Mikael Eskilandersson (SD) svarade Martina Johansson i en replik om Familjerätt i debatten ”Protokoll 2024/25:90 Onsdagen den 26 mars” den 26 mars 2025.
Martina JohanssonC· i sitt anförandeBarn har rätt till sina föräldrar. Det är en självklarhet för de allra flesta och i de allra flesta fall. Det finns undantag, som när föräldrar utsätter sina barn för någon form av våld, fysiskt eller psykiskt, eller för…Herr talman! Barn har rätt till sina föräldrar. Det är en självklarhet för de allra flesta och i de allra flesta fall.
Det finns undantag, som när föräldrar utsätter sina barn för någon form av våld, fysiskt eller psykiskt, eller för försummelse. Då gäller det att vi tidigt sätter in insatser till familjen och barnet. När det inte räcker ska vi ge barnet möjlighet att växa upp i en annan familj.
Föräldrabalken är dock inte alltid där vi vill att den ska vara när det gäller barnens rätt till sina föräldrar. Lagstiftningen utgår nämligen från att det är en man och en kvinna som är gifta och har gemensamma barn som föds inom äktenskapet. Allting annat är någonting annat i lagstiftningen eftersom vi har gjort tillägg till den grunden för lagstiftningen. Det skapar svårigheter juridiskt, och det skapar en skillnad mellan barn när det gäller vilken rätt de har till sina föräldrar.
Herr talman! Vad är det för skillnad ur ett barnperspektiv om föräldrarna är gifta eller inte? För barnet spelar det ingen roll, men för vårdnadshavarskapet spelar det roll. Det här är någonting som Centerpartiet har drivit framåt under ett antal år, och jag hoppas att regeringen någon gång ska våga lyfta på stenen och se hur omodern den här delen av föräldrabalken är.
Om nu barn har rätt till sina föräldrar borde det automatiskt bli ett gemensamt vårdnadshavarskap när faderskapet fastställs. Det är viktigt för Centerpartiet. Det borde dessutom ske innan barnet föds, för det värsta – att modern avlider under förlossningen – kan hända.
Mammor och pappor måste vara lika mycket värda för barnet. Annars fortsätter vi att bekräfta den bild som delvis finns, det vill säga att kvinnor ska ta ett större ansvar för familj, hem och barn. Det bekräftas indirekt i lagstiftningen. Jag vill därför påstå att det för jämställdhetsarbetet finns ett viktigt symbolvärde i att förändra den här lagstiftningen och ge pappan en lika stor trygghet i att han är en viktig del av barnets liv.
Herr talman! Ett annat viktigt område, som jag var inne på i mitt replikskifte tidigare, är barns rättigheter. När föräldrar separerar blir det ibland väldigt långdragna tvister om vårdnad, boende och umgänge för barnet. Jag sa tidigare att det finns undantag där det inte är det bästa för barnet att ha kontakt med båda sina föräldrar, men det som händer vid de tillfällena är att föräldrarna har var sitt ombud – men inte barnen, trots att det faktiskt är barnen det handlar om.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt
Så länge vi inte har fått den här frågan på plats – och jag kommer att fortsätta lyfta den tills jag ser att regeringen har tillsatt utredningen – är risken att det blir mer fokus på föräldrarnas behov än på barnens behov. Det finns en risk att ingen riktigt tar sig an barnets perspektiv i den här diskussionen. Det finns en stor risk att barnen inte får komma till tals utan att man sätter barnen på läktaren. Det finns också en stor risk att man i de riskbedömningar som görs inte tar hänsyn till olika typer av våld som ett barn kan utsättas för.
Herr talman! Det här är ett av skälen till att Centerpartiet har drivit frågan. Vi kommer att fortsätta att driva den. I mitt replikskifte med Kristdemokraternas ledamot tidigare hade jag hoppats att han skulle komma med en nyhet, för det har man tidigare varit duktig på inför debatter. Jag hade därför hoppats att det skulle levereras en nyhet i dag, men så blev det inte. Jag får fortsätta vänta.
Jag byter ämne igen, herr talman – som vi har varit inne på är familjerätten ett brett område. Vi har barnets födelse, och vi har föräldrarnas separation. Det tredje området jag tänkte gå in på är framtidsfullmakter.
Framtidsfullmakter är ett bra verktyg som gör att jag i mitt friska liv kan tala om vem jag vill ska ta hand om mina angelägenheter om jag inte klarar det själv, antingen på grund av att jag drabbas av en olycka eller på grund av ålderdom eller demenssjukdom. Det är en viktig reform, men det börjar bli dags att utvärdera den. Funkar det så som vi hade tänkt? Har lagen blivit som vi ville? Jag tror inte att vi riktigt har lyckats.
Det uppstår problem med den formella delen: Hur står det – hur är fullmakten formulerad? Det finns heller inget verktyg för att hantera den digitalt, utan den blir liggande hemma på skrivbordet. Där kan den försvinna, men det är också så att bankerna inte alltid godkänner den här typen av fullmakter. Den vilja jag har skrivit ned kan mina barn eller någon annan närstående alltså inte använda eftersom banken inte godkänner fullmakten. Jag hoppas att regeringen kan sätta fart och påbörja en utvärdering här.
Som sagt: Familjerätten innehåller många olika områden. Det finns många områden kvar att diskutera och många fler områden att agera på. Från Centerpartiets sida skulle vi vilja se förändringar gällande altruistiskt värdmödraskap, internationellt bekräftade föräldraskap och möjligheten till fler vårdnadshavare än två. Och underhåll mellan makar vid betänketid – ska man verkligen ha det?
Det finns några relativt lågt hängande frukter som jag tänker att regeringen borde kunna ta tag i om man fortfarande är lite liberal, och det är att modernisera lagen från 1949 om vårdnadshavarskap och titta på exempelvis automatiskt vårdnadshavarskap och möjligheten till fler vårdnadshavare än två.
Med det yrkar jag bifall till reservation 44. Jag står självklart bakom även övriga reservationer.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt
Herr talman! Det är mycket jag tror att vi och Centerpartiet har gemensamt, och sedan finns det andra saker vi inte har gemensamt.
Det enda jag minns att Centerpartiet agerade kring och faktiskt var med och drev igenom när de satt som stödparti till regeringen är det märkliga tillägget som gjordes i familjerätten om att den man som föder ett barn ska räknas som far och att den kvinna som bidrar med sin spermie ska räknas som mor. Det är ungefär vad jag minns att vi förändrade under de åtta åren – och den förändringen ledde väl mest till förvirring, vill jag minnas, för sedan fick man ändra en massa andra regler eftersom det blev problem i nästa led.
Anledningen till att jag begärde replik var dock det tidigare replikskiftet, som handlade om surrogatarrangemang. Jag skulle vilja fråga Centerpartiet om deras syn på just surrogatarrangemang och det här att man utnyttjar kvinnor i andra länder.
Jag vill minnas att jag för några år sedan satt och gick igenom vad det kostar att utnyttja en kvinna i ett annat land. Det var lite före Ukrainakrisen, och då kostade det ungefär 50 000 att hyra en livmoder i Ukraina. Jag vill minnas att det kostade 150 000 i Indien, men nu har Indien förbjudit internationella surrogatarrangemang. I USA fick man betala uppemot 500 000.
Vad tycker Centerpartiet, som har agerat för att göra det möjligt att utnyttja människor i andra länder, är ett lagom pris att betala för en kvinnokropp när man hyr den i ett annat land?
Herr talman! Det finns ju några områden där sverigedemokrater och centerpartister är överens. Dit kan vi räkna delar av familjerätten.
Jag fick en fråga om värdmödraskap. Här måste man ha ett helhetsperspektiv. Centerpartiet vill att vi ska ha ett altruistiskt värdmödraskap i Sverige. Det innebär i praktiken att en kvinna ska kunna bära ett barn åt en annan kvinna eller åt en bror, moster, faster eller vad det nu kan vara i Sverige, inom svensk hälso- och sjukvård och med svensk moral och etik. Framför allt ska det ske utan ersättning; detta är betydelsen av det altruistiska. Det är mot denna bakgrund Centerpartiet driver den här typen av frågor.
Jag har träffat väldigt många föräldrar och värdmödrar som gör detta av egen fri vilja, men eftersom vi inte tillåter det i Sverige tvingas man åka till ett annat land för att göra det. Man kan jämföra detta med när ensamstående kvinnor inte fick använda sig av insemination av donerade manliga könsceller i Sverige. Då åkte svenska kvinnor till Danmark. Efter att vi tillät det i Sverige gjordes insatsen i stället i Sverige.
För mig handlar det i grund och botten om att vi ska tillåta denna hjälp att bli förälder i Sverige. Så länge vi inte gör det kommer människor att vända sig till någon annan i ett annat land.
Det barn som har tillkommit via värdmödraskap i ett annat land har fortfarande rätt till trygghet, säkerhet och rätt vårdnadshavare. Det är ju ändå de föräldrar – de mammor och pappor – som bor i Sverige som detta handlar om. Barnet kan inte stå utan föräldrar och vårdnadshavare på grund av att svensk lag inte tillåter en insats i Sverige.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt
Herr talman! Det är uppenbart att vi har väldigt olika syn på surrogatarrangemang. Som jag ser det är det mycket problematiskt att tillåta någon form av detta. Även om det skulle ske altruistiskt öppnar det för att man normaliserar köp av kvinnor över landsgränser. Vi ska komma ihåg att ett femtiotal kvinnoorganisationer har begärt ett internationellt förbud mot surrogatarrangemang hos FN. Jag utgår från att Centerpartiet tycker att de har helt fel i detta. Sverigedemokraterna skulle gärna gå vidare med ett internationellt förbud. Det enda rätta sättet att komma åt detta är ett internationellt förbud som hindrar det från att ske.
Det finns problem med surrogatarrangemang, oavsett om det är altruistiskt eller om man får pengar för det. Har man rätt att göra abort om man skulle ångra sig? Hur ser rätten till den egna kroppen ut? Vad händer om man orsakar skador på barnet? Man får plötsligt en form av leveransansvar, vilket blir jättemärkligt när det handlar om små barn.
Det finns saker man kan göra men kanske inte måste göra bara för att det är möjligt. Det är också så att nio månader är väldigt lång tid. Det kan hända mycket. Vad händer om de föräldrar som ska ta emot barnet dör under tiden? Då står kvinnan där med ett barn som hon egentligen aldrig har bett om att få men som hon på något sätt tvingas ta hand om.
Den svenska lagstiftningen är helt klar: Alla former av surrogatmödraskap är förbjudna. Det är dessutom så att den som föder barnet blir mamma, vilket jag tycker är värt att värna. Vill man på något sätt frångå detta får man använda adoptionsverktyget. Jag tycker att det är helt rätt – vi ska inte underlätta surrogatarrangemang internationellt.
Herr talman! Jag tackar Mikael Eskilandersson för diskussionen. Det är en väldigt svår diskussion. Vi kan prata om svart och vitt när det gäller det mesta, och det kan bli väldigt svart och vitt i denna typ av diskussion.
Jag tycker inte att det är okej att köpa någon annan människas kropp mot personens vilja, oavsett vad man i så fall skulle betala för.
Ledamoten frågade vad som ska gälla om den som bär barnet inte längre vill bära barnet, om personen vill behålla barnet eller om barnet skadas. Vi behöver låta utreda hur detta ska göras på ett bra sätt för att det ska fungera i Sverige, med svensk etik och svensk moral.
Vi ska veta att det finns svenska, heterosexuella kvinnor som i dag åker till ett annat land och får hjälp med insemination, bär barnet i Sverige och i svensk hälso- och sjukvård och sedan föder barnet åt sin bror eller syster eller vad det nu kan handla om. Eftersom det alltid är den födande modern som blir moder i Sverige är det värdmodern som blir mor, trots att det inte är hon som ska vara mor – det är ju personen hon bär barnet åt som ska vara det. Vi kan prata om adoptionsregler, om att man behöver avsäga sig föräldraskapet och så vidare. Det här är juridiskt knepigt, och det tar lång tid innan barnet får det rätta föräldraskapet.
För mig handlar det om att ett barn som föds har rätt till de föräldrar som barnet ska ha rätt till. Jag vill se detta i svensk hälso- och sjukvård så att vi kan göra även denna insats för att fler barn ska födas i ett land där det i dag föds färre än två barn per kvinna. Jag vill att det sker på ett bra, etiskt och hållbart sätt.