Cecilia Rönn (L) svarade Björn Wiechel i en replik om Finansiell stabilitet och finansmarknadsfrågor i debatten ”Protokoll 2024/25:98 Onsdagen den 9 april” den 9 april 2025.
Björn WiechelS· i en replikTack, Cecilia Rönn, för frågan! Det är en mycket intressant diskussion, och jag uppskattar att den lyfts. Det finns många som spår att just den här debatten kanske kommer att ta fart. Vi har som parti ett kongressbeslut…Herr talman! Finansmarknaderna har stor betydelse för ekonomins funktion – att pengar kan flyttas, att varor och tjänster kan säljas och köpas, att företag kan få kapital till att expandera och att småsparare kan få ta del av tillväxten.
Sverige är ett framstående land här – med högt deltagande, tillit och transparens. Vi har också en stor finanssektor, vilket är bra för vårt näringsliv och vår konkurrenskraft. Därför är det viktigt med stabilitet på finansmarknaderna och att det finns tydliga regler som är rättvisa, så att förtjänsterna kommer medborgarna och landet som helhet till del.
Herr talman! Just nu domineras nyheterna av det ytterst osäkra och allvarliga läge som vi har kastats in i. Först är det Putins krig, och nu skakas världen även av Trumps högerpopulism – politiskt och ekonomiskt. Här måste förstås Europa hålla ihop – för våra värderingar och för ekonomin. Det är av stort svenskt intresse. Det minskar dock inte ansvaret för att Sverige håller samman, får en bra politik och har motståndskraft att stå emot den här krisen – tvärtom. Ytterst handlar det om människors trygghet – om jobb, löner, sparande och pensioner.
Men utgångsläget i landet är att människor kämpar med vardagsekonomin. Prisökningarna har ätit upp tio års reallöneökningar, och priserna fortsätter att vara höga. Att vanliga hushåll har fått otillräckliga och på viktiga områden obefintliga ekonomiska stöd från SD-regeringen har bidragit till att de svåra ekonomiska åren drar ut på tiden.
SD-regeringen har till och med försämrat bostadsbidraget för dem som behöver det mest. Allt fler ensamstående vittnar om att de inte kan sätta tillräckligt med mat på bordet. Värst drabbas barnen, som utöver den materiella nöden även undandras sina idrotts- och fritidsaktiviteter.
Detta och nedskärningarna i välfärden gör Kristersson och Åkesson för att i stället finansiera stora skattesänkningar för de välbärgade i landet. Lättnader och stimulanser riktas främst till förmögna men får betalas av vanligt folk genom tunnare plånböcker och sämre skola och sjukvård. Det är en orättvis politik som drar isär Sverige. Den är också dålig för tillväxten, och den frestar på den ekonomiska motståndskraften.
Med en socialdemokratisk politik hade vi faktiskt inte varit i ett sådant här dåligt läge. Med oss hade vanliga hushåll och familjer fått mer i plånboken. Välfärden hade varit starkare. Och till skillnad från SD-regeringen, som när arbetslösheten stiger bakvänt nog väljer att skära ned i jobbåtgärderna, hade vi givetvis ökat insatserna för jobben. Vår tillväxtpolitik hade gynnat den ekonomiska tryggheten och motståndskraften i Sverige.
Herr talman! Socialdemokraterna har i det här betänkandet förslag för att göra finansmarknaderna bättre och för att de i högre grad ska tjäna folkets intressen. Det handlar om att man ska kunna betala med kontanter för livsnödvändiga varor och om att hela kontanthanteringskedjan ska fungera. Det är viktigt av både likvärdighetsskäl och beredskapsskäl. Det handlar om att unga bostadsköpare ska ges möjlighet till ett startlån. Alla har nämligen inte rika föräldrar, och unga ska inte pressas att ta dyra och dåliga blancolån.
Vi vill också förbättra konkurrensen på bankmarknaden. Under dyrtiderna har bankerna berikat sig på hushållen och lagt ytterligare sten på bördan. Det är otillständigt. Vi har därför föreslagit en bankskatt för att föra tillbaka en del av övervinsterna till hushållen och för att öka prispressen.
Därutöver vill vi stärka konsumenternas ställning gentemot bankerna och göra det enklare och billigare att byta lån och att binda lånen på en längre tid. För att ytterligare öka konkurrensen på bank- och bolånemarknaden lägger vi fram förslag om att nyttja den statliga banken SBAB, ge den tydligare uppdrag och även möjlighet att tillhandahålla fler tjänster, som vanliga lönekonton. Det skulle stärka hushållens ekonomi och deras ställning gentemot bankerna. SBAB är ett viktigt verktyg.
Ett annat problem på bankmarknaden är den bristande kapitalförsörjningen i Sverige. Utvecklingen med att lokala bankkontor lägger ned för med sig att människor utanför större städer inte får lån till bostäder och att företag inte kan låna, investera och växa. Sverige går så miste om en bredare tillväxt och dras isär.
Servicekontoren kan användas av banker för att boka möten, träffa kunder och bibehålla närvaro. Flera banker har också varit positiva. Tyvärr ser vi nu hur regeringen nedmonterar den statliga servicen i landet och skär ned på antalet servicekontor – bort från kommunerna och längre ifrån medborgarna. Det är fel väg.
Herr talman! Det finns ett område där Sverige sticker ut i dag, dessvärre på ett dåligt sätt. Det gäller penningtvätt, ekonomisk brottslighet och skatteflykt. Det är allvarligt. Jag vill därför lyfta två förslag som vi socialdemokrater driver.
Det handlar dels om att det krävs en ordentlig översyn av de branscher där ekonomisk brottslighet och penningtvätt är särskilt framträdande – mycket viktigt. Det handlar dels om att skärpa straffen för penningtvätt och skattebrott. Vi har föreslagit att det ska införas ett särskilt straff för så kallade synnerligen grova brott när det kommer till ekonomisk brottslighet och penningtvätt för att stärka den avskräckande aspekten och förtydliga hur samhällsskadlig den kriminaliteten är.
Herr talman! Under den här kostnadskrisen har det aktualiserats en diskussion om hur den finansiella motståndskraften egentligen ser ut hos hushållen. Bekymret är att vi inte vet, och skälet till det är att vi inte har statistik. Det finns dock en färdig utredning och förslag om att införa fullgod sådan statistik. Men SD-regeringen sätter stopp trots att våra myndigheter som är ansvariga för finansiell stabilitet efterfrågar den och trots att det är normalt med den statistiken i andra länder eftersom den behövs för att man ska kunna bedriva en avvägd politik.
Sverige behöver få till statistik över individernas tillgångar och skulder utan att den personliga integriteten och skyddet för personuppgifter åsidosätts. Det är faktiskt vårt ansvar. Hur ser motståndskraften ut i det nya läge vi plötsligt befinner oss i? Det är inte rimligt att politiken famlar i blindo här.
Herr talman! Avslutningsvis: Det skakar i världsekonomin och på finansmarknaderna. Oron sprids när vi känner av högerpopulismens verkningar. Det visar på behovet av finansiell stabilitet.
Ytterst måste det dock till förbättringar i den reala ekonomin. Sverige behöver en ny riktning med en politik som skapar tillväxt och jobb, som ger vanligt folk högre löner, som stärker vår välfärd och som ökar vår sammanhållning. För detta krävs en ny regering.
Jag vill med detta yrka bifall till reservationerna 6 och 13.
(Applåder)
Herr talman! Ni från Socialdemokraterna lyfter ofta vikten av stabilitet och internationellt samarbete inte minst inom EU, vilket ledamoten även gjorde i talarstolen.
Mot bakgrund av detta skulle jag vilja fråga hur ni ser på euron i dag. Vi står i ett läge där den svenska kronan försvagas och eurozonens institutioner, till exempel Europeiska centralbanken, spelar en allt viktigare roll för Europas finansiella stabilitet. Borde vi inte åtminstone utreda eurofrågan på nytt så att svenska folket får en uppdaterad bild av vad ett medlemskap skulle innebära i dag?
Herr talman! Tack, Cecilia Rönn, för frågan!
Det är en mycket intressant diskussion, och jag uppskattar att den lyfts. Det finns många som spår att just den här debatten kanske kommer att ta fart.
Vi har som parti ett kongressbeslut i frågan, och jag förutsätter att det krävs en större intern debatt och ett kongressbeslut om vi ska byta position i en sådan fråga.
Dock är det så att när marken förflyttar sig förflyttas även idéerna. Det är mycket som har hänt i Europa. Brexit gjorde att Sveriges position i EU förändrades, och vi fick leta nya lägen. Nu när den regelbaserade världsordningen faller isär på grund av högerpopulismen måste vi kanske bygga upp ett nytt värn mot antidemokratiska rörelser, stormaktsambitioner och högerpopulism. Det ställer också frågan om samarbete i ett nytt ljus.
Det som det ändå hänger på är den folkliga viljan. Vi kan tycka vad vi vill i den här frågan, men det är både ett ekonomiskt beslut gällande makten över vår penningpolitik och ett politiskt beslut, där folk ska känna att de har makten över samhällsutvecklingen. Här måste man vara grannlaga och ta in alla aspekter så att vi som land vinner på en förändring och så att folk känner att de hänger med.
Jag tänker därför att steg ett egentligen är en diskussion om vad som står på spel när det gäller fördelarna med en egen valuta eller att fullt ut träda in i ett eurosamarbete.
Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret!
Det var precis den frågan jag ställde: Borde man inte utreda frågan på nytt för att få en uppdaterad bild av läget?
Jag kan inte Socialdemokraternas kongressbeslut i detalj, men jag undrar om Socialdemokraterna även har ett beslut om att säga nej till att utreda frågan just av den anledning som ledamoten menade var det första steget i diskussionen.
Sedan folkomröstningen 2003 har ju hela Europas ekonomiska karta ritats om. Vi har en valutaunion med mer sammanhållning och mer krisberedskap och starkare institutioner, medan kronan är kvar i ett hörn av Europa. Vi är sårbara för finansiella flöden som vi inte rår på, vilket påverkar svenska hushåll, företag och vår konkurrenskraft.
För oss liberaler handlar inte eurofrågan om nostalgi eller prestige utan om framtidens stabilitet och tillväxt. Om vi ska kunna fatta kloka beslut framåt behöver vi ha fakta på bordet.
Att utreda frågan är inte att fatta beslut, utan det är att ta ansvar. Min fråga till ledamoten kvarstår därför: När vår egen valuta nu försvagas och det ekonomiska landskapet förändras snabbt, vore det inte då rätt tid för Socialdemokraterna att lyfta blicken och stödja oss i att driva på för att utreda frågan?
Herr talman! Det är roligt med den här diskussionen!
Jag vet inte om jag delar bilden av att en utredning är det första steget. Jag menar nog att debatten är det första steget. Den sker, och den är viktig.
Det är också skillnad mellan utredning som är någonting som experter genomför utifrån vissa variabler och en debatt som förs av folket. Det är liksom ingen institution som sitter och vet bäst, utan det är folk som tar ställning till vad vi vill att Sverige ska vara och vad vi vill med Sveriges framtid. Det är en demokratisk debatt. Det är skillnad mellan en folklig debatt och en utredning när det gäller vem som har svaret på frågan.
Visst är det här en ekonomisk fråga som handlar om våra räntor, om var finanspolitiska och penningpolitiska beslut ska ligga och om hur de förhåller sig till varandra och Sveriges självständighet i ett valutahav där vi förhåller oss på olika sätt. Det är en sak, och där finns det fördelar och nackdelar med en liten valuta.
Men det är också ett politiskt beslut, och det är lite annorlunda. Det är lite svårare att utreda vad vi i Sverige vill ha för position i ett Europasamarbete, vilken roll vi vill driva och vilken utveckling vi vill se, alltifrån något mellanstatligt till något mer centralstyrt.
Jag kommer liksom inte ifrån att debatten finns där, och jag uppskattar den. Man kan säkert utreda saker, men jag tror inte att det är där vi kommer att få svaret, utan jag tror att svaret kommer att finnas i den folkliga debatten och i att många engagerar sig. Klas Eklund har till exempel förutspått att frågan kommer att ta fart.
Bara att jag får frågan är bevis på att debatten kommer att ta fart. Jag välkomnar debatten, men det är folket som måste avgöra. Det är ytterst en politisk fråga, och vi socialdemokrater väjer inga debatter utan tar oss an dem med glädje och entusiasm.
(Applåder)
Herr talman! Ett statligt förmögenhetsregister, som Socialdemokraterna kallar det, skulle vara detaljerat ända ned på individnivå även om det skulle vara avidentifierat. Då är frågan varför man vill ha ett sådant register ända ned på individnivå. Det finns ju uppgifter i dag på aggregerad nivå, till exempel när det gäller hushållens skulder i relation till disponibel inkomst.
Det här handlar därför inte om att Socialdemokraterna ställer sig på myndigheternas sida, utan det handlar som vanligt om att man har en annan agenda.
Ytterst handlar det om att man vill hitta nya sätt att beskatta befolkningen på. Det är därför man vill veta exakt vilken inkomst alla har, exakt vilken bil man kör och exakt vilka övriga tillgångar som hushållen sitter på.
För att man ska kunna införa exempelvis en förmögenhetsskatt måste man införa ett sådant här statligt register över alla medborgare i Sverige. Tycker man att det låter som en dålig utveckling är Sverigedemokraterna en garant för att det aldrig kommer att ske.
Herr talman! Tack för frågan – det är en viktig diskussion!
Utskottet var i Storbritannien i vintras och diskuterade bland annat finansiell stabilitet. Där var de väldigt förundrade över att vi liksom inte har någon koll på hur det ser ut, utifrån den finansiella stabiliteten.
Behovet av att veta vilken politik som är bra för den finansiella stabiliteten och att kunna fatta väl avvägda beslut är en diskussion som vi har haft i Sverige under lång tid. Inte minst har vi haft den i diskussionen om ett amorteringskrav: Vad har egentligen hushållen för motståndskraft? Hur har den senaste kostnadskrisen slagit mot denna motståndskraft? Det vet vi inte, och forskarna ägnar sig därför åt gissningar.
Många av de här aspekterna påkallar statistik. Det som har efterfrågats och det som flera myndigheter säger att de vill ha för att kunna göra bedömningar är, precis som i många andra länder, en anonymiserad statistik på individnivå som är helt safe när det gäller integritet och personuppgifter. Detta är vad de efterfrågar.
För oss är den finansiella stabiliteten i fokus. Det är den vi är ute efter – för att vi ska kunna ta ett politiskt ansvar för att ytterst upprätthålla stabiliteten för medborgarna. Vi vet ju vad som händer om vi inte gör det. Jag tycker att det också är ett politiskt ansvar att se till att försörja sig med de vederbörliga fakta man behöver för att kunna fatta de här besluten, och då är det statistik det handlar om.
Det som bekymrar mig är snarare oviljan – att man håller emot när det gäller den här statistiken. Vad ligger till grund för den oviljan, när det finns så många exempel i världen på att detta funkar och att man kan göra det på ett bra sätt?
Herr talman! Det som ligger till grund för den här oviljan från oss sverigedemokrater är att vi värnar medborgarnas integritetskänsliga uppgifter. Det är inte självklart för Sverigedemokraterna att servera politiker och myndigheter integritetskänslig information på ett silverfat bara för att detta efterfrågas. Som Björn Wiechel själv säger måste det alltid göras en politisk bedömning, och här gör Sverigedemokraterna bedömningen att riskerna överväger de eventuella fördelarna med ett förmögenhetsregister, just på grund av att det handlar om integritetskänslig information.
Återigen: Det här handlar inte om att Socialdemokraterna ställer sig på myndigheternas och expertisens sida, utan det handlar om att hitta nya sätt att beskatta befolkningen på. Ett sådant här register skulle alltså innehålla information om vilka bilar och övriga tillgångar man har och vilken inkomst alla människor har. Det är ett sätt att på sikt kunna införa en förmögenhetsskatt.
Björn Wiechel och andra nämnde också amorteringskravet och att vi inte vet hur det har påverkat hushållen. Jag vill hävda att vi vet det, i alla fall med avseende på pandemin, då ganska många experter trodde att vi skulle få en nedgång med ungefär 30 procent i svenska bostadspriser. Det fick vi inte. Relativt sett står sig svenska hushåll som har bostadslån bättre än vad många kanske trodde, i alla fall till en början.
Herr talman! Tack, Dennis Dioukarev, för diskussionen!
Den här typen av statistik har efterfrågats väldigt tydligt av många instanser eftersom den behövs för att vi ska kunna fatta goda beslut med avseende på den finansiella stabiliteten. Det är egentligen inte jättemycket svårare än så. Som socialdemokrater känner vi att vårt ansvar ytterst är att upprätthålla den finansiella stabiliteten. Vi måste ha koll på hur motståndskraften hos hushållen ser ut.
Det jag dock har noterat är att det då börjar bubbla i delar av näringslivet. De tänker: Tänk om vi får reda på hur förmögenheterna faktiskt ser ut och det blir känt hur de är fördelade. De räds en allmän debatt om hur förmögenheterna i det här landet faktiskt är fördelade. Man kan fundera på varför man inom näringslivet är så rädd för en debatt om hur förmögenheterna i det här landet är fördelade.
Jag tror att om man ska fundera på vem som har avsikter hit eller dit kan man fundera på vem det är som värjer sig för den här debatten och av vilken anledning, snarare än på varför någon driver på för att vi ska ha en fullgod statistik för att kunna upprätthålla den finansiella stabiliteten. Det är nog mitt medskick: Kolla vilka som värjer sig för den här debatten och vad de har för skäl! Vårt skäl är att vilja upprätthålla den finansiella stabiliteten.
(Applåder)
