hur det fungerar. Men för åhörarnas skull ville jag berätta att det är en tolvårig modell som omprövas vart fjärde år, och vår omprövning är inte presenterad ännu.
Alla som lyssnar eller läser protokollet kommer också att se att ledamoten var oerhört kritisk till nuvarande situation. Problemet är att nuvarande situation är Socialdemokraternas eget dokument, med det undantaget att vi a) har tagit bort höghastighetståget och b) tillfört mer resurser. Vi har tillfört så mycket resurser på järnvägssidan att Trafikverket själva säger att de inte klarar av mer.
Sedan är det korrekt, herr talman, att Socialdemokraterna har tillfört ännu mer resurser – mer än vad myndigheten säger sig klara av. Eftersom vi alla här i rummet vet hur det fungerar vill jag återigen vända mig till tv-tittare och åhörare: Om en myndighet får mer pengar än den klarar av återförs pengarna till staten. Sedan återförs de inte till myndigheten, utan de återförs till Finansdepartementet för ny prövning. Det är alltså ingen fördel att föra in mer resurser än vad myndigheten kan göra slut på.
Det är det här som är problemet. Socialdemokratin står nu i debatt efter debatt och argumenterar för mer resurser till Trafikverket och till järnvägen, men man har hittills inte presenterat ett förslag på hur man ska få dessa pengar att bli faktisk verksamhet.
Vad som däremot har hänt, oberoende av kriget i Ukraina, är att vi just nu renoverar mer än någonsin. Det gör vi bland annat för att vi prefabricerar växlar och annat. Vi har fått ut mer för de pengar vi har. Det är jag stolt över.
Jag undrar fortfarande vad mer i er plan som ni socialdemokrater är kritiska till, Aylin Nouri.
Herr talman! Jag noterar att fyra år av Tidöpolitik har passerat – fyra år där Kristdemokraterna har haft ansvar för infrastrukturpolitiken. Men här står en företrädare för Kristdemokraterna och säger: Vi har inte haft något ansvar; det är Socialdemokraternas politik som gäller.
Jag tänker att det är ett argument som man använder när man inte är nöjd med politiken som har levererats.
Jag kan konstatera vad det är som har gjorts. Man inledde den här mandatperioden med att slopa planerna på ny kapacitet. Man kan kalla det höghastighetståg och det ena eller det andra, men det som fortfarande är uppenbart är att Sverige behöver kapacitet.
Man började alltså med att slopa planerna på ny kapacitet, och man fortsatte med att skära bort 750 miljoner kronor till järnvägen. Sedan slog man sig för bröstet och sade: Nu tillför vi historiska satsningar på underhållet!
I praktiken höjdes anslagen med 5 procent, och man behöver inte vara matematiker eller nationalekonom för att förstå att med den inflation och de kostnadsökningar som vi har haft är detta i praktiken nedskärningar för järnvägen.
Nu presenterar Trafikverket en plan för nationell plan som regeringen inte vill ta något ansvar för. Faktum är dock att den bygger på regeringens direktiv och utgår från regeringens allokering av resurser. Vi valde i den här kammaren att stå för 45 miljarder kronor mer till järnvägen. Det hade gjort skillnad.
Avslutningsvis, herr talman: När man inte är nöjd med sin politik duger det inte att skylla på sin ansvariga myndighet. Det är Andreas Carlson som är ansvarig för Trafikverket. Om Andreas Carlson inte är nöjd med Trafikverkets arbete är det hans uppdrag att rätta till det.
Jag dementerar att Trafikverket ska ha sagt att de inte kan använda sig av mer resurser för att åtgärda underhållet. Även Trafikverket har dementerat påståendet. Det är helt enkelt inte sant.
(Applåder)